Andra lagutskottets utlåtande nr 62 (Utlåtande 1945:L2u62 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1945 kl. 9 fm.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av
högertrafik.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen i första kammaren nr 37 avherr
Helgesson m. fl. samt i andra kammaren nr 71 av herr Nilsson i Göteborg
m. fl. och nr 177 av herr Birke.

I motionerna, av vilka de två förstnämnda äro likalydande, hemställes, att
riksdagen måtte i princip besluta införande av högertrafik i landet samt bemyndiga
regeringen att så snart förhållandena det medgiva genomföra reformen,
enligt de två förstnämnda motionerna dock senast två år efter krigets
slut.

Belräffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till
motionerna.

I ärendet har till utskottet inkommit en skrivelse från Stockholms handelskammare,
vari hemställts, att utskottet måtte tillstyrka bifall till motionerna.

Spörsmålet om övergång till högertrafik har vid flera tillfällen behandlats
i riksdagen samt varit föremål för utredningar av sakkunniga. En redogörelse
för vad sålunda och i övrigt beträffande frågan förekommit till och
med 1938 års riksdag finnes intagen i andra lagutskottets utlåtande nr 24
vid 1939 års lagtima riksdag. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Vid 1939 års riksdag väckte herr Lindhagen en motion, I: 217, vari hemställdes,
att riksdagen ville anhålla hos Kungl. Maj:t att överväga och för
riksdagen framlägga förslag snarast möjligt örn övergång till högertrafik.

I utlåtande, nr 24, i anledning av motionen yttrade andra lagutskottet bl. a.:

Såsom framgår av den i detta utlåtande lämnade redogörelsen har högertrafiken
på senare tid vunnit allt vidsträcktare tillämpning. I Europa torde
inom en nära framtid allenast Sverige samt Storbritannien och Irländska
fristaten komma att fortfarande tillämpa vänstertrafik. Den stora anslutning,
som regeln om högertrafik sålunda erhållit, innebär otvivelaktigt för
Sveriges vidkommande vissa olägenheter. Frågan om införande av ändrade
trafikregler i förevarande hänseende synes på grund därav förr eller senare
böra även i vårt land bliva föremål för allvarligt övervägande från statsmakternas
sida. En omläggning till högertrafik måste emellertid under alla
förhållanden under övergångstiden vara förenad med vissa svårigheter och
Bihang lill riksdagens protokoll t945. 9 sami. 2 aud. Nr 62.

Ändra lagutskottets utlåtande nr 62.

kostnaden för en sådan omläggning kommer uppenbarligen att belöpa sig till
betydande belopp. Spörsmålet örn vårt lands övergång till högertrafik bör
följaktligen undersökas ur olika synpunkter. Enligt utskottets mening är
det angeläget, att ett ställningstagande till denna fråga icke uppskjutes till
en tidpunkt, då kostnaderna för en omläggning och de olägenheter, som äro
förenade därmed, måhända kunna visa sig vara större än vad för närvarande
är fallet.

En i ämnet verkställd utredning —--har emellertid visat, att antalet av

de olyckor, som kunna tillskrivas utländska förares ovana vid vänstertrafik,
är relativt ringa. Antalet olyckshändelser, som i utlandet vållas av svenska
motorförares ovana vid högertrafik, torde icke heller vara av någon mera
betydande storleksordning. Av de skador, som uppstått i följd av trafik med
utländska fordon, stå emellertid anmärkningsvärt många i samband med
utländska förares ovana vid vänstertrafik. De av utskottet inhämtade uppgifterna
rörande motorfordonstrafiken mellan Sverige och utlandet giva dessutom
vid handen, att denna trafik sedan åtskilliga år tillbaka befinner sig i
snabb ökning. Skäl synas icke föreligga för annat antagande än att denna
ökning av trafiken även framdeles kommer att fortsätta. Med hänsyn härtill
kan det icke anses utslutet, att den olycksfallsrisk, som är förbunden med ett
bibehållande av vänstertrafiken, med tiden kan komma att framstå såsom
mera allvarlig än för närvarande.

Den alltmer stegrade trafiken mellan vårt land och utlandet torde medföra,
att en övergång till högertrafik jämväl ur annan synpunkt kan befinnas
önskvärd. Förefintligheten av olika trafikregler i skilda länder förorsakar
uppenbarligen alltid vissa svårigheter för den resande allmänheten.
Den försiktighet och omtanke, som måste åligga förare av motorfordon under
färd i ett land med för honom främmande trafikregler, kan ofta vara
ägnad att i viss mån verka avhållande från en sådan färd. Ett hämmande
på detta sätt av den internationella motorfordonstrafikens utveckling står
uppenbarligen icke i överensstämmelse med tidens krav. Enligt utskottets
mening måste det framstå såsom en angelägenhet av vikt, att hindren för
denna trafik i görligaste mån undanröjas. I detta sammanhang vill utskottet
framhålla, att högertrafiken vunnit internationell tillämpning vid samfärdsel
såväl till sjöss som i luften. Det synes utskottet uppenbart, att en
fortsatt ökning av motorfordonstrafiken länderna emellan kommer att medföra
allt starkare krav på enhetliga regler även såvitt angår trafiken till
lands.

De av utskottet berörda olägenheterna av vänstertrafikens bibehållande
göra sig för övrigt gällande icke allenast med avseende å trafiken med motorfordon.
Jämväl andra trafikanter och framförallt fotgängare hava vid resor
till länder med för dem främmande trafikregler ofta svårt att vänja sig vid
dessa och kunna även på grund därav lätt bliva utsatta för olycksfall. Genom
den år 1938 antagna semesterlagen hava stora grupper av vårt folk kommit
i åtnjutande av en förlängd semesterledighet. Till följd därav synes en
ökning av persontrafiken till våra närmaste grannländer kunna förväntas.
Därvid torde förutom automobiler och omnibusar jämväl cyklar komma

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

(ill användning i större utsträckning än för närvarande. Åstadkommande
av enhetliga trafikregler i olika länder synes till följd härav vara ett intresse,
som med tiden kommer att omfattas av allt bredare folklager i vårt land.

Enligt utskottets mening bör vid övervägande av frågan, huruvida högertrafik
bör genomföras i vårt land, jämväl beaktas, att den utländska turisttrafiken
för Sveriges vidkommande utgör en icke obetydlig inkomstkälla.
Det torde sålunda vara ett ekonomiskt intresse för oss att tillse, att trafikreglerna
i landet icke äro ägnade att verka hämmande på turisttrafikens
omfattning.

Varje genomgripande förändring av trafikreglerna i ett land är otvivelaktigt
förenad med vissa olycksfallsrisker. Erfarenheterna från det förutvarande
Österrike giva sålunda vid handen, att den därstädes under föregående
år genomförda övergången från vänster- till högertrafik varit förenad
med en icke obetydlig ökning av trafikolyckornas antal. Även för vårt
lands vidkommande torde en liknande omläggning av trafiken medföra
stegrad olycksfallsfrekvens. Denna stegring kan emellertid förväntas bliva
av övergående natur. Den olycksfallsrisk, som äger samband med olikheten
i trafikregler länderna emellan, är däremot av mera stadigvarande beskaffenhet.
I detta sammanhang bör vidare beaktas, att motorfordonstrafiken
i landet för närvarande befinner sig i oavbruten ökning. Även örn samtidigt
trafikanordningarna förbättras och trafiksäkerheten därigenom höjes, kan
till följd av trafikens fortgående stegring antalet olyckshändelser i samband
med en övergång till högerkörning i vårt land förväntas bliva större ju
längre tid som förflyter, innan trafikomläggningen genomföres.

En övergång till högertrafik kommer uppenbarligen att medföra icke oväsentliga
kostnader. Sålunda måste i de städer, där spårvägstrafik förekommer,
åtskilliga ändringsarbeten verkställas med avseende å vagnpark samt
banor och anläggningar. Vidare måste vägmärken och andra till tjänst för
väg- och gatutrafiken uppsatta signaler flyttas, varjämte vissa ändringsarbeten
i övrigt å gator och vägar torde bliva erforderliga. En av de största
utgiftsposterna vid en övergång till högertrafik torde föranledas av den ombyggnad
av omnibusbeståndet, som därvid måste vidtagas. Av utskottets
ovan lämnade redogörelse framgår, att antalet omnibusar i riket under senare
år undergått en väsentlig ökning. Skäl synas föreligga för antagandet,
att denna ökning under de närmaste åren kommer att fortsätta och att till
följd därav kostnaden för en eventuell ombyggnad av omnibusar kommer
att växa. Emellertid torde spårvägstrafiken i de inre delarna av vissa städer
framdeles komma att nedläggas. Därigenom skulle uppenbarligen en
minskning av kostnaderna för spårvägstrafikens omläggning inträda. Denna
minskning kommer dock sannolikt att uppvägas av ökade utgifter för ombyggnad
av det större antal omnibusar, som vid en sådan tidpunkt kan finnas
i landet. Jämväl övriga utgifter, som äro förbundna med en övergång
till högertrafik, torde till följd av de anordningar, som betingas av den alltmer
växande trafiken, visa cn tendens till ökning.

På grund av vad sålunda anförts vill utskottet förorda, att utredning angående
lämpligheten av en övergång till högertrafik i vårt land nu kommer
till stånd. Vid en sådan utredning torde — förutom övriga på frågan inverkande
omständigheter — särskilt böra beaktas de möjligheter, som kunna
förefinnas att begränsa den ökning av olycksfallsrisken som måste befaras
vid tiden för omläggningens genomförande. En sådan ökning lärer almin -

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

stone delvis kunna motverkas, om övergången genomföres vid därför lämpad
tidpunkt och om densamma föregås av en omfattande upplysningsverksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen
i anledning av motionen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville låta verkställa en allsidig utredning rörande lämpligheten av att i
vårt land genomföra högertrafik samt för riksdagen framlägga de förslag,
till vilka utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Efter bemyndande av Kungl. Majit tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet
den 26 augusti 1939 särskilda sakkunniga (1939 års
högertrafikkommitté) för att inom departementet biträda nied verkställande
av en förutsättningslös utredning i ämnet.

Kommittén avgav den 3 december 1940 betänkande med förslag rörande
övergång till högertrafik i Sverige (Statens off. utredn. 1940:30). Ur betänkandet
torde här i anslutning till vissa av de synpunkter, som utvecklats i
andra lagutskottets ovannämnda utlåtande nr 24/1939, böra anföras följande.

Enligt kommitténs uppfattning kunde avgörande företräde ur teoretisk
eller teknisk synpunkt icke givas åt någotdera av de trafiksystem, varom
fråga är. Den omständigheten att flertalet bilar i vårt land vore vänsterstyrda
kunde icke godtagas såsom skäl för övergång till högertrafik. Även
om de fördelar, som ur trafiksäkerhetssynpunkt kunde påvisas vid tillämpning
av vänsterstyrning i högertrafik, skulle antagas större än de olägenheter,
som kunde vara förbundna med vänsterstyrning i nuvarande trafiksystem,
torde dessa fördelar icke vara av den art eller storleksordning att de
i och för sig kunde motivera en så omfattande samt med väsentliga kostnader
och olägenheter förenad åtgärd som hela trafiksystemets omläggning i
förevarande avseende, överhuvud syntes det ej förenat med klok förtänksamhet
att grunda en dylik omläggning, vilken måste förutsättas komma att
bliva bestående för överskådlig framtid, på en detalj i det nuvarande bilbeståndets
konstruktion.

Huvudskälet för en övergång till högertrafik måste enligt kommittén vara
kravet på största möjliga enhetlighet beträffande trafikreglerna i den internationella
landsvägstrafiken. Detta krav grundade sig givetvis i första hand
på angelägenheten av att eliminera de orsaker till trafikolyckor, som med
nu rådande oenhetliga system funnes och som uppenbarligen måste få större
betydelse i den mån vårt land finge ökad andel i internationell trafik. Vid
bedömande av detta kravs berättigande ur trafiksäkerhetssynpunkt måste
hänsyn tagas ej blott till den utländska trafik, som inkomme till vårt land
från länder med högertrafik, utan även till den trafik, som ginge till sådana

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

länder från vårt land. Man måste vidare taga hänsyn till såväl bilar som
cyklister och trafikanter till fots. I detta sammanhang borde ock beaktas den
hämmande inverkan, som förekomsten av olika trafikregler i skilda länder
kunde antagas utöva främst på den internationella motorfordonstrafikens
utveckling, samt önskvärdheten av att detta hämmande moment kunde undanröjas
icke minst med hänsyn till den för vårt land ur ekonomisk synpunkt
betydelsefulla utländska turisttrafiken.

Beträffande frågan i vad mån tillämpningen av olika
trafikregler i de skilda länderna utövat inverkan på
olycksfallsrisken har kommittén kommit till samma uppfattning
som andra lagutskottet vid 1939 års riksdag. Örn alltså olycksfallsfrekvensen
hittills icke varit betydande, vore det emellertid enligt kommitténs åsikt
uppenbart, att olägenheterna av skilda trafikregler vid en intensifierad internationell
trafik skulle komma att växa. Man hade alltså att taga ståndpunkt
till frågan huruvida en sådan intensifiering vore sannolik.

För närvarande vore av naturliga skäl motorfordonstrafiken mellan Sverige
och utlandet reducerad till ett minimum, liksom även den inländska motorfordonstrafiken
vore väsentligt reducerad. När en vändning mot ökad trafik
kunde inträffa undandroge sig kommitténs bedömande. Då man emellertid
måste se frågan örn övergång till högertrafik på lång sikt, torde man vara
berättigad att vid frågans bedömande utgå från en förnyad stegring av såväl
den inländska motorfordonstrafiken som ock trafiken med utlandet. Vid
sådant förhållande torde den nuvarande nedgångsperioden i den internationella
trafiken icke böra åberopas såsom skäl för att nu undanskjuta ett
avgörande i positiv riktning. Å andra sidan syntes den minskade trafiken
ägnad att i vissa avseenden underlätta en omläggning av ifrågavarande slag,
ehuru man ej kunde bortse från att vissa med den nuvarande krisen sammanhängande
förhållanden innebure försvårande moment.

Kommittén ansåg, att en övergång till högertrafik beträffande väg- och
gatutrafik (alltså ej järnvägstrafik) måste anses principiellt riktig och borde
genomföras under förutsättning att därmed förväntad vinst i trafiksäkerhetsavseende
kunde antagas större än därmed förenad olägenhet. Att till
grund för ett beslut i förevarande avseende lägga några kalkyler rörande
ekonomisk vinst i form av ökad utländsk turisttrafik vid en omläggning
ansåge kommittén icke tiiirådligt, då några tillförlitliga beräkningar i detta
hänseende icke torde kunna framläggas.

De med en övergång till högertrafik förenade olägenheter, som borde vägas
mot vinsten därav, vore dels faran för ökade olycksfallsrisker under
övergångsperioden och dels kostnaderna för omläggningen. Vid bedömandet
av detta avvägningsspörsmål borde beaktas, att vinsten skulle bliva för framtiden
bestående under det att olägenheterna vore av övergående natur.

Att olycksfallsrisken under övergångsperioden skulle

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

stegras vöre enligt kommitténs uppfattning ofrånkomligt. För ett riktigt
bedömande av denna omständighet borde emellertid den totala omfattningen
av de skador, som på lång sikt kunde förväntas uppstå, om högertrafik infördes,
ställas i förhållande till omfattningen av skador vid bibehållen vänstertrafik.
En beräkning av detta förhållande torde dock icke med någon större
grad av tillförlitlighet kunna verkställas, då resultatet i verkligheten måste
bliva beroende på en mångfald olika faktorer, vilka ej kunde bestämmas på
förhand. Ett försök att med utnyttjande av tillgänglig statistik belysa förhållandet
hade dock på föranstaltande av kommittén utförts. Av de därvid
gjorda beräkningarna hade dragits den slutsatsen, att, i händelse högertrafik
ej infördes, olyckor, som berodde på ovana vid vänstertrafik, måste i det
långa loppet medföra skadeverkningar av större omfattning än dem som kunde
förväntas uppkomma av olyckor, som berodde på ovana vid högertrafik,
i händelse sådan trafik infördes, en slutsats som uppenbarligen talade till
förmån för en omläggning till högertrafik. I fråga örn den tidpunkt, då vid
en dylik omläggning vinsten i förevarande avseende skulle uppkomma, utvisade
åter de verkställda beräkningarna ej alltför gynnsamma resultat. Härvid
borde emellertid beaktas, att beräkningarna ytterst utginge från den
statistik, som hade verkställts i samband med trafikomläggningen i Österrike
under år 1938. Denna omläggning hade skett under särdeles ogynnsamma
förhållanden, bl. a. i samband med större trupprörelser, mörkläggningsövningar
m. m. Ej heller hade omläggningen genomförts samtidigt i hela
landet, vilket säkerligen bidragit till ökat antal olyckor. Vidare borde beaktas,
att beräkningarna ej toge hänsyn till de olyckor, som på grund av vår
ovana vid högertrafik inträffade utomlands. Efter en omläggning bortfölle
jämväl denna orsak till olycksrisker.

Kommittén ansåge sig därför med fog kunna antaga att — även om ett
ökat antal trafikolyckor i samband med övergång till högertrafik i vårt land
ej kunde undvikas — man dock härvid, såvida ej oförutsedda ogynnsamma
omständigheter inträffade, borde kunna påräkna ett vida bättre resultat än
de på grundval av beräkningarna skisserade, allt under förutsättning att
effektiva åtgärder till motverkande av olycksrisken vidtoges i enlighet med
vissa av kommittén förordade riktlinjer.

De med en övergång till högertrafik förenade kostnaderna ha avkommittén
beräknats för följande åtgärder:

förändring av vissa anordningar för trafiken å vägar och gator, såsom vägmärken,
trafiksignaler och refuger m. m.,

förändring av vissa av järnvägarnas signal- och säkerhetsanordningar,
vilka beröra väg- och gatutrafiken,

ombyggnad av viss del av spårvägarnas rullande materiel samt fasta anläggningar,

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

ombyggnad av omnibusar och vissa fasta för den yrkesmässiga omnibustrafiken
erforderliga anläggningar samt

åtgärder, som äro nödvändiga i samband med övergången för att eliminera
därmed förenade olägenheter och risker.

Under förutsättning att övergång till högertrafik kunde ske i juni 1943,
skulle kostnaderna för ovan nämnda åtgärder enligt kommitténs beräkningar
uppgå till omkring 16 miljoner kronor, därav för åtgärder beträffande
omnibusar m. m. omkring 10,3 miljoner. Kostnadsberäkningarna hade beträffande
sistnämnda belopp grundats å prisläget den 1 september 1940 och
i övrigt på prislägena vid skilda tider från hösten 1939 till utgången av 1940.

Enligt kommitténs förslag borde av kostnaderna något mer än 14 miljoner
kronor bäras av statsverket.

För klarläggande av sin ståndpunktbeträffande frågan örn
övergång till högertrafik anförde kommittén följande:

En övergång till högertrafik i vårt land beträffande väg- och gatutrafik
måste anses vara principiellt riktig för vinnande av största möjliga enhetlighet
i fråga om trafikreglerna till lands på sätt redan skett till sjöss och i
luften. Man bör jämväl kunna antaga, att därest effektiva åtgärder mot
den ökade risken för trafikolyckor i samband med övergången till dylik
trafik vidtagas, antalet av nämnda trafikolyckor skall kunna nedbringas
så att trafikomläggningen inom en ej alltför lång tid skall visa sig berättigad
ur trafiksäkerhetssynpunkt. Såvitt nu kan bedömas, synes en övergång
till högertrafik i anslutning till den nuvarande perioden av minskad
trafik å vägar och gator vara att förorda, därest en övergång överhuvud i
vårt land skall ske, enär en ökad trafik, som väl måste inom ett antal år förväntas,
kommer att medföra såväl ökade kostnader för som större olycksrisker
vid omläggningen.

Kommittén vill därför förorda, att — därest ej ur statsfinansiella synpunkter
eller av andra skäl, som undandraga sig kommitténs bedömande,
hinder möter — beslut fattas örn införande av högertrafik i vårt land i
enlighet med av kommittén förordade riktlinjer.

Över kommitténs betänkande avgåvos, efter remiss, yttranden av
länsstyrelserna (av vilka en del infordrade yttranden bl. a. från länens vägingenjörer,
vägstyrelser, bilbesikLningsmän och polismyndigheter), generalposts
lyrelsen, järnvägsstyrelsen, skolöverstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, överbefälhavaren, arméförvaltningens tygdepartement,
statspolisintendenten, statens arbetsmarknadskommission, Svenska
järnvägsföreningen, Svenska spårvägs-, buss- och förortsbaneföreningen
(numera Svenska lokaltrafikföreningen), trafikförsäkringsföreningen, Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande, Kungl, automobilklubben,
Motormännens riksförbund, Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Automobilbesiktningsmännens
förening, Cyklisternas riksförening (Cykelfrämjandet),
Sveriges bilskolors riksförbund, Svenska automobilhandlareför -

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

eningen, automobilhandlareförbundel, Svenska landskommunernas förbund,
Svenska stadsförbundet, Svenska trafikförbundet, Svenska vägföreningen,
Svenska vägstyrelsernas förbund, Svenska teknologföreningen och Svenska
motorförbundet.

I flertalet av yttrandena tillstyrktes i princip övergång till högertrafik. Införande
av högertrafik avstyrktes av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,
Hallands, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska
motcrförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Statskontoret
och statspolisintendenten, som icke direkt avstyrkte den föreslagna reformen
i princip, uttalade sig emellertid mot dess genomförande, åtminstone under
rådande förhållanden.

Vid 7.94/ års riksdag väcktes ånyo motioner, I: 110 av herr Nisser m. fl.
och 11:214 av herr Lundell, om införande av högertrafik.

I utlåtande, nr 13, i anledning av motionerna anmärkte andra lagutskottet,
att frågan huruvida högertrafik skulle införas i vårt land för närvarande
efter verkställd utredning vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Med
hänsyn härtill ansåge utskottet, att riksdagen icke då borde taga ställning
till denna fråga.

På grund härav hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Vid behandlingen av utskottsutlåtandet i andra kammaren anförde chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

Regeringen har beslutat att icke i år förelägga riksdagen förslag i ärendet.
I de inkomna remissyttrandena har man kunnat spåra en ganska positiv inriktning.
Flertalet hörda myndigheter ha uttalat sig för införande av högertrafik,
men det har också rests mycket starka betänkligheter emot att införa
högertrafik just nu. Särskilt har överbefälhavaren poängterat, att det icke
gärna kunde vara rimligt att genomföra en i trafikhänseende så genomgripande
omläggning i det osäkra läge, som nu är för handen. Påståendet, att
det just nu skulle vara särskilt lämpligt att övergå från vänsterkörning till
högerkörning, därför att trafiken är inskränkt, bemötes alltså från militärt
håll med hänvisning till att det skulle vara en mycket dålig beredskapsåtgärd
att vidtaga en trafikomläggning, när man icke vet, om icke under tiden
armén till äventyrs måste ställas på krigsfot. — ---De skäl mot en om läggning,

som anförts från militärt håll, måste av regeringen tillerkännas
en utomordentligt stor betydelse. Regeringens hållning har dessutom bestämts
av statsfinansiella hänsyn. Arrangemanget skulle enligt kommitténs
förslag kosta 16 miljoner kronor, varav staten skulle bidraga med omkring
14 miljoner kronor. Man måste väl ändå erkänna, att det finns andra ändamål,
som det är mera nödvändigt att tillgodose i dessa tider.

Som motiv för en övergång till högertrafik har----åberopats, att det

ur arbetslöshetssynpunkl skulle vara förmånligt att nu övergå till högertrafik.
Så är icke förhållandet. Saken är nämligen den, att det mesta av de

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

arbeten, som skulle behöva utföras vid en övergång från vänstertrafik till
högertrafik, består i omändring av omnibusparken och eventuellt ombyggnad
av spårvagnarna. Det gäller speciella arbeten, som endast kunna utföras
vid karosseri- och andra för dylik specialtillverkning uppförda verkstäder.
Inom verkstadsindustrien har för övrigt icke rått och befaras icke någon arbetslöshet.
Övriga arbeten, som skulle behöva utföras, äro av så ringa omfattning,
att de ur arbetslöshetssynpunkt varken göra till eller ifrån. Allra
minst torde de arrangemang, som behöva vidtagas för flyttande av vägmärken
och vägvisare, ha någon betydelse ur arbetslöshetssynpunkt. De måste
nämligen vidtagas på mycket kort tid, och arbetena lämpa sig därför icke
för arbetslösa.

Regeringen har icke principiellt fattat ståndpunkt i frågan om övergång
till högertrafik, men regeringen anser det oundgängligen nödvändigt att
vänta med sitt ståndpunktstagande, till dess det framtida läget kan bättre
överblickas.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Frågan örn införande av högertrafik behandlades därefter i anledning av
väckta motioner (I: 47 av herr Nisser m. fl. och II: 7 av herr Pettersson i
Hällbacken m. fl.) av 1943 års riksdag.

I utlåtande, nr 9, över nämnda motioner yttrade andra lagutskottet bl. a.:

Enligt utskottets mening kan det med hänsyn till det statsfinansiella läget
ej ifrågasättas att under nuvarande förhållanden genomföra en så omfattande
omläggning av trafikväsendet, som skulle bliva^ följden av införande
av högertrafik. Att fixera den framtida tidpunkt, då en övergång till
högertrafik kunde ur ifrågavarande synpunkt vara lämplig eller möjlig, torde
ej heller låta sig göra. Hur det statsfinansiella läget kan komma att gestalta
sig efter ett fredsslut lär nämligen för närvarande ej kunna med någon säkerhet
överblickas.

Såsom skäl för fattande av ett principbeslut har anförts, att omnibusägare
och andra företagare inom det yrkesmässiga trafikväsendet därigenom
skulle lämnas tillfälle att verkställa förberedande åtgärder för övergång till
högertrafik, vilka åtgärder kunde förväntas nedbringa kostnaderna för omläggningen.
Detta skäl kan dock enligt utskottets mening knappast vara berättigat
under annan förutsättning än att man åtminstone tillnärmelsevis
kan fastställa tidpunkten för övergången.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ett principbeslut ej synes
böra fattas, förrän det kan förutses, vid vilken tidpunkt en eventuell reform
kan genomföras, finner utskottet ej skäl att tillstyrka bifall till motionerna.
Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Majit, då förhållandena
det medgiva, täger frågan under omprövning.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionerna icke matte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Reservationer avgåvos dels av herrar Linder, Forslund, Löfvander och
Hallagård, vilka ansågo, att utskottets motivering i vissa avseenden bort
hava annan lydelse, dels ock av herr Pettersson i Hällbacken, som hem -

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

ställde, att riksdagen måtte i princip uttala sig för införande av högertrafik
samt i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit så snart förhållandena
det medgåve för riksdagen framlade förslag härom.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I skrivelse den 23 januari 1945 anmodade chefen för kommunikationsdepartementet
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att skyndsamt dels verkställa
den revision av kostnadsberäkningarna i högertrafikkommitténs betänkande,
som kunde föranledas av efter år 1940 inträffade förhållanden,
samt på grundval av en sådan revision framlägga nya kostnadsberäkningar
i ämnet, dels ock i samband därmed avgiva ej mindre yttrande och förslag
beträffande den övergångstid, som lämpligen borde fastställas därest beslut
örn övergång till högertrafik skulle meddelas inom en närliggande framtid,
än även yttrande rörande de omständigheter i övrigt, som styrelsen funne
vara av betydelse för ett ståndpunktstagande i frågan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redovisade nämnda uppdrag med skrivelse
den 2 mars 1945. Under förutsättning att övergång till högertrafik
skedde hösten 1946, skulle kostnaderna för övergången enligt styrelsens beräkningar
uppgå till cirka 27 miljoner kronor. Kostnaderna hade alltså
sedan högertrafikkommitténs beräkningar utfördes stegrats med omkring
11 miljoner kronor. Direkt jämförelse mellan kommitténs och styrelsens
siffror bleve emellertid missvisande, dels emedan styrelsen i sin beräkning
medtagit vissa kostnader, som kommittén icke tagit hänsyn till (fraktkostnader
för bussar en miljon kronor och oförutsedda utgifter en miljon kronor),
dels på grund av den prisstegring som inträtt sedan kommittén framlade sin
beräkning. Hänfört till 1940 års prisnivå torde den verkliga kostnadsökökningen
stanna vid ungefär en miljon kronor.

Beträffande principfrågan, huruvida övergång borde ske till högertrafik,
anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bl. a.:

I yttrande den 20 januari 1941 över 1939 års högertrafikkommittés betänkande
instämde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i kommitténs förord
för införande av högertrafik. Under den tid, som sedan dess förflutit, har
styrelsen stärkts i sin bestämda uppfattning, att vårt land i längden icke
kan fasthålla vid en körregel, motsatt den som tillämpas icke blott i våra
närmaste grannländer utan bland majoriteten av jordens länder.

I likhet med 1939 års högertrafikkommitté anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att huvudmotivet för en övergång till högertrafik är kravet på
största möjliga enhetlighet beträffande trafikreglerna i den internationella
landsvägstrafiken. Ehuru det kan vara vanskligt att göra förutsägelser om
den kommande trafikutvecklingen, är dock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för sin del övertygad om att samfärdseln länderna emellan kommer att
stegras icke blott till förkrigstidens nivå utan långt därutöver. Det är möjligt,
alt denna utveckling icke kommer under de närmaste efterkrigsåren,

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

men vid övervägande av en sådan fråga som den föreliggande måste besinnas,
att övergång till högertrafik är en åtgärd, som kommer att medföra
verkningar i en framtid långt bortom de närmaste åren. Den ansvällning av
den internationella trafiken, som sålunda är att emotse, kommer säkerligen
att omfatta icke allenast motorfordonstrafiken. Cykeltrafiken har före och
under kriget ökat i mycket stor utsträckning. Denna utveckling gör det troligt,
att framtidens semesterfirande cyklister i allt större utsträckning komma
ali söka sig utom landets gränser. Jämväl Sveriges deltagande i återuppbyggnadsarbetet
efter kriget i våra krigshärjade grannländer torde medföra
en stark ökning av samfärdseln mellan de nordiska länderna.

Med hänsyn till kravet på största möjliga trafiksäkerhet i den kommande
internationella trafiken synes det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att övergång
till högertrafik icke längre kan skjutas åt sidan.

Flera andra skäl hava framförts för övergång till högertrafik, bland annat
rattens placering i de flesta av landets bilar. Kommittén har emellertid som
slutomdöme utalat, att den omständigheten, att flertalet bilar i vårt land
äro vänstersiyrda, icke kunde godtagas som skäl för övergång till högertrafik.
då nackdelarna och fördelarna av vänsterstyrning vid vänstertrafik
torde väga ungefär lika. Denna uppfattning kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för sin del icke dela och den motsäges även av det förhållandet, att i
länder med högertrafik ratten praktiskt taget alltid sitter till vänster. Det
är ett av varje bilist välkänt faktum, att rattens placering till vänster i vänstertrafik
innebär avsevärda olägenheter vid omkörning enär föraren i den
omkörande bilen icke kan överskåda den framförvarande vägbanan och i
god tid varsebliva mötande fordon utan att taga större delen av den högra
väghalvan i anspråk. Ett icke obetydligt antal trafikolyckor torde hava haft
sin orsak i nämnda förhållande. Den omständigheten, att föraren efter omläggning
till högertrafik icke längre kommer att sitta vid den sida av fordonet,
som befinner sig närmast vägkanten, blir av ålit mer underordnad
betydelse i den mån breddningen av vägarna fortskrider. För övrigt må
framhållas, att förare vid möte med annat fordon kan nedbringa sin egen
hastighet örn han är osäker örn vägkantens belägenhet; vid omkörning till
vänster blir rattens placering till vänster till fördel, eftersom föraren i den
uppdrivna hastigheten kan noga kontrollera sitt eget fordons belägenhet i
förhållande till vägkanten. Väg- och vattenbyggnadsslyrelsen finner sålunda,
alt rattens placering måste anses hava en mycket stor betydelse ur
trafiksäkerhetssynpunkt, och att en övergång till högertrafik även i detta
avseende verkar trafiksäkerhetsfrämjande.

Före kriget hade Sverige en icke obetydlig export av automobiler. På senare
lid har jämväl viss export av färdigbyggda bussar förekommit. Då exporten
så gott som uteslutande gått till länder med högertrafik, som alltså
kräva bussar med helt annat byggnadssätt än som hittills tillämpats i Sverige,
skulle det för automobilindustrien vara av värde med samma trafikriktning
i Sverige, varigenom tillverkningskostnaderna skulle kunna sänkas
och konkurrenskraften ökas.

Det allmänna trafikläget måste för närvarande anses vara särskilt gynnsamt
för omläggning av trafikriktningen. Den avsevärda minskningen av
motorfordonstrafiken under kriget — den utgör för närvarande endast omkring
hälften av 1936 års trafik — måste givetvis kraftigt bidraga till att

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

övergången kan göras mera riskfri än under högtrafiktid. Då trafiken åter
börjar svälla efter kriget, uppstå genast väsentligt stegrade olycksfallsrisker
vid en eventuell omläggning av trafikriktningen, varifrån icke kan bortses.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt bör därför omläggningen ske snarast.

Jämväl ekonomiska synpunkter tala mycket starkt emot varje uppskjutande
av omläggningen till efter hösten 1946.

Stora nyanskaffningar av spårvagnar och bussar äro förestående. Stockholms
spårvägar har för successiv leverans under innevarande år beställt
90 nya innerstadsspårvagnar av modern typ. För Malmö spårvägar skola
anskaffas 10 nya vagnar av samma slag. Nämnda spårvägsföretag hava planerat
men ännu ej beställt ombyggnad av sammanlagt 70 äldre spårvagnar
till enriktningsvagnar. Jämväl bussparken kommer att inom den närmaste
tiden tillföras nya vagnar, i Stockholm 50 trådbussar och 50 brännoljebussar
samt i Malmö 5 bussar. Postverket har under hand meddelat, att 20
nya bussar äro beställda och att 15 bussar planeras att inköpas nästa år.

Ianspråktagandet av samtliga ovannämnda fordon kan, även om därigenom
vederbörande trafikföretag åsamkas stora olägenheter, uppskjutas
till efter övergången till högertrafik dock endast under förutsättning att
omläggningen sker senast hösten 1946. Blir så icke fallet, måste nämnda
vagnar tagas i bruk för vintertrafiken 1946—1947 och följaktligen byggas
för vänstertrafik för att vid en kommande omläggning ändras för högertrafik.
Dessa ombyggnadskostnader äro avsevärda. Enbart för Stockholms
spårvägars del har kostnadsökningen beräknats uppgå till 3 700 000 kronor.
Malmö spårvägar redovisa en merkostnad av omkring 500 000 kronor. För
övriga trafikföretag hava säkra uppgifter icke erhållits, men liknande förhållanden
torde föreligga även där. Härtill kommer, att den alltjämt skeende
utbyggnaden av spårvägs- och trådbussnätet medför väsentligt stegrade
kostnader för varje år som omläggningen uppskjutes; speciellt kostnadskrävande
äro i detta avseende de omfattande signalsäkerlietsanläggningar,
som planeras eller äro under utförande. Slutligen torde böra framhållas,
att ju längre omläggningen uppskjutes, desto fler nya bussar hinna
nybyggas ute i landet under övergångstiden och desto fler bussar blir det
följaktligen att bygga om. Häremot kan visserligen invändas, att dessa bussar
redan från början kunna inrättas så att ombyggnaden vid den blivande
trafikomläggningen blir mycket enkel, varigenom avsevärda ombyggnadskostnader
skulle kunna inbesparas. 1939 års högertrafikkommitté har beräknat,
att med varje år, med vilket övergångstiden förlänges, skulle genom
här antydda åtgärder kunna inbesparas 232 500 kronor i ombyggnadskostnader.
Även örn denna summa flerfaldigas, kommer den ändock icke att
vara ens av samma storleksordning som de merkostnader, vilka skulle uppstå
vid varje uppskjutande av tidpunkten för omläggningen. Det bör också
framhållas, att för de vagnar, som betinga de högsta ombyggnadskostnadema,
nämligen de alltmera vanliga vagnarna med fast konduktör och
ett fiertal dörrar, endast obetydliga åtgärder kunna vidtagas för att underlätta
en framtida ombyggnad.

Den verkställda utredningen ger sålunda otvivelaktigt vid handen, att omläggning
till högertrafik icke bör ske senare än under hösten 1946. Uppskjutes
övergången med endast ett år till 1947 kan kostnadsstegringen med
säkerhet beräknas överstiga 5 000 000 kronor. Ställes övergången ännu mera

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

på framtiden, torde kostnaderna stegras med stora belopp ytterligare trots
alla tänkbara åtgärder.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill även framhålla den synnerligen
stora angelägenheten av att principbeslut om högertrafikens införande fattas
så snart ske kan. För det omfattande planläggningsarbetet, för avgörandet
av planerade inköp och ombyggnader samt för verkstädernas konstruktionsarbete
är varje dag som vinnes av största betydelse.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill till slut framhålla, att de trafikföretag,
verkstäder och andra, med vilka styrelsen samråd i frågan, förklarat,
att en omläggning till högertrafik kommer att medföra avsevärda
svårigheter, vilka dock kunna bemästras genom omsorgsfull planläggning
och under vissa av styrelsen angivna förutsättningar.

över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse ha, efter remiss, yttranden
avgivits av statens arbetsmarknadskommission, såvitt angar med
frågan förbundna arbetsmarknadssynpunkter, och av statens industrikommission,
såvitt angår materialsynpunkter.

Arbetsmarknadskommissionen har framhållit, att övervägande delen av
arbetena vid en övergång till högertrafik utgjordes av verkstadsarbeten.
Ordertillgången vid verkstäderna torde för närvarande i huvudsak vara
god, men verkstadsindustrien vöre att anse som förhållandevis konjunkturkänslig,
varför hänsyn till läget på arbetsmarknaden syntes böra tagas
vid valet av tidpunkt för en eventuell övergång till högertrafik. Kommissionen
ville framhålla angelägenheten av att avgörande snarast fattades i
principfrågan, huruvida högertrafik skulle införas eller ej. Därest en trafikomläggning
beslutades, borde det överlåtas åt Kungl. Majit att med beaktande
av bl. a. arbetsmarknadspolitiska synpunkter bestämma om tidpunkten
för reformens genomförande.

Industrikommissionen har förklarat, att de med en övergång till högertrafik
förbundna materialfrågorna icke torde vara av beskaffenhet att utgöra
hinder mot en omläggning.

Sedan dessa yttranden inhämtats, torde ytterligare åtgärder för lösning av
frågan om införande av högertrafik ej ha vidtagits från Kungl. Maj:ts sida.

Det må här anmärkas, att till Kungl. Majit inkommit framställningar beträffande
frågan örn införande av högertrafik

deli 26 november 1942 från svenska spårvägs-, buss- och förortsbaneföreningen
(numera svenska lokaltrafikföreningen),

den 24 november 1943 från Sveriges automobilhandlareförbund,

den 5 oktober 1944 från svenska lokaltrafikföreningen, svenska omnibusägareförbundet,
kungl, automobilklubben, motormännens riksförbund och
Sveriges automobilindustriförening (tryckt såsom bilaga till förevaiande
motion I: 37),

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Utskottet.

den 13 oktober 1944 från motorförarnas helnykterhetsförbund,

den 16 november 1944 från stadskollegiet i Stockholm,

den 22 december 1944 från Överståthållarämbetet,

den 15 mars 1945 från förbundsrådet för kungl, automobilklubbens landsförbund
samt

den 15 mars 1945 från styrelsen för Sveriges läkares automobilklubb.

I samtliga nu nämnde framställningar utom den från stadskollegiet i Stockholm
har förordats införande av högertrafik samt framhållits, att ett principbeslut
härom borde fattas snarast. Stadskollegiet i Stockholm har, utan
alt taga ställning till frågan huruvida en trafikomläggning bör ske, med
hänsyn till det förestående tunnelbanebygget i Stockholm ansett det synnerligen
angeläget, att ett principavgörande snarast möjligt kommer till stånd.

Slutligen må anmärkas, att under 1944 tillkallats sakkunniga (19M års
trafikförfattningssakkunniga) för att verkställa översyn över samtliga författningar
på trafikväsendets område. I direktiven för de sakkunniga uttalades
bl. a., att spörsmålet om övergång till högertrafik icke syntes äga
sådant samband med en revision av trafikförfattningarna att det behövde
upptagas vid ifrågavarande utredning. Erforderliga beslut i högertrafikfrågan
ansågs kunna fattas på basis av tidigare verkställd utredning.

Såsom huvudskäl för övergång till högertrafik har anförts, att enhetliga
trafikregler i den internationella landsvägstrafiken skulle eliminera de
orsaker till trafikolyckor som sammanhänga med ovana vid ett främmande
trafiksystem vid färd från ett land till ett annat. Verkan härav skulle
bliva dels den direkta att trafiksäkerheten på lång sikt skulle förbättras
och dels den mera indirekta att den hämmande inverkan, som förekomsten
av skilda trafiksystem kunde antagas utöva på den internationella trafikens
utveckling, skulle bortfalla.

Mot nu berörda och andra fördelar av en övergång till högertrafik måste
vägas de olägenheter som en trafikomläggning skulle medföra, nämligen
faran för ökad olycksfallsrisk under övergångsperioden och kostnaderna
för genomförande av reformen.

Vid bedömandet av det ovan nämnda huvudskälet för införande av högertrafik
måste stor vikt fästas vid frågan huru samfärdseln mellan Sverige
och utlandet kommer att utvecklas. Härvid bör beaktas, att vårt lands
förbindelsemöjligheter med grannländerna äro mycket begränsade, vilket
i sin ordning måste verka återhållande på trafikutbytet även med andra
länder. Att göra några förutsägelser beträffande den allmänna trafikutvecklingen
länderna emellan torde vara mycket vanskligt. Utskottet håller
i vart fall för troligt, att Sverige icke på lång tid kan förväntas bliva i mera

Amira lagutskottets utlåtande nr 62.

avsevärd mån berört av en eventuell intensifiering av den internationella
landsvägstrafiken. — När det gäller att taga ställning till de för övergång
till högertrafik åberopade trafiksäkerhetsskälen bör icke heller förbises, att
trafiken över gränserna avsevärt underlättas därigenom att i Sverige tilllämpas
internationella regler i fråga om vägmärken och trafiksignaler.

Att olycksfallsrisken, därest högertrafik infördes, skulle stegras under
övergångsperioden torde vara ofrånkomligt. 1939 års högertrafikkommitté
har emellertid antagit att, därest effektiva åtgärder mot den ökade olycksfallsrisken
vidtoges, antalet trafikolyckor skulle kunna nedbringas så att
en trafikomläggning inom en ej alltför lång tid skulle visa sig berättigad ur
trafiksäkerhetssynpunkt. Aven om man bortser från de enligt utskottets mening
väga grunder, på vilka antagandet vilar, torde detsamma ej vara berättigat
med mindre än att man utgår från att landsvägstrafiken mellan
Sverige och utlandet kommer att få en mycket stor omfattning. Att mot
bakgrunden av vad ovan nämnts beträffande den troliga utvecklingen i detta
avseende taga risken av en ökad olycksfallsfrekvens inom landet finner
utskottet betänkligt.

Under ärendets behandling har framhållits, att Sverige icke i längden kan
bibehålla ett trafiksystem som avviker från det som tillämpas i flertalet andra
länder och att ett uppskov med omläggningen bland annat kommer att
medföra väsentligt ökade kostnader. Även om trafiksäkerhetssynpunkterna
i en framtid skulle kräva övergång till högertrafik, finner utskottet den
omständigheten att omläggningen då eventuellt skulle bliva dyrare ej vara
avgörande för frågans behandling i nuvarande läge. Åtskilliga reformförslag
på socialpolitikens område, vilka under kriget fått vila, påkalla efter dess
avslutande uppmärksamhet och komma vid genomförandet att kräva stora
kostnader. Samtidigt därmed framträder behovet av utgiftsbegränsningar
för vinnande av lättnader i beskattningen. För en övervägande del av landets
befolkning torde förverkligandet av önskemål i berörda avseenden
framstå såsom mera angeläget än införandet av högertrafik. Enligt utskottets
mening böra under sådana förhållanden ej nedlägggas stora kostnader för
genomförande av en trafikomläggning, vars aktuella fördelar skulle vara
minst sagt tvivelaktiga.

Till det anförda kommer den omständigheten, att kravet på övergång
till högertrafik i och för sig icke torde uppbäras av någon utbredd folkmening.
Enligt utskottets åsikt bör en reform som skulle utöva så stor inverkan
på medborgarnas vanor som en genomgripande ändring av hävdvunna
trafikregler ej komma till stånd med mindre än att den omfattas av
folkets breda lager. Därest frågan örn införande av högertrafik ånyo skulle
komma under statsmakternas behandling, kan det ifrågasättas, örn icke folkmeningen
borde undersökas genom folkomröstning.

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner ej måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 juni 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Olof Carlsson, Björkman*,
Carl Eric Ericsson, Hallagård, Englund och Helgesson*;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken*,
Ryberg, Cruse*, fru Johansson* samt herrar Andersson i Eskilstuna*, Andersson i
Alfredshem och Osterman*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Norman, Carl Eric Ericsson, Helgesson, Pettersson i Hällbacken,
Cruse, Andersson i Eskilstuna och Osterman, vilka anfört:

Vid bedömandet av förevarande fråga må erinras örn att riksdagen vid
behandlingen av densamma år 1939 intog en mycket positiv ställning till
förslaget örn införande av högertrafik. Vi tillåta oss att ur andra lagutskottets
av riksdagen godkända utlåtande citera följande:

»Högertrafiken har på senare tid vunnit allt vidsträcktare tillämpning.
I Europa torde inom en nära framtid allenast Sverige samt Storbritannien
och Irländska fristaten komma att fortfarande tillämpa vänstertrafik. Den
stora anslutning, som regeln örn högertrafik sålunda erhållit, innebär otvivelaktigt
för Sveriges vidkommande vissa olägenheter. Frågan om införande
av ändrade trafikregler i förevarande hänseende synes på grund därav

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

förr eller senare böra även i vårt land bliva föremål för allvarligt övervägande
från statsmakternas sida. En omläggning till högertrafik måste
emellertid under alla förhållanden under övergångstiden vara förenad med
vissa svårigheter, och kostnaden för en sådan omläggning kommer uppenbarligen
att belöpa sig till betydande belopp. Spörsmålet örn vårt lands
övergång till högertrafik bör följaktligen undersökas ur olika synpunkter.
Enligt utskottets mening är det angeläget, att ett ställningstagande till denna
fråga icke uppskjutes till en tidpunkt, då kostnaderna för en omläggning
och de olägenheter, som äro förenade därmed, måhända kunna visa
sig vara större än vad för närvarande är fallet.

I den diskussion, som under senare tid förts i vårt land angående övergång
till högertrafik, har såsom en av de mera betydande olägenheterna av
vänstertrafik framhållits den risk för olycksfall, som vore en följd av att
olika körregler tillämpades i Sverige i förhållande till flertalet andra länder.
En i ämnet verkställd utredning har emellertid visat, att antalet av de olyckor,
som kunna tillskrivas utländska förares ovana vid vänstertrafik, är
relativt ringa. Antalet olyckshändelser, som i utlandet vållas av svenska
motorförares ovana vid högertrafik, torde icke heller vara av någon mera
betydande storleksordning. Av de skador, som uppstått i följd av trafik
med utländska fordon, stå emellertid anmärkningsvärt många i samband
med utländska förares ovana vid vänstertrafik. De av utskottet inhämtade
uppgifterna rörande motorfordonstrafiken mellan Sverige och utlandet giva
dessutom vid handen, att denna trafik sedan åtskilliga år tillbaka befinner
sig i snabb ökning. Skäl synas icke föreligga för annat antagande än att
denna ökning av trafiken även framdeles kommer att fortsätta. Med hänsyn
härtill kan det icke anses uteslutet, att den olycksfallsrisk, som är förbunden
med ett bibehållande av vänstertrafiken, med tiden kan komma
att framstå såsom mera allvarlig än för närvarande.

Den alltmer stegrade trafiken mellan vårt land och utlandet torde medföra,
att en övergång till högertrafik jämväl ur annan synpunkt kan befinnas
önskvärd. Förefintligheten av olika trafikregler i skilda länder förorsakar
uppenbarligen alltid vissa svårigheter för den resande allmänheten.
Den försiktighet och omtanke, som måste åligga förare av motorfordon under
färd i ett land med för honom främmande trafikregler, kan ofta vara
ägnad att i viss mån verka avhållande från en sådan färd. Ett hämmande
på detta sätt av den internationella motorfordonstrafikens utveckling står
uppenbarligen icke i överensstämmelse med tidens krav. Enligt utskottets
mening måste det framstå såsom en angelägenhet av vikt, att hindren för
denna trafik i görligaste mån undanröjas. I detta sammanhang vill utskottet
framhålla, att högertrafiken vunnit internationell tillämpning vid samfärdsel
såväl till sjöss som i luften. Det synes utskottet uppenbart, att en
fortsatt ökning av motorfordonstrafiken länderna emellan kommer att medBihang
till riksdagens protokoll 1915. 9 sami. 2 and. Nr 62.

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

föra allt starkare krav på enhetliga regler även såvitt angår trafiken till
lands.

De av utskottet berörda olägenheterna av vänstertrafikens bibehållande
göra sig för övrigt gällande icke allenast med avseende å trafiken med motorfordon.
Jämväl andra trafikanter och framför allt fotgängare hava vid
resor till länder med för dem främmande trafikregler ofta svårt att vänja
sig vid dessa och kunna även på grund därav lätt bliva utsatta för olycksfall.
Genom den år 1938 antagna semesterlagen hava stora grupper av vårt
folk kommit i åtnjutande av en förlängd semesterledighet. Till följd därav
synes en ökning av persontrafiken till våra närmaste grannländer kunna
förväntas. Därvid torde förutom automobiler och omnibusar jämväl cyklar
kommu till användning i större utsträckning än för närvarande. Åstadkommande
av enhetliga trafikregler i olika länder synes till följd härav
vara ett intresse, som med tiden kommer att omfattas av allt bredare folklager
i vårt land.

Varje genomgripande förändring av trafikreglerna i ett land är otvivelaktigt
förenad med vissa olycksfallsrisker. Erfarenheterna från det förutvarande
Österrike giva sålunda vid handen, att den därstädes under föregående
år genomförda övergången från vänster- till högertrafik varit förenad
med en icke obetydlig ökning av trafikolyckornas antal. Även för vårt
lands vidkommande torde en liknande omläggning av trafiken medföra
stegrad olycksfallsfrekvens. Denna stegring kan emellertid förväntas bliva
av övergående natur. Den olycksfallsrisk, som äger samband med olikheten
i trafikregler länderna emellan, är däremot av mera stadigvarande beskaffenhet.
I detta sammanhang bör vidare beaktas, att motorfordonstrafiken
i landet för närvarande befinner sig i oavbruten ökning. Även om samtidigt
trafikanordningarna förbättras och trafiksäkerheten därigenom höjes, kan
till följd av trafikens fortgående stegring antalet olyckshändelser i samband
med en övergång till höger körning i vårt land förväntas bliva större ju
längre tid som förflyter, innan trafikomläggningen genomföres.»

Utskottet berörde även kostnadsfrågan, därvid utskottet bl. a. yttrade,
att skäl syntes föreligga för antagandet, att kostnaderna skulle ökas ju mera
avgörandet fördröjdes.

Alla de skäl för övergång till högertrafik som riksdagen alltså godkände
år 1939 hava stärkts genom den senare företagna utredningen och vunnit
förnyad aktualitet, sedan Europakriget tagit slut. Det skulle vara mycket

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

anmärkningsvärt, om en utredning, som bekräftat de antaganden som av
riksdagen gjorts till stöd för en framställning örn utredningen, icke skulle
medföra det resultat som riksdagen uppenbarligen åsyftade då framställningen
gjordes.

Vi vilja särskilt understryka utskottets yttrande, att ett hämmande genom
oenhetliga trafikregler av den internationella trafiken uppenbarligen
icke slår i överensstämmelse med tidens krav. Enligt vår mening är det en
angelägenhet av utomordentlig vikt, att nu, när freden kommit, förbindelserna
mellan länderna och för Sveriges del framför allt med grannländerna
bliva så livliga som möjligt. Från vår sida böra därför inga åtgärder
underlåtas, som äro ägnade att underlätta den internationella samfärdseln.
För befordrande av förståelsen mellan folken torde den personliga kontakt
som skapas genom färder i främmande länder vara av största betydelse.

En trafikomläggning i Sverige kommer att medföra även andra fördelar
än dem som sammanhänga med underlättandet av den internationella trafiken.
Det må sålunda framhållas, att flertalet bilar i vårt land äro vänsterstyrda
och alltså inrättade för högertrafik. Det skulle med hänsyn härtill
säkerligen vara av mycket stor betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, om
högertrafik infördes. För den del av Sveriges bilindustri, som med hänsyn
till exporten nu måste tillverka typer för såväl vänster- som högertrafik,
skulle del vara av värde om endast en enhetlig typ behövde framställas.
Därigenom skulle tillverkningskostnaderna kunna sänkas och konkurrenskraften
ökas.

Såsom framhållits från många håll måste det nuvarande läget vara synnerligen
lämpligt för övergång till högertrafik, eftersom dröjsmål med säkerhet
kommer att medföra dels större olycksfallsrisker vid omläggningen
och dels ökade kostnader. Vad de sistnämnda beträffar, kunna vi icke
finna, att det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade beloppet, 27
miljoner kronor, bör verka avskräckande när det gäller en reform av den
betydelse som införande av högertrafik otvivelaktigt skulle ha.

På grund av det anförda tillstyrka vi i princip, att högertrafik införes i
landet.

I fråga om tidpunkten för en trafikomläggning anse vi oss böra erinra
örn arbetsmarknadskommissionens uttalande i dess yttrande över väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens i år företagna utredning i ämnet (se s. 13 ovan).
Å ena sidan är det av vikt, att övergången ej fördröjes så länge att en ans\ällning
av trafiken kommer att ogynnsamt inverka på olycksfallsrisken
och i avsevärd mån stegra kostnaderna. Ä andra sidan bör i enlighet med
vad arbetsmarknadskommissionen anfört beaktas även arbetsmarknadspolitiska
synpunkter. Därest beslut om införande av högertrafik fattas, torde det
böra ankomma på Kungl. Maj:t att närmare överväga frågan om den lämpliga
tidpunkten för övergången.

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa, att riksdagen måtte

A. för sin del besluta, att högertrafik skall införas i landet;
samt

B. i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att Kungl. Majit
ville närmare överväga frågan om den lämpliga tidpunkten
för en trafikomläggning och förelägga riksdagen förslag
härom.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1945
451834