Andra lagutskottets utlåtande nr 67 dr 1969 (Utlåtande 1969:L2u67 - höst l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 dr 1969

Nr 67

Utlåtande i anledning av motioner om lagstiftning för kontroll av
hälsofarliga ämnen och produkter.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 763 av herr Johansson, Knut, och 11: 880 av herr Johnsson i Blentarp m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t begär utredning om lagstiftning avseende hygieniska
gränsvärden för hälsofarliga ämnen och produkter samt om att ämnen och
produkter vilkas ingående beståndsdelar överskrider gränsvärdet icke får
saluföras eller brukas inom landet samt att utredningen jämväl bör taga
ställning till frågan om märkning av hälsofarliga ämnen och produkter där
en exakt kemisk deklaration ingår och att gränsvärdet för varje beståndsdel
angives».

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från giftnämnden och arbetsmedicinska institutet.

Motionerna

Utgångspunkten för motionsyrkandet är de risker som föreligger inom
byggnadsindustrin vid användning av klister innehållande lättflyktiga lösningsmedel.
Utöver förgiftningsrisk i samband med inandning påtalar motionärerna
risker för hud-, ögon- och slemhinneskador. Till detta kommer en
påtaglig fara för explosion och brand. För att skapa säkra förhållanden på
arbetsplatserna efterlyser motionärerna fasta normer för jämförelsevärden,
t. ex. riskvärden för teknisk luftkontroll och hygieniska gränsvärden. Genom
att förbjuda överskridande av fastställt gränsvärde skulle det bli möjligt att
få en bättre kontroll av hälsofarliga ämnen och produkter. Detta syfte skulle
också främjas genom en komplettering av märkningen av hälsofarliga varor
med en exakt kemisk deklaration samt angivande av det fastställda gränsvärdet
för varje beståndsdel.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om hälsofarliga ämnen och produkter återfinns i ett flertal
författningar. De centrala författningarna på området utgörs av läkemedelsförordningen,
giftförordningen, bekämpningsmedelsförordningen och narkotikaförordningen.
Bestämmelser om hälsofarliga ämnen finns också i för1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 67

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1969

fattningar rörande bl. a. livsmedel, fodermedel, arbetarskydd, explosiva och
brandfarliga varor samt förbränning av eldningsolja. Trots mängden författningar
tillförs varumarknaden i vårt land i snabb takt produkter som utgör
miljögifter eller i varje fall innefattar risker för den yttre miljön och vilka
faller utanför den kontrollagstiftning som samhället för närvarande har till
sitt förfogande. Sådana varor kan alltså tillverkas, importeras, saluföras eller
hanteras utan förhandskontroll eller iakttagande av säkerhetsföreskrifter.

Syftet med lagstiftningen angående hälsofarliga varor är att samhället
genom olika krav på registrering, deklaration och märkning och genom olika
restriktioner beträffande tillverkning, handel, användning och hantering av
varan i möjligaste mån skall begränsa de med varan förenade riskerna. I
förevarande sammanhang skall redogöras något för bestämmelserna i giftförordningen,
bekämpningsmedelsförordningen och arbetarskyddslagstiftningen
av intresse för motionsyrkandet. För ytterligare information om
bestämmelser angående hälsofarliga varor hänvisas till utskottets utlåtande
2LU 1967:66.

Förordningen om gifter och andra hälsofarliga varor den 14 december
1962 (giftförordningen) reglerar hälsofarliga varor, varmed förordningen förstår
ämne eller beredning, som med hänsyn till varans egenskaper och användning
kan befaras förorsaka död, sjukdom eller kroppsskada hos människor.
De hälsofarliga varorna delas in i gifter och vådliga ämnen. Till gifter
hänförs dels varje ämne, som endast eller huvudsakligen används vid framställning
av läkemedel och som socialstyrelsen förklarat skall betraktas som
gift, dels varje annat hälsofarligt ämne, vars hantering är förenad med synnerligen
stor hälsorisk. Till vådliga ämnen hänförs övriga hälsofarliga varor.
Vid utlämnandet av hälsofarlig vara från tillverkningsställe och försäljningsställe
skall förpackningen enligt 17 § i princip vara märkt på sådant sätt att
riskerna för förgiftning eller annan skada genom varan i möjligaste mån
begränsas. Av märkningen skall, såvida giftmyndigheten ej föreskriver annat,
framgå vilket eller vilka ämnen, som förlänar varan dess hälsofarliga egenskaper.
En kvalitativ deklarationsplikt föreligger således. Vid tillkomsten av
bestämmelsen diskuterades om deklarationsplikten borde utsträckas att även
omfatta varans kvantitativa sammansättning. Föredragande departementschefen
avvisade emellertid en sådan ordning (se propositionen 1962: 184).

Kravet på deklarationsplikt tar endast sikte på överlåtelse eller utlämnande
av hälsofarlig vara. Det avser inte att sådan vara, som används inom exempelvis
ett industriföretag, nödvändigtvis skall vara märkt med uppgift om
innehållsämnen, då den hanteras inom företaget och det på betryggande sätt
är sörjt för att den som handskas med varan inte löper risk för att förgiftas
eller eljest skadas av varan. I sådana fall torde ofta lämplig signalmärkning
eller kortfattad varningstext med uppgift om riskerna vara till fyllest. I tilllämpningskungörelsen
föreskrivs bl. a. att förpackningen vid överlåtelse av
gift eller vådligt ämne skall vara märkt med varans namn och uppgift om

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 dr 1969

dess karaktär av gift respektive vådligt ämne. Vidare föreskrivs att, om det
inte framgår av varans namn vilket eller vilka ämnen som förlänar varan
dess hälsofarliga egenskaper, uppgift härom skall ingå i märkningen genom
kemisk eller annan allmänt vedertagen entydig benämning. Någon skyldighet
att utmärka hygieniska gränsvärden föreskrivs däremot inte. Med sådana
värden brukar man förstå den halt av ett visst ämne som luften inte bör
överskrida i en lokal där människor stadigvarande vistas.

På sådana hälsofarliga varor som utgörs av registrerade bekämpningsmedel
äger giftförordningen tillämpning endast såvitt gäller tillverkning och
införsel. I övrigt gäller bestämmelserna i bekämpningsmedelsförordningen
den 14 december 1962. Med bekämpningsmedel förstås i denna förordning
ämnen och beredningar som är avsedda att användas till skydd mot egendomsskada,
sanitär olägenhet eller dylikt, förorsakad av växter, djur, bakterier
eller virus. Bekämpningsmedel får i princip inte saluhållas, överlåtas
eller användas utan att vara registrerat hos giftnämnden (2 §). I ansökan
om registrering skall bl. a. avges fullständig deklaration rörande medlets
sammansättning och uppgift om beredningsform. Vidare skall ansökan innehålla
erforderliga uppgifter, som kan tjäna till ledning för bedömande av
graden av medlets giftverkan eller annan skadlig inverkan på människor,
husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter. Vid registreringen skall giftnämnden
hänföra medlet till en av tre faroklasser, alltefter medlets giftighet,
samt fastställa påskrift på förpackningen. Sådan påskrift skall innehålla
bl. a. namn på och mängd av verksamma beståndsdelar i medlet samt, om
nämnden inte bestämmer annorlunda, namn på övriga beståndsdelar hänförliga
till gifter eller vådliga ämnen i den mån dessa förlänar varan hälsofarliga
egenskaper. Vid utlämnande från tillverkningsställe och försäljningsställe
skall förpackningen vara märkt med denna påskrift. Överlåtelse får
endast ske i tillverkarens originalförpackning.

Enligt 11 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 åligger det arbetsgivaren
att vidta sådana åtgärder att fara i möjligaste mån undgås att arbetstagare
skadas genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga
ämnen. I arbetarskyddskungörelsen föreskrivs att vid arbete, där gift
eller annan hälsofarlig vara kommer till användning eller där arbetsförhållandena
eljest kan medföra förgiftnings- eller smittofara, betryggande
skyddsåtgärder skall vara vidtagna. Gift eller annan hälsofarlig vara skall,
i den mån det skäligen kan ske med hänsyn till förhållandena, ersättas med
icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara. Några författningsbestämmelser
angående hygieniska gränsvärden finns inte inom arbetarskyddslagstiftningen.
Däremot kommer inom kort att föreligga en förteckning utarbetad
av arbetsmedicinska institutet i samråd med socialstyrelsen och yrkesinspektionen
över ett 70-tal sådana gränsvärden. Avsikten är att förteckningen
skall tjäna som en rekommendation för berörda parter och kunna utgöra
en bakgrund för yrkesinspektionens ingripanden.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1969

1967 års riksdag

Frågan om lagstiftning angående hygieniska gränsvärden har inte tidigare
behandlats i riksdagen. Däremot var frågan, om fullständig deklaration av
hälsofarliga varors innehåll föremål för behandling i riksdagen hösten 1967.

I motioner hade yrkats att fabrikanter och importörer av kemisk-tekniska
preparat skulle åläggas en lagstadgad skyldighet att på anfordran av statliga
organ lämna varudeklaration över preparat, som kunde befaras medföra
risk för förgiftningsolyckor. Motionerna behandlades av andra lagutskottet,
jämte andra motioner, i utskottets utlåtande 2LU 1967:66. I sitt yttrande
sammanfattade utskottet först gällande bestämmelser om registrering och
deklaration på följande sätt:

Sålunda gäller att läkemedel vid utlämnandet skall vara fullständigt deklarerat
såväl beträffande sammansättningen som halten av olika beståndsdelar.
Läkemedel som tillhandahålles förbrukaren i tillverkarens originalförpackning
skall dessutom vara registrerat hos medicinalstyrelsen. Registreringsplikt
gäller också för bekämpningsmedel. Vid registreringen, som sker
hos giftnämnden, skall medlet vara såväl kvalitativt som kvantitativt deklarerat.
För hälsofarliga varar, till vilka kemisk-tekniska preparat i stort sett
torde vara att hänföra, gäller ingen registreringsplikt eller kvantitativ deklarationsplikt.
Däremot föreskrives att varan vid utlämnandet från tillverkningsställe
och försäljningsställe skall vara kvalitativt deklarerad. Av påskrift
på förpackningen skall framgå vilket eller vilka ämnen som förlänar
varan dess hälsofarliga egenskaper.

Utskottet uttalade sig därefter för en samordning av kontroll- och registreringsmyndigheternas
verksamhet och ansåg att frågan om eu sådan samordning
borde bli föremål för närmare utredning. Därefter fortsatte utskottet:

Vid en sådan utredning skulle även andra frågor med anknytning till kontrollen
av kemiska preparat kunna tas upp. En sådan fråga är huruvida det
får anses tillfredsställande med endast kvalitativ deklarationsplikt för hälsofarliga
varor eller om det, såsom motionärerna föreslår, bör införas jämväl
kvantitativ deklarationsplikt eller registreringstvång. I anslutning härtill vill
utskottet för egen del uttala att en allmän skyldighet att registrera samtliga
hälsofarliga varor skulle medföra stora praktiska svårigheter och därför bör
övervägas endast om mycket starka skäl föreligger. Personella och tekniska
resurser för en sådan registrering torde kunna uppbringas endast på lång
sikt. Huruvida behov kan föreligga att registrera vissa preparat, som bedöms
som särskilt farliga, får den fortsatta utvecklingen på området utvisa. En
skärpning av kontrollen över hälsofarliga varor bör enligt utskottets uppfattning
i första hand inriktas på en vidgad deklarationsplikt. En sådan kan
till en början övervägas i den försiktiga form som föreslås i motionerna I: 27
och II: 40 och som innebär att tillverkare eller importör av kemisk-tekniska
preparat vid anfordran. av statligt organ skall avge fullständig deklaration
av preparatet. Därigenom skulle den värdefulla insamling av toxikologiskt
material, som sker vid den till karolinska sjukhuset knutna giftinformationscentralen,
underlättas för det fall information på frivillig väg inte skulle
kunna erhållas.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1969

Utskottet hemställde med hänvisning till det anförda att riksdagen som
sin mening skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om utredning
av kontrollåtgärder beträffande kemiska substanser och preparat. I
skrivelse nr 405 till Kungl. Maj:t tillkännagav riksdagen alt utskottets hemställan
bifallits.

Miljökontrollutredningen

Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande tillkallade chefen för jordbruksdepartementet
den 11 april 1969 särskilda sakkunniga för att utreda
organisationen av ett informationssystem dels på miljövårdsområdet, dels i
fråga om gifter och andra preparat som kan vara skadliga från hälso- och
miljösynpunkt. De sakkunniga skulle också undersöka om det behövs en utvidgad
uppgiftsskyldighet för tillverkare, förbrukare m. fl. berörda i fråga
om användningen av miljöfarliga och hälsofarliga ämnen.

Sedan riksdagens skrivelse 1967: 405 överlämnats från socialdepartementet
till jordbruksdepartementet utvidgade chefen för sistnämnda departement
den 23 maj 1969 uppdraget till utredningen om information på miljövårdsområdet
att även omfatta kontrollen av miljöfarliga produkter. I tilläggsdirektiven
sägs att den utvidgade utredningen bör omfatta granskning av de
bestämmelser rörande kontroll av miljöfarliga produkter som finns för närvarande.
De sakkunniga skall pröva i vilken utsträckning och på vilka sätt
lagstiftningsområdet bör utvidgas. Vidare anförs i direktiven:

En huvudlinje för lagstiftningen bör vara att den som importerar eller
här i landet tillverkar en produkt som kan misstänkas ha miljöfarliga egenskaper
eller som innehåller ämnen med ofullständigt kända effekter skall
kunna åläggas att redovisa vilka ämnen som ingår i produkten och i princip
svara för att denna inte vid normal användning och destruktion får skadliga
verkningar från miljövårdssynpunkt.

De sakkunniga bör överväga införandet av en ökad registreringsplikt beträffande
produkter som innehåller dokumenterat miljöfarliga ämnen. Det
ter sig naturligt att registreringsplikten till en början inriktas på särskilt
miljöfarliga ämnen och produkter och att den, efter hand som kontroll
vunnits över dessa, utsträcks även till övriga ämnen och produkter av miljöfarlig
art. För såväl registreringspliktiga varor som andra synes det angeläget
att de sakkunniga överväger åtgärder som möjliggör reglering av tillverkning,
import, försäljning, användning och förstöring av produkter som
innehåller miljöfarliga ämnen.

De sakkunniga arbetar under benämningen miljökontrollutredningen.

Remissyttrandena

Båda remissinstanserna ställer sig avvisande till en utredning om lagstiftning
av det slag motionärerna efterlyser.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1969

Giftnämnden bekräftar i sitt yttrande att arbete med sådana preparat som
motionärerna avser — klistertyper i vilka stora mängder av vissa organiska
lösningsmedel ingår — är förenat med hälsorisker om inte speciella försiktighetsmått
vidtas under arbetet. Att komma till rätta med riskerna genom
en lagstadgad skyldighet att ange hygieniska gränsvärden på varan ställer
sig nämnden dock frågande inför. Nämnden anför:

(Med hygieniska gräns- eller riktvärden) brukar förstås den halt av elt
visst ämne, som luften icke bör överskrida i en lokal, där människor stadigvarande
vistas. Vilken mängd av ämnet som i verkligheten uppnås per en
viss volym är beroende såväl av egenskaperna hos ämnet självt och hos det
preparat i vilket detta ingår som av arbetssätt och ventilationsförhållanden.
Ett visst hygieniskt gränsvärde för ett ämne torde sålunda inte kunna läggas
till grund för förbud mot användningen av ett speciellt preparat. Det
har däremot normgivande betydelse vid bedömningen av förhållandena på
en arbetsplats, där preparatet används. Det torde emellertid knappast vara av
större praktisk betydelse att gränsvärden av denna typ anges på förpackningen.
Däremot är det viktigt att existerande risker och uppgifter om ingående
ämnen som förorsakar riskerna tydligt anges på sätt som stadgas i gällande
lagstiftning.

Nämnden erinrar i anslutning till det sist anförda om att hälsofarlig vara
skall vara märkt med uppgift om de med varan förenade hälsoriskerna och
att det eller de ämnen som förlänar varan de hälsofarliga egenskaperna
skall vara entydigt kvalitativt deklarerade på förpackningen. Nämnden tilllägger: Det

kan inte uteslutas att efterlevnaden på denna punkt icke är helt tillfredsställande
beträffande alla preparat. Delvis kan detta i så fall bero på att
de reella möjligheterna till övervakning hittills varit alltför små. I den mån
en bristande efterlevnad gäller preparat innehållande organiska lösningsmedel
kan det också sammanhänga med vissa speciella gränsdragningssvårigheter
i anslutning till bedömningen av riskerna.

Giftnämnden anför avslutningsvis att den inlett en utredning rörande i
handeln varande klister, främst golvklister, och märkningen av dessa produkter.
Huruvida resultatet av utredningen kan påkalla en ändring av gällande
giftlagstiftning är vanskligt att förutse. Däremot anser nämnden att
vad man redan vet om hälsoriskerna i samband med sådana klister ytterligare
understryker det tidigare i olika sammanhang uttalade behovet av en förstärkning
och samordning av tillgängliga toxikologiska resurser.

Arbetsmedicinska institutet upplyser inledningsvis om sitt arbete med färdigställande
av en förteckning över hygieniska gränsvärden för ett 70-tal
ämnen och fortsätter:

Erfarenheten har utvisat att det är opraktiskt att inkludera dessa hygieniska
gränsvärden i en lagstiftning eftersom en dylik förteckning måste revideras
regelbundet med hänsyn till vetenskapens framsteg. En jämförelse mellan
mätningar av luftens halt i arbetslokaler och dylika hygieniska gränsvärden
förutsätter en värdering av sakkunnig personal. Om förebyggande

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1969

åtgärder för att förhindra skador vid hantering av giftiga ämnen skall bli
effektiv förutsattes att företagshälsovård finns på de enskilda arbetsplatserna
och att yrkesinspektionens kontrollverksamhet är tillräckligt utbyggd. En
utredning av dessa frågor torde inte ge några ytterligare erfarenheter av
värde och institutet vill därför avstyrka en utredning om lagstiftning avseende
hygieniska gränsvärden.

Motionärerna framhåller även att gränsvärden i ämnen eller produkter
skall fastställas i lag efter en utredning. Det torde vara mycket svårt att fastställa
en viss maximihalt för en giftig substans i en handelsvara eller produkt
eftersom hälsorisken är beroende av hur handelsvaran eller produkten hanteras,
vilka skyddsåtgärder som vidtages osv. I vissa undantagsfall kan det
vara lämpligt att fastställa ett gränsvärde för ett ämne, t ex bensol eller att
helt förbjuda dess användning i en viss arbetsprocess, då ämnet kan ersättas
med ett mindre giftigt ämne utan tekniska olägenheter.

När det gäller frågan om märkning av hälsofarlig vara med en exakt
kemisk deklaration jämte angivande av gränsvärdet för varje beståndsdel
ställer sig institutet också avstyrkande och anför:

Beträffande kravet på en exakt kemisk deklaration är ett deklarationstvång
utan tvivel aktuellt ur hälsosynpunkt men om en fullständig och exakt
deklaration skall vara av värde ur hälsosynpunkt förutsätter det stora kunskaper
hos förbrukaren för att bedöma denna deklaration.

Ur förebyggande synpunkt torde det vara mera betydelsefullt att genom
märkning ange de huvudsakliga beståndsdelarna och de särskilda åtgärder
som måste vidtagas ur hälsosynpunkt. I många fall måste dessa skyddsåtgärder
vara särskilt avpassade för den enskilda arbetsplatsen eller för den
speciella arbetsprocessen och sådana specialföreskrifter kan icke angivas i
samband med märkningen. Vissa försök till klassificering ur hälsosynpunkt
har redan gjorts i samband med den s. k. YSAM-märkningen och i samband
med en hygienisk varudeklaration, som provats vid användning av vissa
färger och förtunningsmedel. I det senare fallet får man uppgifter om hälsofarliga
ämnen och de koncentrationsområden som är aktuella vid de föreliggande
produkterna. I detta sammanhang måste också erinras om de insatser
giftnämnden gör i sin uppföljning av utvecklingen i fråga om hälsofarliga
varor och bekämpningsmedel. Information och undervisning är sedan av
stor betydelse för effektivt förebyggande åtgärder, särskilt när det gäller
användning i hemmen. På de arbetsställen, där en fullständig företagshälsovård
etableras kommer en tillfredsställande bevakning av dylika risker att
kunna upprätthållas. Det är också önskvärt att yrkesinspektionen genom en
lämplig utbyggnad får tillräckliga resurser för att utöva sin kontrollverksamhet
inom detta område. Dessutom bör resurser tillskapas för nödvändiga
slickprovskontrollanalyser för fastläggande av att en handelsvara håller
den i deklarationen enligt YSAM-märkningen eller den hygieniska deklarationen
angivna sammansättningen (Yrkeshygienisk varuinformation för
färgindustrins produkter).

Utskottet

Med utgångspunkt från de risker som föreligger inom byggnadsindustrin
vid användning av klister innehållande lättflyktiga lösningsmedel efterlyser
motionärerna fasta normer i form av jämförelsevärden, t. ex. riktvärden för

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1969

teknisk luftkontroll och hygieniska gränsvärden för hälsofarliga ämnen
och produkter. Genom att förbjuda ett överskridande av fastställt gränsvärde
skulle man kunna skapa säkrare förhållanden på arbetsplatserna
och få en bättre kontroll över användningen av hälsofarliga varor. Detta
syfte skulle ytterligare främjas om hälsofarliga varor märktes med en
exakt kemisk deklaration och med gränsvärdet för varje beståndsdel. Motionärerna
hemställer att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning om
lagstiftning beträffande här angivna frågor.

Den nuvarande lagstiftningen om hälsofarliga varor föreskriver att sådan
vara skall vara märkt med uppgifter om de med varan förenade hälsoriskerna.
Det stadgas vidare att det eller de ämnen som förlänar varan de
hälsofarliga egenskaperna skall vara entydigt kvalitativt deklarerade på
förpackningen. Hälsofarliga varor som utgörs av registrerade bekämpningsmedel
skall vara såväl kvalitativt som kvantitativt deklarerade. Någon skyldighet
att utmärka hygieniska gränsvärden föreskrivs däremot inte. Med
sådana värden brukar man förstå den halt av ett visst ämne som luften
inte bör överskrida i en lokal där människor stadigvarande vistas.

Vid många slag av arbeten uppkommer damm, rök, gas eller ånga som
kan förorena luften på arbetsplatsen. Graden av förorening kan därvid bli
så stor att hälsorisker kan uppstå för personer som vistas i arbetslokalen.
Vid en undersökning på yrkesmedicinska kliniken vid lasarettet i Lund har
exempelvis framkommit att hälsorisker kan uppkomma vid arbete med lösningsmedelsbaserade
kontaktlim. Ett annat exempel är koloxidrisker i bilverkstäder.
För att kunna bedöma och avgöra om luftföroreningarna har
någon hälsovådlig eller besvärande verkan krävs kännedom om halten av
ämnet i luften. Dessa mätvärden bör sedan jämföras med för ämnena på
ett eller annat sätt fastställda hygieniska rikt- eller gränsvärden. Förteckningar
över sådana värden för olika ämnen angivande halterna i luften har
sammanställts i flera länder. Dessa halter är i allmänhet bestämda på sådant
sätt att om de inte överskrides, ämnena i fråga inte anses medföra någon
skadlig verkan. Någon förteckning av nu nämnt slag har hittills inte funnits
i vårt land.

Enligt utskottets mening är det ur arbetarskyddssynpunkt angeläget att
möjligheter skapas för en tillfredsställande kontroll av luftföroreningar på
arbetsplatserna. Utvecklingen inom arbetslivet, framför allt på det kemisktekniska
området, har medfört att behovet av skärpta insatser i detta avseende
successivt ökat. Till ledning för såväl arbetstagare och arbetsgivare
som för yrkesinspektionen och andra företrädare för arbetarskyddet kan
en förteckning över hygieniska riktvärden för ämnen som medför luftföroreningar
på arbetsplatserna framstå som erforderlig. Utskottet vill därför
instämma med motionärerna när de efterlyser sådana gränsvärden.
Arbetsmedicinska institutet har uppgivit att en förteckning över rekommenderade
hygieniska riktvärden kommer att publiceras senare i år och

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 dr 1969 9

att det är institutets avsikt att utge en eventuellt reviderad och kompletterad
upplaga av förteckningen varje år. Huruvida en sådan av institutet utgiven
förteckning kan anses vara en tillräcklig åtgärd på området eller behov
föreligger av i lag eller annan författning fastslagna normer, kan man ha
delade meningar om. Mot en lagstiftning har remissinstanserna såsom redovisats
i det föregående anfört en del skäl. Eftersom utredning redan pågår
inom den i våras tillkallade miljökontrollutredningen av en rad frågor som
tangerar föreliggande problem och översyn av arbetarskyddslagstiftningen
i enlighet med riksdagens begäran tidigare i år planeras av Kungl. Maj:t,
finner utskottet det lämpligt att frågan om hygieniska gränsvärden tas upp
i något av dessa båda sammanhang.

När det gäller det av motionärerna framställda yrkandet om utredning
angående exakt kemisk deklaration av hälsofarliga varor, vill utskottet
erinra om att denna fråga inryms i de för miljökontrollutredningen utfärdade
direktiven. Motionärernas utredningsönskemål på denna punkt är
således redan tillgodosett.

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med anledning av motionerna I: 763 och
II: 880 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till
känna vad utskottet anfört om utredning av frågan om hygieniska
gränsvärden;

B. att motionerna — till den del de inte besvaras genom
utskottets hemställan under A. — inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 28 oktober 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Dahlberg (s)*, Wanhainen
(s)*, Österdahl (fp), Kilsmo (fp), Andreasson (ep), Ivar Andersson (s) och
Blomquist (m);

från andra kammaren: herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Jönsson i
Ingemarsgården (fp), fröken Wetterström (m), herrar Svensson i Kungälv
(s), Göransson (s), Nordberg (s), Nilsson i Kalmar (s) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1969