Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1970 (Utlåtande 1970:L2u81 - höst l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1970

Nr 81

Utlåtande i anledning av motioner om säkerhetsföreskrifter för
transport av hälso- och miljöfarliga vätskor, m. m.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
1:320 av herr Kristiansson, Svante, och herr Wååg samt 11:344 av herr
Engkvist m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t begär förslag till dels utförliga skydds- och säkerhetsföreskrifter
i fråga om landsvägstransport av hälso- och miljöfarliga vätskor,
dels föreskrifter om hur kvittblivning av sådana vätskor och därav infekterad
mark m. m. skall ske».

Motionerna

Motionsyrkandet har aktualiserats av en olyckshändelse våren 1969 vid
transport av en tank innehållande en blandning av formalin, fenol, ammoniak,
svavelsyra och urea. Då transportfordonet välte, sprang tanken läck
och innehållet, drygt 9 000 liter, trängde ner i marklagren. Förutom problem
med omedelbara åtgärder i anledning av händelsen har svårigheter under
lång tid förelegat med att bli kvitt förorenade jordmassor. Olyckshändelsen
har enligt motionärerna aktualiserat behov av bl. a. följande åtgärder.

1) Utredning om i vilken utsträckning och under vilka former och förutsättningar
giftiga och miljöfarliga vätskor av olika slag transporteras i landet.

2) Föreskrifter om transporterna.

3) Föreskrifter om att i transportfordon alltid skall medfölja deklaration
av den vätska, som transporteras.

4) Föreskrift om att förare av fordon med last av giftig vätska vid inträffad
olycka omedelbart skall göra anmälan om olyckan.

5) Föreskrifter om hur kvittblivning av giftig vätska och infekterad mark
m. m. skall ske.

Gällande bestämmelser

Enligt giftförordningen (1962: 702) skall hälsofarlig vara — varmed förordningen
förstår varje ämne eller beredning som med hänsyn till varans
egenskaper och användning kan befaras förorsaka död, sjukdom eller
kroppsskada hos människor — handhas och förvaras så att de med varan
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 saml. 2 avd. Nr 81

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1970

förenade riskerna i möjligaste mån begränsas (18 §). Transport av hälsofarlig
vara skall ske under förhållanden som med hänsyn till varans beskaffenhet
kan anses fullt betryggande (19 §). Förstöring eller annat oskadliggörande
av hälsofarlig vara, som inte längre är avsedd att användas för sitt
ändamål, skall ske på betryggande sätt. Emballage i vilket hälsofarlig vara
varit innesluten och redskap som använts till sådan vara skall handhas så
att kvarvarande rester av varan inte kan förorsaka skada (20 §).

Motsvarande bestämmelser återfinns i huvudsak beträffande läkemedel i
låkemedelsförordningen (1902: 701) och i fråga om bekämpningsmedel i
bekämpning smedel sförordningen (1962: 703).

1 ill de allmänt hållna elastiska säkerhetsföreskrifterna i giftförordningen
ansluter vissa detaljregler i kungörelsen (1963: 441) om tillämpningen av giftförordningen.
Dessa gäller bl. a. frågor om förpackning och märkning vid
överlåtelse samt om hantering av hälsofarlig vara. Några särskilda föreskrifter
angående transport ges inte men bestämmelserna i 19 § om vad som
allmänt skall iakttas vid hantering av hälsofarlig vara får betydelse för
transporter. Här föreskrivs bl. a. att det särskilt skall iakttas att på förpackning
anbringad märkning inte skadas eller utplånas samt att meddelade
vamingsföreskrifter efterföljes. Liknande bestämmelser återkommer i en
tillämpningskungörelse (1963: 442) beträffande bekämpningsmedelsförordningen.

Särskilda transportbestämmelser finns även i förordningen (1949:341) om
explosiva varor och förordningen (1961: 568) om brandfarliga varor. Explosiv
vara skall således vid transport vara förpackad och märkt på sätt kommerskollegium
föreskrivit. Den skall behandlas med nödig försiktighet. 1
vissa fall krävs polismyndighets tillstånd till transport av explosiv vara, i
andra fall skall transporten ske under tillsyn av särskild behörig person. I
fråga om brandfarlig vara föreskrivs bl. a. att, då den transporteras som
styckegods, den skall hållas tätt innesluten i behållare som erbjuder skydd
mot skada under transporten. Vidare föreskrivs att tankbil inte får användas
utan att vara godkänd för sitt ändamål efter särskild besiktning.

Giftnämndens anvisningar

Högsta tillsynen över efterlevnaden av giftförordningen och bekämpningsmedelsförordningen
och i anslutning därtill meddelade föreskrifter utövas av
giftnämnden. Det ankommer på tillsynsmyndigheten att utfärda rekommendationer
till ledning för författningarnas tillämpning.

I skrivelse den 27 juni 1967 till rikspolisstyrelsen har giftnämnden riktat
styrelsens uppmärksamhet på riskerna vid transport av hälsofarliga varor
i samband med trafikolyckor. I skrivelsen anför nämnden:

Enligt föreskrifterna i 19 § giftförordningen den 14 december 1962 (nr
702) samt 16 § bekämpningsmedelsförordningen samma dag (nr 703) skall

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1970

transport av hälsofarlig vara respektive bekämpningsmedel ske under förhållanden,
som med hänsyn till varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande.
Även om olika åtgärder vidtagits i syfte att öka säkerheten vid transporter
av nämnda varuslag, visar erfarenheten att det bl. a. vid trafikolyckor
kan uppkomma nya risker. Vid fall av läckage av hälsofarliga varor är det
sålunda angeläget att adekvata åtgärder snabbt vidtages för att motverka
förgiftningsrisk för människor och djur och förorening av mark och vatten.

Giftnämnden har härigenom velat fästa polisens speciella uppmärksamhet
på riskerna vid transport av vissa varor i samband med olika tillbud i trafiken,
emedan polisen som regel vid dylika händelser torde tillkallas på ett
tidigt stadium. Inte minst med hänsyn till den risk, som kan föreligga för
kontamination av vatten, synes det vara angeläget att vederbörande hälsovårdsnämnd
snarast underrättas för det fall kemiskt ämne eller preparat,
som har eller kan antas ha hälsofarliga egenskaper, genom trafikolycka eller
på annat sätt spillts ut.

I cirkulär samma dag till tillverkare av bekämpningsmedel m. fl. angående
transport av sådana medel anförde nämnden:

Enligt föreskrift i lb § bekämpningsmedclsförordningen skall transport avbekämpningsmedel
ske under förhållanden, som med hänsyn till varans beskaffenhet
kan anses fullt betryggande. Det åligger således envar som låter
transportera bekämpningsmedel att vidta de åtgärder, som i sammanhanget
bedöms erforderliga för en säker transport av varan. Härvid spelar valet av
emballage en betydande roll. Sålunda måste alltid göras en bedömning huruvida
emballaget är tillräckligt hållfast med hänsyn till transportsätt, vägsträcka,
årstid, bekämpningsmedlets art etc. Förutsättningarna för en från
säkerhetssypunkt betryggande transport ökas vidare exempelvis genom att
lastningen sker på sådant sätt, att emballaget utsätts för minsta möjliga påkänning
under transporten. Även om olika åtgärder vidtagits i syfte att
transporten av visst bekämpningsmedel inte skall innebära några risker,
visar erfarenheten alt nya sådana kan uppstå bl. a. vid trafikolyckor.

Vid fall av läckage av bekämpningsmedel i samband med transport är det
ofta nödvändigt att åtgärder snabbt sätts in för att motverka förgiftningsrisk
för människor och djur samt förorening av mark och vatten. Giftnämnden
får därför härigenom understryka vikten av att den som svarar för transporten
är underrättad om att densamma avser bekämpningsmedel. Om bekämpningsmedlets
art inte framgår av ytteremballaget, är det angeläget alt vederbörande
chaufför erhållit uppgift härom, så att farligt dröjsmål inte behöver
uppstå beträffande lämpliga åtgärder mot förgiftning etc. i händelse av
skada på emballaget under transporten.

Pågående utredningsarbete, m. m.

Frågan om säkerheten under transport av gifter och andra farliga varor
har blivit föremål för stor uppmärksamhet på det internationella planet. Delvis
föreligger mellanfolkliga överenskommelser på området. Sverige har anslutit
sig till två konventioner som gäller järnvägstransporter. I fråga om
landsvägstransporter har ett antal europeiska stater, dock inte Sverige, den
30 september 1957 undertecknat en överenskommelse rörande internationell

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 dr 1970

befordran av farligt gods (ADR). 1 denna förtecknas och klassificeras ämnen
och föremål som på grund av explosionsrisk, brandfara, radioaktivitet samt
giftiga eller frätande egenskaper o. dyl. bör uteslutas från befordran eller bör
mottas till befordran endast på särskilda villkor. Dessa villkor kan avse t. ex.
godsets förpackning och etikettering, dess samlastning med annat gods samt
konstruktionen, utrustningen och handhavandet av transportmedlen.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 29 juni 1964 har dåvarande chefen
för kommunikationsdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för att
verkställa utredning angående befordran av farligt gods på väg m. m. De
sakkunniga skall utreda frågan om Sveriges tillträde till ADR och därav
direkt föranledda organisatoriska spörsmål och legislativa åtgärder på det
nationella planet. I samband därmed skall de sakkunniga se över och komplettera
de författningsföreskrifter som gäller för landsvägstransport av farligt
gods i inrikes trafik. En fråga som särskilt bör beaktas är behovet och
lämpligheten av att, med avseende på alla trafikgrenar, sammanföra frågor
rörande transport av farligt gods till handläggning inom ett centralt statligt
organ.

Den av chefen för jordbruksdepartementet efter bemyndigande av Kungl.
Maj:t den 11 april och 23 maj 1969 tillkallade miljökontrollutredningen skall
bl. a. utreda kontrollen av miljöfarliga produkter. Därvid skall de sakkunniga
överväga åtgärder som möjliggör reglering av tillverkning, import, försäljning,
användning och förstöring av produkter som innehåller miljöfarliga
ämnen. Under denna del av sitt utredningsuppdrag kommer de sakkunniga
att få pröva frågor om transport av sådana miljöfarliga varor som inte redan
faller in under gift- och bekämpningsmedelslagstiftningen.

Frågan om oskadliggörande av giftrester har också varit föremål för uppmärksamhet
i utredningssammanhang. I mars 1969 överlämnade giftnämnden
till socialdepartementet en promemoria i ämnet. I promemorian, som
utarbetats av en särskilt tillsatt arbetsgrupp, föreslogs en rad åtgärder för att
få en tillfredsställande lösning av destruktionsproblemen. I korthet innebar
dessa att enkla destruktionsförfaranden skulle genomföras vid företagen,
måttligt komplicerade förfaranden vid regionalt uppbyggda destruktionsanläggningar
och mycket komplicerade förfaranden vid en central destruktionsanläggning
för hela landet. Efter det att giftnämnden överlämnat sin promemoria
bildade Svenska kommunförbundet, Utvecklings AR, Svenska industrietableringsbolaget
AB, Kooperativa förbundet samt Alfa-Laval AB ett särskilt
bolag, Svenska avfallskonvertering AB (SAKAB), som har till ändamål att
genom uppförande av destruktionsanläggningar m. m. få till stånd en effektiv
och allmänt tillämpad hantering av avfall. En betydelsefull uppgift vid
sidan härav blir enligt vad giftnämnden framhållit i särskild skrivelse till
chefen för socialdepartementet att organisera uppsamling och transport av
giftiga varor för destruktion. Ett stort behov föreligger också av att upplysa

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1970

allmänheten och rörelseidkare om hur man bör förfara med giftrester så att
inga skador uppstår. Årets riksdag har på förslag av socialministern anslagit
250 000 kr. för en sådan informationsverksamhet. Informationen, som bör
rikta sig till såväl allmänhet som handel och industri, skall handhas av giftnämnden
och ske i samverkan med bl. a. SAKAB (se statsverksprop. Bil. 7
s. 55 ff.).

Utskottet

I motionerna hemställs om utförliga skydds- och säkerhetsföreskrifter i
fråga om landsvägstransport av hälso- och miljöfarliga vätskor samt om
föreskrifter beträffande kvittblivning av sådana vätskor och därav infekterad
mark.

Med undantag för relativt ingående bestämmelser om transport av explosiva
och brandfarliga varor finns endast allmänt hållna ramföreskrifter
om transport av hälsofarliga varor. Sistnämnda föreskrifter är intagna i de
år 1962 antagna gift- och bekämpningsmedelsförordningarna och går ut på
att transport av hälsofarlig vara skall ske under förhållanden som med
hänsyn till varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande. Några kompletterande
detaljföreskrifter i tillämpningskungörelserna med särskilt avseende
på transporter finns inte. Däremot har giftnämnden i skrivelse till rikspolisstyrelsen
och i cirkulär till tillverkare av bekämpningsmedel m. fl. riktat
uppmärksamheten på de risker som är förenade med transport av sådana
varor och lämnat vissa anvisningar beträffande emballage och åtgärder
vid läckage m. m.

Anledningen till att författningarna inte innehåller mer preciserade transportbestämmelser
är framför allt att man velat avvakta utvecklingen på det
internationella planet beträffande säkerhetsföreskrifter för befordran av
farligt gods på väg. Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 29 juni 1964
har särskilda sakkunniga tillkallats för att utreda frågan om Sveriges tillträde
till en den 30 september 1957 i Geneve undertecknad överenskommelse
mellan ett antal europeiska stater rörande internationell befordran av farligt
gods på väg samt därav direkt föranledda organisatoriska spörsmål och
legislativa åtgärder på det nationella planet. I samband därmed skall utredningen
också se över och komplettera de författningsföreskriftcr som gäller
för landsvägstransport av farligt gods i inrikes trafik. Utredningen har enligt
vad utskottet inhämtat inte kommit längre i sitt arbete än att översättning
av överenskommelsen och bilagor till svenska kommer att föreligga strax
efter instundande årsskifte jämte utredningens överväganden och förslag i
fråga om Sveriges tillträde till överenskommelsen. Enligt utskottets mening
är det otillfredsställande att frågan om kompletterande författningsföreskrifter
för landsvägstransport av farligt gods ännu åtta år efter gift- och
bekämpningsmedelsförordningarnas antagande inte fått någon lösning. Med

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1970

hänsyn till det behov av utförligare skydds- och säkerhetsbestämmelser som
— inte minst på grund av den starkt intensifierade trafiken på våra vägar —
onekligen föreligger anser utskottet att Kungl. Maj:t bör vidta sådana åtgärder
att förslag i frågan utan ytterligare dröjsmål kan redovisas för riksdagen.
Denna uppfattning bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. Härigenom
får motionernas syfte i denna del anses bli tillgodosett.

När det gäller den andra i motionerna aktualiserade frågan om kvittblivning
av hälso- och miljöfarliga vätskor och därav infekterad mark vill
utskottet erinra om att giftnämnden i mars förra året överlämnade en promemoria
till socialministern med förslag till åtgärder beträffande oskadliggörande
av giftrester. Som följd bl. a. härav har bildats ett särskilt bolag,
Svenska avfallskonvertering AB (SAKAB) som skall ha till ändamål att genom
uppförande av destruktionsanläggningar m. m. få till stånd en effektiv
och allmänt tillämpad hantering av avfall. En betydelsefull uppgift vid sidan
härav blir att organisera uppsamling och transport av giftiga varor för
destruktion. Enligt vad utskottet inhämtat kommer bolaget att bl. a. ombesörja
destruktion av hälsofarliga varor och infekterad mark i sådana fall
som åsyftas i motionerna. För att täcka behovet av upplysning om hur man
bör förfara med giftrester så att inga skador uppstår kommer giftnämnden
i samverkan med bl. a. SAKAB att med stöd av anslag som årets riksdag
beviljat gå ut med information till såväl allmänhet som handel och industri.
Genom tillkomsten av SAKAB samt nämnda informationsverksamhet jämte
privata och kommunala initiativ beträffande destruktion av hälsofarliga
varor torde något behov av särskilda föreskrifter inte för närvarande föreligga.
Utskottet förutsätter emellertid att de närmast ansvariga myndigheterna
noga följer utvecklingen på området och, om läget skulle ändras,
vidtar de åtgärder som påkallas. Med hänvisning härtill synes motionerna
i denna del inte böra leda till något initiativ från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av motionerna 1:320 och
II: 344 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till
känna vad utskottet anfört om föreskrifter för landsvägstransport
av farligt gods;

B. att motionerna, i den del de inte omfattas av utskottets
hemställan under A., inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1970

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1970

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s) *, Dahlberg
(s), Hubinette (m), Eric Carlsson (ep), Österdahl (fp) och fru Grethe Lundblad
(s)*;

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herr Svensson i Kungälv (s),
fru Skantz (s), herrar Nordberg (s)*, Jonsson i Mora (fp), Ringaby (m),
Nilsson i Kalmar (s) och fru Nilsson (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svantka Reproduktion! AB, Sthlm 1970