Andra lagutskottets utlåtande nr 55 (Utlåtande 1947:L2u55 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Nr 55.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens
upprätthållande i vissa fall, dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 30 juni 1947 dagtecknad proposition, nr 326, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag
till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i
vissa fall.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra i
anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 365 av herr Wagnsson och
inom andra kammaren
nr 524 av herr Senander m. fl.,
nr 525 av herr Fagerholm samt
nr 526 av herrar Spångberg och Nilsson i Göteborg.

Såväl i motionen II: 524 som i motionen II: 526 hemställes, att riksdagen
måtte avslå förevarande proposition.

I motionerna I: 365 och II: 525, vilka äro likalydande, framställas följande
yrkanden.

Under A hemställa motionärerna, att sådana ändringar måtte vidtagas i
Kungl. Maj:ts förslag, att lagen erhåller i huvudsak följande innehåll:

Lag

om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall.

1 §•

Där på grund av uppkommen tvist rörande anställningsvillkoren för polispersonal
och till följd därav rådande eller befarad brist på dylik personal
fara föreligger, att den polisverksamhet, som det åligger visst polisdistrikt
att ombesörja, icke skall kunna behörigen upprätthållas, må Konungen på
framställning av länsstyrelsen förordna, att vad i denna lag sägs skall äga
tillämpning med avseende å polisdistriktet.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 9 saml. 2 avd. Nr 55.

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

2 §•

För polispersonal, som tjänstgör i polisdistrikt beträffande vilket förordnande
enligt 1 § meddelats, skola anställningsvillkoren, därest enighet om
dessa ej uppnåtts, fastställas av skiljenämnd. Skiljenämnden skall bestå av
fem skiljemän, av vilka en, tillika ordförande, utses av Konungen, en av
arbetsgivarparten, en av arbetstagarparten samt två gemensamt av parterna.
Kunna parterna ej enas om utseende av sistnämnda skiljemän, skola
dessa utses av socialstyrelsen.

I övrigt skall i avseende å skiljenämndens verksamhet gälla vad som
stadgas i lagen den 28 maj 1920 om särskilda skiljedomare i arbetstvister.

3 §■

Polispersonal, som tjänstgör i polisdistrikt för vilket förordnande enligt
1 § gäller och för vilken personal överenskommelse om anställningsvillkoren
ej kunnat ernås, skall efter åläggande av Konungen avlönas av polisdistriktet
i överensstämmelse med i 2 § angiven skiljedom.

I övrigt har polisdistriktet, att enligt vad därom är stadgat svara för kostnaderna
för distriktets polisväsende och ombesörja för detsamma erforderliga
anordningar.

Angående bidrag av statsmedel för vad polisdistrikt enligt denna paragraf
utgivit, skall vad eljest är föreskrivet om sådant bidrag till kostnaderna för
distriktets polisväsende äga motsvarande tillämpning.

4 §•

Åsidosätter polisdistriktet eller polisman sina förpliktelser enligt skiljedomen,
skall därav uppkommen skada ersättas. I fall som nu åsyftas, må
länsstyrelsen vid vite ålägga polisman att fullgöra sin tjänst, dock må vitet
ej i något fall överstiga ett belopp motsvarande den månadslön, som vid
tiden för vitesföreläggandet gäller för polismannen.

5 §•

I den mån ej annat följer av vad ovan är stadgat, skall om polisverksamhet,
som upprätthålles med stöd av denna lag, gälla vad i lag eller författning
är föreskrivet om polisväsendet i riket.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft omedelbart och gäller till och med den 30 juni
1948.»

Därest riksdagen funne sig ej kunna bifalla ovan återgivna förstahandsyrkande,
hemställa motionärerna under B, i första rummet att bestämmelserna
i 5 § i Kungl. Maj:ts förslag om frihetsstraff och bötesstraff
måtte ersättas med bestämmelser om vitesföreläggande, i andra rummet att

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

bestämmelsen om frihetsstraff i nyssnämnda paragraf måtte utgå samt i
tredje rummet att bötesstraffet måtte göras till normalstraffet och frihetsstraffet
endast gälla vid försvårande omständigheter.

Under C hemställa motionärerna slutligen att, därest vid riksdagsbehandlingen
av förevarande proposition uppgörelse mellan avtalsparterna träffats,
riksdagen måtte avslå propositionen.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit
till stöd för sina yrkanden, får utskottet utöver vad nedan anföres hänvisa
till propositionen och motionerna.

Vid remiss till lagrådet av ett i ämnet upprättat lagförslag anförde föredraganden,
statsrådet Mossberg, följande:

»Sedan någon tid ha förhandlingar förts mellan svenska stadsförbundet,
å ena, samt svenska polisförbundet, å andra sidan, angående införandet av
normerade bestämmelser för avlöning av polispersonalen i städer och köpingar,
anslutna till stadsförbundet. Förhandlingarna, som senast letts av
landshövding A. Lidén såsom av Kungl. Maj:t förordnad opartisk ordförande,
ha icke lett till någon uppgörelse och äro för närvarande avbrutna.
Fortsatta förhandlingar torde dock komma att upptagas. Skulle icke heller
därvid något resultat nås, föreligger risk för att polisförbundet med stöd av
fullmakter från ett mycket stort antal polismän i de polisdistrikt, som beröras
av förhandlingarna, kommer att i form av uppsägning med en månads
uppsägningstid begära dessa befattningshavares entledigande från av dem
innehavda befattningar.

Inför utsikterna till en dylik utveckling av den rådande tvisten kunna
statsmakterna icke stå overksamma. Det måste befaras att, om ett stort
antal av landets polismän lämnar polistjänsten, den allmänna ordningen
och säkerheten mycket snabbt skulle kunna rubbas. Åtgärder måste därför
vidtagas för att möjliggöra att polisverksamheten kan uppehållas i erforderlig
omfattning. För Stockholms del har överståthållarämbetet i skrivelse
den 14 juni 1947 påkallat vidtagandet av sådana åtgärder.

I överståthållarämbetets skrivelse har berörts ett spörsmål som i förevarande
sammanhang har ett betydande intresse. Ämbetet har anfört, att det
syntes kunna ifrågasättas huruvida i en situation sådan som den varom här
är fråga polismännen ägde rätt att vinna entledigande från sina befattningar.
Skyldighet skulle alltså kunna tänkas föreligga för dem att kvarbliva
i tjänst till dess entledigande vederbörligen beviljades. Emellertid har
ämbetet själv funnit denna fråga så tveksam, att det synts ämbetet försiktigast
att räkna med att verkställda uppsägningar även komma att medföra,
att vederbörande polismän nedlägga arbetet, därest icke särskilda åtgärder
vidtagas för att förhindra detta.

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Den tveksamhet, varåt överståthållarämbetet har givit uttryck, delas av
mig. I fråga om statens befattningshavare torde den allmänna meningen
vara, att en befattningshavare icke äger ovillkorlig rätt att när han så önskar
bliva befriad från sin tjänst. I vart fall om ett betydande allmänt intresse
sättes på spel genom hans entledigande vid av honom begärd tidpunkt, torde
avsked kunna förvägras honom eller tidpunkten för hans frånträde av tjänsten
framflyttas. Hur det i detta avseende förhåller sig med kommunala befattningshavare
är svårare att bedöma. Vad angår polismännen tala otvivelaktigt
såväl arten av deras tjänstgöring som de garantier mot godtyckligt
skiljande från tjänsten, som i fråga om ordinarie och med dem jämställda
befattningshavare tillerkänts dem, för att enahanda regler borde vara tilllämpliga
å dem som å statliga befattningshavare. Det är emellertid tveksamt
huru härmed förhåller sig. Härtill kommer att om en polisman anses
sakna rätt att erhålla begärt entledigande påföljden för att han undandrager
sig att tjänstgöra i regel endast kan bli att han dömes till ansvar för
tjänstefel.

Med hänsyn till det anförda finner jag det nödvändigt att införa regler,
som ge garantier för att polisverksamheten kan behörigen upprätthållas om
polismännen i mera betydande utsträckning komma att begära att bli entledigade
från sina innehavda befattningar.

Vid övervägande av de utvägar, som stå till buds i detta hänseende, har
jag stannat för att förorda, att ansvaret för polisverksamhetens upprätthållande
i de polisdistrikt, som beröras av hotande uppsägningar, överflyttas
på statsverket och att samtidigt tjänsteplikt införes för polispersonalen. Den
vanliga tjänstepliktslagen, vars giltighetstid, om föreliggande förslag till förlängning
därav bifalles av riksdagen, kommer att utlöpa den 31 december
detta år, torde icke kunna tillgripas för det ändamål varom här är fråga.
Tjänstepliktslagen får nämligen enligt sin lydelse användas endast vid krig
eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden,
och dess förlängning har de senaste åren motiverats uteslutande därmed,
att detta vore nödvändigt för att bibehålla det under krigsåren genomförda
provisoriska förstatligandet av arbetsförmedlingen i avbidan å ett
definitivt sådant förstatligande. Den särskilda tjänsteplikt för polispersonal
som nu ifrågasättes bör alltså enligt min mening införas genom en fristående
lagstiftning, närmast av engångskaraktär. Denna lagstiftning bör, i likhet
med den allmänna tjänstepliktslagen, innehålla erforderliga bestämmelser
om straff för den som underlåter att fullgöra honom åliggande tjänsteplikt.

Införes en tjänsteplikt för polispersonalen av nu antytt slag synas möjligheter
böra skapas att kunna ingripa även mot andra parten i den nu föreliggande
tvisten eller de av denna berörda städerna och köpingarna. Enligt
gällande polislagstiftning åligger det dem att sörja för att erforderlig polispersonal
finnes anställd. Denna skyldighet synes visserligen enligt min me -

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

ning icke kunna sträcka sig dithän, att en organiserad kollektiv aktion från
polispersonalens sida skall kunna tvinga vederbörande kommunala myndigheter
att gå med på de lönekrav polispersonalen uppställer. Det synes
emellertid rimligt att, därest polisverksamheten upprätthålles genom tjänstepliktig
personal, polisdistrikten ålägges skyldighet att avlöna denna personal
i enlighet med grunder som Kungl. Maj:t bestämmer.

I enlighet med nu angivna riktlinjer har inom socialdepartementet upprättats
förslag till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande
i vissa fall och jag anhåller nu att något närmare få redogöra för
innehållet i detta förslag.

Förslagets 1 § upptager förutsättningarna för att åtgärder enligt lagen
skola få tillgripas. Därvid har ansetts lämpligt att anknyta till situationen
i de enskilda polisdistrikten. För att ett ingripande enligt lagen skall kunna
ske har i förslaget uppställts krav på att till följd av rådande eller befarad
brist på polispersonal fara föreligger, att den polisverksamhet, som det åligger
visst polisdistrikt att ombesörja, icke skall kunna behörigen upprätthållas.
Härvid måste beaktas att, då nyrekrytering av polispersonal kan
komma att stöta på vissa svårigheter, även en relativt mindre brist på polispersonal
kan medföra fara för att polisverksamheten icke skall kunna behörigen
upprätthållas.

Den föreslagna avfattningen av 1 § innebär, att vid bedömande av fråga
huruvida fara för polisverksamhetens behöriga upprätthållande föreligger
hänsyn skall tagas icke blott till den polispersonal, som erfordras för att
ombesörja polisverksamheten inom distriktet, utan även till personal, som
har att fullgöra polistjänstgöring utom distriktet, såsom reserv- och statspolispersonal,
samt polispersonal, som i visst polisdistrikt är anställd för
hela rikets behov.

Enligt förslaget skall initiativ till åtgärd enligt lagen tagas av vederbörande
länsstyrelse. Beslutanderätten tillkommer emellertid Kungl. Maj:t.

I 2 § av förslaget har upptagits den grundläggande föreskriften om polisverksamhetens
provisoriska förstatligande, därest i fråga om visst polisdistrikt
förordnande som avses med lagen meddelas. I sådant fall skall statsverket
övertaga de skyldigheter som åvila polisdistriktet i fråga om hållande
av polispersonal. För att statsverket skall få möjligheter att fullgöra detta
åtagande föreskrives i 3 §, att det åligger polisman, som är anställd i polisdistriktet,
alt för statsverkets räkning såsom tjänsteplikt bestrida egen eller
annan befattning vid distriktets polisväsende. Häri inneslutes sådan tjänstgöring
utom distriktet, som enligt gällande lagstiftning kan åläggas polismannen.
Något undantag från tjänsteplikten har ej ansetts böra göras beträffande
de i 11 § 5 mom. polislagen omnämnda högre befattningshavare
inom polisväsendet, som icke äro statstjänstemän. Härigenom kommer ett
förordnande enligt 1 § att innebära ett provisoriskt förstatligande av hela
polisorganisationen i visst polisdistrikt.

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Tjänsteplikten innebär icke, att personalen överföres i statens tjänst, utan
endast att tjänstgöringen skall fullgöras för statsverkets räkning. Personalen
är fortfarande att anse såsom anställd i polisdistriktet, intill dess anställningsförhållandet
upphör.

Det förutsättes emellertid, att polisman under tjänstepliktstiden skall
kunna erhålla entledigande från sin befattning. Med hänsyn till nyrekryteringssvårigheterna
bör möjlighet finnas att kunna taga även sådan polisman
i anspråk för fullgörande av tjänsteplikt. Detsamma synes böra gälla om
befattningshavare, som helt nyligen lämnat tjänsten, då förordnande om
lagens tillämpning meddelas. Med hänsyn härtill har i andra stycket av
förevarande paragraf upptagits bestämmelser av denna innebörd. Åläggande
att fullgöra sådan tjänsteplikt skall enligt tredje stycket meddelas av
länsstyrelsen. Beträffande befattningshavare, som alltjämt innehar anställning
i polisdistriktet, inträder däremot tjänstepliktsskyldigheten automatiskt
i och med att lagen blir tillämplig med avseende å vederbörande polisdistrikt.

4 § reglerar polisdistriktets skyldigheter, när polisverksamheten upprätthalles
med tjänstepliktig polispersonal. Såsom tidigare nämnts skall Kungl.
Maj:t äga bestämma avlöningsförmånerna. Det synes emellertid böra uttryckligen
föreskrivas, att tjänstepliktig, som är anställd i polisdistriktet,
därutöver skall av polisdistriktet äga tillgodonjuta samma förmåner, som
om han fullgjort tjänstgöringen i polisdistriktets tjänst. Härmed åsyftas
bl. a. att bestämmelser om pensionering, om familjeunderstöd och begravningshjälp
i vissa fall samt om tjänstårsberäkning och dylikt alltjämt skola
tillämpas beträffande sådan polisman.

Andra stycket av förevarande paragraf innehåller, att polisdistriktet jämväl
i övrigt har att svara för kostnaderna för distriktets polisväsende och ombesörja
för detsamma erforderliga anordningar i enlighet med vad därom
är stadgat. I enlighet härmed skall polisdistriktet ombesörja uniformering
och beväpning av den personal, som med tjänsteplikt tagits i anspråk för
polisdistriktets räkning, samt draga försorg om materiel, byggnader, arrestlokal,
telefon och övriga erforderliga anordningar för polisväsendet.

Polisdistriktets ekonomiska skyldigheter under tjänstepliktstiden synas
icke böra göras så vidsträckta att distriktet går förlustigt det bidrag av statsmedel,
som skolat utgå, därest polisverksamheten upprätthållits i sedvanlig
ordning. I tredje stycket av förevarande paragraf har därför föreskrivits att
vad eljest är föreskrivet om statsbidrag till distriktets kostnader för polisväsendet
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnader för polisverksamhetens
upprätthållande enligt denna lag. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att, därest särskilda beräkningsgrunder härutinnan erfordras,
fastställa dylika.

5 § i förslaget innehåller de förut omtalade straffbestämmelserna.

I 6 § har upptagits en erinran att i den mån ej annat följer av vad som

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

är stadgat i de föregående paragraferna vad i lag eller författning är föreskrivet
om polisväsendet i riket skall gälla med avseende å polisverksamhet
som uppehälles med stöd av denna lag. Ledningen av polisverksamheten
skall alltså, under länsstyrelsens överinseende, handhavas av vederbörande
polischef. Polisnämnds befattning med polisväsendet kvarstår i princip men
blir självfallet starkt inskränkt under den tid polisverksamheten fullgöres
med tjänstepliktig personal. Poliskollegiernas verksamhet bör däremot
fortgå i vanlig ordning, då gällande regler om disciplinär bestraffning höra
vara tillämpliga även å tjänstepliktig personal.

I 6 § har ytterligare intagits bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda
erforderliga tillämpningsföreskrifter till lagen.

Den föreskrivna lagen synes böra tråda i kraft omedelbart efter det den
utfärdats. Med hänsyn till dess karaktär bör giltighetstiden begränsas, förslagsvis
till utgången av juni månad 1948. Straff enligt lagen bör även efter
det dess giltighetstid utlöpt kunna ådömas för brott mot lagen som dessförinnan
blivit begånget. Föreskrift härom har upptagits i en övergångsbestämmelsen Inom

lagrådet, vars majoritet lämnade lagförslaget utan erinran, anförde
en ledamot följande:

»Därest befattningshavare vid det kommunala polisväsendet i avsikt att
genomdriva bättre lönevillkor uppsäga sina anställningar och i följd därav
entledigas, utsätta de sig för icke oviktiga risker för det fall, att de önska
fortsätta såsom polismän i polisdistrikt sedan lönekonflikten bilagts. De
kunna sålunda icke erhålla full säkerhet för att återfå sina befattningar,
om de återanställas måste, även om de tidigare varit anställda med ständigt
förordnande, frågan om de skola erhålla sådant förordnande underkastas
ny prövning och spörsmålet, i vad mån de framdeles skola kunna i pensionshänseende
tillgodoräkna sig tiden mellan entledigandet och återanställandet,
kan bliva tvivelaktigt. Om andra återanställningsproblem kunna uppkomma,
är svårt att på förhand bedöma. Därest förslaget upphöjes till lag,
kan man räkna med att de befattningshavare, som av nyss omnämnd anledning
entledigas, komme att tvångsvis kvarhållas i polisverksamheten genom
förordnande enligt 1 §, men då sådant förordnande återkallas och normala
förhållanden skola återinträda, kvarstå de berörda återanställningsfrågorna
olösta och undandragna de tvistandes disposition. I ill undvikande
i huvudsak av de olägenheter, som maste föranledas därav, synes i lagen
böra införas ett stadgande av ungefär det innehåll, alt om förordnande som
i 1 § sägs återkallas, skall befattningshavare, vilken vid återkallandet fullgör
tjänsteplikt enligt lagen, anses vara från det förordnandet blir tillämpligt
å honom bibehållen i den befattning han då innehade eller senast innehaft,
varjämte befattningshavaren, så framt ej annat i laga ordning bestämts,
efter återkallandet skall utan hinder av vad däremot stridande må vara stad -

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Utskottet.

gat åtnjuta de förmåner, som vid återkallandet utgingo för befattningen.
Eventuellt kan 1 § avfattas så, att förordnande att det här förordade stadgandet
skall äga tillämpning må, men ej behöver utfärdas, då förordnande,
som i 1 § sägs, meddelats i fråga om 2—6 §§ i förslaget.

I övrigt lämnar jag förslaget utan erinran.»

I anledning av detta uttalande i lagrådet framhöll föredraganden, att han
vore väl medveten om att vissa svårigheter kunde komma att uppstå vid
återkallande av ett enligt lagen lämnat förordnande men att han icke ansåge
dessa var av den betydelse, att anledning funnes att avvika från det remitterade
förslaget till lösning av lagstiftningsproblemet.

Såsom i propositionen inledningsvis anmärkes, har förevarande lagförslag
föranletts av den konfliktsituation, som hotar inträda, därest förhandlingarna
mellan svenska stadsförbundet å ena samt svenska polisförbundet å andra
sidan angående normerande bestämmelser för vissa polismäns avlöning definitivt
stranda. I händelse därav föreligger fara för att landets större samhällen
ställas utan ordningsmakt, sedan polispersonalen efter uppsägning
lämnat sina tjänster.

Enligt utskottets mening kunna statsmakterna i ett dylikt läge icke förhålla
sig passiva. Därest den verksamhet, som nu utövas av polispersonalen,
upphörde, skulle allmän ordning icke längre kunna upprätthållas, och
de enskilda medborgarnas säkerhet till liv och egendom råka i fara. Det
måste därför tillses, att under alla omständigheter erforderlig personal finnes
att tillgå för polisverksamhetens upprätthållande. Att därvid tvång i
någon form kommer att behövas torde vara ofrånkomligt. En beredskapslagstiftning
måste tillskapas, som skänker Kungl. Maj:t erforderliga maktmedel
att hävda samhällets intressen.

Utskottet kan på nu anförda skäl icke dela den i motionerna II: 524 och
II: 526 intagna ståndpunkten, att samhället icke bör ingripa i ett konfliktläge
som det nu hotande. Utskottet avstyrker därför nämnda båda motioner.
Då icke heller förutsättningen för det i motionerna 1:365 och 11:525
i tredje hand framförda avslagsyrkandet — att uppgörelse mellan parterna
träffats — för närvarande är för handen, får utskottet likaledes avstyrka
dessa motioner i vad avser detta yrkande.

För uppehållande av allmän ordning och säkerhet böra i främsta rummet
icke anlitas andra personer än sådana, som erhållit polisutbildning eller
tidigare tjänstgjort som polismän. Närmast till hands ligger därvid att taga
i anspråk de nuvarande innehavarna av polismannabefattningarna. Särskilda
svårigheter möta emellertid därvid dels på grund av polismännens
ställning som kommunala tjänstemän, dels ock emedan det stora antalet
polisdistrikt i landet ha att vart och ett för sig självständigt träffa anställningsavtal
med sin polispersonal. Olika möjligheter stå dock samhället
till buds.

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Vederbörande myndigheter kunna sålunda tänkas vägra att bifalla polismännens
ansökningar om entledigande. Det måste emellertid betraktas som
i hög grad tvivelaktigt, om det föreligger laglig rätt att så förfara. I vart fall
kan det icke anses tillrådligt att lita till denna synnerligen osäkra möjlighet.

Vidare vore en lagstiftning tänkbar, varigenom polismännen förvägrades
rätt att uppsäga eller lämna sina tjänster. En sådan lösning skulle emellertid
innebära, att polismännen tvunges att kvarstå i tjänst hos sina nuvarande
arbetsgivare, och skulle sålunda utgöra ett ställningstagande till förmån för
polisdistrikten såsom arbetsgivare i en konflikt.

I propositionen har i stället valts den utvägen, att polismännen aläggas
att för statsverkets räkning fullgöra tjänsteplikt. Tjänsteplikten har i huvudsak
erhållit det begränsade innehållet, att tjänstepliktig polisman har att
i denna egenskap uppehålla polismans befattning i det distrikt, där han är
anställd. Liksom vad gäller enligt 25 § tjänstepliktslagen i fråga om tjänstepliktig
anställd hos staten som tjänstepliktsberättigad arbetsgivare, skall
enligt lagförslaget Kungl. Maj:t bestämma avlöningsförmånerna till tjänstepliktig
polisman. Dessa skola dock betalas icke av statsverket utan av vederbörande
polisdistrikt.

I motionerna I: 365 och II: 525 har i första hand föreslagits ett tvangsskiljedomsförfarande
av beskaffenhet, som framgår av det förut atergivna
lagförslaget. De åtgärder, som föreslagits av motionärerna, äro emellertid
otillräckliga. Genom en skiljedom kan nämligen endast fastställas avlöningsoch
andra anställningsvillkor. Däremot kan icke genom skiljedomen någon
åläggas att på i domen angivna villkor tillhandahålla viss arbetsgivare sin
arbetskraft. Då polisman sålunda icke genom skiljedomen kan förpliktas
tjänstgöra, bliva de för överträdelse av skiljedomens förpliktelser angivna
sanktionerna verkningslösa i det hänseende, varom här är fråga, nämligen
att säkra tillgången på personal för polisverksamhetens fullgörande. Därtill
kommer andra med förslaget förknippade svagheter, exempelvis att det med
hänsyn till det stora antalet polisdistrikt i landet komme att erfordras en
mångfald skiljenämnder.

Den lagstiftning, vilken erfordras för att möta det konfliktläge, som hotar,
kan för att fylla sin uppgift icke undvara bestämmelser, som möjliggöra att
ålägga polismännen tvångstjänstgöring. Utskottet kan därför icke finna det
av motionärerna framlagda lagförslaget tillfyllestgörande och får därför avstyrka
motionärernas förstahandsyrkande om bifall till den av dem föreslagna
skiljedomslagen.

Vid övervägande av de olika alternativ, som kunna tänkas, har utskottet
stannat inför ett tillstyrkande av den i propositionen anvisade lösningen.
Tjänsteplikt synes sålunda utskottet vara den minst stötande formen av
tvångstjänstgöring.

Med detta ställningstagande har utskottet icke velat i princip taga avstånd
från tanken på obligatorisk skiljedom. Röster ha höjts för att som

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

förutsättning för att sådant förordnande, som avses i lagförslagets 1 §,
skulle få meddelas, bort uppställas krav på att en mellan parterna i tvisten
meddelad skiljedom icke respekterats av dessa. Hindrande för en sådan
lösning ha emellertid stått lagtekniska svårigheter. Dessa ha förorsakats
av polisväsendets särskilda anordning i vårt land samt hänsynen till den
kommunala självbestämmanderätten. Att bemästra dem inom den begränsade
tid, som stått till buds, har icke varit möjligt. Utskottet har under
sådana omständigheter icke ansett erforderligt att i detta sammanhang taga
ställning till frågan om obligatorisk skiljedom i samhällsfarliga konflikter
överhuvud.

Däremot anser sig utskottet böra uttala, att alla möjligheter att uppnå
en överenskommelse genom medling på frivillig väg måste utnyttjas. Utskottet
förutsätter sålunda, att i en situation, där den befarade personalbristen
uppkommer som en följd av lönetvister, Kungl. Maj:t först anordnar
ett medlingsförfarande genom en förlikningskommission eller på annat liknande
sätt och, endast därest parterna icke vilja ingå i förhandlingar med
kommissionen eller icke godtaga dess medlingsförslag, tillgriper den nu
ifrågavarande lagstiftningen och meddelar förordnande enligt 1 § i lagen.

Av det nu sagda framgår, att utskottet icke betraktar den lösning, som
det föreliggande problemet erhållit i detta fall, som i någon mån prejudicerande
i andra likartade situationer. Lagens utformning är tvärtom betingad
av i detta fall föreliggande omständigheter.

Vad härefter angår lagförslagets särskilda paragrafer får utskottet framhålla
följande.

Kungl. Maj:t tillerkännes genom bestämmelsen i 4 § första stycket första
punkten rätt att bestämma, vilka avlöningsförmåner polisdistriktet har att
betala den tjänstepliktige. Denna befogenhet bör enligt utskottets mening
användas på sådant sätt, att olikheter beträffande avlöningsbestämmelser
olika polisdistrikt emellan utjämnas och att avlöningarna bestämmas efter
enhetliga grunder.

Den i 5 § av lagförslaget föreslagna straffsatsen för underlåtenhet att fullgöra
ålagd tjänsteplikt — fängelse i högst sex månader eller, om omständigheterna
äro mildrande, dagsböter — innebär en skärpning i förhållande
till vad som gäller enligt den allmänna tjänstepliktslagen. För enahanda
förseelse stadgas i 44 § i denna lag dagsböter eller, därest omständigheterna
äro synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader. I andrahandsyrkandet
i motionerna 1:365 och 11:525 har hemställts, att straffbestämmelserna
skola utbytas mot vitesregler eller att, om straff skall användas,
stadgandena om frihetsstraff skola utgå. Detta yrkande kan utskottet icke
biträda. Även om vitet skulle mera effektivt än straffet kunna avpassas
efter förhållandena i det särskilda fallet, torde dock vara erforderligt att i
överensstämmelse med vad hittills gällt på andra liknande områden kriminalisera
underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt. Att helt avvara frihets -

Andra lagutskottets utlåtande nr 55. 11

straffet i strafflatituden torde icke heller vara möjligt, om straffstadgandet
skall få önskad avskräckande verkan. Utskottet finner emellertid lämpligt,
att straffbestämmelserna något mildras, och föreslår, att straffsatsen bestämmes
till dagsböter eller fängelse i högst sex månader i nu nämnd
ordning.

Ehuru därom icke utsagts något i lagförslaget, utgår utskottet från att
förordnande enligt 1 § meddelas att gälla endast tills vidare och att det
upphäves — i fall då en lönetvist varit orsaken till lagens utnyttjande
så snart tvisten bringats ur världen. De övergångssvårigheter, som därvid
kunna uppstå, torde kunna lösas genom överenskommelse mellan parterna
i samband med den slutliga uppgörelsen.

Lagförslaget i övrigt har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet har vid behandling av detta ärende kommit till den uppfattningen,
att en stor del av svårigheterna att nå en tillfredsställande ordning
i fråga om polismännens avlöningsförhållanden bottna i lokalt betingade
olikheter. Det bör därför snarast tagas under övervägande att genom statens
försorg införa ett för all polispersonal i riket gemensamt avlöning sreglemente,
som alla polisdistrikt skulle ha att tillämpa. I detta sammanhang
kommer spörsmålet om polisväsendets förstatligande att åter aktualiseras.
Utskottet förutsätter, att denna fråga göres till föremål för förnyat övervägande.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å motionerna II: 524 och
11:526 och med förklaring, att det genom propositionen
framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick antagas
— måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Där till följd av rådande eller befarad brist på polispersonal fara föreligger,
att den polisverksamhet, som det åligger visst polisdistrikt att ombesörja,
icke skall kunna behörigen upprätthållas, må Konungen på framställning
av länsstyrelsen förordna, att vad i denna lag sägs skall äga lilllämpning
med avseende å polisdistriktet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2 §•

Meddelas förordnande som i 1 § sägs, skola de skyldigheter som åvila
polisdistriktet i fråga om hållande av polispersonal övertagas av statsverket.

3§-

Polisman, som är anställd i polisdistrikt beträffande vilket förordnande
enligt 1 § meddelats, åligger att för statsverkets räkning såsom tjänsteplikt
uppehålla befattning som polisman i distriktet.

Tjänsteplikt som nu sagts må åläggas jämväl den som inom tre månader
före det förordnande enligt 1 § meddelades lämnat eller efter förordnandets
meddelande lämnar befattning som polisman i distriktet.

Åläggande att fullgöra tjänsteplikt enligt andra stycket meddelas av länsstyrelsen.

4 §•

Den som fullgör tjänsteplikt enligt 3 § skall av polisdistriktet avlönas i
enlighet med vad Konungen därom förordnar. Är den tjänstepliktige anställd
i polisdistriktet, äge han i övrigt av polisdistriktet tillgodonjuta samma
förmåner, som om han fullgjort tjänstgöringen i polisdistriktets tjänst.

I övrigt har polisdistriktet att enligt vad därom är stadgat svara för kostnaderna
för distriktets polisväsende och ombesörja för detsamma erforderliga
anordningar.

Angående bidrag av statsmedel för vad polisdistrikt enligt denna paragraf
utgivit skall vad eljest är föreskrivet om sådant bidrag till kostnader för
distriktets polisväsende äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Den som underlåter att fullgöra
tjänsteplikt, som åligger honom enligt
denna lag eller med stöd därav
meddelat beslut, dömes till fängelse
i högst sex månader eller, om omständigheterna
äro mildrande, till
dagsböter.

5 §•

Den som underlåter att fullgöra
tjänsteplikt, som åligger honom enligt
denna lag eller med stöd därav
meddelat beslut, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Brott som nu sagts må ej åtalas med mindre länsstyrelsen därom förordnat.
Böter tillfalla kronan.

6§.

I den mån ej annat följer av vad ovan är stadgat skall om polisverksamhet,
som upprätthålles med stöd av denna lag, gälla vad i lag eller författning
är föreskrivet om polisväsendet i riket.

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft omedelbart och gäller till och med den 30 juni
1948. Till straff enligt 5 § må dömas även efter det lagen upphört att gälla.

B. att motionerna I: 365 och II: 525, i den mån de icke besvarats
genom vad hemställts under A, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 juli 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder*, Wistrand,
Löfvander, Hage, Björkman och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Ryberg, Hermansson,
Cruse, Håstad, Lundberg, Andersson i Afredshem och fru Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer;

1) av herr Linder;

2) av herrar Löfvander, Hage, Ryberg, Cruse och Håstad, vilka ansett,
att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Såsom i---(lika med utskottet)---sina tjänster.

Enligt utskottets---(lika med utskottet)---samhällets in tressen.

Utskottet kan---(lika med utskottet)---detta yrkande.

För uppehållande — — — (lika med utskottet)---till buds.

Vederbörande myndigheter---(lika med utskottet)---osäkra

möjlighet.

Vidare vore---(lika med utskottet)---en konflikt.

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

I propositionen---(lika med utskottet)---vederbörande polis distrikt.

I motionerna — — — (lika med utskottet)---mångfald skilje nämnder.

En lagstiftning, som skall kunna fylla den inledningsvis angivna uppgiften
att trygga tillgången på polispersonal, kan icke helt undvara bestämmelser,
vilka medgiva påbjudande av tvångstjänstgöring. Motionärernas
nyss återgivna förslag är ur denna synpunkt icke tillfyllestgörande, varför
utskottet icke kan tillstyrka motionernas förstahandsyrkande.

Å andra sidan är det utskottets uppfattning, att lagstiftningen bör erhålla
en sådan utformning, att åläggande av tvångstjänstgöring framstår som en
yttersta åtgärd, vilken kan förutsättas icke skola behöva komma till användning
utan endast verka genom sin blotta existens. Lagstiftningen bör
sålunda enligt utskottets mening i första hand anvisa andra åtgärder än
införande av tjänsteplikt.

Därvid skulle kunna bestämmas, att införandet av tjänsteplikt måste föregås
av ett förfarande med obligatorisk skiljedom. Under den korta tid som
stått till buds har det emellertid icke varit möjligt att taga ställning till de
olika problem, som skulle framkallas av ett obligatoriskt skiljedomsförfarande.
Utskottet har därför måst avstå från att välja denna lösning av det
föreliggande spörsmålet.

Utskottet har emellertid i stället funnit lämpligt och möjligt att komplettera
propositionens lagförslag med bestämmelser om ett medlingsförfarande.
Detta har anordnats så, att det kommer att föreligga en synnerligen stark
press på parterna att godtaga ett framlagt medlingsförslag. I själva verket
torde vid bifall till utskottets förslag det överhuvud aldrig behöva bliva fråga
om att tillämpa det senare ledet i förfarandet, tjänsteplikten.

Utskottets förslag har i sina huvuddrag utformats på följande sätt. Om
mellan polisdistrikt och förening av polismän uppkommer tvist angående
polispersonalens anställningsvillkor, vilken tvist icke kan lösas vid underhandlingar
mellan parterna, äger endera av parterna hänskjuta tvisten för
medling till en för hela riket gemensam lönenämnd för polisväsendet.
Denna skall vid handläggning av tvist bestå av fem ledamöter, av vilka tre
skola vara opartiska och två företräda vardera parten. De tre opartiska
ledamöterna, av vilka en skall vara ordförande, skola utses av Ivungl. Maj:t.
Arbetstagarsidans representant utses av svenska polisförbundet. För arbetsgivarsidan
utses en representant av svenska stadsförbundet och en av
svenska landskommunernas förbund. Alltefter partställningen i tvisten inträder
en av de två sistnämnda i nämnden. Sedan parterna för nämnden
framlagt sina ståndpunkter, avgiver denna ett medlingsförslag. Först därest
detta icke godtages och parterna tillgripa åtgärder, som leda till för polisverksamheten
farlig personalbrist, kommer i fråga att förordna om införande
av tjänsteplikt. Om så sker, skola emellertid avlöningsförmånerna för tjänste -

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

pliktig polisman bestämmas av lönenämnden. Denna kan då förutsättas
komma att besluta i överensstämmelse med det tidigare framlagda medlingsförslaget.
Under sådana omständigheter torde det saknas anledning för
parterna att, sedan de erhållit del av nämndens ursprungliga medlingsförslag,
driva tvisten vidare, så att tjänsteplikt behöver tillgripas. I sådant fall
kunna nämligen parterna knappast påräkna annat än att tjånstepliktsvägen
få sig påtvingade de anställningsvillkor, som nämndens medlingsförslag
innefattar.

Det förslag, för vilket utskottet stannat, föranleder icke några mera
genomgripande ändringar i propositionens lagförslag. Enligt utskottets förslag
kommer 1 § att innehålla de förut omnämnda bestämmelserna om ett
medlingsförfarande inför lönenämnden. I 2 § lämnas därefter närmare
regler om nämndens sammansättning och beslutförhet.

Utskottet förutsätter, att nämnden vid framläggande av medlingsförslagen
kommer att eftersträva att utjämna lokala olikheter i polisernas avlöningsbestämmelser
och icke känner sig alltför starkt bunden av lokala särdrag,
som eljest skulle kunnat motivera avvikelser från de allmänna normer, som
nämnden anser sig höra tillämpa.

Enligt 14 § lagen om polisväsendet i riket äger länsstyrelse pröva vissa
kommunala beslut angående ekonomiska förmåner, varav befattningshavare
vid polisväsendet skola komma i åtnjutande. Utskottet tager för givet, att
länsstyrelse därvid kommer att fastställa kommunalt beslut, som fattats i
enlighet med lönenämndens förlikningsförslag.

Propositionens lagförslag tager icke sikte på en konfliktsituation utan är
så uppbyggt, att verklig eller befarad personalbrist oavsett anledningen härtill
skall utgöra grund för införande av tjänsteplikt. Genom den uppläggning,
lagstiftningen erhållit enligt utskottets förslag, kommer den verkliga
orsaken till lagstiftningen också till uttryck i själva lagtexten. Anledningen
till den rådande eller befarade personalbristen bör i lagtexten angivas vara
åtgärder från någondera partens sida på grund av tvist om anställningsvillkoren.
Även ur andra synpunkter synes en sådan begränsning av möjligheterna
att införa tjänsteplikt vara önskvärd. På grund härav har i 3 § i
utskottets förslag, vilken paragraf motsvarar 1 § i propositionens förslag,
vidtagits erforderlig ändring i reglerna om förutsättningarna för förordnande
om tjänsteplikt.

I 6 § i utskottets förslag, motsvarande 4 § i propositionens förslag, blir
den ändringen nödvändig, att tjänstepliktig polismans avlöningsförmåner
skola fastställas icke av Kungl. Maj:t utan av lönenämnden. Denna ändring
erfordras för att nämnden skall erhålla sådan auktoritet, att dess medlingsförslag
i praktiken kommer att accepteras av parterna, utan att dessa vidtaga
stridsåtgärder. Även ur andra synpunkter måste en sådan ändring av
lagförslaget anses påkallad. Kungl. Maj:t intager nämligen icke en opartisk
ställning i tvister mellan polisdistrikten och deras anställda. Staten är själv

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

arbetsgivare i förhållande till vissa polisgrupper och har därför i ett flertal
hänseenden gemensamma intressen med polisdistrikten. Staten kan därför
icke anses vara den lämplige skiljedomaren i sådana tvister. En opartisk
instans bör under alla omständigheter få bestämma de tjänstepliktigas
löneförmåner.

Gentemot denna anordning kan ur formella synpunkter invändas, att de
tjänstepliktiga polismännen formellt äro anställda av statsverket och att
det hittills icke i något fall förekommit, att staten avstått från att själv besämma
om sina anställdas avlöning. Ett dylikt betraktelsesätt måste dock
betraktas som alltför formalistiskt, då polismännens anställning hos statsverket
vid tjänsteplikt närmast är en fiktion. Det är polisdistrikten — och
icke staten — som ha att betala polismännens löner.

Den tillfälliga lösning, som här anvisats i en akut situation, får icke anses
vara i något hänseende prejudicerande.

I likhet med vad som framhålles i motionerna 1:365 och 11:525 är utskottet
av den uppfattningen, att den i 5 § i propositionens förslag angivna
straffsatsen — fängelse i högst sex månader eller, om omständigheterna äro
mildrande, dagsböter — är olämplig. Det måste anses principiellt förkastligt,
att i en lönetvist som tvångsåtgärd mot ena parten tillgripa frihetsstraff.
Icke heller torde vara erforderligt för tjänstepliktens framtvingande
att i straffsatsen införa strängare straff än dagsböter. Utskottet föreslår sålunda
den ändringen i motsvarande 7 § i sitt förslag, att straffet för underlåtenhet
att fullgöra tjänsteplikt skall utgöras av dagsböter.

I anledning av utskottets ändringsförslag måste en omnumrering av lagförslagets
paragrafer ske, ävensom vissa formella jämkningar vidtagas. I
övrigt har propositionen icke givit anledning till erinran från utskottets sida.

Utskottet har---(lika med utskottet)---förnyat övervägande.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å motionerna 11:524 och
II: 526 och med förklaring, att det genom propositionen
framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick antagas
— måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Hava mellan polisdistrikt eller
sammanslutning som representerar
skilda polisdistrikt, d ena, samt för -

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

1 §■

Där till följd av rådande eller befarad
brist på polispersonal fara föreligger,
att den polisverksamhet, som
det åligger visst polisdistrikt att ombesörja,
icke skall kunna behörigen
upprätthållas, må Konungen på framställning
av länsstyrelsen förordna,
att vad i denna lag sägs skall äga tillBihang
till riksdagens protokoll 194 7. .9

(Utskottets förslag:)
ening av polismän eller förening av
flera sådana föreningar, å andra sidan,
förhandlingar förts om riktlinjer
för polispersonalens anställningsvillkor
i polisdistriktet eller polisdistrikten
utan att enighet kunnat ernås,
äger endera parten hänskjuta
tvisten till en för riket gemensam lönenämnd
för polisväsendet.

Nämnden har att, sedan parterna
beretts tillfälle att inför nämnden
framlägga sina ståndpunkter, till
parterna avgiva förslag till förlikning
av tvisten.

2 §.

Den i 1 § avsedda lönenämnden
skall bestå av ordförande och fem
ledamöter.

Ordföranden jämte två ledamöter
utses av Konungen bland personer,
som icke kunna anses företräda någondera
parten. För arbetsgivarsidan
utses en ledamot av vardera av svenska
stadsförbundet och svenska
landskommunernas förbund. För arbetstagarsidan
utses en ledamot av
svenska polisförbundet.

Nämnden är beslutmässig med
ordföranden och fgra ledamöter, därav
endast en må representera arbetsgivarsidan.

3 §■

Där i samband med förhandlingar
som i 1 § avses från någondera partens
sida åtgärder vidtagas vilka kunna
medföra fara,alldenpolisverksamhet,
som det åligger visst polisdistrikt
att ombesörja, till följd av brist på
polispersonal icke skall kunna behörigen
upprätthållas, må Konungen på
saml. 2 avd. Nr 55. 2

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj.ts förslag:)
lämpning med avseende å polisdistriktet.

2 §.

Meddelas förordnande som i 1 §
sägs, skola de skyldigheter som åvila
polisdistriktet i fråga om hållande av
polispersonal övertagas av statsverket.

3 §■

Polisman, som är anställd i polisdistrikt
beträffande vilket förordnande
enligt 1 § meddelats, åligger
att för statsverkets räkning såsom
tjänsteplikt uppehålla befattning som
polisman i distriktet.

Tjänsteplikt som nu sagts må åläggas
jämväl den som inom tre månader
före det förordnande enligt 1 §
meddelades lämnat eller efter förordnandets
meddelande lämnar befattning
som polisman i distriktet.

Åläggande att fullgöra tjänsteplikt
styrelsen.

(Utskottets förslag:)
framställning av länsstyrelsen förordna,
att vad nedan i denna lag sägs
skall äga tillämpning med avseende
å polisdistriktet.

* §■

Meddelas förordnande som i 3 §
sägs, skola de skyldigheter som åvila
polisdistriktet i fråga om hållande av
polispersonal övertagas av statsverket.

5 §.

Polisman, som är anställd i polisdistrikt
beträffande vilket förordnande
enligt 3 § meddelats, åligger
att för statsverkets räkning såsom
tjänsteplikt uppehålla befattning som
polisman i distriktet.

Tjänsteplikt som nu sagts må åläggas
jämväl den som inom tre månader
före det förordnande enligt 3 §
meddelades lämnat eller efter förordnandets
meddelande lämnar befattning
som polisman i distriktet,
enligt andra stycket meddelas av läns -

* §■ 6 §.

Den som fullgör tjänsteplikt enligt Den som fullgör tjänsteplikt enligt
3 § skall av polisdistriktet avlönas i 5 § skall av polisdistriktet avlönas i
enlighet med vad Konungen därom enlighet med vad den i 2 § angivna
förordnar. Är den tjänstepliktige an- lönenämnden därom bestämmer. Är
ställd i polisdistriktet, äge han i öv- den tjänstepliktige anställd i polisdirigt
av polisdistriktet tillgodonjuta striktet, äge han i övrigt av polisdisamma
förmåner, som om han full- striktet tillgodonjuta samma förmågjort
tjänstgöringen i polisdistriktets ner, som om han fullgjort tjänstgötjänst.
ringen i polisdistriktets tjänst.

I övrigt har polisdistriktet att enligt vad därom är stadgat svara för kostnaderna
för distriktets polisväsende och ombesörja för detsamma erforderliga
anordningar.

Angående bidrag av statsmedel för vad polisdistrikt enligt denna paragraf

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

utgivit skall vad eljest är föreskrivet om sådant bidrag till kostnader för
distriktets polisväsende äga motsvarande tillämpning.

5 §■

Den som underlåter att fullgöra
tjänsteplikt, som åligger honom enligt
denna lag eller med stöd därav meddelat
beslut, dömes till fängelse i
högst sex månader eller, om omständigheterna
äro mildrande, till dagsböter.

^ §.

Den som underlåter att fullgöra
tjänsteplikt, som åligger honom enligt
denna lag eller med stöd därav meddelat
beslut, dömes till dagsböter.

Brott som nu sagts må ej åtalas med mindre länsstyrelsen därom förordnat.
Böter tillfalla kronan.

6 §. 8 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft omedelbart
och gäller till och med den 30
juni 1948. Till straff enligt 5 § må
dömas även efter det lagen upphört
att gälla.

Denna lag träder i kraft omedelbart
och gäller till och med den 30
juni 1948. Till straff enligt 7 § må
dömas även efter det lagen upphört
att gälla.

B. att motionerna I: 365 och II: 525, i den mån de icke besvarats
genom vad hemställts under A, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

3) av herrar Olovson i Västerås och Lundberg vilka hemställt,

att riksdagen måtte antaga det av utskottet framlagda lagförslaget
med den ändring, att 5 § erhåller följande lydelse:

5 §■

Den som underlåter att fullgöra tjänsteplikt, som åligger
honom enligt denna lag eller med stöd därav meddelat beslut,
dömes till dagsböter.

Brott som nu sagts må ej åtalas med mindre länsstyrelsen
därom förordnat.

Böter tillfalla kronan.