Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966 (Utlåtande 1966:L2u48 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

Nr 48

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag rörande de värnpliktigas utbildning m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 25 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 106, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att

dels anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967),

dels bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

I samband med propositionen har utskottet behandlat löljande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 729 i första kammaren av herrar Lundberg
och Svenungsson samt nr 900 i andra kammaren av herr Oskarson

m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 730 i första kammaren av herrar Petersson,
Erik Filip, och Åkesson samt nr 899 i andra kammaren av herr
Nihlfors m. fl., samt

3) de likalydande motionerna nr 731 i första kammaren av herr Svenungsson
m. fl. samt nr 898 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.

1__Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Sr 48

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967)

Härigenom förordnas, att 5 och 6 §§, 14 § 1 mom., 27 § 1 och 3 mom. samt
29, 30 och 44 §§ värnpliktslagen den 30 december 1941* skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Konungen må från värnplikts- Från värnpliktstjänstgöring må
tjänstgöring helt eller delvis befria: helt eller delvis befrias:

a) den som ----sådan befrielse.

Under de villkor Konungen bestämmer
må anstånd medgivas med
tjänstgöring enligt 27 § l mom. Konungen
meddelar bestämmelser om
anstånd med annan värnpliktstjänstgöring.

6 §.

De värnpliktiga------tilldelas förband.

Värnpliktig, vilken äger förutsätt -

ningar för utbildning till officer, underofficer
eller underbefäl, må uttagas
för sådan utbildning.

Uttagning för officersutbildning
må ske endast efter den värnpliktiges
medgivande. Sådan uttagning
sker vid inskrivningen eller därefter.

Uttagning för underofficers- eller
underbefälsutbildning må ske åven
utan medgivande av den värnpliktige.
Uttagning efter den värnpliktiges
medgivande må ske vid inskriv -

Värnpliktig uttages i samband
med inskrivningen eller senare för
utbildning till viss befattning eller
grupp av befattningar.

Uttagning för utbildning till befattning
för officer får icke ske utan
den värnpliktiges medgivande. För
uttagning för annan utbildning fordras
medgivande av den värnpliktige
endast om uttagningen ändras efter
inskrivningen och den ändrade uttagningen
medför att tiden för grundutbildningen
förlänges.

se 1960:354.

1 Lagen omtryckt 1954:479. Senaste lydelse av 27 § 1 mom. och 29 § 1 mom,

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

(Nuvarande lydelse)
ningen eller därefter. Uttagning utan
medgivande av den värnpliktige skall
ske i samband med den värnpliktiges
inskrivning; dock att värnpliktig,
vilken i egenskap av sjömanshusinskriven
blivit utan personlig
inställelse inskriven såsom värnpliktig
och därvid tilldelats flottan, må
uttagas för underbefälsutbildning efter
inskrivningen och senast i samband
med inryckningen till tjänstgöring.

Om uttagning av värnpliktiga för
särskild tjänstgöring eller utbildning
i andra avseenden förordnar Konungen.

Vid tilldelning och uttagning skall
tillses, att envar värnpliktig såvitt
möjligt får fullgöra den tjänstgöring
och undergå den utbildning, för vilken
han befinnes lämpligast. Där så
kan ske, skall hänsyn tagas till den
värnpliktiges önskemål. Visar värnpliktig,
som vid inskrivning befunnits
äga förutsättningar för utbildning
till underofficer, att undergående
av sådan utbildning skulle för
honom eller av hans arbete beroende
nära anhöriga medföra särskilt svåra
olägenheter, bär han ej uttagas
för sådan utbildning.

CFöreslagen lydelse)

Om uttagning av värnpliktiga för
särskild tjänstgöring förordnar Konungen.

Vid tilldelning och uttagning skall
tillses att varje värnpliktig såvitt
möjligt får fullgöra den tjänstgöring
och undergå den utbildning för vilken
han är lämpligast. I den mån
det kan ske skall hänsyn tagas till
den värnpliktiges önskemål. Värnpliktig
bör ej uttagas för utbildning
i befattning, för vilken fordras längre
grundutbildning än ett år, om han
visar att detta medför särskilt svåra
olägenheter för honom eller för nära
anhörig till honom som är beroende
av hans arbete.

14 §.

1. Värnpliktig är, där ej Konungen
för särskilda fall annorlunda förordnar,
skyldig att personligen inställa
sig vid inskrivningsförrättning det
år han fyller aderton år. Den som
förvärvar svenskt medborgarskap
först sedan han inträtt i värnpliktsåldcrn
är skyldig inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år som in -

1. Värnpliktig är, där ej Konungen
för särskilda fall annorlunda förordnar,
skyldig att personligen inställa
sig vid inskrivningsförrättning tidigast
det år han fyller aderton år.
Den som förvärvar svenskt medborgarskap
först sedan han inträtt i
värnpliktsåldern är skyldig inställa
sig vid inskrivningsförrättning det år

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

faller näst efter det han förvärvat som infaller näst efter det han förmedborgarskapet.
värvat medborgarskapet.

Rörande skyldighet------förordnar Konungen.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid

I fråga om de värnpliktigas utbildningstid
skola gälla följande bestämmelser.

A. I den mån ej nedan under punkterna
B.—E. annorlunda föreskrives,
är värnpliktig skyldig tjänstgöra följande
antal dagar, nämligen:

a) värnpliktig tilldelad armén
eller kustartilleriet trehundranittiofyra
dagar, vilken tjänstgöring
skall fullgöras med en första
tjänstgöring om trehundrafyra dagar
och tre repetitionsövningar, envar
om trettio dagar;

b) värnpliktig tilldelad flottan
trehundranittiofyra dagar, vilken
tjänstgöring skall fullgöras i en
följd; samt

c) värnpliktig tilldelad flygvapnet
trehundranittiofyra dagar,
att enligt Konungens bestämmande
fullgöras med en första tjänstgöring
om lägst trehundrafyra dagar
samt högst fyra repetitionsövningar,
envar om trettio eller femton
dagar.

B. Följande för underbefäls- eller
undcrofficersutbildning uttagna

Värnpliktsutbildningen utgöres av
grundutbildning och repetitionsutbildning,
om annat ej följer av vad
som sägs nedan. Repetitionsutbildningen
kan utgöras av krigsförbandsövningar,
särskilda övningar
och mobiliserings övning ar.

A. Värnpliktig, som uttagits för
utbildning till befattning för menig
eller underbefäl, skall fullgöra
grundutbildning som omfattar

a) vid armén och kustartilleriet
högst trehundrafyrtiofem dagar,

b) vid flottan och flygvapnet högst
trehundrasextiofyra dagar.

Värnpliktig, som skall utbildas till
särskilt kvalificerad befattning för
menig eller underbefäl, kan åläggas
grundutbildning under högst fyrahundrafemtio
dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till befattning för underofficer,
skall fullgöra grundutbildning
under högst fyrahundrafemtio dagar.
För värnpliktig, som uttagits för
utbildning till befattning för officer,
omfattar grundutbildningen högst
femhundrafyrtio dagar.

Tid för grundutbildning må icke
understiga tvåhundratrettiofem dagar.

B. Värnpliktig skall fullgöra högst
fem krigsförbandsövningar.

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

(Nuvarande lydelse)
värnpliktiga äro skyldiga att enligt
de närmare bestämmelser Konungen
meddelar fullgöra tjänstgöring enligt
vad nedan sägs:

a) värnpliktig tilldelad a r m é n
eller kustartilleriet:

den som uttagits för underbefälsutbildning
en första tjänstgöring om
trehundratjugufyra dagar samt tre
repetitionsövningar, envar om trettio
dagar, och

den som uttagits för underofficersutbildning
en första tjänstgöring
och fortsatt tjänstgöring om sammanlagt
högst fyrahundrafemtio dagar
samt tre repetitionsövningar, envar
om trettio dagar;

b) värnpliktig tilldelad flottan:

den som uttagits för underbefäls utbildning

tjänstgöring i en följd om
fyrahundrafyrtiofyra dagar, och

den som uttagits för underofficersutbildning
tjänstgöring om sammanlagt
högst femhundrafyrtio dagar;
samt

c) värnpliktig tilldelad flygvapnet
och uttagen för underofficersutbildning
tjänstgöring om sammanlagt
högst femhundrafyrtio dagar.

Värnpliktig som uttagits för officersutbildning
är skyldig att utöver
den i föregående stycke för varje
särskilt fall angivna tiden för underofficersutbildning
fullgöra fortsatt
tjänstgöring om högst etthundraåttio
dagar.

Värnpliktig som enligt av Konungen
meddelade bestämmelser är antagen
för utbildning till reservofficer
vid armén är skyldig att, utöver den
i föregående stycke angivna utbild -

(Föreslagen lydelse)

Värnpliktig i annan befattning för
menig eller underbefäl än befattning
på stamstridsfartyg vid flottan skall
fullgöra krigsförbandsövningar under
sammanlagt högst

a) vid armén och kustartilleriet
etthundrafem dagar eller, i underbefälsbefattning
eller kvalificerad befattning
för menig, etthundratjugofem
dagar,

b) vid flottan nittio dagar eller, i
underbefälsbefattning, etthundratjugofem
dagar,

c) vid flygvapnet nittio dagar eller,
i kvalificerad underbefälsbefattning,
etthundratjugofem dagar.

Värnpliktig i befattning för menig
eller underbefäl på stamstridsfartyg
vid flottan skall fullgöra krigsförbandsövningar
under sammanlagt
högst etthundratjugofem dagar eller,
i underbefälsbefattning eller kvalificerad
befattning för menig, högst
etthundrasextio dagar.

Värnpliktig i underofficers- eller
officer sbefattning skall fullgöra
krigsförbandsövningar under sammanlagt
högst etthundrasextio dagar
vid armén och marinen samt
högst etthundratjugofem dagar vid
flygvapnet.

För värnpliktig i befattning som
kompanichef eller kompanikvartermästare
eller i motsvarande befattning
eller med uppgift som materielredogörare
kan den sammanlagda tiden
för krigsförbandsövningar överskridas
med högst tio dagar.

Krigsförbandsövning får omfatta
högst trettiofyra dagar.

Konungen äger bestämma att en
krigsförbandsövning för värnpliktig

Andra lagutskottets utlåtande nr 4-8 år 1966

(Nuvarande lydelse)
ningstiden, i den ordning Konungen
bestämmer undergå utbildning till
reservofficer under högst tvåhundra
dagar.

C. Värnpliktig tilldelad flottan, vilken
vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens-
eller sjöingenjörsexamen eller
erhållit avgångsbetyg från styrmanseller
maskinteknikerkurs, är skyldig
att, utöver den under A. b) angivna
tiden eller ■— om den värnpliktige
före examens avläggande genomgått
underbefälsutbildning — utöver den
under B. b) angivna tiden för tjänstgöring
i en följd, i den ordning Konungen
bestämmer fullgöra fortsatt
tjänstgöring under en tid av etthundratjugu
dagar.

Värnpliktig, vilken vid sjöbefälsskola
avlagt sjökaptensexamen eller
erhållit avgångsbetyg från styrmanskurs
och med godkännande vitsord
genomgått underofficersutbildning
vid flottan, må efter frivilligt åtagande
genomgå officersutbildning.
Sådan värnpliktig är skyldig att, utöver
den i föregående stycke angivna
fortsatta tjänstgöringstiden, undergå
utbildning till officer under
nittio dagar.

D. För värnpliktig,----- -—

Beträffande värnpliktig som nu

sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna, att enligt de närmare
bestämmelser Konungen meddelar
den under d. angivna tjänstgöringen
om trehundranittiofyra dagar
skall, med rätt i förekommande
fall till avbrott under viss tid för studiernas
eller yrkesutbildningens fullföljande,
fullgöras med dels soldat -

(Föreslagen lydelse)
i befattning på stamstridsfartyg vid
flottan uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i underofficers- eller
officersbefattning samt, enligt
Konungens bestämmande, annan
värnpliktig kan åläggas att fullgöra
högst tre eller vid flygvapnet högst
fem särskilda övningar.

Särskilda övningar skola fullgöras
under sammanlagt högst trettiotre
dagar vid armén och marinen samt
högst tjugo dagar vid flygvapnet.

Särskild övning får omfatta högst
elva dagar.

Värnpliktig, som vid förband skall
fullgöra uppgift av särskild betydelse
för genomförande av förbandets
mobilisering eller som är krigsplacerad
vid förband, vars mobilisering
är avsedd att kunna genomföras
på avsevärt kortare tid än som gäller
för huvuddelen av krigsmaktens förband,
kan åläggas att fullgöra högst
fem mobiliseringsövningar om sammanlagt
högst åtta dagar.

bestämmelser gälla.

Beträffande värnpliktig som nu
sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna att den värnpliktige
skall fullgöra tjänstgöring om
trehundranittiofyra dagar i stället
för den under A.—C. angivna tjänstgöringen.
Denna tjänstgöring skall,
med rätt i förekommande fall till
avbrott under viss tid för studiernas
eller yrkesutbildningens full -

Andra lagutskottets utlåtande nr b8 år 1966

(Nuvarande lydelse)
och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning,
dels ock fackutbildning
och facktjänstgöring. Värnpliktig,
beträffande vilken på grund av
studier sålunda förordnats, må, där
så anses påkallat för bibringande
och vidmakthållande av för avsedd
mobiliseringsbefattning erforderliga
insikter, åläggas att därutöver fullgöra
fortsatt tjänstgöring under
högst etthundrafyrtiosex dagar. Den
fortsatta tjänstgöringen skall kunna
i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Har ej----------I

(Föreslagen lydelse)
följande, fullgöras med dels soldat-
och befälsutbildning eller enbart
soldatutbildning, dels ock fackutbildning
och fack tjänstgöring.
Värnpliktig, beträffande vilken på
grund av studier sålunda förordnats,
må, där så anses påkallat för bibringande
och vidmakthållande av för avsedd
mobiliseringsbefattning erforderliga
insikter, åläggas att därutöver
fullgöra fortsatt tjänstgöring
under högst etthundrafyrtiosex dagar.
Den fortsatta tjänstgöringen
skall kunna i omgångar fördelas på
hela värnpliktstiden.

>var skäligt.

Eé Värnpliktig tilldelad armén,
kustartilleriet eller flygvapnet, vilken
genomgått befälsutbildning eller,
utan att hava genomgått sådan utbildning,
krigs placerats såsom befäl,
må enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar kunna åläggas
att, utöver tjänstgöring enligt A. eller
B., i anslutning till honom åliggande
repetitionsövning fullgöra befälsövning,
omfattande tio dagar eller, om
repetitionsövningen omfattar femton
dagar, fem dagar.

Värnpliktig tilldelad armén, kustartilleriet
eller flygvapnet, vilken genomgått
underofficers- eller officersutbildning
eller, utan att hava genomgått
sådan utbildning, krigsplacerats
såsom underofficer eller officer,
må enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar kunna
åläggas att utöver i första stycket
angivna befälsövningar fullgöra två 1

1 Punkten E upphäves genom lagen

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

särskilda befälsövningar, envar om
femton dagar.

F.1 Konungen äger förordna om
minskning av tiden för tjänstgöring
enligt detta moment — dock icke av
lid för repetitionsövningar och befälcövningar
— med högst sju dagar,
såvitt avser envar av de i A.—D. angivna
utbildningstiderna. Härutöver
äger Konungen förordna om minskning
av dels tiden för första tjänstgöring
enligt A. a) med högst fjorton
dagar, dels tiden för första
tjänstgöring för värnpliktig tilldelad
armén, som uttagits för underbefälsutbildning,
med högst sju dagar.

Sättet för fullgörande av tjänstgöring
enligt detta moment bestämmes
av Konungen. I tjänstgöringen
skola inräknas tider för vederbörligen
anbefallda övningsuppehåll.

Konungen äger bestämma att tjänstgöringen
skall fullgöras i annan ordning
än i detta moment sägs. Första
tjänstgöring och tjänstgöring i en
följd skola taga sin början före utgången
av tredje året efter inskrivningsåret.

Repetitionsövning må icke, där ej
Konungen finner nödigt att för särskilda
fall annorlunda förordna, äga
rum vid infanteriregementena under
tiden från och med den 11 juli till
och med den 31 augusti. 3

3. Särskilda bestämmelser2

A. Därest, på ---

D. Har värnpliktig

äga rum.

--ock Konungen,

1 Punkten F upphäves genom lagen

2 Ändringen innebär att punkten E upphäves

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1066

(Nuvarande lydelse)

1. Anstånd till nästföljande år med
påbörjande av i 27 § föreskriven
första tjänstgöring (tjänstgöring i en
följd) må i den ordning Konungen
bestämmer medgivas:

a) å sjömanshus inskriven värnpliktig,
som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är å handelsfartyg
inmönstrad för utrikes
sjöfart och som till följd därav icke
utan väsentlig olägenhet kan, så
länge resan varar, inställa sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig,
som gör sannolikt, att han
under den tid närmast förestående
tjänstgöring skulle omfatta kommer
att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-,
sjöingenjörs- eller maskinteknikerkurs
vid sjöbefälsskola;

c) värnpliktig, som själv förvaltar
och brukar honom tillhörig fast egendom
eller själv driver honom tillhörig
handels-, fabriks- eller annan industriell
rörelse och icke varit i tillfälle
att på lämpligt sätt ordna fastighetens
eller rörelsens skötande
under den tid han för sin militära
tjänstgöring skulle bliva frånvarande;
samt

d) värnpliktig, som visar annat giltigt
skäl för anstånds beviljande, såsom
att tjänstgöringen skulle medföra
avsevärt avbräck i fortskriden
lärokurs eller eljest bereda honom
eller av hans arbete beroende nära
anhöriga väsentliga svårigheter eller
olägenheter.

Fortfar anledning till anstånd
med tjänstgöringen, må förlängt anstånd,
varje gång för ett år, beviljas
den värnpliktige. Tjänstgöringen

(Föreslagen lydelse)

§•

Beslut om befrielse från värnpliktstjänstgöring
enligt 5 § första
stycket och om anstånd med tjänstgöring
enligt 27 § i mom. meddelas
av truppregistreringsmyndighet efter
ansökan av den värnpliktige. Anser
sig truppregistreringsmyndigheten
icke kunna bifalla ansökningen, skall
myndigheten med eget yttrande överlämna
handlingarna till centrala
värnpliktsbyrån, som beslutar i ärendet.

Talan mot centrala värnpliktsbyråns
beslut föres hos värnpliktsnämnden
genom besvär som skola
ha inkommit till nämnden inom två
veckor från den dag klaganden fick
del av beslutet.

Mot värnpliktsnämndens beslut
må talan icke föras.

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

(Nuvarande lydelse)
skall dock taga sin början senast det
år under vilket den värnpliktige fyller
tjugufyra år, där ej Konungen
finner synnerliga skäl föranleda
längre anstånd.

2. Värnpliktig, för vilken, sedan
han påbörjat första tjänstgöring
(tjänstgöring i en följd), i anledning
av dödsfall eller annan av honom
oberoende händelse uppkommer sådant
skäl för anstånd, som avses i
1 mom. c) eller d), må i den ordning
Konungen bestämmer medgivas anstånd
med återstoden av tjänstgöringen.
Sådant anstånd, som beviljas
för ett år i sänder, må ej medgivas
för längre tid än sammanlagt fyra år,
där ej Konungen finner synnerliga
skäl föranleda längre anstånd.

Huruvida och i vad mån värnpliktig,
som beviljats anstånd jämlikt första
stycket, må anses hava fullgjort honom
åliggande tjänstgöring, ävensom
i vilken ordning återstoden av tjänstgöringen
skall fullgöras, därom meddelar
Konungen erforderliga bestämmelser.

Anstånd med annan i denna lag
föreskriven tjänstgöring än i 29 §
sägs må beviljas i den ordning och
i den utsträckning Konungen bestämmer.

(Föreslagen lydelse)

§•

Värnpliktsnämnden består av ordförande
och två andra ledamöter.
För ledamot skall finnas ersättare.
Vid hinder för ordföranden tjänstgör
ersättare för honom som ordförande.

Konungen utser ledamöter och ersättare
för viss tid.

Värnpliktsnämnden är beslutför
när ordföranden eller ersättare för
honom samt minst en annan ledamot
äro närvarande. När ärende av
större vikt handlägges, böra om möjligt
samtliga ledamöter närvara.

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Som nämndens beslut gäller den
mening varom de flesta förena sig
eller, vid lika röstetal eller om samtliga
ledamöter äro av olika mening,
den mening som ordföranden biträder.

Rättegångsbalkens bestämmelser
om jäv mot domare gälla i tillämpliga
delar ledamot av värnpliktsnämnden.

44 §.

Konungen äger-----------vid krigsmakten.

I vad —----------- bestämmer Konungen.

Vad sålunda —--------- lots- och fyrstaten.

Särskilda bestämmelser gälla för
värnpliktig som erhållit tillstånd till
vapenfri tjänst.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom.
den 1 september 1966 och i övrigt den 1 oktober 1966.

Genom lagen upphävas lagen den 11 maj 1951 (nr 195) om skyldighet
för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar samt
förordningen den 7 maj 1965 (nr 113) med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Den som börjar värnpliktstjänstgöring före den 1 januari 1967 eller, i
fråga om värnpliktstjänstgöring vid kustartilleriet, före den 1 februari 1967
skall i stället för grundutbildning enligt den nya lagen fullgöra annan tjänstgöring
än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C. värnpliktslagen i
dess äldre lydelse. Den som börjat värnpliktstjänstgöring före den 1 september
1966 skall fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar och särskilda
övningar som angives i tabellerna 1—3 i bilaga till denna lag.

Om Konungen ej bestämmer annat tillämpas bestämmelser i lag eller författning 1.

om annan tjänstgöring än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C.
värnpliktslagen i dess äldre lydelse på grundutbildning enligt den nya lagen,

2. om repetitionsövning och befälsövning på krigsförbandsövning enligt
den nya lagen,

3. om särskild befälsövning på särskild övning enligt den nya lagen.

Andra lagutskottets utlåtande nr iS år 1966

Bilaga

Tabell 1

Krigs/örbandsövningar

för

värnpliktig som börjat värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Värnpliktig född år	Antal krigsförbandsövningar vid
armén och kustartilleriet	flottan	flygvapnet
1947 eller senare............	5	5	5
1946—1943................	51	4*	46
1942—1939................	42	3	3
1938—1936................	3	2	3
1935—1933................	33	2	2
1932—1929................	2	1	26
1928—1925................	1	1	1
1924 eller tidigare..........	l7	—	l7

1 Fyra krigsförbandsövningar om en repetitionsövning fullgjorts före den 1 september 1966.

2 Tre krigsförbandsövningar om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.

3 Två krigsförbandsövningar om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.

4 Tre krigsförbandsövningar för värnpliktiga vilkas tjänstgöring icke blivit uppdelad med stöd
av Kungl. brev den 4 december 1964 ang. viss uppdelning av värnpliktstjänstgöringen vid flottan.

5 Tre krigsförbandsövningar om en repetitionsövning fullgjorts före den 1 september 1966.

6 En krigsförbandsövning om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.

7 Under förutsättning att en repetitionsövning återstår enligt äldre utbildningsbestämmelser.

Tabell 2

Särskilda övningar
för

värnpliktig i underofficers- eller ofjicersbefattning vid armén eller marinen som börjat
värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Värnpliktig född år	Antal särskilda övningar
1943 eller senare...............	3»
1942—1936...................	2
1935—1931...................	1
1930 eller tidigare.............	—

1 Två särskilda övningar om en särskild befälsövning fullgjorts före den 1 september 1966.

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

Tabell 3

Särskilda övningar
för

värnpliktig i underbefäls-, underofficers- eller officersbefattning vid flygvapnet som börjat
värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Värnpliktig född år	Antal särskilda övningar
1944 eller senare........	5
1943—1941..........	4
1940—1934...........	3
1933—1930...........	2
1929—1927............	1
1926 eller tidigare

Andra lagutskottets utlåtande nr iS år 1966

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya grunder för värnpliktsutbildningen. Denna
skall omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Förslaget innebär i
huvudsak följande.

Grundutbildningen motsvarar i stort sett nuvarande första
tjänstgöring och tjänstgöring i en följd. Den differentieras i ökad utsträckning
inom och mellan försvarsgrenarna med utgångspunkt i att behovet av
utbildningstid växlar mellan olika grupper av värnpliktiga. Flertalet värnpliktiga
i allmänhet vid armén och kustartilleriet får 300 dagars grundutbildning,
vilket innebär i stort sett oförändrad utbildningstid. Grundutbildningen
är dock ca 50 dagar kortare än nu för en stor grupp och högst ca 40
dagar längre för en mindre grupp. Vid flottan förkortas utbildningstiden
för flertalet värnpliktiga i allmänhet till 320 dagar, medan den vid flygvapnet
för flertalet behålls oförändrad vid 364 dagar. De flesta underbefälsuttagna
får i förhållande till nu något förlängd grundutbildning vid armén
(högst 345 dagar) och kustartilleriet (330 dagar), betydligt förkortad grundutbildning
vid flottan (364 dagar) och oförändrad grundutbildning vid flygvapnet
(364 dagar). För flertalet underofficersuttagna behålls grundutbildningen
vid nuvarande 450 dagar — den förkortas dock något vid flygvapnet.
De officersuttagna får genomgående förkortad grundutbildning,
540 dagar vid armén och marinen samt 510 dagar vid flygvapnet. Officersutbildning
genomgås endast efter frivilligt åtagande.

Repetitionsutbildning i krigsförband skall, utom som nu vid
armén och kustartilleriet, ske även vid flottan och flygvapnet. Utbildningen
omfattar krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar.
Krigsförbandsövningarna — som motsvarar nuvarande repetitionsövningar
med anslutande befälsövningar — genomförs vart fjärde år för
förbanden, övningens längd är för värnpliktiga i befattningar for meniga
18 dagar vid armén och marinen samt 15 dagar vid flygvapnet. Smärre avvikelser
förekommer. Värnpliktiga i befälsbefattningar har i de flesta fall
längre övningsskyldighet. Varje krigsförbandsövning får dock omfatta högst
34 dagar. Högst fem krigsförbandsövningar fullgörs av den värnpliktige.
De särskilda övningarna är en utbyggnad av nuvarande särskilda befälsövningar
och läggs in vid viktigare förband mellan krigsförbandsövningarna.
De genomförs i flertalet fall med krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbefattning
men vid ett mindre antal förband även med vissa värnpliktiga
i befattning för underbefäl eller menig. Vid armén och marinen
genomförs högst tre särskilda övningar om vardera elva dagars längd och

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

vid flygvapnet högst fem övningar om vardera fyra dagars längd. Mobilisenngsovmngarna,
som saknar motsvarighet i nuvarande system, kan omfatta
antingen viss nyckelpersonal för förbandens mobilisering eller hela
förband med särskilt korta mobiliseringstider. övningens längd är i regel
ett och högst två dygn. Den värnpliktige åläggs högst fem mobiliseringsövningar.

Det nya utbildningssystemet innebär att det årliga antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga vid fullt utbyggt system i förhållande till det nuvarande
minskar med 800 000 för grundutbildning samt ökar med 300 000
för repetitionsutbildning. Antalet in- och utryckningsdagar ökar med drygt
100 000. Det förutsätts att de ekonomiska förmånerna åt värnpliktiga anpassas
till den nya utbildningsordningen. Förslag härom avses skola framläggas
senare. Uppkommande kostnader för genomförande av förslaget bedoms
vara av den art att de bör bestridas inom ramen för 1963 års försvarsbeslut.

Förslaget föreslås skola tillämpas i huvudsak med början under år 1967.
Systemet för repetitionsutbildning påbörjas hösten 1966 men avses inte vara
helt genomfört förrän under första hälften av 1970-talet.

Slutligen föreslås decentralisering av beslutanderätten i vissa ärenden om
befrielse från och anstånd med värnpliktstjänstgöring.

Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen,
statsrådet Andersson, anfört. Beträffande övriga delen
av propositionen hänvisas till denna.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 729 och 11: 900 har yrkats,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa

a) att den manliga gymnasiestuderande ungdom som så önskar på försök
beredes tillfälle att fullgöra förberedande värnpliktsutbildning under
sommarferierna före sista gymnasieåret,

b) att i rekryteringsfrämjande syfte kadettskola organiseras i omedelbar
anslutning till den första repetitionsövningen för värnpliktiga som genomgått
plutonschefsskola eller motsvarande frivillig befälsutbildning och som
anmäler sig till sådan vidareutbildning,

c) att de värnpliktiga som genomgått kadettskolan erbjudes frivillig

trupptjänstgöring följande sommar, förslagsvis 1/6_1/9,

d) att Kungl. Maj :t måtte överväga åtgärder i syfte alt tillmäta den kvalificerade
trupptjänsten för det aktiva befälet ökad vikt i merithänseende,

e) att m er 11 va rd esf råga n — vilken utsträckning militär befälsutbildning

jg Andra lagutskottets utlåtande nr 4-8 år 1966

kan tillgodoräknas som merit vid civila utbildningsanstalter och vid anställning
och befordran i civil tjänst — snarast bringas till positiv lösning,

f) att Kungl. Maj :t uppmärksamt följer införandet av det nya systemet
för de värnpliktigas utbildning — varvid särskild uppmärksamhet agnas åt
frågan huruvida de till förfogande stående resurserna är tillräckliga — för
att snabbt kunna vidtaga åtgärder därest den angivna målsättningen skulle
äventyras».

I motionerna I: 730 och II: 899 har hemställts,

»att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 106 måtte

1. besluta fastställa antalet ledamöter i den s. k. värnpliktsnamnden till
fem, av vilka en skall utses på förslag av överbefälhavaren och en på förslag
av arbetsmarknadsstyrelsen; samt

2. uppdraga åt vederbörande utskott att i anledning av det under punkt 1
framförda yrkandet utarbeta erforderlig lagtext».

I motionerna I: 731 och II: 898 har hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 106 i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj :t snarast framlägger förslag rörande
värnpliktstjänstgöring för den i handelsflottan tjänstgörande personalen
efter de riktlinjer som i motionen angivits».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 900, II: 899 och II: 898.

Grunder för vämpliktsutbildningen

Departementschefen

Utgångspunkter

Vårt försvar måste inte minst i personellt hänseende utformas med utgångspunkt
i de särskilda förutsättningar som gäller för oss. Vår alliansfrihet
förutsätter att vi är i stånd att ta upp en försvarsstrid med endast
landets egna resurser. Landets yta är stor men våra befolkningstillgångai
små. Utvecklingen inom invasionstekniken öppnar möjligheter för en angripare
att redan i inledningsskedet av ett krig sätta in styrkor mot skilda
delar av vårt land. Vi måste därför förfoga över stridskrafter i sådan mängd
att vi kan möta angrepp i olika delar av landet. Med hänsyn till de personella
resurserna bör krigsmakten därför kunna disponera alla vapenföra
män som inte binds av andra nödvändiga uppgifter i totalförsvaret. Krigsmakten
bör således byggas på den allmänna värnpliktens grund. De angivna
förhållandena har i väsentliga avseenden satt sin prägel på utformningen
av krigsmakten under en lång tid. Så måste även bli fallet framdeles så
länge försvaret behåller sin nuvarande utformning och inriktning.

Andra lagutskottets utlåtande nr ''t8 år 1966

De värnpliktiga bör effektivt kunna medverka i krigsorganisationen under
hela den mer än tjugofemåriga värnpliktstiden. Värnpliktsutbildningen
måste därför vara så utformad att de värnpliktiga redan under
grundutbildningen ges sådana militära färdigheter att de kan krigsplaceras
omedelbart efter denna. De värnpliktiga måste vidmakthålla och vidareutveckla
sina färdigheter under hela värnpliktstiden. Härav följer att värnpliktsutbildningen
måste utformas efter mycket långsiktiga planer.

Kännetecknande för vårt försvars uppbyggnad är att den största vikten
läggs vid att vidmakthålla en tillräckligt omfattande och Aräl utbildad krigsorganisation
som snabbt kan mobiliseras. Den långsiktiga beredskapen och
mobiliseringsberedskapen tillgodoses således i första hand. Erforderlig insatsberedskap
uppi''ätthålls i huvudsak med förband som normalt måste
vara organiserade för den till långsiktig beredskap syftande utbildningen.
Man får emellertid räkna med att behov tillfälligt kan uppkomma av fler
insatsberedda förband än som normalt måste vara organiserade för utbildning
av skilda slag. Behovet av sådana förband kan tillgodoses genom att
krigsförband inkallas till repetitionsövningar av större omfattning eller till
beredskapsövningar jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen.

Åtskilliga av de trygghetsskapande åtgärder som är ett karakteristiskt
inslag i vårt samhällsliv förutsätter att kollektiva insatser görs från medborgarnas
sida. Anledningen härtill är att i många fall den enskilde medboi-garens
möjligheter att enbart genom egna insatser tillförsäkra sig trygghet
är alltför begränsade. Detta förhållande är särskilt påtagligt när det gäller
insatserna för försvaret vilka om de görs av medborgarna enskilt blir
tämligen verkningslösa.

Värnpliktssystemet kräver personliga uppoffringar av en stor del av vår
manliga befolkning, vilket får återverkningar även inom familj och samhälle.
Å andra sidan blir en krigsmakt som byggts upp enligt detta system en
naturlig del av samhället genom att den innefattar alla yrkesgrupper såväl
bland befäl som meniga. Den kommer att i väsentliga avseenden utgöra ett
tvärsnitt av landets befolkning. Därmed finns också goda förutsättningar för
att krigsmakten skall genomsyras av en demokratisk anda och att en levande
försvarsvilja skall kunna vidmakthållas.

Några medborgare har hittills ansett sig inte kunna ingå i den gemenskap
som de kollektiva insatserna för försvaret förutsätter utan har, med stöd
av den möjlighet värnpliktslagstiftningen lämnar dem som av djup samvetsnöd
inte vill utbildas i bruket av vapen, valt att fullgöra vapenfri
tjänst. Jag anser att en sådan möjlighet på grund av värnpliktstjänstgöringens
speciella natur är motiverad såsom ett rimligt hänsynstagande till
enskilda individers särskilda förhållanden. Jag anmäler denna dag särskilt
frågan om en ändring av grunderna för den vapenfria tjänsten. Det har
emellertid också under senare tid från enstaka håll hävdats att man bör
2- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. ? and. Nr ''18

18 Andra lagutskottets utlåtande nr i8 är li)66

vägra att fullgöra värnplikt därför att man ogillar vår försvarspolitik. Det
står givetvis var och en fritt att söka få till stånd ändringar i gällande lagstiftning
på olika områden eller att få en viss politik omprövad. Men detta
måste i en demokrati ske på sedvanlig politisk väg och inte genom ohörsamhet
mot lag.

Det är angeläget att framhålla att värnpliktssystemet ger bättre möjligheter
än något annat rekryteringssystem att ta tillvara landets befolkningstillgångar
inte bara i kvantitativt utan också i kvalitativt avseende. Det är
t. ex. möjligt att för befälsbcfattningar disponera dem som har de bästa ledaregenskaperna.
I befattningar som kräver tekniska specialkunskaper kan
placeras värnpliktiga som har kvalificerad civil utbildning eller yrkeserfarenhet
på aktuellt tekniskt område.

Vårt nuvarande system för utbildning av värnpliktiga bygger
i huvudsak på den grund som lades genom 1941 års värnpliktsbeslut. Betydande
förändringar har dock genomförts. Åren 1947 och 1948 förkortades
grundutbildningen. De tidigare åldersklassvis genomförda repetitionsövningarna
utbyttes vid armén år 1950 och vid kustartilleriet år 1952 mot
repetitionsövningar i krigsförband. Grundutbildningen förlängdes år 1952
för värnpliktiga i allmänhet och för underbefälsuttagna värnpliktiga. Efter
att provisoriskt ha bedrivits från år 1951 infördes år 1952 befälsövning
i anslutning till repetitionsövning såsom en permanent beståndsdel i utbildningssystemet.
År 1960 infördes särskilda befälsövningar för värnpliktiga
placerade i underofficers- eller officersbefattning.

Den nuvarande grundutbildningen syftar främst till att utbilda den värnpliktige
så att han vid dess slut kan krigsplaceras i avsedd befattning. Uttagning
för utbildning sker som ett obligatoriskt åläggande. Endast uttagning
för utbildning till värnpliktig officer sker efter frivilligt åtagande.
Grundutbildningens längd för värnpliktiga i allmänhet är vid armén och vid
kustartilleriet 304 dagar, vid flottan 394 dagar samt vid flygvapnet i flertalet
fall 364 dagar. För underbefälsuttagna värnpliktiga är utbildningstiden vid
armén och kustartilleriet 324 dagar samt vid flottan 444 dagar. Vid flygvapnet
väljs underbefäl ut bland de värnpliktiga i allmänhet, vilka som nämnts
vanligen fullgör en grundutbildning om 364 dagar. Grundutbildningen förlängs
härvid inte. Underofficersuttagna värnpliktigas grundutbildning är
inom hela krigsmakten 450 dagar och de officersuttagnas 630 dagar. Värnpliktslagen
ger vissa möjligheter till smärre förkortningar av angivna tjänstgöringstider,
bl. a. för att åstadkomma lämplig anpassning till kalendern.
Detta utnyttjas bl. a. så att grundutbildningen för värnpliktiga i allmänhet
vid kustartilleriet regelmässigt förkortas till 290 dagar.

Till grundutbildningen vid armén rycker flertalet värnpliktiga in på våren
och sommaren och rycker ut under senare delen av mars följande år.
Vissa övningstrupper för skolor följer en annan utbildningsrytm. Vid kust -

Andra lagutskottets utlåtande nr å8 år l!)66

artilleriet rycker flertalet värnpliktiga in på senhösten eller vintern och rycker
ut på sensommaren och senhösten. Vid flottan är flertalet värnpliktiga
fördelade på två i förhållande till varandra tidsförskjutna s. k. bemanningsgrupper.
Vid den större av dessa sker inryckningen på sommaren och hösten
och utryckning på hösten påföljande år. Vid den mindre bemanningsgruppen
sker inryckningen på senhösten och vintern med utryckning påföljande
vinter. Vid flygvapnet är flertalet värnpliktiga fördelade på fyra
omgångar med in- och utryckning för omgångarna på vintern, våren, sensommaren
och senhösten.

Den nuvarande repetitionsutbildningen omfattar repetitionsövningar med
anslutande befälsövningar samt särskilda befälsövningar. Repetitionsövning
i krigsförband syftar främst till att samträna krigsförbanden så att
de under tiden mellan övningarna i händelse av mobilisering är direkt användbara
för sina uppgifter utan kompletterande utbildning. Under övningarna
sker förutom repetition i tämligen betydande omfattning omskolning
av personalen på njdillkommen materiel eller för nya uppgifter
inom krigsorganisationen, t. ex. i lokalförsvarsförband.

Repetitionsövningar i krigsförband förekommer f. n. vid armén och kustartilleriet,
där krigsförbanden övas vart sjätte år. Vid flygvapnet förekommer
repetitionsövningar i tillfälligt sammansatta övningsförband. Vid flottan
förekommer mot repetitionsövningar svarande utbildning endast för
visst befäl.

Meniga värnpliktiga vid armén och kustartilleriet är skyldiga att fullgöra
tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Visst befäl har i anslutning till
varje repetitionsövning att fullgöra befälsövning om tio dagar. Meniga värnpliktiga
vid flygvapnet är skyldiga att fullgöra högst fyra repetitionsövningar
om vardera 30 eller 15 dagar inom ramen av en sammanlagd tjänstgöringstid
för grundutbildning och repetitionsutbildning om 394 dagar. För
befäl förekommer förutom repetitionsövningar också befälsövning i anslutning
härtill med en längd av tio eller, vid repetitionsövning om 15 dagar,
fem dagar. De mot repetitionsövningar svarande övningarna vid flottan
omfattar i regel vardera 30 dagar och avser som tidigare angetts endast visst
befäl.

Särskild befälsövning, som i regel anordnas krigsförbandsvis, syftar till
att ge värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning den träning som
krävs för att krigsförbanden skall kunna lösa sina viktigaste uppgifter.
Personal i sådan befattning är skyldig att fullgöra högst två övningar om
vardera 15 dagar. Övningarna läggs in mellan repetitionsövningarna. Särskild
befälsövning förekommer inte vid flottan.

Nuvarande repetitionsövningar genomförs vid armén med förbanden fördelade
på en vinteromgång, två våromgångar och en höstomgång. Den sistnämnda
är störst. I växlande omfattning övas dessutom av beredskapsskäl

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1960

förband under sommaren. Av den personal som fullgör mot repetitionsövningar
svarande utbildning vid flottan övas huvuddelen under hösten. Vid
kustartilleriet genomförs repetitionsövningarna i regel under hösten men i
någon omfattning också våren. Vid flygvapnet äger repetitionsövningarna i
regel rum under hösten. — De särskilda övningarna genomförs vid samtliga
försvarsgrenar i regel under sommaren.

I direktiven för värnpliktsutredningen angavs bl. a. att behovet av
total utbildningstid för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar borde klarläggas
liksom den lämpligaste uppdelningen av tiden på grundutbildning
och repetitionsutbildning. Det framhölls att riktpunkten måste vara att med
beaktande av väsentliga samhällsekonomiska, statsfinansiella och sociala
faktorer söka åstadkomma den utformning av värnpliktssystemet som bäst
tjänar vårt försvar. Det förutsattes att vid utformningen av förslaget någon
minskning av det årliga antalet tjänstgöringsdagar skulle eftersträvas.
Vidare skulle de värnpliktssociala konsekvenserna redovisas, liksom
konsekvenserna för inskrivningsväsendet, de värnpliktigas uttagning och
redovisning m. m.

Värnpliktsut redningens arbete har bl. a. omfattat en kartläggning
av det nuvarande systemets effekt och behovet av förbättringar.
Kartläggningen har genomförts under studiebesök vid ett stort antal förband,
fartyg och skolor varvid synpunkter har inhämtats såväl från befäl
av olika kategorier som från meniga värnpliktiga. Ett flertal prov och försök
på olika utbildningsområden har genomförts på utredningens initiativ.

Bristerna i nuvarande system och behoven av förbättringar är enligt utredningen
främst följande. Det värnpliktiga befälets förmåga att leda och
handha underställd trupp är otillräcklig. Förbandens användbarhet i krig
sänks härigenom liksom effekten av repetitionsövningarna i fredstid. För
att en förbättring skall komma till stånd bör det värnpliktiga befälet under
grundutbildningen ges flera tillfällen till praktisk övning i att föra trupp.
— Tillgången på värnpliktiga officerare inom krigsorganisationen är otillräcklig.
Detta beror på att rekryteringsbehovet inte har kunnat täckas sedan
tvångsuttagningen till ifrågavarande officersutbildning slopades år 1950. Till
följd härav har man i ett stort antal befattningar för officer blivit tvungen
att placera värnpliktiga, som inte har den erforderliga utbildningen. Detta
bidrar enligt utredningen till att minska krigsorganisationens användbarhet.
Åtgärder måste enligt utredningen vidtas för att förbättra rekryteringen
av värnpliktiga officerare. — Vidare har brister konstaterats ifråga om enskilda
befattningshavares och förbandens förmåga att genomföra mobilisering.
Utbildningen på detta område måste enligt utredningen förbättras. —
På grund av att striden kan väntas komma att föras över stora ytor måste
alla värnpliktiga och alla förband oavsett huvuduppgift eller plats för gruppering
effektivt kunna medverka i ytförsvaret. Denna förmåga är enligt ut -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

redningen otillräcklig vid vissa förband. För att förbättra nämnda förmåga
föreslås införande av en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning.
— Det är enligt utredningen inte möjligt att med nuvarande sexåriga
mellanrum mellan förbandens repetitionsövningar fortlöpande bibehålla
krigsförbandens samträning på tillräckligt hög nivå. Detta beror på att utbytet
av personal på grund av flyttning, sjukdom m. m. hinner bli för stort
under sexårsperioden. De enskilda värnpliktiga — både befäl och meniga
hinner också i alltför stor utsträckning glömma sina kunskaper och färdigheter
under mellantiden mellan övningarna. Utredningen framhåller vidare
att det är en allvarlig brist att repetitionsövningar i krigsförband över huvud
taget inte förekommer vid flottan och flygvapnet. Utredningen anser det vara
nödvändigt, att repetitionsutbildning i krigsförband införs inom hela
krigsmakten och att övningarna anordnas med kortare tidsintervaller än
sex år.

Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt i de förhållanden
som väntas föreligga i början av 1970-talet, bl. a. i fråga om krigsorganisationens
storlek enligt 1963 års försvarsbeslut. Samtidigt har emellertid
utredningen beaktat att utbildningssystemet utan principiella förändringar
måste kunna anpassas till förhållanden efter denna tidpunkt. Utredningen
erinrar om att resurserna för att genomföra de föreslagna förbättringarna
är begränsade. Den för krigsmakten gällande kostnadsramen
sätter en gräns. Direktiven anger att någon minskning av det totala antalet
tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga bör eftersträvas. De nytillkomna
behoven har utredningen med hänsyn härtill sökt tillgodose genom att så
långt möjligt disponera de tillgängliga resurserna på ett lämpligare sätt
än nu. Utredningen har därvid valt att ytterligare differentiera utbildningstidens
längd mellan olika grupper värnpliktiga. Utredningen har vidare
räknat med att det skall vara möjligt att i någon mån ytterligare effektivisera
utbildningen. Slutligen har utredningen genom vissa förkortningar av grundutbildningen
sökt skapa förutsättningar för den intensifiering av repetilionsutbildningen
som bedömts nödvändig. Vid sina överväganden rörande
grundutbildningstidens längd och tidsmässiga inpassning har utredningen
av studiesociala skäl eftersträvat att för den värnpliktiges obligatoriska
grundutbildning inte ta i anspråk mer tid än som innefattar högst två studieterminer
vid universitet eller motsvarande läroanstalt.

Värnplikts utredningens förslag innebär i stort följande.
Värnpliktsutbildningen skall liksom i nuvarande system omfatta grundutbildning
och repetitionsutbildning med i stort samma syfte som nu. Den
tidigare nämnda för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen,
som skall ingå i grundutbildningen, innebär dock i vissa fall en höjning av
utbildningsmålet.

Det föreslås att liksom nu uttagning för utbildning till värnpliktig officer

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

skall ske efter frivilligt åtagande. Uttagning till all annan utbildning för
värnpliktiga föreslås ske tvångsvis. Rekryteringen av värnpliktiga officerare
bedöms, trots att den alltjämt avses bygga på frivillighet vid uttagningen,
kunna bli tillräcklig om, såsom utredningen föreslår, grundutbildningen
blir kortare och bättre anpassad med hänsyn till civila studier samt
om utbildningspremien blir högre än nu.

Utredningen räknar med att de värnpliktiga i större omfattning än nu
skall omplaceras från en försvarsgren till en annan under sin värnpliktstid
och har anpassat utbildningen härtill.

Grundutbildningens längd differentieras enligt utredningsförslaget i ökad
utsträckning inom och mellan försvarsgrenarna efter de varierande behoven.
De värnpliktiga i allmänhet vid armén och kustartilleriet får härvid i flertalet
fall en grundutbildningstid av 300 dagar, dvs. ungefär densamma som nu.
Grundutbildningen för en stor grupp värnpliktiga i allmänhet förkortas till
ca 250 dagar. För en liten grupp ökar den till högst 345 dagar. Vid flottan
förkortas utbildningstiden till 320 dagar för en grupp värnpliktiga i allmänhet
och till 364 dagar för en annan grupp som nu är underbefälsuttagen
men som i utredningsförslaget behandlats som meniga. Vid flygvapnet bibehålls
grundutbildningen för flertalet värnpliktiga i allmänhet vid 364
dagar. De underbefälsuttagnas utbildning förlängs vid armén till högst 345
dagar, vid kustartilleriet till 330 dagar, förkortas vid flottan till 364 dagar
samt bibehålls vid flygvapnet i regel oförändrad vid 364 dagar. Grundutbildningens
längd för de underofficersuttagna bibehålls oförändrad vid
450 dagar utom vid flygvapnet där den förkortas till 420 dagar. Grundutbildningen
för de officersuttagna värnpliktiga förkortas vid armén och
marinen från 630 till 540 dagar och vid flygvapnet från 630 till 510 dagar.
Förkortningarna vid flottan, vilka är särskilt stora, bör ses mot bakgrunden
av att repetitionsutbildning för alla värnpliktiga föreslås införd vid
denna vapengren. Det föreslås att liksom i nuvarande system vissa förkortningar
av tjänstgöringen skall kunna ske för att vinna lämplig anpassning
till kalendern.

Grundutbildningen inpassas enligt utredningens förslag inom hela krigsmakten
så att allsidigt sammansatta förband av krigsstyrka kan organiseras
under senare delen av utbildningen främst för att ge det värnpliktiga befälet
bättre övning i praktisk truppföring. — Vid arméns huvuddel rycker flertalet
värnpliktiga in under sommaren och rycker ut på våren påföljande år.
Utbildningen för de underofficersuttagna uppdelas på två perioder varav
den första fullgörs under tre sommarmånader med uppehåll därefter till påföljande
sommar då återstoden av grundutbildningen, tolv månader, påbörjas.
Tjänstgöring i en följd kan emellertid ske efter frivilligt åtagande varvid
dock längre studietid än som innefattar två studieterminer tas i anspråk.
— Vid flottan fördelas enligt förslaget flertalet värnpliktiga på tre
bemanningsgrupper mot nuvarande två. De värnpliktiga i den största bemanningsgruppen
rycker in under sommaren och hösten och rycker ut i

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966 2.5

mitten av september påföljande år. De värnpliktiga som tillhör den näst
största bemanningsgruppen rycker in under hösten och vintern och rycker
ut till jul omkring ett år senare. Vid den tredje bemanningsgruppen sker
inryckning under vintern och våren, utryckningen påföljande vår. Inom bemanningsgrupperna
förbättras samordningen av utbildningen främst genom
att tiderna för påmönstring och avmönstring på fartygen blir gemensamma
för alla kategorier. — Vid kustartilleriet inpassas grundutbildningen i stort
liksom nu, varvid dock en anpassning sker mellan olika kategorier värnpliktiga
så att gemensam utryckning erhålls. — Vid flygvapnet genomförs
utbildningen som nu i huvudsak med kontingenten uppdelad på fyra från
varandra tidsförskjutna omgångar, där inryckningstiderna jämkats något
för att underlätta civila studier.

Repetitionsutbildning i krigsförband, som nu förekommer vid armén och
kustartilleriet, föreslås införd även vid flottan och flygvapnet. Repetitionsutbildningen
omfattar enligt utredningsförslaget tre slags övningar, nämligen
krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövningarna, som motsvarar nuvarande repetitionsövningar
i krigsförband med anslutande befälsövningar, genomförs enligt förslaget
för förbandens del vart fjärde år. övningarnas längd är vid armén och marinen
i de flesta fall 32 dagar för personal i officers- och underofficersbefattning,
25 dagar för personal i underbefälsbefattning och i särskilt utbildningskrävande
befattning för menig samt 18 dagar för övriga meniga.
Övningarnas längd är vid de flesta av flygvapnets förband 22 dagar för
värnpliktiga i befattning för officer, underofficer och i befattning för vissa
underbefäl samt 15 dagar för återstående värnpliktiga. Vid mindre delar
av krigsmakten eller för viss personal förekommer smärre variationer beroende
på olikheter ifråga om behov av utbildningstid m. m. Den värnpliktige
åläggs vid samtliga försvarsgrenar att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Särskilda övningar, som är en vidareutveckling av nuvarande särskilda
befälsövningar, inläggs enligt utredningsförslaget mellan krigsförbandsövningarna
vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik eller materiel.
De genomförs i flertalet fall med krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbefattning
men vid vissa förband även med övrigt befäl och meniga
i nyckelbefattningar. Den värnpliktige åläggs att fullgöra, vid armén
och marinen högst tre särskilda övningar om vardera elva dagars längd
samt vid flygvapnet högst fem sådana om vardera fyra dagars längd.

Mobiliseringsövningarna, som saknar motsvarighet i nuvarande utbildningssystem,
kan omfatta antingen viss personal med särskilt betydelsefulla
uppgifter vid förbandens mobilisering eller hela förband med särskilt korta
mobiliseringstider. övningens längd är i regel högst 24 timmar. Den kan
dock utsträckas till högst 48 timmar. Den värnpliktige åläggs vid samtliga
försvarsgrenar alt fullgöra högst fem mobiliseringsövningar.

Repetitionsutbildningen förutsätts av värnpliktsutredningen i stort inpas -

24 Andra lagutskottets utlåtande nr AS år 1966

säd under kalenderåret som nu. Vid armén har emellertid frågan om förbandens
antalsmässiga fördelning på vinter-, vår- och höstomgångar lämnats
öppen. För flottan räknar utredningen med krigsförbandsövningar
främst under hösten.

Utredningsförslaget innebär jämfört med nuvarande system att antalet
tjänstgöringsdagar för värnpliktiga vad gäller grundutbildningen minskar
med omkring 800 000 och vad gäller repetitionsutbildningen ökar med omkring
300 000. Totalt inbesparas således omkring 500 000 tjänstgöringsdagar.
Samtidigt ökar dock antalet in- och utryckningsdagar med drygt 100 000.

Utredningen lägger fram förslag till sådana ändringar av de ekonomiska
förmånerna till de värnpliktiga som utredningen anser att den föreslagna
omläggningen av utbildningen nödvändiggör. Därjämte föreslås en avsevärd
förbättring av premierna för utbildning till värnpliktig officer.

Utredningen uppskattar att dess förslag på längre sikt innebär merkostnader
dels av 15 milj. kr. för år för sådana åtgärder som direkt är att hänföra
till förslaget, dels av 40 milj. kr. för år utgörande kostnader som väl har
ett samband med förslaget men vilkas storlek inte alltid direkt kan härledas
ur detta. Utredningen har härvid bedömt att successivt fram till början av
1970-talet sammanlagt omkring 500 personer skulle behöva anställas inom
krigsmakten, varav en del kan utgöras av pensionsavgången militär personal.

Förslaget föreslås tillämpas beträffande grundutbildningen fr. o. m. år
1967. Systemet för repetitionsutbildning föreslås infört stegvis med början
år 1966 och vara helt genomfört år 1973.

Det av värnpliktsutredningen föreslagna utbildningssystemet har av r emissinstanserna
ansetts vara uppbyggt efter riktiga principer eller
lämnats utan större erinringar. Överbefälhavaren liksom försvarsgrenscheferna
bedömer att ett genomförande av förslaget skulle innebära att de
väsentliga kraven på krigsorganisationens användbarhet under överskådlig
framtid tillgodoses. De militära myndigheterna liksom de personalorganisationer
som företräder den fredsanställda personalen framhåller emellertid
att det föreslagna systemet innebär ökad belastning på såväl utbildningssom
förvaltningsorganisationen. De förutsätter att systemet genomförs stegvis
och med hänsyn till de resurser som står till förfogande. De civila myndigheter
och organisationer som företräder näringslivet anser, att de ställningstaganden
utredningen har gjort är väl anpassade efter vårt lands ekonomiska
och personella resurser. De remissinstanser som företräder den
civila utbildningssektorn uttrycker genomgående sin tillfredsställelse över
den hänsyn utredningen har tagit till studiesociala faktorer och finner att
utredningens förslag totalt sett innebär en förbättring på detta område.

För egen del anser jag att värnpliktsutredningen har gjort en noggrann
och i allt väsentligt lämplig avvägning mellan militära och civila behov och
att förslaget därför är en god grund för en reform av värnpliktsutbildningen.
Det av utredningen framlagda förslaget är enligt min uppfattning tillämp -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966 25

ligt med nuvarande försvarsbeslut som grund men också vid vissa avvikelser
från detta.

Överväganden och förslag
Förutsättningar och riktlinjer

Värnplikt sutredningen framhåller, när den redovisar förutsättningarna
för utformningen av värnpliktsutbildningen, att
våra tillgångar av värnpliktiga är knappa. Den pekar på att flottans och
flygvapnets årskontingent bl. a. för att tillgodose insatsberedskapen är större
än vad som krävs för att vidmakthålla krigsorganisationen, vilket leder till
att en förhållandevis stor personalreserv bildas. Jag delar utredningens uppfattning
att de värnpliktiga i denna personalreserv måste kunna utnyttjas
för att täcka brister inom övriga delar av försvaret. Detta kräver att de värnpliktiga
till skillnad från vad nu gäller har kvarstående skyldighet att fullgöra
erforderlig utbildning efter överföring från flottan resp. flygvapnet.

Vad som från bl. a. Sveriges Förenade Studentkårers sida anförts om att
antalet 20-åringar kommer att minska det närmaste decenniet är i och för
sig riktigt. Däremot kan jag inte biträda den slutsats som organisationen
dragit härav, nämligen att det skulle gå att de närmaste åren sänka genomsnittsåldern
på de värnpliktiga. Medelåldern på de värnpliktiga är nämligen
med den hittills använda tekniken för utjämning av värnpliktskontingentens
storlek beroende av antalet värnpliktiga 20-åringar under en längre
följd av år och det dröjer därför nu tämligen länge innan genomsnittsåldern
på de värnpliktiga sjunker. Jag finner därför utredningens uppfattning att
genomsnittsåldern på de värnpliktiga stiger de närmaste åren vara riktig.

Utredningen har bl. a. i syfte att säkerställa ett rationellt utnyttjande av
värnpliktiga föreslagit, att Kungl. Maj :t skall fastställa personalramar för
försvarsgrenarnas krigsorganisation liksom för personalreserverna. Överbefälhavaren
och chefen för armén hävdar att nuvarande ordning, som
innebär att de årliga utbildningskontingenterna är maximerade, medger tillräcklig
säkerhet i detta hänseende och bör bibehållas. Jag tar inte nu ställning
i denna fråga.

Värnpliktsutredningen har framhållit betydelsen av att frekvensen av
anstånd med fullgörande av repetitionsutbildning minskas. Dessa synpunkter
har starkt understrukits av de militära myndigheterna som framhållit
att en minskning av anståndsfrekvensen är en förutsättning för att den
av utredningen föreslagna repetitionsulbildningen skall ge avsedd effekt.
Berörda civila myndigheter och organisationer har genomgående uttryckt
förståelse för värnpliktsutredningens synpunkter men det har hävdats att
repetitionsutbildning särskilt för studerande och för de i jordbruket sysselsatta
kan innebära allvarliga olägenheter. Jag bedömer i likhet med flera
remissinstanser att den föreslagna förkortningen av övningarna minskar

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år lt)6G

behovet av anstånd men anser det därutöver nödvändigt att de synpunkter
utredningen anfört om åtstramning av anståndsgivningen beaktas. Särskild
hänsyn måste dock även i framtiden tas till dem som genomgår utbildning
av olika slag med bunden studiegång.

Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av vad utredningen
anfört angående de särskilda villkor och möjligheter som är förknippade
med ett värnpliktssystem. Jag delar sålunda utredningens uppfattning, att
förfaringssätt och bestämmelser måste göras så enkla som möjligt och att
ändringar bör ske endast då så oundgängligen krävs. Jag vill vidare framhålla
betydelsen av att man även vid anskaffning av materiel till krigsorganisationen
noggrant beaktar de särskilda förutsättningar som betingas av
värnpliktssystemet. Det är väsentligt att försvarsgrenarnas materiel görs enhetlig
så långt detta är möjligt och lämpligt och att anpassning till materiel
som utnyttjas inom samhället i övrigt sker i största möjliga utsträckning.
Olikheter mellan försvarsgrenarna i fråga om intendenlurmateriel, handvapen,
fordon m. m. måste vara klart motiverade. Viss enhetlighet bör också
vara möjlig i fråga om komponenter i skilda vapensystem. Strävan efter
enkel och så långt möjligt enhetlig materiel skall syfta till lättare och
säkrare inlärning och repetition, lägre anskaffnings- och underhållskostnader
samt bättre utnyttjande av utbytesenheter. Vidare underlättas omdisposition
av värnpliktiga mellan försvarsgrenarna.

Utredningen har, då den dragit upp riktlinjer för värn pliktsutbildningens
utformning, bl. a. räknat med att i ökad utsträckning
differentiera utbildningstidens längd mellan olika grupper värnpliktiga
samt att söka effektivisera utbildningen. Utredningen har bedömt det möjligt
att fördela de värnpliktiga i allmänhet, som nu inom försvarsgrenarna
i regel har lika lång utbildningstid i grupper med olika lång grundutbildning.
En liknande uppdelning föreslås beträffande repetitionsutbildningen.
Differentiering av utbildningens längd förekommer i förslaget även i ökad
utsträckning mellan försvarsgrenar och vapengrenar ifråga om såväl grundutbildning
som repetitionsutbildning. Det är uppenbart att en sådan differentiering
innebär att utbildningssystemet i viss mån kompliceras. De
militära myndigheterna bedömer dock den föreslagna differentieringen möjlig
att genomföra. Jag anser att den väg utredningen valt är riktig eftersom
den innebär större möjligheter att fördela resurserna så att de väsentliga
behoven tillgodoses utan ökning av den sammanlagda tjänstgöringsvolymen.
Den ökade differentieringen kan komma att skapa vissa psykologiska
svårigheter. Jag anser emellertid i likhet med utredningen att dessa
kan minskas genom att värnpliktiga som åläggs längre tjänstgöring än som
gäller flertalet gottgörs ekonomiskt. Utredningens uppfattning att de nya
behoven av utbildning i viss mån kan tillgodoses med den tid som friställs
genom effektivisering av utbildningen har inte föranlett erinran från de
militära myndigheterna. Jag vill understryka betydelsen av att utbildningen

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966 27

fortlöpande effektiviseras när så är möjligt och vill särskilt förorda att den
självverksamhetsprincip som tillämpas i det civila undervisningsväsendet
beaktas även inom den militära utbildningen framförallt när det gäller befälsutbildningen.
Genom att utnyttja möjligheterna till differentiering av
utbildningstidens längd och till effektivisering är det enligt utredningen
möjligt att överföra tid från grundutbildningen till repetitionsutbildningen.
En sådan omfördelning av resurserna finner jag ofrånkomlig. Den utgör en
grundförutsättning för att krigsorganisationen fortlöpande skall kunna samtränas
så att den är användbar omedelbart vid mobilisering.

Vad värnpliktsutredningen föreslår rörande utbildningssystemets uppbyggnad
i stort har vid remissbehandlingen inte föranlett någon erinran.
Grundutbildningen föreslås liksom nu främst ha till syfte att utbilda den
värnpliktige så att han vid dennas slut är fullt användbar i avsedd befattning
inom krigsorganisationen. Även repetitionsutbildningens syfte föreslås
oförändrat, dvs. att säkerställa att den värnpliktige är fullt användbar enskilt
och i förband inom krigsorganisationen under den återstående värnpliktstiden.
Jag ansluter mig till denna utredningens uppfattning.

Grundutbildningens uppbyggnad enligt utredningens förslag finner jag
lämplig. Jag anser det betydelsefullt att alla värnpliktiga ges en för krigsmakten
likformig allmänmilitär utbildning. Härigenom skapas en grundförutsättning
för att alla värnpliktiga skall kunna användas inom krigsorganisationen
på ett rationellt sätt. Jag finner vidare det nödvändigt att utbildningen
för alla kategorier värnpliktiga så samordnas tidsmässigt att
grundläggande krigsförbandsutbildning med allsidigt sammansatta förband
kan genomföras under senare delen av grundutbildningen. Det är därvid
särskilt viktigt att de befälsuttagna värnpliktiga före den grundläggande
krigsförbandsutbildningen hunnit få sådan färdighet i befälsutövning att de
under denna utbildning varaktigt kan tjänstgöra i befattning i vilka de senare
avses krigsplaceras. Denna sammanhängande period av praktisk befälsutövning
under främst förbandsutbildning betraktar jag som en hörnsten
i det nya utbildningssystemet.

Ifråga om utbildningsveckans längd har utredningen förordat att nuvarande
ordning bibehålls vilket innebär i stort att lördagarna är tjänstgöringsfria
under de tre sommarmånaderna. Den tid som faller bort överförs
till återstående del av grundutbildningen, som i övrigt bedrivs sex dagar i
veckan. Utredningen framhåller att den inte finner det lämpligt från pedagogisk
synpunkt att genomgående frilägga lördagarna genom överföring av
utbildningstid från lördagarna till veckans övriga vardagar. Den framhåller
vidare att ett genomförande av femdagarsvecka skulle nödvändiggöra en
förlängning av grundutbildningen till nackdel såväl för den värnpliktige som
för näringsliv och civil undervisning. Jag finner motiven för utredningens
ställningstagande bärande ocb tillstyrker förslaget men anser, med beaktande
bl. a. av vad överbefälhavaren och chefen för flygvapnet anfört, likväl att

28 Andra lagutskottets utlåtande nr >t8 år 1966

en möjlighet bör finnas att i begränsad omfattning utöver de tre sommarmånaderna
få omfördela tjänstgöringstiden på lördagar till övriga dagar i
veckan när så är möjligt utan att antalet utbildningstimmar per vecka
minskas.

Värnpliktsutredningen har som riktlinje för grundutbildningens inpassning
under året antagit att tid inrymmande högst två civila studieterminer
bör tas i anspråk för denna utbildning och att denna om möjligt bör
inpassas mellan den 1 juni första året och den 1 september följande år.
Antalet värnpliktiga som genomgått gymnasium eller postgymnasial fackutbildning
väntas öka starkt och omfatta värnpliktiga ur alla kategorier.
Jag finner det därför angeläget att nämnda riktlinjer tillämpas, oaktat att
härvid obestridligen vissa militära olägenheter uppstår.

Bristen på värnpliktiga officerare främst inom arméns krigsorganisation
är stor, vilket innebär en allvarlig minskning av förbandens effekt i
krig. Utredningen bedömer bl. a. efter samråd med militärpsykologiska institutet
att det inte är lämpligt att återinföra tvångsvis uttagning utan förordar
alt nuvarande ordning med uttagning efter frivilligt åtagande bör
bestå. För att underlätta rekryteringen anser utredningen att man i stället
bör välja att anpassa utbildningen bättre än nu till civila studier och ersätta
de värnpliktiga bättre ekonomiskt, överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
har i huvudsak ingen erinran mot att förslaget tills vidare tillämpas.
Jag anser att den av utredningen föreslagna anpassningen av utbildningen
kan väntas påtagligt bidra till en förbättring av rekryteringen och tillstyrker
förslaget. Mina i det följande framlagda förslag bygger i princip på en
sådan ordning. Till frågan om förbättring av premierna återkommer jag i
det följande.

Repetitionsutbildningens uppbyggnad i stort enligt utredningens förslag
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag anser
att utredningen med omfattande praktiska och teoretiska undersökningar
som grund har föreslagit ett system som är väl avvägt med hänsyn
till såväl de enskilda värnpliktigas som förbandens skiftande behov av övning.
Det är enligt min mening uppenbart att repetitionsövningarna vid
armén och kustartilleriet måste återkomma oftare än vart sjätte år. Jag
anser det också nödvändigt att repetitionsutbildning i krigsförband införs
vid flottan och flygvapnet. Utredningens förslag att krigsförbanden i princip
skall övas vart fjärde år anser jag vara väl underbyggt. Jag finner också att
utredningen har redovisat bärande skäl för att befäl och meniga i särskilt
viktiga befattningar bör genomföra särskild övning under tiden mellan
krigsförbandsövningarna. De mobiliseringsövningar som utredningen föreslår
dels för vissa befattningshavare med särskilda uppgifter vid mobiliseringen,
dels för vissa förband med särskilt korta niobiliseringstider anser
jag vara en nödvändig del av repetitionsutbildningen med hänsyn till de
ökade krav som ställs på våra värnpliktsförbands förmåga att snabbt och

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

säkert genomföra mobilisering. Med införande av dessa övningar skapas
också möjligheter att vid behov tillfälligt höja insatsberedskapen.

Ifråga om utredningens förslag rörande mobiliseringsövningar för hela
förband — mönstringsövningar — vill jag anföra följande. Jag tillstyrker
att personalen i förbanden inkallas med åläggande om omedelbar inställelse
med hänsyn till de höga krav som ställs på förbandens mobiliseringsberedskap.
Personalen bör emellertid vara orienterad i förväg om att den under
en viss tidsperiod kan komina att inkallas till mönstringsövning. Jag vill
vidare framhålla betydelsen av att värnpliktiga som inte bör delta i övningen
med hänsyn till angelägen civil verksamhet — t. ex. jourtjänst — undantas
från inkallelse eller hemförlovas utan omgång. Mönstringsövning bör
som utredningen föreslagit i regel omfatta 24 timmar men kunna utsträckas
till 48 timmar om övningen anbefallts för att tillfälligt höja insatsberedskapen.
övningens längd bör räknas från tidpunkt då inkallelseorder sänds ut
från militär myndighet och till den tidpunkt då den värnpliktige hemförlovas.

Utredningens förslag avseende mönstringsövning innebär bl. a. att personlig
utrustning innefattande handvapen med ammunition i fred skall
lämnas ut till berörda värnpliktiga för förvaring i bostaden förutsatt att den
enskilde inte reser invändning häremot. Syftet med denna utlämning är att
säkerställa hög personell beredskap vid förband som är särskilt betydelsefulla
vid ett kuppföretag, övningarnas omfattning är enligt min mening inte
beroende av vilken ställning som tas i denna fråga. Jag tar inte nu ställning
i frågan.

Vad utredningen har anfört ifråga om insatsberedskapen och
utbildningssystemet biträder jag. Jag vill bl. a. framhålla betydelsen
av att tillfälliga behov av att höja insatsberedskapen kan tillgodoses
genom ändrad förläggning till tiden av krigsförbandsövningar samt genom
mönstringsövningar.

Armén

Utredningens kartläggning av nuvarande brister och behovet av
förbättringar i värnpliktsutbildningen vid armén har inte föranlett
erinran vid remissbehandlingen. Jag finner utredningens synpunkter väsentliga
och vill särskilt understryka nödvändigheten av att det värnpliktiga
befälet ges bättre rutin att leda och handha underställd trupp. Jag delar
utredningens mening att det är nödvändigt att krigsförbandens användbarhet
förbättras genom tätare återkommande repetitionsutbildning.

I fråga om grundutbildningens omfattning finner jag i
likhet med arméchefen det i och för sig beklagligt att möjlighet inte finns
alt ge de underbefälsuttagna värnpliktiga en utbildningstid om 345 dagar
i alternativet vårutryckning, vilket alternativ utredningen avsett för arméns
huvuddel. Jag anser emellertid att arméchefens förslag att undanröja denna

30 Andra lagutskottets utlåtande nr A8 år 1966

olägenhet genom att tidigarelägga inryckningen till maj skulle innebära ett
väsentligt avbräck för det stora antal värnpliktiga som under denna månad
alltjämt bedriver studier vid gymnasium eller universitet. En beskärning av
utbildningstiden för underbefälsuttagna och värnpliktiga E i enlighet med
utredningens förslag måste därför enligt min mening ske. Jag kan i och för
sig dela arméchefens uppfattning att plutonchefs ställföreträdare med hänsyn
till uppgifterna bör ges utbildning likvärdig med den som ges plutonchef.
Jag anser emellertid i likhet med utredningen att plutonchefs ställföreträdare
t. v. med hänsyn till de begränsade utbildningsresurserna och såsom
nu också sker måste ges kortare utbildning. Även utredningens förslag rörande
utbildningstidens längd för övriga kategorier värnpliktiga anser jag
lämpliga. Jag vill dock framhålla att den föreslagna förkortningen av utbildningen
till värnpliktig officer tillstyrks av mig endast under den förutsättningen
att underofficersutbildningen innefattar den sammanhängande period
av trupptjänstgöring under tillämpad förbandsutbildning som utredningen
föreslagit. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Arméchefen, som har utfört en översyn av utbildningskontingentens sammansättning
och fördelning på kategorier, föreslår med anledning härav att
antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildning ökas med 26 000 i förhållande
till utredningens förslag. Jag kan av kostnadsskäl inte tillstyrka att antalet
tjänstgöringsdagar ökas utan räknar med att nu anmälda nya behov
av ytterligare utbildning — liksom andra sådana behov som framdeles kan
göra sig gällande — får tillgodoses genom omdisposition inom ramen för
ett i förhållande till utredningens förslag oförändrat antal tjänstgöringsdagar.

Utredningen har redovisat tre alternativ för inpass ningen under
året av värnplikts utbildningen, nämligen alternativen sommar-,
höst- och vårutryckning.

Jag anser det obestridligt att alternativet sommarutryckning inrymmer
fördelar såväl från militära synpunkter som med hänsyn till civila studier.
För alternativet talar att det organisatoriskt är relativt enkelt samt att det
underlättar uttag av sommarsemester för den aktiva personalen. Från studiesynpunkt
är det bl. a. en fördel att enligt alternativet all obligatorisk
grundutbildning genomförs i en följd. Alternativet innebär emellertid även
uppenbara militära olägenheter. Utbildningens inledande skede genomförs
för en stor del av åldersklassen under ogynnsamma klimat- och ljusförhållanden,
särskilt i Norrland. Vinterutbildningen måste inledas innan tillräcklig
föregående utbildning genomförts. Under slutskedet av utbildningen begränsar
tjällossning och besådd mark i väsentlig grad rörelsefriheten under
förbandsutbildningen. De angivna svårigheterna torde i viss mån kunna
minskas om utbildningshallar byggs i stor omfattning för att underlätta den
inledande enskilda utbildningen samt om övningsfälten utvidgas och förstärks
i betydligt större utsträckning än nuvarande planer anger. Ett inves -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

teringsprogram av den omfattning som här skulle bli aktuellt bedömer jag
dock av kostnadsskäl inte möjligt att genomföra. Jag vill också tillägga att
de markskador som utbildningen under våren och sommaren skulle förorsaka
kommer att dra merkostnader, vilkas storlek är svår att uppskatta.
Jag inser väl de skäl som har föranlett utredningen och många remissinstanser
att föreslå försök med alternativet. Jag anser emellertid att det inte är
möjligt att till rimliga kostnader nå en från militär synpunkt godtagbar
effekt av alternativet. Det bör därför inte bli föremål för särskilda försök.

I likhet med värnpliktsutredningen finner jag det nödvändigt att, bl. a.
med hänsyn till behovet av övningstrupper, vissa förband utbildas i enlighet
med alternativet höstutryckning trots de olägenheter från militär synpunkt
som är förenade med alternativet. Enligt alternativet pågår utbildningen
något över cn vecka in i september, vilket kan medföra vissa svårigheter för
dem som skall påbörja eller fortsätta civila studier denna månad. Utbildningstiderna
är emellertid så hårt beskurna att jag inte finner det möjligt
att förkorta utbildningen så att utryckning kan ske före den 1 september.
Det är med hänsyn till trettondedagshelgen heller inte lämpligt att tidigarelägga
inryckningen eftersom den för en grupp av berörda värnpliktiga avses
ske omedelbart efter denna helg. Jag anser därför att den av utredningen
valda inpassningen är ofrånkomlig.

Alternativet vårutryckning är, främst till följd av att det innebär att underofficersutbildningen
delas upp på två tjänstgöringsperioder, förenat med
olägenheter för de värnpliktiga som bedriver studier vid universitet och högskolor.
Jag hyser förståelse för de synpunkter som med anledning härav
framförts bl. a. av universitetskanslersämbetet. Av skäl som jag kommer att
redovisa i det följande finner jag dock alternativet vårutryckning ha sådana
fördelar att det i första hand bör väljas. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet
vill jag erinra om bl. a. de möjligheter som finns att
inom ramen för ett treterminssystem öka såväl undervisningsvolymen som
antalet examinationstillfällen. Eventuellt kan även en justering av det akademiska
läsårets längd komma att bli erforderlig i detta sammanhang. Hithörande
frågor övervägs f. n. av universitetskanslersämbetet. Jag vill framhålla
som min bestämda uppfattning att av de tre redovisade alternativen
endast alternativet vårutryckning medger den förbandsutbildning av tillämpad
karaktär som ofrånkomligen krävs för att ge befäl och meniga fullvärdig
utbildning. Vidare säkerställs i alternativet alt de värnpliktiga får tillräcklig
vinterutbildning. Jag tillstyrker därför liksom utredningen och chefen
för armén att alternativet tillämpas för arméns huvuddel.

De av mig nu redovisade övervägandena rörande i vilken utsträckning
alternativen bör tillämpas är gjorda mot bakgrunden av de krav som den
långsiktiga beredskapen ställer, dvs. med tanke på att skapa bästa möjliga
betingelser för utbildningen. Jag är emellertid medveten om att nämnda
krav måste avvägas mot de krav insatsberedskapen ställer. En sådan avväg -

Andra lagutskottets utlåtande nr t8 år 1966

ning bör i enlighet med utredningens förslag göras fortlöpande. Jag finner
att tillräcklig handlingsfrihet härvidlag kan erhållas inom ramen för alternativen
vår- och höstutryckning.

I fråga om den närmare utformningen av alternativet vårutryckning vill
jag anföra följande. Den av arméchefen förordade generella tidigareläggningen
av in- och utryckningstiderna, innebärande att utryckning sker före
den 1 april, är från vissa militära synpunkter att föredra. Vissa fördelar
skulle också vinnas för näringslivet. Följden skulle emellertid bli att inryckning
vid obeskuren utbildning för en stor del av arméns kontingent skulle
ske redan under maj med de olägenheter för studerande som tidigare har redovisats.
Jag anser därför liksom utredningen att en tidigareläggning av utryckningen
bör ske endast vid truppförband med förläggningsort där tjällossningen
omöjliggör den utbildning som avses förekomma under april.
Härvid får utbildningen för de underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga
E förkortas i motsvarande mån som tidigareläggning sker, så att
inryckning inte sker under maj. En tidigareläggning av in- och utryckningstiderna
anser jag nödvändig även de år påsken infaller i slutet av april.

Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att de underofficersuttagna
värnpliktiga får tillräcklig utbildning före trupptjänstgöringen
under den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Utredningens förslag,
som innebär att utbildningen antingen sker i en följd med inryckning i mars
eller uppdelas på två perioder, tillgodoser minimibehovet av skolmässig förutbildning
före den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Jag tillstyrker
därför utredningens förslag rörande de underofficersuttagnas utbildning.
Jag förutsätter därvid att största möjliga frihet ges åt de värnpliktiga
att välja mellan tjänstgöring i en följd eller tjänstgöring uppdelad på två
perioder.

Utredningens förslag rörande inpassningen av vidareutbildningen till
värnpliktig officer finner jag lämpligt från såväl utbildnings- som rekryteringssynpunkt,
eftersom kadettskolan genomförs i direkt anslutning till underofficersutbildningen.
Chefen för armén redovisar i sitt remissyttrande ett
modifierat förslag som bygger på utredningens utbildningstider. Det innebär
i jämförelse med utredningens förslag en mindre belastning på utbildningsorganisationen
under sommaren men medför å andra sidan bortfall av
en månads trupptjänst under den grundläggande krigsförbandsutbildningen.
Med hänsyn till att denna trupptjänst är ett väsentligt led i de befälsuttagna
värnpliktigas utbildning är jag inte beredd att tillstyrka arméchefens
förslag utan förordar det som redovisats av utredningen.

Jag vill slutligen framhålla att såväl de civila utbildningsmyndigheterna
som de militära myndigheterna noga bör följa utvecklingen och, om så befinns
nödvändigt, ömsesidigt göra jämkningar beträffande tidsinpassningen.

Sammanfattningsvis tillstyrker jag utredningens förslag rörande grundutbildningen
för de värnpliktiga. Det innebär att de värnpliktigas tjänstgö -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966 33

ring för grundutbildning skall omfatta för värnpliktiga G 255 dagar eller,
i alternativet höstutryckning, 243 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för
värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga — i de särskilda fall
grundutbildningen inte förkortas i enlighet med vad i det följande anges —
332 dagar eller, i alternativet höstutryckning, 345 dagar, för underofficersuttagna
värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga 540
dagar. — Arméns huvuddel utbildas enligt alternativet vårutryckning,
mindre del enligt alternativet höstutryckning. Vid några få förband inpassas
beroende på speciella förhållanden grundutbildningen på följande sätt. Utbildningen
enligt alternativet vårutryckning kan vid förband där tjällossningen
utgör ett betydande hinder för utbildningen under april och senare
delen av mars läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker
tidigareläggning förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna
värnpliktiga i motsvarande mån till lägst 302 dagar. Tidigareläggning
i erforderlig omfattning bör även ske i de fall påsken infaller i slutet
av april. — Liksom i nuvarande system bör de nu angivna tiderna kunna
förkortas med i regel högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning till
kalendern.

Utredningens förslag rörande repetitions utbildningens o mfattning
finner jag vara väl underbyggt genom omfattande studier och
försök. Jag är medveten om att de av utredningen föreslagna tiderna för
olika övningar är korta och att bl. a. möjligheterna att genomföra större tilllämpningsövningar
därigenom minskar. Med hänsyn till de begränsade resurserna
i olika hänseenden kan jag emellertid inte tillstyrka de mindre utökningar
i fråga om krigsförbandsövning och mönstringsövning som överbefälhavaren
finner behövliga. Jag biträder under åberopande av det anförda
utredningens förslag som innebär följande.

Krigsförbandsövning genomförs vart fjärde år för förbanden med möjlighet
till mindre avvikelser härifrån. Ett mindre antal krigsförband undantas
liksom nu från övning. Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem
krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövning får omfatta högst 34 dagar.
Den omfattar för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar
25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar
32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske.
Meniga värnpliktiga, som har särskilt stort behov av befattningsutbildning,
till ett antal av högst 9 000 årligen fullgör krigsförbandsövning om högst 25
dagar. För meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsövning
skall företa längre förflyttning och som eljest skulle fullgöra
krigsförbandsövning om 18 dagar, till ett antal av högst 10 000 årligen kan
tiden för krigsförbandsövning förlängas till högst 21 dagar. Detta innebär
att den värnpliktige kan åläggas att fullgöra krigsförbandsövning under
sammanlagt högst följande antal dagar, nämligen vid placering i flertalet
befattningar för menig 105 dagar, vid placering i vissa befattningar för me3
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 48

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

nig och i befattning för underbefäl 125 dagar samt vid placering i befattning
för underofficer och officer 160 dagar. Härutöver kan värnpliktiga i befattningar
som kompanichef eller kompanikvartermästare eller motsvarande
befattning samt i annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare
åläggas att för avvecklingsarbete fullgöra krigsförbandsövning som
är högst två dagar längre än den tid om 25 eller 32 dagar som annars skulle
gälla. Den värnpliktige får således åläggas sådan förlängning sammanlagt
under högst tio dagar. Vid fullt utbyggt system fullgör årligen i genomsnitt
120 000 värnpliktiga krigsförbandsövning vid armén.

Särskild övning läggs in mellan krigsförbandsövningarna för flertalet fältförband.
Övningen omfattar antingen enbart personal i officers- och underofficersbefattning
eller all personal i nyckelbefattning. Den värnpliktige
åläggs fullgöra högst tre särskilda övningar vardera om elva dagar. Vid fullt
utbyggt system fullgör årligen i genomsnitt 12 000 värnpliktiga särskild övning,
varav ca 9 000 befäl och 3 000 meniga.

Mobiliseringsövning genomförs på sätt som angetts i det föregående i
form av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. Övningens längd
är således i regel högst 24 timmar men kan dock utsträckas till högst 48 timmar.
Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar
under sammanlagt högst åtta dagar. Det årliga antalet värnpliktiga som
fullgör mobiliseringsövning är förhållandevis begränsat.

Jag tillstyrker vidare utredningens förslag att krigsförbandsövningarna
liksom nu i huvudsak äger ruin på vintern, våren och hösten. Den antalsmässiga
fördelningen av förband på omgångar bör främst ske under hänsynstagande
till arméns egna utbildningsbehov, behovet av samövning mellan
försvarsgrenarna samt behoven av insatsberedda förband. Särskilda övningar
bör med hänsyn till det stora antalet studerande genomföras främst
under sommaren. Jag förutsätter att planeringen av repetitionsutbildningens
förläggning under året liksom nu sker i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Utredningen föreslår, att utbildningen till reser v officer även i fortsättningen
byggs upp efter de principer som ligger till grund för 1960 års
befälsordning, dvs. med utbildningen till värnpliktig officer som grund och
med påbyggnad av två reservofficerskurser. Utredningens förslag innebär
att reservofficerskurserna med oförändrad längd inpassas lämpligare än nu
med hänsyn till civila studier men att en trupptjänstgöringsperiod om 30
dagar bortfaller, varigenom utbildningen kan förkortas från nuvarande 200
dagar till 170 dagar. Härvid bör beaktas att den föregående utbildningen till
värnpliktig officer föreslås förkortad med 90 dagar, varför den sammanlagda
tiden för utbildningen till reservofficer enligt utredningsförslaget förkortas
med 120 dagar. Förslaget tillstyrks i princip av Svenska Arméns och
Flygvapnets Reservofficersförbund. Arméchefen har i sitt yttrande lagt fram
förslag om förkortning av utbildningen till reservofficer med ytterligare 70

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

dagar så att den skulle -— förutom ett korrespondensskede — omfatta endast
100 dagar utöver nu föreslagen tid för utbildning till värnpliktig officer.
Enligt min mening är arméchefens förslag troligen gynnsammare än utredningens
från rekryteringssynpunkt. Det måste emellertid innebära att målen
för utbildningen till reservofficer sänks. Med hänsyn till de kvalificerade
uppgifter som åvilar reservofficerarna inom krigsorganisationen kan jag
därför inte biträda arméchefens förslag till ytterligare beskärning av utbildningstiden.
Jag tillstyrker däremot utredningens förslag som innebär oförändrad
målsättning för utbildningen men likväl betydligt bättre betingelser
för rekrytering än nu. Jag har härvid bl. a. beaktat att den förväntade bättre
rekryteringen av värnpliktiga officerare också breddar rekryteringsbasen
för reservofficersutbildningen.

Tjänstgöringen såsom reservofficer föreslås av utredningen inom nu gällande
tidsram anpassad efter det föreslagna systemet för de värnpliktigas
repetitionsutbildning. Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Även jag tillstyrker förslaget.

Marinen: Flottan

De synpunkter som utredningen har framfört avseende behovet av
förbättringar av utbildningssystemet har vid remissbehandlingen inte
föranlett några principiella erinringar. Jag anser att utredningens behovsredovisning
är väl grundad och vill särskilt peka på betydelsen av att repetitionsutbildning
i krigsförband införs vid flottan.

I fråga om fartygsrustningarna i fred anser jag att den av
utredningen angivna s. k. villkorliga depåförläggningen av fartyg skulle innebära
en betydande höjning av flottans beredskap. Jag är emellertid inte beredd
att i detta sammanhang ta ställning till frågan om att införa sådan
förläggning. Jag kan ansluta mig till chefens för marinen uppfattning att
flottans årliga värnpliktskontingent under en övergångsperiod kan behöva
vara större än som bedöms erforderligt på längre sikt.

Utredningens förslag rörande kategoriindelning och uttagning
av värnpliktiga innebär bl. a. att de värnpliktiga i allmänhet
efter längden på grundutbildningen fördelas på tre kategorier. Jag anser
att förslaget förbättrar förutsättningarna för att på ett rationellt sätt
anordna de värnpliktigas tjänstgöring vid flottan och tillstyrker detsamma.

Utredningens förslag rörande längden på grundutbildningen innebär
betydande förkortningar i förhållande till nuvarande ordning. Chefen
för marinen har biträtt förslaget, dock med den reservationen att möjligheterna
att genomföra den föreslagna utbildningen inte har kunnat prövas
praktiskt vilket gör att bedömningen blir osäker. Han har vidare anfört att
målsättningen för utbildningen till värnpliktig officer måste sänkas något
på grund av den föreslagna förkortningen. Jag anser för egen del att de
föreslagna tämligen betydande beskärningarna av grundutbildningen är

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

nödvändiga om tid skall kunna avdelas till repetitionsutbildning inom i stort
sett nuvarande totala utbildningstider. Härvid får godtas att nuvarande anspråk
på grundutbildningen får jämkas något, exempelvis vad gäller den
angivna målsättningen för officersutbildningen. Det är också ofrånkomligt
att förkortningen av utbildningstiden medför en viss sänkning av insatsberedskapen
under del av året, vilket såväl överbefälhavaren som chefen för
marinen har framhållit. Förutsättningar synes föreligga att avhjälpa denna
svaghet, bl. a. genom att förlägga krigsförbandsövningar för vissa av flottans
fartyg till den tid under året då insatsberedskapen med enheter under
grundutbildning är låg.

Utredningens förslag avseende grundutbildningens uppbyggnad har föranlett
erinran bl. a. från universitetskanslersämbetet, som framhåller att det
är en olägenhet att många värnpliktiga vid flottan enligt utredningsförslaget
avslutar sin utbildning alltför sent, först i mitten av september. Jag vill
härtill framhålla, att det av utredningen framlagda förslaget innebär att
utryckningen för berörda värnpliktiga sker betydligt tidigare än nu, något
som bl. a. har till syfte att tillmötesgå de studerande. Eftersom det likväl är
nödvändigt att de avslutande övningarna för flottan kan ske efter semesterperiodens
slut, kan utryckningen enligt min uppfattning inte läggas tidigare
än utredningen föreslagit, dvs. i mitten av september.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen föreslagit rörande
grundutbildningen vid flottan och föreslår således följande. Grundutbildningen
omfattar med i det följande nämnda undantag för värnpliktiga G
320 dagar, för värnpliktiga F 364 dagar, för värnpliktiga E 450 dagar, för
underbefälsuttagna värnpliktiga 364 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga
i de fall de avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen 364 dagar
och för övriga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar.
För underofficersuttagna värnpliktiga med 364 dagars grundutbildning bör
utbildning till värnpliktig officer under ytterligare 90 dagar, dvs. under
sammanlagt 454 dagar, kunna förekomma. Det kan framdeles bli nödvändigt
att ta ut inte blott värnpliktiga E och underofficersuttagna värnpliktiga
utan även blivande underbefäl till 450 dagars grundutbildning. Värnpliktslagen
bör utformas så att möjlighet härtill finns.

De värnpliktiga fördelas på i huvudsak tre bemanningsgrupper med sinsemellan
tidsförskjuten utbildning. Härtill kommer en bemanningsgrupp
för isbrytarbesättningar. Jag förutsätter att de värnpliktiga fördelas på omgångar
med beaktande av deras studieförhållanden, eftersom omgångarna
inte är likvärdigt inpassade till tiden.

Liksom i nuvarande system bör de angivna tiderna kunna förkortas med
högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning till kalendern.

För visst fall är denna förkortningsmöjlighet inte tillräcklig. Underbefälsuttagna
värnpliktiga, värnpliktiga F och underofficersuttagna värnpliktiga
med sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen i en av bemanningsgrupperna, be -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år W66

manningsgruppen B, påbörjar sin grundutbildning i början av januari och
skulle rycka ut strax efter nyår om hela utbildningstiden 364 dagar tas i
anspråk. Övriga kategorier värnpliktiga i samma bemanningsgrupp rycker
ut omkring den 20 december. Inryckningen för förstnämnda värnpliktiga
kan inte lämpligen läggas tidigare med hänsyn till trettondedagshelgen. Utredningen
föreslår med anledning härav att utbildningstiden om normalt
364 dagar för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga F i denna
bemanningsgrupp får förkortas så att utryckning för alla värnpliktiga i bemanningsgruppen
kan ske före jul, i den mån de värnpliktiga inte behövs
för särskild beredskapsljänst under jul- och nyårshelgen vid grundutbildningens
slut. Ifrågavarande värnpliktiga, som avses inkallade till 364 dagars
tjänstgöring, skall i god tid under hösten meddelas om möjlighet föreligger
till utryckning före jul. De värnpliktiga har enligt förslaget alltid rätt att kvarbli
i tjänst till utgången av den tid för vilken de ursprungligen inkallats. Vad
utredningen sålunda föreslagit kan jag biträda med det tillägget att förkortning
bör kunna ske även för här berörda underofficersuttagna värnpliktiga.
Jag anser att utbildningen i förevarande fall skall kunna förkortas med ytterligare
högst 21 dagar.

Utredningens förslag till vidgade möjligheter till frivillig tjänstgöring över
jul- och nyårshelgen för vissa andra värnpliktiga i bemanningsgruppen B
än de nyss nämnda — liksom för vissa värnpliktiga vid flygvapnet — anser
jag i avvaktan på närmare erfarenheter av det nya utbildningssystemet inte
böra föranleda någon åtgärd.

Jag finner att den av utredningen föreslagna repetitionsutbildning
e n vid flottan är lämplig. Remissinstanserna, bl. a. chefen för marinen,
är också i huvudsak av denna uppfattning. Krigsförbandsövningarna
för stamstridsfartygen är enligt utredningsförslaget något längre för underbefäl
och meniga än vad som har föreslagits för övriga förband inom krigsmakten.
Jag anser i likhet med utredningen att denna längd är nödvändig
med hänsyn till fartygens komplicerade utrustning och med tanke på de
särskilt höga kraven på samträning av besättningarna på dessa fartyg och
av de förband som fartygen bildar. Jag finner i likhet med utredningen också
nödvändigt att en krigsförbandsövning för värnpliktiga placerade på
dessa fartyg i vissa fall kan uppdelas på delövningar, varvid intervallet mellan
delövningarna blir ett eller två år. Krigsförbandsövningarna för övriga
fartyg samt för landförband bör i enlighet med utredningens förslag i huvudsak
ha samma längd som vid armén.

I likhet med utredningen och marinchefen anser jag att de föreslagna
särskilda övningarna vid flottan i vart fall t. v. bör begränsas till att omfatta
endast värnpliktiga i officersbefaltning.

Chefen för marinen anser att den av utredningen föreslagna längden —
en dag — för mobiliseringsgenomgång är väl kort. För egen del är jag emellertid
främst av värnpliktssociala skäl inte beredd tillstyrka att dessa övningar
görs längre än enligt utredningsförslaget.

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

Jag föreslår sammanfattningsvis att repetitionsutbildningen vid flottan
-— i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget — anordnas
enligt följande.

Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Vissa
krigsförband vid flottan som företrädesvis är sammansatta av äldre
värnpliktiga kommer inte att övas. Till följd härav kommer de värnpliktiga
vid flottan i genomsnitt att fullgöra mindre än fem krigsförbandsövningar.
Ivrigsförbandsövningens längd är högst 34 dagar.

Krigsförbandsövning på stamstridsfartyg omfattar 32 dagar för värnpliktig
i befattning för officer, underofficer och underbefäl samt för högst en
tredjedel — enligt chefens för marinen bestämmande — av i kvalificerade
menigbefattningar ombord placerade värnpliktiga. För övriga värnpliktiga
omfattar övningen 25 dagar. — Den andra krigsförbandsövningen för värnpliktiga
krigsplacerade på depåförlagda stamstridsfartyg kan bytas ut mot
delövningar. Dessa tas ut antingen som högst fyra övningar envar om fyra
dagars längd under vart och ett av fyra på varandra följande år eller som
högst två övningar envar om elva dagars längd och med två års mellanrum.
Det slutliga valet mellan fyradagars- och elvadagarsövningar bör anstå till
dess tillräckliga erfarenheter hunnit samlas från sådana övningar. — I sammanhanget
vill jag nämna att berörda värnpliktiga normalt avses fullgöra två
krigsförbandsövningar på stamstridsfartyg och återstående krigsförbandsövningar
på andra fartyg eller i landförband. Förslaget innebär att den värnpliktige
kan åläggas fullgöra krigsförbandsövning på stamstridsfartyg under
sammanlagt högst 160 dagar vid placering i kvalificerad befattning för menig
och i befattning för underbefäl, underofficer och officer samt under
högst 125 dagar vid placering i annan befattning för menig. I och med att
den värnpliktige förs över till annan typ av fartyg eller till landförband
minskar emellertid den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktig
i befattning för underbefäl och menig.

Krigsförbandsövning vid övriga fartyg och förband genomförs vart fjärde
år och omfattar för värnpliktig i befattning för officer och underofficer 32
dagar, för värnpliktig i befattning för underbefäl 25 dagar samt för övriga
värnpliktiga 18 dagar. — I det fall hjälpfartyg eller motsvarande stamfartyg
kan disponeras endast under kortare tid än 18 dagar kan utbildningstiden
ombord för samtliga värnpliktiga förkortas med sju eller 14 dagar. Detta
innebär att den värnpliktige kan åläggas att fullgöra krigsförbandsövning
under sammanlagt högst 90 dagar vid placering i befattning för menig, 125
dagar vid placering i befattning för underbefäl samt 160 dagar vid placering
i befattning för underofficer och officer.

Krigsförbandsövning kan utöver vad som tidigare nämnts för utförande
av avvecklingsarbeten förlängas med högst två dagar för värnpliktig i befattning
som kompanichef och kompanikvartermästare eller motsvarande
befattning samt annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörarc.

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966 39

Till befattningar som motsvarar de här angivna räknar jag fartygschef och
krigskassor.

Förslaget innebär att vid utbyggt system årligen i genomsnitt 6 000 man
genomför krigsförbandsövning.

Den värnpliktige åläggs att genomföra högst tre särskilda övningar envar
om elva dagar. Övningarna anordnas endast för värnpliktig placerad i befattning
för värnpliktig officer. Förslaget innebär att ca 100 värnpliktiga årligen
genomför särskild övning.

Den värnpliktige kan slutligen åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar
under sammanlagt högst åtta dagar, övningarna fullgörs av
ett tämligen begränsat antal värnpliktiga varje år.

Jag anser i likhet med utredningen att repetitionsutbildningen vid flottan
huvudsakligen bör äga rum under hösten, övningar för vissa fartyg och förband
bör kunna genomföras på andra tider bl. a. med hänsyn till insatsberedskapen.

Värnpliktiga som fullgör grundutbildning ombord på flottans stamstridsfartyg
får nu en tämligen omfattande utbildning i fartygsskydd. För
värnpliktiga som är yrkessjömän är denna utbildning av värde även för deras
civila yrkesverksamhet. De värnpliktiga, som fullgör sin grundutbildning
ombord på isbrytare och sjömätningsfartyg, har hittills inte fått sådan
utbildning, eftersom militära skäl inte påkallat detta. Utredningen har i
sitt förslag inrymt en möjlighet att ge även sistnämnda värnpliktiga en inte
obetydlig fartygsskyddsutbildning. Grundutbildningens längd påverkas inte
om denna möjlighet utnyttjas. Chefen för marinen har ansett att utredningsförslaget
innebär mindre möjligheter än nu till fartygsskyddsutbildning.
Jag finner detta i och för sig vara riktigt för flottan som helhet och sammanhänga
med den allmänna förkortningen av utbildningstiden. För den
nämnda gruppen värnpliktiga öppnas dock enligt min mening en möjlighet
till förbättring. Eftersom denna utbildning kommer att medföra vissa,
om än inte särskilt stora merkostnader, anser jag emellertid att ställning
till frågan om sådan utbildning skall anordnas bör tas först i samband med
att 1965 års försvarsutrednings kommande förslag prövas.

De organisationer som företräder handelsflottan och dess personal har
föreslagit att yrkessjömännen ges en mycket kort grundutbildning främst
inriktad på verksamheten inom handelsflottan i krig. De hävdar vidare att
de sjömän som efter ett antal år alltjämt tjänstgör i handelsflottan bör befrias
från ytterligare värnpliktsutbildning. För egen del finner jag det principiellt
betänkligt att i värnpliktsavseende ge en viss yrkesgrupp en undantagsställning
av det slag som åsyftas. Jag kan därför inte biträda detta
förslag. Jag kan däremot tillstyrka alt de värnpliktiga som tjänstgör i handelsflottan
normalt härunder likställs med uppskovsvärnpliktiga och därmed
i regel inte inkallas till repetitionsutbildning.

Utbildningen och tjänstgöringen för reservofficerare vid marinen

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

liksom vid flygvapnet påkallar som utredningen framhållit ytterligare överväganden.
Enligt min mening bör dessa överväganden göras med bl. a. den
utgångspunkten att utbildningen även i framtiden skall bedrivas inom de
tidsramar som nu gäller för dessa befälskategoriers utbildning. För repetitionsutbildningens
del bör eftersträvas en ordning där reservofficeren alltid
tjänstgör när det krigsförband vari han är krigsplacerad fullgör repetitionsutbildning.

Marinen: Kustartilleriet

Vad utredningen har anfört rörande behovet av förbättringar
av värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet kan jag ansluta mig till. Jag vill
härvid särskilt framhålla behovet av en förbättrad tidsmässig samordning
av grundutbildningen för olika kategorier värnpliktiga samt behovet av tätare
återkommande övningar med krigsförbanden.

Utredningens förslag rörande grundutbildningen innebär bl. a.
att de värnpliktiga i allmänhet efter sitt behov av utbildning indelas i två
grupper. Vissa erinringar mot förslaget rörande utbildningens längd har
redovisats av chefen för marinen, som anser att denna utom för de underofficersuttagna
värnpliktiga bör ökas med omkring en vecka. Som motiv
härför har marinchefen bl. a. anfört att behovet av reservtid är större än
vad utredningen räknat med. Jag kan inte tillstyrka en sådan förlängning
av grundutbildningen eftersom utryckningen då måste äga rum vid en med
hänsyn till civila studier alltför sen tidpunkt under september månad. Också
kostnadsskäl talar emot en förlängning. I syfte att utvinna mer tid för
utbildning inom den tidsram utredningen angivit bör övervägas att förkorta
övningsuppehållet under sommaren från fjorton dagar till en vecka. Å andra
sidan är jag inte heller beredd biträda de önskemål som framförts från universitetshåll
om att kustartilleriets grundutbildning skulle avslutas tidigare
på hösten än vad utredningen föreslagit. Jag finner det nämligen nödvändigt
att kustartilleriet bedriver tillämpad utbildning under september månad.
Häri ingår viss utbildning som bl.a. av säkerhetsskäl inte kan genomföras
under den egentliga semesterperioden i skärgården.

Jag föreslår således att grundutbildningen vid kustartilleriet anordnas i
enlighet med utredningens förslag vilket innebär att den omfattar för värnpliktiga
G 251 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för underbefälsuttagna
värnpliktiga 330 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar
samt för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar. Flertalet värnpliktiga rycker
in på senhösten och vintern och rycker ut i mitten av september. Liksom
i nuvarande system förutsätts de angivna tiderna få förkortas med högst
sju dagar för att vinna lämplig anpassning till kalendern.

Chefen för marinen anser i fråga om repetitionsutbildningen
vid kustartilleriet att krigsförbandsövningarna bör förlängas i förhållande
till utredningens förslag med omkring en vecka för samtliga värnpliktiga.

Andra lagutskottets utlåtande nr ''18 år 1966

Marinchefen åberopar som motiv härför bl. a. behov av reservtid i samband
med skjutningar och för genomförande av nödvändiga längre förflyttningar
av förbanden. Överbefälhavaren föreslår förlängning av krigsförbandsövningen
för vissa värnpliktiga främst för att öka möjligheterna att genomföra
längre transporter. Chefen för marinen föreslår vidare att något fler värnpliktiga
än utredningen räknat med skall fullgöra särskild övning. För egen
del finner jag med hänsyn till de begränsade resurser som disponeras att
någon utvidgning av repetitionsutbildningen vid kustartilleriet utöver utredningens
förslag inte bör ske. Utredningens förslag finner jag även i övrigt
lämpligt avvägt och biträder därför detsamma. Jag föreslår således sammanfattningsvis
följande.

Krigsförbandsövning genomförs vart fjärde år för förbanden med möjlighet
till mindre avvikelser härifrån. Ett mindre antal förband undantas
som nu från övning. Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.
— Krigsförbandsövning ges i regel en längd av, för värnpliktiga
i menigbefattningar 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar
25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar
32 dagar. Meniga värnpliktiga i befattningar för vilka behovet av utbildning
är särskilt stort till ett antal av högst 500 årligen fullgör krigsförbandsövning
om högst 25 dagar. Meniga värnpliktiga, vilka tillhör förband som
under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka eljest
fullgör krigsförbandsövning om 18 dagar, skall till ett antal av högst 1 000
årligen fullgöra krigsförbandsövning om högst 21 dagar. Slutligen kan värnpliktiga
i befattningar som batterichef, batlerikvartermästare eller däremot
svarande befattningar samt i annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare
åläggas att för avvecklingsarbete fullgöra krigsförbandsövning
som med högst två dagar överstiger den tid om 25 eller 32 dagar som
annars skulle gälla. Förslaget innebär, att vid fullt utbyggt system årligen
i genomsnitt 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid kustartilleriet.
Rörande det högsta sammanlagda dagantal som kan tas ut för krigsförbandsövningar
hänvisar jag till vad jag sagt avseende armén.

Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst tre särskilda övningar envar om
elva dagar. Förslaget innebär att årligen sammanlagt ca 450 man skall genomföra
särskild övning.

Den värnpliktige åläggs vidare att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar
varvid sammanlagt högst åtta dagar tas i anspråk. Det årliga antalet värnpliktiga
vid kustartilleriet som fullgör mobiliseringsövningar är litet.

Jag anser i likhet med utredningen att krigsförbandsövning vid kustartilleriet
i huvudsak bör genomföras under hösten medan de särskilda övningarna
genomförs huvudsakligen under sommaren.

I fråga om anpassningen av utbildningen till och tjänstgöringen som reservofficer
vid kustartilleriet i samband med övergången till det nya
utbildningssystemet hänvisar jag till vad jag anfört i motsvarande fråga
vid flottan.

Andra lagutskottets utlåtande nr i8 år 1966

Flygvapnet

De allmänna slutsatser utredningen dragit med anledning av den lämnade
redovisningen av behovet av förbättringar av värnpliktsutbildningen
vid flygvapnet kan jag biträda. Jag vill därvid särskilt framhålla betydelsen
av att repetitionsutbildning i krigsförband införs vid denna försvarsgren.

Grundutbildningen vid flygvapnet bör enligt utredningen i fråga
om längd och uppbyggnad i huvudsak anordnas enligt nuvarande principer.
Jag delar utredningens uppfattning men vill i likhet med utredningen understryka
att ställningstagandet som förutsättning har nuvarande uttag av
flygtid vid flygvapnet och nuvarande krigsorganisation. Om förutsättningarna
ändras i dessa hänseenden finns anledning att se över utbildningsorganisationen
med beaktande av att ändringar av denna kan påkalla ändringar
också av den egentliga utbildningen.

Utredningens förslag till införande av en för krigsmakten likformig allmänmilitär
utbildning har föranlett flygvapenchefen att uttala att utbildningen
av den flygande personalen är en huvuduppgift och måste tillgodoses
i första hand. I och för sig har jag ingen erinran mot detta, men jag vill
framhålla dels att den gällande målsättningen för krigsmakten förutsätter
att samtliga krigsmaktens förband kan effektivt medverka i ytförsvaret, dels
att de begränsade tillgångarna på värnpliktiga gör det nödvändigt att de
värnpliktiga ges en sådan utbildning att de efter kort omskolning kan användas
även inom andra försvarsgrenar. Jag förutsätter därför att den
allmänmilitära utbildningen av de värnpliktiga kommer att bedrivas i huvudsak
på det sätt utredningen har föreslagit.

Utredningen har föreslagit att de tämligen få värnpliktiga som grundutbildas
vid flygvapnet för tjänst vid luftvärnsrobotförband skulle såsom
värnpliktiga F ges en utbildningstid av 300 dagar, överbefälhavaren och
chefen för flygvapnet anser att av beredskapsskäl ifrågavarande värnpliktiga
bör såsom värnpliktiga E ges lika lång grundutbildning som flertalet
värnpliktiga vid flygvapnet, dvs. 364 dagar. Jag vill inte motsätta mig att
ifrågavarande värnpliktiga får en grundutbildning av den längd som överbefälhavaren
och flygvapenchefen föreslagit.

Tidpunkterna för in- och utryckning för flertalet värnpliktiga som grundutbildas
vid flygvapnet bör på sätt utredningen föreslagit förskjutas ca sex
veckor till början av varje kalenderkvartal i syfte att nå en bättre anpassning
till det civila studieårets terminer. Jag förutsätter härvid att de värnpliktiga
fördelas på de fyra inryckningsomgångarna med beaktande av deras
studieförhållanden, eftersom omgångarna inte är likvärdiga från studiesynpunkt.

Med den föreslagna inpassningen kommer en av inryckningsomgångarna
att påbörja sin grundutbildning i början av januari och skulle, om inte särskilda
åtgärder vidtas, komma att avsluta den i början av januari påföljan -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

de år. Såsom utredningen föreslagit bör emellertid utbildningen för denna
omgång förkortas med högst 21 dagar så att utryckning kan ske strax före
jul. Från förkortningen bör dock undantas vissa värnpliktiga som behövs
för kontinuerlig tjänst, t. ex. väderbiträden. En motsvarande förkortning bör
ske vid de flottiljer där övningsuppehållet infaller kort före den tid då en
inryckningsomgång annars skulle ha avslutat grundutbildningen. I fråga
om viss av utredningen föreslagen frivillig tjänstgöring hänvisar jag till vad
jag anfört i fråga om flottan.

Jag föreslår i likhet med utredningen sammanfattningsvis att grundutbildningen
vid flygvapnet skall omfatta för det helt övervägande antalet
värnpliktiga, värnpliktiga E, 364 dagar. Flertalet underbefäl tas ut bland
värnpliktiga E utan förlängning av grundutbildningstiden. För ett litet antal
värnpliktiga föreslår jag följande grundutbildning, nämligen för värnpliktiga
G 255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar och för vissa underbefälsuttagna
värnpliktiga 330 dagar. Grundutbildningen skall vidare omfatta för
underofficersuttagna värnpliktiga 420 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga
510 dagar. De angivna tiderna för grundutbildning föreslås liksom
nu kunna förkortas med högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning
med hänsyn till kalendern. — Grundutbildningen förkortas därutöver med
högst 21 dagar för en inryckningsomgång så att utryckning sker före jul
och kan förkortas lika mycket när utryckning annars sker kort efter sommaruppehållet.

Jag finner att den av utredningen föreslagna repetitions utbildningen
vid flygvapnet gör det möjligt att i alla väsentliga hänseenden
fylla de krav som måste ställas på den enskilde värnpliktiges liksom på
krigsförbandens användbarhet. Antalet övningstillfällen för värnpliktiga i
nyckelbefattningar kan enligt förslaget bli större vid flygvapnet än vid övriga
försvarsgrenar. Med hänsyn till att kraven på funktionsduglighet under
och omedelbart efter mobilisering måste ställas särskilt högt på de flesta av
berörda flygvapenförband finner jag dock detta nödvändigt. Olägenheterna
för den enskilde värnpliktige med det större antalet övningar uppvägs emellertid
enligt min mening mer än väl av att ifrågavarande övningar är särskilt
korta. Det av utredningen framlagda förslaget till repetitionsutbildningens
ordnande vid flygvapnet finner jag allmänt lämpligt. Jag föreslår
därför att utbildningen, i överensstämmelse med utredningens förslag, anordnas
på i huvudsak följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller
delar av förband, övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år med
möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. — Den värnpliktige
skall vara skyldig att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. — Krigsförbandsövning
vid basbataljon ges en längd av 15 dagar för meniga värnpliktiga
och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning samt 22 dagar
för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och

44 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

officersbefattning. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och luftbevakningsförband
har vid ledningscentraler och radarstationer samt då omskolning
sker till optisk luftbevakning en längd av 15 dagar för värnpliktiga i
befattning för menig eller underbefäl samt 22 dagar för värnpliktiga i underofficers-
och officersbefattning. Krigsförbandsövning vid luftbevakningskompani
utom när omskolning till optisk luftbevakning sker har en längd
av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl 6 eller 8 dagar
samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning 13 eller 15 dagar.
Av nämnda 8 eller 15 dagar kan två dagar tas i anspråk för utbildning
vid annan tidpunkt än övrig del av krigsförbandsövningen. Vid flygvapnets
övriga förband, i den mån de skall genomföra krigsförbandsövning, anordnas
övningen såsom vid basbataljon. Jag föreslår att den värnpliktige åläggs
fullgöra krigsförbandsövning under högst 90 dagar vid placering i befattning
för menig och i flertalet befattningar för underbefäl samt högst 125 dagar
vid placering i kvalificerad befattning för underbefäl och i befattning för
underofficer och officer. Den sammanlagda tiden är härvid beräknad så att
det skall vara möjligt att framdeles vid behov förlänga krigsförbandsövning
från 15 till 18 dagar resp. från 22 till 25 dagar.

Slutligen bör utöver vad som tidigare nämnts vid samtliga förband värnpliktiga
i befattning för kompanichef och stabsunderofficer samt i annan
befälsbefattning med uppgift som materielredogörare kunna åläggas
att för awecklingsarbeten fullgöra krigsförbandsövning som med högst
två dagar överstiger den tid om 13, 15 eller 22 dagar som annars skulle gälla.
Den värnpliktige får åläggas sådan förlängning under sammanlagt högst
tio dagar.

Vissa delar av basbataljonerna, i vilka företrädesvis ingår äldre värnpliktiga,
kommer att fullgöra krigsförbandsövning med kraftigt reducerad styrka.
Till följd härav kommer de värnpliktiga i basförbanden i genomsnitt att
fullgöra mindre än fem krigsförbandsövningar.

Förslaget innebär att vid fullt utbyggt system årligen i genomsnitt 9 000
värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid flygvapnet.

Den värnpliktige åläggs fullgöra högst fem särskilda övningar om vardera
fyra dagar. Vid fullt utbyggt system deltar i genomsnitt 800 värnpliktiga
årligen i särskild övning.

Den värnpliktige skall vidare vara skyldig att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar
varvid sammanlagt högst åtta dagar får tas i anspråk. I
dessa övningar deltar ett litet antal värnpliktiga.

f fråga om repetitionsutbildningens förläggning under året har jag ingenting
att erinra mot att krigsförbandsövningar enligt utredningens och chefens
för flygvapnet förslag anordnas främst vår och höst och att särskilda
övningar anordnas främst under sommaren.

I fråga om anpassningen av utbildningen till och tjänstgöringen som
reserv officer vid flygvapnet i samband med övergången till det nya

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966 45

utbildningssystemet hänvisar jag till vad jag anfört i motsvarande fråga
vid flottan.

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor

I fråga om de för utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga
kan jag i likhet med remissinstanserna ansluta mig till de principer
som värnpliktsutredningen föreslagit för tjänstgöringens anordnande.
Dessa innebär i huvudsak att denna tjänstgöring bör bestå av grundutbildning
och repetitionsutbildning. Grundutbildningen anpassas därvid efter de
värnpliktigas genom civil utbildning förvärvade kunskaper, medan repetitionsutbildningen
anpassas till krigsförbandens behov av utbildning. Möjligheterna
att tillämpa angivna principer på alla grupper specialtjänstuttagna
värnpliktiga måste emellertid ytterligare undersökas. Som en riktpunkt
för en sådan undersökning bör, med hänsyn till belastning och ekonomi, gälla
att den sammanlagda volymen tjänstgöringsdagar för dessa värnpliktiga
inte ökas.

I avvaktan på resultatet av nyss nämnda undersökning förordar jag, att
tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga, inom ramen för nu gällande
värnpliktslagsbestämmelser, så långt möjligt anordnas så att de specialtjänstuttagna
värnpliktiga kan medverka i krigsförbandens övningar. För
de värnpliktiga läkarnas tjänstgöring gäller särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade
regler (jfr även prop. 1963: 62). Jag förutsätter att läkarnas tjänstgöring
inte ändras. I avvaktan på att de specialtjänstuttagna värnpliktigas
tjänstgöring slutligt ordnas bör det liksom hittills ankomma på Kungl.
Maj :t att meddela på detta område erforderliga bestämmelser, bl. a. rörande
de befattningar för vilka specialtjänstuttagning skall förekomma. Det bör
härvid erinras om att värnpliktsutredningen i sitt nu framlagda förslag har
föreslagit att åtskilliga befattningar för värnpliktiga vid flottan förs över
från specialtjänst- till underofficersuttagning.

Värnpliktsutredningen har framhållit att förhållandena för de handräcknings
värnpliktiga numera i flera avseenden är sådana att
det finns skäl att företa en särskild utredning rörande dessa värnpliktigas
tjänstgöring. I likhet med flera remissinstanser anser jag det önskvärt att
en sådan utredning kommer till stånd. Jag avser att framdeles föreslå Kungl.
Maj :t att tillkalla en sådan utredning. Utredningen bör avse även andra
värnpliktiga med begränsad militär användbarhet, främst vissa i stabstjänst
uttagna värnpliktiga.

I avvaktan på resultatet av nämnda utredning bör de handräckningsvärnpliktigas
arbetsuppgifter i princip förbli oförändrade. Det är emellertid nödvändigt
att provisoriskt anpassa dessas tjänstgöringsskyldighet till den
tjänstgöringsordning som föreslås för övriga värnpliktiga. Som en riktpunkt
för en sådan anpassning bör såsom utredningen angett gälla att volymen

46 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

tjänstgöringsdagar för handräckningsvärnpliktiga i huvudsak förblir oförändrad.

Utredningen har som provisorisk lösning föreslagit att tjänstgöringstiden
för de värnpliktiga som redan vid inskrivningen avses för handräckningstjänst
tills vidare får högst samma längd som nu, dvs. 394 dagar, och
att den beroende på försvarsgren m. m. skall omfatta 390—394 dagar. Utredningen
har vidare föreslagit att sådana värnpliktiga som under pågående
grundutbildning överförs till handräckningstjänst ges samma tjänstgöringsskyldighet
som gäller för flertalet värnpliktiga inom försvars- resp. vapengrenen,
med det undantaget dock att värnpliktiga som vid inskrivningen uttagits
för annan utbildning inte genom överföringen till handräckningstjänst
skall få sin tjänstgöringsskyldighet utvidgad. Med hänsyn härtill har utredningen
föreslagit att värnpliktig G som under pågående grundutbildning förs
över till handräckningstjänst skall ha en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet
omfattande vid armén 333—345 dagar beroende på enligt vilket inpassningsalternativ
utbildning sker, vid kustartilleriet 345 dagar och vid flygvapnet
330 dagar. Värnpliktig F vid flygvapnet har föreslagits under motsvarande
förutsättning få en tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar. Vad utredningen
anfört har vid remissbehandlingen inte mött andra invändningar
än att Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund har påyrkat en allmän
förkortning av tjänstgöringen medan arméchefen har velat ge handräckningsvärnpliktig,
som inskrivits som värnpliktig G, längre utbildning än utredningen.
För egen del finner jag den av utredningen föreslagna ordningen
lämplig och föreslår att tjänstgöringen provisoriskt anordnas i enlighet härmed.

De uppskovsvärnpliktiga åtnjuter med hänsyn till sina civila
uppgifter i krig krigstjänstgöringsfrihet eller är meddelade uppskov, dvs.
befrielse under beredskapstillstånd och krig från inkallelse till tjänstgöring
enligt 28 § värnpliktslagen. — De inkallas i nuvarande system av besparingsskäl
normalt inte till repetitionsutbildning. Det har ifrågasatts att dessa
värnpliktiga i stället skulle ges obligatorisk driftvärnsutbildning anpassad
till uppskovsuppgiften. Värnpliktsutredningen, vars förslag förutsätter
att de uppskovsvärnpliktiga av besparingsskäl alltjämt i regel inte skall inkallas
till repetitionsutbildning, har ansett en sådan driftvärnsutbildning i
och för sig önskvärd och möjlig att tekniskt genomföra inom ramen för det
av utredningen föreslagna utbildningssystemet. Utredningen har emellertid
med hänsyn till att många andra angelägna utbildningsbehov nu föreligger,
bedömt att några resurser i nuvarande läge inte kan avdelas för sådan utbildning.
Vid remissbehandlingen har bl. a. överbefälhavaren och järnvägsstyrelsen
— vilken myndighet disponerar ett mycket stort antal uppskovsvärnpliktiga
— lagt större vikt än utredningen vid denna utbildning. Jag är
emellertid, med hänsyn till att de tillgängliga resurserna under alla förhållanden
kommer att ansträngas hårt när utbildningsreformen genomförs,

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

inte nu beredd att tillstyrka att sådan särskild driftvärnsutbildning anordnas
för uppskovsvärnpliktiga. I det föreslagna utbildningssystemet bör emellertid
framdeles, inom ramen för tillgängliga resurser och efter omprövning
av den aktuella angelägenhetsgraden av olika slag av utbildning, kunna infogas
sådan utbildning.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller att värnpliktiga, som förs över till civilförsvarets
undsättningskårer och därefter meddelas uppskov, bör ha kvarstående
skyldighet att fullgöra minst tre krigsförbandsövningar. Jag anser
att det bör eftersträvas att låta överföringen ske på angivet sätt.

Det föreslagna utbildningssystemet som innebär att även andra än befälsuttagna
värnpliktiga kan ha olika lång grundutbildning, ställer som värnpliktsutredningen
framhållit, större krav på inskrivningsverksamheten.
En del av det urval som nu sker omedelbart efter inryckningen
måste nämligen ske redan vid inskrivningen. Utredningen och de på detta
område särskilt sakkunniga remissinstanserna har ansett att den omläggning
av urvalsverksamheten som detta kräver är möjlig att genomföra.

Formerna för inskrivningsverksamhetens anpassning till ett ändrat utbildningssystem
torde få prövas närmare framdeles i samband med att ställning
tas till de förslag som 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning
har i uppgift att lägga fram rörande bl. a. inskrivningsverksamhetens
organisation i allmänhet.

Inskrivningsåldern, som enligt 1941 års värnpliktslag ursprungligen var
20 år, har successivt sänkts till nuvarande 18 år. Värnpliktsutredningen har
ansett att en viss senareläggning av inskrivningen är önskvärd från urvalssynpunkt.
Från remissinstansernas sida har ingen erinran rests häremot.
Utredningen föreslår att senareläggningen sker i den formen att den värnpliktige
alltjämt skall vara skyldig att låta inskriva sig vid 18 års ålder men
att endast en del — minst en tredjedel — av årsklassen inskrivs vid denna,
medan övriga värnpliktiga inskrivs det år de fyller 19 år. Vid 18 års ålder
avses härvid inskrivas främst sådana värnpliktiga som har slutfört eller
som påföljande år beräknas slutföra sina gymnasiestudier eller andra studier
som kan bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor
samt sådana värnpliktiga som anmäler avsikt att söka anställning som
yrkesbefäl vid krigsmakten. Vad utredningen sålunda föreslagit kan jag
biträda. Det bör vid tillämpningen av det angivna systemet enligt min mening
eftersträvas att så långt de kvantitativa förhållandena det medger tillgodose
de enskilda värnpliktigas önskemål om inskrivningsår.

Värnpliktsutredningen har lagt fram förslag till hur de ekonomiska
förmåner som nu utgår till de värnpliktiga under utbildningen skall
anpassas till den nya ordningen för utbildningens bedrivande, främst till
den avsedda differentieringen av grundutbildningens längd och den ökade
omfattningen av repetitionsutbildningen. Därjämte har utredningen lagt
fram förslag till en kraftig höjning av premierna för utbildning till värnplik -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

tig officer i syfte att förbättra rekryteringen. Utredningen har — i överensstämmelse
med sina direktiv — däremot inte behandlat den allmänna nivån
på de värnpliktigas ekonomiska förmåner. Remissinstanserna har funnit de
föreslagna anpassningarna av förmånssystemet vara i huvudsak ändamålsenliga.
Flera remissinstanser bär dock föreslagit högre förmånsbelopp än
utredningen angett. Jag delar remissinstansernas uppfattning att förmånskonstruktionen
i och för sig är i huvudsak lämplig. Det måste emellertid beaktas
att om man bestämmer andra förmånsbelopp än utredningen föreslagit
kan anledning finnas att företa jämkningar i konstruktionen, exempelvis
med avseende på den tidpunkt under utbildningen från vilken föreslagen
tjänstgöringspremie skall utgå. Ett nytt förmånssystem bör träda i
tillämpning den 1 juli 1967. Ställning till förmånsbeloppens storlek, bl. a.
i fråga om officersutbildningspremierna, bör tas i samband med att förslagen
från 1965 års försvarsutredning — som bl. a. har till uppgift att överväga
den allmänna nivån på de värnpliktigas ekonomiska förmåner — föreläggs
riksdagen. Härvid bör, såsom också värnpliktsutredningen framhållit,
bl. a. uppmärksammas frågan om premierna till vissa värnpliktiga
som under övergången till den nya utbildningsordningen genomgår utbildning
till värnpliktig officer enligt den nuvarande ordningen. I nämnda sammanhang
bör också prövas den av utredningen väckta frågan om att tillförsäkra
värnpliktsförmånerna någon form av värdebeständighet.

I enlighet med det anförda bör under budgetåret 1966/67 nuvarande förmåner
utgå. Härav följer att till värnpliktig som fullgör särskild övning alltjämt
bör utgå en premie om 500 kr., ehuru övningen förkortas från femton
till elva dagar. Särskild övning om fyra dagar, vilken kan förekomma vid
flygvapnet, bör inte anordnas under budgetåret 1966/67.

Försvarets civilförvaltning har i sitt remissyttrande föreslagit att familj epenningbeloppen
skall höjas fr. o. m. den 1 juli i år. 1965 års försvarsutredning
prövar nu värnpliktsförmånerna. I avvaktan på resultatet härav är jag
inte beredd att föreslå någon höjning av ifrågavarande förmånsbelopp.

Den av några remissinstanser väckta frågan om premier till värnpliktiga
som genomgår frivillig utbildning — bortsett från den på frivillig uttagning
grundade utbildningen till värnpliktig officer — bör prövas framdeles i
samband med de övriga frågor om frivilligutbildningen som uppdragits åt
värnpliktsutredningen att behandla.

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet
bör genomföras på följande sätt.

Inskrivningarna bör såsom utredningen föreslagit fr. o. m. hösten 1966
anordnas med utgångspunkt i det nya utbildningssystemet.

Värnpliktiga som börjar sin tjänstgöring före den 1 januari 1967, eller
vid kustartilleriet före den 1 februari 1967, bör inte fullgöra utbildning enligt
det nya systemet. Grundutbildningen bör, i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens av remissinstanserna biträdda förslag, anordnas

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

enligt den nya ordningen för de utbildningsomgångar som börjar sin grundutbildning
under första hälften av år 1967. övergången vid flygvapnet bör,
med hänsyn till vad flygvapenchefen anfört, utsträckas över något längre tid
än utredningen räknat med. Den bör emellertid under alla förhållanden vara
genomförd vid början av år 1969. Allmänt måste under de första åren efter
övergången vissa tillfälliga modifieringar av utbildningen göras så att värnpliktiga
som inskrivits enligt nu gällande ordning inte får sin grundutbildning
förlängd genom det nya utbildningssystemet.

Under övergången till det nya systemet för grundutbildning bör i vissa fall
grundutbildningen kunna förkortas med fler dagar än vad som angetts i det
föregående i syfte att undvika att utbildningsförband under kortare perioder
blir belagda med större värnpliktskontingenter än vad utbildningsresurserna
medger.

övergången till den nya repetitionsutbildningen bör som utredningen angett
sträckas ut över längre tid än vad fallet är i fråga om grundutbildningen.

övergången till de nya krigsförbandsövningarna bör påbörjas den 1 september
1966, dvs. så att systemet kan börja tillämpas vid de krigsförband
som är avsedda att övas denna höst. Antalet övande värnpliktiga är då
ungefär detsamma som nu men ökas de följande åren successivt. Utredningen
har räknat med att övningarna skulle bedrivas i full omfattning
omkring år 1972. I och för sig har jag ingen erinran häremot men vill, i
likhet med de militära myndigheterna och de organisationer som företräder
den anställda personalen, framhålla att övergångstakten fortlöpande
måste anpassas med hänsyn till de aktuella möjligheterna att genomföra
utbildningen på ett godtagbart sätt. Särskilt måste härvid beaktas det nya
systemets konsekvenser beträffande arbetsförhållandena för den personal
som är knuten till utbildnings- och förvaltningsorganisationen, bl. a. med
tanke på de vakanser som finns inom befälskårerna. Jämkningar i planerna
kan härvid visa sig nödvändiga.

För att den nya ordningen för krigsförbandsövningarna skall kunna genomföras
inom rimlig tid måste på sätt utredningen i detalj utvecklat redan
grundutbildade värnpliktiga övergångsvis åläggas skyldighet att fullgöra
krigsförbandsövningar. Sådan skyldighet bör i princip gälla för alla som
börjat sin värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966. För de flesta
värnpliktiga, särskilt de vid armén och kustartilleriet, blir fråga om att
omvandla skyldighet att fullgöra rcpetitionsövningar till skyldighet att fullgöra
flera krigsförbandsövningar utan att därmed det sammanlagda antalet
tjänstgöringsdagar väsentligt ändras. För andra yngre värnpliktiga, särskilt
sådana som grundulbildats vid flottan och där fullgjort all tjänstgöring
i en följd, fordras dock ett inte obetydligt tillskott av tjänstgöringsskyldighet.
Detta kan för de yngsta redan grundutbildade värnpliktiga vid
flottan enligt utredningens beräkningar uppgå till tre krigsförbandsövning4
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 48

50 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

ar om sammanlagt ca 90 dagar. Behovet av tillskott av tjänstgöringsskyldighet
är mindre ju äldre den värnpliktige är och utgör för värnpliktiga
födda åren 1925—1928 en övning om i allmänhet 18 dagar. Vid remissbehandlingen
har inte riktats några erinringar mot förslaget. Jag biträder för
egen del utredningens förslag. Beträffande tjänstgöringsskyldighetens näimare
omfattning hänvisar jag till förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen.

I huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag bör särskilda
övningar anordnas vid armen och kustartilleriet fr. o. m. nästa budgetål
I de fall övningarna skall anordnas som befälsövningar för underofficerare
och officerare bör som utredningen har tänkt sig frekvensen anpassas efter
vederbörande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. För genomförande
härav bör i enlighet med utredningens förslag — mot vilket vid remissbehandlingen
inte har riktats någon erinran — berörd värnpliktig åläggas
fullgöra, om han är född år 1943 eller senare tre övningar, om han är född
åren 1936—1942 två övningar och om han är född åren 1931—1935 en övning.
För vissa värnpliktiga innebär detta en ökad, för andra en minskad
tj änstgöringsskyldighet.

I fråga om särskilda övningar, i vilka även andra värnpliktiga än de nyss
nämnda skall delta, räknar jag i likhet med utredningen med en försöksverksamhet
i begränsad skala t. o. m. budgetåret 1970/71. Jag anser det
från utbildningssynpunkt lämpligt att som utredningen angett övningarna
därefter skall bedrivas i full omfattning. Jag vill dock liksom beträffande
krigsförbandsövningarna framhålla att frågan får bedömas också med hänsyn
till de aktuella möjligheterna att genomföra utbildningen på ett godtagbart
sätt. I likhet med utredningen anser jag att något åläggande övergångsvis
för redan grundutbildade underbefäl och meniga att delta i dessa
övningar inte fordras.

I enlighet med utredningens förslag bör särskilda övningar anordnas vid
flottan fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande härav bör redan
grundutbildade underofficerare och officerare övergångsvis åläggas tjänstgöringsskyldighet
av den omfattning som nyss har angetts för armén och
kustartilleriet.

Särskilda övningar för visst befäl vid flygvapnet bör som utredningen
har föreslagit anordnas fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande härav
bör redan grundutbildade underbefäl, underofficerare och officerare
åläggas skyldighet att fullgöra om de är födda, år 1944 eller senare fem övningar,
åren 1941—1943 fyra övningar, åren 1934—1940 tre övningar, åren
1930—1933 två övningar samt åren 1927—1929 en övning. — I enlighet med
utredningens förslag bör särskild övning avsedd för omskolning av stationskompani
anordnas vid behov fr. o. m. budgetåret 1968/69. Några särskilda
ålägganden övergångsvis av tjänstgöringsskyldighet erfordras enligt min
mening inte härför.

Andra lagutskottets utlåtande nr i8 år 11)66

Utredningen föreslår att mobiliseringsövningar av olika slag skall anordnas
fr. o. m. budgetåret 1967/68. Jag biträder detta förslag. För genomförande
härav bör i enlighet med utredningens förslag värnpliktiga som påbörjat
sin värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966 åläggas samma
tjänstgöringsskyldighet som värnpliktiga grundutbildade enligt den nya
ordningen, dvs. fem övningar.

För de handräckningsvärnpliktiga — som hittills i många fall har fullgjort
all tjänstgöringsskyldighet i en följd — skulle den angivna ordningen
inte sällan innebära att ytterligare tjänstgöringsskyldighet åläggs utan att
det kan hävdas att ett sådant åläggande är nödvändigt för att ett visst
krigsförband skall kunna ges ändamålsenlig övning. Utredningen har för
att undvika sådana följder av den nya ordningen föreslagit vissa regler
som begränsar möjligheterna att ta i anspråk handräckningsvärnpliktiga
med stöd av övergångsbestämmelserna. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t
att utfärda bestämmelser härom.

Omfattningen av den värnpliktiges genomsnittliga tjänstgöringsskyldighet
enligt det nu föreslagna systemet framgår av den
tidigare (s. 91) lämnade redovisningen av utredningsförslaget, där också
vissa jämförelser gjorts med tjänstgöringsskyldigheten enligt nuvarande
ordning. Maximal tjänstgöringsskyldighet kommer i det föreslagna systemet
att uppgå till vid armén för värnpliktiga G 415 dagar, för värnpliktiga F 460
dagar, för värnpliktiga E och underbefäl 505 dagar, för underofficerare 645
dagar och för officerare 735 dagar. Vid flottan kan skyldigheten högst uppgå
till för värnpliktiga G 429 dagar, för värnpliktiga F 487 dagar, för värnpliktiga
E 573 dagar, för underbefäl 508 dagar-, för underofficerare 615 dagar
och för officerare 735 dagar. Vid kustartilleriet kan skyldigheten högst uppgå
till för värnpliktiga G 411 dagar, för värnpliktiga F 460 dagar, för underbefäl
490 dagar, för underofficerare 645 dagar och för officerare 735 dagar. Vid
flygvapnet slutligen kan skyldigheten högst uppgå till för värnpliktiga G 335
dagar, för värnpliktiga F 380 dagar, för värnpliktiga E 459 dagar, för underbefäl
474 dagar, för underofficerare 550 dagar och för officerare 640 dagar.
Till angivna högsta tider kan för samtliga värnpliktiga i befälsbefattning
tillkomma högst tio dagar för avvecklingsarbeten efter krigsförbandsövning.
Maximal tjänstgöringsskyldighet kommer emellertid i det föreslagna systemet,
särskilt vad gäller repetitionsutbildningen, att tas i anspråk i betydligt
mindre utsträckning än vad som är fallet i nuvarande system. Under
alla omständigheter kommer maximitiderna alt tas i anspråk endast för
ett litet eller, i vissa fall, mycket litet antal värnpliktiga.

Nyssnämnda redovisning tar sikte på det fallet att den värnpliktige under
hela värnpliktstiden tillhör samma försvarsgren. Värnpliktiga bör emellertid
i framtiden i större utsträckning än nu vid behov föras över från en
försvarsgren Ull en annan. Om en värnpliktig på detta sätt omplaceras
medför detta inte något behov av ändring av det antal krigsförbandsöv -

52 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

ningar och mobiliseringsövningar han är skyldig fullgöra eftersom skyldigheten
härvidlag är densamma inom hela krigsmakten. Längden av krigsförbandsövningarna
skiljer sig emellertid mellan olika försvarsgrenar liksom
f. ö. också i vissa fall mellan olika förbandstyper inom samma försvarsgren.
Detta medför att vid överföring det sammanlagda antalet återstående
tjänstgöringsdagar för krigsförbandsövning kan komma att ändras,
eftersom detta dagantal bör svara mot utbildningsbehovet i den försvarsgren
till vilken överföring skett. Dagantalet bör härvid bestämmas i proportion
till återstående antal övningar. För de särskilda övningarna torde överföring
mellan försvarsgrenarna ha tämligen ringa praktisk betydelse, eftersom
överförd personal endast undantagsvis torde placeras i så kvalificerade befattningar
att särskild övning blir aktuell, överföring mellan olika försvarsgrenar
kan i ett mindre antal fall medföra något förlängd tjänstgöringsskyldighet
för vederbörande.

I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av framlagt förslag
vill jag vad gäller kostnaderna under fjärde huvudtiteln allmänt framhålla
att svårigheter föreligger att exakt ange vad av förutsedda kostnadsförändringar
inom det militära försvarets organisation som är att hänföra
till det framlagda förslaget.

En av utgångspunkterna vid bedömningar av kostnadskonsekvenserna av
förslaget är förändringen i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Det
nu framlagda förslaget innebär i likhet med utredningsförslaget att antalet
tjänstgöringsdagar för grundutbildningen minskar med ca 800 000 och för
repetitionsutbildningen ökar med ca 300 000. Netto minskar således antalet
tjänstgöringsdagar med ca 500 000. Härtill kommer att in- och utryckningsdagarna
— som inte är inräknade i tjänstgöringsdagarna — ökar med drygt
100 000. Jag har härvid räknat med att den föreslagna grundutbildningen
i genomfört skick kommer att omfatta en årlig utbildningskontingent om
ca 50 000 värnpliktiga eller ett något lägre antal än utredningen tagit upp.
I detta antal är inte inräknat värnpliktiga för en eventuell framtida villkorlig
depåförläggning av vissa av flottans fartyg. Antalet värnpliktiga som
varje år skall fullgöra krigsförbandsövning är i genomsnitt 145 000. Särskild
övning avses fullgöras av i genomsnitt 13 500 värnpliktiga och mobiliseringsövningar
av ett betydligt mindre antal värnpliktiga.

Till de av utredningen uppskattade behoven av anställd personal liksom
de ytterligare önskemål om personalförstärkningar som framförts i åtskilliga
yttranden finner jag inte anledning att nu ta ställning. Även om de anmälda
behoven av personalförstärkningar tillgodoses successivt under de
minst sex år varöver uppbyggnaden sträcker sig, vill jag framhålla
att anmälda behov är av den storleken att jag inte finner det sannolikt att
de kommer att kunna tillgodoses i den utsträckning utredningen och myndigheterna
förutsatt. De militära myndigheterna måste således göra kraftiga
ansträngningar att genom rationaliseringar bringa ned ifrågavarande
behov.

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

Uppkommande kostnader vid genomförande av utredningens förslag är
av den art att de bör bestridas inom den kostnadsram för det militära försvaret
som följer av 1963 års försvarsbeslut. Ifrågavarande kostnader för
perioden efter utgången av giltighetstiden för försvarsbeslutet ankommer
på 1965 års försvarsutredning att ta ställning till. I detta sammanhang vill
jag blott erinra om att överbefälhavaren i samtliga av honom år 1965 enligt
lämnat uppdrag framlagda kostnadsalternativ avseende det militära försvarets
fortsatta utveckling har inrymt kostnaderna för en reform av värnpliktsutbildningen
med undantag för kostnaderna för förbättrade värnpliktsförmåner.

Det må vidare framhållas att under övergångsskedet de löpande kostnaderna
påtagligt nedgår för att successivt fram till tidpunkt under första
hälften av 1970-talet nå avsedd nivå. Härigenom skapas utrymme för engångsanskaffningar
av materiel för utbildningen m. m.

Den nämnda minskningen med omkring en halv miljon tjänstgöringsdagar
för de värnpliktiga vid nuvarande organisation motsvarar ur samhällsekonomisk
synpunkt — om hänsyn tas också till ändringen av antalet
in- och utryckningsdagar — i runt tal 1 100 manår, som kan komma samhällsekonomien
tillgodo. Härtill kommer de ekonomiska vinster av utbildningsreformen,
som ligger däri att repetitionsutbildningen enligt mitt förslag
innebär kortare övningar än de nuvarande och att de föreslagna övningarna
bättre än de nuvarande kan ansluta till arbetsveckan. Vidare bör
beaktas att fler värnpliktiga än nu kommer att vara lediga under sommaren,
vilket också torde vara fördelaktigt från arbetsmarknadssynpunkt. Å
andra sidan måste beaktas att inom ramen för angiven nettominskning
antalet tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning ökar med ca 300 000,
dvs. ungefär 10 procent. Eftersom repetitionsutbildning får anses belasta
samhällsekonomien mer än motsvarande volym grundutbildning begränsas
härigenom effekten av belastningsminskningen något. Vidare begränsas
denna genom en förutsedd ökning av den yrkesanställda personalen. Totalt
innebär det framlagda förslaget på sikt enligt min mening i vart fall ingen
ökning av belastningen på samhällsekonomien.

För åren fram till början av 1970-talet ter sig förslaget från samhällsekonomisk
synpunkt något annorlunda än på längre sikt. Förkortningen av
grundutbildningen — motsvarande mer än 2 000 manår — avses träda i
tillämpning under budgetåret 1967/68, medan utvidgningen av repetitionsutbildningcn
— motsvarande mer än 1 000 manår — avses ske successivt
och först under förra delen av 1970-talet når åsyftad omfattning. Under de
allra närmaste åren kommer repetitionsutbildningens omfattning t. o. m.
alt inskränkas i förhållande till vad som nu gäller. Tillförande av ytterligare
anställd personal kan ske successivt och i huvudsak i samma takt som
repetitionsutbildningen utvidgas. De angivna förhållandena tillsammantagna
innebär en lättnad vare sig jämförelser sker med nuvarande system
eller med föreslaget system i utbyggt skick.

Andra lagutskottets utlåtande nr i8 år 1966

I detta sammanhang bör erinras om att arbetskraften i samhället till antalet
ökar endast obetydligt de närmaste åren. Att det framlagda förslaget
på sikt inte innebär någon ökning av belastningen på samhällsekonomien
är ur denna synvinkel av särskilt värde.

Beslutanderätten i fråga om befrielse och anstånd

Departementschefen

Jag delar departementsutredningens uppfattning att ärenden om befrielse
från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen och ärenden om
anstånd med fredstjänstgöring inte är av den karaktären att Kungl. Maj:t
bör belastas med beslutanderätten i dessa ärenden. Liksom utredningen
finner jag ändamålsenligt att ett nytt fristående organ inrättas med uppgift
att fungera som besvärsinstans i sådana ärenden och att för denna prövning
inrättas en särskild nämnd, värnpliktsnämnden, vars beslut inte skall
kunna överklagas. Nämnden bör enligt min mening bestå av tre ledamöter
jämte ersättare till det antal som bestäms av Kungl. Maj :t. Beträffande
nämndens sammansättning är det angeläget att nämnden skall kunna göra
lämpliga avvägningar mellan olika intressen och motsvara de krav på allsidig
prövning av ärendena som de sökande rimligen kan uppställa. Beträffande
de militära myndigheternas handläggning av nu ifrågavarande ärenden kan
som remissmyndigheterna uttalat vissa svårigheter föreligga för truppregistreringsmyndigheterna
att medverka i handläggningen i den utsträckning
utredningen föreslagit. Truppregistreringsmyndighet bör i första instans
handlägga alla anståndsärenden, således även ärenden som nu avgörs av
försvarsgrenschef eller Kungl. Maj :t i första instans men prövningen bör
liksom f. n. begränsas till bifallsbeslut. Samma ordning bör gälla för ärenden
om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen. Anser
sig truppregistreringsmyndigheten inte kunna bifalla ansökningen bör
myndigheten inte avgöra ärendet utan överlämna det till centrala värnpliktsbyrån
för beslut. Jag förutsätter att formerna för truppregistreringsmyndigheternas
handläggning av hithörande ärenden inte ändras. Dessa
myndigheter bör således liksom f. n. inte inhämta yttranden från centrala
myndigheter, utan detta bör ankomma på värnpliktsbyrån. I detta sammanhang
vill jag än en gång framhålla vikten av att särskild restriktivitet iakttas
vid beviljande av anstånd med repetitionsutbildning. Besvärstiden för
att hos den sista instansen, värnpliktsnämnden, fora talan mot värnpliktsbyråns
beslut, synes som utredningen föreslagit kunna bestämmas till två
veckor. Sedan 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning
lagt fram sina förslag bör dock fråga om truppregistreringsmyndigheternas
befattning med anstånds- och befrielseärendena tas upp till ny prövning.
I samband därmed bör också den av statskontoret väckta frågan om sam -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966 55

ordning av inskrivningsrådets och värnpliktsnämndens verksamhet tas upp
till bedömande. Kostnaderna för den föreslagna värnpliktsnämnden och
dess sekretariat bör bestridas från fjärde huvudtitelns förslagsanslag Vissa
nämnder m. m. Jag ämnar närmare undersöka förutsättningarna för att
sammanslå värnpliktsnämndens sekretariat med sekretariatet för den av
mig vid anmälan av proposition om den vapenfria tjänsten denna dag föreslagna
vapenfrinämnden. Att viss ytterligare personal fr. o. m. budgetåret
1966/67 måste ställas till centrala värnpliktsbyråns förfogande torde vara
ofrånkomligt. Det kan framdeles bli aktuellt att hos riksdagen begära rätt
att överskrida den på avlöningsstaten för byrån uppförda anslagsposten
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Lag om ändring i vämpliktslagen
Departementschefen

Grundläggande bestämmelser för inskrivningen och värnpliktstjänstgöringen
är samlade i värnpliktslagen. Tillämpningsföreskrifter återfinns
bl. a. i inskrivningsförordningen den 27 april 1956 (nr 188), värnpliktsavlöningskungörelsen
den 12 september 1958 (nr 485) och uppskovskungörelsen
den 10 april 1959 (nr 146). Framför allt värnpliktslagen och inskrivningsförordningen
är i behov av översyn, bl. a. i formellt hänseende. Eftersom
fråga om organisationen av inskrivningsväsendet utreds av 1964 års
inskrivnings- och pcrsonalredovisningsutredning och värnpliktsförmånerna
av 1965 års försvarsutredning synes emellertid böra anstå med den angivna
översynen. I förevarande sammanhang tar jag därför bara upp de ändringar
i värnpliktslagen som föranleds av omläggningen av värnpliktsutbildningen
och av det förslag rörande den vapenfria tjänsten som Ivungl. Maj :t
i särskild proposition i dag beslutat underställa riksdagen samt av de förslag
angående beslutanderätten i fråga om befrielse från och anstånd med värnpliktstjänstgöring
som jag nyss lagt fram.

Den föreslagna omläggningen av värnpliktsutbildningen nödvändiggör
ändring i 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom. värnpliktslagen. Ändringen i 6 §
sammanhänger med det nya uttagningssystemet enligt vilket alla värnpliktiga
tas ut för utbildning till viss befattning eller grupp av befattningar. —
Enligt 14 § 1 mom. värnpliktslagen är värnpliktig, om Ivungl. Maj :t inte förordnar
annorlunda, skyldig att inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning
det år han fyller 18 år. Mitt tidigare redovisade förslag innebär att
somliga värnpliktiga inskrivs först det år de fyller 19 år. — De nuvarande
bestämmelserna i 27 § 1 mom. värnpliktslagen om de värnpliktigas utbildningstid
har omarbetats nära nog helt. Med hänsyn till den föreslagna differentieringen
av värnpliktsutbildningen har jag inte ansett möjligt att i värn -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

pliktslagen precisera utbildningstiderna för de olika befattningarna. Utbildningstiderna
måste också fortlöpande anpassas till ändringar i krigsorganisationen
och till ändringar i fråga om angelägenhetsgraden av olika slag av
utbildning. I värnpliktslagen bör beträffande de olika kategorierna värnpliktiga
endast tas in det av mig tidigare angivna högsta dagantalet för grundutbildning
och för de olika formerna av repetitionsutbildning. En erinran bör
även tas in om att tiden för grundutbildningen aldrig får understiga 235 dagar.
De nuvarande bestämmelserna om viss förlängd grundutbildning för den
som antagits för utbildning till reservofficer vid armén har utgått. Bestämmelser
om denna frivilliga tjänstgöringsskyldighet bör utfärdas av Kungl.
Maj :t. Det exakta dagantalet och antalet övningstillfällen för olika kategorier
värnpliktiga bör fastställas av Kungl. Maj :t och utfärdas i kungörelsens
form. — Övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i värnpliktslagen
har utformats i anslutning till min tidigare redogörelse för övergången
till det nya värnpliktssystemet. I tabeller som bifogas lagförslaget
anges antalet krigsförbandsövningar och särskilda övningar för värnpliktiga
som före den 1 september 1966 börjat tjänstgöring enligt nuvarande
utbildningsbestämmelser. Flera författningar använder begreppen första
tjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring, repetitionsövning och befälsövning
samt särskild befälsövning. I övergångsbestämmelserna har föreskrift
intagits om att dessa begrepp motsvaras av de föreslagna utbildningsformerna
grundutbildning, krigsförbandsövning och särskild övning. Ofta
får emellertid exempelvis grundutbildningen något annan längd än första
tjänstgöringen. Likställs begreppen kan detta i vissa fall inverka på de
värnpliktigas ekonomiska förmåner m. m. Om det visar sig nödvändigt för
att de värnpliktiga skall behållas vid oförändrade förmåner även sedan det
nya utbildningssystemet införts bör Kungl. Maj :t äga vidta ändringar i
andra med riksdagen beslutade eller med stöd av dess beslut utfärdade författningar
än lag. Detta har kommit till uttryck i den förenämnda föreskriften
i övergångsbestämmelserna.

I särskild proposition denna dag har Kungl. Maj :t underställt riksdagens
prövning fråga om omläggning av den vapenfria tjänsten. Förslaget innebär
sammanfattningsvis att tjänstgöringen i princip förläggs utanför krigsmakten
och träder i stället för värnpliktstjänstgöringen som en särskild tjänsteplikt.
Den vapenfrie anses under tjänstgöringen inte som krigsman och är
därför inte heller underkastad för krigsmän gällande straffbestämmelser.
De grundläggande bestämmelserna för den vapenfria tjänsten föreslås i
propositionen samlade i en särskild lag om vapenfri tjänst. Erinran om att
särskilda bestämmelser gäller för den som erhållit tillstånd till vapenfri
tjänst har tagits in i 44 § värnpliktslagen. I samband härmed har den nuvarande
undantagsregeln i 27 § 3 mom. E. värnpliktslagen slopats.

Det av mig framlagda förslaget till ändrad handläggning av vissa befrielse-
och anståndsärenden nödvändiggör ändringar i 5, 29 och 30 §§ värn -

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

pliktslagen. De i 29 § värnpliktslagen angivna villkoren för anstånd med
första tjänstgöring m. m. bör i samband härmed överföras till inskrivningsförordningen.

Utskottet

I propositionen föreslås nya grunder för värnpliktsutbildningen. Denna
skall omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Grundutbildningen
motsvarar i stort sett nuvarande första tjänstgöring och tjänstgöring i
en följd. Den differentieras i ökad utsträckning inom och mellan försvarsgrenarna
med utgångspunkt i att behovet av utbildningstid växlar mellan
olika grupper av värnpliktiga. Repetitionsutbildning i krigsförband skall,
utom som nu vid armén och kustartilleriet, ske även vid flottan och flygvapnet.
Utbildningen omfattar krigsförbandsövningar, särskilda övningar
och mobiliseringsövningar. Krigsförbandsövningarna, som motsvarar nuvarande
repetitionsövningar med anslutande befälsövningar, genomförs vart
fjärde år för förbanden. Övningens längd varierar i flertalet fall mellan 15
och 34 dagar beroende på vapenslag och befattning. De särskilda övningarna
är en utbyggnad av nuvarande särskilda befälsövningar och läggs in
vid viktigare förband mellan krigsförbandsövningarna. De genomförs i flertalet
fall med krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbefattning
men vid ett mindre antal förband även med vissa värnpliktiga i befattning
för underbefäl eller menig. Övningarnas längd blir fyra eller elva dagar.
Mobiliseringsövningarna, som saknar motsvarighet i nuvarande system,
kan omfatta antingen viss nyckelpersonal för förbandens mobilisering eller
hela förband med särskilt korta mobiliseringstider. övningens längd är
i regel ett och högst två dygn.

Det nya utbildningssystemet innebär att det årliga antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga vid fullt utbyggt system i förhållande till det nuvarande
minskar med 800 000 för grundutbildning samt ökar med 300 000 för
repetitionsutbildning. Det förutsätts att de ekonomiska förmånerna åt värnpliktiga
anpassas till den nya utbildningsordningen. Uppkommande kostnader
för genomförande av förslaget bedöms vara av den art att de bör
bestridas inom ramen för 1963 års försvarsbeslut.

Förslaget föreslås skola tillämpas i huvudsak med början under år 1967.
Systemet för repetitionsutbildning påbörjas hösten 1966 men avses inte
vara helt genomfört förrän under första hälften av 1970-talet.

Det i propositionen föreslagna utbildningssystemet bygger på ett förslag
av 1960 års värnpliktsutredning. Remissinstanserna har ansett systemet
vara uppbyggt efter riktiga principer eller har lämnat detta utan större
erinringar.

Utskottet delar departementschefens uppfattning alt den i utredningen
gjorda avvägningen mellan militära och civila behov är i allt väsentligt

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

lämplig och att förslaget därför är en god grund för en reform av värnpliktsut
bildningen.

Värnpliktsutbildningen för yrkessjömännen

Under remissbehandlingen av värnpliktsutredningens betänkande har de
organisationer som företräder handelsflottan och dess personal föreslagit
att yrkessjömännen skall ges en mycket kort grundutbildning främst inriktad
på verksamheten inom handelsflottan i krig. De hävdar vidare att de
sjömän som efter ett antal år alltjämt tjänstgör i handelsflottan bör befrias
från ytterligare värnpliktsutbildning. Departementschefen har i anledning
av framställningen uttalat att han finner det principiellt betänkligt
att i värnpliktsavseende ge en viss yrkesgrupp en undantagsställning av det
slag som åsyftas. Han har därför icke biträtt remissinstansernas förslag
men har däremot tillstyrkt att de värnpliktiga som tjänstgör i handelsflottan
normalt likställs med uppskovsvärnpliktiga och därmed i regel inte inkallas
till repetitionsutbildning.

I motionerna 1:731 och 11:898 har hemställts att förslag snarast skall
framläggas rörande värnpliktstjänstgöring för den i handelsflottan tjänstgörande
personalen efter i huvudsak de riktlinjer som angivits i ovannämnda
framställning från sjöfartens organisationer. Motionärerna gör
bl. a. gällande, att det föreslagna systemet skulle befrämja rekryteringen
till sjömansyrket och vara ägnat att få sjömännen att stanna kvar inom
detta.

Utskottet delar departementschefens betänkligheter att i värnpliktshänseende
ge en viss yrkesgrupp en undantagsställning av förevarande karaktär
och kan därför icke tillstyrka motionerna.

Uppdelning av underofficersutbildningen inom armén

Värnpliktsutredningen anser, såvitt avser armén, att det värnpliktiga befälets
förmåga att leda och handha sin trupp är otillräcklig. Befälet bör för
att denna brist skall avhjälpas enligt utredningen redan vid grundutbildningen
under tillräckligt lång tid utöva befäl i avsedd befattning. Detta bör
ske under den avslutande delen av grundutbildningen för värnpliktiga i
allmänhet, då förband av krigsmässig styrka och sammansättning är organiserade
(grundläggande krigsförbandsutbildning, GKU). Utredningen har
sett som en väsentlig uppgift att söka tidsmässigt samordna grundutbildningen
av de underofficersuttagna värnpliktiga med grundutbildningen av
övriga värnpliktiga så att behovet av skolmässig förutbildning för den förra
gruppen kan tillgodoses.

I fråga om de olika s. k. utryckningsalternativ, som övervägts, har utredningen
bedömt vårutryckning i stort sett ge de bästa utbildningsbetingel5erna.
Grundutbildningen för de underofficersuttagna föreslås enligt detta
alternativ uppdelad på två perioder för att dessa värnpliktiga såsom nyss

Andra lagutskottets utlåtande nr A8 år 1966

angivits skall kunna tjänstgöra under GKU-skedet i de befattningar de utbildas
till samtidigt som tid inrymmande högst två studieterminer tas i
anspråk för grundutbildningen. De värnpliktiga som så önskar förutsätts
dock i den utsträckning det är organisatoriskt möjligt få genomföra tjänstgöringen
i en följd. Utbildningen —- som i sådant fall sträcker sig från början
av mars ett år till slutet av maj påföljande år — kommer dock härvid
att inkräkta på mer än två studieterminer.

Vid en uppdelning av underofficersutbildningen sker inryckning till
första perioden, som omfattar 90 dagar, den 1 juni och utryckning den
31 augusti samma år. Inryckning till andra perioden sker den 4 juni påföljande
år och sträcker sig härefter 360 dagar framåt till den 31 maj. Enligt
den normala utbildningsordningen skall den som genomgått gymnasiet
omedelbart därefter fullgöra första perioden av utbildningen. Om han sedan
påbörjar högskolestudier tvingas han i allmänhet att efter ett år avbryta
studierna för att fullgöra den återstående delen av grundutbildningen. Under
remissbehandlingen har framhållits de olägenheter detta i olika hänseenden
kommer att medföra för den civila studiegången.

Departementschefen har, trots de olägenheter som sålunda påvisats, på
anförda skäl ansett sig böra föreslå alternativet vårutryckning tör arméns
huvuddel.

I motionerna I: 729 och II: 900 yrkas att de gymnasister, som så önskar,
skall beredas tillfälle att fullgöra »(förberedande värnpliktsutbildning» under
sommarferierna före sista gymnasieåret. Av de skäl, som åberopas till
stöd för motionsyrkandet, framgår att detta syftar till att undanröja eller
minska de nackdelar av ovan angivna natur som kan följa för högskolestuderande,
som uttagits till underofficersutbildning vid armén.

Enligt beräkningar i samband med 1964 års gymnasiereform kommer
framdeles de elever som avslutar sina studier vid gymnasiet utom på den
tekniska linjen att vara 19 år, vilket innebär en sänkning med omkring ett
år. Med hänsyn härtill skulle de gymnasiestuderande, som begagnade sig
av den i motionerna föreslagna ordningen, inrycka till den första utbildningsperioden
vid 18 års ålder efter att ha mönstrat nästföregående år vid
17 års ålder. För närvarande sker mönstring vid 18 års ålder. Enligt propositionen
skall emellertid, med hänsyn till att en viss senareläggning av
inskrivningen ansetts önskvärd från urvalssynpunkt, huvuddelen av de
värnpliktiga mönstra först vid 19 års ålder. Vid sådant förhållande är utskottet
icke berett att förorda en utbildningsordning som skulle medföra
att en viss grupp värnpliktiga måste inskrivas ännu tidigare än vad som nu
gäller. I detta sammanhang är även följande att beakta. Sommarferiernas
längd kommer för de gymnasiestuderande att i allmänhet understiga 90
dagar. Den föreslagna första utbildningsperioden för de underofficersuttagna
kan därför icke inpassas mellan två läsår i gymnasiet. Då propositionens
utbildningsförslag ansetts tillgodose endast minimibehovet av skolmässig

60 Andra lagutskottets utlåtande nr i8 år 1966

utbildning före den grundläggande krigsförbandsutbildningen, kan ej någon
förkortning av utbildningstiden 90 dagar föreslås så att sådan inpassning
skulle bli möjlig. På grund av nu anförda skäl avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Utskottet, som väl inser att den i propositionen föreslagna ordningen
för de studerande kan medföra vissa svårigheter, vill emellertid
understryka angelägenheten av att såväl de civila utbildningsmyndigheterna
som de militära myndigheterna noga följer utvecklingen och, om så befinns
nödvändigt, ömsesidigt gör jämkningar beträffande tidsinpassningen.
Därest olägenheterna skulle bli alltför betydande bör problemet i dess helhet
upptagas till ny förutsättningslös prövning.

Fråga angående officersutbildningen

Uttagning för utbildning till värnpliktig officer får ske endast om den
värnpliktige lämnar sitt medgivande därtill. Någon ändring i detta avseende
föreslås icke i propositionen. Rekryteringen som på vissa håll varit otillräcklig,
framför allt inom armén, skall emellertid stimuleras genom olika
åtgärder. Således förkortas utbildningen till 90 dagar utöver tiden för underofficersutbildningen.
Vidare anpassas utbildningen i tiden bättre än nu
till civila studier. Slutligen är avsikten att premierna för utbildningen skall
höjas från den 1 juli nästa år.

Utöver nu angivna åtgärder i rekryteringsbefrämjande syfte har i två
motioner, I: 729 och II: 900, framförts förslag om att kadettskola skall organiseras
i omedelbar anslutning till den första krigsförbandsövningen för
värnpliktiga som genomgått plutonchefsskola eller motsvarande frivillig
befälsutbildning.

Enligt utskottets mening är de i propositionen föreslagna eller — såvitt
avser höjda premier — förutskickade åtgärderna för att uppnå en förbättrad
rekrytering av värnpliktiga officerare väl ägnade att leda til! åsyftat resultat.
Därest rekryteringen i detta avseende likväl kommer att bli otillräcklig
bör naturligtvis frågan ånyo upptagas till prövning. Av det sagda följer
att utskottet för närvarande icke kan tillstyrka motionsvrkandet.

Trupptjänstgöring för värnpliktiga med officersutbildning

I motionerna 1:729 och 11:900 yrkas, att värnpliktiga som genomgått
kadettskola skall erbjudas frivillig trupptjänstgöring sommaren efter officersutbildningen.
Motionärerna anför bl. a., att ett genomförande av förslaget
skulle vara ägnat att förbättra de värnpliktiga officerarnas förmåga att
leda och handha trupp.

För närvarande förekommer i viss, icke obetydlig utsträckning, att värnpliktiga
som genomgått kvalificerad befälsutbildning frivilligt tjänstgör vid
militärförbanden sommartid. De får därigenom tillfälle till träning i trupputbildning
och i viss utsträckning även i truppföring. Det är självfallet av
värde för krigsorganisationen att dylika tjänstgöringsmöjligheter utnyttjas
Med hänsyn främst till de ekonomiska konsekvenser, som ett genomförande

Andra lagutskottets utlåtande nr i8 år 1966 61

av motionärernas förslag kan komma att medföra, anser utskottet att frågan
om att utvidga möjligheterna för ifrågavarande grupp att efter fullgjord
officersutbildning få göra trupptjänst bör upptagas till prövning i
samband med andra försvarsekonomiska frågor. Detta synes höra givas
Kungl. Maj :t till känna. Härmed anser sig utskottet ha besvarat motionsyrkandet.

Meritvärdes frågor

I de likalydande motionerna 1:729 och 11:900 upptages till behandling
vissa meritvärdesfrågor. Sålunda yrkas att frågan i vilken utsträckning
militär befälsutbildning kan tillgodoräknas som merit vid civila utbildningsanstalter
och vid anställning och befordran i civil tjänst snarast bör bringas
till en positiv lösning. Motionärerna yrkar vidare att Kungl. Maj :t bör
överväga åtgärder i syfte att tillmäta den kvalificerade trupptjänsten för
det aktiva befälet ökad vikt i merithänseende.

Sedan riksdagen år 1952 hemställt om utredning angående det meritvärde
som i det civila livet bör tillmätas den militära utbildning de värnpliktiga
genomgått, uppdrogs åt 1954 års värnpliktsavlöningsutredning att utreda
frågan. För utredningen återstår nu endast att avge förslag rörande förevarande
fråga. Enligt vad utskottet inhämtat kommer ett sådant förslag
att framläggas inom kort. Med hänsyn härtill finner utskottet något riksdagens
initiativ inte vara påkallat i anledning av motionsyrkandet i saken.

Vad angår meritvärdet för det aktiva befälet av trupptjänst finner utskottet
spörsmålet icke böra upptagas till närmare prövning i förevarande
sammanhang.

Uppföljning av det nya systemet

I motionerna 1:729 och 11:900 yrkas att hemställan bör göras om att
Kungl. Maj :t uppmärksamt bör följa införandet av det nya utbildningssystemet
för att snabbt kunna vidta åtgärder om den angivna målsättningen
skulle äventyras. Enligt motionärerna bör därvid särskild uppmärksamhet
ägnas åt frågan om de resurser, som står till förfogande, är tillräckliga för
sitt ändamål. Det framhålles bl. a. att en långsiktsplanering för förvärv av
markområden för militärändamål bör vidtagas samt att lokaliseringsfrågor
beträffande de militära förbanden bör upptas till prövning.

Utskottet finner innehållet i förevarande motionsyrkande vara av den
karaktär att motionen synes kunna överlämnas till 1965 års försvarsutredning.

V ärnpliktsnämnden

I propositionen föreslås decentralisering från Kungl. Maj:t av beslutanderätten
i vissa ärenden om befrielse från och anstånd med värnpliktstjänstgöring.
Ett nytt fristående organ, värnpliktsnämnden, skall inrättas med
uppgift att fungera som besvärsinstans i sådana ärenden. Nämnden skall
enligt förslaget bestå av tre personer. Dess beslut skall inte kunna över -

62 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

klagas. Departementsutredningen, vars förslag ligger till grund för propositionen
i denna del, har anfört, att ordföranden i nämnden bör vara en
högre statstjänsteman, lämpligen från domarkarriären, samt att nämnden
i övrigt bör få en sådan sammansättning att såväl arbetsmarknadsaspekter
och sociala synpunkter som militära intressen blir tillgodosedda vid ärendenas
bedömning.

I motionerna I: 730 och II: 899 hemställes, att antalet ledamöter i värnpliktsnämnden
skall fastställas till fem, av vilka en skall utses på förslag
av överbefälhavaren och en på förslag av arbetsmarknadsstyrelsen.

Med hänsyn till att värnpliktsnämnden uppenbarligen kommer att få ett
mycket stort antal ärenden att pröva, vilka därjämte ofta torde kräva ett
mycket snabbt avgörande, är det angeläget att nämnden får möjlighet att
arbeta på ett smidigt sätt. Detta underlättas i viss mån om endast ett fåtal
ledamöter ingår i nämnden. Med beaktande härav och till vad som anförts
av departementsutredningen om kvalifikationerna för ledamöterna i nämnden,
anser sig utskottet böra tillstyrka propositionens förslag rörande
denna. Härav följer att utskottet avstyrker motionerna.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen inte
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 730 och
11:899, måtte bifalla förevarande proposition, nr 106, såvitt
den angår 30 § i förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen
;

B. att riksdagen, med avslag å motionerna 1:731 och
II: 898, måtte bifalla förevarande proposition i motsvarande
del;

C. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition
i de delar som inte omfattas av vad utskottet under A och
B hemställt;

D. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 729 och
II: 900, såvitt angår trupptjänstgöring för värnpliktiga med
officersutbildning samt uppföljning av det nya systemet,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört i dessa frågor; samt

E. att motionerna 1:729 och 11:900, i den mån motionerna
icke besvarats genom vad utskottet under D hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966
Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,
herrar Dahlberg, Hiibinette, Wanhainen, Thorsten Larsson* och
Karl-Erik Eriksson;

från andra kammaren: herrar Gustavsson i Alvesta, Johansson i Södertälje,
Sundelin, fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården, Jonsson,
Göransson och Åkerlind.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A

av fru Hamrin-Thorell samt herrar Karl-Erik Eriksson, Jönsson i Ingemarsgården
och Jonsson, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar å s. 62 med orden
»Med hänsyn till» och slutar med orden »utskottet avstyrker motionerna»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet finner det angeläget att den prövning som skall ske i värnpliktsnämnden
— och som ju har stor betydelse för den enskilde — blir så
allsidig som möjligt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att större
allsidighet i bedömningen ernås om nämnden utökas till att bestå av fem
ledamöter. Av dessa bör en utses på förslag av överbefälhavaren och en på
förslag av arbetsmarknadsstyrelsen. Utskottet förutsätter vidare att den
militära personalvårdssidan blir representerad i nämnden. Enligt utskottets
mening torde den föreslagna utökningen av nämnden inte medföra att
nämndens arbete mera avsevärt försvåras. Utökningen kan däremot ha stor
betydelse för en allsidig prövning av ärendena och därmed för den enskildes
rättssäkerhet. Utskottet biträder sålunda motionerna.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:730 och
II: 899 samt med avslag å förevarande proposition, nr 106,
i motsvarande del, måtte antaga 30 § i förslaget till lag om
ändring i värnpliktslagen med följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

30 §

Värnpliktsnämnden består av ord- Värnpliktsnämnden består av ordförande
och tuå andra ledamöter, förande och fgra andra ledamöter.
För ledamot skall finnas ersättare. För ledamot skall finnas ersättare.

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1966

(Kungl. Maj.ts förslag)

Vid hinder för ordföranden tjänstgör
ersättare för honom som ordförande.

Konungen utser ledamöter och ersättare
för viss tid.

Värnpliktsnämnden är beslutför
när ordföranden eller ersättare för
honom samt minst en annan ledamot
äro närvarande. När ärende av större
vikt handlägges, böra om möjligt
samtliga ledamöter närvara.

Som nämndens

(Utskottets förslag)

Vid hinder för ordföranden tjänstgör
ersättare för honom som ordförande.

Konungen utser ledamöter och ersättare
för viss tid. Av ledamöterna
utses en efter förslag av överbefälhavaren
och en efter förslag av arbetsmarknadsstyrelsen.
Motsvarande
gäller vid utseende av ersättare.

Värnpliktsnämnden är beslutför
när ordföranden eller ersättare för
honom samt minst tre andra ledamöter
äro närvarande. När ärende av
större vikt handlägges, böra om möjligt
samtliga ledamöter närvara.

— —- av värnpliktsnämnden.»

Vid utskottets hemställan under B

av herr Åkerlind, som ansett,

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar å s. 58 med orden
»Utskottet delar departementschefens» och slutar med orden »icke tillstyrka
motionerna» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Liksom berörda remissinstanser delar utskottet motionärernas uppfattning
och tillstyrker därför motionerna.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med avslag å förevarande proposition i
motsvarande del, måtte bifalla motionerna I: 731 och
II: 898;»

III

av herrar Hubinette och Åkerlind.

ESSELTE AB, STHLM 66

6147S8