Andra lagutskottets utlåtande nr 7 (Utlåtande 1954:L2u7 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

Nr 7.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring
av bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 362 i första kammaren av fröken
Ranmark m. fl. samt nr 485 i andra kammaren av fru Lindskog m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära sådan ändring av bestämmelserna om
änkepension i lagen om folkpensionering, att änkor, som uppnått 55 års
ålder, erhåller änkepension oavsett tidpunkten, när änkeståndet inträdde,
om övriga villkor berättigar därtill.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen II: 485.

Gällande bestämmelser.

Änkepension infördes i svensk sociallagstiftning genom 1946 års folkpensioneringslag,
som trädde i kraft den 1 januari 1948. Enligt de ursprungliga
bestämmelserna gällde såsom förutsättningar för rätt till änkepension att
änkan vid mannens frånfälle fyllt 55 år och varit gift med honom minst
fem år. Dessa bestämmelser har i viss mån uppmjukats genom en tilläggsbestämmelse,
som tillkom genom lagändring år 1948 och trädde i kraft den
1 januari 1949. Tillägget innebär, att änka som fyllt 55 ar kan eihalla
änkepension, oaktat hon var yngre vid mannens frånfälle, om hon nämligen
uppnått sagda ålder under det kalenderår, då mannen avled eller om
eljest särskilda skäl föranleda därtill. Tilläggsbestämmelsen är enligt förarbetena
avsedd att tillämpas restriktivt. De nu berörda bestämmelserna
finnes i 3 § 4 mom. lagen om folkpensionering.

Änkepensionen utgår med — 1953 års standardförbättring inräknad
högst 840 kronor jämte indextillägg ocli i förekommande fall kommunalt
bostadstillägg.

Änkepensionen är i sin helhet inkomstprövad; det beror alltså på änkans
inkomst huruvida och i vad mån hon skall få änkepension.

Biliang till riksdagens protokoll 195A. !) sand. 2 avd. Nr 7.

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

Tidigare behandling av frågan om rätt till änkepension.

Förslag om sådan ändring av folkpensioneringslagens bestämmelser om
änkepension, att änka skall kunna erhålla änkepension vid viss levnadsålder
oavsett när hon blivit änka har framställts i motioner vid 1947 och
1948 års riksdagar. Även änkepensioneringskommittén har tagit ställning
till detta förslag.

Vid 1947 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion (nr 19), vari
yikades att riksdagen mätte begära utredning och förslag om behovsprövade
pensioner åt änkor vid 55 års ålder, även om änkeståndet inträtt tidigare.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 52) i anledning av motionen,
att det icke syntes vara möjligt att ändra bestämmelserna om änkepension
så, att änkepension komme att utgå till varje änka som fyllt 55 år,
även om hon blivit änka vid unga år. En så konstruerad änkepension skulle
innebära en orättvisa mot andra ensamstående kvinnor. Ville man icke
inföia en allmän låt vara behovsprövad — folkpension för alla ensamstående
kvinnor som fyllt 55 år, så måste en utsträckning av rätten till
änkepension på något sätt begränsas. Hur denna gränsdragning än skedde
torde det alltid finnas grupper, som ansåge sig missgynnade. Enligt utskottets
mening vore emellertid en översyn av folkpensioneringslagens bestämmelser
om änkepension påkallad. Denna översyn torde medföra, att
rätten till änkepension vidgades, men av anförda skäl vore det av vikt att
utvidgningen företoges med en viss varsamhet.

I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran om översyn av bestämmelserna om änkepension.

Vid 1948 års vårriksdag behandlades två i andra kammaren väckta motioner
i änkepensioneringsfrågan. I den ena av dessa (nr 46) återkom det
vid 1947 års riksdag gjorda yrkandet, att änka skulle bli berättigad till
änkepension från 55 års ålder, oavsett när mannen avlidit. I den andra
motionen (nr 161) hemställdes, att riksdagen måtte besluta sådan ändring
av folkpensioneringslagen att rätt till änkepension skulle inträda, om änkan
vid mannens död fyllt eller senare under samma år fyllde 55 år. Denna
ändring var avsedd endast som ett provisorium i avbidan på en blivande
översyn av änkepensioneringsbestämmelserna.

I utlåtande (nr 38) över motionerna uttalade andra lagutskottet, i likhet
med vad utskottet anfört vid 1947 års riksdag, att den gällande bestämmelsen
om att änka vid mannens frånfälle skulle ha fyllt 55 år för att få änkepension
icke vore tillfredsställande men att den i motionerna berörda frågan
vore svårlöst. Enligt utskottet torde frågan icke kunna lösas på något
av de sätt, som föreslagits i motionerna. Utskottet framhöll emellertid tilllika,
att behovet av en uppmjukning i bestämmelserna om änkepension vore
så stort, att en provisorisk lösning borde övervägas.

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

Riksdagen godkände utlåtandet och hemställde i skrivelse, att Kungl.
Maj :t ville framlägga förslag till provisoriska bestämmelser i ämnet.

Härefter framlades vid 1968 års höstriksdag proposition (nr 302) med
förslag till provisorisk ändring av bestämmelserna om änkepension. Den
föreslagna ändringen hade den innebörden att änkepension skulle kunna
utgå till änka som fyllt 55 år, oaktat hon var yngre vid mannens död, om
hon nämligen uppnått sagda ålder under det kalenderår då mannen dog
eller om eljest särskilda skäl föranleda därtill.

Enligt vad som anfördes i propositionen syftade ändringen främst till
uppmjukning av de stela gränserna för rätt till änkepension. Användningen
av skälighetsregeln borde emellertid icke vara begränsad härtill. Bestämmelsens
avfattning medgåve att det bleve möjligt att i olika föreliggande situationer
taga hänsyn till samtliga omständigheter och på grundval därav avgöra
huruvida änkepension rimligen borde utgå. Härvid borde givetvis hänsyn
tagas — förutom till änkans ålder — till hennes hälsotillstånd ävensom
till antalet barn och dessas ålder vid mannens frånfälle. I princip borde alltjämt
de grunder, på vilka 55-årsregeln byggde, vara normerande för rätten
till änkepension. Avgörande borde alltså vara, huruvida situationen vid
mannens frånfälle eller då barnen kommit till sådan ålder, att de icke längre
krävde mera sammanhängande tillsyn från moderns sida, varit sådan att
änkan icke skäligen kunnat återinpassas i förvärvslivet.

Riksdagen antog den föreslagna lagändringen men lämnade vissa skärpta
föreskrifter angående tillämpningen av skälighetsregeln. Sålunda uttalades,
att gränsdragningen för rätt till änkepension borde ske gradvis på sådant
sätt att förutsättningarna för att änka skulle bli pensionsberättigad, oaktat
hon vid mannens frånfälle ännu ej uppnått 55 års ålder, skulle skärpas, ju
längre tid som förflutit mellan mannens död och hennes 55-årsdag. Någon
bestämd maximigräns för denna tidrymd ansågs icke böra fastställas, men
densamma borde som regel icke överskrida två år. (Andra lagutskottets
utlåtande nr 61.)

Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt den 30 juni 1948 tillkallade
sakkunniga för utredning rörande änkepensioneringen samt stöd i
andra former åt familjer vid försörjarens frånfälle, änkepensioneringskommittén.
Kommittén avgav i november 1952 betänkande angående stöd
åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor in. in. (SOU 1952: 36).

Änkepcnsioneringskommittén dryftar i det avsnitt av sitt betänkande,
som berör änkepensionsbestämmelserna, bl. a. tanken att — såsom föreslås
i förevarande motioner - änka skall erhålla pension vid viss levnadsålder,
oavsett när hon blivit änka, om övriga villkor berättigar därtill. Kommittén
finner emellertid en generell regel av denna innebörd icke vara lämplig.
Kommittén anför härom:

»Den som blir iinka vid unga År torde, även om äktenskapet varit relativt
långvarigt, normalt kunna övervinna de svårigheter som uppkomma

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

för hennes återinpassning i förvärvslivet. Rätt till änkepension vid uppnådd
högre ålder skulle vara befogad endast om det kunde antagas, att den omständigheten
att hon varit gift, vilken visserligen icke medfört oskäliga svårigheter
för henne att efter en övergångstid erhålla lämpligt arbete, likväl
så nedsatt hennes kroppsliga och andliga vigör att hon vid högre ålder
skulle få svårare att fortsätta med förvärvsarbete än om hon förblivit ogift.
Då ett sådant antagande i vart fall icke kan göras beträffande kvinnor som
blivit änkor i mycket unga år, finnes enligt kommitténs mening ej någon
rimlig grund för införande av en generell regel om rätt till änkepension vid
viss ålder, oavsett när änkeståndet inträtt.

Mot denna ståndpunkt har invänts att inkomstprövningen, som förutsättes
komma att bestå, skulle utgöra ett regulativ mot att änkepension
komine att utgå i alltför stor utsträckning. Men denna invändning synes icke
vara bärkraftig. En kvinna som exempelvis efter fem års barnlöst äktenskap
blivit änka vid 30 års ålder och under tiden till dess hon uppnått 55
års ålder försörjt sig på förvärvsarbete skulle, om hon då på grund av sjuklighet
eller klenhet nödgades upphöra med förvärvsarbetet eller helt enkelt
bleve arbetslös, kunna erhålla änkepension. Uppenbarligen kan det icke
motiveras att på detta sätt privilegiera den som en gång varit gift.»

Kommittén har emellertid funnit jämkningar på annat sätt böra vidtagas
i det nuvarande systemet. Enligt kommitténs förslag skall sålunda kretsen
av de berättigade väsentligt utvidgas. Såsom generella förutsättningar för
rätt till änkepension avses skola gälla, att änkan vid mannens död fyllt
50 år eller från mannens död tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden
om och stadigvarande eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med
barn som ej fyllt 10 år samt att hon varit gift med den avlidne minst fem
år. Under dessa förutsättningar skall änkepension automatiskt (frånsett
inkomstprövning) utgå till den som fyllt 55 år. Även yngre änka (mellan
50 och 55 år) skall kunna under de angivna förutsättningarna erhålla pension,
om det med hänsyn till svårighet för henne att vinna utkomst genom
arbete och övriga omständigheter prövas skäligt. Dessa generella regler
avses skola kompletteras med en bestämmelse, enligt vilken änkepension
skall kunna efter något skärpt skälighetsprövning utgå utan annan bestämd
förutsättning än att änkan varit gift minst fem år. Pension skall dock ej
i något fall kunna beviljas för tid innan änkan fyllt 50 år.

Kommittén har ansett, att änkepensionen även framdeles bör vara underkastad
inkomstprövning.

Änkepensionens grundbelopp, som för närvarande är 600 kronor om året
(härtill kan komma bostadstillägg), har föreslagits skola höjas till 800
kronor om året. I samband härmed har föreslagits, att indextillägget till
änkepension höjes från 30 till 40 kronor om året för varje hel mångfald av
fem, varmed pensionspristalet överstiger 100.

Sammanlagda kostnadsökningen för genomförande av kommitténs förslag
beträffande änkepensioneringen och de 1952 antagna nya reglerna om
inkomstprövningen har beräknats komma att uppgå till ungefär 13 miljö*

Andra lagutskottets utlåtande nr 7. •>

ner kronor för själva änkepensionerna och 3 miljoner kronor för indextilllägg
vid pensionspristalet 133, allt för år räknat.

Vid årets riksdag har i andra kammaren av fru Boman framställts en
enkel fråga till statsrådet och chefen för socialdepartementet, huruvida
denne hade för avsikt att i en snar framtid föreslå åtgärder till förbättring
av bestämmelserna angående änkepensionering, framför allt i fråga om
åldersgränsen. I svar på frågan den 23 februari 1954 anförde statsrådet
Sträng:

»I det betänkande, som i november 1952 lades fram av änkepensioneringskommittén,
föreslogs en höjning av änkepensionerna och de särskilda
barnbidragen till änkors och invaliders barn. Beslutet vid 1953 års liksdag
om en allmän förbättring av folkpensionerna innebar, att änkepensionens
högsta belopp, bortsett från bostadstillägget, höjdes från 840 till 1 050 kronor.
Vid samma riksdag höjdes de nämnda särskilda barnbidragen från
högst 320 till 600 kronor om året. Därmed tillgodosågs i huvudsak änkepensioneringskommitténs
önskemål i vad avser förmånernas belopp.

Kommittén föreslog emellertid bl. a. också en viss utvidgning av rätten
till änkepension, i första hand genom att änkepension föreslogs kunna utgå
vid 55 års ålder även om änkan vid mannens död inte uppnått högre ålder
än 50 år mot nu vanligen 55 år. Kommitténs betänkande har remissbehandlats
i vanlig ordning och är nu föremål för övervägande inom socialdepartementet.
Sedan en viss överarbetning skett torde betänkandet komma att
aktualiseras så snart det statsfinansiella läget tillåter.»

Utskottet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att de nu gällande bestämmelserna
om änkepension icke ger tillfredsställande möjligheter att beakta
de svårigheter, som kan möta den som blivit änka men vid mannens frånfälle
ännu icke uppnått femtiofem års ålder. Visserligen har den ursprungligen
ovillkorliga föreskriften, att endast änkor som vid mannens frånfälle
fyllt femtiofem år kunde erhålla änkepension, uppmjukats genom en tillläggsbestämmelse,
som medger, att i särskilda fall änkepension vid femtiolem
års ålder kan tilldelas även den som blivit änka tidigare än vid sagda
ålder. Denna bestämmelse tillämpas emellertid i enlighet med riksdagens
uttalande vid dess tillkomst mycket restriktivt och är av olika skäl endast
att anse som eu provisorisk lösning. Änkepensioneringskommittén, som
framlagt förslag i ämnet, har ansett, alt en generell bestämmelse om att
änka skall kunna erhålla pension vid femtiofem års ålder, oavsett hennes
ålder då änkeståndet inträdde, icke vore lämplig. Däremot har kommittén
föreslagit andra bestämmelser, som medför att kretsen av dem som är berättigade
(ill änkepension väsentligt vidgas. Såsom framgår av statsrådet

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

Strängs ovan återgivna yttrande överväges förslaget f. n. inom socialdepartementet
och torde det sedan en viss överarbetning skett komma att aktualiseras
så snart det statsfinansiella läget tillåter. Med hänsyn till det läge
vari frågan sålunda befinner sig, finner utskottet någon framställning av
riksdagen i ärendet ej erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:362 och 11:485, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Sunne, Nils Elowsson,
fru Svenson*, herrar Axel E. Svensson, Lundgren och Anders E. Johansson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Västberg*, herrar
Lundberg, Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Alfredshem, fru Ewerlöf*, herr
Königson och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 54
402889