Andra lagutskottets utlåtande nr 60 är 1964 (Utlåtande 1964:L2u60 - höst l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 är 1964

Nr 60

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökat stöd åt handikappade,
i vad motionerna hänvisats till lagutskott.

I de likalydande motionerna nr 283 i första kammaren av herr Lundström
m. fl. och nr 355 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl. behandlas frågor om
ökat stöd åt handikappade. Bl. a. yrkas i motionerna, att riksdagen måtte ”i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära översyn av sjukresebestämmelserna i syfte
att införa ersättning för resor utom riket i samband med hänvisning från läkare
till utländskt sjukhus”. Motionerna har, såvitt avser detta yrkande, hänvisats
till behandling av lagutskott och i övrigt till statsutskottet. I vad motionerna
hänvisats till lagutskott har de behandlats av andra lagutskottet. Beträffande
de skäl motionärerna anfört till stöd för ifrågavarande yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen
II: 355.

Över motionen, såvitt nu är i fråga, har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen och riksförsäkringsverket.
Yttranden har därjämte på utskottets begäran avgivits av
Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet. Redogörelse för remissyttrandena
lämnas i det följande.

Gällande rätt

Jämlikt 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring kan ersättning för utgifter i
anledning av resor till och från läkare, tandläkare eller sjukvårdsinrättning
utgå under förutsättning att försäkrad åtnjutit läkarvård, tandläkarvård eller
sjukhusvård, som är ersättningsbar enligt 2 §, 3 § första stycket eller 4 § samma
kapitel. Ersättningsbar enligt något av sistnämnda tre lagrum är endast vård,
som meddelats inom riket.

Enligt den s. k. gränssjukvårdskungörelsen — vilken avser läkarvård i Finland
och Norge, varav i allmän försäkringskassa försäkrad person blivit i behov
under vistelse inom svensk landskommun vid riksgränsen mot sagda länder —
utgår ersättning för utgifter för såväl vården som för i samband därmed företagna
resor, dock ej med högre belopp än som skulle ha utgått vid besök hos
den provinsialläkare inom vilkens distrikt den försäkrade vistas.

För sjukvård utom riket i andra fall gäller, där ej annat följer av överenskommelse
med främmande makt, kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 388) angående
B i han g till riksdagens protokoll 196Jf. 9 samt. 2 avd. Nr 60

•7

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1964

ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring. Enligt
denna kungörelse ersätts utgifter för sådan vård endast vid sjukdom, för vilken
behov av vård uppkommit under vistelse utom riket, medan resor i samband
därmed inte ersätts alls.

1961 års sjukförsäkringsutredning har tillkallats för att verkställa översyn
av sjukförsäkringslagstiftningen. I direktiven för utredningen nämnes ej den
i förevarande motioner aktualiserade frågan.

Remissyttrandena

Medicinalstyrelsen föreslår att motionerna, såvitt nu är i fråga, överlämnas
till 1961 års sjukförsäkringsutredning för beaktande, samt anför:

Styrelsen har intet att erinra mot motionärernas förslag att ersättning ur
allmänna försäkringen skulle utgå för resor utom riket i samband med hänvisning
från läkare till utländskt sjukhus i fall då likvärdig vård ej kan beredas
inom landet. Styrelsen förutsätter därvid att specialist vid sjukhus inom landet
först klarlagt att adekvat vård icke kan beredas härstädes. Då endast ett ringa
antal dylika väl dokumenterade fall torde förekomma, torde kostnaderna för
den föreslagna reformen bli rimliga.

Liknande synpunkter framföres av riksförsäkringsverket som även förordar,
att frågan överlämnas till sjukförsäkringsutredningen. Stadsförbundet uttalar
i sitt remissvar endast, att ur kommunal synpunkt icke finns något att erinra
mot en sadan översyn som avses med motionerna. Även landstingsförbundet
tillstyrker motionerna. Riksförsäkringsverket och landstingsförbundet menar att
man även bör pröva frågan om ersättning från försäkringskassa för den i nu
aktuella fall utomlands meddelade vården. Landstingsförbundet upplyser därjämte,
att en av landstingsförbundet och stadsförbundets sjukvårdsdelegation
tillsatt kommitté utrett frågan om sjukvårdshuvudmännens insatser och bidrag
till sjukvård utomlands. I kommittébetänkandet avhandlas i huvudsak endast
gruppresor i rekreations- och rehabiliteringssyfte, varom i förevarande ärende
ej är fråga.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring erhåller försäkrad ersättning för sjukvårdsutgifter
endast då vården meddelas inom riket eller vårdbehovet uppkommer
under vistelse utomlands. Reskostnader i samband med sjukvård ersättes
endast i de fall vården åtnjutes inom riket.

I förevarande motioner påpekas, såvitt nu är i fråga, att man för vissa sjukdomar
kan få bättre vård utomlands än i Sverige. I sådana fall då patienten
bör hänvisas till utländskt sjukhus är det, menar motionärerna, otillfredsställande
att patienten inte kan få ersättning för sina reskostnader. Motionärerna
hemställer om översyn av sjukresebestämmelserna i detta hänseende.

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1964

Motionärernas förslag tillstyrkes genomgående av remissinstanserna.

Även utskottet anser att ersättning för reskostnader bör kunna lämnas i de
fall en försäkrad för att få adekvat vård måste remitteras till utländskt sjukhus
eller specialist. I dylika fall bör emellertid — vilket också påpekats av
några remissorgan — även den utomlands meddelade vården ersättas inom
sjukförsäkringen. Till förhindrande av missbruk synes relativt snäva gränser
böra uppdragas för rätten att föreskriva sådan vård. Utskottet finner det lämpligt,
att frågan om ersättning för utomlands meddelad specialistvård och för
reskostnader i samband därmed utredes inom 1961 års sjukförsäkringsutredning
innan förslag i ämnet framlägges.

Utskottets uttalande synes böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. På
grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 283
och II: 355, såvitt gäller ersättning för sjukresor utom riket,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin mening giva
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 3 november 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars
Larsson, Edström*, fru Nilsson, herr Hiibinette, fru Olsson* och herr Kilsmo;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fru
Ekendahl, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson, fru Svensson, herrar Gustavsson
i Alvesta och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Tryck: AB Rotopress, Stockholm 1964
11839