Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967 (Utlåtande 1967:L2u67 - höst l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Nr 67

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
in. m., jämte motioner i ämnet.

Genom en den 30 juni 1967 dagtecknad proposition, nr 142, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

2) lag om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319),

3) lag om ändrad lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken,

4) lag om ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken,

5) lag angående ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder
vid samhällsfarlig asocialitet,

6) lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541)
om behandling i fångvårdsanstalt,

7) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197)
om allmänt kriminalregister,

8) lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål,

9) lag angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

10) lag om ändrad lydelse av 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 1962
(nr 242),

11) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 876 av fru Wallentheim m. fl. samt
II: 1085 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 877 av herr Nyman m. fl. samt II: 1086
av herr Mattsson m. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:883 av herr Blomquist m.fl. samt
II: 1096 av fröken Wetterström m. fl.,

4) motionen II: 1087 av fru Ryding m.fl., samt

5) motionen II: 1095 av herr Martinsson.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 67

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna lag avser psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad
förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i
övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna.

2 §•

Landstingskommun skall bereda psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta
inom landstingskommunen undervisning, vård och omsorger i övrigt
enligt denna lag, i den mån annan icke drar försorg härom.

Staten sörjer för undervisning av psykiskt utvecklingsstörda som avses i
3 § fjärde stycket. I samband därmed bereder staten dem omsorger enligt 5 §.

Lagens bestämmelser om landstingskommun äger motsvarande tillämpning
på stad som icke tillhör landstingskommun, om annat ej föreskrives.

3 §•

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda meddelas i särskola. I samband
därmed skall eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad
som behöves. Särskola omfattar förskola, skola för grundundervisning,
träningsskola eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som kan gå i särskola men har svårt att
anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning fordras
särskilda anordningar, meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning
i specialsärskola.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder, långvarig
sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i särskolans vanliga
arbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning.

Undervisning av sådana psykiskt utvecklingsstörda som på grund av syneller
hörselskada icke kan följa undervisningen i särskola meddelas i specialskola
som avses i 2 a § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)1.

1 2 a § tillagd genom 1965:247.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

4 §.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus,
daghem för barn och sysselsättningshem. För utvecklingsstörda som
behöver vård i vårdhem med särskilda anordningar skall finnas specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd, som behöver vård enligt denna lag men ej bör
erhålla den i inrättning som avses i första stycket, skall tillhandahållas vård
i hemmet.

5 §.

Psykiskt utvecklingsstörda, som ej kan bo i eget hem men icke behöver bo
i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem,
inackorderingshem eller elevhem.

Organisation m. in.

6 §.

Ledningen av landstingskommuns verksamhet enligt denna lag utövas av
en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Till sådan styrelse
får utses nämnd som handhar andra landstingskommunens förvaltningsuppgifter.

Landstingskommun äger överlåta ledningen av särskola på skolstyrelsen
i den kommun där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta att ledningen av specialsjukhus skall
utövas av landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda av landstingskommuner
gemensamt, får särskild styrelse utses att för inrättningen
fullgöra de uppgifter som annars ankommer på styrelse för omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda.

För vissa uppgifter som anges särskilt i denna lag finnes i landstingskommun
en beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda eller, om Konungen
bestämmer det, flera sådana nämnder.

7 §•

Hos styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall finnas
tjänster som sär skolchef, vårdchef och överläkare.

8 §.

Landstingskommun skall upprätta plan för ordnandet av omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda. I plan skall upptagas de inrättningar för psykiskt
utvecklingsstörda som behöves. Plan kan vara gemensam för flera
landstingskommuner.

Plan fastställes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Plan kan fastställas även om behovet av platser för vissa psykiskt utveck -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

lingsstörda i landstingskommunen tills vidare tillgodoses i enskild inrättning,
som ej upptagits i planen men som godkänts enligt 10 §.

9 §.

I den mån medel ej tillliandahålles på annat sätt, skall landstingskommun
svara för kostnaderna för sådan i plan upptagen inrättning som drives av
annan än landstingskommunen i den utsträckning platserna är avsedda för
landstingskommunen.

10 §.

Annan än staten får driva inrättning för psykiskt utvecklingsstörda endast
om den är godkänd i den ordning Konungen bestämmer. Utan sådant
godkännande får annan än staten eller landstingskommun icke heller i övrigt
driva verksamhet, som innefattar mottagande av psykiskt utvecklingsstörda
för yrkesmässigt bedriven undervisning eller vård som ej meddelas
enligt avtal med landstingskommun.

Drives godkänd inrättning eller verksamhet icke på tillfredsställande sätt
eller föreligger annat uppenbart missförhållande och sker ej rättelse, kan
godkännandet återkallas. Beslut härom går omedelbart i verkställighet, om
annat ej förordnas.

11 §•

Särskola skall stå under ledning av en rektor. För vårdhem, daghem,
sysselsättningshem, inackorderingshem och elevhem skall finnas föreståndare.

Vid de inrättningar som anges i första stycket skall finnas en läkare som
är ansvarig för den medicinska vården.

12 §.

I fråga om specialsjukhus gäller 11—13, 16, 17, 20—23, 33 och 34 §§ sjukvårdslagen
den 6 juni 1962 (nr 242) i tillämpliga delar. Därvid anses sjukhuset
som lasarett samt styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
som sjukvårdsstyrelse, om icke ledningen av sjukhuset på grund av
beslut enligt 6 § tredje stycket utövas av sjukvårdsstyrelsen, och som direktion,
om icke sjukvårdsstyrelsen utövar ledningen av sjukhuset eller särskild
direktion finnes.

Särskilt utsedd direktion kan vara gemensam för specialsjukhus och
annat sjukhus.

13 §.

Högsta tillsynen över den verksamhet som bedrives enligt denna lag
utövas av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen med den fördelning av

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

uppgifterna som Konungen bestämmer. För varje inrättning för psykiskt
utvecklingsstörda skall en av dessa myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet.

Under skolöverstyrelsen har länsskolnämnden inseende över den verksamhet
som överstyrelsen har högsta tillsynen över.

Styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. m.

14 §.

Ledamöter och suppleanter i särskild styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda väljes av landstinget eller stadsfullmäktige till det antal
landstinget eller stadsfullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock
icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt om det begäres av minst
så många väljande som motsvarar det tal vilket erhålles, om samtliga väljandes
antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet
vid sådant proportionellt val gäller särskilda föreskrifter. Sker val av
suppleanter icke proportionellt, skall även bestämmas den ordning i vilken
suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

För särskild styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda äger i
landstingskommun bestämmelserna i 43—51 §§ och 54 § fjärde stycket
landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319), i Stockholm bestämmelserna
i 51 § kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50) och i annan
stad som ej tillhör landstingskommun bestämmelserna i 32—42 §§ och
45 § andra och tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753) motsvarande tillämpning. I protokoll behöver dock upptagas endast
förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

För styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda i Stockholm
gäller dessutom vad stadsfullmäktige föreskriver med iakttagande av bestämmelserna
i kommunallagen för Stockholm.

15 §.

Till sammanträde med styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
skall särskolchefen, vårdchefen och styrelsens överläkare kallas.

Till sammanträde med skolstyrelse, sjukvårdsstyrelse eller styrelse som
avses i 6 § fjärde stycket skall sär skolchef, vårdchef och överläkare hos
styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda kallas, om vid sammanträdet
avses skola förekomma ärende som rör inrättning inom tjänstemannens
verksamhetsområde.

När särskolchef, vårdchef eller överläkare hos styrelsen för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda är närvarande vid sammanträde, äger
han deltaga i överläggningarna men ej i besluten och få sin mening antecknad
i protokollet.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

16 §.

Styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall
verka för att psykiskt utvecklingsstörda inom landstingskommunen får
de omsorger som de behöver,

planlägga och samordna landstingskommunens verksamhet enligt denna
lag samt verka för att den utvecklas på tillfredsställande sätt,

handha ledningen av de inrättningar för utvecklingsstörda som drives
och den verksamhet i övrigt för dem som utövas av landstingskommunen,
om annat ej följer av beslut enligt 6 § andra, tredje eller fjärde stycket,
utöva lokal tillsyn över andra inrättningar för utvecklingsstörda enligt
de närmare föreskrifter Konungen meddelar,

för landstinget framlägga de förslag angående omsorgerna om de utvecklingsstörda
som finnes påkallade.

Beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda

17 §.

Beslutsnämnd består av lagfaren ordförande som bör vara eller ha varit
innehavare av ordinarie domartjänst samt ytterligare två eller fyra ledamöter,
som skall vara ledamöter eller suppleanter i styrelsen för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda, om Konungen ej medger annat. Särskolchef,
vårdchef eller överläkare hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
får ej vara ledamot av nämnden.

För ledamot av beslutsnämnd finnes en eller flera suppleanter.

Vid hinder för både ordförande och suppleant för honom kan tillfällig
ersättare utses.

Bestämmelserna om ledamot gäller även suppleant och tillfällig ersättare.

18 §.

Ordförande i beslutsnämnd och suppleant för honom förordnas av Konungen
för högst fyra år i sänder. Tillfällig ersättare förordnas av länsstyrelsen.
Övriga ledamöter och suppleanter för dem utses av landstinget.

Innan ledamot börjar tjänstgöra, skall han ha avlagt domared eller försäkran
enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

Läkare som tjänstgör vid specialsjukhus får icke som ledamot deltaga i
handläggningen av ärende som gäller inskrivning i det sjukhus där han
tjänstgör eller som rör patient på sjukhuset. Om jäv mot ledamot gäller i
övrigt bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.

19 §.

Vid sammanträde med beslutsnämnd skall den som ärendet avser vara
närvarande, om särskilda skäl icke föranleder annat. Föres talan av vård -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

nadshavare eller förmyndare, skall den som för talan beredas tillfälle att närvara,
om särskilda skäl icke föranleder annat.

Vid sammanträde med nämnden skall särskolchefen, vårdchefen, överläkaren
hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och, om
ärendet rör specialsjukhus, överläkaren vid sjukhuset närvara, om särskilda
skäl icke föranleder annat. Detsamma gäller annan tjänsteman
som med stöd av bestämmelse i denna lag begärt nämndens prövning av
ärendet.

20 §.

I ärende hos beslutsnämnd äger den som för talan anlita biträde. Visar
biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han olämplig av annan orsak,
skall nämnden avvisa honom.

21 §.

I ärende hos beslutsnämnd får förhör anordnas med den som kan antagas
ha upplysningar av betydelse att lämna.

Vid förhöret skall den som ärendet avser vara närvarande, om särskilda
skäl icke föranleder annat.

I fråga om ersättning till den med vilken förhör anordnas äger bestämmelserna
om ersättning av allmänna medel till vittnen motsvarande tillämpning.
Ersättningen skall stanna på statsverket.

22 §.

Beslutsnämnd får avgöra ärende endast om ordföranden och minst två
andra ledamöter är närvarande.

Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt
äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnden.

Nämndens beslut skall innehålla de skäl på vilka avgörandet grundas, i
den mån det icke är obehövligt.

23 §.

Kan prövning av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda icke avvaktas
utan fara eller allvarlig olägenhet, äger nämndens ordförande meddela
beslut som avses i 27 §, 28 § första stycket eller 36 §.

Beslut som ordföranden fattat med stöd av första stycket länder omedelbart
till efterrättelse och gäller tills vidare i väntan på nämndens prövning.
Nämndens prövning skall ske utan dröjsmål och senast tio dagar från
dagen för ordförandens beslut.

Inskrivning i särskola och utskrivning därifrån m. m.

24 §.

Psykiskt utvecklingsstörd, som kan tillgodogöra sig undervisning men
icke kan följa undervisningen inom det allmänna skolväsendet, är särskol -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

pliktig från och med höstterminen det kalenderår, då han fyller sju år, så
länge han behöver undervisning, dock längst till och med vårterminen det
kalenderår då han fyller 21 år. Föreligger synnerliga skäl, kan särskolplikten
förlängas till och med vårterminen det kalenderår, då han fyller 23 år.

25 §.

Särskolpliktig psykiskt utvecklingsstörd skall inskrivas i särskola, om
annat ej följer av 26 eller 33 §. Med inskrivningen får dock anstå under ett
år, om särskilda skäl föreligger.

Utvecklingsstört barn som icke uppnått skolpliktig ålder får inskrivas i
särskola, om vårdnadshavaren samtycker till det eller om barnet är omhändertaget
för samhällsvård.

26 §.

Får psykiskt utvecklingsstörd enskild undervisning, som väsentligen motsvarar
den undervisning han skulle ha fått i särskola, skall han befrias från
skolgång.

Har psykiskt utvecklingsstörd befriats från skolgång, skall prövas om
han får tillfredsställande undervisning. Uteblir han från prövning utan
godtagbar orsak eller finnes undervisningen otillfredsställande och vinnes ej
rättelse, skall han inskrivas i särskola.

27 §.

Om inskrivning i särskola, förlängning av särskolplikten och befrielse
från skolgången beslutar särskolchefen efter samråd med överläkaren hos
styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt, i fråga om inskrivning
i specialsärskola, med skolans rektor. På begäran av särskolchefen
eller överläkaren eller, i fråga om inskrivning i specialsärskola, skolans
rektor eller när vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde,
om han fyllt 15 år, icke är ense med särskolchefen, prövas dock
frågan av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. Därvid prövas fråga
om inskrivning i specialsärskola av beslutsnämnd i den landstingskommun,
där skolan är belägen.

Vad som sägs i första stycket om särskolchef, överläkare och beslutsnäinnd
skall i fråga om förlängning av särskolplikten för elev i specialsärskola
avse skolans rektor och läkare samt beslutsnämnd i den landstingskommun
där skolan är belägen.

28 §.

År det med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan hemmet
och skolan eller annat förhållande påkallat att den som är inskriven i särskola
bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elev -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

hem, får i samband med inskrivningen eller senare beslutas att han skall
bo i sådant hem.

I fråga om beslut som avses i första stycket äger bestämmelserna i 27 §
om inskrivning i särskola motsvarande tillämpning om annat ej följer av
32 §.

29 §.

Om uttagning till specialundervisning eller hänvisning till annan skolform
i samma särskola beslutar skolans rektor. Är vårdnadshavare^ förmyndaren
eller eleven, om han fyllt 15 år, icke ense med rektor, prövas
dock frågan av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. För elev i
specialsärskola prövas frågan av beslutsnämnd i den landstingskommun,
där särskolan är belägen.

30 §.

Elev i särskola får utskrivas på försök för prövning av om han kan tillgodogöra
sig undervisningen inom det allmänna skolväsendet. Utskrivning
på försök får ske även i annat fall, om särskilda skäl föreligger.

Utskrivning på försök skall avse viss tid, högst sex månader, som kan
förlängas med högst sex månader åt gången. Eleven får åläggas att iakttaga
särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig person.

Undervisningen i särskola får återupptagas, om förhållandena påkallar
det. Därvid får fattas beslut i fråga som avses i 28 §.

31 §.

Elev i särskola skall utskrivas slutligt, när särskolplikten upphör. Med
eget samtycke får dock elev beredas tillfälle att efter nämnda tidpunkt slutföra
påbörjad yrkesutbildning.

Barn som icke uppnått skolplikt^ ålder och ej är omhändertaget för
samhällsvård skall utskrivas slutligt, när vårdnadshavaren begär det.

32 §.

Beslut i fråga som avses i 30 § meddelas av särskolans rektor efter samråd
med skolans läkare.

Om slutlig utskrivning från särskola beslutar särskolchefen efter samråd
med överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.
I fråga om elev i specialsärskola beslutar dock skolans rektor efter
samråd med skolans läkare. Styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
äger uppdraga åt rektor för särskola att efter samråd med skolans
läkare besluta om slutlig utskrivning.

Fråga som avses i 30 § första eller andra stycket eller i 31 § prövas dock
av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda, om

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

särskolchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda,
rektorn för särskolan eller skolans läkare begär det,

meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan den som enligt första eller
andra stycket äger besluta och vårdnadshavare^ förmyndaren eller eleven,
om han fyllt 15 år,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

I fråga om specialsärskola avser bestämmelserna i tredje stycket beslutsnämnd
i den landstingskommun där skolan är belägen.

33 §.

För särskolpliktig psykiskt utvecklingsstörd, som avses i 3 § fjärde
stycket, gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i skollagen om iindervisning
i specialskola i stället för 26—32 §§.

Fråga om sär skolplikt efter utgången av vårterminen det kalenderår då
elev fyller 17 år prövas av den lokala styrelsen för specialskolenheten. Uppstår
meningsskiljaktighet i denna fråga mellan styrelsen och vårdnadshavare^
förmyndaren eller eleven, prövas frågan av beslutsnämnd för psykiskt
utvecklingsstörda i den landstingskommun där specialskolenheten är
belägen.

Med eget samtycke får psykiskt utvecklingsstörd elev i specialskolan
beredas tillfälle att slutföra påbörjad yrkesutbildning efter det att hans
särskolplikt upphört.

Inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus och utskrivning därifrån m. m.

34 §.

Vård i vårdhem eller specialsjukhus skall beredas psykiskt utvecklingsstörd
som är i behov därav, efter hans eget samtycke om han är myndig och
annars efter samtycke av vårdnadshavaren eller förmyndaren. Den som fyllt
femton år och nått sådan mognad att hans vilja bör beaktas får dock beredas
vård endast efter eget samtycke.

Psykiskt utvecklingsstörd som är omhändertagen för samhällsvård skall
om han behöver vård i vårdhem eller specialsjukhus beredas sådan vård.

35 §.

Psykiskt utvecklingsstörd som fyllt 15 år får oberoende av samtycke
som avses i 34 § första stycket beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus,
om vården är oundgängligen påkallad med hänsyn till utvecklingsstörningens
grad och till att han till följd av utvecklingsstörningen

a) är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska
hälsa eller för eget liv,

b) är ur stånd att taga vård om sig själv,

c) är ur stånd att skydda sig själv mot att bli sexuellt utnyttjad eller

d) har ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Vård i specialsjukhus oberoende av samtycke får beredas även när vården
är oundgängligen påkallad med hänsyn till, förutom utvecklingsstörningens
grad, att den utvecklingsstörde till följd av utvecklingsstörningen är farlig
för annans egendom eller annat av lagstiftningen skyddat intresse som icke
avses i första stycket under a. Vården får dock beredas endast med stöd av
domstols förordnande enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.

36 §.

Om inskrivning i vårdhem beslutar vårdchefen efter samråd med överläkaren
hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och, när
det gäller specialvårdhem, med vårdhemmets föreståndare.

Om inskrivning i specialsjukhus beslutar överläkaren vid sjukhuset.

På begäran av vårdchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda, föreståndaren för specialvårdhemmet eller överläkaren
vid specialsjukhuset eller när vårdnadshavare^ förmyndaren eller
den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyllt 15 år, icke är ense med
den som enligt första eller andra stycket äger besluta, prövas dock frågan
av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. Därvid prövas fråga om
inskrivning i specialvårdhem eller specialsjukhus av beslutsnämnd i den
landstingskommun, där inrättningen är belägen.

37 §.

Har någon genom lagakraftvunnen dom överlämnats till vård i specialsjukhus
skall socialstyrelsen föranstalta om att han utan dröjsmål inskrives
i sådant sjukhus. Är den psykiskt utvecklingsstörde redan inskriven i sådant
sjukhus, skall han i fortsättningen anses inskriven på grund av domen.

38 §.

Den som inskrivits i vårdhem eller specialsjukhus enligt 34 § skall utskrivas,
när han icke längre behöver vården.

Om patienten icke är omhändertagen för samhällsvård skall han också
utskrivas när det begäres av vårdnadshavare^ förmyndaren eller patienten
själv, om han är myndig eller fyllt 15 år och nått sådan mognad att hans
vilja bör beaktas.

39 §.

Den som inskrivits i vårdhem eller specialsjukhus med stöd av 35 § får
utskrivas på försök, om särskilda skäl föreligger och det icke medför fara
för annans personliga säkerhet eller hans eget liv.

Utskrivning på försök skall avse viss tid, högst sex månader, som kan förlängas
med högst sex månader åt gången. Patienten får åläggas att iakttaga
särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig person.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Den som utskrivits på försök får återintagas i vårdhemmet eller på specialsjukhuset,
om förhållandena påkallar det.

40 §.

Den som inskrivits i vårdhem eller specialsjukhus med stöd av 35 § skall
ofördröj ligen utskrivas slutligt, om förutsättningar enligt nämnda paragraf
för att bereda honom vård icke längre föreligger. Den omständigheten att
uatienten är farlig för annans egendom eller annat av lagstiftningen skyddat
intresse, som icke avses i 35 § första stycket under a, får icke utgöra
grund för kvarhållande i annat fall än när patienten beretts vård på grund
av domstols förordnande.

41 §.

Fråga som avses i 38—40 §§ och som rör patient i vårdhem prövas av
vårdchefen efter samråd med överläkaren hos styrelsen för omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda eller, i fråga om patient i specialvårdhem, av
föreståndaren efter samråd med hemmets läkare.

Fråga som avses i 38 §, 39 § första eller andra stycket eller i 40 § prövas
dock av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda, om

vårdchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
eller föreståndaren eller läkaren vid vårdhemmet begär det,
meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan den som enligt första stycket
äger besluta och vårdnadshavare^ förmyndaren eller patienten, om han
fyllt 15 år,

nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

I fråga om specialvårdliem avser bestämmelserna i andra stycket beslutsnämnd
i den landstingskommun där vårdhemmet är beläget.

42 §.

Fråga som avses i 38—40 §§ och som rör patient i specialsjukhus prövas
av överläkaren vid sjukhuset. Om särskilda skäl föreligger, äger överläkaren
beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att
besluta om återintagning enligt 39 § tredje stycket.

Fråga som avses i 38 §, 39 § första eller andra stycket eller i 40 § prövas
dock av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda i den landstingskommun
där sjukhuset är beläget, om

överläkaren vid sjukhuset eller vårdchefen eller överläkaren hos styrelsen
för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda i den landstingskommun
där patienten är bosatt begär det,

meningsskiljaktighet i frågan uppstått mellan överläkaren vid sjukhuset
och vårdnadshavaren, förmyndaren eller patienten, om han fyllt 15 år,
nämnden i andra fall finner att den bör pröva frågan.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Beslutsnämnd prövar alltid fråga som avses i 39 § första eller andra
stycket eller i 40 §, om frågan gäller patient, som av domstol överlämnats till
vård i specialsjukhus eller som i annat fall beretts vård i specialsjukhus
med stöd av 35 § och som under inflytande av psykisk utvecklingsstörning
begått brott mot annans personliga säkerhet, för vilket åtal icke väckts,
eller som varit intagen i fångvårdsanstalt för undergående av påföljd för
brott och under tiden för anstaltsvården eller i samband med att denna
upphört inskrivits i specialsjukhus med stöd av 35 § och icke skall återföras
till anstalten.

När patient som avses i tredje stycket ger till känna alt han icke vill
vara inskriven i sjukhuset eller när anledning föreligger till utskrivning av
patienten, skall överläkaren ofördröjligen anmäla det hos nämnden.

43 §.

För patient i specialsjukhus vilken avses i 42 § tredje stycket prövar beslutsnämnd
i den landstingskommun, där sjukhuset är beläget, fråga om
tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet under viss del av
dygnet eller tillfälligt under visst antal dygn. Sådant tillstånd får meddelas
endast om patientens vistelse utom sjukhusområdet icke medför fara för
annans personliga säkerhet eller patientens eget liv. Tillstånd får förbindas
med särskilda föreskrifter.

Nämnden äger i fråga om viss patient överlåta på överläkaren vid sjukhuset
att besluta om tillstånd.

Överläkaren får återkalla tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet,
om förhållandena påkallar det. Om särskilda skäl föreligger, äger
han i fråga om viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att återkalla
tillstånd.

Besvär m. m.

44 §.

Mot beslut varigenom

någon inskrivits i särskola eller vårdhem eller i specialsjukhus i annat
fall än som avses i 37 §,

sär skolplikt eljest ålagts,

särskolelev ålagts att bo i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem
eller i elevhem,

ansökan om befrielse från skolgången i särskola avslagits,

begäran om tillstånd att vistas på egen hand utom elevhem, vårdhem
eller specialsjukhus avslagits helt eller delvis eller sådant tillstånd återkallats,

ansökan om utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus avslagits,

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

undervisning i särskola återupptagits eller återintagning i vårdhem eller
specialsjukhus skett efter utskrivning på försök,

någon i samband med utskrivning på försök ålagts att iakttaga särskilda
föreskrifter eller ställts under tillsyn

får talan föras genom besvär hos den psykiatriska nämnd som avses i
lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall. Mot beslut som avses i 23 § första stycket får dock talan icke föras.

Mot beslut varigenom omsorg enligt denna lag vägrats eller någon uttagits
till specialundervisning eller hänvisats till annan skolform i samma särskola
får talan föras hos huvudtillsynsmyndigheten genom besvär, om annat ej
framgår av tredje stycket.

Mot beslut av lokal styrelse för specialskolan får talan föras hos länsskolnämnden
genom besvär.

I övrigt får talan icke föras mot beslut i fråga om omsorger om någon
enligt denna lag.

45 §.

Mot psykiatriska nämndens beslut eller huvudtillsynsmyndighetens beslut
enligt 44 § får talan icke föras.

Mot länsskolnämndens beslut får talan föras hos Konungen genom besvär.

46 §.

Talan enligt 44 § eller 45 § andra stycket får föras av vårdnadshavare^
förmyndaren eller den som beslutet rör, om han fyllt 15 år.

Mot beslut, varigenom inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus
vägrats, får talan också föras av skolstyrelsen, barnavårdsnämnden
eller socialnämnden.

Talan enligt 44 § första eller andra stycket får föras utan inskränkning
till viss tid.

Besvären skall inges till den som meddelat beslutet.

47 §.

Talan mot beslut, varigenom beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda
avvisat biträde eller utlåtit sig om ersättning som avses i 21 § tredje
stycket, föres hos psykiatriska nämnden genom besvär.

Besvären skall inges till beslutsnämnden.

48 §.

Beslut som avses i 30 § tredje stycket eller 39 § tredje stycket samt beslut
av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda länder omedelbart till
efterrättelse. Myndighet som har att pröva besvär äger dock i avvaktan på
sitt slutliga avgörande förbjuda eller avbryta verkställighet av beslut, som
överklagats hos myndigheten.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967
49 §.

När psykiatriska nämnden handlägger ärende, som rör särskolplikt eller
i annat avseende elev i särskola, skall en av läkarna i nämnden ersättas med
ledamot som har särskild erfarenhet av undervisning av psykiskt utvecklingsstörda.

Vid handläggning inför nämnden gäller i övrigt i tillämpliga delar 29
och 31—34 §§ lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Övriga bestämmelser

50 §.

Vid bedömning av fråga om inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus
skall läkarintyg och de andra handlingar Konungen föreskriver
vara tillgängliga. Detta gäller dock icke, när domstol överlämnat någon till
vård i specialsjukhus.

För inskrivning i särskola eller vårdhem utan samtycke av vårdnadshavare^
förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyllt 15 år,
får icke godtagas läkarintyg som är utfärdat av överläkaren hos styrelsen
för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. För inskrivning i specialsjukhus
utan sådant samtycke får icke godtagas läkarintyg som är utfärdat
av läkare som tjänstgör vid sjukhuset.

Särskolchef, vårdchef och överläkare hos styrelsen för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda äger ombesörja undersökning som behöves för att
bedöma fråga om inskrivning som avses i första stycket.

51 §.

Frågan om utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus skall
prövas fortlöpande.

Vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde,
om han fyllt 15 år, får göra ansökan om utskrivning.

Beslutsnämnd är icke skyldig att pröva ansökan om utskrivning, förrän
tre månader förflutit från prövningen av tidigare ansökan.

52 §.

I samband med utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjulchus
skall prövas om andra omsorger som avses i denna lag bör beredas eleven
eller patienten efter utskrivningen.

53 §.

Skolstyrelse skall vidtaga åtgärder för att den som är i särskolpliktig
ålder och kan antagas behöva undervisning i särskola erhåller sådan undervisning.

Barnavårdsnämnd skall, utöver vad som följer av barnavårdslagen den

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

29 april 1960 (nr 97), vidtaga åtgärder för att den som ej fyllt 18 år
och som kan antagas behöva vård enligt denna lag beredes sådan vård.

Socialnämnd skall, om det ej ankommer på barnavårdsnämnden, vidtaga
åtgärder för att den som fyllt 18 år och kan antagas behöva vård enligt
denna lag beredes sådan vård.

Skolstyrelse, barnavårdsnämnd och socialnämnd äger ombesörja undersökning,
som behöves för att vidtaga åtgärd enligt denna paragraf.

54 §.

Polismyndighet skall lämna handräckning på begäran av

1) särskolchef eller rektor för särskola, om den som är i särskolpliktig
ålder och inskrivits i särskola icke inställer sig i skolan eller i elevhem
där han skall bo eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt 30 § tredje
stycket,

2) vårdchef eller föreståndare för vårdhem, om den som inskrivits i hemmet
icke inställer sig där eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt
39 § tredje stycket,

3) överläkare vid specialsjukhus, om den som inskrivits i sjukhuset icke
inställer sig där eller icke återvänder, sedan beslut fattats enligt 39 § tredje
stycket,

4) särskolchef, vårdchef, rektor för särskola, föreståndare för vårdhem
eller överläkare vid specialsjukhus för att återföra inskriven, som avvikit
från särskola, elevhem, vårdhem eller specialsjukhus eller som icke återvänder
till elevhem, vårdhem eller special sjukhus sedan tid för tillstånd
att vistas på egen hand utom inrättningen löpt ut eller tillståndet återkallats,

5) tjänsteman eller myndighet som anges i 50 § sista stycket eller 53 §,
om någon icke inställer sig till undersökning som han skall genomgå enligt
nämnda lagrum.

Handräckning enligt första stycket 1, 2 eller 3 får lämnas endast om det
beslut som den begärda handräckningen avser skall lända till efterrättelse
omedelbart.

Om särskilda skäl föreligger får överläkare vid specialsjukhus beträffande
viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att begära handräckning.

55 §.

Vad som sägs i denna lag om överläkare vid specialsjukhus avser även
biträdande överläkare som anförtrotts särskild sjukavdelning.

56 §.

Avgift utgår icke för omsorger enligt denna lag. Av den som icke är berättigad
till folkpension i form av hel förtidspension eller ålderspension och

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

som har inkomst av eget arbete får dock uttagas skälig ersättning för kost
och för bostad, som tillhandahålles honom.

Vid tillämpning av 10 kap. 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring anses specialsjukhus som annan anstalt än sjukhus.

57 §.

Den som driver enskild inrättning eller verksamhet i strid mot bestämmelserna
i 10 § första stycket, dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Den som hjälper någon som är inskriven i specialsjukhus med stöd av
35 § att avvika från sjukhuset, dömes till böter eller fängelse i högst två
år. För försök dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

58 §.

Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa
vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Den som bryter mot första stycket dömes, om gärningen ej är belagd
med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år.

59 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av huvudtillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968, då lagen den 4 juni 1954
(nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna skall upphöra
att gälla.

Psykiskt utvecklingsstörd, som vid ikraftträdandet erhåller sluten psykiatrisk
vård på specialsjukhus, skall anses inskriven i specialsjukhuset
enligt bestämmelse i nya lagen som motsvarar den med stöd av vilken han
intagits på sjukhuset. Är den psykiskt utvecklingsstörde utskriven på försök
enligt 19 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, skall
han anses utskriven på försök enligt nya lagen.

Har psykiskt utvecklingsstörd genom lagakraftvunnen dom, som meddelats
före ikraftträdandet, överlämnats till sluten psykiatrisk vård, äger
socialstyrelsen besluta att han skall vårdas i specialsjukhus, Fattas sådant
beslut anses som om patienten av domstol genom lagakraftvunnen dom
överlämnats till vård i specialsjukhus.

Psykiskt utvecklingsstörd, som vid ikraftträdandet är intagen i särskola
eller vårdanstalt, skall anses inskriven där enligt bestämmelser i nya lagen
2 -—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 67

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

som motsvarar dem med stöd av vilka han intagits i skolan eller anstalten.

Psykiskt utvecklingsstörd, som vid ikraftträdandet är försöksutskriven
eller utackorderad i familjevård enligt 18 § lagen om undervisning och vård
av vissa psykiskt efterblivna, skall anses utskriven på försök enligt 30 § nya
lagen, dock för högst sex månader räknat från ikraftträdandet.

Centralstyrelse som avses i lagen om undervisning och vård av vissa
psykiskt efterblivna skall för återstoden av centralstyrelsens mandatperiod
utgöra styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, om landstinget
eller stadsfullmäktige ej beslutar annat.

Landstingskommuner som vid ikraftträdandet har gemensam centralstyrelse
får ha gemensam styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
och gemensam beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda.

Plan som avses i 8 § inges för fastställelse senast den dag Konungen bestämmer.

Godkännande enligt äldre bestämmelser av inrättning för psykiskt utvecklingsstörda
skall gälla tills annat föreskrives av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer eller följer av beslut som fattats enligt 10 §
andra stycket.

Den som intill den 1 juli 1968 mottagit psykiskt efterblivna för yrkesmässigt
bedriven undervisning eller vård utan att verksamheten varit upptagen
i plan eller godkänd enligt 2 § fjärde stycket lagen om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna skall anses ha fått godkännande enligt
10 § nya lagen till och med december månad 1968, om myndighet som
har att meddela sådant godkännande icke beslutar annat.

Så länge Vipeholms sjukhus drives av staten får plan som avses i 8 §
fastställas, även om den icke upptager platser för sådana psykiskt utvecklingsstörda
som kan beredas plats i nämnda sjukhus. Under samma tid skall
Vipeholms sjukhus anses som specialsjukhus vid tillämpning av nya lagen,
i den mån annat icke följer av bestämmelser som Konungen meddelar.

I fråga om besvär i ärende vari beslut meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer äger meddela de
övriga föreskrifter, som behöves i samband med ikraftträdandet av denna
lag.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts
genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 6 § skollagen den 6 juni 1962» skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Med skola--—---—- — — — särskilt angivet.

Vad i —-----— — — — barnet står.

Beträffande undervisningen av Om undervisning av vissa psyvissa
psykiskt efterblivna gäller vad kiskt utvecklingsstörda gälla bedärom
är särskilt stadgat. stämmelser i lagen den 1967

(nr ) angående omsorger om

vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1965:247.

Ändra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken

Härigenom förordnas, att 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § brottsbalken1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

30 kap.

Befinnes att den dömde är i varaktigt
behov av sluten psykiatrisk
vård och beredes honom efter utgången
av minsta tiden sådan vård
med stöd av lagen om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall,
må interneringsnämnden förordna
om interneringens upphörande.

Kan den som begått brottslig gärning,
enligt vad som framgår av
föreskriven medicinsk utredning,
beredas vård med stöd av lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall, må rätten, om den finner
behov av sådan vård föreligga, förordna
att han skall överlämnas till

§•

Befinnes att den dömde är i varaktigt
behov av sluten psykiatrisk
vård eller vård i specialsjukhus för
psykiskt utvecklingsstörda och beredes
honom efter utgången av
minsta tiden sådan vård med stöd
av lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall eller
35 § lagen angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda, må
interneringsnämnden förordna om
interneringens upphörande.

kap.

§•

Kan den som begått brottslig gärning,
enligt vad som framgår av föreskriven
medicinsk utredning, beredas
vård med stöd av lagen om beredande
av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall eller vård i specialsjukhus
med stöd av 35 § lagen angående omsorger
om vissa psykiskt utveck -

1 Senaste lydelse av 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 § se 1966:295.

Ändra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Nuvarande lydelse)
sluten psykiatrisk vård.
Om gärningen icke begåtts under inflytande
av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan själslig abnormitet
av så djupgående natur, att den
måste anses jämställd med sinnessjukdom,
må dock sådant förordnande
meddelas allenast såframt
särskilda skäl äro därtill.

(Föreslagen lydelse)
lingsstörda, må rätten, om den finner
behov av sådan vård föreligga,
förordna att han skall överlämnas
till sluten psykiatrisk
vård eller vård i specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda.
Om gärningen
icke begåtts under inflytande
av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller
annan själslig abnormitet av så
djupgående natur, att den måste anses
jämställd med sinnessjukdom,
må dock sådant förordnande meddelas
allenast såframt särskilda skäl
äro därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Innehåller utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning, som avgivits
före ikraftträdandet, att den misstänkte kan beredas vård med stöd av lagen
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, skall rätten, om skäl
föreligger till det, inhämta yttrande av medicinalstyrelsen huruvida vård i
specialsjukhus bör komma i fråga.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 kap. 7 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 7 § rättegångsbalken1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 kap.

7 §•

Åklagare må —■ — — väckes; eller
4. om brottet uppenbarligen begåtts
under inflytande av sådan
själslig abnormitet, som avses i 33
kap. 2 § brottsbalken, samt sluten
psykiatrisk vård kommer till stånd
utan lagföring och åtal ej är påkallat
av särskilda skäl.

Beslut jämlikt--

Beslut att----

Närmare föreskrifter

Åklagare må---väckes; eller

4. om brottet uppenbarligen begåtts
under inflytande av sådan
själslig abnormitet, som avses i 33
kap. 2 § brottsbalken, samt sluten
psykiatrisk vård eller vård i vårdhem
eller specialsjukhus för psykiskt
utvecklingsstörda kommer till
stånd utan lagföring och åtal ej är
påkallat av särskilda skäl.

— — av riksåklagaren.

--finnas föreligga.

----av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 20 kap. 7 § se 1966:296.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder vid samhälls -

farlig asocialitet

Härigenom förordnas, att 3, 5 och 18 §§ lagen den 4 juni 1964 om åtgärder
vid samhällsfarlig asocialitet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

Förordnande om intagning--- -—- ■—■ -----— —• och säkerhet.

Ej må — — — — •----- —- arbetsanstalt meddelas

a) om han är i behov av sluten
psykiatrisk vård eller vård på allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare,

b) om han dömts------

Förordnande om någons —--—

Om flera — — —----- —

a) om han är i behov av sluten
psykiatrisk vård, vård i vårdhem
eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda
eller vård på allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare,

—--kan verkställas.

-----—--eller internering.

för böter.

5 §•

Förekommer anledning----

Den som avses med utredningen
skall, såvida icke anledning uppenbarligen
saknas, undersökas av läkare.
Av utlåtande över läkarundersökningen
skall framgå, huruvida
den undersökte är i behov av sluten
psykiatrisk vård.

Den som skall — -—- — —---

— — och övervakningsnämnd.

--- hans inställande.

Senaste lydelse av 3, 5 och 18 §§ se 19 66:297.

Ändra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

18 §.

anses förfallet.

Skall den — —-------

Om intagen skall undergå fängelse
kortare tid än sex månader, så ock
om domstol överlämnat intagen till
sluten psykiatrisk vård eller vård
enligt lagen om nykterhet svår d och
han till följd därav skall intagas för
sluten psykiatrisk vård eller tvångsintagas
på vårdanstalt, skall verkställigheten
eller vården så länge den
pågår träda i stället för behandlingen
i arbetsanstalt. I

I kvarhållningstiden

Om intagen skall undergå fängelse
kortare tid än sex månader, så ock
om domstol överlämnat intagen till
sluten psykiatrisk vård, vård i specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda
eller vård enligt lagen
om nykter hetsvård och han till följd
därav skall intagas för sluten psykiatrisk
vård eller vård i specialsjukhus
eller tvångsintagas på vårdanstalt,
skall verkställigheten eller vården
så länge den pågår träda i stället
för behandlingen i arbetsanstalt.
----villkorligt utskriven.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Andra lagutskottets utlåtande hr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541) om behandling

i fångvårdsanstalt

Härigenom förordnas, att 27 § lagen den 6 maj 1964 om behandling i fångvårdsanstalt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

27 §.

Sjuknar intagen, —--— — ------vid anstalten.

För undersökning —-----— —--lämplig vård.

När det---— —-----särskilda föreskrifter.

Om beredande av sluten psykiat- Om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall meddelas be- risk vård i vissa fall och vård i spestämmelser
i särskild lag. cialsjukhus för psykiskt utvecklings störda

meddelas bestämmelser i särskilda
lagar.

Tid varunder — —-----— — skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Senaste lydelse av 27 § se 1966:298.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2

§ lagen den 22 maj 1963 (nr 197) om allmänt
kriminalregister

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 22 maj 1963 om allmänt kriminalregister1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Registret skall

2. Överlämnats till sluten eller öppen
psykiatrisk vård eller, om för
brottet är stadgat fängelse, till vård
enligt lagen om nykterhetsvård; eller

3. erhållit anstånd
Har brott, — — —

I registret---

(Föreslagen lydelse)

eller internering;

2. Överlämnats till sluten eller öppen
psykiatrisk vård eller till vård i
specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda
eller, om för brottet är
stadgat fängelse, till vård enligt lagen
om nykterhetsvård; eller
av förvandlingsstraff.
i registret,
eller beslutet.

(Nuvarande lydelse)

2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1966:299.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål

Härigenom förordnas, att 3, 5 och 7 §§ lagen den 16 juni 1966 om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

Rätten får ej förordna att någon
skall överlämnas till sluten psykiatrisk
vård utan att rättspsykiatrisk
undersökning företagits. Detta gäller
dock ej beträffande den som är intagen
på sjukhus med stöd av beslut
enligt 9 § andra stycket lagen den
16 juni 1966 (nr 293) om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall eller på grund av domstols förordnande
eller som är utskriven på
försök enligt 19 § samma lag, om
det enligt utlåtande av medicinalstyrelsen
är uppenbart att fortsatt
vård kan beredas honom med stöd
av lagen.

Rätten får ej förordna att någon
skall överlämnas till sluten psykiatrisk
vård eller till vård i specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda
utan att rättspsykiatrisk undersökning
företagits.

Förordnande som avses i första
stycket behöver dock ej föregås av
rättspsykiatrisk undersökning om
den misstänkte är intagen på sjukhus
för sluten psykiatrisk vård med
stöd av beslut enligt 9 § andra stycket
lagen den 16 juni 1966 (nr 293)
om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall eller på grund av
domstols förordnande eller är utskriven
på försök enligt 19 § samma
lag eller är inskriven i specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda
med stöd av 35 § lagen den 1967
(nr ) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda. I sådant
fall är det tillräckligt att i målet föreligger
utlåtande av medicinalstyrelsen
enligt vilket det är uppenbart

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att den misstänkte kan beredas fortsatt
vård med stöd av lagen om beredande
av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall eller med stöd av 35 §
lagen angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda.

5 §.

Utlåtande över rättspsykiatrisk
undersökning skall, om annat ej följer
av rättens beslut, innehålla uttalande
dels om förutsättningarna
för att bereda den misstänkte vård
med stöd av lagen om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall,
dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet
vid gärningens begående.
Anser undersökningsläkaren att den
misstänkte på grund av sin sinnesbeskaffenhet
bör bli föremål för annan
åtgärd än sluten psykiatrisk
vård, skall detta anmärkas.

Undersökningsläkaren skall

Utlåtande över rättspsykiatrisk
undersökning skall, om annat ej följer
av rättens beslut, innehålla uttalande
dels om förutsättningarna för
att bereda den misstänkte vård med
stöd av lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall eller
vård i specialsjukhus med stöd av
35 § lagen angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda,
dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet
vid gärningens begående.
Anser undersökningsläkaren att den
misstänkte på grund av sin sinnesbeskaffenhet
bör bli föremål för annan
åtgärd än sluten psykiatrisk
vård eller vård i specialsjukhus,
skall detta anmärkas.

----—- — sina uttalanden.

7 §•

Den som------—--

Har misstänkt, som är häktad, för
rättspsykiatrisk undersökning förvarats
på annan plats än i häkte,
skall han återföras till häktet så
snart undersökningen avslutats. Är
han enligt undersökningsläkarens
utlåtande i behov av sluten psykiatrisk
vård, skall han i stället förvaras
på rättspsykiatrisk klinik.

— eller häkte.

Har misstänkt, som är häktad, för
rättspsykiatrisk undersökning förvarats
på annan plats än i häkte,
skall han återföras till häktet så
snart undersökningen avslutats. Är
han enligt undersökningsläkarens
utlåtande i behov av sluten psykiatrisk
vård eller vård i specialsjukhus,
skall han i stället förvaras på
rättspsykiatrisk klinik.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Har rätten förordnat att någon
skall överlämnas till sluten psykiatrisk
vård och därvid förklarat att
han skall vara häktad, skall han
vårdas på rättspsykiatrisk klinik eller
psykiatrisk avdelning i kriminalvårdsräjong
till dess han intages på
sjukhus enligt 12 § lagen om beredande
av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall. Han får, även sedan domen
i målet vunnit laga kraft, hindras att
lämna kliniken eller avdelningen och
i övrigt underkastas det tvång som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet
med vården eller för att skydda
honom själv eller omgivningen.

(Föreslagen lydelse)

Har rätten förordnat att någon
skall överlämnas till sluten psykiatrisk
vård eller vård i specialsjukhus
och därvid förklarat att han skall
vara häktad, skall han vårdas på
rättspsykiatrisk klinik eller psykiatrisk
avdelning i kriminalvårdsräjong
till dess han intages på sjukhus
enligt 12 § lagen om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall
eller på specialsjukhus. Han får,
även sedan domen i målet vunnit
laga kraft, hindras att lämna kliniken
eller avdelningen och i övrigt
underkastas det tvång som är nödvändigt
med hänsyn till ändamålet
med vården eller för att skydda honom
själv eller omgivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 34 §§ lagen den 16 juni 1966 om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)
Den som —----—

1 §•

(Föreslagen lydelse)

under b).

Med psykisk sjukdom jämställes
i denna lag psykisk abnormitet,
som icke är psykisk sjukdom eller
psykisk efterblivenhet.

Vård beredes —■ ------—

Vad som-------— —• -

Med psykisk sjukdom jämställes i
denna lag psykisk abnormitet, som
icke är psykisk sjukdom eller utgöres
av hämning i förståndsutvecklingen.

--sådan kommun.

särskild sjukavdelning.

Ansökan om-------—-

Läkare vid sjukhus eller klinik,
där sluten psykiatrisk vård icke
meddelas, eller vid sjukhem för lättskötta
psykiskt sjuka eller föreståndare
vid särskola eller vårdanstalt
för psykiskt efterblivna får göra ansökan
i fråga om den för vars vård
han svarar. Militär chef, dock lägst
kompanichef eller motsvarande chef,
får göra ansökan beträffande den
som står under hans befäl.

--om intagning.

Läkare vid sjukhus eller klinik,
där sluten psykiatrisk vård icke meddelas,
eller vid sjukhem för lättskötta
psykiskt sjuka eller specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda
eller rektor för särskola eller
föreståndare för vårdhem för psykiskt
utvecklingsstörda får göra ansökan
i fråga om den för vars vård
han svarar. Militär chef, dock lägst
kompanichef eller motsvarande chef,
får göra ansökan beträffande den
som står under hans befäl.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I fråga — — —--—---han står.

Beträffande den--— — — —---utskriven därifrån.

Konungen äger — -— — ------■ — tillhör krigsmakten.

34 §.

Utskrivningsnämnd eller---- — —----äro närvarande.

Rättegångsbalkens regler om om- Bestämmelserna i 29 kap. rätteröstning
i överrätt i fråga om an- gångsbalken om omröstning i översvar
äga motsvarande tillämpning rätt äga motsvarande tillämpning på
på avgörande av utskrivningsnämnd avgörande av utskrivningsnämnd
eller psykiatriska nämnden. eller psykiatriska nämnden.

Innebär beslut — — —---—--psykiatriska nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242)

Härigenom förordnas, att 1 § 3 moin. sjukvårdslagen den 6 juni 19621 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3 mom. Bestämmelserna i denna
lag gälla icke sådan vård av psykiskt
efterblivna, varom är särskilt stadgat.

I fråga om annan vård av psykiskt
efterblivna äger Konungen meddela
föreskrifter som avvika från bestämmelserna
i denna lag.

(Föreslagen lydelse)

§•

3 m o m. Bestämmelserna i denna
lag gälla icke sådan vård av psykiskt
utvecklingsstörda, som avses i lagen
den 1967 (nr ) an gående

omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda, i vidare mån ån
som föreskrives i sistnämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Senaste lydelse av 1 § 3 mom. se 1966:625.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna

barnbidrag

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Där vid---------

Vad i första stycket sägs om kommunalt
organ skall, såvitt avser vård
å anstalt för epileptiker, äga motsvarande
tillämpning å landstingskommun
eller, efter Konungens bestämmande,
annan som driver sådan anstalt,
oavsett att ersättning för vården
ej må uttagas av barnet eller
annan enskild person.

(Föreslagen lydelse)

§•

den bidragsberättigade.

Vad i första stycket sägs om kommunalt
organ skall äga motsvarande
tillämpning å landstingskommun
och stad som ej tillhör sådan kommun
eller, efter Konungens bestämmande,
annan huvudman i fråga om
allmänt barnbidrag för barn som bor
i elevhem, vårdhem, specialsjukhus
eller inackordering shem, som avses
i lagen den 1967 (nr

) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda, eller åtnjuter
omsorger enligt nämnda lag
och bor i enskilt hem på huvudmannens
bekostnad eller vårdas på anstalt
för epileptiker, oavsett att ersättning
ej må uttagas av barnet
eller annan enskild person.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 7 § se 1957:173.

3 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 67

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
som skall ersätta lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna. Den föreslagna lagen reglerar
alla särskilda omsorger — undervisning, vård och bostad — som det allmänna
skall bereda psykiskt utvecklingsstörda.

Huvudmannaskapet för omsorgerna föreslås fortfarande ligga på landstingskommunerna
och de landstingsfria städerna. Staten skall dock sörja
för undervisningen av blinda eller döva psykiskt utvecklingsstörda.

Ledningen av huvudmans verksamhet för de utvecklingsstörda föreslås
skola utövas av en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.
Vissa organisatoriska valmöjligheter skall emellertid finnas. För tveksamma
eller kontroversiella ärenden om inskrivning i särskola, vårdhem eller
specialsjukhus eller utskrivning därifrån m. m. skall enligt förslaget finnas
beslutsnämnder för psykiskt utvecklingsstörda. Beslutsnämnd skall bestå
av en jurist som ordförande samt två eller fyra andra ledamöter, som i regel
skall vara ledamöter eller suppleanter i omsorgsstyrelsen.

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda skall enligt förslaget liksom
f. n. meddelas i särskola, som kan vara förskola, skola för grundundervisning,
träningsskola eller yrkesskola. Det förutsätts att allt fler av de svårare
utvecklingsstörda barnen skall få undervisning. För utvecklingsstörda
med anpassningssvårigheter eller vissa komplicerande fysiska handikapp
skall meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning i specialsärskola.
Helt ny är en föreslagen skyldighet för huvudmännen att anordna
s. k. särskild undervisning i hemmet eller på en vårdinrättning av utvecklingsstörda,
som på grund av rörelsehinder, sjukdom e. d. inte kan delta i
särskolans vanliga arbete. Blinda eller döva utvecklingsstörda skall undervisas
i den statliga specialskolan för blinda, döva eller talskadade barn.
Särskolplikten för utvecklingsstörda föreslås liksom f. n. omfatta åldrarna
7—21 år, i undantagsfall 23 år. Särskolplikten föreslås gälla även för de
blinda eller döva utvecklingsstörda.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall enligt förslaget finnas vårdhem,
specialvårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem.
Specialsjukhusen motsvarar i princip de nuvarande särskilda sjukhusen
för psykiatrisk vård av psykiskt utvecklingsstörda. En nyhet är att en
utvecklingsstörd, som behöver vård enligt lagen men inte bör få den i en
inrättning som avses i lagen, skall kunna få vården i sitt hem.

På i huvudsak motsvarande sätt som när det gäller vård av psykiskt sjuka
skiljs mellan en fri inskrivningsform och inskrivning oavsett samtycke.
Vård oavsett samtycke föreslås kunna beredas en utvecklingsstörd, som
fyllt 15 år, i vårdhem eller specialsjukhus. Förutsättningarna för så -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

dan vård preciseras i nära anslutning till lagen den 16 juni 1966 (nr 293)
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Bl. a. krävs att vården
är oundgängligen påkallad med hänsyn till utvecklingsstörningens grad
och till att någon av vissa s. k. specialindikationer föreligger.

Huvudmännen åläggs bl. a. att anordna elevhem och inackorderingshem.
Begreppen externat- och internatskola utmönstras. Frågan om var en särskolelev
skall bo skall enligt förslaget avgöras särskilt.

De nuvarande reglerna om förfarandet vid inskrivning och intagning förenklas.
Systemet med både inskrivnings- och intagningsbeslut föreslås borttaget.
Omsorger skall kunna beredas utan särskild ansökan eller anmälan.
Samtycke till inskrivning skall inte behöva vara skriftligt. Läkarintyg skall
dock krävas. Efter mönster av lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall föreslås en del nya processuella regler av betydelse från
rättssäkerhetssynpunkt.

Nya fullföljdsregler föreslås. Beslut om skyldighet för någon att underkasta
sig omsorger skall i regel överklagas hos psykiatriska nämnden, som
får en särskild sammansättning i särskolärenden. Mot beslut att vägra omsorg
skall talan i regel föras hos huvudtillsynsmyndigheten, som är antingen
skolöverstyrelsen eller socialstyrelsen. Psykiatriska nämndens eller huvudtillsynsmyndighetens
beslut får inte överklagas.

Omsorger enligt den föreslagna lagen skall i regel vara avgiftsfria.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1968.

I det följande kommer av framställningen i propositionen att återges endast
vissa delar av vad föredragande departementschefen anfört i den allmänna
motiveringen vid lagrådsremissen. Beträffande övriga delar av
framställningen i propositionen såsom gällande bestämmelser, innehållet
i betänkandet Omsorger om psykiskt utvec.klingshämmade, remissyttranden
över betänkandet, specialmotiveringen till lagförslagen, lagrådets utlåtande
och departementschefens yttrande vid propositionens avlåtande, hänvisas
till propositionen.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 876 av fru Wallentheim m. fl. samt II: 1085 av fru Eriksson
i Stockholm m. fl., motionerna 1: 877 av herr Nyman m. fl. samt II: 1086
av herr Mattsson m. fl. samt motionen 11: 1087 av fru Ryding m.fl. har
yrkats, att riksdagen skall antaga vissa förslag som innebär ändring i
Kungl. Maj :ts förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
De olika motionsförslagen framgår av följande sammanställning
(s. 36—41).

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag) (Motionerna I: 876 och 11: 1085)

3 §•

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda
meddelas i särskola. I
samband därmed skall eleverna beredas
den personliga och medicinska
omvårdnad som behöves. Särskola
omfattar förskola, skola för grundundervisning,
träningsskola eller yrkesskola
eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt---— i specialsär skola.

För psykiskt---lämpad un dervisning.

Undervisning av---den 6

juni 1962 (nr 319).

4 §•

För vård av psykiskt utvecklingsstörda
skall finnas vårdhem, specialsjukhus,
daghem för barn och sysselsättningshem.
För utvecklingsstörda
som behöver vård i vårdhem med
särskilda anordningar skall finnas
specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd,----

i hemmet.

3 §.

Undervisning av —•—— dessa
skolformer.

För psykiskt -—--i specialsär skola.

För psykiskt---lämpad un dervisning.

Undervisning av ----—- den 6

juni 1962 (nr 319).

4 §•

För vård av psykiskt utvecklingsstörda
skall finnas vårdhem, specialsjukhus,
daghem för barn, sysselsättningshem
och verkstäder för
skyddad sysselsättning. För utvecklingsstörda
som behöver vård i vårdhem
med särskilda anordningar skall
finnas specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd,---

i hemmet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(.Motionerna I: 877 och II: 1086) (Motionen II: 1087)

3 §•

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda
meddelas i särskola. I
samband därmed skall eleverna beredas
den personliga och medicinska
omvårdnad som behöves. Särskoleväsendet
omfattar förskola, skola för
grundundervisning, träningsskola
och yrkesskola.

För psykiskt----i specialsär skola.

För psykiskt -——••— lämpad undervisning.

Undervisning av---den 6

juni 1962 (nr 319).

4 §•

Vård av psgkiskt utvecklingsstörda
skall omfatta erforderlig personlig
och medicinsk omvårdnad, lekterapi,
arbetsterapi och skyddad sysselsättning.
För vården skall finnas
vårdhem, specialsjukhus, daghem
för barn, sysselsättningshem och
verkstäder för skyddad sysselsättning.
För utvecklingsstörda som behöver
vård i vårdhem med särskilda
anordningar skall finnas specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd,---

i hemmet.

3 §.

För psykiskt--— i specialsär skola.

För psykiskt —----lämpad un dervisning.

Undervisning av---— den 6

juni 1962 (nr 319).

4 §•

För vård---- finnas special vårdhem.

Vård av psykiskt utvecklingsstörda
skall omfatta erforderlig social
och medicinsk omvårdnad samt andra
omsorger såsom lekterapi, arbetsterapi
och skyddad sysselsättning.

Psykiskt utvecklingsstörd,---

i hemmet.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda
skall finnas verkstäder för
skyddad sysselsättning.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag) (Motionerna I: 876 och II: 1085)

6 §.

Ledningen av landstingskommuns
verksamhet enligt denna lag utövas av
en styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda. Till sådan styrelse
får utses nämnd som handhar andra
landstingskommunens förvaltningsuppgifter.

Landstingskommun äger överlåta
ledningen av särskola på skolstyrelsen
i den kommun där särskolan är
belägen.

Landstingskommun äger besluta
-----landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning---psykiskt

utvecklingsstörda.

För vissa----sådana nämn der.

11 §•

Särskola skall stå under ledning
av en rektor. För vårdhem, daghem,
sysselsättningshem, inackorderingshem
och elevhem skall finnas föreståndare.

Vid de--— medicinska vår den.

6 §•

Ledningen av landstingskommuns
verksamhet enligt denna lag utövas av
en styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda.

Landstingskommun äger med bibehållet
ansvar för undervisningen
överlåta vissa uppgifter rörande särskolans
förvaltning till skolstyrelsen
i den kommun där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta
-----landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning — — — psykiskt
utvecklingsstörda.

För vissa----sådana nämn der.

11 §•

Särskola skall stå under ledning
av en rektor. För vårdhem, daghem,
sysselsättningshem, inackorderingshem,
elevhem och verkstad för skyddad
sysselsättning skall finnas föreståndare.

Vid de---

den.

medicinska vår -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Motionerna I: 877 och II: 1086) (Motionen II: 1087)

6 §•

Ledningen av — — — landstingskommunens
förvaltningsuppgifter.

Landstingskommun äger med bibehållet
ansvar för undervisningen
och övriga omsorger överlåta vissa
uppgifter rörande särskolas förvaltning
till skolstyrelsen i den kommun
där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta
— —landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning — — — psykiskt
utvecklingsstörda.

För vissa---sådana nämn der.

11 §•

Särskola skall stå under ledning
av en rektor. För vårdhem, daghem,
sysselsättningshem, inackorderingshem,
elevhem och verkstad för skyddad
sysselsättning skall finnas föreståndare.

Vid de —--medicinska vår den.

6 §•

Ledningen av landstingskommuns
verksamhet enligt denna lag utövas av
en styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda.

Landstingskommun äger, med bibehållet
ansvar för undervisningens
bedrivande, överlåta förvaltningen av
särskola till skolstyrelse i den kommun
där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta
---landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning---psykiskt

utvecklingsstörda.

För vissa —---sådana nämn der.

11 §•

Särskola skall---finnas före ståndare.

Vid de —----

den.

medicinska vår -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag) (Motionerna I: 876 och II: 1085)

13 §.

Högsta tillsynen över den verksamhet
som bedrives enligt denna
lag utövas av skolöverstyrelsen och
socialstyrelsen med den fördelning
av uppgifterna som Konungen bestämmer.
För varje inrättning för
psykiskt utvecklingsstörda skall en
av dessa myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet.

Under skolöverstyrelsen---

tillsynen över.

16 §.

Styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda skall

verka för---de behöver,

planlägga och — --tillfreds ställande

sätt,

handha ledningen---fjärde

stycket,

utöva lokal---Konungen

meddelar,

för landstinget--— finnes på kallade.

13 §.

Högsta tillsynen---vara hu vudtillsynsmyndighet.

Under skolöverstyrelsen--- •—•

tillsynen över.

Tillsyn över skyddad sysselsättning
som bedrives enligt denna lag
utövas även av arbetsmarknadsstyrelsen.

16 §.

Styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda skall

verka för---de behöver,

planlägga och---tillfreds ställande

sätt,

handha ledningen---fjärde

stycket,

samverka med organ till vilka,
på grund av beslut enligt 6 § andra,
tredje eller fjärde styckena, vissa
uppgifter kan ha överförts,

utöva lokal---Konungen

meddelar,

för landstinget--— finnes på kallade.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(.Motionerna I: 877 och II: 1086) (Motionen II: 1087)

13 §.

Högsta tillsynen över den verksamhet
som bedrives enligt denna
lag utövas av skolöverstyrelsen, socialstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen
med den fördelning av uppgifterna
som Konungen bestämmer.
För varje inrättning för psykiskt utvecklingsstörda
skall en av dessa
myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet.

Under skolöverstyrelsen---

tillsynen över.

16 §.

Styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda skall

verka för---de behöver,

planlägga och —----tillfreds ställande

sätt,

handha ledningen —--fjärde

stycket,

samverka med organ till vilka,
på grund av beslut enligt 6 § andra,
tredje eller fjärde styckena, vissa
uppgifter kan ha överförts,

utöva lokal---Konungen

meddelar,

för landstinget -—-—— finnes påkallade.

13 §.

Högsta tillsynen —--vara hu vudtillsynsmyndighet.

Under skolöverstyrelsen----

tillsynen över.

16 §.

Styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda skall

verka för —- -— — de behöver,
planlägga och — — — tillfredsställande
sätt,

handha ledningen —---— fjärde

stycket,

utöva lokal---Konungen

meddelar,

för landstinget — — — finnes påkallade.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

I motionerna 1: 877 av herr Nyman m.fl. samt 11: 1086 av herr Mattsson
m. fl. har — utöver vad som ovan angivits — yrkats, dels »att riksdagen
måtte uttala sig för att landstingen blir berättigade till statsbidrag för
skyddade verkstäder för utvecklingsstörda i enlighet med vad i motionen
anförts» och dels »att riksdagen beträffande personalplaneringens betydelse
måtte uttala sig i enlighet med vad i motionen anförts».

I motionen 11:1087 av fru Ryding m.fl. har — utöver vad som ovan
angivits — yrkats, att riksdagen måtte besluta »att ge Kungl. Maj :t i uppdrag
att låta utreda och inkomma med förslag till smidigare statsbidragsbestäinmelser
i enlighet med de intentioner som i motionen anges». De
bestämmelser som åsyftas i yrkandet finns i kungörelsen den 16 juni 1966
(nr 370) om statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden.

I motionerna 1:883 av herr Blomquist m.fl. samt 11: 1096 av fröken
Wetterström m.fl. har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om översyn i enlighet med vad i motionen anförts om statsbidragsbestäinmelserna
och om en vidgning av lärarbegreppet inom särskoleväsendet».

I motionen II: 1095 av herr Martinsson har yrkats, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen måtte föreskriva, »att förvaltningstjänstemän
skall finnas hos styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, att
vederbörande förvaltningstjänstemän skall kallas till sammanträde med
styrelsen, att förvaltningstjänstemannen vid styrelsens sammanträde skall
äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten och få sin mening antecknad
i protokollet». Vidare har yrkats, att vederbörande utskott i enlighet
med det sagda skall utarbeta ny lagtext till 7, It och 15 §§ i Kungl. Maj:ts
förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
Slutligen har yrkats, att riksdagen skall »i övrigt beakta vad i motionen
framförts».

Sistnämnda yrkande syftar på ett avsnitt i motionen II: 1095, som avser
statsbidragsbestämmelserna. Enligt motionärens mening bör dessa bestämmelser
utformas så, att statsbidrag utgår till löner för personal, som praktiskt
taget helt arbetar på undervisningssidan.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den män redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 876, II: 1086, I: 883, II: 1087 och II: 1095.

Andra lagutskottet har inför behandlingen av propositionen gjort en resa
till västra Sverige — Göteborg, Lödöse, Vänersborg och Karlstad — och där
besökt bl. a. särskolor, vårdhem och sjukhus vid vilka omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda lämnas. Under studieresan har utskottets ledamöter genom
allmän information och vid samtal med vård- och lärarpersonal samt med
representanter för olika huvudmän erhållit upplysningar rörande de omsorger
som nu lämnas de utvecklingsstörda och fått tillfälle att utbyta synpunkter
rörande den reform som föreslås i propositionen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Departementschefen vid lagrådsremissen

Av vad föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, anfört vid
lagrådsremissen återges här i huvudsak endast de delar, som direkt berörs
av i ämnet väckta motioner.

Departementschefen har anfört (prop. s. 100—128).

Allmänna synpunkter

Samhällets åtgärder för att bereda de psykiskt utvecklingsstörda tillfredsställande
möjligheter till utbildning och vård har utvecklats mycket kraftigt
sedan en särskild lagstiftning för denna grupp första gången beslöts år 1944.
Den lag som antogs nämnda år avsåg undervisning och vård av sådana sinnesslöa
barn som var tillgängliga för undervisning. Denna första lag avlöstes
av den nu gällande 1954 års lag, som är tillämplig även på vuxna och på
barn som inte kan tillgodogöra sig undervisning. Genom lagen infördes en i
princip fullständig reglering av huvudmannaskapet för undervisningen och
vården av de psykiskt efterblivna. Detta lades på landstingskommunerna
utom i fråga om de svårslcötta eller komplicerade fallen som staten förutsattes
skola svara för. I samband med att huvudmannaskapet för mentalsjukvården
överförts från staten till landstingskommunerna har också ansvaret
för huvuddelen av de omsorger om psykiskt efterblivna som staten hade att
svara för gått över på landstingskommunerna den 1 januari 1967. Alltjämt
förekommer dock vård av psykiskt efterblivna som inte är omfattad av 1954
års lag fastän landstingskommunerna svarar för vården. Detta gäller vård
som numera regleras av sjukvårdslagen och lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall.

I betänkandet Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade har lagts fram
förslag till ny lagstiftning på området. Den föreslagna lagen omfattar alla
de särskilda omsorger — undervisning, vård och olika bostadsformer — som
det allmänna skall tillhandahålla de psykiskt utvecklingshämmade. I denna
del överensstämmer den föreslagna lagen i stort med 1954 års lag. Förslaget
går dock längre. Bl. a. föreslås, att den nyssnämnda särskilda sjukhusvården
av psykiskt efterblivna skall inordnas under den nya lagen. Utredningen har
strävat efter att få fram en klarare och mera överskådlig författningstext än
1954 års lag innehåller. I detta syfte har vissa bestämmelser slopats och
andra, särskilt reglerna om inskrivning och intagning, förenklats. Endast
de omsorger som det enligt förslaget skall vara möjligt bereda någon oberoende
av hans samtycke har reglerats närmare. Därvid har förutsätt -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

ningarna för vissa åtgärder preciserats mera än f. n. I fråga om vilka omsorger
som skall stå de psykiskt utvecklingshämmade till buds bygger utredningen
i mycket på 1954 års lag och de erfarenheter och den utveckling
som kommit fram under senare år. Vissa former av omsorger rekommenderas
men anses inte böra åläggas huvudmännen som en förpliktelse. De nuvarande
skarpa gränserna mellan undervisning och vård samt mellan omsorger
av öppen och omsorger av sluten karaktär har blivit mindre markerade
i den föreslagna lagen. Utredningen har strävat efter ett flexibelt
omsorgssystem, där mångfalden av kombinationsalternativ skall möjliggöra
att varje utvecklingshämmad får just de omsorger han behöver, inte minst i
pedagogiskt hänseende, utan att hans frihet inskränks mer än nödvändigt.
Undervisningsverksamheten föreslås utvidgad. I fråga om huvudmannaskapet
utgår utredningen från vad statsmakterna år 1963 beslöt härom i
samband med huvudmannaskapsreformen för mentalsjukvården. Vad beträffar
organisatoriska regler i övrigt skiljer sig den föreslagna lagen inte
så mycket från 1954 års lag.

Under remissbehandlingen har utredningens förslag i väsentliga delar rönt
ett gott mottagande. Särskilt har från många håll med tillfredsställelse uttalats
att den föreslagna lagen är betydligt enklare och klarare än 1954 års lag.
På det mera principiella planet har kommit fram olika uppfattningar främst
när det gäller vissa organisatoriska och lagtekniska frågor. I förstnämnda
hänseende bryter sig meningarna i någon mån i fråga om huvudmannaskapet
för undervisningen och i särskild grad när det gäller den landstingskommunal
organisationen. I lagtekniskt hänseende gäller det främst dispositionen
av författningsstoffet. Vissa önskemål har förts fram om att reglerna
om undervisning av psykiskt utvecklingshämmade skall föras in i de allmänna
skolförfattningarna.

Inom ramen för den nuvarande lagstiftningen har huvudmännen för undervisningen
och vården av de psykiskt efterblivna utvecklat dessa områden
på ett förtjänstfullt sätt. Lagstiftningen gäller en betydelsefull sektor av den
sociala och medicinska omvårdnaden i vårt land. Inte mindre än ca 22 000
psykiskt utvecklingsstörda kommer f. n. i åtnjutande av samhällsomsorger
i någon form. Behovet av sådana omsorger torde inte vara fyllt därmed.

Någon anledning att gå ifrån den nuvarande principen att bygga omsorgerna
för denna grupp av medborgare på lagstiftningens grund anser jag inte
föreligga. Remissbehandlingen bekräftar riktigheten av denna uppfattning.
Som jag nyss antytt innebär utredningens förslag i stor utsträckning en
kodifiering av en utveckling som redan börjat. Denna utveckling bör enligt
min mening främjas av lagstiftaren i möjlig mån. Bl. a. med hänsyn härtill
anser jag att tiden nu är mogen att ersätta 1954 års lag med ny lagstiftning.
Dispositionen av författningsstoffet hänger nära samman med den ställning
man tar till frågan om huvudmannaskapet för särskolundervisningen. Bl. a.
med hänsyn till att jag ämnar förorda landstingskommunalt huvudmanna -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

skap för både undervisning och vård anser jag att en ny lag bör omfatta
båda dessa grenar.

Den nya lag som jag ämnar föreslå, i huvudsak på grundval av utredningens
förslag, förutses successivt medföra en betydande förbättring av omsorgerna
om de utvecklingshämmade. Undervisningssektorn avses skola
breddas så att allt fler av de svårare skadade barnen blir föremål för systematisk
pedagogisk verksamhet. Som ett led häri inordnas de nuvarande
externa sysselsättningsavdelningarna för utvecklingshämmade i skolåldern
under särskolan. Förskolundervisningen och yrkesundervisningen förutsätts
bli utbyggda. Helt ny är en föreslagen skyldighet för huvudmännen att anordna
s. k. särskild undervisning i hemmet eller på en vårdinrättning av en
utvecklingshämmad, som på grund av rörelsehinder, sjukdom e. d. inte
kan delta i vanligt kollektivt skolarbete. Huvudmännens skyldighet att ombesörja
undervisning åt utvecklingshämmade med vissa komplicerande
handikapp preciseras. På vårdsidan märks den nyheten, att huvudmännen
enligt förslaget blir skyldiga att ge vård i hemmet åt utvecklingshämmad
som behöver vård enligt den nya lagen men inte bör få den i inrättning som
avses i lagen. Vidare blir daghemmen för barn och sysselsättningshemmen,
som nu är frivilliga, obligatoriska för huvudmännen. I bostadshänseende
införs som en nyhet skyldighet för huvudmännen att anordna inackorderingshem
för utvecklingshämmade. Vidare är utredningens rekommendationer
om vissa ytterligare omsorger enligt min mening ägnade att ge vägledning
i vissa hänseenden om den önskvärda utvecklingen på något längre
sikt av omsorgerna om de utvecklingshämmade. Den nya lagen kommer att
medge flera kombinationsalternativ än som finns f. n. Vidare föreslås rättssäkerhetsgarantierna
stärkta men förfarandet vid omhändertagande likväl
i vissa avseenden betydligt förenklat.

Den nya lagen blir tämligen omfattande. Detta är en följd främst av att
organisatoriska frågor behandlas i lagen och att beslutsförfarandet måste
utformas på sådant sätt att rättssäkerhetssynpunkterna tillgodoses fullt ut.
För det allt övervägande antal fall då någon tvekan eller några meningsskiljaktigheter
inte föreligger i fråga om att en utvecklingsstörd bör beredas
omsorg av ett visst slag, blir flertalet av dessa sistnämnda bestämmelser
utan intresse.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Personkretsen

För att 1954 års lag skall vara tillämplig krävs dels att det föreligger allmän
psykisk efterblivenhet och dels att denna efterblivenhet fått vissa
sociala konsekvenser. Dessa konsekvenser beskrivs olika för tre skilda
ålderskategorier. För barn under skolåldern krävs att de inte kan få tillfredsställande
vård i enskilt hem, för andra barn under 18 år att de inte kan
följa någon av den allmänna grundskolans undervisningsformer och för
personer över 18 år att de inte kan ta vård om sig själva. Med begreppet »allmän
psykisk efterblivenhet» åsyftas att någon hämmats i sina intellektuella
helhetstunktioner på grund av brister i det centrala nervsystemet. Hämningen
skall vara hänförlig till utvecklingsperioden.

Enligt utredningens förslag skall den nya lagen avse dem, som på grund
av hämmad förståndsutveckling behöver särskilda omsorger genom det allmänna.
För dem som lagen är tillämplig på föreslås beteckningen »psykiskt
utvecklingshämmade».

Som skäl för ett terminologibyte anför utredningen bl. a., att begreppet
»psykisk efterblivenhet» så småningom fått en förringande innebörd. Utredningen
framhåller också, att begreppet inte riktigt väl stämmer med den
moderna uppfattningen att underutveckling i intellektuellt hänseende
inte nödvändigtvis behöver innebära ett statiskt tillstånd.

Enligt min mening är det viktigt att den beteckning, som används för de
människor det här gäller, inte ger ett obefogat pessimistiskt intryck. Det bör
också beaktas att åtminstone en ny term, »psykiskt utvecklingsstörd», redan
vunnit insteg i språkbruket och accepterats av många, enligt vad både utredningen
och vissa remissinstanser påpekar. Jag anser att ett annat uttryck än
»psykiskt efterbliven» bör användas i den nya lagen. Att som en del remissinstanser
föreslår avvakta en terminologisk översyn, som spänner över all
lagstiftning där begreppet »sinnesslö» e. d. förekommer, är enligt min
uppfattning inte möjligt. En sådan översyn skulle få omfatta ett flertal olika
förtattningsområden, som alla kan tänkas kräva speciella överväganden.
F. n. bör alltså den nya terminologi som väljs föras in i den nya lagen och
vissa närstående författningar. I övrigt får terminologin moderniseras allteftersom
den berörda lagstiftningen ses över.

När det gäller utformningen av en ny terminologi har meningarna brutit
sig under remissbehandlingen. Flera remissinstanser har med skärpa vänt
sig mot förslaget att termen »psykiskt utvecklingshämmade» endast skall
kunna avse dem som den nya lagen skall vara tillämplig på. Enligt kritiken
bör man i stället här använda samma princip som i 1954 års lag, som enligt
sin rubrik gäller vissa psykiskt efterblivna. I övrigt förefaller det väsentligen

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

råda enighet om att valet bör stå mellan orden »utvecklingshämmad» och
»utvecklingsstörd» samt mellan bestämningarna »psykiskt» och »intellektuellt».

Jag medger att praktiska skäl kan tala för en särskild beteckning på dem
som den nya lagen omfattar. Begrepppet »psykiskt efterbliven» används i
två betydelser i 1954 års lag. I rubriken till lagen har begreppet en vidare
innebörd än det har i lagtexten i övrigt, där det betyder sådana psykiskt
efterblivna som lagen är tillämplig på. Några olägenheter av denna terminologiska
dualism har emellertid inte försports. Den speciella innebörd, som
utredningen vill ge termen »psykiskt utvecklingshämmad», stämmer knappast
med vanligt språkbruk. Jag anser utredningens förslag i denna del
mindre lämpligt. Jag anser vidare att man bör välja termen »utvecklingsstörd»,
som enligt utredningen redan accepterats i vida kretsar som ersättning
för uttrycket »efterbliven». Även om ordet »intellektuell» teoretiskt sett
är den mest korrekta bestämningen av de utvecklingsstörningar det här
gäller, kan det enligt min åsikt lätt uppfattas som förklenande att beteckna
någon som intellektuellt utvecklingsstörd, varför jag föredrar sammanställningen
»psykiskt utvecklingsstörd». Jag förordar alltså att den nya lagen
anges gälla omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Enligt utredningens förslag skall lagen vara tillämplig på psykiskt utvecklingsstörda
som på grund av hämmad förståndsutveckling behöver samhällets
omsorger för sin utveckling eller anpassning i samhället eller i
övrigt. Med uttrycket »hämmad förståndsutveckling» avser utredningen en
nedsättning av de intellektuella funktionerna som är hänförlig till utvecklingsperioden,
varmed i allmänhet menas tiden fram till 16-årsåldern. Nedsättningen
skall inte behöva vara allmän, dvs. ha drabbat förståndslivet i
dess helhet. Inte heller skall nedsättningen nödvändigtvis behöva bero på
brister i det centrala nervsystemet. Till skillnad mot vad som gäller nu skall
alltså den nya lagen enligt utredningens förslag kunna vara tillämplig också
när störningarna i den intellektuella utvecklingen beror på miljön eller
någon kroppslig sjukdom, som inte berör det centrala nervsystemet, eller
endast drabbat vissa delfunktioner.

Mot begreppet »hämmad förståndsutveckling» och vad utredningen anfört
om dess innebörd har inte riktats någon invändning under remissbehandlingen
och jag kan ansluta mig till utredningens förslag och argumentering
i denna del.

När det sedan gäller den praktiskt sett viktigare frågan, hur höggradig den
intellektuella funktionsnedsättningen skall vara för att den nya lagen skall
Vara tillämplig, anser utredningen att det inte är praktiskt möjligt att fastställa
en viss bestämd intelligenskvot som övre gräns för lagens tillämpningsområde.
Utredningen anför, att nedsättningen av de intellektuella funktionerna
måste vara av mera betydande grad, eftersom nedsättningen skall ha
framkallat behov av särskilda omsorger genom det allmänna. I fråga om

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

skolbarn uttalar dock utredningen särskilt att samma övre gräns bör gälla
för tillämpningen av den föreslagna lagen som gäller enligt 1954 års lag.

Några remissinstanser anser, att den övre gränsen för den nya lagens tilllämpningsområde
inte blivit tillräckligt preciserad i förslaget. Från något
håll efterlyses ett vägledande uttalande om den högsta intelligenskvot vid
vilken den nya lagen i regel skall kunna tillämpas. I fråga om de sociala
konsekvenserna noteras det å andra sidan på flera håll med tillfredsställelse,
att utredningen vill ersätta de delvis ganska snäva formuleringarna härom i
1954 års lag med en mera allmän beskrivning.

För egen del vill jag erinra om att undervisnings- och vårdbehovet långt
ifrån alltid står i relation till den intelligenskvot som kommer fram vid
testning. Metoderna för sådana undersökningar utvecklas och förbättras
visserligen ständigt men de är ändå utformade på sådant sätt, att proven
inte ger en fullständig bild av den undersöktes totala kapacitet utan främst
mäter vissa särskilda delar av den intellektuella förmågan. Olika testningsmetoder
kan lämna från varandra avvikande resultat, utan att detta behöver
vara särskilt anmärkningsvärt. Vissa egenskaper hos individen, såsom uthållighet
och anpassningsförmåga, vilka kan vara av väsentlig betydelse vid
bedömningen, kommer i många fall inte tillräckligt till uttryck vid testningarna.

Jag anser därför liksom utredningen att någon särskild precisering av den
intellektuella funktionsnedsättning, som gör lagen tillämplig, t. ex. genom
att man anknyter till en viss bestämd intelligenskvot, inte är praktiskt möjlig.
Intelligenstestningar utgör givetvis ändå vanligen ett viktigt led vid den
helhetsbedömning som måste äga rum i varje särskilt fall. I övrigt måste
särskild vikt fästas vid om det föreligger behov av sådana särskilda omsorger
genom det allmänna som lagen avser.

Om man liksom utredningen i fråga om den erforderliga graden av intellektuell
funktionsnedsättning i viss mån hänvisar till kravet på sociala konsekvenser,
kan det måhända synas betänkligt att ge beskrivningen av dessa
konsekvenser en allmän, elastisk utformning.

En något tänjbar bestämning av lagens tillämpningsområde kan emellertid
ha skäl för sig när det gäller rätt till omsorger och i varje fall är olägenheterna
därav inte särskilt framträdande, även om huvudmännen naturligtvis
måste kunna överblicka sina åligganden på området. Annorlunda förhåller
det sig givetvis när det gäller skyldighet att underkasta sig undervisning
eller vård. Jag kommer också att förorda särskild precisering av förutsättningarna
för åtgärder som får genomföras oavsett samtycke, såväl i fråga
om vård som i fråga om undervisning. I sistnämnda hänseende kommer jag
att föreslå att utredningens förslag kompletteras så, att det uttryckligen
framgår av lagtexten att i princip samma övre gräns för särskolplikten skall
gälla som enligt 1954 års lag.

Vad angår barn under skolåldern och personer över denna ålder anser jag

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967 49

att utredningens beskrivning av de sociala konsekvenser, som gör lagen tilllämplig,
bestämt är att föredra framför formuleringarna i 1954 års lag.

På de skäl jag nu anfört förordar jag att den nya lagen skall avse sådana
psykiskt utvecklingsstörda som på grund av hämmad förståndsutveckling
för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver
särskilda omsorger genom det allmänna. Med särskilda omsorger
genom det allmänna avses i princip omsorger, som inte skall beredas individen
enligt annan lagstiftning, t. ex. skollagen, sjukvårdslagen eller lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Med uttrycket »i övrigt»
avses exempelvis att hämningen av förståndsutvecklingen medför behov av
omsorger, vilkas uteblivande skulle äventyra den utvecklingsstördes hälsa.

F. n. undantas från tillämpningsområdet för 1954 års lag de som får
sluten psykiatrisk vård eller är utskrivna på försök enligt 19 § lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Utredningen föreslår, att
någon motsvarighet till detta undantag inte tas upp i den nya lagen. Den
särskilda sjukhusvård av psykiskt efterblivna, som dessa får väsentligen på
grund av sin efterblivenhet och som f. n. regleras av sjukvårdslagen och
lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, föreslås falla
under den nya lagen och beredas i s. k. specialsjukhus. Detta förslag stämmer
med de intentioner som kom till uttryck vid tillkomsten av lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och jag ansluter mig till
det. Vad utredningen i övrigt i detta sammanhang anför om specialvård,
t. ex. på grund av psykisk sjukdom, föranleder inte någon erinran från
min sida. Den nya lagstiftningen om psykiskt utvecklingsstörda och lagstiftningen
om psykiskt sjuka kan alltså vara att tillämpa samtidigt i fråga
om en och samma person. Detta ökar möjligheterna att samordna olika
omsorger om de psykiskt utvecklingsstörda och en förbättring här har länge
ansetts påkallad.

Det nyss sagda åsyftar främst fall då en psykiskt utvecklingsstörd blir
psykiskt sjuk och därför behöver sluten psykiatrisk vård av mera tillfällig
art. När det föreligger en kombination av utvecklingsstörning och brister
på känslo- och viljelivets områden torde man däremot normalt få välja
mellan vård enligt den föreslagna lagen och sluten psykiatrisk vård. Detta
val får träffas efter var bristernas tyngdpunkt ligger.

4—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 67

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Huvudmannaskapet

Enligt utredningens förslag skall huvudmannaskapet för omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda fortfarande ligga på landstingskommunerna
utom när det gäller viss undervisning av psykiskt utvecklingsstörda med
syn- eller hörselskada, som staten alltjämt skall ha hand om.

Flera remissinstanser anser att huvudmannaskapet för undervisningen
av de psykiskt utvecklingsstörda bör flyttas över på primärkommunerna
eller att denna fråga bör utredas närmare. Från något håll uttalas den meningen
att endast den mera teoretiskt betonade delen av undervisningen bör
läggas under primärkommunalt huvudmannaskap. Som motivering åberopas
i allmänhet det önskvärda i att särskolundervisningen i så hög grad
som möjligt integreras i det allmänna skolväsendet. Å andra sidan uttalar
sig några remissinstanser, bl. a. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn,
bestämt till förmån för fortsatt landstingskommunalt huvudmannaskap.

Enligt min mening saknas det inte skäl för att huvudmannaskapet för undervisningen
av de psykiskt utvecklingsstörda läggs på primärkommunerna,
som har hand om den allmänna skolundervisningen. En sådan ordning
skulle vara i linje med vad som gäller i fråga om undervisning och
vård av de rörelsehindrade barnen. Under senare år har allt fler externatskolor
för psykiskt utvecklingsstörda uppförts i anslutning till eller inrymts
i vanliga skolor. Erfarenheterna av denna integrering i fråga om
skollokalerna, som främst gällt den teoretiskt inriktade särskolundervisningen,
anses i allmänhet mycket goda. Utredningen föreslår också — och
jag ämnar återkomma till detta — att man skall gå vidare på denna väg.
Det kan givetvis invändas, att det är opraktiskt att en del av en skola
lyder under en huvudman och en annan del under en annan huvudman.
Det låter sig också sägas att tillgängliga lokal- och personresurser utnyttjas
bäst om huvudmannen är densamme och att ett gemensamt huvudmannaskap
skulle kunna underlätta en smidig övergång mellan olika undervisningsformer
och därmed främja den allmänna målsättningen att varje
barn skall få den undervisning det behöver och kan tillgodogöra sig.

Emellertid finner jag för min del att skälen för fortsatt landstingskommunalt
huvudmannaskap för särskolundervisningen f. n. väger tyngre.
Landstingskommunerna har en organisation på området som i det stora
hela visat sig fungera väl. Det synes mindre välbetänkt att överge denna
för den primärkommunala skolorganisationen i ett läge då den sistnämnda
är starkt engagerad i stora nydaningsuppgifter på den allmänna skolans område.
Skolenheterna för det klientel som det här gäller kräver stora upptag -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

ningsområden. Detta gäller särskilt de kategorier som landstingskommunerna
övertog ansvaret för från staten den 1 januari 1967. För dessa kategorier
behövs regionindelning, dvs. upptagningsområden som består av flera
landstingskommuner, och det kan i något fall t. o. m. tänkas att hela landet
bör utgöra en region. Att under sådana förhållanden föra över huvudmannaskapet
från en större geografisk enhet till en mindre förefaller mig inte
lämpligt.

Härtill kommer att de psykiskt utvecklingsstörda i särskilt hög grad behöver
omsorger av flera olika slag, undervisning, vård, bostad m. m., och ett
gemensamt huvudmannaskap för alla dessa omsorger med en samlad överblick
över hela fältet innebär då bestämda fördelar. Detta blir särskilt accentuerat
om man, som utredningen föreslår och jag ämnar förorda, strävar
efter att göra gränsen mellan undervisning och vård mindre markerad än
f. n. Det är vidare ännu så länge i viss mån oklart hur långt den lokalmässiga
integreringen av särskolundervisningen med den allmänna skolundervisningen
lämpligen bör drivas. Någon uppdelning av huvudmannaskapet
så, att primärkommunerna tar hand om den teoretiskt betonade särskolundervisningen,
som ligger närmast den allmänna grundskolans verksamhet,
medan återstoden av undervisningsverksamheten stannar hos landstingskommunerna,
kan jag inte förorda f. n.

Såvitt jag förstår behöver ett landstingskommunalt huvudmannaskap inte
medföra någon risk för pedagogisk isolering av särskolundervisningen, om
man håller fast vid den gemensamma målsättningen att varje barn skall få
den undervisning som det kan tillgodogöra sig och tar till vara de integrationsmöjligheter
som erbjuder sig. Undervisningstekniska landvinningar
inom det allmänna skolväsendet bör självfallet oberoende av huvudmannaskapet
tillgodoföras särskolundervisningen i den mån det är möjligt med
hänsyn till denna undervisnings speciella karaktär. Lärarutbildningen bör
så långt det går vara gemensam för grundskolans specialundervisning och
särskolan. Jag vill erinra om att särskolorna liksom det allmänna skolväsendet
står under tillsyn av skolöverstyrelsen. Jag anser mig också kunna
förutsätta, att landstingskommuner och primärkommuner utan särskild
författningsreglering kommer att samarbeta så att tillgängliga resurser blir
utnyttjade på bästa sätt. Särskilt är det viktigt — och jag skall återkomma
till detta — att en elev smidigt och snabbt flyttas över från allmän grundskola
till särskola och vice versa, när det är pedagogiskt motiverat. De psykologiska
svårigheter av irrationell natur som lätt uppstår i dessa sammanhang
får inte utgöra något hinder. Sådana problem är över huvud taget mer
eller mindre ofrånkomligen förknippade med de gränsdragningar och kategoriklyvningar,
som av pedagogiska och organisatoriska skäl i en eller
annan form är nödvändiga, och dem måste man försöka lösa väsentligen
genom upplysningsverksamhet och lämplig handläggning av de enskilda
fallen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Till det sagda kommer alt en överflyttning av huvudmannaskapet för
särskolundervisningen till primärkommuner na knappast torde kunna ske
på grundval av utredningens betänkande. En sådan lösning skulle alltså
kräva ytterligare utredningsverksamhet och dessutom ett omfattande kommunalt
förberedelsearbete. Därvid skulle de inte obetydliga förslag till ändringar
av nuvarande lagstiftning, som utredningen lagt fram och som i övervägande
grad mottagits med tillfredsställelse under remissbehandlingen,
inte kunna genomföras förrän längre fram i tiden.

Om jag alltså stannar för att nu förorda ett fortsatt landstingskommunalt
huvudmannaskap för särskolundervisningen, vill jag emellertid för den
skull på intet sätt utesluta, att utvecklingen på längre sikt kan tänkas böra
gå mot ett primär kommunalt huvudmannaskap på detta område, sedan de
reformer i fråga om den allmänna undervisningen, som nyligen beslutats
eller är aktuella, genomförts och stabiliserats. Det är också sannolikt, att
primärkommunerna successivt kommer att bli större och därigenom bättre
ägnade att bära upp huvudmannaskapet för verksamhet med stora upptagningsområden.
Jag är därför angelägen att inte över hövan binda den framtida
utvecklingen när det gäller huvudmannaskapet för undervisningen av
psykiskt utvecklingsstörda. Jag vill redan nu förutskicka, att den nuvarande
möjligheten att överlåta ledningen av särskola till lokal skolstyrelse enligt
mitt förslag kommer att bibehållas och utvidgas.

I fråga om huvudmannaskapet för undervisningen av blinda och
döva psykiskt utvecklingsstörda barn har vissa meningsskiljaktigheter
kommit fram under remissbehandlingen.

Särskolornas rektorsförening anser att ett fortsatt statligt huvudmannaskap
för en del av denna undervisning är omotiverat och att alltså landstingskommunerna
bör överta hela denna undervisning. En sådan lösning
skulle emellertid vara oförenlig med den huvudmannaskapsreform, som beslutades
år 1963 på grundval av förhandlingar mellan staten och landstingskommunerna,
och jag kan inte biträda föreningens förslag.

Jag anser således liksom utredningen att staten tills vidare alltjämt bör
svara för undervisningen i den specialskola, som avses i 2 a § skollagen, av
blinda och döva psykiskt utvecklingsstörda i åldrarna 7—17 år.

När det sedan gäller den vidare undervisningen och utbildningen av blinda
och döva utvecklingsstörda har man från landstingskommunalt håll protesterat
mot utredningens förslag att huvudmannaskapet för denna undervisning
skall ligga på landstingskommunerna. Det uttalas bl. a. att landstingskommunerna
inte utan vidare kan ta på sig ansvaret för denna undervisning
samt att frågan om den mest lämpliga organisationen i varje fall bör utredas
närmare, innan lagbestämmelser utfärdas.

Reformen år 1965 i fråga om undervisningen av bl. a. blinda och döva barn
medförde en slutlig lösning bara av grundskolundervisningen för dem.
Denna blev 10-årig och obligatorisk samt lades på staten. Frågorna om hur

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

den fortsatta undervisningen och utbildningen av dessa barn skulle organiseras
lämnades i huvudsak öppna. Dessa problem är f. n. föremål för särskilda
överväganden.

Jag vill för min del slå fast att ungdomar med det dubbla handikapp, som
består i psykisk utvecklingsstörning och blindhet eller dövhet, givetvis bör
ha en skolplikt som sträcker sig lika långt som för de enbart utvecklingsstörda
eller till 21 eller i vissa fall 23 års ålder. För undervisning av blinda
och döva krävs speciell metodik och särskilda resurser, samtidigt som psykisk
utvecklingsstörning hos en elev självfallet också är av största betydelse
för hur undervisningen av eleven bör bedrivas. De psykiskt utvecklingsstörda
som också är blinda eller döva utgör en mycket liten grupp. Man
måste enligt min mening söka undvika att splittra de särskilda undervisningsresurser
som behövs för denna grupp. Sådana resurser finns nu i
huvudsak inom den statliga specialskolan. Med hänsyn till det sagda anser
jag, att staten tills vidare bör svara även för undervisningen av blinda eller
döva särskolpliktiga i åldrarna över 17 år. Man får emellertid vara öppen
för att resultatet av de överväganden, som jag nyss nämnde, kan ge anledning
till en omprövning av detta ställningstagande. Att således den statliga
specialskolan skall ha hand om undervisningen och utbildningen även av
blinda och döva utvecklingsstörda över 17 år hindrar inte, att annan huvudmans
pedagogiska resurser efter avtal mellan staten och denne utnyttjas
för verksamheten, när det är lämpligt.

Jag vill i detta sammanhang något beröra gränsen mellan det statliga och
det landstingskommunal ansvarsområdet i fråga om undervisningen av
psykiskt utvecklingsstörda. Till specialskolan bör hänföras de, som på grund
av syn- eller hörselskada inte kan undervisas i särskola. Med detta åsyftar
jag inte någon ändring i princip av vad som f. n. tillämpas i fråga om gränsdragningen
mellan det statliga och det landstingskommunal ansvarsområdet,
när det gäller undervisningen av blinda och döva psykiskt utvecklingsstörda
i åldrarna 7—17 år. En motsvarande gränsdragning kommer att gälla
även för åldrarna över 17 år. De syn- eller hörselskadade skall alltså i största
möjliga utsträckning undervisas i särskolan, och endast när detta på grund
av syn- eller hörselskadan inte är möjligt skall de hänvisas till den statliga
specialskolan. Där skall de stanna endast så länge de fortfarande är oförmögna
att följa undervisningen i särskolan.

För de utvecklingsstörda som skall gå i specialskolan bör staten vara
skyldig att ordna bostad om det behövs. I praktiken torde det närmast bli
fråga om bostad i elevhem.

F. n. finns det åtskilliga enskilda institutioner för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda. De kan vara upptagna i en landstingskommuns
plan för sådana omsorger (enskilda plananstalter) eller ha fått statligt
godkännande utan att ha tagits upp i fastställd plan (riksanstalter). Det

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

finns emellertid också enskilda inrättningar som drivs helt vid sidan om
1954 års lag och som alltså varken är plananstalter eller riksanstalter.

Enligt utredningens bedömande kommer enskilda inrättningars platser
att behövas under en lång följd av år, även om man på längre sikt bör räkna
med att samhället har hand om alla omsorger om de psykiskt utvecklingsstörda.
I fråga om de enskilda inrättningarnas betydelse för landstingskommunerna
föreslår utredningen inte någon ändring i vad soin gäller nu.
Landstingskommunerna skall alltså fortfarande vid sin planläggning få
utgå från de enskilda institutionernas resurser men det yttersta ansvaret för
tillräckliga omsorger skall alltid åvila landstingskommunerna. Utredningens
förslag i denna del bär i huvudsak lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

För egen del kan jag instämma i vad utredningen sålunda anför om de
enskilda inrättningarna för psykiskt utvecklingsstörda.

Inte heller har jag någon invändning mot förslaget att en enskild inrättning
inte skall få drivas utan myndighets godkännande, att den skall vara
underkastad statlig tillsyn och att den skall kunna stoppas om den inte drivs
på tillfredsställande sätt. Som utredningen anför bör de ekonomiska relationerna
mellan landstingskommunerna och de enskilda inrättningarnas
huvudmän liksom hittills i princip regleras genom avtal.

Vissa bestämmelser om samverkan mellan landsting i fråga
om omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda finns i 1954 års lag.
Sålunda kan landstingskommuner upprätta gemensam plan och även utan
sådan plan förena sig om gemensamma inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda.
Huvudmannaskapsreformen ökade starkt behovet av samverkan
mellan olika landstingskommuner. Med hänsyn till att vissa omsorger
kräver upptagningsområden, som är större än en landstingskommun, förutsattes
det då huvudmannaskapsreformen beslöts, att behövliga regionvårdsplaner
skulle upprättas. Mentalsjukvårdsberedningen lade i september 1965
fram förslag till regionindelning av vården av vissa grupper psykiskt utvecklingsstörda.

Utredningen anser, att det inte finns anledning att i den nya lagen om
psykiskt utvecklingsstörda reglera den regionundervisning och regionvård
som landstingkommunerna måste organisera, och hänvisar till att statsmakterna
tidigare intagit samma ståndpunkt i fråga om regionsjukvården.

Utredningens uppfattning i denna del har inte mött några invändningar
under remissbehandlingen och jag kan ansluta mig till vad utredningen föreslår.
Den nya lagen bör alltså inte reglera de nödvändiga regionindelningarna
och formerna för det samarbete som landstingskommunerna måste
etablera i fråga om regioninstitutionerna. Det får bli landstingskommunernas
och huvudtillsynsmyndigheternas sak att se till att dessa frågor löses
på tillfredsställande sätt.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Olika former av omsorger

Undervisning

Enligt 1954 års lag sker undervisning av psykiskt utvecklingsstörda i särskola.
Undervisningen omfattar förskolundervisning för barn under skolåldern,
allmän teoretisk och praktisk skolundervisning för särskolpliktiga
barn samt yrkesundervisning för särskolpliktiga som åtnjutit skolundervisning.
Undervisningen skall i första hand ske externt men det skall också
finnas internatskolor.

Även enligt utredningens förslag bör undervisning av psykiskt utvecklingsstörda
meddelas i särskola. Sådan skola föreslås omfatta förskola,
grundskola, som närmast motsvarar de nuvarande allmänt teoretiska klasserna,
träningsskola, som närmast motsvarar de nuvarande allmänt praktiska
klasserna och externa sysselsättningsavdelningarna, eller yrkesskola eller
flera av dessa skolformer. Elever, som har svårt för att anpassa sig till
verksamheten i skolan, skall enligt förslaget få specialundervisning i särskola
eller specialsärskola. Motsvarande skall gälla elever för vilkas undervisning
det behövs särskilda anordningar. Den som på grund av rörelsehinder,
långvarig sjukdom e. d. inte kan delta i vanligt skolarbete skall kunna
få särskild undervisning.

I fråga om verksamhetens omfattning utgår utredningen från att varje
barn skall ha rätt till den undervisning som det kan tillgodogöra sig. Utredningen
framhåller, att denna utgångspunkt medför att begreppet undervisning
inom särskolan får en mycket vidsträckt innebörd. Det kommer att omfatta
även en allmänt utvecklingsbefrämjande pedagogisk verksamhet, som
syftar till att öva upp den utvecklingsstördes färdigheter och ge förmåga till
social anpassning.

Det torde råda enighet om att förskolundervisning har särskilt
stor betydelse för psykiskt utvecklingsstörda barn. En systematisk pedagogisk
verksamhet som sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt ökar i hög
grad möjligheterna för dessa barn att tillgodogöra sig fortsatt undervisning.
Jag anser att förskolundervisning bör bli ett självklart undervisningsled för
alla psykiskt utvecklingsstörda barn som är mottagliga för sådan undervisning.
Detta bör gälla oavsett om barnet kan förmodas bli tillgängligt för fortsatt
undervisning eller inte. För att det uppställda målet skall nås behövs
emellertid inte bara institutioner och utbildad personal utan också att föräldrarna
är informerade om och positivt inställda till förskolundervisningen.
Jag anser inte lämpligt att utsträcka skolplikten till psykiskt utvecklingsstörda
barn under sju år. Den hittillsvarande utvecklingen torde dock visa

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

att i viss mån nya vägar måste sökas för att man skall få till stånd förskolundervisning
för de psykiskt utvecklingsstörda barnen i tillräcklig omfattning.
Huvudmännen måste aktivt verka för att utvecklingsstörda småbarn
anmäls till och får börja i förskola. Detta innebär först och främst att huvudmännen
skall försöka spåra upp de barn, som är utvecklingsstörda, på
ett så tidigt stadium som möjligt. Därvid bör man i görlig mån utnyttja den
personkännedom som finns hos barnavårdscentraler, barnavårdsnämnder,
tjänsteläkare, distriktssköterskor, lärare samt andra myndigheter och
tjänstemän. Dessutom bör man ta till vara möjligheterna att på barnstugor
observera barnen och på ett tidigt stadium upptäcka eventuella utvecklingsstörningar.
Till vissa frågor beträffande den uppspårande verksamheten
återkommer jag vid behandlingen av inskrivning enligt den nya lagen.
Vidare bör information om förskolundervisningen och dess betydelse ges
till föräldrarna. Här som i många andra avseenden torde samarbete i lämplig
omfattning med föräldraorganisationerna kunna visa sig fruktbringande.

Med anledning av ett uttalande under remissbehandlingen, att transportservicen
åt förskolbarn bör utvecklas, vill jag som min uppfattning uttala,
att psykiskt utvecklingsstörda förskolbarn inte bör vara sämre ställda i fråga
om transport^ älp än andra särskolbarn. Det torde vara särskilt viktigt att
barn i dessa åldrar i största möjliga utsträckning får bo kvar i sina hem.

Redan nu meddelas förskolundervisning i viss utsträckning vid vårdhemmen
för barn. Enligt vad jag inhämtat är erfarenheterna av denna verksamhet
gynnsamma. Jag förutsätter därför att den utvecklas ytterligare.

Skolundervisning av särskolpliktiga psykiskt utvecklingsstörda
barn avser i princip åldrarna från 7 till omkring 17 år. Utredningen anför
att utvecklingen under senare år bl. a. inneburit, att systematiserad undervisning
eller sysselsättning ordnats för allt större grupper av de svårare skadade
barnen, vilka tidigare betraktades som obildbara men numera anses
mottagliga för praktisk undervisning och social träning. Utredningen vill att
man skall gå vidare på denna väg och hänföra allt fler av dessa barn till särskolan.
Närmast kommer särskolans träningsskola i fråga för dem. Den
verksamhet som f. n. bedrivs för dessa ålderskategorier vid de externa sysselsättningsavdelningarna
föreslås bli inordnad under träningsskolan.

Under remissbehandlingen har från något håll uttalats att utredningen
vidgat undervisningsbegreppet alltför mycket med hänsyn till samhällets
begränsade resurser och de undervisningsresultat som kan påräknas.

För egen del vill jag dock här ansluta mig till utredningen. Varje utvecklingsstörd
bör ha rätt till de omsorger av pedagogiskt och annat slag som
han behöver och kan tillgodogöra sig. De goda erfarenheter man synes ha
haft av de senare årens systematiska undervisning eller sysselsättning av
relativt svårt utvecklingsstörda barn förefaller mig uppmuntrande. Man bör
bygga vidare på dessa erfarenheter och så fort det går i praktiken omsätta
de resultat, som den psykologisk-pedagogiska forskningen kan komma fram

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

till. Vid den nödvändiga gränsdragningen mellan undervisning och vård,
som alltså inte blir skarp, bör man enligt min mening av psykologiska och
kanske också pedagogiska skäl inte ge undervisningsbegreppet en alltför
snäv innebörd. Den gränsdragning jag nu berört utesluter inte att man bör
ta till vara de möjligheter till vardagspedagogiska inslag, som yppar sig
inom vårdverksamheten.

Under remissbehandlingen har uttalats vissa farhågor för att kategoriklyvningen
av de utvecklingsstörda blir alltför markerad då de fördelas på
den allmänna grundskolans hjälpundervisning, särskolans grundskola och
särskolans träningsskola. Här måste man enligt min mening söka förena inbördes
motstridiga synpunkter. Vissa gränsdragningar är uppenbarligen
ofrånkomliga av praktiska hänsyn. Samtidigt är det av inte bara pedagogiska
utan också psykologiska skäl väsentligt att dessa gränser blir så mjuka
som möjligt. Elever bör snabbt och smidigt kunna flyttas från den ena undervisningsformen
till den andra. Tillgängliga resurser bör kunna utnyttjas
på bästa sätt. Den pedagogiska utvecklingen inom en undervisningsform får
inte tillåtas släpa efter utvecklingen inom en annan. Kvarvarande fördomar
och andra irrationella attityder i fråga om psykiska utvecklingsstörningar
bör motverkas.

Med utgångspunkt från detta allmänna resonemang biträder jag i sak utredningens
förslag att särskolans verksamhet skall differentieras på särskolans
grundskola, avsedd för teoretisk undervisning, och särskolans träningsskola,
avsedd för en mera praktiskt betonad undervisning som närmast syftar
till att öva upp den utvecklingsstördes allmänna färdigheter och främja
hans sociala anpassning. Begreppet grundskola bör emellertid reserveras
för den grundskola som avses i skollagen. För särskolans teoretiska undervisning
föreslår jag i stället termen skola för grundundervisning. Som jag
tidigare anfört skall den pedagogiska verksamhet, som de externa sysselsättningsavdelningarna
f. n. bedriver för de ålderskategorier det här gäller,
hänföras till träningsskolan. Vad utredningen anför om vilka utvecklingsstörda
som bör hänvisas till träningsskolan föranleder inte någon erinran
från min sida.

När det sedan gäller att motverka de olägenheter av olika slag, som kategoriklyvningar
kan medföra, har utredningen föreslagit att man skall anordna
särskolans teoretiska undervisning i anslutning till grundskolenhet i
så stor utsträckning som möjligt. Detta förslag har hälsats med tillfredsställelse
under remissbehandlingen. För egen del finner jag det uppenbart att
det bör följas. Det innebär klara pedagogiska och psykologiska fördelar som
jag nyss antytt.

Samordningen av träningsskolan med grundskolan i lokalavseende inger
större tveksamhet både hos utredningen och de remissinstanser som går in
på problemet. På denna punkt är de praktiska erfarenheterna begränsade.
Utredningen anser dock att det finns goda skäl att på försök samordna även

58 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

träningsskolan med grundskolan. Några remissinstanser, bl. a. särskolornas
rektorsförening, ger dock uttryck för en något mera försiktig inställning
härvidlag. För egen del anser jag det för tidigt att ta någon bestämd ställning
till frågan. Som både utredningen och remissinstanserna påpekat kommer
träningsskolan att få ett tämligen heterogent elevmaterial. Många elever
kommer att ha en relativt låg intelligenskvot och ofta ha ett särpräglat beteende.
Miljön i anslutning till den vanliga skolan kan tänkas bli alltför krävande
för dem, även bortsett från att andra elever kan tänkas uppträda
olämpligt mot dem. Å andra sidan föreligger ju, som jag nyss var inne på,
starka skäl rent allmänt för en lokalmässig samordning med övriga skolformer.
Man bör därför genom lämpligt anordnad försöksverksamhet söka
skaffa sig de erfarenheter på området som man nu saknar.

En annan möjlighet att överbrygga gränserna mellan särskolan och den
vanliga skolan anvisas av en bestämmelse i 6 § 1954 års lag, enligt vilken
ledningen av externatskola kan överlåtas på skolstyrelsen i vederbörande
skoldistrikt. Denna möjlighet vill utredningen ta bort. Under remissbehandlingen
har särskilt skolöverstyrelsen och de landstingsfria städerna protesterat
mot detta förslag. Centralstyrelsen för psykiskt utvecklingsstörda i
Malmö förordar tvärtom, att överlåtelsemöjligheten skall utvidgas till att
omfatta även internatskolor. Av de landstingsfria städernas remissyttranden
framgår, att de f. n. helt eller delvis utnyttjat möjligheten enligt 6 § 1954
års lag. De är angelägna om att kunna bibehålla nuvarande ordning.

Som framgått tidigare anser jag visserligen att de utvecklingsstörda barnen
f. n. praktiskt sett är mest betjänta av att undervisningen av dem fortfarande
i princip ligger under landstingskommunalt huvudmannaskap. Men
jag har också understrukit angelägenheten av att gränserna mellan särskolan
och den vanliga skolan i praktiken blir så litet märkbara som möjligt. Jag
förordar därför att det skall vara möjligt att överlåta ledningen av en särskola
på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen. Med förslagets
uppläggning, enligt vilken man i princip skiljer mellan boendeformer
och övriga omsorger, innebär detta att överlåtelsemöjligheten kommer att
omfatta även de nuvarande internatskolorna. Vad som kan överlåtas skall
emellertid bara vara ledningen av undervisningen och det omedelbara ansvaret
för undervisningslokalerna, inte ansvaret för erforderliga bostäder,
exempelvis elevhem. Överlåtelsen innebär inte, att landstingskommunen
befrias från sitt allmänna ansvar för att de psykiskt utvecklingsstörda i
landstingskommunen får undervisning.

I den mån överlåtelsemöjligheten utnyttjas får skolstyrelserna ökade insikter
i fråga om undervisning av psykiskt utvecklingsstörda, samtidigt som
erfarenhet vinns av primärkommunal verksamhet på detta område. Slutligen
innebär mitt förslag i denna del att jag i ett betydelsefullt avseende
tillmötesgår ett grundläggande önskemål från huvudmannahåll, nämligen
att huvudmännen skall få så stor organisatorisk handlingsfrihet som möjligt.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Liksom utredningen och ett flertal remissinstanser vill jag understryka
yrkesundervisningens betydelse för de psykiskt utvecklingsstörda.
Särskolans yrkesundervisning bör enligt min mening stå öppen för alla
utvecklingsstörda ungdomar som behöver den, oavsett om de tidigare gått i
särskola eller inte.

F. n. brukar man skilja mellan två olika huvudtyper av yrkesundervisning
för psykiskt utvecklingsstörda, nämligen dels yrkesutbildning, som
syftar till att ge eleverna fullständig utbildning i ett visst yrke, och dels
yrkesträning, vars mål är begränsat till repövning av allmän arbetsförmåga
eller arbetsskicklighet inom ett begränsat område. Utredningen förordar
en bred uppläggning för särskolans yrkesundervisning så att den svarar
mot elevernas olika förmåga att tillgodogöra sig undervisning och anpassa
sig socialt. Undervisningen bör omfatta såväl yrkesutbildning och yrkesträning
som fortsatt teoretisk utbildning. Till dessa tankegångar ansluter
jag mig. De ligger helt i linje med den allmänna princip för omsorgerna
om psykiskt utvecklingsstörda som jag tidigare berört.

För yrkesutbildningen föreligger sannolikt ett så begränsat elevunderlag,
att regional samverkan mellan flera landstingskommuner blir nödvändig,
särskilt som man bör eftersträva en så omfattande differentiering på olika
yrken som elevernas förutsättningar medger. Därvid bör man enligt min
mening ta vara på de möjligheter som kan föreligga att samordna särskolans
yrkesutbildning med den allmänna yrkesundervisningen. I själva verket
torde de praktiska förutsättningarna för en resursmässig integration vara
särskilt stora på detta område med hänsyn till att både den allmänna yrkesundervisningen
och särskolans yrkesundervisning befinner sig under uppbyggnad
i högre grad än grundskolundervisningen. Vid planering av nya allmänna
yrkesskolor bör alltså även särskolans lokalbehov beaktas.

Jag vill slutligen understryka utredningens uttalande att särskolan i samverkan
med arbetsförmedlingen och arbetsvärden bör se till att eleverna
efter avslutad undervisning placeras i arbetslivet, antingen i öppna marknaden
eller i skyddad verksamhet. Allmän enighet torde råda om att denna
viktiga del av omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda måste ägnas
ökad uppmärksamhet.

Utredningens förslag om specialundervisning i särskola eller
undervisning i specialsärskola av psykiskt utvecklingsstörda med beteenderubbningar
eller andra komplicerande handikapp, vilket har en liknande
bestämmelse i skollagen som förebild, har inte föranlett någon erinran under
remissbehandlingen. För min del biträder jag förslaget. Jag erinrar om att
vissa utvecklingsstörda med gravare syn- eller hörselskada enligt mitt förslag
skall tas om hand inom den statliga specialskolan.

Utredningens förslag om s. k. särskild undervisning är en
nyhet som också har sin förebild i skollagen. Förslaget har lämnats utan
erinran under remissbehandlingen. Det utgör enligt min mening ett fram -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

steg och jag ansluter mig till det. Särskild undervisning skall vid behov kunna
meddelas i den utvecklingsstördes hem eller på en vårdinrättning där
han är intagen. Som utredningen anför skall emellertid undervisning i första
hand ske kollektivt, och endast när vanlig skolgång i ett enskilt fall är omöjlig
eller olämplig skall särskild undervisning meddelas.

Jag ansluter mig till utredningens förslag att det skall vara obligatoriskt
för landstingskommunerna att anordna förskolundervisning, grundundervisning,
träningsundervisning och yrkesundervisning samt specialundervisning
och särskild undervisning. Som utredningen föreslår bör även särskolundervisning
som bedrivs vid vårdinrättningar eller i hemmet organisatoriskt
hänföras till särskolan.

När det sedan gäller vuxenundervisning av psykiskt utvecklingsstörda
kan jag helt instämma med utredningen i att sådan undervisning
är mycket angelägen för att hjälpa dem till så normala livsbetingelser
som möjligt. Det kan gälla att bota brister i den tidigare skolundervisningen,
vilka orsakats t. ex. av placering i fel skolform, att ta till vara inträffad eftermognad
eller helt enkelt att vidmakthålla tidigare kunskaper, men även i
övrigt är vuxenundervisning av psykiskt utvecklingsstörda väl motiverad
som allmänt utvecklingsbefrämjande. Det kan också uppstå behov av omskolning
av en psykiskt utvecklingsstörd. Liksom utredningen anser jag
dock att man inte nu bör ålägga landstingskommunerna att anordna vuxenundervisning
för psykiskt utvecklingsstörda.

Vård

Gällande lag saknar närmare bestämmelser om innehållet i den vård som
landstingskommunerna skall bereda de psykiskt utvecklingsstörda. Däremot
reglerar lagen vilka vårdinrättningar som skall finnas. Obligatoriska är
arbetshem, ålderdomshem eller platser för åldringar vid arbetshem, vårdhem
för barn och vårdhem för vuxna.

Enligt utredningens lagförslag skall vården av de psykiskt utvecklingsstörda
omfatta erforderlig social och medicinsk omvårdnad, lekterapi, arbetsterapi
och skyddad sysselsättning. Som obligatoriska vårdinrättningar föreslås
vårdhem och specialvårdhem, vilka närmast motsvarar de nu obligatoriska
vårdanstalterna, samt daghem för barn, sysselsättningshem, verkstäder
för skyddad sysselsättning och specialsjukhus. Specialvårdhemmen
skall närmast vara avsedda för vissa psykiskt utvecklingsstörda som även
har fysiska handikapp, t. ex. syn- eller hörselskada, och specialsjukhusen för
vissa rörelsehindrade, asociala eller eljest särskilt svårskötta utvecklingsstörda.
Specialsjukhusen motsvarar i huvudsak de nuvarande särskilda sjukhusen
för psykiatrisk vård av psykiskt efterblivna.

Om en utvecklingsstörd behöver vård enligt lagen men av någon anledning

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 dr 1967

inte bör få den i en institution, skall han enligt utredningens förslag kunna
få vården i sitt hem (hemmavård).

Utredningen föreslår, att det skall införas skyldighet för landstingskommunerna
att anordna skyddad sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda.
Utredningen föreslår vidare, att särskilda verkstäder för
skyddad sysselsättning av psykiskt utvecklingsstörda skall inrättas, att dessa
verkstäder skall drivas av centralstyrelserna samt att statsbidrag till verksamheten
skall utgå utan villkor att platserna på verkstäderna står till den
offentliga arbetsförmedlingens förfogande.

Att det kan behövas särskilda skyddade verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda
har godtagits under remissbehandlingen. Förslagen om att
centralstyrelserna skall driva de skyddade verkstäderna och att dessa skall
få statsbidrag utan villkor om att platserna står till arbetsförmedlingens
förfogande har gett upphov till delade meningar. Arbetsmarknadsstyrelsen
förordar att den skyddade sysselsättningen av psykiskt utvecklingsstörda
integreras med landstingskommunernas allmänna arbetsvärd.
Verkstäderna bör alltså enligt styrelsens mening inte drivas av centralstyrelserna
utan av landstingskommunernas allmänna arbetsvårdsorgan. Dessa
senare skall emellertid samarbeta med centralstyrelserna när det gäller
psykiskt utvecklingsstörda. Vidare bör enligt styrelsens mening platserna
vid verkstäderna alltid stå till arbetsförmedlingens förfogande. Medicinalstyrelsen
är tveksam om man bör ta bort statsbidragsvillkoret att platserna
skall stå till arbetsförmedlingens förfogande. Styrelsen befarar att arbetsvärdens
medverkan i så fall blir otillräcklig. Utredningens förslag stöds av
bl. a. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Några huvudmän går på
arbetsmarknadsstyrelsens linje, några på utredningens.

Skyddad sysselsättning utgör f. n. en av verksamhetsformerna inom
arbetsvärden. Denna utgör i sin tur en del av samhällets verksamhet för
rehabilitering av bl. a. handikappade. Denna rehabilitering är inledningsvis
ofta av medicinsk art men övergår normalt successivt till att bli av alltmer
social karaktär. På detta senare stadium kommer arbetsvärden in i bilden.
Den är i princip avsedd för alla handikappade som behöver den, vare sig
handikappet är fysiskt eller psykiskt och i det senare fallet vare sig det är
fråga om psykisk utvecklingsstörning eller ett handikapp av annan psykisk
art. Något åliggande för någon att bedriva arbetsvård finns f. n. inte. Däremot
kan statsbidrag utgå för sådan verksamhet enligt kungörelsen den
16 juni 1966 (nr 370) om statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden.
Bl. a. kan landstingskommun få bidrag. Enligt kungörelsen är arbetsvärdens
verksamhetsformer arbetsprövning, arbetsträning och skyddad sysselsättning.
Dessutom förekommer s. k. halvskyddad sysselsättning. Arbetsprövningen
avser närmast att testa den handikappades arbetsförmåga samt klarlägga
hans inriktning och möjligheter i arbetsliänseende. Arbetsträningen

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

syftar till att öva upp den handikappades arbetsförmåga och arbetsskicklighet
under en begränsad tid, i allmänhet högst sex månader. Skyddad sysselsättning
är avsedd för handikappade som mera stadigvarande har svårt att
få eller behålla ett arbete i öppna marknaden. Placering vid verkstad för
skyddad sysselsättning innebär att den handikappade inlemmas i en miljö
med industriell karaktär, där han i princip skall kunna stanna kvar under
obegränsad tid. Verksamheten är där inriktad på produktion med så god
ekonomisk lönsamhet som möjligt. Halvskyddad sysselsättning slutligen
förekommer vid företag. Ett av villkoren för statsbidrag är att platserna på
inrättning som avses i kungörelsen står till den offentliga arbetsförmedlingens
förfogande. Tillsyn över verksamhet till vilken bidrag utgår utövas
av arbetsmarknadsstyrelsen.

Att som utredningen föreslår ålägga landstingskommunerna att anordna
skyddad sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda och således införa en
lagstadgad rätt för dessa till sådana omsorger, medan en dylik rätt ännu
inte tillkommer övriga handikappgrupper, är enligt min mening inte lämpligt.
På de skäl arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen anfört anser
jag inte heller att särskilda statsbidragsvillkor bör föreskrivas för denna
verksamhet.

Med hänsyn till att det är angeläget att psykiskt utvecklingsstörda får del
av arbetsvärd, särskilt skyddad sysselsättning, bör man enligt min mening
räkna med att landstingskommunerna kommer att bygga ut sådan verksamhet
för psykiskt utvecklingsstörda. Om primärkommunerna anordnar skyddad
sysselsättning för andra kategorier handikappade, kan detta utgöra en
särskild anledning för landstingskommunerna att koncentrera sin verksamhet
i denna del på det utvecklingsstörda.

Kungörelsen om statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden innehåller
bara ett fåtal villkor av organisatorisk art. Verksamheten skall ledas av föreståndare
och arbetsledare som arbetsmarknadsstyrelsen förklarat kompetenta.
Vidare skall läkartillsyn ordnas på sätt som styrelsen godkänner. Slutligen
skall platserna stå till arbetsförmedlingens förfogande. Däremot är det
i övrigt utan betydelse för rätten till statsbidrag, om skyddad sysselsättning
för psykiskt utvecklingsstörda drivs av centralstyrelse eller av annat landstingskommunalt
organ. Här finns alltså möjlighet att ta hänsyn till de lokala
förhållandena. Olika organisationsformer kan prövas. Vad som enligt min
mening är viktigt är en nära samverkan mellan den offentliga arbetsförmedlingen,
centralstyrelsen och landstingskommunens allmänna arbetsvårdsorgan
samt, i förekommande fall, primärkommunalt arbetsvårdsorgan.
Att arbetsmarknadsstyrelsen när det gäller psykiskt utvecklingsstörda bör
samråda med medicinalstyrelsen och vid behov med skolöverstyrelsen är
också självklart.

Som framgått kommer alltså enligt mitt förslag några bestämmelser om

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

skyddad sysselsättning inte att finnas i den nya lagen. Detta hindrar givetvis
inte att skyddad sysselsättning av psykiskt utvecklingsstörda kombineras
med omsorger enligt lagen, t. ex. i fråga om bostad.

I övrigt kan man i viss mån ha delade meningar om hur detaljerade den
nya lagens bestämmelser om vård bör vara. Här har två olika principståndpunkter
kunnat urskiljas under remissbehandlingen. Ä ena sidan ser Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn gärna, att lagen relativt ingående föreskriver
vilka olika vårdformer som skall förekomma. Å andra sidan fruktar
man från huvudmannahåll en alltför stel reglering som skulle kunna binda
utvecklingen och därmed rentav vara till skada för verksamheten. Det förefaller
emellertid knappast finnas delade meningar på det principiella planet
om vad vården av de psykiskt utvecklingsstörda bör omfatta.

Som utredningen framhåller bör vården av de psykiskt utvecklingsstörda
syfta till att på bästa möjliga sätt anpassa dem till omvärlden. Även jag
anser att vården bör omfatta behövlig personlig och medicinsk omvårdnad,
lekterapi och arbetsterapi. Vidare behövs i många fall talterapi och sjukgymnastik.
Några närmare bestämmelser om vad vården bör omfatta bör
dock enligt min mening inte tas in i lag. Detta skulle bl. a. kunna leda till
inte önskvärda motsatsslut. Med sikte på nyssnämnda mål för vården bör
landstingskommunerna med hjälp av tillsynsmyndigheterna utveckla denna
i enlighet med vetenskapens rön och vunna erfarenheter.

Däremot anser jag det lämpligt att lagen innehåller en kortfattad bestämmelse
om vilka vårdinrättningar som skall finnas. Dessa bör enligt min
mening vara vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem.
För utvecklingsstörda som behöver vård i vårdhem med särskilda
anordningar, t. ex. blinda och döva utvecklingsstörda, bör vidare finnas
specialvårdhem.

Vad utredningen anför om daghem och sysselsättningshem
ansluter jag mig till. I fråga om dessa inrättningar innebär mitt förslag den
ändringen i förhållande till nuläget, att de blir obligatoriska i stället för
fakultativa.

Vissa psykiskt utvecklingsstörda behöver särskilt kvalificerade medicinska
omsorger. Sådan vård bör meddelas på s p e c i a 1 s j u k h u s. De
utvecklingsstörda det här gäller är närmast vissa rörelsehindrade, vidare
sådana som bör vårdas för sig, därför att de är asociala eller av annan orsak,
samt höggradigt utvecklingsstörda som är svårskötta. Till specialsjukhus
enligt nya lagen bör bl. a. hänföras de nuvarande särskilda sjukhusen för
psykiskt utvecklingsstörda.

Utredningens förslag att landstingskommunerna skall vara skyldiga att
bereda hemmavård har inte i och för sig föranlett några invändningar
under remissbehandlingen. Jag biträder förslaget i denna del och kan ansluta
mig till vad utredningen anför i detta sammanhang. Under remissbehandlingen
har från något håll anförts, att det materiella innehållet i denna vård -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

fonn är obestämt. Man kan emellertid enligt min mening knappast göra någon
precisering av hemmavården utöver vad som framgår av sammanhanget,
nämligen att det i princip skall vara fråga om omsorger som en utvecklingsstörd
egentligen skulle ha fått i inrättning som avses i lagen men som han av
särskilda skäl i möjlig omfattning i stället får i sitt hem. Härutöver bör
hemmavård naturligtvis i särskilt hög grad kombineras med stöd och råd
till föräldrarna.

Fritidsverksamhet

Av 1954 års lag eller dess förarbeten framgår inte om anordnande av fritidsverksamhet
ingår i de omsorger som landstingskommunerna enligt lagen
skall bereda de psykiskt utvecklingsstörda. I 4 § särskolereglementet föreskrivs
emellertid att elever vid internatskola skall beredas lämplig fritidssysselsättning.

Utredningen understryker starkt att fritidsverksamheten är mycket betydelsefull
och att det därför är angeläget att den ökas. Under remissbehandlingen
har samma uppfattning uttalats från flera håll. Utredningen vill dock
inte föreslå, att landstingskommunerna åläggs att anordna fritidsverksamhet
för de psykiskt utvecklingsstörda, utan nöjer sig med en rekommendation.

För egen del vill jag helt instämma i vad utredningen anför om fritidsverksamhetens
stora betjrdelse och det angelägna i att den utvecklas. Det
gäller inte minst att söka bryta den utvecklingsstördes isolering. Vid byggnadsplanering
bör lämpligen behovet av lokaler för fritidssysselsättning
beaktas. Det är särskilt viktigt att försöksverksamhet inleds på de punkter
där man ännu så länge saknar praktisk erfarenhet. Jag tänker här särskilt
på de utvecklingsstörda som skrivits ut och arbetar i öppna marknaden.
Samarbete bör sökas med sammanslutningar som sysslar med fritidsverksamhet
av olika slag. Det blir en uppgift för tillsynsmyndigheterna att
hjälpa huvudmännen att lägga upp fritidsverksamheten för de utvecklingsstörda.
F. n. bör särskild fritidsverksamhet inte åläggas huvudmännen som
en skyldighet.

Boendeformer

Enligt 1954 års lag skall behovet av särskolundervisning i första hand tillgodoses
genom extern undervisning. För stad med minst 25 000 invånare
skall externatundervisning alltid vara anordnad. I övrigt skall finnas internatskolor.
Under vissa förutsättningar kan särskolelev utackorderas i
familjevård eller skrivas ut på försök från särskolan. Försöksutskrivning
kan kombineras med bestämmelse att den utvecklingsstörde skall bo i inackorderingshem
eller lämpligt enskilt hem. Den som skrivits in vid vårdanstalt
skall i första hand utackorderas i familjevård eller försöksutskrivas
till öppen vård.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Detta företräde för omsorger av öppen natur vill utredningen i princip
behålla. Som framgått är gällande bestämmelser om verksamhetens art och
innehåll i stor utsträckning sammanflätade med föreskrifter om institutioner
och boendeformer. Enligt utredningen bör i den nya lagen boendeformerna
behandlas för sig och övriga verksamhetsformer för sig, utom i viss män när
det gäller vårdhem och specialsjukhus. Utredningen föreslår att psykiskt
utvecklingsstörda, som inte kan bo i eget hem men inte behöver bo i vårdhem
eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderingshem
eller elevhem. Dessutom rekommenderar utredningen särskilda
bostadslägenheter, korttidshem och kolonier.

Vad utredningen föreslår i denna del har under remissbehandlingen hälsats
med tillfredsställelse, och jag kan för min del ansluta mig till utredningen.

Genom att man alltmer skiljer mellan boendeformer å ena sidan och övrig
verksamhet, exempelvis undervisning, å andra sidan och så mycket som
möjligt genomför detta betraktelsesätt i praktiken gör man de utvecklingsstördas
tillvaro mera lik andra människors, vilket jag anser ytterst önskvärt.
Man får också ett mera flexibelt omsorgssystem med många olika kombinationsalternativ
och kan alltså lättare ge varje utvecklingsstörd vad just han
behöver. Detta medför att gränsen mellan öppen och sluten vård blir mindre
markerad än f. n.

Liksom utredningen anser jag att man i första hand bör tillämpa så öppna
omsorgsformer som möjligt. Ju yngre ett utvecklingsstört barn är desto mer
angeläget är det i allmänhet att barnet får bo kvar i sitt hem. För många
vuxna utvecklingsstörda bör det slutliga målet i fråga om boendeform vara
en egen bostad. Om den utvecklingsstörde inte kan bo i eget hem, bör man
undersöka om han kan få bo i annat enskilt hem som kan godkännas.

Ett alternativ som enligt min mening har framtiden för sig utgör i nackorderings
hemmen. De kan utformas på olika sätt, för kortare
vistelse närmast av övergångskaraktär eller för mera stadigvarande boende,
och förenas med ett större eller mindre mått av tillsyn m. m.

Även om det alltså i och för sig är önskvärt med så öppna omsorgsformer
som möjligt vill jag understryka, att man i varje enskilt fall får väga boendeformen
mot behovet av andra omsorger och möjligheten att bereda dessa på
bästa sätt. Även vid landstingskommunernas planering av omsorgerna om
de utvecklingsstörda, vid vilken bostadsfrågorna självfallet inte kan behandlas
isolerade från övriga omsorgsformer, är en motsvarande avvägning nödvändig.
Vad utredningen i detta sammanhang anför om särskolor och elevhem
föranleder inte någon erinran från min sida. Det är självfallet i princip
önskvärt att eleverna reser hem över veckosluten i så stor utsträckning
som möjligt. Det bör därför vid behov finnas femdagar shem eller femdagar splatser
i fråga om vilka det förutsätts att eleven under veckosluten bor utanför
elevhemmet, om inte något särskilt hinder möter. Även under ferierna
5 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 67

66 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

bör eleverna naturligtvis i största möjliga utsträckning bo utanför elevhemmet.

Vad utredningen i detta sammanhang anför om differentiering av vårdanstalterna
och om verksamheten där föranleder inte någon erinran från
min sida.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Organisations- och personalfrågor

Centralstyrelse in. m.

Utredningens förslag, som i denna del i huvudsak överensstämmer med
gällande ordning, innebär att ett särskilt landstingskommunalt förvaltningsorgan,
centralstyrelsen, skall ha hand om i princip alla omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda. Detta förslag har under remissbehandlingen
fått stöd särskilt från Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Enligt utredningens
förslag skall det alltjämt vara möjligt att till centralstyrelse utse
en landstingskommunal nämnd som har hand om andra uppgifter.

Vissa av de remissinstanser, som utgår från landstingskommunalt huvudmannaskap
för alla omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, har fört fram
andra lösningar i fråga om det landstingskommunala förvaltningsorganet
än utredningen föreslår. Ett gemensamt drag för dessa är att de syftar till
ett organisatoriskt närmande till sjukvården. Längst går mentalsjukvårdsberedningen
som synes anse att ansvaret för inte bara vården utan också
undervisningen av de utvecklingsstörda bör läggas på sjukvårdsstyrelserna.
Dessa skulle på tjänstemannaplanet förses med den behövliga pedagogiska
sakkunskapen och centralstyrelserna skulle alltså tas bort. Vissa landsting
har förordat att vården av de utvecklingsstörda inordnas under sjukvårdsorganisationen.
Denna uppfattning har särskilt understrukits i fråga
om specialsjukhusen. Enligt läkarorganisationernas mening bör dessa sjukhus
inte isoleras från den allmänna sjukvården. Allmänt har från landstingshåll
framförts önskemål om att få så stor handlingsfrihet som möjligt
i organisatoriskt hänseende. Tvingande detaljreglering anses böra undvikas.

Jag har i det föregående förordat att huvudmannaskapet för omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda fortfarande skall ligga på landstingskommunerna.
Dessa omsorger har i vissa avseenden nära anknytning till sjukvården,
som landstingskommunerna också är huvudmän för. Det kan låta sig
sägas att man bör fullfölja det enhetliga huvudmannaskapet för sjukvård
och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda med att ha ett enda förvaltningsorgan
för all denna verksamhet. Emellertid omfattar omsorgerna om
de utvecklingsstörda ett mycket viktigt pedogagiskt inslag. Hos de nuvarande
centralstyrelserna finns erfarenheter av både undervisning och vård
av psykiskt utvecklingsstörda. Jag förordar som huvudregel även i fortsättningen
alt det skall finnas ett särskilt landstingskommunalt förvaltningsorgan
för omsorgerna om de utvecklingsstörda. Skiftande lokala förhållanden
kan emellertid utgöra skäl för särskilda organisatoriska anordningar,
och det kan vara olämpligt att alltför mycket binda den framtida utveck -

68 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

lingen. Jag liar därför förståelse för huvudmännens önskemål om organisatorisk
handlingsfrihet. En sådan handlingsfrihet inryms i utredningens
förslag att en landstingskommunal nämnd, som har hand om andra uppgifter,
skall kunna utses till förvaltningsorgan också för omsorgerna om de
psykiskt utvecklingsstörda. Jag förordar detta förslag. Det torde i allmänhet
närmast vara sjukvårdsstyrelsen som här bör komma i fråga. Vidare
förordar jag, som tidigare framgått, att landstingskommunen skall kunna
överlåta ledningen av särskola på den lokala skolstyrelsen.

Specialsjukhusen utgör ett särskilt problem i detta sammanhang. De
nuvarande särskilda sjukhusen för psykiskt utvecklingsstörda ingick tidigare
i den statliga mentalsjukvårdsorganisationen. Den 1 januari 1967 övertogs
denna i princip av landstingskommunerna och de särskilda sjukhusen
för psykiskt utvecklingsstörda utom Vipeholms sjukhus inordnades då
provisoriskt under sjukvårdslagen och kom alltså att ingå i den allmänna
landstingskommunal sjukvårdsorganisationen. Jag har i ett tidigare avsnitt
förordat att dessa sjukhus skall höra till vårdorganisationen enligt den nya
lagen. Vården vid specialsjukhusen får självfallet inte standardmässigt släpa
efter den allmänna sjukvården. Vid regionplaneringen för specialsjukhusen
kan det på längre sikt befinnas lämpligt att ansluta dem till de allmänna
regionsjukhusen. Dessa regionala sjukhus skulle då ha resurser för en allsidig
och kvalificerad medicinsk-psykiatrisk diagnostik och terapi. Jag förordar
med hänsyn härtill att landstingskommunen skall kunna besluta att
ledningen av specialsjukhus skall utövas av sjukvårdsstyrelsen. Den kompetensfördelning
mellan denna styrelse och det särskilda förvaltningsorganet
för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som ett sådant beslut för
med sig kan landstingskommunen själv fastställa närmare. Det särskilda
förvaltningsorganet för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall dock
alltid ha en allmän överblick över samtliga dessa omsorger.

Det särskilda förvaltningsorganet för de utvecklingsstörda kallas f. n.
centralstyrelse. Liksom utredningen och flera remissinstanser anser jag
denna benämning föga idealisk. Jag biträder här ett förslag från Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn om att förvaltningsorganet skall betecknas
styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Denna benämning
torde för den mera vardagliga användningen kunna förkortas till omsorgsslyrelse.

Vad utredningen anför om det särskilda förvaltningsorganets sammansättning,
tillsättning och arbetsformer samt i fråga om organ som är gemensamma
för flera landstingskommuner föranleder inte någon erinran från
min sida. Det är självfallet angeläget att omsorgsstyrelsen och dess tjänstemän
har ett gott samarbete med föräldraföreningarna för utvecklingsstörda
barn och andra handikapporganisationer samt goda kontakter med de
utvecklingsstördas vårdnadshavare och förmyndare.

Vissa ärenden med inslag av tvång gentemot den enskilde, t. ex. om in -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

eller utskrivning, handläggs f. n. av en särskild delegation inom centralstyrelsen.
Delegationen består av en lagfaren ordförande, som länsstyrelsen
utser, och två—fyra andra ledamöter, som centralstyrelsen utser inom sig.

Utredningen föreslår en särskild nämndorganisation för vissa
frågor. Enligt förslaget skall ett organ motsvarande centralstyrelsens delegation
alltjämt finnas och kallas centralstyrelsens nämnd. Dessutom skall det
enligt förslaget finnas en särskild utskrivningsnämnd vid specialsjukhus
med en sammansättning som motsvarar den som gäller för utskrivningsnämnderna
enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall. Ledamot av nämnd skall ha avlagt domared eller motsvarande försäkran
och skall vara underkastad reglerna om domarjäv. När det gäller förfarandet
inför nämnd föreslår utredningen vissa bestämmelser i fråga om
muntlig handläggning, rätt att anlita biträde m. m. som i huvudsak har motsvarighet
i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Särskolan är en av de undervisningsformer som samhället tillhandahåller
för att alla barn och ungdomar skall kunna få den undervisning de behöver
och kan tillgodogöra sig. Ur denna synpunkt kan det te sig mindre tilltalande
att omgärda särskolan med relativt omfattande bestämmelser av processuell
karaktär. Å andra sidan måste beaktas, att särskolplikten är avsevärt
längre än den vanliga skolplikten, att särskolelever inte sällan måste bo
utanför föräldrahemmet för att kunna få adekvat undervisning samt att
tveksamma diagnosfrågor kan uppstå. Allt detta kräver att särskild hänsyn
tas till rättssäkerhetsintresset, vilket man också ansåg vid tillkomsten av
1954 års lag. I normala fall hör förfarandet vid in- och utskrivning in. m.
vara så likt det som tillämpas vid andra skolor som möjligt. Men för de
tveksamma eller kontroversiella fallen måste ett prövningsförfarande stå
till buds som tillfredsställer högt ställda anspråk på rättssäkerhet. Detta
gäller naturligtvis också för vårdsektorn, där rättssäkerhetssynpunkterna
får ökad praktisk betydelse i och med att de särskilda sjukhusen för psykiskt
utvecklingsstörda inordnas under den nya lagen som specialsjukhus.

Mot denna bakgrund anser jag liksom utredningen och de remissinstanser
som yttrat sig i frågan, att det bör finnas en särskild nämndorganisation för
prövning av vissa ärenden om in- och utskrivning in. m. enligt den nya lagen.
Det bör emellertid kunna räcka med en typ av nämnd. Jag föreslår att den
kallas beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda och får en sammansättning
som i princip motsvarar vad utredningen föreslår för centralstyrelsens
nämnd. Det är naturligtvis önskvärt att en läkare, helst en psykiater,
ingår i beslutsnämnden. Omsorgsstyrelsens överläkare bör dock inte få vara
ledamot av nämnden. Det bör vara möjligt att utse mer än en beslutsnämnd
i en landstingskommun. Med hänsyn till det anförda bör det vara möjligt
för Kungl. Maj :t att medge avsteg från kravet på att andra ledamöter av
beslutsnämnd än ordföranden skall vara ledamöter eller suppleanter i omsorgsstyrelsen.
I övrigt bör de organisatoriskt-processuella bestämmelserna

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

om beslutsnämnden enligt min mening i stor utsträckning få samma innehåll
som reglerna om utskrivningsnämnd i lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall. Detta innebär att jag i huvudsak biträder vad
utredningen föreslår i denna del. De frågor som utredningen avser för utskrivningsnämnderna
vid specialsjukhusen får prövas av beslutsnämnd i
den landstingskommun där sjukhuset är beläget.

Personal

Enligt 1954 års lag skall det finnas en rektor för landstingskommunens
särskolväsende, en vårdföreståndare för dess vårdanstalter samt en föreståndare
för och en ansvarig läkare vid varje särskola och varje vårdanstalt.
Dessutom skall centralstyrelsen ha en läkare till sitt förfogande. Några
ytterligare bestämmelser om personal innehåller inte lagen. Emellertid medför
lagen givetvis en principiell skyldighet för huvudmannen att ha den personal
som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande
sätt.

Utredningen föreslår inte några större ändringar i fråga om lagbestämmelserna.
Rektorn skall dock enligt förslaget kallas särskolchef, vårdföreståndaren
vårdchef och föreståndaren för särskola rektor. Särskolchefen skall
inte samtidigt behöva vara rektor för särskola. Vid specialsjukhusen föreslås
gälla samma bestämmelser om läkare som vid andra sjukhus.

För egen del kan jag i princip ansluta mig till vad utredningen föreslår.
Bestämmelser om särskolchef, vårdchef, överläkare hos styrelse för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda, överläkare vid specialsjukhus, rektor för
särskola, föreståndare för vårdhem, skolläkare och läkare vid vårdhem
måste finnas i lagen med hänsyn till de beslutsfunktioner, som enligt min
mening bör vila på dessa tjänstemän och som jag återkommer till. Att sjukvårdslagens
bestämmelser om läkare vid sjukhus blir tillämpliga vid specialsjukhusen
anser jag lämpligt. I huvudsak bör några ytterligare bestämmelser
om personal inte tas in i den nya lagen. Huvudmännen är naturligtvis
ändå liksom nu skyldiga att ha den personal som behövs för att de skall
kunna fullgöra sina åligganden enligt lagen. Prognoser över personalbehovet
på längre sikt bör göras upp och utbildningsbehovet beaktas under medverkan
från tillsynsmyndigheternas sida.

Jag har i det föregående föreslagit att landstingskommunerna skall åläggas
åtskilliga omsorger om de utvecklingsstörda och jag har rekommenderat
flera andra former av omsorger. Jag vill emellertid i detta sammanhang inte
underlåta att framhålla, att den utbyggnad som bör ske givetvis kommer att
ta sin tid, inte minst med hänsyn till knappheten på personal.

Statsbidrag

Enligt kungörelsen den 10 december 1954 om statsbidrag till driftkostnader
vid särskolor och vårdanstalter för vissa psykiskt efterblivna utgår

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

dels bidrag med 95 % av kostnaderna för löner till rektorer och lärare vid
särskolor, dels platskostnadsbidrag med vissa belopp för internatplatser vid
särskolor och vårdanstalter, för elever i externatundervisning och för psykiskt
efterblivna som är utackorderade i kontrollerad familjevård. Enligt
prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 138) skall platskostnadsbidraget avlösas genom ett
allmänt driftbidrag till hälso- och sjukvården. Vidare utgår anordningsbidrag
enligt kungörelsen den 10 december 1954 (nr 738) om statsbidrag till
uppförande eller inrättande av särskolor och vårdanstalter för vissa psykiskt
efterblivna.

Utredningen har föreslagit att det nuvarande personalkostnadsbidraget
på 95 % av lönerna till rektorer och lärare vid särskolor utsträcks till nya
personalkategorier på både undervisnings- och vårdsidan. Förslaget innebär
en ökad kostnad för statsverket på ca 15 milj. kr. per år.

De nuvarande principerna för fördelningen av personalkostnaderna mellan
staten och huvudmännen bör enligt min mening inte ändras. Jag kan
därför inte tillstyrka utredningens förslag om utökade statsbidrag.

Utskottet

I propositionen föreslås att 1954 års lag om undervisning och vård av
vissa psykiskt efterblivna från den 1 juli 1968 skall ersättas av en lag angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Enligt den nya lagen
skall det allmänna bereda psykiskt utvecklingsstörda omsorger i form av
undervisning, vård och bostad. Huvudmannaskapet skall i princip ligga
kvar hos landstingskommunerna och de landstingsfria städerna. En styrelse
för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall svara för ledningen av
huvudmannens verksamhet på området. För avgörandet av vissa frågor,
där det är av särskild vikt att noggranna rättssäkerhetsgarantier finns, skall
finnas beslutsnämnder. Undervisningen skall liksom för närvarande meddelas
i särskola. De undervisningsformer som skall ställas till de utvecklingsstördas
förfogande skall sträcka sig från förskola till yrkesskola. Undervisningsbegreppet
får en sådan innebörd, att allt fler av de svårast
utvecklingsstörda barnen skall få undervisning. I fråga om vården av de utvecklingsstörda
anges särskilt i lagen att det skall finnas vårdhem, specialsjukhus,
daghem för barn och sysselsättningshem. I vårdhem och specialsjukhus
skall en utvecklingsstörd, på motsvarande sätt som då det gäller
psykiskt sjuka, kunna beredas vård oavsett samtycke. De nuvarande reglerna
om förfarandet vid inskrivning och intagning i särskola och på vårdhem
förenklas bl. a. genom att i fortsättningen något särskilt inskrivningsförfarande
hos omsorgsstyrelsen som föregår intagningsbeslutet inte skall erfordras.
Beslut om skyldighet för någon att underkasta sig omsorger skall
i regel kunna överklagas hos den psykiatriska nämnd, som skapades i
samband med 1966 års lag om sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Om någon

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

vägrats omsorg enligt lagen skall besvär kunna föras hos huvudtillsynsmyndigheten,
som är skolöverstyrelsen eller socialstyrelsen. Ett genomförande
av förslaget till omsorgslag medför vissa följdändringar i ett antal
lagar.

I anledning av propositionen har väckts ett antal motioner i vilka yrkas
ändringar i den föreslagna omsorgslagen eller i regler som anknyter till
denna. Motionerna, som utskottet kommer att närmare behandla i det följande,
innefattar inte några yrkanden om ändringar, som innebär att de
väsentliga principerna i lagförslaget rubbas. Tvärtom framhålles i flera
av motionerna, att den föreslagna lagstiftningen genomgående innebär förbättring
av vad som för närvarande gäller eller att propositionen i många
avseenden ger lämpliga lösningar på problem inom området. Även utskottet
hälsar det föreliggande förslaget till ny lagstiftning på området med tillfredsställelse.
Ett genomförande av förslaget är enligt utskottets mening ägnat
att påskynda och intensifiera samhällets åtgärder för att hjälpa de utvecklingsstörda
till en anpassning i samhället. Sedan statsmakterna en gång
Aralt att för denna speciella grupp av handikappade reglera samhällets skyldigheter
genom lagstiftning, delar utskottet departementschefens uppfattning
att det nu inte finns någon anledning att gå ifrån denna princip. Det
måste dock framhållas, att en lagstiftning av detta slag under vissa omständigheter
vid en snabbt fortgående utveckling skulle kunna verka hindrande
för ett rationellt tillgodoseende av gruppens berättigade behov. Utskottet
vill därför understryka att huvudmännen vid sin verksamhet enligt
lagen bör sträva efter att bereda de utvecklingsstörda ett i alla hänseenden
så normalt och meningsfullt liv som möjligt. I linje med det sagda måste
därför de konkreta förpliktelser i fråga om undervisning, vård eller omsorger
i övrigt som åläggs huvudmännen kunna betecknas som ett minimiprogram
för dessa.

0 msorgs styr elsen

Ledningen av landstingskommuns verksamhet enligt den föreslagna lagen
skall utövas av en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, som
motsvarar den nuvarande centralstyrelsen. Enligt 6 § första stycket andra
punkten kan till omsorgsstyrelse utses nämnd som handhar andra landtingskommunens
förvaltningsuppgifter. I de likalydande motionerna 1:876
och 11:1085 samt i motionen II: 1087 yrkas att detta stadgande inte skall
antas.

De uppgifter, som kommer att åvila omsorgsstyrelsen, är enligt utskottets
bedömande av sådan omfattning och betydelse, att ledamotskap i styrelsen

1 regel torde bli arbetskrävande. Detta talar för att det skall finnas ett särskilt
landstingskommunalt organ för omsorgerna om de utvecklingsstörda.
Utskottet vill emellertid i likhet med departementschefen inte motsätta sig
önskemål från huvudmannahåll om organisatorisk handlingsfrihet och biträder
därför med avstyrkande av motionsyrkandet lagförslaget i denna del.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Delegation till lokal skolstyrelse

I lagförslaget har upptagits vissa möjligheter att delegera delar av omsorgsstyrelsens
uppgifter på andra organ. Således äger enligt 6 § andra
stycket landstingskommun överlåta ledningen av särskola på skolstyrelsen
i den kommun där särskolan är belägen. Vidare föreslås möjlighet att delegera
ledningen av specialsjukhus till sjukvårdsstyrelsen i landstinget. Särskild
styrelse får också utses att för inrättning, som drives av flera landstingskommuner
gemensamt, fullgöra de uppgifter som annars ankommer på
omsorgsstyrelsen.

I de båda motionsparen I: 876 och II: 1085 samt I: 877 och II: 1086 ävensom
i motionen 11:1087 tas delegationsmöjligheten i fråga om särskolan
upp till behandling. Motionärerna motsätter sig inte, att vissa uppgifter av
förvaltningskaraktär överlåtes på den lokala skolstyrelsen, men yrkar att
lagtexten utformas så att av denna uttryckligen framgår, att omsorgsstyrelse
under alla omständigheter har kvar ett grundansvar för undervisningen.

Propositionsförslaget innebär att den undervisning inom särskolan, som
närmast motsvarar undervisningen inom den allmänna grundskolan, skall
delas upp på en skola för grundundervisning, där teoretisk undervisning
meddelas, och på en träningsskola, där en mera praktiskt betonad undervisning
förekommer som närmast syftar till att öva upp den utvecklingsstördes
allmänna färdigheter och främja hans sociala anpassning.

Såväl den utredning, vars förslag ligger till grund för lagförslaget, som
flertalet remissinstanser, vilka yttrat sig i frågan, har framhållit de fördelar
som i olika hänseenden står att vinna vid en samverkan mellan särskolans
teoretiska undervisning och undervisningen i den allmänna grundskolan.
Mot bakgrunden härav delar utskottet departementschefens uppfattning,
att man i så stor utsträckning som möjligt bör ordna denna del
av särskolundervisningen i anslutning till grundskoleenhet. I fråga om
samordningen av träningsskolan, som kommer att innefatta elever med
relativt låg intelligenskvot och med ett särpräglat beteende, bör man däremot,
likaledes i enlighet med vad departementschefen anfört, genom lämpligt
anordnad försöksverksamhet söka skaffa sig de erfarenheter på området
som man nu saknar, innan man tar ställning till frågan om framtida integration.

För sådan lokalmässig och annan rent praktisk samordning av skolverksamheten,
som ovan åsyftas, krävs inte några lagbestämmelser. Den
delegationsmöjlighet, som kommit till uttryck i 6 § andra stycket — och
som torde avses i motionerna — är mera långtgående. Om ledningen av
särskola överlåtes på lokal skolstyrelse innebär detta i princip bl. a., att
det dagliga handhavandet av undervisningen, tillsättande av lärare och
närliggande uppgifter ankommer på skolstyrelsen. Därigenom har denna
möjlighet att bedriva all undervisning såsom en enhetlig verksamhet med
de fördelar i fråga om utnyttjande av resurser detta kan medföra såväl för
samhället som för eleverna. Det ligger i sakens natur, att vid delegation av

74 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

förevarande slag noggrann reglering av gränserna för delegationen bör ske
i samband med att avtal härom kommer till stånd. Således bör bl. a. frågan
om skoltransporterna av eleverna regleras i sammanhanget.

Den möjlighet att överlåta ledningen av särskola på lokal skolstyrelse
som föreslås i propositionen finns redan nu. Utredningen har föreslagit,
att möjligheten skulle tas bort, men detta har mött starkt motstånd från
framför allt skolöverstyrelsen och de landstingsfria städerna. Ett närmare
studium av remissyttrandena från städerna visar visserligen att olika organ
inom städerna har olika uppfattningar om den nuvarande delegationsmöjligheten
bör bibehållas. Det står dock klart att de hittillsvarande erfarenheterna
på vissa håll är goda. Utskottet anser att det bör tas hänsyn härtill
vid utformningen av lagen så att huvudmän som nu har goda erfarenheter
av samarbetsformen inte betas möjligheten att gå vidare på den inslagna
vägen. Utskottet vill emellertid understryka, att delegationsmöjligheten bör
användas med urskillning. Den bör såsom hittills främst bli aktuell för de
landstingsfria städerna, som är huvudmän för både det allmänna skolväsendet
och särskolväsendet.

Såsom framhålles av departementschefen innebär en överlåtelse till den
lokala skolstyrelsen av ledningen av särskola inte, att landstingskommunen
befrias från sitt allmänna ansvar för att de psykiskt utvecklingsstörda i
landstingskommunen får undervisning. Detta följer av 2 § i vilken stadgas
bl. a., att landstingskommun skall bereda psykiskt utvecklingsstörda undervisning,
vård och omsorger i övrigt enligt lagen. Vidare bör i detta sammanhang
uppmärksammas 16 § i vilken stadgas att omsorgsstyrelsen skall verka
för att psykiskt utvecklingsstörda inom landstingskommunen får de omsorger
som de behöver. Att härutöver, såsom motionärerna föreslår, i lagen
särskilt ange att landstinget bibehåller ansvaret för undervisningen då ledningen
av en särskola överlåtes till lokal skolstyrelse är inte erforderligt.
En utformning av lagtexten enligt något av motionsförslagen skulle för
övrigt — om inte motsvarande ändringar vidtas i fråga om övriga delegationsmöjligheter
enligt lagen — kunna medföra oriktiga slutsatser om landstingets
och omsorgsstyrelsens ansvar för de utvecklingsstörda. Utskottet
avstyrker därför motionsyrkandena i denna del. Den i propositionen föreslagna
lagtexten bör godtas.

Angivandet i lagen av omsorgsstyrelsens uppgifter

I 16 § finns bestämmelser av allmän natur rörande omsorgsstyrelsens uppgifter.
Omsorgsstyrelsen skall utöver vad som ovan angivits — nämligen
verka för att de utvecklingsstörda får de omsorger de behöver — planlägga
och samordna landstingskommunens verksamhet enligt lagen samt verka
för att den utvecklas på ett tillfredsställande sätt. Vidare skall styrelsen
bl. a. handha ledningen av de inrättningar för utvecklingsstörda som drives

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

och den verksamhet i övrigt för dem som utövas av landstingskommunen,
om annat inte följer av att delegation skett.

I de båda motionsparen I: 876 och II: 1085 samt I: 877 och II: 1086 yrkas
att 16 § skall kompletteras med ett stadgande att omsorgsstyrelsen skall
samverka med organ, till vilka vissa uppgifter kan ha delegerats enligt 6 §.
De organ som avses är bl. a. lokal skolstyrelse och sjukvårdsstyrelse.

Även då ledningen av särskola överlåtits på lokal skolstyrelse har omsorgsstyrelsen
•— utöver det allmänna ansvaret för att eleverna får tillfredsställande
undervisning — att svara för att eleverna får andra omsorger
enligt lagen, bl. a. skall frågan om lämplig boendeform för de olika eleverna
prövas. I samband med utskrivning från särskola skall enligt 52 § prövas om
andra omsorger som avses i lagen bör beredas eleven. För att omsorgsstyrelsen
skall kunna utöva sina skyldigheter i dessa hänseenden måste självfallet
ett kontinuerligt och nära samarbete äga ruin mellan omsorgsstyrelsen
och skolstyrelsen. Det finns enligt utskottets mening inte anledning att härutöver
i lagen skriva in en allmän skyldighet för omsorgsstyrelsen att samverka
med skolstyrelsen. Ett stadgande av det innehåll, som motionärerna
förordar, skulle snarare kunna leda till ett resultat som stod i motsats till
vad som åsyftas. Den föreslagna kompletteringen av lagtexten skulle nämligen
kunna leda till slutsatsen, att ansvaret för omsorgerna var uppdelat
mellan omsorgsstyrelsen och skolstyrelsen. Det nu anförda har sin motsvarighet
i fråga om de övriga delegationsmöjligheter, som här är aktuella.
Utskottet kan på grund av det anförda inte tillstyrka motionsyrkandena.

Undervisning

Som tidigare anförts skall landstingskommun enligt 2 § bereda psykiskt
utvecklingsstörda undervisning, vård och omsorger i övrigt enligt lagen,
i den mån annan inte drar försorg härom. Undervisningen skall enligt 3 §
meddelas i särskola. I denna paragraf stadgas vidare bl. a., att särskola
omfattar förskola, skola för grundundervisning, träningsskola eller yrkesskola
eller flera av dessa skolformer. I de likalydande motionerna 1:877
och II: 1086 samt i motionen II: 1087 yrkas, att sistnämnda stadgande skall
omformuleras så att av lagtexten tydligt framgår, att landstingskommun
inte uppfyllt sina skyldigheter på detta område med mindre undervisningen
i samtliga de hänseenden, som anges i punkten, meddelas.

Departementschefen framhåller uttryckligen, att landstingskommun skall
vara skyldig att tillhandahålla undervisning vid samtliga de skolformer
som räknas upp i lagförslaget. Skyldigheten för huvudmännen att anordna
undervisning enligt lagen har sin motsvarighet i en skolplikt för de utvecklingsstörda,
som är mycket långtgående. Den sträcker sig från sju till 21 år
och i vissa fall till 23 år. Då skolplikten självfallet förutsätter en meningsfylld
undervisning, kan utskottet inte finna att den föreslagna lagtexten

76 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

skulle kunna leda till sådana missförstånd, som motionärerna befarar, nämligen
att en landstingskommun skulle kunna anse sig ha fullgjort sin skyldighet
genom att ordna endast någon eller några av de uppräknade undervisningsformerna.
Utskottet avstyrker därför motionsförslaget.

Skyddad sysselsättning

I 4 § anges vilka vårdinrättningar som huvudmännen skall ordna för
de utvecklingsstörda. Det skall finnas vårdhem, specialsjukhus, daghem
för barn och sysselsättningshem. För utvecklingsstörda som behöver vård i
vårdhem med särskilda anordningar skall finnas specialvårdhem. Vård
skall även kunna tillhandahållas i enskilt hem.

I flera motioner yrkas att huvudmännens skyldigheter i fråga om vården
av de utvecklingsstörda skall utvidgas och preciseras i förhållande till vad
som föreslagits. I detta avsnitt behandlas yrkanden i de likalydande motionerna
1:876 och II: 1085 respektive 1:877 och II: 1086 samt i motionen
II: 1087 om att huvudmännen skall vara skyldiga ordna verkstäder för skyddad
sysselsättning. I de båda motionsparen yrkas som följd härav även
vissa andra ändringar i lagförslaget. Således föreslås, att det på samma sätt
som för andra vårdinrättningar skall finnas föreståndare för verkstad för
skyddad sysselsättning och att det skall finnas en läkare som är ansvarig
för den medicinska vården. Vidare föreslås bestämmelser om tillsynen över
den skyddade sysselsättningen. I ett senare avsnitt kommer att behandlas
frågan om statsbidrag till skyddade verkstäder, som är avsedda för psykiskt
utvecklingsstörda.

Som ett väsentligt led i samhällets åtgärder för handikappade ingår att
ordna arbete och sysselsättning åt dessa. Åtgärder i detta syfte utgör sedan
länge ett betydande inslag i arbetsmarknadspolitiken. Såsom framhålles
i ett nyligen avlämnat betänkande av handikapputredningen uppmärksammas
problemen på området alltmer av staten, kommunerna och arbetsmarknadens
parter. Följden har blivit en utbyggnad av samhällets åtgärder för
att förbättra de handikappades möjligheter till en meningsfylld sysselsättning.
De riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken, som riksdagen fastställde
1966, innebär fortsatt utbyggnad och effektivering av samhällets åtgärder.
Åtgärder, som är särskilt ägnade att underlätta handikappades anpassning
till arbetslivet, betecknas med ett sammanfattande namn som arbetsvärd.
Den är i princip avsedd för alla handikappade som behöver den, oavsett
handikappets art. Arbetsvärden omfattar ar bet sprövning, arbetsträning och
skyddad sysselsättning. Arbetsträningen syftar till att öva upp den handikappades
arbetsförmåga och arbetsskicklighet under en begränsad tid medan
skyddad sysselsättning är avsedd för handikappade som har svårt att
få eller behålla ett arbete i öppna marknaden. Placering vid verkstad för
skyddad sysselsättning innebär att den handikappade inlemmas i en miljö
med industriell karaktär, där han i princip skall kunna stanna kvar under

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

obegränsad tid. Verksamheten är inriktad på produktion med så god ekonomisk
lönsamhet som möjligt. Vanlig arbetslön och inte bara flitpengar
bör betalas. Om möjligt skall lönen bestämmas efter ackord.

Någon lagstiftning varigenom vissa samhällsorgan åläggs att bedriva
arbetsvärd finns inte men verksamheten stimuleras genom att — enligt
kungörelse den 16 juni 1966, nr 370 — statsbidrag kan utgå till bl. a. landstings-
och primärkommun för anordnande och drift av verkstäder inom
arbetsvärden. Som villkor för att statsbidrag skall utgå gäller bl. a. att platserna
ställs till arbetsförmedlingens förfogande. Tillsyn över verksamhet,
till vilken bidrag utgår, utövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Primärkommuner na är i regel huvudmän för de skyddade verkstäderna,
men även en del landstingskommuner driver sådana. Enligt 1966 års handikappundersökning
fanns 189 skyddade verkstäder och 34 träningsverkstäder
med omkring 6 100 respektive 1 500 platser.

Den utredning, som behandlat omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda,
föreslog att det skulle införas skyldighet för huvudmännen att ordna
skyddad sysselsättning för de utvecklingsstörda. Vidare föreslogs, att särskilda
verkstäder skulle inrättas för denna grupp, att verkstäderna skulle
drivas av omsorgsstyrelsen samt att statsbidrag skulle utgå till verksamheten
utan villkor att platserna på verkstäderna stod till den offentliga arbetsförmedlingens
förfogande.

Departementschefen framhåller i propositionen att det inte är lämpligt att
ålägga huvudmännen att anordna skyddad sysselsättning och således införa
en lagstadgad rätt för psykiskt utvecklingsstörda till sådana omsorger, medan
en dylik rätt ännu inte tillkommer övriga handikappgrupper. Särskilda
statsbidragsvillkor bör inte heller föreskrivas för denna verksamhet. Med
hänsyn till att det är angeläget att psykiskt utvecklingsstörda får del av
arbetsvärd, särskilt skyddad sysselsättning, bör man enligt departementschefens
mening räkna med att landstingskommunerna kommer att bygga
ut sådan verksamhet för de utvecklingsstörda. Han erinrar också om att
bidragskungörelsen innehåller bara ett fåtal villkor av organisatorisk art.
Således är det utan betydelse ur statsbidragssynpunkt om den skyddade
sysselsättningen drivs av omsorgsstyrelsen eller annat landstingskommunalt
organ. Här finns alltså möjlighet att ta hänsyn till de lokala förhållandena.
Olika organisationsformer kan prövas. Vad som är viktigt, fortsätter departementschefen,
är en nära samverkan mellan den offentliga arbetsförmedlingen,
omsorgsstyrelsen och landstingskommunens allmänna arbetsvårdsorgan
samt, i förekommande fall, primärkommunalt arbetsvårdsorgan. Att
arbetsmarknadsstyrelsen när det gäller psykiskt utvecklingsstörda bör
samråda med socialstyrelsen och vid behov med skolöverstyrelsen är också
självklart. Slutligen framhåller departementschefen, att en kombination av
skyddad sysselsättning och omsorger enligt lagen givetvis inte hindras av
att den skyddade sysselsättningen inte finns upptagen i lagen.

78 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Om huvudmännen åläggs att ordna verkstäder för skyddad sysselsättning,
innebär detta att omsorgsstyrelserna kommer att driva en verksamhet
på området som visserligen är speciellt avpassad för de utvecklingsstörda
men som i princip skils från annan skyddad verksamhet. Detta innebär att
man åstadkommer en icke önskvärd, till tiden obegränsad isolering av de
utvecklingsstörda från andra människor. Utskottet vill inte medverka till
en sådan utveckling, som skulle stå i strid mot lagens allmänna syfte. På
grund av det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utöver det anförda vill utskottet i detta sammanhang framhålla följande.
Självfallet är det angeläget att landstingen bygger ut organisationen för den
skyddade verksamheten och därvid beaktar de speciella problem som finns
för de utvecklingsstörda. Omsorgsstyrelsen har här en viktig funktion att
fylla. Genom att inte binda landstingen på det organisatoriska planet kan
man underlätta för landstingen att nå den nära samverkan mellan olika
organ, som departementschefen understrukit angelägenheten av. De synpunkter
utskottet ovan anfört i fråga om skyddade verkstäder får inte uppfattas
som om utskottet motsätter sig att omsorgsstyrelserna organiserar
särskild skyddad verksamhet för utvecklingsstörda. Sådan verksamhet bör
emellertid begränsas till fall där den inte lämpligen kan samordnas med
motsvarande verksamhet för andra handikappgrupper. Framför allt torde
detta bli aktuellt i fråga om verksamhet som bedrivs i anslutning till institutioner
för utvecklingsstörda.

Precisering av vårdbegreppet

I 4 § anges i huvudsak endast de vårdinrättningar som huvudmännen är
skyldiga att ordna för de utvecklingsstörda. I de likalydande motionerna
I: 877 och II: 1086 samt i motionen II: 1087 yrkas att paragrafen skall kompletteras
med ett stadgande av innehåll, att vården skall omfatta erforderlig
personlig och medicinsk omvårdnad. Vidare yrkas, att i lagtexten skall anges
att vården omfattar även andra omsorger. De omsorger som särskilt bör
nämnas är — utöver skyddad sysselsättning — lekterapi och arbetsterapi.

För att syftet med vården av de utvecklingsstörda skall nås krävs en mångfald
olika åtgärder som måste avpassas efter den utvecklingsstördes ålder
och utvecklingsgrad. Utskottet delar motionärernas mening att vården bör
omfatta behövlig personlig och medicinsk omvårdnad och att såväl lekterapi
som arbetsterapi bör ställas till förfogande. Detta överensstämmer med vad
departementschefen uttalar i propositionen. Utskottet kan emellertid inte
finna, att det skulle vara till fördel om en precisering av vårdåtgärderna
görs i 4 § på det sätt som föreslås i motionerna. För många utvecklingsstörda
kan mer speciella vårdåtgärder, såsom talterapi och sjukgymnastik, vara
av särskild vikt, och en uppräkning av det slag som förordas av motionärerna
kan inte bli annat än en exemplifiering. Utskottet biträder på grund

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967 79

av det anförda departementschefens förslag till lagtext och avstyrker motionsyrkandena.

Vissa personalfrågor

I den föreslagna omsorgslagen finns ett fåtal bestämmelser rörande vissa
personalkategorier som tillagts beslutanderätt och befogenheter i förhållande
till de utvecklingsstörda. De befattningshavare som nämns är särskolchef,
vårdchef, vissa läkare, rektor för särskola samt föreståndare för olika vårdinrättningar.

I de likalydande motionerna I: 877 och II: 1086 framförs vissa synpunkter
rörande landstingens personalplanering. Motionärerna gör gällande, att den
planeringsskyldighet, som landstingen ålägges enligt 8 §, väl ensidigt inriktas
på att anskaffa elev- och vårdplatser för de utvecklingsstörda, trots
att den fortsatta utvecklingen till väsentlig del måste komma att avse öppna
och halvöppna omsorgsformer. Motionärerna framhåller att personalplaneringen
för vården av de utvecklingsstörda har intimt samband med annan
landstingens planering. De vill att riksdagen skall uttala sig för att landstingen
vid sin personalplanering även skall ta hänsyn till de särskilda problem,
som är förknippade med omsorger om utvecklingsstörda.

Huvudmännen är naturligtvis även utan närmare bestämmelser i omsorgslagen
skyldiga att ha den personal som behövs för att de skall kunna
fullgöra sina åligganden enligt lagen. Utredningen, som gjort en relativt
utförlig genomgång av olika personalkategorier, framhöll, att de utbyggda
och nya omsorgerna om de utvecklingsstörda måste föranleda både huvudmännen
och de statliga tillsynsmyndigheterna att ägna särskild uppmärksamhet
åt specialistutbildning för de olika verksamhetsgrenarna.

Utskottet delar denna uppfattning. Såväl då det gäller specialistbefattningar
som vanlig vårdpersonal är det av vikt, att prognoser över personalbehovet
görs upp på längre sikt och åtföljs av erforderliga planeringsåtgärder.
Utskottet anser sig kunna utgå från att huvudmännen vid sin planering
handlar efter de linjer motionärerna drar upp. Något särskilt initiativ
från riksdagens sida i anledning av motionsyrkandet är därför inte erforderligt.

I motionen II: 1095 yrkas, att riksdagen skall föreskriva att förvaltningstjänstemän
skall finnas hos omsorgsstyrelsen samt att tjänstemannen skall
kallas till styrelsens sammanträden och att han vid dessa skall få delta i
överläggningarna men ej i besluten och få sin mening antecknad i protokollet.
Motionären vill att föreskrifter i dessa hänseenden skall tas in i lagen.

Enligt utskottets mening bör omsorgsstyrelsernas arbete inte genom lagföreskrifter
bindas i vidare mån än vad som kan anses oundgängligen nödvändigt
med hänsyn till framför allt de krav av rättssäkerhetsnatur, som
ställs på dem. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

80 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Vissa statsbidragsfrågor

För närvarande utgår statsbidrag med 95 % av kostnaderna för löner till
rektorer och lärare vid särskolor. Personalkostnadsbidrag utgår inte på
vårdsidan.

I de likalydande motionerna I: 883 och II: 1096 anförs inledningsvis, att
särskolan enligt propositionen kommer att anordnas i så nära anslutning
till den allmänna skolan som möjligt och att samordningen av skolformerna
kräver en samsyn även i fråga om statsbidragsbestämmelserna. Enligt motionärernas
mening bör därför reglerna för särskolan ses över så att de
kommer att bättre stämma överens med motsvarande bestämmelser inom det
allmänna skolväsendet. Motionärerna yrkar vidare att bestämmelserna ses
över i ett annat avseende, nämligen då det gäller lärarbegreppet. Statsbidrag
bör enligt deras mening utgå till fler lärargrupper än för närvarande. Motionärerna
nämner särskilt talpedagoger.

Även i motionen II: 1095 tas statsbidragsbestämmelserna i fråga om särskolan
upp till behandling. Motionären anser, att bestämmelserna bör utformas
så, att statsbidrag kan utgå till löner för personal, som praktiskt
taget helt arbetar på undervisningssidan.

De lärarkategorier som nu inräknas vid bestämmandet av lärarlönebidraget
utgöres förutom av lärare i kunskapsämnen av yrkeslärare, slöjdlärare,
förskollärare samt lärare i gymnastik och hemkunskap. Utredningen föreslog
att statsbidrag borde utgå även till avlönande av talpedagog, vissa nya
lärarkategorier, särskolchef, vårdchef, biträdande sådana befattningshavare,
kurator, psykolog och biträdande psykolog, föreståndare och biträdande
föreståndare för olika inrättningar samt arbetsterapeut. Utredningens förslag
omfattar således personalkategorier på både undervisnings- och vårdsidan.
Departementschefen har inte godtagit utredningens förslag i detta
hänseende utan uttalat att de nuvarande principerna för fördelningen av
personalkostnaderna mellan staten och huvudmännen bör bestå.

De ökade uppgifter som läggs på huvudmännen genom reformen i fråga
om omsorgerna för de utvecklingsstörda ställer ökade krav även i ekonomiskt
avseende på huvudmännen. För att stimulera dessa att snabbt åstadkomma
en utbyggnad av omsorgerna i enlighet med omsorgslagens intentioner
kan det enligt utskottets mening finnas fog att i anledning av motionsyrkandena
statsbidragsbestämmelserna beträffande personalkostnader blir
föremål för översyn.

I motionerna I: 877 och II: 1086 yrkas, att landstingen skall få statsbidrag
för skyddade verkstäder avsedda för psykiskt utvecklingsstörda även om
platserna inte ställs till arbetsförmedlingens förfogande. I motionen II: 1087
framställs ett utredningsyrkande, som syftar till en liberalisering av samma
statsbidragsvillkor. Motionärerna vill att omsorgsstyrelserna skall lämnas
rimlig frihet i detta avseende när det gäller verkstäder anknutna till
vårdhem eller till en grupp av inackorderingshem för utvecklingsstörda.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Utskottet har i avsnittet skyddad sysselsättning avstyrkt att huvudmännen
i omsorgslagen skall åläggas att ordna skyddade verkstäder för psykiskt
utvecklingsstörda. Såsom utskottet uttryckligen framhållit är det emellertid
önskvärt, att denna grupp såväl som andra handikappgrupper får tillgång
till skyddad sysselsättning. Det är självfallet av värde att gällande statsbidragsbestämmelser
inte i onödan verkar hämmande på landstingens benägenhet
att vara aktiva på detta område. Med hänsyn härtill anser utskottet
att även de statsbidragsregler, som här avses, bör bli föremål för översyn.

Vad utskottet anfört om statsbidragsbestämmelserna beträffande personalkostnader
och kostnader för skyddade verkstäder bör bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen inte
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 877 och
11:1086 samt 11:1087, samtliga motioner såvitt avser 3 §
förslaget till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
måtte bifalla förevarande proposition, nr
142, i motsvarande del;

B. att riksdagen med avslag på följande motioner, nämligen 1)

1:876 och 11:1085 samt 11:1087, samtliga motioner
såvitt avser 6 § första stycket andra punkten förslaget till
omsorgslag,

2) 1:876 och 11:1085, 1:877 och 11:1086 samt 11:1087,
samtliga motioner såvitt rör delegation till lokal skolstyrelse,

3) 1:876 och II: 1085, 1:877 och 11:1086 samt II: 1087,
samtliga motioner såvitt avser skyddad sysselsättning,

4) 1:877 och 11:1086 samt 11:1087, samtliga motioner
såvitt angår precisering av vårdbegreppet,

5) II: 1095, såvitt angår föreskrifter om förvaltningstjänstemän
hos omsorgsstyrelsen,

måtte antaga 4, 6, 7, 11, 13 och 15 §§ i förslaget till lag angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda;

C. att riksdagen med avslag på motionerna 1:876 och
11:1085 samt 1:877 och 11:1086, samtliga motioner såvitt
avser 16 § förslaget till lag angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda, måtte bifalla propositionen i motsvarande
del;

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 2 avd. Nr 67

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

D. att riksdagen måtte bifalla propositionen i de delar som
icke omfattas av vad utskottet under A, B och C hemställt;

E. att riksdagen i anledning av motionerna 1:883 och
II: 1096 samt II: 1095, sistnämnda motion såvitt angår statsbidrag
till personal på undervisningssidan, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört om statsbidragsbestämmelserna
beträffande personalkostnader;

F. att riksdagen i anledning av motionerna 1:877 och
11:1086 samt 11:1087, samtliga motioner såvitt avser statsbidragsbestämmelserna
beträffande kostnader för skyddade
verkstäder, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till
känna vad utskottet anfört i nämnda fråga;

G. att motionerna I: 877 och II: 1086, såvitt angår frågan
om personalplanering, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

H. att följande motioner, nämligen

1) I: 877 och II:1086,

2) I: 883 och II:1096,

3) II: 1087 samt

4) 11:1095,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 november 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars
Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Edström (fp), Wanhainen
(s)*, Blomquist (h) och fru Elvy Olsson (ep)*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg
(s), Rimmerfors (fp), fru Ekendahl (s), herr Gustavsson i Alvesta (ep),
fröken Wetterström (h), herr Johansson i Södertälje (s) och fru Svensson
(s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

Reservationer

vid utskottets hemställan under A

av fru Hamrin-Thorell (fp), herr Blomquist (h), fru Elvy Olsson (ep),
herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors (fp), Gustavsson i Alvesta
(ep) och fröken Wetterström (h), vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 75 med orden
»Departementschefen framhåller» och slutar på s. 76 med orden »därför
motionsförslaget» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I propositionen framhåller departementschefen, att det skall vara obligatoriskt
för landstingskommunerna att anordna samtliga de undervisningsformer,
som uppräknas i lagförslaget. Enligt utskottets mening bör detta
otvetydigt framgå av lagtexten. Denna bör därför omformuleras i enlighet
med motionärernas intentioner. Genom den av departementschefen föreslagna
lagtexten regleras även frågan om den organisatoriska avgränsningen
av varje särskola. Eftersom denna avgränsning har betydelse då det gäller
de regler i lagen som avser inskrivning i särskola och utskrivning därifrån,
bör motsvarande reglering göras i den lagtext, som förordas av utskottet.»
dels att utskottet bort hemställa,

att riksdagen — med förklaring att viss ändring och tillägg
bör göras i 3 § förslaget till lag angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda — i anledning av motionerna
1:877 och 11:1086 samt 11:1087, samtliga motioner såvitt
avser nämnda paragraf, måtte för sin del antaga paragrafen
i följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

3 §•

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda
meddelas i särskola. I
samband därmed skall eleverna beredas
den personliga och medicinska
omvårdnad som behöves. Särskola
omfattar förskola, skola för grundundervisning,
träningsskola eller yrkesskola
eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt —•
För psykiskt —
Undervisning av

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda
meddelas i särskola. I
samband därmed skall eleverna beredas
den personliga och medicinska
omvårdnad som behöves. Undervisningen
omfattar förskolundervisning,
grundundervisning, träningsundervisning
och yrkesundervisning.
Vid varje särskola förekommer en
eller flera av dessa undervisningsformer.

--i specialsärskola.

--lämpad undervisning.

---den 6 juni 1962 (nr 319).

84 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

vid utskottets hemställan under B

av fru Hamrin-Thorell (fp), herr Blomquist (h), fru Elvy Olsson (ep),
herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors (fp), Gustavsson i Alvesta
(ep) och fröken Wetterström (h), vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 78 med orden
»Om huvudmännen» och slutar på samma sida med orden »för utvecklingsstörda»
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Den genomgående tanken i lagförslaget är att de utvecklingsstörda skall
erhålla omsorger av den art och omfattning att de utvecklingsstörda så
långt möjligt kan anpassas till en normal och meningsfull tillvaro. För att
nå detta mål är det av värde, att de utvecklingsstörda kan få sådan sysselsättning,
att de känner att de gör en produktiv insats i samhället. I många
fall är det över huvud taget inte möjligt att placera de utvecklingsstörda
i den öppna arbetsmarknaden. I andra fall är detta möjligt först efter en
anpassningsperiod av längre eller kortare varaktighet i ett arbete, där
speciell hänsyn kan tas till den utvecklingsstördes handikapp. I nu angivna
fall är det av största värde, att de utvecklingsstörda kan placeras i verkstäder
för skyddad sysselsättning. En konsekvens av det sagda är enligt
utskottets mening, att huvudmännen bör åläggas skyldighet att ge de utvecklingsstörda
möjlighet att arbeta i sådana verkstäder. Skyldigheten bör
i enlighet med motionsyrkandena inskrivas i 4 § omsorgslagen.

Då det härefter gäller den praktiska frågan om driften av skyddade verkstäder
för utvecklingsstörda kan utskottet i allt väsentligt ansluta sig till
vad departementschefen anfört. Hänsyn bör tas till de lokala förhållandena
och olika organisationsformer kan prövas. I många fall torde det vara lämpligt
inte bara att en nära samverkan på detta område kommer till stånd
mellan omsorgsstyrelsen och primärkommunalt eller landstingskommunalt
arbetsvårdsorgan utan även att sistnämnda organ svarar för den omedelbara
ledningen av verksamheten även för de utvecklingsstörda. I detta syfte
bör en delegationsmöjlighet motsvarande den som finns i fråga om bl. a.
särskola inskrivas i lagen. Bestämmelsen kan lämpligen infogas i 6 §. För
verkstad för skyddad sysselsättning bör, liksom för andra vårdinrättningar
för utvecklingsstörda, finnas föreståndare. Vidare bör det finnas en läkare
som är ansvarig för den medicinska vården. Högsta tillsynen över verkstäder
för skyddad sysselsättning, som drivs enligt lagen, bör tillkomma
arbetsmarknadsstyrelsen.»

dels att utskottet bort hemställa,

att riksdagen — med förklaring att vissa ändringar och
tillägg bör göras i 4, 6, It och 13 §§ förslaget till lag angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda — i anledning
av motionerna I: 876 och II: 1085, I: 877 och II: 1086
samt 11:1087, samtliga motioner såvitt avser skyddad sys -

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967 85

selsättning, ävensom med avslag å följande motioner, nämligen 1)

1:876 och 11:1085 samt 11:1087, samtliga motioner
såvitt avser 6 § första stycket andra punkten förslaget till
omsorgslag,

2) 1:876 och 11:1085, 1:877 och 11:1086 samt 11:1087,
samtliga motioner såvitt rör delegation till lokal skolstyrelse,

3) 1:877 och 11:1086 samt 11:1087, samtliga motioner
såvitt angår precisering av vårdbegreppet,

4) II: 1095, såvitt angår föreskrifter om förvaltningstjänstemän
hos omsorgsstyrelsen,

måtte för sin del antaga 4, 6, 7, 11, 13 och 15 §§ lagförslaget
med följande ändringar och tillägg, nämligen att 4, 6,
11 och 13 §§ erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

För vård av psykiskt utvecklingsstörda
skall finnas vårdhem, specialsjukhus,
daghem för barn och
sysselsättningshem. För utvecklingsstörda
som behöver vård i vårdhem
med särskilda anordningar skall finnas
specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd---

(Utskottets förslag)

§•

6 §•

Ledningen av---landstingskommunens förvaltningsuppgifter.

Landstingskommun äger överlåta
ledningen av särskola på skolstyrelsen
i den kommun där särskolan är
belägen.

Landstingskommun äger besluta
vårdsstyrelse.

Drives inrättning-----

För vissa--------

Landstingskommun äger överlåta
ledningen av särskola på skolstyrelsen
i den kommun där särskolan är
belägen. Ledningen av verkstad för
skyddad sysselsättning får överlåtas
på kommunalt eller landstingskommunalt
organ.

---landstingskommunens sjuk psykiskt

utvecklingsstörda.

- sådana nämnder.

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

11 §•

Särskola skall stå under ledning
av en rektor. För vårdhem, daghem,
sysselsättningshem, inaekorderingshem
och elevhem skall finnas föreståndare.

Vid de

Särskola skall stå under ledning
av en rektor. För vårdhem, daghem,
sysselsättningshem, inackorderingshem,
elevhem och verkstad för skyddad
sgsselsättning skall finnas föreståndare,

medicinska vården.

13 §.

Högsta tillsynen över den verksamhet
som bedrives enligt denna lag utövas
av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen
med den fördelning av uppgifterna
som Konungen bestämmer.
För varje inrättning för psykiskt utvecklingsstörda
skall en av dessa
myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet.

Under skolöverstyrelsen —---

-----tillsynen över.

III

vid utskottets hemställan under F

av fru Hamrin-Thorell (fp), herr Blomquist (h), fru Elvy Olsson (ep),
herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors (fp), Gustavsson i Alvesta
(ep) och fröken Wetterström (h), vilka ansett,
att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 81 med orden »Utskottet
har» och slutar på samma sida med orden »för översyn» bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Vid driften av skyddade verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda bör,
såsom departementschefen framhållit, samverkan ske med bl. a. arbetsförmedlingen.
Enligt utskottets mening finns det emellertid inte något bärande
skäl för att upprätthålla kravet att platserna skall ställas till arbetsförmedlingens
förfogande för att statsbidrag skall utgå. Detta statsbidragsvillkor
bör därför tas bort för de här aktuella verkstäderna.»

ESSELTE AB, STHLM 67
714963