Andra lagutskottets utlåtande Nr 7 (Utlåtande 1933:L2u7 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 124 februari 193S kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 21 kapitlet
3 § lagen örn delning av jord å landet.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 243, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Jonsson i Eskilstuna
m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i 21 kapitlet
3 § i lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet, i vilket lagrums
tredje stycke stadgas, att val av ägodelningsnämndemän »verkställes
genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren utses
å kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade,
som där äga eller innehava jordbruksfastighet», att satsen
»som där äga eller innehava jordbruksfastighet» strykes.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser i ämnet äro följande:

.Ägodelningsrätt består enligt 21 kap. 2 § jorddelningslagen av ägodelningsdomare
såsom ordförande samt tre ägodelningsnämndemän. Ägodelningsnämndemännen,
som böra vara allmänt betrodda, i lanthushållning
kunniga och med ortens förhållanden väl förtrogna män, skola vara valbara
till nämndemansbefattning vid häradsrätt i domsagan samt ej hava
uppnått sextiofem års ålder.

21 kap. 3 § innehåller bland annat följande bestämmelser. Ägodelningsnämndemän
utses för sex år, till ett antal av sex i domsaga, som består
av allenast ett tingslag, och tre för varje tingslag i övriga domsagor. Avgår
ägodelningsnämndemän under tjänstgöringstiden, skall val avse återstående
del av samma tid. Val äger rum å tingsstället inför häradsrätten.
Valet verkställes genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren
utses å kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigade, som där äga eller inneliava jordbruksfastighet.
I köping, som utgör egen kommun, tillkommer rösträtt envar i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad. Vid utseende av valmän
äger varje i valet deltagande en röst.

I 6 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad stadgas,
bland annat, att stad, där rådhusrätt ej finnes, lyder under ägodelningsrätten
i den domsaga, staden i judiciellt hänseende tillhör. Vad enligt
21 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet gäller för köping i fråga
om utseendet av valmän för val av ägodelningsnämndemän skall äga motsvarande
tillämpning beträffande sådan stad.

21 kap. 4 § lagen om delning av jord å landet innehåller bestämmelser
bland annat därom, att vid val av ledamot i ägodelningsrätt varje valBihang
till riksdagens protokoll 19,13. 9 sami. 2 aud. Nr 7 ff.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

man äger en röst ävensom att omröstningen skall verkställas med slutna
sedlar.

Slutligen stadgas i 21 kap. 6 § i sistnämnda lag, att av de till ägodelningsnämndemän
valda skola tjänstgöra de tre, som av ägodelningsdomaren
för varje gång kallas därtill, ävensom att, därest ägodelningsrättens
sammanträde skall hållas vid syn på stället, de närmast boende nämndemännen
böra företrädesvis kallas att tjänstgöra, samt i samma kapitels
9 §, att ledamot i ägodelningsrätt skall, örn lian ej förut avlagt domared.
avlägga sådan ed innan lian inträder i tjänstgöring.

Ägodelningsdomaren och ägodelningsnämndemännen hava vid omröstning
i rätten var sin röst.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition till 1926 års riksdag med
förslag till lag örn delning av jord å landet m. m. väcktes inom första
kammaren av herr Lindhagen en motion, nr 249, uti vilken hemställdes,
att riksdagen ville besluta den ändring i jorddelningsförslaget, att ägodelningsrättens
ledamöter måtte utses genom val av alla kommunalt röstberättigade.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 1, anförde första särskilda utskottet
beträffande ifrågavarande yrkande följande. Utskottet ansåge, att
ägodelningsrätternas huvudsakligaste uppgift vore att pröva jordbruket
berörande förhållanden och kunde därför ej förorda bifall till motionen.

Reservation anfördes, däri yrkades, att den ifrågavarande bestämmelsen
i jorddelningslagen måtte erhålla följande lydelse: »Valet verkställes
genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren utses å
kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade.
»

Ändringsförslaget avslogs av riksdagen.

Uti en vid 1930 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 253,
hemställde herr Karlsson i Munkedal m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning angående vissa
ändrade bestämmelser för val av gode män vid lantmäteriförrättningar
samt av ledamöter i ägodelningsrätt jämte övriga hithörande spörsmål
ävensom örn framläggande för riksdagen av de förslag i ärendet, vartill
utredningen kunde giva anledning.

I motiveringen till berörda hemställan anfördes bland annat följande:

: Gode män vid lantmäteriförrättningar valdes på landet å kommunalstämma,
därvid endast den hade rösträtt, som i kommunen innehade under
ägande- eller nyttjanderätt i mantal satt jord. På grund av dessa
bestämmelser ville det synas, som om skiftesgodemännen finge en viss
ensidig inriktning, även örn deras arbete vid förrättningarna utfördes under
edlig förpliktelse. Vid avstyckning av lägenheter enligt ensittarlagen
förekomme det ganska ofta, att i fråga örn jordvärde och dylikt gode
männen hade mot lägenhetsägarna en diametralt motsatt inställning.
Vad som sagts örn gode männen gällde i lika hög eller högre grad beträffande
ledamöterna i ägodelningsrätt. Billighet och rättvisa krävde,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

att utredning företoges, om det icke på detta område kunde beredas möjlighet
för de svagaste att få sina intressen bättre tillvaratagna. Beträffande
ägodelningsrättens sammansättning vore det högeligen önskvärt,
att den bestämmelsen infördes, att minst en av de tre ledamöterna skulle
vara representant för de små tomt- och lägenhetsinnehavarna.

Andra lagutskottet yttrade i sitt över motionen avgivna utlåtande,
nr 10:

»Motionärerna synas hava förutsatt, att rösträtt vid val av gode män
och ägodclningsnämndemän allenast tillkommer innehavare av i mantal
satt jord. Utskottet vill med anledning härav erinra, att rösträtt tillkommer
ägare eller innehavare av jordbruksfastighet, oberoende av den
ordning vari sådan bildats, alltså även ägare och innehavare av sådan
jordbruksfastighet, som uppkommit genom avsöndring eller avstyckning.
Utskottet vill vidare framhålla, att hinder ej föreligger att till gode män
och ägodelningsnämndemän välja ägare eller innehavare av avsöndrad
eller avstyckad jordbruksfastighet. Villkor för valbarhet är nämligen,
såsom ovan nämnts, i fråga örn gode man, att han skall vara i lanthushållning
kunnig, boende inom kommunen och valbar till nämndeman,
samt i fråga örn ägodelningsnämndemän, att han skall vara allmänt betrodd,
i lanthushållning kunnig och med ortens förhållanden väl förtrogen
samt valbar till nämndemansbefattning vid häradsrätt i domsagan.
För ändring av nu gällande regler hava motionärerna enligt utskottets
mening ej anfört sådana skäl, att utskottet ansett sig böra förorda det av
dem framställda yrkandet. Utskottet får fördenskull hemställa, att förevarande
motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Mot utskottets beslut reserverade sig herr Sigfrid Hansson m. fl., vilka
av anförda grunder ansågo skäl tala för, att val av gode män vid lantmäteriförrättningar
och valmän för utseende av ledamöter i ägodelningsrätt
verkställdes av kommunalfullmäktige eller å kommunalstämma av
de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade. Riksdagen
borde enligt reservanternas mening i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
örn utredning och förslag till ändring av gällande lagbestämmelser i överensstämmelse
härmed.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Rösträtt vid utseende av de valmän, som i sin tur skola Välja ägodelningsnämndemän,
tillkommer i allmänhet å landet allenast dem, som äga
eller innehava jordbruksfastighet. Denna bestämmelse har tillkommit
med hänsyn till den omständigheten, att ägodelningsrätten företrädesvis
har att behandla de säregna mål, som sammanfattas under benämningen
jorddelningsmål. I fråga örn dessa mål är ägodelningsrätten på landet
första instans. Åt denna domstol har genom'' den så kallade ensittarlagen
därutöver anförtrotts uppgiften att vara andra instans i ensittarmål.

Bärande skill hava enligt utskottets åsikt icke förebragts för den meningen,
att iigodelningsrättens sammansättning bör ändras med anled
ning ai'' det uppdrag, som givits denna domstol i ensittarlagen. Utskot -

Utskottet,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

tet har verkställt utredning beträffande den omfattning, vari ägodelningsrätter
till följd av tvist örn löseskillingens belopp haft att taga befattning
med de under åren 1926—1932 avslutade ensittarförrättningarna
inom Södermanlands, Stockholms och Uppsala län. Av utredningen framgår,
att inom nämnda län under ifrågavarande år avslutats tillhopa 469
ensittarförrättningar. Av dessa hava 18 eller omkring 3.8 procent överklagats
till ägodelningsrätt för vinnande av ändring rörande löseskillingens
storlek. I dessa 18 ensittarmål har ägodelningsrätt fastställt den
av förrättningsmännen bestämda löseskillingen i 4, höjt den i 4 samt
sänkt den i 10 fall. Av de ifrågavarande 18 målen hava 13 fullföljts till
Kungl. Majit. Uti dessa 13 mål hade ägodelningsrätt fastställt den av
förrättningsmännen bestämda löseskillingen i 3, höjt den i 3 samt sänkt
den i 7 fall. Kungl. Majit Ilar däremot fastställt förrättningsmännens
löseskilling i 8, höjt den i 4 samt sänkt den i 1 fall.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig utskottet sakna anledning
att förorda det i motionen framställda yrkandet.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1933.

På andra lagutskottets vägnar i
K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén*, Sam Larsson*, Öhman,
Lindhagen*, Norman* och P. Sandström;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar, Hage, Johanson
i Hallagården, Wallerius, Olovson i Västerås, Österström* och Hansson i Trollhättan*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Linder;

2) av herrar Hage, Magnusson i Kalmar, Olovson i Västerås, Norman
och Hansson i Trollhättan, vilka anfört följande:

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. 5

»Det kan icke vara en tillfredsställande rättsordning, att ensittarefrågor
— där jordägarens och ensittarens intressen stå mot varandra — i
andra instans handläggas av nämndemän i ägodelningsrätt, valda så att
endast det ena intresset, jordägareintresset, har rätt att bli representerat.
Säkerligen skulle en större tilltro till rättens opartiskhet kunna vinnas,
örn även representanter för ensittarna eller dem mera närstående samhällskategorier
kunde få deltaga i nämnda handläggning. Det bör enligt
vår mening undersökas, örn detta mål kan nås, antingen därigenom, att
ägodelningsrätten vid behandling av ensittarefrågor förstärkes med representanter
av här nämnt slag, eller ock att en annan och pa annat sätt
vald andra instans för nämnda frågors behandling skapas.

Under hänvisning till denna motivering hemställes alltså,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära en utredning
i frågan.»

3) av herr Lindhagen, som, med instämmande i den av herr Hage m. fl.
avgivna reservationen, tillika anfört följande:

»Statsmakten bör vara angelägen att söka rätta det missförhållande,
som här obestridligen äger rum. De upprepade kraven på dettas undanröjande
ådagalägga också, att denna fråga oupphörligt kommer tillhaka.

Under ägodelningsrättens domvärjo har införts en tvist, som ej är avpassad
efter ägodelningsrättens allmänna kompetens. Här föreligger en
tvist mellan ägaren till jord och ägaren till ett hus örn det skäliga värdet
på den tomt, som husägaren är berättigad att förvärva. Det ligger i sakens
natur, att jordägarna i orten icke rättvisligen böra få vara ensamma
domare i denna sak. Inom lantmäteristyrelsen har även för några år
sedan till mig framförts, att på grund av styrelsens egen erfarenhet en
sådan ordning ledde på månget håll till ett oskäligt uppskattande av tomtpriset.

I andra speciallagstiftningar har tagits hänsyn till ett sådant motståndsferhållande
vid utformande av domstolens sammansättning.

Någon anledning förefinnes således icke att låta ägodelningsrättens bisittare
utväljas på grundvalen av allmän rösträtt. Däremot är det påkallat,
att domstolen vid behandling av ensittarmål sammansättes på ett
särskilt sätt. Det synes mig enklast kunna ske så, att vid valförrättningför
utseende av valnämnd tillika övriga i denna omröstning icke deltagande
kommunalt röstberättigade ilga tillsätta en annan valnämnd med
uppgift att utse två eller åtminstone en bisittare, som skall deltaga med
de övriga i avgörandet av mål rörande ensittarlagens tillämpning.

Utskottet har åberopat en statistik över antalet ensittarförrättningar
inom Södermanlands, Stockholms och Uppsala län under sista sju åren
samt en summarisk uppgift över deras överklagande och resultatet därav.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

Ingen kommentar fogas till dessa siffror. Meningen är väl sålunda, att
de skola tala för sig själva.

Måhända vill utskottet därmed göra gällande, att de 451 ej överklagade
förrättningarna utvisa, att parterna får antagas hava varit nöjda med
jordvärderingen. I sådant fall har utskottet ställt sig utanför livets realiteter.
En mängd människor, kanske de flesta, nå ej fram till någon
rättsskipning på grund av sin hjälplöshet och fattigdom. Den del av
svenska folket, som vågat och kunnat hänvända sig till första instans,
resignerar till större delen, även örn de förlora. Deras hjälplöshet och fattigdom
och mången gång även misstro till rättsskipningen avhåller dem
från att gå till högre instans. Örn i detta fall man skulle försöka sig på
någon gissningstolkning av det stora antalet icke överklagade förrättningar,
så skulle det kunna vara, att då jordägarna, som i allmänhet äro
mindre obemedlade och hjälplösa än ensittarna i de vanligen små husen,
ansett sig ej höra överklaga förrättningarna, så beror det på, att de övervägande
fått betalt ungefär vad de önskat.

Vad utskottet vill komma till med sina stackars 18 överklagade förrättningar
ligger också i det fördolda. De visa ju endast en tillämpning av
det gamla livsödet icke minst inom rättsskipningen: »lyckan kommer, lyckan
går, lycklig den, som lyckan får». Utskottet vet dock, att rättsskipningens
gudinna har en hindel örn ögonen. Utskottet förstår nog också,
att i mål, som rör jorden på ett visst ställe, blir denna hindel ogenomträngligare
ju högre upp klagoinstansen befinner sig från jorden. Slutligen
inser utskottet förmodligen i det vardagliga samspråket utanför
de officiella intressedebatterna inom utskottet, att örn ägodelningsrätten
i ensittarmål bestods av statsmakten med en mera opartisk sammansättning,
så skulle den svagare parten, vars intressen ej blivit i domstolens
sammansättning tillgodosedda, likaväl som ägt rum med motpartens, vinna
större tillit till ägodelningsrätten samt från ensittarnas sida således
rättvisligen föranledas även ett talrikare överklagande i mån av råd från
dem, då de tappat vid förrättningen.

Även den senare överskuggas för övrigt företrädesvis av jordägarintresset
genom gode männen oell villkoren för deras utseende. I lagen örn delning
av jord på landet föreskrives nämligen i 2 kap. 6 § att sådan god man
»skall vara i lanthushållning kunnig». Detta är likaledes en omaka bestämmelse
i ensittarmål. Det har motionerats i riksdagen även örn ändring
i detta förhållande och det var därom erinran gjordes i lantmäteristyrelsen
vid mitt förutnämnda samtal med vederbörande därstädes.
Denna angelägenhet bör således också övervägas av regeringen i sammanhang
med prövning av en i följd av förevarande motion föranledd riksdagsskrivelse.

Emellertid, icke ens i det sociala lagutskottet kan vinnas så mycken
hänsyn för en verklig rättsordning, som i detta fall upprepade gånger påkallats
och kommer att påkallas. Varje sådant litet utslag av tidens vä -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

sende utgör en erinran om krisen i det parlamentariska systemet och vidgar
tvekan örn parlamentarismen kan skänka det så kallade folket något
uppbyggande arbete ens i det lilla.

Jag hemställer alltså,

att riksdagen begär Kungl. Maj:ts övervägande örn
ändring i motionens syfte av bestämmelserna för ägodelningsrätternas
sammansättning vid prövning av
besvär över tillämpning av ensittarlagen.»