Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1965 (Utlåtande 1965:L2u70 - höst l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1965

Nr 70

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud för minderårig
att inneha och bruka luftvapen m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
till lagutskott hänvisade motioner, nr 12 i första kammaren av herr Petersson,
Erik Filip, och fru Segersledt Wiberg, samt nr 16 i andra kammaren
av herr W er bro m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts »att riksdagen måtte
besluta att luft- eller fjäderbössa samt luft- eller fjäderpistol ej må förvärvas
eller innehavas av den som ej fyllt 18 år eller överlåtas eller upplåtas
till sådan person samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till
förordning i likhet med den som förefinnes beträffande förbud mot innehav
av vissa stiletter m. m.».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande hänvisa
till motionen II: 16.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från rikspolisstyrelsen. Yttrande har därjämte
på utskottets begäran avgivits av Målsmännens riksförbund.

Gällande bestämmelser

För rätt att inneha skjutvapen kräves enligt vapenförordningen den 10
juni 1949 i regel att tillstånd erhållits. Tillstånd må i allmänhet meddelas
endast enskild person, som finnes vara i behov av vapnet samt skäligen
kan antagas ej komma att missbruka det. Är fråga om pistol eller annat
dylikt fickvapen, må tillstånd ej meddelas, med mindre synnerliga skäl är
därtill.

Vapenförordningens bestämmelser gäller ej luft- eller fjäderbössor eller
luft- eller fjäderpistoler, som är avsedda för målskjutning (1 §).

Enligt 4 § jaktstadgan får luft- eller fjädervapen icke användas vid jakt,
dock att sådant vapen får brukas inom gård eller trädgård för att döda
gråsparv, möss och vissa andra smådjur.

Inom stadsplanelagt område i stad, köping eller annat samhälle, där byggnadslagens
bestämmelser för stad äger tillämpning må enligt 6 § allmänna
ordningsstadgan den som ej fyllt sexton år icke utan tillstånd av polismyn 1

llihang till riksdagens protokoll 19G5. 9 samt. 2 avd. Nr 70

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1965

dighet för skjutning utomhus begagna luft- eller fjäderbössor eller lufteller
fjäderpistoler, med vilka kulor, hagel eller andra projektiler kan utskjutas.
Genom lokal ordningsstadga kan den återgivna bestämmelsen göras
tillämplig beträffande områden utanför stadsplan. Överträdelse av bestämmelsen
straffas med böter. Har barn som ej fyllt femton år handlat i
strid mot bestämmelsen, skall den som har vårdnaden om barnet straffas,
om han icke gjort vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen
(28 §).

Enligt förordningen den 5 juni 1959 om förbild mot innehav av vissa stiletter
in. m. får springstilett eller springkniv ej förvärvas eller innehas av
den som ej fyllt 21 år, eller överlåtas eller upplåtas till sådan person.

Historik

Då 1934 års vapenkungörelse skulle ersättas med gällande förordning av
år 1949, framhöll länsstyrelsen i Skaraborgs län, att den nya författningen
borde äga tillämpning även på luft- och fjädervapen. Användandet av dylika
vapen kunde genom vårdslöshet och oförsiktighet lätt förorsaka allvarliga
kroppsskador särskilt om vapnen kom i händerna på minderåriga.
Ändring i samma riktning påyrkades även av barnavårdsnämnden i Eskilstuna
i skrivelse till chefen för inrikesdepartementet.

Departementschefen ansåg emellertid i proposition nr 95 år 1949 ej
tillräckliga skäl föreligga att inbegripa ifrågavarande vapen under förordningen.

I samband med ändringar i vapenförordningen år 1955 väcktes under remissbehandlingen
åter förslag att förordningen på visst sätt skulle göras
tillämplig beträffande luft- och fjäderbössor samt luft- och fjäderpistoler. I
proposition nr 37 år 1955 anförde föredragande departementschefen härom.

Luftgevär och luftpistoler förorsakar årligen flera svåra olyckor och vapnen
användes med all sannolikhet i ganska stor utsträckning av pojkar vid
jakt på småfåglar och andra mindre djur. Det är därför angeläget, att med
olika medel försöka motverka missbruk av vapnen. I första hand måste det
ankomma på föräldrarna att tillse, att barn icke handskas vårdslöst med
luftvapen. Men från det allmännas sida bör man också medverka till att försöka
stävja missbruk. Detta synes mig kunna ske genom att i lokala ordningsstadgor
intages föreskrifter om vapnens användning. Jag vill vidare
erinra om att 1949 års jaktutredning har att pröva frågan om åtgärder för
att förhindra okynnesskytte med luftvapen. Jag anser därför icke tillräckliga
skäl föreligga att såsom från olika håll föreslagits nu inbegripa luftvapen
under vapenförordningen.

I proposition nr 143 år 1956 med förslag till allmän ordningsstadga uttalade
föredragande departementschefen.

Frågan hur man skall komma till rätta med missförhållandena när det
gäller användningen av luftvapen har sedan länge varit under övervägande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1965

Allteftersom luftvapen blivit allt vanligare har tyvärr olyckshändelserna
ökat. Till följd av vårdslöshet och bristande omdöme orsakas of la svåra
olyckor med dessa vapen och allt oftare händer det, att pojkar med luftvapen
vållar lekkamrater allvarliga kroppsskador, som i många fall lett
till bestående men. När det gäller att motverka missbruk av luftvapen
måste man — som jag i annat sammanhang understrukit — i första hand
lita till, att föräldrarna verkligen ser till att barn icke missbrukar sådana
vapen. Men även från det allmännas sida måste man medverka till att försöka
stävja missbruket.

Då vapenförordningen 1955 omarbetades yrkades från olika håll att luftvapen
skulle inbegripas under förordningen. Statsmakterna ställde sig emellertid
avvisande till nämnda förslag och för innehav av luftvapen krävs sålunda
f. n. icke tillstånd. Emellertid synes man redan enligt gällande ordningsstadga
ha möjlighet att i lokala ordningsföreskrifter intaga bestämmelser
som förbjuder skottlossning med luftvapen. Detta torde dock ha skett
i mycket begränsad utsträckning.

Erfareheterna synes mig ge vid handen, att man nu måste tillgripa kraftigare
medel. 1 första hand är det angeläget att komma till rätta med missbruket
inom tätorterna; det är här som de flesta svåra olyckorna inträffar.
Vidare bör en förbudsbestämmelse i första hand rikta sig mot barns begagnande
av vapnen. För att nå detta mål anser jag att man genom en föreskrift
i ordningsstadgan generellt bör förbjuda den som ej fyllt 16 år att
utomhus skjuta med luftvapen inom stadsplanelagt område i stad, köping
och annat samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad gäller. Förbudet
bör dock inte vara absolut, utan tillstånd till skjutning bör kunna
lämnas av vederbörande myndighet, då skäl därtill föreligger. Så t. ex. bör
skjutning med luftvapen få ske på särskilda skjntbanor, exempelvis på nöjesfält,
eller eljest då det gäller övnings- eller träningsskjutning, som äger
rum under betryggande förhållanden. Med luftbössor bör likställas fjäderbössor.

Under det remissförfarande, varigenom 1961 års ändringar i vapenförordningen
förbereddes, väckte 1949 års jaktulredning bl. a. förslag att den i
allmänna ordningsstadgan angivna åldersgränsen, 16 år, skulle höjas samt
att straffbestämmelserna i ordningsstadgan skulle kompletteras med regler
om förverkande av vapen och ammunition. Förslaget föranledde ej någon
lagstiftningsåtgärd.

Vid 1963 års riksdag väcktes motioner med yrkanden om ändring i vapenförordning
så alt luft- och fjäderpistoler samt luft- och fjäderbössor
skulle beläggas med licenstvång. Motionerna, som behandlades av första lagutskottet,
blev föremål för omfattande remissbehandling. Flertalet remissinstanser
ställde sig positiva till tanken på strängare bestämmelser angående
luftvapen och därmed jämförliga fjädervapen. Förslaget om lillståndstvång
för innehav av dylika vapen tillstyrktes emellertid endast från två håll,
nämligen från poliskammaren i Stockholm och sportskijtteförbundet, och
av dessa remissinstanser anmälde den förstnämnda viss tvekan. En utredning
med anledning av motionerna tillstyrktes av länsstyrelsen i Gävleborgs
län och av statens kriminaltekniska anstalt. Övriga remissyttranden gick i
avstyrkande riktning.

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1965

Utskottet yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 12.

Remissyttrandena över förevarande motioner har förstärkt intrycket av
att gällande bestämmelser icke är så effektiva som önskligt vore. Det har
emellertid även framgått, att ett licenstvång i enlighet med motionärernas
förslag ej kan genomföras utan ganska stora olägenheter. Utskottet finner
sig därför ej kunna tillstyrka införandet av licenstvång. Betydande svårigheter
synes föreligga då det gäller att finna en praktisk lösning på problemet
att skapa en mera tillfredsställande reglering beträffande vapen av ifrågavarande
slag. De konkreta åtgärder, som utskottet haft anledning att överväga
i ärendet, har sålunda synts utskottet alltför ovissa till verkan eller
alltför krävande från administrativ synpunkt.

Utskottet förutsätter, att man inom vederbörande departement alltfort
har uppmärksamheten riktad på det genom motionerna aktualiserade spörsmålet
och beaktar möjligheterna att ernå en bättre ordning på förevarande
område.

Den 9 februari 1965 besvarade tillförordnade inrikesministern en enkel
fråga om vilka åtgärder som planerades i anledning av vad första lagutskottet
anförde i sitt utlåtande nr 12 år 1963. I svaret anfördes att Svenska
jägareförbundet den 9 december 1964 gjort framställning om licensplikt
för luftvapen samt att sedan denna framställning remissbehandlats frågan
om licensplikt åter skulle tagas upp.

Vid remissbehandlingen har Svenska jägareförbundets framställning tillstyrkts
av länsstyrelserna i Östergötlands samt i Göteborgs och Bohus län.
Rikspolisstyrelsen har hänvisat till sitt remissyttrande över förevarande
motioner. Länsstyrelsen i Jämtlands län har avstyrkt licenstvång men föreslagit
att för luftvapen införes analoga bestämmelser med stilettförordningens
samt att generellt förbud uppställes mot luftvapens användning vid jakt.
överståthållarämbetet, Skytteförbundens överstyrelse, Svenska sportskytteförbundet,
Sveriges vapenhandlareförening, Sveriges grossistförbund, Cykeloch
sporthandlarnas riksförbund och Sveriges järnhandlareförbund har avstyrkt
jägarförbundets framställning. Frågan är fortfarande under övervägande
i inrikesdepartementet.

Remissyttrandena

Rikspolisstyrelsen anser i sitt yttrande över motionerna, att med hänsyn
till den tekniska utvecklingen inom området och till den påtagliga fara för
utomstående som minderårigs innehav av luft- eller fjädervapen i många
fall visat sig innebära så bör åtgärder vidtagas för att begränsa möjligheten
att förvärva och inneha sådant vapen. En sådan begränsning kan enligt
styrelsens mening uppnås genom ändring i vapenförordingen att omfatta
jämväl vapen varom här är fråga med införande samtidigt av en undantagsbestämmelse,
vilken medger person som fyllt 18 år att utan inskränkning
inneha och förfoga över sådant vapen.

Andra lagutskottets utlåtanae nr 70 år 1965

Även målsmännens riksförbund instämmer i att skäl föreligger att införa
förbud mot försäljning av luft- och fjädervapen till minderåriga. Förbundet
menar emellertid alt frågan först bör närmare utredas med beaktande
bland annat av möjligheterna att skapa effektiva förbudsbestämmelser,
som kan bli respekterade.

Utskottet

Luft- och fjädervapen inbegripes ej i vapemförordningens bestämmelser.
Några begränsningar i rätten att inneha eller förvärva sådana vapen finns
inte. Däremot finns vissa bestämmelser i fråga om rätten att använda vapnen.
De får sålunda inte brukas vid jakt frånsett jakt på vissa smådjur inom
gård eller trädgård. Inom stadsplanelagt område gäller vidare, att den
som ej fyllt sexton år icke utan tillstånd av polismyndighet får utomhus begagna
luft- eller fjädervapen. Genom lokala ordningsstadgor kan förbudet
utsträckas att gälla även för områden utanför stadsplan.

I förevarande motioner begäres att bestämmelser skall införas av innebörd
att luft- och fjädervapen ej får förvärvas eller innehas av den som ej
fyllt 18 år eller överlåtas eller upplåtas till sådan person. Motionärerna anser
att en sådan regel är motiverad med hänsyn till de många svåra olyckor
som inträffat med dessa vapen.

Rikspolisstyrelsen har i remissyttrande över motionerna uttalat, att styrelsen
delar motionärernas uppfattning att åtgärder bör vidtagas, som begränsar
möjligheten att förvärva och inneha de nu aktuella vapnen. Styrelsen
förordar att licensplikt införes för personer som är under 18 år. Även
Målsmännens riksförbund instämmer i motionernas syfte. Förbundet anser
att utredning bör göras för att få till stånd en effektiv förbudslagstiftning.

Frågan om att begränsa användningen av luft- och fjädervapen har tidigare
behandlats i olika sammanhang. Vid 1963 års riksdag väcktes motioner
i vilka begärdes att luft- och fjädervapen skulle licensbeläggas. Första
lagutskottet, som behandlade dessa motioner, ansåg att de gällande bestämmelserna
visserligen inte var tillräckligt effektiva men att ett licenstvång
ej skulle kunna genomföras utan ganska stora olägenheter. Utskottet
avstyrkte därför motionerna men förutsatte, att man inom vederbörande
departement skulle uppmärksamma spörsmålet och beakta möjligheterna
att uppnå en bättre ordning på förevarande område.

Genom en framställning i december i fjol till Kungl. Maj :t från Svenska
jägareförbundet har frågan om licensplikt för luftvapen ånyo aktualiserats.
Problemet överväges f. n. inom inrikesdepartementet.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att man får bestämmelser
som mer effektivt än de nuvarande hindrar barn och ungdomar från

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1965

att använda luft- och fjädervapen. Åtskilliga problem är emellertid förenade
med en sådan lagstiftning. Enär frågan f. n. är föremål för övervägande hos
Kungl. Maj it, förutsätter utskottet att de möjligheter som finns att göra
lagstiftningen effektivare kommer att tillvaratagas. Vad utskottet anfört
synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
I: 12 och II: 16, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin
mening giva till känna vad utskottet anfört; samt

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 november 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, Lars Larsson,
Eric Carlsson, Edström, Hiibinette och Dahlberg;

från andra kammaren: fröken Sandell, herrar Fredriksson, Gomér,
Jönsson i Ingemarsgården, Jonsson*, fru Skantz, herrar Göransson och
Lothigius*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM I96S 650031