Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968 (Utlåtande 1968:L2u56 - höst l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

Nr 56

Utlåtande i anledning av motion om upphävande av lagen om tillsättning
av fluor till vattenledningsvatten.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskottet hänvisad motion, II: 342,
av herr Dickson m. fl., i vilken hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om förslag till upphävande av lagen om fluoridering av vattenledningsvatten».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från socialstyrelsen. Yttranden har därjämte på utskottets begäran
avgivits av Svenska tandläkare-sällskapet och Svenska läkaresällskapet.

Till utskottet har inkommit vissa handlingar från enskilda och organisationer.

Fluorens förekomst in. m.

Fluor är ett grundämne, som i naturen förekommer kombinerat med olika andra
ämnen som fluorföreningar. Mängden fluor i jordskorpan har av olika undersökare
angivts till 0,03—0,08 procent. Fluoren förekommer övervägande i form av fluorit
eller flusspat, apatit och kryolit men också i en rad andra mineral. Vulkaniska bergarter
och lava är i regel fluorrika. Av de lösa jordarterna har glimmerrik lera den
högsta fluorhalten, upp till 0,75 procent. Havsvattnets fluorhalt uppgår i oceanerna
till 1—1,4 ppm (parts per million, dvs. ett milligram per kilogram). Ytvatten i insjöar
och floder har låg fluorhalt, 0,1—0,2 ppm. I grävda brunnar med vatten
från sand- eller gruslager är vattnet likaså i regel fluorfattigt, medan vatten från
glimmerrika leror kan hålla 0,5—1 ppm fluor och mera. Källvatten och vatten från
djupborrade brunnar är ofta fluorrikt. I mineralvatten uppgår ej sällan fluorhalten
till 2—5 ppm.

I allmänhet har det vatten som i vårt land användes till dryck och för hushållsändamål
låg fluorhalt. Man har beräknat att omkring 94 procent av tätortsbefolkningen
i Sverige tillhandahålls vattenledningsvatten med lägre fluorhalt än 1 ppm
och att omkring 64 procent av samma befolkning får vattenledningsvatten, vars
fluorhalt understiger 0,2 ppm. Bland de orter, där vattenledningsvattnet har hög
fluorhalt, må nämnas Eskilstuna, Hälsingborg och Uppsala.

Fluorhalten i växter är i regel låg och påverkas föga av variationer i jordens
fluorhalt. Av de växtdelar som vanligen förtäres har té den högsta fluorhalten,

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 56

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

10—400 mg per kg torrt té. Potatis innehåller 0,85 mg fluor per kg samt äpplen,
kål och sallad 0,05—0,08 mg per kg. I fråga om animala produkter är det främst
skelettets delar och skalen från havsdjur som är fluorrika. Mjukdelar och kroppsvätskor
har låg fluorhalt. Enligt beräkningar utförda vid statens institut för folkhälsan
uppgår fluorhalten i den allmänna svenska kosten till i genomsnitt 0,9 mg
per 3 000 kalorier, som är en normal daglig kaloriförbrukning för en vuxen person
i vårt land.

Vid vissa industriella processer, främst i järnverk, aluminiumverk, tegelbruk,
glasbruk och fabriker för fosfatgödselmedel, bortgår fluorider med rökgaserna. Gaserna
kan direkt eller efter nedspolning med nederbörden påverka det organiska
livet i omgivningen.

Fluoriderna är giftiga. I en med stöd av giftförordningen upprättad vägledande
förteckning över gifter och vådliga ämnen upptas fluor såsom exempel på gift. Till
de vattenlösliga fluoriderna hör bl. a. natriumfluorid.

Sedan 1920-talet har en rad undersökningar genomförts, främst i Amerikas
Förenta Stater, rörande förhållandet mellan mängden fluor i dricksvatten och frekvensen
tandkaries hos personer som druckit vattnet. Litteraturen om fluorens
egenskaper inom odontologi och allmän fysiologi översteg redan för åtskilliga år sedan
7 000 arbeten. Undersökningarna skedde från början i orter, som hade av naturen
fluorrikt vatten. För att studera inverkan på tänderna och andra fysiologiska
verkningar av tillsats av fluorider till dricksvatten påbörjades 1945 fluorering av
dricksvattnet i bl. a. staden Grand Rapids, Michigan, USA, med den närbelägna
staden Muskegon som kontrollort, och i staden Newburgh, New York, med staden
Kingston som kontrollort. Sedermera har liknande försök igångsatts i andra städer
i USA samt även i andra länder. Undersökningarna har i de flesta fall numera slutförts
och resultaten har offentliggjorts.

De flesta vetenskapsmän, som studerat fluorens inverkan på tänderna, anser sig ha
konstaterat att en högre fluorhalt än normalt i dricksvatten medför en betydande
kariesreduktion. Samtidigt har man funnit att fluorhalten i vattnet kan framkalla dental
fluoros, dvs. en permanent missfärgning eller fläckning av tänderna i form av
vita eller bruna emaljfläckar. Emaljfluorosen indelas vanligen i fyra huvudklasser:
1) mycket lätt, dvs, små pappersvita fläckar över en mindre del av emaljytan, i regel
iakttagbara endast vid närmare undersökning; 2) lätt, dvs. större ogenomskinliga
ytor, som täcker intill hälften av emaljytan; 3) måttlig, dvs, förekomst även av
brunfärgade partier inom emaljen; samt 4) stark fluoros, dvs. förutom lättare former
också rå ytstruktur samt gropar eller fåror i emaljen.

Då det gäller fluorens fysiologiska verkningar har talrika undersökningar redovisats
rörande fluorens fördelning och omsättning i kroppen, fluorens utsöndring
samt fluorupplagringen i ben och tänder. De toxiska (gift-) effekterna av fluor hänför
sig främst till fluorens karaktär av enzymgift, dvs. dess hämmande effekt på de
kemiska substanser, som medverkar vid omsättningen av näringsämnen i kroppen,
främst äggvita, fett och kolhydrat. Kroniskt toxiska fluorverkningar kan i första
hand väntas i skelettet, där upplagring av fluor äger rum, och i njurarna, där fluor

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968 3

koncentreras. Den kroniskt invalidiserande fluorosen karakteriseras huvudsakligen
av osteoskleros (benförtätning med förminskning av märgrum och benkanaler). I
fråga om njurskador är det njurinflammationer och stenbildning i njurarna som tilldragit
sig intresse. Man har vidare misstänkt att fluor skulle kunna konkurrera
med jod i sköldkörteln och därigenom påverka organets funktion. Undersökningar
bär vidare skett angående fluorhalten i moderkakan från gravida kvinnor för att
utröna om och i så fall hur mycket av fluoriderna som övergår till fostret.

Andra former än vattenfluorering för att utnyttja fluorens karieshämmande effekt
har prövats. Försök har sålunda skett med lokal fluoridbehandling genom pensling
av tänderna, munsköljning och tandborstning med fluoridlösningar. Särskilt
pensling med fluorpreparat har givit en avsevärd kariesreduktion, som dock visat
sig bestå endast under begränsad tid efter behandlingen. Behandlingen bör dessutom
ske under sakkunnig övervakning och är därför personalkrävande. Vidare har
undersökningar utförts angående fluortillförsel genom tabletter, benmjöl och fluorerade
livsmedel, såsom koksalt, mjölk eller mjöl. Sistnämnda undersökningar har
hittills inte givit sådana resultat att fluortillförsel på dessa vägar synes för närvarande
kunna komma i fråga som massprofylaktiskt medel.

Gällande bestämmelser

Lagen om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten

Lagen, som antogs år 1962 och trädde i kraft den 1 januari 1963, bemyndigar
Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att efter framställning
av kommun medge, att fluor må på de villkor, som föreskrivs i medgivandet,
i kariesförebyggande syfte tillsättas vatten som inom kommunen tillhandahålles
genom allmän anläggning för vattenförsörjning. Med stöd av lagen har Kungl.
Maj:t den 13 maj 1966 medgivit att fluor må i kariesförebyggande syfte tills vidare
intill utgången av år 1971 sättas till vatten, som inom Norrköpings stad tillhandahålles
genom det ena av stadens två vattenledningssystem. Såsom villkor för
medgivandet har Kungl. Maj:t meddelat vissa angivna föreskrifter, bl. a. rörande
fluorhalten, det tekniska genomförandet och kontrollen av verksamheten samt rörande
odontologiska och medicinska undersökningar. Vidare har Kungl. Maj:t den
22 mars 1968 medgivit att fluor må — på de villkor som socialstyrelsen i varje särskilt
fall föreskriver — i kariesförebyggande syfte tills vidare tillsättas vatten, som
inom Landskrona, Västerås och Falun tillhandahålls genom respektive stads vattenledningssystem.
Samtidigt med sistnämnda beslut har Kungl. Maj:t bemyndigat
socialstyrelsen att i övriga fall efter hörande av fluorkommittén lämna sådant medgivande
som avses i lagen.

Övrigt

Bestämmelser rörande beskaffenheten av vatten till dryck, matlagning m. m. finns
i hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) och livsmedelsstadgan den 21
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 56

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

december 1951 (nr 824). Däremot innehåller lagen den 3 juni 1955 (nr 314) om
allmänna vatten- och avloppsanläggningar inte några bestämmelser om kvaliteten
på det vatten, som tillhandahålles genom sådan anläggning.

I hälsovårdsstadgan upptages i 3 kap. om bostad den grundläggande bestämmelsen,
att bostadslägenhet skall ha lätt tillgång till vatten i erforderlig mängd och av
tillfredsställande beskaffenhet till dryck, matlagning och andra hushållsändamål
(19 §). I 6 kap., som handlar om vattenförsörjning och vattenundersökning m. m.,
stadgas att brunn, vars vatten användes bl. a. till dryck, matlagning eller annan beredning
av livsmedel, skall vara belägen på betryggande avstånd från anläggning,
som kan menligt påverka vattnet, och inrättad så att dagvatten och orenlighet
förhindras intränga däri (29 §). Anläggning för uppfordring, rening, förvaring och
överföring av vatten för nyss angivet ändamål skall vara så anordnad och utförd
samt skall så underhållas och skötas, att vattnet inte röner menlig påverkan av
betydelse för dess användning (30 §).

Länsstyrelsen skall vaka över allmänna hälsovården i länet. Då länsstyrelsen
erhåller kännedom om missförhållande i hälsovårdshänseende, skall länsstyrelsen
tillse, att tjänliga åtgärder vidtages för att undanröja missförhållandet (3 §).

Enligt definitionen på livsmedel i livsmedelsstadgan är vanligt dricksvatten inte
att betrakta som livsmedel. Däremot hänföres såväl läskedrycker som icke sötade,
kolsyrade mineralvatten helt under livsmedelsstadgan. I tillämpliga delar gäller
stadgan tillsatser till livsmedel, varmed förstås vara eller ämne, som är avsett att
tillföras livsmedel för att påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbarhet eller
annat liknande ändamål och alltjämt finnes kvar i det färdiga livsmedlet. Vatten
skall inte anses som tillsats även om det används på sätt nyss sagts (1 §).

Vissa bestämmelser i livsmedelsstadgan är emellertid tillämpliga på vatten. Sålunda
får vara eller ämne — däri inbegripna vatten och is — som används vid
framställning eller beredning av livsmedel för avsalu eller servering, inte vara av
sådan beskaffenhet eller tillföras under sådana förhållanden eller i sådan mängd,
att det färdiga livsmedlet kan antagas bli skadligt att förtära eller eljest otjänligt
till människoföda (3 §). Livsmedelslokal skall ha lätt tillgång till vatten av lämplig
beskaffenhet (10 §). Vatten, som används vid rengöring eller kylning av livsmedel,
avsett till försäljning eller servering, eller vid rengöring av kärl eller redskap, som
nyttjas vid beredning eller förvaring av sådant livsmedel, får inte vara av sådan beskaffenhet,
att det kan antagas göra livsmedlet skadligt att förtära eller på annat
sätt otjänligt till människoföda. Det nyss sagda gäller också is, som vid förvaring
eller kylning av sådant livsmedel kan komma i beröring med livsmedlet (14 §).

Historik

Under senare år har frågan om fluoriders kariesförebyggande verkan rönt stor
uppmärksamhet. Omfattande undersökningar härom har sedan mitten av 1940-talet
utförts särskilt i Amerikas Förenta Stater. Även i vårt land har fluorens verkningar
på tänderna undersökts i områden med naturligt förekommande högre fluorhalt i

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

dricksvatten. Genom medicinalstyrelsens försorg har vidare 1953 och 1958 verkställts
sakkunnigutredningar i ämnet, grundade på utländska och svenska undersökningsresultat.
Med hänvisning till 1958 års utredning hemställde medicinalstyrelsen
samma år att kommuner, som önskade fluorera sitt vattenledningsvatten, skulle
kunna få tillstånd därtill på vissa villkor. Remissbehandlingen av framställningen visade
emellertid att lämpligheten av fluorering av vattenledningsvatten var alltför omstridd
för att någon lagstiftning i ämnet skulle kunna komma i fråga. Efter samråd
med medicinalstyrelsen fick därför ärendet vila tills vidare. Fortsatta undersökningar
skulle ske i medicinalstyrelsens regi i syfte att söka finna andra vägar att
tillföra i första hand barn och ungdom fluor.

På lokalt initiativ påbörjades år 1952 fluorering av dricksvatten i Norrköping.
Fluoreringen där avbröts emellertid i början av år 1962 sedan regeringsrätten i utslag
den 7 december 1961 funnit åtgärden innebära missförhållande i hälsovårdshänseende.
Till stöd för uppfattningen, att fluoreringen medförde missförhållande
i hälsovårdshänseende åberopades i utslaget tre omständigheter. Fluoreringen skedde
inte för att rena vattnet eller eljest göra det lämpligt såsom dricks- och hushållsvatten
utan i annat syfte. Det kunde inte uteslutas, att den ifrågavarande fluoreringen
kunde från hälsosynpunkt medföra risker eller olägenheter för dem, som
var hänvisade till att använda det sålunda behandlade vattnet. Vidare blev genom
det sätt, på vilket det med fluor tillsatta vattnet tillhandahölls, möjligheten att
undvika användningen av sådant vatten betagen dem, som så önskade.

Flälsovårdsnämnden i Norrköping hemställde år 1962 hos Kungl. Maj:t om tillstånd
att fortsätta vattenfluoreringen i staden åtminstone ytterligare fem år. Denna
ansökan blev föremål för remissbehandling. Härefter framlade Kungl. Maj:t vid
höstriksdagen samma år proposition nr 182 med förslag till lag om tillsättning av
fluor till vattenledningsvatten. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 40 över
propositionen jämte i ämnet väckta motioner anförde andra lagutskottet bl. a. följande.

Bland fackmännen på området råder numera praktiskt taget fullständig enighet
om att fluor har en avsevärd karieshämmande effekt. Som exempel kan nämnas att
man i Norrköping erhållit en kariesreduktion på 52,4 procent hos sjuåriga barn,
som sedan födseln tillhandahållits dricksvatten med en fluorhalt av omkring ett
mg per liter. Hos 14-åriga barn, som från sjuårsåldern erhållit sådant dricksvatten,
var kariesreduktionen 31,4 procent. De resultat som uppnåtts är sådana att de enligt
utskottets mening i och för sig väl motiverar att försök med dricksvattenfluorering
fortsättes.

I den offentliga debatten i frågan om vattenfluorering har emellertid två synpunkter
med skärpa framhållits mot fluoreringen. Dels har man understrukit det
moment av tvång för den enskilde som ligger i att han betages möjligheten att använda
vatten utan fluorinblandning och dels har man uttalat farhågor för de hälsorisker
som kan vara förenade med daglig konsumtion av fluor, inte minst med hänsyn
till att konsumtionen av dricksvatten och därmed också av fluor kan antagas
variera inom vida gränser. I motionerna 1:756 och 11:911, 1:757 och 11:913,
1: 758 och II: 914, 11: 912 samt II: 915 yrkas på grund av huvudsakligen de nämnda
synpunkterna avslag å propositionen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

Enligt utskottets mening är det en nackdel med fluorering av vattenledningsvatten
att den beskär den enskildes valfrihet i fråga om fluorkonsumtion. Andra metoder
för fluortiilförsel såsom pensling av tänderna, munsköljningar eller tandborstning
med fluorpreparat är ej behäftade med denna olägenhet och är därför ur denna
synpunkt att föredraga framför fluorering av dricksvatten. Emellertid har, såvitt
framgår av de hittills redovisade försöksresultaten, vattenfluoreringen visat sig till
sin effekt vara långt överlägsen övriga metoder. Med hänsyn till den avsevärda
samhälleliga nyttan av åtgärden anser utskottet därför, trots den nackdel som ligger
i tvångsmomentet, att man icke av denna anledning bör avstå från vattenfluorering.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka betydelsen av fortsatt
forskning liksom vikten av att försöken med individuell fluorbehandling fortsättes.

Beträffande de hälsorisker som kan vara förenade med daglig fluorkonsumtion i
den omfattning som kan komma i fråga genom den föreslagna vattenfluoreringen
har under den tid fluorfrågan varit föremål för uppmärksamhet i vårt land av medicinsk
expertis uttalats vitt skilda uppfattningar. Uppmärksamheten synes därvid
ha varit inriktad dels på verkningar som uppkommer på ett relativt tidigt stadium
såsom den dentala fluorosen, dvs. missfärgning eller fläckning av tänderna, och dels
på senare framträdande verkningar, där befarade sjukliga förändringar i skelett och
njurar har stått i centrum för intresset. Numera har emellertid en praktiskt taget
enhällig svensk odontologisk och medicinsk expertis förklarat, att vunna erfarenheter
av fluorens verkningar inte ger belägg för att långvarig daglig konsumtion av
fluor i de små doser, som kommer i fråga vid vattenfluorering, skulle medföra
hälsorisker. Med hänsyn till den ståndpunkt expertisen sålunda numera intar anser
utskottet att de befarade hälsoriskerna måste antagas vara så ringa att de inte bör
hindra antagandet av lagförslaget, som icke har annat syfte än att möjliggöra fortsatt
försöksverksamhet med vattenfluorering.

Utskottet förutsätter därvid, att prövningen av ansökningar om tillstånd till fluorering
i största möjliga utsträckning förbehålles Kungl. Maj:t och i vart fall icke
delegeras till annan än central myndighet, samt att tillstånd icke beviljas annat
än efter medicinalstyrelsens hörande i varje särskilt fall. Utskottet fäster särskild
vikt vid att vid tillståndsprövningen, som bör ske efter restriktiva grunder, särskilt
beaktas, att vattenverket i fråga är av sådan beskaffenhet att betryggande garantier
finnes för att fluorkoncentrationen i vattnet kan hållas på en konstant nivå. Noggranna
föreskrifter om fortlöpande kontroll i detta avseende bör givas. Utskottet
vill slutligen understryka vikten av att fluorens verkningar inte bara på tänderna
utan även på hälsotillståndet i övrigt fortlöpande vetenskapligt kontrolleras vid
de fortsatta försök med vattenfluorering som kan komma att ske.

Vid 1966 års höstriksdag framställdes i andra kammaren en interpellation angående
erfarenheterna av dricksvattenfluoridering. I sitt svar, som avlämnades den
22 november 1966, framhöll chefen för socialdepartementet bl. a. att erfarenheten
visat att fluor har en klart karieshämmande verkan, att inom barntandvården goda
resultat nåtts med pensling och sköljning med fluor samt att den största effekten
erhålls om man kombinerar sistnämnda metoder med fluoridering av dricksvatten.
Enligt departementschefens mening kunde det med stor säkerhet sägas att det inte
längre råder någon tveksamhet mot fluoridering ur hälsorisksynpunkt. Vidare upplyste
departementschefen att medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen tillsatt en gemensam arbetsgrupp med uppgift främst att
utarbeta allmänna normer för de villkor som borde knytas till tillståndsgivningen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968 7

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 18 maj 1967 inrättades den s. k. fluorkommittén
såsom rådgivande organ för frågor rörande tillsättning av fluor till vattenledningsvatten
i kariersförebyggande syfte. I denna kommitté ingår den förutvarande
arbetsgruppens medlemmar. Enligt sina direktiv har kommittén till uppgift
att utarbeta förslag till normer och anvisningar för tillsättande av fluor till vattenledningsvatten
i kariesförebyggande syfte samt att fortlöpande följa utvecklingen
på området och till Kungl. Maj:t avge de förslag som föranledes av vunna erfarenheter.
Kommittén framlade den 9 juni 1967 förslag till anvisningar för genomförandet
av vattenfluoridering. Sedan förslaget remissbehandlats avgav kommittén
i december 1967 yttrande över remissutlåtandena. Anvisningar i huvudsaklig överensstämmelse
med förslaget har under innevarande år utfärdats av socialstyrelsen.

Spörsmål rörande tillståndsgivningen enligt lagen var föremål för riksdagsbekandling
under våren 1967 (interpellation i första kammaren, besvarad den 25 maj
1967) och i samband med genomgång av statsverkspropositionen under våren 1968
0debatt i första kammaren den 20 mars 1968).

Motionen

Motionärerna hävdar att man i dag inte vet om vattenfluoridering är riskfri eller
ej. De åberopar att vetenskapliga rådet vid internationella sällskapet för näringsoch
vitalämnesforskning helt nyligen offentliggjort en resolution, vari myndigheter
som handlägger hithörande frågor rekommenderas att avstå från fluoridering
av dricksvatten. Motionärerna anser vidare att det är anmärkningsvärt att det ännu
fem år efter fluorlagens tillkomst inte i Sverige presterats något indicium för att
vattenfluoridering skulle kunna betyda annat än en försämring av människans,
florans och faunans livsbetingelser. De angivna förhållandena påkallar enligt
motionärernas mening att lagen om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten
upphävs.

Remissyttranden

I sitt yttrande åberopar socialstyrelsen ett från ledamoten i styrelsens vetenskapliga
råd, professorn Yngve Ericsson, inhämtat utlåtande i ärendet. Ericsson anför
bl. a. följande:

Redan när man 1952 började fluorideringsförsöket i Norrköping, som närmast
synes ha haft till syfte att demonstrera vattenfluorideringens karieshämmande
effekt under svenska förhållanden, var åtgärdens riskfrihet väl styrkt. I dagens
läge är detta än mer fallet, och dessutom har man under de sista åren påvisat gynnsamma
effekter av måttligt höga fluorkoncentrationer i dricksvattnet även när det
gäller skelettets utveckling och motståndskraft mot senil urkalkning. Av naturliga
skäl har endast en mindre del av den fysiologiska fluorforskningen utförts i
Sverige, men det bör noteras att man i vårt land funnit att omkring en halv miljon
invånare använder dricksvatten som av naturen håller en fluorhalt av 0,8 mg/l
eller mera och att naturligt förekommande och med konst tillsatt fluor har precis
samma kemiska egenskaper och fysiologiska effekt.

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

Motionärerna finner det anmärkningsvärt att det i vårt land ännu fem år efter
fluorlagens tillkomst inte presterats något indicium för att vattenfluorideringen icke
skulle försämra florans, faunans och människans livsbetingelser. Motionärerna
avser tydligen härmed fluorutsläppet med avloppsvatten efter vattenfluoridering.
I själva verket synes det icke någonstans i världen ha gjorts några undersökningar
över effekten av utsläpp av fluoriderat ledningsvatten i sjöar eller vattendrag, vilket
torde bero på att ingen effekt varit att vänta på grundval av föreliggande data.
Vattnet i oceanerna, som hyser det stora flertalet av denna planets levande organismer,
innehåller sålunda enligt analyser på olika håll 1,0—1,4 mg F/l, dvs. ungefär
samma halt som i fluoriderat vatten eller något däröver. Insjöar och floder
innehåller i regel ca 0,2 mg F/l. Det förtjänar att nämnas att Mälaren har normal
fluorhalt trots utsläpp av avloppsvatten från bl. a. Uppsala och Eskilstuna, som
av naturen har resp. ca 1,2 och 1,0 mg F/l i sitt ledningsvatten. En hög fluorhalt
synes dessutom kunna avsevärt reduceras genom adsorption och utfällning redan i
avloppsledningarna. I Billesholm med naturligen förekommande 5.5 mg F/l vatten
har man exempelvis i kloakvattnet funnit 1,1 mg F/l.

Viktigast är emellertid att det vid upprepade försök visats att man för att åstadkomma
en begynnande hämning av även mycket känsliga cellers tillväxt måste
höja fluorhalten i substratet långt över 1 mg/l, i flera undersökningar till ca
20 mg/l. Det är således helt osannolikt att man skulle kunna påvisa några biologiska
verkningar av fluoren från fluoriderat vatten ens i omedelbar närhet av utsläppen
från kloaker eller reningsverk. Det förtjänar här framhållas att fluor är ett
i naturen allmänt förekommande ämne, icke blott i havsvattnet, i insjöar och-floder
utan även i flera bergarter, i lösa jordlager, i käll- och grundvatten, i växter
och djur. Det är viktigt att hålla detta i minnet och att icke från de påtagliga och
allvarliga effekter som man finner av en rad andra substanser draga några slutsatser
beträffande fluoren. Ifråga om biologisk verkan måste varje ämne bedömas
för sig.

Av de många resolutioner om vattenfluorideringen, som efter mer eller mindre
noggranna utredningar framlagts av vetenskapliga sällskap och organisationer på
olika håll i världen och som i regel stöder vattenfluorideringen, citerar motionärerna
endast den som publicerats av Internationella sällskapet för närings- och vitalämnesforskning.
Ingen mera framstående fluorforskare ingår i detta sällskap,
och de två personer som man refererar till i sällskapets resolution mot vattenfluoridering,
professorerna Gordonoff och Steyn, har blivit starkt kritiserade för bristande
vetenskaplig precision och korrekthet.

Ericsson uttalar som sin slutsats att de i motionen åberopade förhållandena icke
kan anses utgöra någon grund för upphävande av lagen om tillsättning av fluor
till vattenledningsvatten.

Socialstyrelsen framhåller därjämte att vattenfluorideringen gått avsevärt framåt
på olika håll ute i världen sedan den aktuella lagen trädde i kraft. Skilda uppgifter
andrages till stöd härför. Vidare omnämnes vissa utländska myndigheters
ställningstagande i fråga om införande av vattenfluoridering. Styrelsen anför avslutningsvis
att vi i vårt land bör uttnyttja möjligheten till fluoridering av dricksvatten
för att därmed bekämpa en av våra mest utbredda folksjukdomar, tandkaries, och
detta genom en metod, som visat sig icke innebära några hälsorisker. Styrelsen avstyrker
bifall till motionen.

Svenska tandläkare-sällskapet avstyrker likaledes förslaget om upphävande av

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

ifrågavarande lagstiftning. Sällskapet anför sammanfattningsvis att sällskapet vid
en noggrann genomgång av tillgänglig litteratur och genom inhämtade uppgifter
icke kunnat finna att några för vattenfluorideringen diskriminerande rön rapporterats
under den femårsperiod som förflutit sedan lagen trädde i kraft men att däremot
en rad förmånliga rapporter framlagts.

Även Svenska läkarsällskapet avstyrker motionen och anför att det icke torde
finnas något efter den 21 november 1962 nytillkommet vetenskapligt argument av
sådan art att det skulle kunna motivera ett upphävande. Sällskapet konstaterar
tillika att uppmuntrande resultat nyligen framkommit vid en undersökning av barn
som fått en tillsats av natriumfluorid i sina AD-vitaminer. Enligt sällskapets mening
bör dock alla utvägar som kan leda till en förbättring av kariessituationen prövas.
Det vore därför, anför sällskapet, direkt olyckligt om vi skulle avhända oss
den möjlighet som den aktuella lagen erbjuder.

Utskottet

Enligt 1962 års lag om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten kan Kungl.
Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer efter framställning av
kommun medge att fluor i kariesförebyggande syfte tillsättes vatten, som inom
kommunen tillhandahålles genom allmän anläggning för vattenförsörjning. Sådant
tillstånd som avses i lagen har år 1966 givits åt staden Norrköping samt innevarande
år åt städerna Västerås, Falun och Landskrona. Kungl. Maj:t har vidare överlämnat
åt socialstyrelsen att fortsättningsvis pröva ansökningar om tillstånd till
vattenfluoridering. Anvisningar för genomförandet av vattenfluoridering har utfärdats
av socialstyrelsen.

Motionärerna hävdar att det alltjämt är ovisst huruvida vattenfluoridering medför
hälsorisker eller ej. De vill därför att fluorlagen skall upphävas.

Vid tillkomsten av fluorlagen övervägdes ingående frågan om vattenfluorideringens
inverkan på hälsotillståndet. Det konstaterades att en rätt avvägd tillförsel av
fluor till dricksvattnet gav en avsevärt mindre frekvens av tandkaries i trakter där
fluorhalten i vattnet av naturen var låg samt vidare att dricksvattenfluoridering
enligt dittillsvarande erfarenheter som massprofylaktiskt medel var överlägsen
andra metoder att förebygga karies. Statsmakterna fann också mot bakgrund av
uttalanden av en praktiskt taget enhällig svensk odontologisk och medicinsk expertis,
att de från vissa håll befarade hälsoriskerna måste antagas vara så ringa, att
de inte borde hindra antagandet av lagen.

De instanser som avgivit remissyttranden över förevarande motion, nämligen
socialstyrelsen, Svenska tandläkare-sällskapet och Svenska läkaresällskapet, är
eniga om att det inte efter lagens tillkomst framlagts något vetenskapligt rön, som
skulle göra det motiverat att upphäva lagen. I remissvaren framhålles tvärtom
att en del gynnsamma effekter av vattenfluorideringen påvisats under de senaste
åren. Dessutom påpekas att vattenfluorideringen mer och mer kommit till använd -

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

ning på olika håll ute i världen sedan fluorlagen antogs. Mot bakgrund av vad nu
sagts finns enligt utskottets mening inte grundad anledning att av hänsyn till hälsosynpunkter
avstå från möjligheten till vattenfluoridering.

Att den vattenfluoridering som kan komma i fråga med stöd av lagen skulle få
andra negativa biologiska verkningar, t. ex. i sjöar och vattendrag, torde heller
inte kunna antagas. Mot en sådan hypotes talar enligt socialstyrelsen undersökningar
rörande fluorens förekomst i naturen och rörande dess inverkan på känsliga
cellers tillväxt.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 342, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s), Hiibinette
(h), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep)*, Dahlberg (s), Edström
(fp) och Högström (s)*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg (s),
Odhe (s)*, Rimmerfors (fp), fröken Sandell (s), herrar Gomér (ep), Ringaby (h)
och fru Svensson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Dahlberg (s) och Ringaby (h), vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med orden »De instanser»
och som slutar på s. 10 med orden »avstyrker utskottet motionen» bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Utskottet anser emellertid att även om fluoren visat sig ha en god profylaktisk
inverkan mot karies, så måste man rent principiellt hysa betänkligheter mot att
generellt blanda in fluor i vattenledningsvatten och därmed medicinera även de
många människor som inte önskar eller behöver fluor. En sådan ordning strider
mot de grunder för medicinering som tillämpas av läkare i allmänhet. Utskottet

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

anser också att en obligatorisk inblandning av fluor i dricksvattnet är en onödigt
drastisk åtgärd. Samma kariesförebyggande effekt kan nås med fluorbehandling av
annat slag, t. ex. pensling eller munsköljning. Med hänsyn härtill anser utskottet
att skäl finns för upphävande av fluorlagen.»
b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motion, II: 342,
måtte i skrivelse till Kungi. Maj:t anhålla om förslag till upphävande
av lagen om fluoridering av vattenledningsvatten.»