Andra lagutskottets utlåtande nr 46 (Utlåtande 1947:L2u46 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Nr 46.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till prisregleringslag, dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 9 maj 1947 dagtecknad proposition, nr 257, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

(Gällande lag:1)

Prisregleringslag den 30
juni 1942.

Inledande bestämmelser.

Vid krig eller krigsfara, vari riket
befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden
äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna, att vad i 2—
10 §§ stadgas skall äga tillämpning;
dock må förordnande, som nu sagts,
ej meddelas med mindre Konungen
låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen
ändock skall sammanträda
inom trettio dagar. Varder ej meddelat
förordnande av nästföljande riksdag
inom trettio dagar från riksdagens
början gillat, skall detsamma
efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är
samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger
Konungen med riksdagens samtycke
meddela förordnande, som där avses.

1 Senaste lydelse av prisregleringslagen se SFS
1945: 203.

Prisregleringslag.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket
befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden
äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna, att vad i 3—
11 §§ stadgas skall äga tillämpning;
dock må förordnande, som nu sagts,
ej meddelas med mindre Konungen
låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen
ändock skall sammanträda
inom trettio dagar. Varder ej meddelat
förordnande av nästföljande riksdag
inom trettio dagar från riksdagens
början gillat, skall detsamma
efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är
samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger
Konungen med riksdagens samtycke
meddela förordnande, som där avses.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 9 samt. 2 avd. Nr 4G.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

1 a §.

Med tjänst avses i denna lag sådan
tjänst som någon, yrkesmässigt eller
eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall
anses dels utövande av sådan hotell-
eller pensionatrörelse, för vilken
fordras myndighets tillstånd, dels
ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet
skall anses överlåtelse eller upplåtelse
av förmögenhetsrättighet av
immateriell art, så ock upplåtelse av
rättighet att å fastighet avverka skog
eller att där taga torv, ler, grus, sten
eller annat, som icke är att hänföra
till fastighetens vanliga avkastning.

Om prisreglering.

2 §•

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger föreskriva,
att den som yrkesmässigt säljer viss
förnödenhet eller yrkesmässigt utför
viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen anmäla det
pris, som han tillämpat för förnödenheten
eller tjänsten d dag som i föreskriften
angives;

2) att varje gång höjning av priset
vidtages ofördröjligen anmäla prishöjningen;
eller

3) att minst en vecka innan höjning
av priset år avsedd att vidtagas
anmäla den tillärnade prishöjningen
och skålen därtill.

Den som meddelat föreskrift om
anmälningsskyldighet äger bestämma
till vilken myndighet anmälan skall
göras.

(Förslag:)

2 §•

Med tjänst avses i denna lag sådan
tjänst som någon, yrkesmässigt eller
eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall
anses dels utövande av sådan hotell-
eller pensionatrörelse, för vilken
fordras myndighets tillstånd, dels
ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Om prisreglering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:1)

2 a §.

1 mom. Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer äger
föreskriva, att den som frivilligt säljer
viss förnödenhet eller frivilligt utför
viss tjänst icke må utan tillstånd
överskrida det pris å förnödenheten
eller tjänsten, som han tillämpade å
dag som i föreskriften angives, eller,
om han då icke sålde förnödenhet eller
utförde tjänst varom fråga är, det
pris som den angivna dagen var att
anse som gängse pris eller som han
före nämnda dag senast tillämpat
(prisstopp). Sker efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse av
rörelse, i vilken försäljes förnödenhet
eller utföres tjänst som med föreskriften
avses, skall dock såsom stoppris
för den nye innehavaren av rörelsen
gälla det pris, som den föregående innehavaren
högst ägt uttaga.

Föreskrift om prisstopp meddelas
att gälla för viss tid, högst tre måna
der. Då skäl därtill äro må prisstoppet
förlängas, varje gång för högst tre
månader. Den som meddelat föreskrift
om prisstopp äger bestämma på vilken
myndighet det skall ankomma
att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet,
äger Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer föreskriva, att
förnödenhet, som är avsedd att erhålla
samma eller liknande användning
som den prisreglerade förnödenheten
och som icke saluförts inom landet
före den dag prisstoppet föreskrevs,
icke må under den tid prisstoppet är
gällande försäljas eller utbjudas till
avyttring med mindre priset å förnödenheten
godkänts av myndighet som

’ Jämför 2 a § med 6 och 7 §§ i den föreslagna
nya lagen.

(Förslag:)

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

Konungen bestämmer. Godkänt pris
må icke överskridas utan tillstånd av
myndigheten.

3 mom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet eller
tjänst eller har pris å viss förnödenhet
godkänts jämlikt 2 mom. och inträda
därefter sådana på prisbildningen
inverkande förhållanden att priset
skäligen bör sänkas, äger Konungen
eller myndighet som Konungen
bestämmer förordna om sådan prissänkning.
Förordnande som nyss sagts
må meddelas beträffande viss förnödenhet
eller tjänst eller beträffande
viss företagare. Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer må
ock meddela förordnande om prissänkning
beträffande viss företagare,
därest för honom gällande stoppris väsentligt
överstiger det gängse priset.

Förordnande som i första stycket
sägs gäller under den tid prisstoppet
är gällande. Det fastställda priset må
icke överskridas utan tillstånd avmyndighet
som Konungen bestämmer.

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger fastställa
visst pris, som prövas skäligt, att
gälla såsom normalpris vid frivillig
försäljning av viss förnödenhet
eller vid frivilligt utförande av viss
tjänst.

Normalpriset må icke överskridas
med mindre säljaren eller företagaren
erhållit tillstånd därtill. Den som
fastställt normalpriset äger bestämma
på vilken myndighet det skall ankomma
att bevilja sådant tillstånd.

4 §■

Har någon till offentlig myndighet
gjort särskild utfästelse beträffande

( Förslag:)

3 §•

4 §•

Har någon till offentlig myndighet
gjort särskild utfästelse beträffande

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

högsta pris, till vilket viss förnödenhet
må av honom försäljas eller viss
tjänst utföras, eller eljest beträffande
den ordning, i vilken försäljningen
må ske eller tjänsten utföras, må priset
icke överskridas eller utfästelsen
eljest frångås med mindre myndigheten
givit tillstånd därtill.

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt
att yrkesmässigt köpa eller sälja viss
förnödenhet eller yrkesmässigt utföra
viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning; 2)

den som före viss dag yrkesmässigt
köpt eller sålt sådan förnödenhet
eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första
stycket under 1) avses, skall, där ej
särskilda förhållanden till annat föranleda,
rätt att yrkesmässigt köpa eller
sälja förnödenheten eller utföra
tjänsten medgivas jämväl den, som
förbinder sig att ställa sig till efterrättelse
de villkor som i anledning
av denna lag uppställts för medlem
av sammanslutningen beträffande rätten
att köpa eller sälja förnödenheten
eller utföra tjänsten. Föreskrift, som
i första stycket under 2) avses, må
meddelas endast då särskilda skäl därtill
äro.

I den mån så finnes erforderligt
för att hindra onödig, fördyrande
mellanhandel med viss förnödenhet
eller eljest för att undanröja missförhållanden
inom näringslivet, vilka
uppkommit i följd av de i 1 § angivna
utomordentliga förhållandena och
medföra onödig stegring av priset å
viss förnödenhet eller tjänst, äger Konungen
meddela föreskrift om be -

( Förslag:)

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt
att yrkesmässigt köpa eller sälja viss
förnödenhet eller yrkesmässigt utföra
viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning; 2)

den som före viss dag yrkesmässigt
köpt eller sålt sådan förnödenhet
eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första
stycket under 1) avses, skall, där ej
särskilda förhållanden till annat föranleda,
rätt att yrkesmässigt köpa eller
sälja förnödenheten eller utföra
tjänsten medgivas jämväl den, som
förbinder sig att ställa sig till efterrättelse
de villkor som i anledning av
denna lag uppställts för medlem av
sammanslutningen beträffande rätten
att köpa eller sälja förnödenheten eller
utföra tjänsten. Föreskrift, som i
första stycket under 2) avses, må
meddelas endast då särskilda skäl
därtill äro.

I den mån så finnes erforderligt för
att hindra onödig, fördyrande mellanhandel
med viss förnödenhet eller
eljest för att undanröja missförhållanden
inom näringslivet, vilka uppkommit
i följd av de i 1 § angivna
utomordentliga förhållandena och
medföra onödig stegring av priset å
viss förnödenhet eller tjänst, äger Konungen
meddela föreskrift om be -

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

(Förslag:)

gränsning på annat sätt än förut i
denna paragraf är sagt av rätten att
yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten
eller yrkesmässigt utföra
tjänsten.

6 §•

1 mom. Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer äger
föreskriva, att den som frivilligt säljer
viss förnödenhet eller frivilligt utför
viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida
det pris å förnödenheten eller
tjänsten, som han tillämpade å dag
som i föreskriften angives, eller, om
han då icke sålde förnödenhet eller
utförde tjänst varom fråga är, det
pris som den angivna dagen var att
anse som gängse pris eller som han
före nämnda dag senast tillämpat
(prisstopp). Sker efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse av
rörelse, i vilken försäljes förnödenhet
eller utföres tjänst som med föreskriften
avses, skall dock såsom
stoppris för den nye innehavaren av
rörelsen gälla det pris, som den föregående
innehavaren högst ägt uttaga.

Föreskrift om prisstopp meddelas
att gälla för viss tid, högst sex månader.
Då skäl därtill äro må prisstoppet
förlängas, varje gång för högst
sex månader. Den som meddelat föreskrift
om prisstopp äger bestämma
på vilken myndighet det skall ankomma
att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet eller
tjänst och finnes därefter priset vara
högre än som kan anses skäligt, äger
Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer förordna om skälig
sänkning av priset. Sådant förordnande
må jämväl meddelas betråf -

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

6§.

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet
eller vid utförande av tjänst
taga eller träffa avtal om vederlag,
som i märklig mån överstiger det i
allmänhet tillämpade priset eller som
eljest är att anse såsom oskäligt med
hänsyn till säljarens eller företagarens
självkostnad och de grunder i
övrigt, som allmänt tillämpas vid prissättning
å liknande slag av förnödenheter
eller tjänster.

Ej heller må någon utbjuda förnödenheten
till avyttring mot vederlag,

(Förslag:)

fande allenast viss säljare eller företagare.

Förordnande som i första stycket
sägs gäller under den tid prisstoppet
är gällande. Det fastställda priset må
icke överskridas utan tillstånd av
myndighet som Konungen bestämmer.

7 §•

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger föreskriva,
att viss förnödenhet icke må försäljas
eller saluhdllas eller viss tjänst utföras
eller erbjudas med mindre
priset å förnödenheten eller tjänsten
godkänts av myndighet som Konungen
bestämmer. Sådan föreskrift
må jämväl meddelas beträffande allenast
viss säljare eller företagare. Godkänt
pris må icke överskridas utan
tillstånd av myndigheten.

Har pris godkänts jämlikt första
stycket och inträda därefter sådana
på prisbildningen inverkande förhållanden
att priset skäligen bör sänkas,
äger Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer förordna om
sådan prissänkning. Dylikt förordnande
må jämväl meddelas beträffande
allenast viss säljare eller företagare.

8 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet
eller vid utförande av tjänst
uppbära, träffa avtal om eller kräva
vederlag, som i märklig mån överstiger
det i allmänhet tillämpade priset
eller som eljest är att anse såsom
oskäligt med hänsyn till säljarens eller
företagarens självkostnad och de
grunder i övrigt, som allmänt tilllämpas
vid prissättning å liknande
slag av förnödenheter eller tjänster.

Ej heller må någon saluhålla förnödenheten
mot vederlag, som i första

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

som i första stycket sägs, eller erbjuda
sig att utföra tjänsten mot sådant
vederlag.

7 §•

Får enligt denna lag visst pris för
förnödenhet eller tjänst icke överskridas,
må ej, i vidare mån än som överensstämmer
med offentlig myndighets
anordning, såsom villkor för förnödenhetens
försäljning eller tjänstens
utförande fordras, att jämväl annan
förnödenhet inköpes eller annan
tjänst tages i anspråk, ej heller att
eljest avtal slutes eller förbindelse avgives
rörande annat än det parti av
förnödenheten eller den tjänst varom
fråga är.

Om uppgiftsskyldighet.

8§.

Myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva skyldighet för
den, som yrkesmässigt köper eller säljer
viss förnödenhet eller yrkesmässigt
utför viss tjänst, att på anfordran
av den myndighet, som meddelat föreskriften,
eller annan myndighet, som
därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten
finner erforderliga för utövning
av den priskontrollerande verksamhet,
som åligger myndigheten;

2) för kontroll av lämnade uppgifter
eller tillämpade priser förete handelsböcker
och affärshandlingar för
myndigheten.

Försummar någon efter anfordran,
varom ovan sägs, att fullgöra vad
honom i följd därav åligger, äger
myndighet som meddelat föreskriften
förelägga honom vite. Länsstyrelse
äger i förekommande fall förordna om
uttagande av sådant vite.

(Förslag:)

stycket sägs, eller erbjuda sig att utföra
tjänsten mot sådant vederlag.

9 §•

Om uppgiftsskyldighet.

10 §.

1) lämna de uppgifter myndigheten
finner erforderliga för utövning
av den priskontrollerande verksamhet,
som åligger myndigheten;

2) för kontroll av lämnade uppgifter
eller tillämpade priser förete handelsböcker
och affärshandlingar för
myndigheten.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

9 §•

Det åligger envar att, vid förfrågan
av länsstyrelse eller polismyndighet
eller annan myndighet som Konungen
bestämmer, lämna uppgift, huruvida
och i vilken myckenhet han innehar
viss förnödenhet av vikt för befolkningen
eller ptoduktionen.

Vägrar någon att lämna begärd uppgift
eller finnes skälig anledning misstänka,
att han söker vilseleda myndighet
i fråga om sitt innehav av förnödenheten,
må undersökning verkställas
av kontor, lagerlokal eller annan
lägenhet, var över han förfogar, så
ock granskning ske av hans handelsböcker
och affärshandlingar. I fråga
om befogenhet att besluta angående
undersökning eller granskning, som
nu nämnts, samt beträffande tid, då
undersökning må äga rum, och förfarandet
därvid skola bestämmelserna
angående husrannsakan äga tilllämpning.

Särskilda bestämmelser.

10 §.

Myndighet som Konungen bestämmer
äger beträffande yrkesmässig försäljning
av viss förnödenhet meddela
särskilda bestämmelser angående
skyldighet att å försäljningsställe hava
anslag med prisuppgifter av viss
beskaffenhet samt angående skyldighet
att sälja förnödenheten efter vikt
eller mätt eller, där förnödenheten
saluföres förpackad, i förpackningar
märkta på visst sätt, så ock annan
dylik bestämmelse, som må vara ägnad
att motverka oskälig prisstegring
eller att ordna tillförsel, saluhållande
eller förbrukning av förnödenheten.

(Förslag:)

Särskilda bestämmelser.

11 §•

Myndighet som Konungen bestämmer
äger beträffande yrkesmässig
försäljning av viss förnödenhet meddela
särskilda bestämmelser angående
skyldighet att å försäljningsställe
hava anslag med prisuppgifter av viss
beskaffenhet samt angående skyldighet
att sälja förnödenheten efter vikt
eller mått eller, där förnödenheten saluföres
förpackad, i förpackningar
märkta på visst sätt, så ock annan dylik
bestämmelse, som må vara ägnad
att motverka oskälig prisstegring eller
att ordna tillförsel, saluhållande
eller förbrukning av förnödenheten.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:1)

Vad i första stycket är stadgat skall

1 tillämpliga delar gälla även i fråga
om yrkesmässigt utförande av viss
tjänst.

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §•

1 m o m. Med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader eller, om
brottet med hänsyn till omständigheterna
är att anse såsom grovt, med
fängelse eller straffarbete i högst två
år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra
anmälningsskyldighet, söm föreskrivits
jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande
av anmälningsskyldigheten lämnat
medvetet oriktig uppgift eller som,
med vetskap om att prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet
eller tjänst eller att visst pris å förnödenhet
godkänts jämlikt 2 a § 2
mom. eller att prissänkning beträffande
viss förnödenhet eller tjänst
föreskrivits jämlikt 2 a § 3 mom.,
utan tillstånd försålt eller saluhållit
förnödenheten till högre pris än det
sålunda fastställda eller i återförsäljningssyfte
för densamma betalat
eller förklarat sig villig att betala sådant
pris eller för utförande av tjänsten
uppburit eller krävt högre pris
än det fastställda eller som, med vetskap
om att föreskrift enligt 2 a §

2 mom. meddelats beträffande viss
förnödenhet, brutit mot föreskriften;

2) den som, med vetskap om att
normalpris gäller å viss förnödenhet
eller tjänst, utan tillstånd försålt eller
saluhållit förnödenheten för högre
pris eller i återförsäljningssyfte för

1 Jämför 11 § l mom. 1) med 12 § 1 mom. 5)
och 6) i den föreslagna nya lagen.

(Förslag:)

Vad i första stycket är stadgat skall
i tillämpliga delar gälla även i fråga
om yrkesmässigt utförande av viss
tjänst.

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 §.

1 mom. Med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader eller, om
brottet med hänsyn till omständigheterna
är att anse såsom grovt, med
fängelse eller straffarbete i högst två
år straffes

1) den som, med vetskap om att
normalpris gäller å viss förnödenhet
eller tjänst, utan tillstånd försålt eller
saluhållit förnödenheten för högre
pris eller i återförsäljningssyfte för

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

densamma betalat eller förklarat sig
villig att betala högre pris eller för
utförande av tjänsten uppburit eller
krävt högre belopp;

3) den som, efter avgivande av sådan
utfästelse beträffande förnödenhet
eller tjänst som i 4 § sägs, utan
tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten
eller utfört eller erbjudit
sig att utföra tjänsten till högre pris
än det utfästa eller eljest i strid mot
utfästelsen eller som, med vetskap om
utfästelsen, i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig villig att köpa
förnödenheten i strid mot utfästelsen;

4) den som med vetskap om föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att köpa viss förnödenhet,
eller om villkor, som i anledning
av denna lag uppställts för rätten
att köpa förnödenheten, köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenheten
i strid mot föreskriften eller
villkoret;

5) den som med vetskap om föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att sälja viss förnödenhet
eller utföra viss tjänst, eller om
villkor, som i anledning av denna lag
uppställts för rätten att sälja förnödenheten
eller utföra tjänsten, försålt
eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig
villig att köpa förnödenheten eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
i strid mot föreskriften eller villkoret; -

( Förslag:)

densamma betalat eller förklarat sig
villig att betala högre pris eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
för högre belopp;

2) den som, efter avgivande av sådan
utfästelse beträffande förnödenhet
eller tjänst som i 4 § sägs, utan
tillstånd försålt eller saluhålUt förnödenheten
eller utfört eller erbjudit
sig att utföra tjänsten till högre pris
än det utfästa eller eljest i strid mot
utfästelsen eller som, med vetskap om
utfästelsen, i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig villig att köpa
förnödenheten i strid mot utfästelsen;

3) den som med vetskap om föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att köpa viss förnödenhet,
eller om villkor, som i anledning
av denna lag uppställts för rätten att
köpa förnödenheten, köpt eller förklarat
sig villig att köpa förnödenheten
i strid mot föreskriften eller villkoret; 4)

den som med vetskap om föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att sälja viss förnödenhet
eller utföra viss tjänst, eller om
villkor, som i anledning av denna lag
uppställts för rätten att sälja förnödenheten
eller utföra tjänsten, försålt
eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig villig
att köpa förnödenheten eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
i strid mot föreskriften eller villkoret; 5)

den som, med vetskap om att
prisstopp föreskrivits beträffande viss
förnödenhet eller tjänst eller att prissänkning
beträffande viss förnödenhet
eller tjänst föreskrivits jämlikt
6 § 2 mom., utan tillstånd försålt eller
saluhållit förnödenheten till högre

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

6) den som försålt eller saluhållit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig att
utföra tjänst mot vederlag, som i 6 §
sägs;

7) den som försålt eller saluhållit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig att
utföra tjänst under villkor, som jämlikt
7 § icke må uppställas;

8) den som vid lämnande av uppgift,
som i 8 eller 9 § avses, eller i
samband med undersökning eller
granskning, som avses i sistnämnda
paragraf, sökt vilseleda myndighet.

(Förslag:)

pris än det sålunda fastställda eller i
återförsäljningssyfte för densamma
betalat eller förklarat sig villig att betala
sådant pris eller utfört eller erbjudit
sig att utföra tjänsten till högre
pris än det fastställda;

6) den som, med vetskap om att
visst pris å förnödenhet eller tjänst
godkänts jämlikt 7 § eller att prissänkning
beträffande viss förnödenhet
eller tjänst föreskrivits jämlikt
samma paragraf, utan tillstånd försålt
eller saluhållit förnödenheten till
högre pris än det sålunda fastställda
eller i återförsäljningssyfte för densamma
betalat eller förklarat sig villig
att betala sådant pris eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
till högre pris än det fastställda eller
som, med vetskap om att föreskrift
enligt 7 § meddelats beträffande viss
förnödenhet eller tjänst, brutit mot
föreskriften;

7) den som försålt eller saluhållit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig att
utföra tjänst mot vederlag, som i 8 §
sägs;

8) den som försålt eller saluhåilit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig att
utföra tjänst under villkor, som jämlikt
9 § icke må uppställas;

9) den som vid lämnande av uppgift,
som i 10 § avses, sökt vilseleda
myndighet.

Lika med den, som försålt eller
saluhållit förnödenhet till för högt
pris eller som utfört eller erbjudit sig
att utföra tjänst till sådant pris, skall

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen
avsett att bereda sig
otillbörlig vinst av betydande storlek.

2 mom. Lika med den, som försålt
eller saluhållit förnödenhet till
för högt pris eller som för utförande
av tjänst uppburit eller krävt för högt
belopp eller som för köp av förnödenhet
betalat eller förklarat sig villig
att betala för högt pris, skall anses
den, som för förnödenheten eller
tjänsten uppburit, krävt, betalat eller
förklarat sig villig att betala i annat
än penningar utgående vederlag till
värde uppenbarligen överstigande det
tillåtna priset. Lika med förvärv i
återförsäljningssyfte skall anses förvärv
i syfte att använda förnödenheten
i yrkesmässig förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut
angivits dömas för delaktighet i av
säljare begånget brott som i 1 mom.
under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7) avses,
där ej köparen uppsåtligen förlett säljaren
till brottet. Vad sålunda är stadgat
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande den, som erlagt eller
förbundit sig att erlägga betalning för
tjänst som i 1 mom. under 1), 2), 3),
5), 6) eller 7) avses, så ock i fråga om
säljares delaktighet i sådant av köpare
begånget brott som i 1 mom. under
4) avses.

3 m o m. Fälles någon till straff
enligt 1 mom. eller 2 mom. första stycket,
skall domstolen tillika förplikta
honom att utgiva värdet av taget eller
avtalat vederlag eller värdet av för -

( Förslag:)

anses den, som för försåld förnödenhet
eller utförd tjänst krävt för högt
pris.

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen
avsett att bereda sig
otillbörlig vinst av betydande storlek.

2 mom. Lika med den, som försålt
eller saluhållit förnödenhet till
för högt pris eller som utfört eller erbjudit
sig att utföra tjänst till för högt
belopp eller som för försåld förnödenhet
eller utförd tjänst krävt för högt
pris eller som för köp av förnödenhet
betalat eller förklarat sig villig att
betala för högt pris, skall anses den,
som för förnödenheten eller tjänsten
uppburit, krävt, betalat eller förklarat
sig villig att betala i annat än penningar
utgående vederlag till värde
uppenbarligen överstigande det tilllåtna
priset. Lika med förvärv i återförsäljningssyfte
skall anses förvärv i
syfte att använda förnödenheten i yrkesmässig
förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut
angivits dömas för delaktighet i av
säljare begånget brott som i 1 mom.
under 1), 2), 4), 5), 6), 7) eller 8) avses,
där ej köparen uppsåtligen förlett
säljaren till brottet. Vad sålunda är
stadgat skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande den, som erlagt
eller förbundit sig att erlägga betalning
för tjänst som i 1 mom. under
1), 2), 4), 5), 6), 7) eller 8) avses, så
ock i fråga om säljares delaktighet i
sådant av köpare begånget brott som
i 1 mom. under 3) avses.

3 mom. Fälles någon till straff
enligt 1 mom. eller 2 mom. första
stycket, skall domstolen tillika förplikta
honom att utgiva värdet av
uppburet eller avtalat vederlag; dock

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

nödenhet som undanhållits; dock att,
i den mån särskilda förhållanden därtill
föranleda, nedsättning må ske av
det värde som skall utgivas.

12 §.

Åsidosätter någon bestämmelse, som
meddelats jämlikt 10 §, straffes med
böter från och med två till och med
trehundra kronor.

13 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna lag inhämtats genom
anmälan eller uppgift eller vid granskning
av handelsböcker eller affärshandlingar
eller vid undersökning,
som i 9 § sägs, må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande
av det med bestämmelserna avsedda
ändamål. Bryter någon häremot, straffes
med dagsböter eller fängelse.

14 §.

Brott, varom i 11 § sägs, må av allmän
åklagare åtalas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet,
som Konungen bestämmer.

Brott, varom i 13 § sägs, må av allmän
åklagare åtalas allenast efter angivelse
av målsäganden.

15 §.

Åtal för förseelse, som avses i 12 §,
anhängiggöres vid polisdomstol, där
sådan år inrättad, men eljest hos poliskammare
eller, där sådan icke finnes,
vid allmän domstol.

15 a §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken
förordnas om dem som gå rättens
eller länsstyrelsens bud och ärende,

(Förslag:)

att, i den mån särskilda förhållanden
därtill föranleda, nedsättning må
ske av det värde som skall utgivas.

13 §.

Åsidosätter någon bestämmelse,
som meddelats jämlikt 11 §, straffes
med böter från och med två till och
med trehundra kronor.

14 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna lag inhämtats genom
anmälan eller uppgift eller vid granskning
av handelsböcker eller affärshandlingar
må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det
med bestämmelserna avsedda ändamål.
Bryter någon häremot, straffes
med dagsböter eller fängelse.

15 §.

Brott, varom i 12 § sägs, må av allmän
åklagare åtalas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet,
som Konungen bestämmer.

Brott, varom i H § sägs, må av
allmän åklagare åtalas allenast efter
angivelse av målsäganden.

16 §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken
förordnas om dem som gå rättens eller
länsstyrelsens bud och ärende,

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:1)

gälle ock om befattningshavare som
har att öva tillsyn å efterlevnaden av
denna lag.

16 §.

Böter och viten, som ådömas enligt
denna lag, ävensom vad någon förpliktas
utgiva enligt 11 § 3 mom. tillfalla
kronan.

17 §.

över myndighets beslut jämlikt 3 §
första stycket må, där Konungen så
för ordnat, klagan icke föras.

Beslut, som myndighet i annat fall
ån i första stycket avses meddelat
jämlikt 3 §, så ock myndighets beslut
jämlikt 2 §, 2 a §, 8 § första stycket
eller 10 § skall utan hinder av
förd klagan lända till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan varda förordnat.

18 §.

Konungen äger meddela de närmare
bestämmelser, som erfordras
för tillämpning av denna lag.

Denna lag" träder i kraft den 1
juli 1942 samt gäller till och med den
30 juni 1943.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande
längre än lagen äger giltighet.

Föreskrift eller beslut jämlikt 2, 3,
5, 8, 9 eller 10 § eller utfästelse jämlikt
4 § skall ej gälla längre än förordnande
som nyss sagts är gällande.

Föreskrift jämlikt 3 § eller utfästelse
jämlikt 4 § eller sådant villkor be 1

Jämför också övergångsbestämmelserna i
lagarna den 4 juni 1943 (nr 308) och den 18
maj 1945 (nr 203) om fortsatt giltighet av prisrcgleringslagen
den 30 juni 1942 (nr 459).

(Förslag:)

gälle ock om befattningshavare som
har att öva tillsyn å efterlevnaden
av denna lag.

17 §.

Böter och viten, som ådömas enligt
denna lag, ävensom vad någon
förpliktas utgiva enligt 12 § 3 mom.
tillfalla kronan.

18 §.

Beslut, som myndighet meddelat
jämlikt 3, 4, 6 eller 7 §, 10 § första
stycket eller 11 §, skall utan hinder
av förd klagan lända till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan varda förordnat.

19 §.

Konungen äger meddela de närmare
bestämmelser, som erfordras för
tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1941 samt gäller till och med den 30
juni 1948.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande
längre än lagen äger giltighet.

Föreskrift eller beslut jämlikt 3,
5, 6, 7, 10 eller 11 § eller utfästelse
jämlikt 4 § skall ej gälla längre än
förordnande som nyss sagts är gällande.

Föreskrift jämlikt 3, 6 eller 7 § eller
utfästelse jämlikt 4 § eller sådant

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

träffande högsta pris, som i anledning
av denna lag uppställts i samband
med meddelande av föreskrift
enligt 5 §, skall icke äga tillämpning
i fråga om avtal om köp eller utförande
av tjänst, som slutits innan föreskriften
trädde i kraft eller utfästelsen
eller villkoret blev gällande, såvida
i avtalet vederlaget blivit till beloppet
bestämt.

I 13 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt
och vad i lagen stadgas rörande
överträdelse av samma föreskrift
ävensom vad där stadgas i fråga
om annat brott, som begåtts under
tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas
giltighet, skall äga tilllämpning
även efter det lagens bestämmelser
i övrigt upphört att gälla.

Föreskrift eller beslut, som meddelats
jämlikt 2, 3, 4, 8, 9 eller 11 § prisregleringslagen
den 13 juni 1941, eller
utfästelse, varom i 7 § samma lag
förmäles, skall gälla såsom om föreskriften
eller beslutet meddelats eller
utfästelsen avgivits jämlikt motsvarande
stadgande i denna lag.

( Förslag:)

villkor beträffande högsta pris, som
i anledning av denna lag uppställts i
samband med meddelande av föreskrift
enligt 5 §, skall icke äga tilllämpning
i fråga om avtal om köp
eller utförande av tjänst, som slutits
innan föreskriften trädde i kraft eller
utfästelsen eller villkoret blev gällande,
såvida i avtalet vederlaget blivit
till beloppet bestämt.

Stadgandet i 6 § 1 mom. första stycket
sista punkten skall icke äga tillämpning
beträffande överlåtelse av
rörelse, som skett före den 29 maj
1945.

I 14 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt
och vad i lagen stadgas rörande
överträdelse av samma föreskrift
ävensom vad där stadgas i fråga
om annat brott, som begåtts under
tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas
giltighet, skall äga tilllämpning
även efter det lagens bestämmelser
i övrigt upphört att gälla.

Föreskrift eller beslut, som meddelats
jämlikt 3, 4, 8 eller 11 § prisregleringslagen
den 13 juni 1941, eller
utfästelse, varom i 7 § samma lag förmäles,
ävensom föreskrift eller beslut,
som meddelats jämlikt 2 a, 3, 5, 8
eller 10 § prisregleringslagen den 30
juni 1942, eller utfästelse, varom i 4- §
sistnämnda lag förmäles, skall gälla
såsom om föreskriften eller beslutet
meddelats eller utfästelsen avgivits
jämlikt motsvarande stadgande i denna
lag.

Före avlämnandet av propositionen nr 257 ha inom riksdagen väckts två
motioner, nr 112 i första kammaren av herr öhman m. fl. och nr 193 i andra
kammaren av herr Karlsson i Stuvsta m. fl., om effektivisering och skärpning
av den statliga priskontrollen m. m. Motionerna, som äro likalydande,
ha efter hänvisning till tillfälliga utskott på grund av framställning, som gjorts

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

av dessa utskott med stöd av § 8 i reglementariska föreskrifter för riksdagen,
av kamrarna överlämnats till lagutskott och behandlats av andra lagut
skottet gemensamt med propositionen nr 257.

I samband med propositionen har utskottet vidare till behandling förehaft
tre i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren

nr 324 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl. och
inom andra kammaren

nr 478 av herr Hagberg i Malmö m. fl. samt
nr 479 av herr Jansson i Örebro m. fl.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Motionärernas yrkanden återgivas i det följande (s. 23). I fråga om motiveringen
för yrkandena hänvisas till motionerna.

Gällande rätt.

Nu gällande prisreglering slag, som utfärdades den 30 juni 1942 (nr 459),
trädde i kraft den 1 juli samma år och ägde ursprungligen giltighet till och
med den 30 juni 1943. Sedermera har lagen successivt förlängts på ett år i
sänder, senast genom lagen den 22 mars 1946 (nr 95) om fortsatt giltighet
av prisregleringslagen. Enligt sistnämnda lag äger prisregleringslagen fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1947. Genom lagar den 4 juni 1943 (nr 308)
och den 18 maj 1945 (nr 203) genomfördes vissa ändringar i prisregleringslagen.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras, för
att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt förordnande
därom meddelas. Genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 460) meddelade
Konungen med riksdagens samtycke sådant förordnande att gälla från
och med den 1 juli 1942 tills vidare. Förordnandet är alltjämt gällande.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här
nämnas.

I 2 a § meddelas vissa bestämmelser angående s. k. prisstopp. Sålunda stadgas
i 2 a § 1 mom., att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller som
frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten
eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives,
eller, om han då icke sålde förnödenhet eller utförde tjänst varom fråga
är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han
före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften angivna dagen
överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet eller utföres
tjänst, som med föreskriften avses, skall dock såsom stoppris för den nye

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 46. 2

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående innehavaren högst
ägt uttaga.

Enligt andra stycket i förevarande moment må föreskrift om prisstopp
meddelas att gälla för viss tid, högst tre månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet
förlängas, varje gång för högst tre månader. Den som meddelat prisstopp
äger bestämma på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd
till prishöjning.

I 2 a § 2 mom. stadgas, att om prisstopp föreskrivits beträffande viss
förnödenhet, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,
att förnödenhet, som är avsedd att erhålla samma eller liknande användning
som den prisreglerade förnödenheten och som icke saluförts inom
landet före den dag prisstoppet föreskrevs, icke må under den tid prisstoppet
är gällande försäljas eller utbjudas till avyttring med mindre priset å
förnödenheten godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Godkänt
pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten.

Vidare stadgas i 2 a § 3 mom., att om prisstopp föreskrivits beträffande
viss förnödenhet eller tjänst eller om pris å viss förnödenhet godkänts jämlikt
2 mom. och därefter inträda sådana på prisbildningen inverkande förhållanden
att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänkning. Förordnande
som nyss sagts må meddelas beträffande viss förnödenhet eller tjänst eller
beträffande viss företagare. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
må ock meddela förordnande om prissänkning beträffande viss företagare,
därest för honom gällande stoppris väsentligt överstiger det gängse
priset. Förordnande som nu sagts gäller under den tid prisstoppet är gällande.
Det fastställda priset må icke överskridas utan tillstånd av myndighet
som Konungen bestämmer.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj:t genom kungörelser
den 4 juni 1943 (nr 310) och den 25 maj 1945 (nr 209). Sistnämnda
kungörelse, som trädde i kraft den 1 juni 1945 samt gällde till och med den
31 augusti 1945, har sedermera erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse
den 30 maj 1947 (nr 214) för tiden till och med den 30 juni 1947.
Prisstoppdag är i flertalet fall den 31 oktober 1942.

I fråga om innehållet i övrigt i gällande prisregleringslag får utskottet hänvisa
till redogörelsen å s. 18—20 i propositionen samt förestående lagtext.

I 5 § allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 stadgas, att där det för
att tillgodose behov av förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller
produktionen, eller för att bereda tillgång till förnödenhet, som är behövlig
för krigsbruk eller annat ändamål av betydelse för det allmänna, finnes erforderligt,
att från fastighet tillhandahålles förnödenhet, som där frambringas
eller finnes tillgänglig, eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas,
beredes eller iståndsättes viss förnödenhet, eller där för tillgodoseende
av behov som nyss är sagt eller eljest för tillgodoseende av ändamål av

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

betydelse för det allmänna finnes erforderligt, att med järnväg, fartyg, motorfordon
eller annat transportmedel verkställes forsling för kronans räkning,
allt utan att kronan i övrigt förfogar över egendomen, vare ägare eller
innehavare av sådan egendom pliktig att, i den mån Konungen så föreskriver,
ombesörja, att förnödenheten frambringas, tillverkas, beredes, iståndsättes
eller tillhandahålles eller forsling som nyss sagts verkställes, så ock
vidtaga därför erforderliga åtgärder.

Priskontrollnämndens förslag.

I en den 17 februari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har
statens priskontrollnämnd hemställt, att prisregleringsbestämmelsema måtte
förlängas att gälla under ytterligare ett år och att i samband därmed vissa
ändringar måtte vidtagas i nu gällande prisregleringslag. Vid skrivelsen funnos
fogade förslag till ny prisregleringslag ävensom en inom priskontrollnämnden
upprättad promemoria rörande de föreslagna lagändringarna.

Till stöd för sin hemställan om förlängning av lagstiftningen har nämnden
anfört, att utsikterna för den ekonomiska utvecklingen under den närmaste
framtiden, vilka nämnden icke ansett sig behöva närmare analysera,
vore sådana, att de uppenbart motiverade fortsatt priskontroll efter sagda
tidpunkt.

I sin skrivelse har nämnden vidare framhållit vissa principiella synpunkter
beträffande den fortsatta priskontrollen. I
detta hänseende har nämnden uttalat, att frågan om riktlinjerna för den
fortsatta priskontrollen med hänsyn till föreliggande tendenser i den ekonomiska
utvecklingen under senare tid i olika sammanhang varit föremål för
diskussion. Nya direktiv för priskontrollen i stället för nu gällande, vilka
nämnden erhållit i samband med det allmänna prisstoppets införande år
1942, hade emellertid ännu icke givits. Det förelåge sålunda ännu icke alla
förutsättningar för en bedömning av vilka ändringar i prisregleringslagen
som kunde komma att visa sig erforderliga vid den fortsatta priskontrollen,
men nämnden hade ansett sig redan nu i sammanhang med spörsmålet om
förlängning av prisregleringslagen böra till behandling upptaga frågan om
sådana ändringar i prisregleringslagen, som nämnden med utgångspunkt från
nu föreliggande erfarenheter och behov funnit erforderliga.

Sedan nämnden härefter erinrat om att utformningen av den fortsatta
priskontrollen berörts i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,
har nämnden anfört, att behovet av en prispolitik, som medgåve möjlighet att
anpassa sig efter växlande förhållanden och att företaga jämkningar i prisrelationerna,
bleve allt starkare ju längre man i tiden avlägsnade sig från
den ursprungliga prisstoppdagen. Det vore uppenbart att ju längre tid det
allmänna prisstoppet ägde bestånd, med desto större styrka måste man resa
kravet på en översyn av stoppriserna i och för sig, detta även av hänsyn till
rättvisa olika företagare emellan. Delta innebure, att prisstoppet måste i

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

större utsträckning än hittills få utnyttjas såsom ett självständigt prisregleringsinstrument,
varigenom riskerna för en snedvridning av prisrelationema
komme att minskas.

Nämnden har härefter närmare behandlat de ändringar i prisregleringslagen,
vilka enligt nämndens mening nu syntes erforderliga.
Dessa vore av sådan omfattning, att en helt ny lag borde utfärdas. Sålunda
har nämnden föreslagit, att möjligheterna att förordna om sänkning av stopppris
måtte utvidgas. Såsom förutsättning för sänkning borde angivas allenast,
att priset befunnes vara högre än som kunde anses skäligt. I promemorian
har framhållits, att mot en sådan avfattning av stadgandet torde näppeligen
kunna invändas, att den vore för vidsträckt, ty jämförde man därmed formuleringen
av normalprisstadgandet, funne man, att det sistnämnda såsom
kriterium på normalpris endast fastsloge, att det är ett pris, »som prövas skäligt».
De nu nämnda sänkningsmöjligheterna borde föreligga såväl generellt
beträffande viss förnödenhet eller tjänst som speciellt beträffande viss säljare
eller företagare. Det kunde visserligen här möjligen invändas, att t. ex.
normalprissättning i stället skulle kunna användas för att generellt sänka ett
för högt stoppris, men den här skisserade sänkningsmetoden kunde i många
fall vara smidigare än normalprisreglering.

Vidare har nämnden föreslagit införande av en bestämmelse om rätt att
fastställa visst pris i anslutning till en genomförd spärr i utövning av viss
verksamhet. Prisfastställelsen borde kunna ske, utan att några invecklade
förutsättningar förelåge. Åtgärden avsåges kunna vidtagas, såväl innan en
förnödenhet eller tjänst första gången tillhandahölles som efter det att förnödenheten
eller tjänsten börjat tillhandahållas. Bestämmelsen, som utformats
i nära anslutning till det nuvarande stadgandet i 2 a § 2 mom., skilde sig
från detsamma i huvudsak därutinnan, att den även avsåge tjänst. Det förutsattes
såsom självfallet, att det nya stadgandet bringades i tillämpning med
varsamhet, så att några produktionshämmande verkningar ej uppkomme.
Liksom den nuvarande bestämmelsen borde nämnda stadgande ej tillämpas
generellt utan endast i visst fall. Avgöranderätten härvidlag borde städse tillkomma
Kungl. Maj:t.

Därjämte har nämnden föreslagit vissa andra ändringar, varibland märkes,
att föreskriften om längsta stopptid skulle ändras så, att nuvarande längsta
prisstopptid om tre månader förlängdes till sex månader.

För närmare upplysningar om priskontrollnämndens förslag får utskottet
hänvisa till redogörelse å s. 20—26 i propositionen.

Yttranden över priskontrollnämndens förslag.

över priskontrollnämndens skrivelse med därvid fogade handlingar ha
efter remiss yttrande avgivits av fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium
(efter hörande av Stockholms handelskammare, handelskammaren i
Göteborg och Skånes handelskammare), statens livsmedelskommission, Sveriges
industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sve -

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

riges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa förbundet samt
landsorganisationen i Sverige.

Kommerskollegium har anfört, att kollegium vore av den uppfattningen att
den allmänna priskontrollen borde avskaffas så snart varuförsörjningen och
omständigheterna i övrigt det medgåve. Ett avskaffande syntes dock icke
under nuvarande förhållanden möjligt.

Landsorganisationen har i sitt yttrande fört fram tanken, att i syfte att
hindra illojala produktionsomläggningar stadgandet om försäljningsspärr
skulle kompletteras med en befogenhet att vid behov ålägga viss producent
att tillverka viss vara till fastställt pris. Ett dylikt stadgande vore inrymt
t. ex. i den norska prisregleringslagen. En föreskrift om produktionstvång i
exceptionella fall borde för att bli effektiv kompletteras med ett stadgande
om straffpåföljd. Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida inte staten borde
utrustas med befogenhet att driva tillverkningen i egen regi, ifall företagaren
vägrade fortsätta att producera ur folkhushållets synpunkt viktiga förnödenheter
till priser, som tillförsäkrade honom skälig vinst.

I övrigt får utskottet hänvisa till de redogörelser för remissyttrandenas innehåll,
som återfinnas i propositionen å s. 21 och 26—32.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har till en början
framhållit, att då en lagstiftning på förevarande område uppenbarligen vore
erforderlig jämväl efter utgången av juni månad 1947, då giltighetstiden för
nu gällande prisregleringslag utlöpte, en förlängning av giltighetstiden, förslagsvis
till och med den 30 juni 1948, borde ske.

Departementschefen har vidare anfört:

»I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har jag vid framläggandet
av finansplanen för nästkommande budgetår berört jämväl frågan,
i vad mån åtgärder kunde vidtagas i syfte att hålla prisnivån i stort sett
oförändrad. I detta hänseende uttalade jag, att riktlinjen icke kunde bliva
någon annan än den, att den stabilitet i priserna, som praktiskt taget förelegat
under de sist förflutna fyra åren skulle upprätthållas, vilket emellertid
icke behövde innebära, att jämkningar skulle vara uteslutna när särskilda
omständigheter förändrat förutsättningarna för produktionen eller när det
kunde visas att produktionen av vissa standardvaror försvårades och övergången
till mera lyxbetonad tillverkning blivit alltför lockande vid gällande
prisrelationer. Enligt vad jag vidare uttalade finge den förstärkning av kontrollen,
som kunde bliva behövlig, icke utgöra ett avgörande hinder för en
politik, som också i fråga om prisregleringen sökte anpassa sig efter växlande
förhållanden. Även vid senare tillfällen, då den ekonomiska politiken
varit under diskussion, har vikten av en effektiviserad priskontroll från min
sida understrukits.

De av priskontrollnämnden föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

rörande prisregleringen avse i främsta rummet att bereda ökade möjligheter
till dels sänkning av stoppris och dels prisfastställelse i anslutning till en
spärr i utövning av viss verksamhet.

Vad först angår möjligheterna att sänka stoppris äro desamma för närvarande
begränsade till vissa undantagsfall. Sålunda erfordras antingen att efter
stopprisets införande sådana på prisbildningen inverkande förhållanden inträffat,
att priset skäligen bör sänkas, eller att stoppriset hos en viss företagare
väsentligt överstiger det gängse priset. Enligt priskontrollnämndens
förslag skola dessa bestämmelser ersättas med ett generellt stadgande om
rätt för den prisövervakande myndigheten att förordna om sänkning av
stoppris så snart detta befinnes vara högre än som kan anses skäligt. Ett
sådant förordnande skall enligt förslaget jämväl kunna utfärdas allenast
i fråga om viss säljare eller företagare.

Beträffande den av nämnden föreslagna bestämmelsen om prisfastställelse
i anslutning till en spärr i utövning av viss verksamhet torde jag få erinra om
att sådan spärr enligt gällande lagstiftning kan föreskrivas endast såvitt angår
förnödenhet, som är avsedd att erhålla samma eller liknande användning
som annan prisstoppad förnödenhet och som icke saluförts före prisstoppets
införande. I detta hänseende innebär priskontrollnämndens ändringsförslag
såvitt angår förnödenheter, att föreskrift skall kunna meddelas därom, att
viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas utan att priset å förnödenheten
dessförinnan godkänts. Sådan föreskrift må jämväl kunna meddelas
allenast beträffande viss säljare. Därjämte innebär nämndens förslag, att vad
nu sagts i fråga om förnödenhet skall äga motsvarande tillämpning beträffande
utförande av eller erbjudande att utföra viss tjänst.

Under remissbehandlingen av priskontrollnämndens framställning ha olika
uppfattningar kommit till synes rörande lämpligheten av att genomföra de
utav nämnden föreslagna skärpningarna i priskontrollen. Sålunda ha flera
näringsorganisationer avstyrkt förslagen i fråga under motivering bland annat
att desamma syntes onödiga och att i stället en uppmjukning av priskontrollen
borde komma till stånd, medan å andra sidan landsorganisationen
ansett, att ytterligare skärpningar i prisregleringsbestämmelsema borde
vidtagas i syfte att öka priskontrollens effektivitet.

Enligt min mening är det angeläget att bestämmelserna rörande priskontrollen
utformas på sådant sätt, att kontrollen smidigt kan anpassas efter
de aktuella förhållandena. I nuvarande läge synes det vara av särskild betydelse
att prisstoppbestämmelsema, vilka enligt gällande prisregleringslag äro
av förhållandevis begränsad räckvidd, utvidgas i syfte att möjliggöra ett
förhindrande av ogynnsamma förändringar i produktionen. Då denna synpunkt
tillgodosetts i priskontrollnämndens förslag om skärpning av föreskrifterna
rörande sänkning av stoppris och prisfastställelse i samband med
en spärr i utövningen av viss verksamhet och då dessa ändringar jämväl i övrigt
synas motiverade, tillstyrker jag, att desamma genomföras. Vad särskilt
angår förslaget om utvidgning av den nu gällande bestämmelsen om försäljningsspärr
beträffande förnödenhet att omfatta jämväl utförande av eller

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

• 23

erbjudande att utföra viss tjänst vill jag framhålla, att ehuru något större
utrymme för tillämpning av denna utvidgade spärregel av praktiska skäl
knappast förefinnes, regeln i fråga dock torde kunna bliva av viss betydelse.

Den av landsorganisationen förordade ytterligare skärpningen av nu berörda
bestämmelser är jag icke beredd att taga ställning till i detta sammanhang.

Såsom understrukits under remissbehandlingen är det angeläget, att de av
mig förordade nya bestämmelserna rörande priskontrollen tillämpas på sådant
sätt, att några produktionshämmande verkningar icke inträda. Självfallet
bör bemyndigande att förordna om sänkning av stoppris eller om prisfastställelse
i samband med spärr i utövning av viss verksamhet lämnas av
Kungl. Maj:t från fall till fall.

Vidare anser jag mig böra förorda det av priskontrollnämnden framlagda
förslaget om förlängning av längsta prisstopptiden från tre till sex månader.»

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Motionerna.

Motionärerna ha i motionerna framställt följande yrkanden.

I de likalydande motionerna I: 112 och II: 193 föreslås, »dels att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om omedelbara åtgärder för en effektivisering
och skärpning av den statliga priskontrollen liksom för en demokratisering
av priskontrollnämndens sammansättning, dels ock att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om skyndsam utredning om den statliga
priskontrollens framtid och fortsatta organisation».

I motionerna 1:324 och 11:478, vilka äro likalydande, hemställes, »att
riksdagen vid behandling av propositionen nr 257 med förslag till prisregleringslag
måtte dels, med bifall till förslaget i denna del, besluta att 2 §, 9 §,
11 § 3 mom. samt 17 § första stycket måtte utgå ur gällande prisregleringslag,
dels avslå förslaget till ändringar i sistnämnda lag i övrigt, dels ock —
med beaktande av i motionerna framförda synpunkter — förorda en smidigare
tillämpning av lagen, så att bättre prisrelationer åstadkommas och
gynnsammare förutsättningar skapas för produktion av nödvändighetsvaror».

Motionärerna i motionen II: 479 hemställa, att riksdagen godkänner
Kungl. Maj:ts proposition nr 257 med tillägget att i lagen intages en bestämmelse
om produktionstvång i enlighet med i motionen angivna riktlinjer
samt att utskottet måtte formulera en sådan bestämmelse jämte erforderlig
ansvarsbestämmelse.

Vid 1946 års riksdag väcktes två likalydande motioner, nr 188 i första
kammaren av herrar öhman och Linderot och nr 268 i andra kammaren av
herr Hagberg i Luleå m. fl., i vilka motioner yrkades att riksdagen i skri -

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

velse till Kungl. Maj:t skulle begära, att den statliga priskontrollen skulle
bestå och framför allt inriktas på att bryta monopolprissättning, för vilket
ändamål gällande prislagstiftning måste anpassas till de förändrade förhållandena,
priskontrollapparaten effektiviseras och en demokratisering av
framför allt priskontrollnämndens sammansättning äga rum.

Första kammarens andra tillfälliga utskott uttalade i sitt utlåtande nr 13
i anledning av den inom kammaren väckta motionen, att frågan om behovet
av att bibehålla priskontrollen efter den 30 juni 1947, till vilken dag prisregleringslagen
förlängts, finge bliva beroende av hur förhållandena vid denna
tidpunkt gestaltade sig. Om priskontrollen då ansåges böra bibehållas,
finge därvid jämväl tagas under omprövning frågan om en effektivisering
av densamma samt om en mera allsidig representation inom priskontrollorganen.
Utskottet, som i övrigt hänvisade till det av riksdagen godkända
förslaget till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet,
hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon kammarens åtgärd.
Denna hemställan bifölls av kammaren.

Till samma hemställan nådde andra kammarens tredje tillfälliga utskott
fram i sitt utlåtande nr 13 i anledning av den inom andra kammaren väckta
motionen. Utskottet framhöll, att priskontrollen i dess nuvarande gestaltning
vore en helt krisbetonad företeelse. I motionen hade den införts i ett större
sammanhang och givits en annan uppgift, nämligen att hindra en av monopolistiska
sammanslutningar inom näringslivet påverkad prispolitik. Genom
det särskilda kontrollorgan, som komme att inrättas enligt den föreslagna
lagen om övervakning av konkurrensbegränsning, torde visst material ha
hunnit insamlas, då priskontrollen kunde väntas ha blivit obehövlig för sina
nuvarande uppgifter. Det syntes utskottet därför lämpligt att avvakta, huru
förhållandena efter nämnda förändringar komme att gestalta sig. Vid dylikt
förhållande fann utskottet ej anledning ingå på frågan om priskontrollnämndens
sammansättning. Andra kammaren biföll utskottets hemställan,
att motionen icke skulle föranleda någon kammarens åtgärd.

över motionen II: 193 till innevarande riksdag har andra kammarens
andra tillfälliga utskott inhämtat yttranden från kommerskollegium — som
överlämnat yttranden jämväl från dels samtliga handelskamrar dels ock
Sveriges grossistförbund och kooperativa förbundet — statens livsmedelskommission
samt statens priskontrollnämnd, varjämte Sveriges hantverksoch
småindustriorganisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,
kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund, landsorganisationen
i Sverige, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens
folk beretts tillfälle yttra sig över motionen. Från samtliga remissinstanser
ha inkommit yttranden, som överlämnats till andra lagutskottet.

Motionärernas hemställan har i väsentliga delar avstyrkts i samtliga yttranden
utom i landsorganisationens, vilken tillstyrkt de båda senare av motionens
tre yrkanden.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Vad först angår kravet på omedelbara åtgärder för en effektivisering
och skärpning av den statliga priskontrollen har
detta i ett flertal yttranden avvisats med hänvisning till de av priskontrollnämnden
uppgjorda och i förevarande proposition för riksdagen framlagda
förslagen till ändring i prisregleringslagen. Yttranden av sådan innebörd ha
avgivits av priskontrollnämnden, livsmedelskommissionen, kooperativa förbundet,
industriförbundet och landsorganisationen.

Vid sidan av denna omständighet ha priskontrollnämnden och landsorganisationen
pekat på den intensifiering av priskontrollnämndens verksamhet,
som kommit till stånd därigenom, att den lokala prisövervakningen i slutet
av föregående år omorganiserades. Enligt den nya organisationen omhänderhade
prisombuden prisövervakningen på de områden, varåt priskontoren
tidigare framför allt ägnat sig, nämligen detaljhandeln med livsmedel, beklädnad
och bränsle, medan däremot priskontoren i huvudsak skulle frigöras
för uppgifter på andra angelägna men svårkontrollerbara områden av näringslivet.

I ett stort antal yttranden ha å denna fråga också anlagts mera allmänna
synpunkter. För sin del har priskontrollnämnden anfört följande:

Nämnden vill understryka att effektivisering och skärpning av priskontrollen
icke i och för sig kan utgöra ett tillräckligt vapen i kampen mot inflationen.
Även en intensifierad priskontroll måste, för att stabiliseringspolitiken
skall kunna effektivt genomföras, samordnas med andra åtgärder, ingående
som led i en konsekvent antiinflationistisk ekonomisk politik. Icke minst måste
härvid beaktas det ömsesidiga sambandet mellan priser och löner. De nuvarande
lönestegringstendenserna göra det alltmer vanskligt att upprätthålla
prisstoppolitiken. Lönestegringar ha redan på vissa områden måst tillåtas
slå igenom i prisstegringar och i andra fall har otvivelaktigt på olika vägar
en s. k. dold prisstegring kommit till stånd. Det bör beaktas att vid en ytterligare
skärpning av priskontrollen på sådana områden, där priskontroll är möjlig
att med högre grad av effektivitet upprätthållas, kommer, om å andra sidan
icke andra, generellt verkande inflationsbekämpande åtgärder samtidigt
insättas, inflationstrycket på de mer svårkontrollerbara sektorerna av marknaden
och dämed snedvridningen av priser och produktion att än ytterligare
ökas. Vid en skärpning av priskontrollen är det också av väsentlig vikt att
denna icke erhåller en sådan utformning, att den verkar produktionshämmande
och sålunda fördröjer den avveckling av priskontrollen, som nämnden
ur principiella synpunkter anser önskvärd. En effektivisering och skärpning
av priskontrollen måste därför, såsom motionärerna framhålla och vilket
nämnden för sin del vill understryka, förenas med ökade krav på smidighet.

Landsorganisationen gör för sitt vidkommande följande uttalande:

Det är otvivelaktigt riktigt, att nödvändigheten av en effektivare priskontroll
för närvarande är större än någonsin. Konferensen mellan regeringen
och partiledarna om den ekonomiska politiken och det av regeringen framlagda
antiinflationsprogrammet vittna härom. Enighet synes även i stort sett
ha rått om nödvändigheten av fortsatt priskontroll samt om önskvärdheten
av att i olika hänseenden göra denna kontroll effektivare. Enär regeringen har
sin uppmärksamhet riktad på denna fråga och givit den en central plats i sitt
ekonomiska handlingsprogram synes frågan enligt landsorganisationens upp -

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

fattning inte för närvarande behöva bli föremål för en särskild riksdagens
åtgärd.

Industriförbundet framhåller, att de maktmedel, som ställts till priskontrollens
förfogande, torde ha utnyttjats i all rimlig utsträckning. Att prisstegringar
ändock i vissa fall måst accepteras, berodde icke på att priskontrollens
resurser varit otillräckliga. Anledningen hade uppenbarligen varit
den, att det allra minst i nuvarande läge vore möjligt att hejda varje prisstegring
enbart medelst priskontroll. Ännu viktigare vore härvid åtgärder för
att öka varutillgången och begränsa köpkraften. Därförutan komme en
skärpning av priskontrollen väsentligen att ha till följd, att de redan förefintliga
tendenserna till dolda prisstegringar förstärktes. Även grossistförbundet
har som sin uppfattning framhållit, att den statliga priskontrollens
uppgift som värn mot inflatoriska prisstegringar huvudsakligen kan få en
fördröjande verkan. Åt liknande synpunkter har riksförbundet landsbygdens
folk givit uttryck.

I åtskilliga yttranden har framhållits vikten och behovet av en ökad smidighet
hos priskontrollens åtgärder samt önskvärdheten av att priskontrollens
avveckling började förberedas. Att under dylika omständigheter vidtaga
skärpande ändringar i prisregleringslagen anser hantverks- och småindustriorganisationen
icke böra ifrågakomma.

Köpmannaförbundet har understrukit, att en väsentlig förutsättning för en
effektiv priskontroll vore att de, som vore verksamma inom näringslivet — såväl
företagarna som deras anställda — omfattade kontrollens principer med
förståelse och hyste en allvarlig vilja att underkasta sig de med en sådan
kontroll förenade uppoffringarna. Förbundet betonade vidare detaljhandelns
ogynnsamma ställning. Denna hade i icke ringa grad blivit lidande på priskontrollen,
i det prisstegringar i tidigare led och höjda produktionskostnader
icke ansetts böra slå igenom i konsumentpriset. Detaljhandeln hade härigenom
i allt vidare kretsar fått bära direkta förluster genom nedskurna marginaler.
Enligt köpmannaförbundets mening kunde i nuvarande läge en forisatt
inflation svårligen undvikas genom att kostnadsökningar och prisstegringar
förhindrades slå igenom i detaljhandeln och därmed komma till synes
i konsumentpriserna. Det torde i stället vara nödvändigt, att priskontrollnämnden
genom större smidighet och bättre anpassning i förhållande till
dagsläget medgåve av ekonomiska förhållanden motiverade prisstegringar,
så att landets produktion av konsumtionsvaror komme i rätta banor och
missanpassning i tillgång ~ch efterfrågan reducerades.

Med erkännande av priskontrollens nödvändighet under krigsåren ha dess
skadliga verkningar påtalats i några yttranden. Handelskammaren i Göteborg
har t. ex. uttalat den meningen, att priskontrollen under vissa omständigheter
medverkade snarare till att fastlåsa priserna i högre lägen än
till att sänka dem. Det'' torde enligt handelskammaren vara oomtvisteligt, att
sådana företeelser icke vore ovanliga. Det förekomme ock, att'' under inflytande
av prisregleringen importörerna godtoge anbud till högre priser, än som
skulle vara fallet vid fri prisbildning. Grossistförbundet har i sitt yttrande

Andra lagutskottets utlåtande nr 46. 27

lämnat närmare exempel på sådana ogynnsamma verkningar av priskontrollen
och anför:

Det har i ett flertal fall, särskilt inom textilbranschen, kunnat påvisas,
att de av priskontrollnämnden meddelade prisföreskrifterna, så snart behovstäckningen
beträffande ett visst varuslag blivit tillfredsställande, verkat
konserverande på prisnivån och förhindrat prissänkningar, som omedelbart
skulle ha givit sig till känna, om nämndens prisnoteringar eller kalkylbestämmelser
slopats. Som exempel kan nämnas artikeln nylonstrumpor. På
denna vara hade priskontrollnämnden på sin tid fastställt ett högsta importpris
av USA $ 18,50 per dussin, vilket under en ganska avsevärd tidrymd
kom att gälla såsom ett »normalpris» för importen överhuvud taget. Detta
»normalpris» tillämpades i själva verket även sedan de ökade leveransmöjlighetema
i Amerikas förenta stater motiverat en prissänkning. Först på
senaste tiden har en ganska kraftig prisreduktion skett på marknaden, så att
importpriset för närvarande är ca $ 13:— per dussin. Det är ett faktum,
att prissänkningen skulle ha kommit betydligt tidigare, för den händelse den
statliga priskontrollen på denna artikel icke bibehållits så länge som skett.
Ytterligare exempel av liknande slag kunna påvisas, särskilt inom textilbranschen.

Som en skadlig följd av priskontrollnämnden har av flera remissinstanser,
däribland Stockholms handelskammare, angivits produktionens nuvarande
felinriktning, som borde föranleda en uppmjukning av priskontrollen. Även
Skånes handelskammare har framhållit, att priskontrollens bristande smidighet
försvårat erforderlig ökning av produktionen av nödvändighetsvaror.

Motionärernas yrkande om en demokratisering avpriskontrollnämndens
sammansättning har tillstyrkts av landsorganisationen,
som därvidlag anfört:

I motionen påtalas med rätta olämpligheten i priskontrollnämndens nuvarande
sammansättning. Det är även landsorganisationens uppfattning, att de
breda konsumentintressena äro underrepresenterade i nämnden. Om priskontrollen
skall fylla sin allt svårare uppgift att hålla tillbaka prisstegringstendensema
bör representationen för konsumentgrupperna uppenbarligen
vidgas betydligt. Landsorganisationen anser denna fråga vara av sådan vikt,
att den önskar densamma utbruten ur den större frågan beträffande priskontrollens
framtid och fortsatta organisation.

Landsorganisationen hänvisar också till första kammarens andra tillfälliga
utskotts förutnämnda utlåtande vid fjorårets riksdag.

Sveriges lantbruksförbund har ifrågasatt, om det vore lämpligt att på nuvarande
stadium av nämndens verksamhet företaga någon ändring av nämndens
sammansättning, men har i och för sig icke något att erinra mot att en
bättre numerär balans åstadkommes mellan företrädarna för jordbruksbefolkningens
och övriga yrkesgruppers intressen. Riksförbundet landsbygdens
folk har preciserat detta önskemål till att en tredjedel av nämndens ledamöter
skulle vara jordbrukare.

Industriförbundet har ställt sig kritisk till motionärernas krav på denna
punkt. En urvalsprincip innebärande, alt nämnden skulle rekryteras med
representanter för de olika politiska partierna kunde svårligen förlikas med

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

de krav på insikt och erfarenhet i ekonomiska och industriella frågor, som
i första hand måste ställas på nämndens ledamöter. Även handelskammaren
i Gävle har ansett en politisering av nämndens sammansättning icke komma
att bidraga till en ökning av dess kapacitet utan snarare få motsatt verkan.

Kommerskollegium har anslutit sig till vad bl. a. handelskammaren i Göteborg
anfört i denna fråga. Denna säger sig hysa den uppfattningen att de
relativt goda resultat, som nämnden hittills kunnat uppnå, i icke ringa grad
berodde därav, att nämnden i viss utsträckning till förfogande haft personal,
som tidigare varit verksamma inom olika delar av näringslivet. Handelskammaren
fortsätter:

Den kunskap om de praktiska förhållandena inom olika branscher, vilken
på detta sätt tillförts nämnden, torde ha varit till ovärderlig nytta vid
prisregleringens genomförande och övervakning. Ett nytt prisorgan, sammansatt
enligt de principer motionärerna i den föreliggande motionen synas
vilja genomföra, skulle enligt kammarens mening ha mycket mindre möjligheter
än den nuvarande nämnden att komma till rätta med problemen. Nackdelen
med rekryteringen av personal från näringslivet har givetvis varit, att
risk funnits att i enskilda fall ovidkommande intressen och konkurrenssynpunkter
kunnat spela in. Huruvida sådana fall verkligen förekommit undandrar
sig handelskammarens bedömande, men kammaren är ändock av den
uppfattningen, att dylika risker ha måst tagas med hänsyn till de fördelar
som arrangemanget medfört i övrigt.

Kooperativa förbundet har slutligen för sin del anmärkt, att ett avgörande
beträffande nämndens sammansättning helt ankomme på Kungl. Maj :t,
som hade att tillse, att de för uppdragen i fråga sakligt bäst kvalificerade
toges i anspråk.

Motionärernas hemställan om skyndsam utredning om den statliga
priskontrollens framtid och fortsatta organisation har
tillstyrkts av landsorganisationen, som efter att ha hänvisat till sitt yttrande
till andra kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1946 års riksdag därom
anfört:

Någon form av priskontroll bör bestå även sedan det av aktuella försörjningssvårigheter
betingade knapphetsläget efterföljts av en mera normal relation
mellan varutillgång och efterfrågan. Den omständigheten att tidpunkten
för en dylik normalisering och därmed för den från skilda håll påyrkade
avvecklingen av priskontrollen ter sig nu mera avlägsen än för något år sedan
utgör enligt landsorganisationens uppfattning inte skäl nog att längre
uppskjuta det principiella avgörandet om priskontrollens framtida organisation.

Landsorganisationen kan inte dela den uppfattning om denna fråga som
kom till uttryck i utskottsutlåtandena över fjolårets här flera gånger omnämnda
motion, nämligen att resultaten och erfarenheterna av den nya lagstiftningen
om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet borde
avvaktas innan andra åtgärder vidtoges. Den monopolövervakningsbyrå
inom kommerskollegium som nyligen påbörjat sin verksamhet är övervägande
en registreringsmyndighet och några erfarenheter, som kunde tjäna
till vägledning beträffande den fortsatta priskontrollen, torde genom denna
verksamhet näppeligen kunna vinnas. Hela den icke-monopolistiska pris -

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

sättningen är ju för övrigt undandragen denna verksamhet. Landsorganisationen
ämnar vid en senare tidpunkt återkomma till frågan om samhällets
kontroll över den monopolistiska prissättningen.

Landsorganisationen vidhåller sin ståndpunkt, att den fulla sysselsättningens
politik förutsätter, att samhället även i fortsättningen —- och oavsett ett
speciellt knapphetsläge — får möjlighet att effektivt ingripa reglerande i
prisbildningen. En avveckling av den statliga priskontrollen kan inte återge
prisbildningen den funktion som den fyllt i det gamla samhället av liberalistisk
prägel. Stora områden av det ekonomiska livet äro genom samhällets
egna åtaganden undandragna den fria prisbildningsprocessen. Här kan erinras
om bostadsproduktionen och jordbruket. Inom andra områden har näringslivet
självt sörjt för att sätta den fria prisbildningen ur funktion. Inte
ens den mest minutiösa statliga kontroll förmår helt neutralisera de tendenser
till konkurrensbegränsning som uppkomma i ett högt utvecklat och
starkt differentierat folkhushåll. Det är alldeles riktigt som en av landets
främsta nationalekonomer, professor Erik Lundberg, härom året konstaterade
i en tidskriftsartikel: »överhuvud taget går tendensen alltmer bestämt
i riktning mot att begränsa prisets marknadsreglerande funktioner och i
stället ge det huvuduppgiften som inkomstreglerande instrument.» Antingen
man önskar denna utveckling eller inte får man räkna med den som en realitet.
Priskontrollen får därmed i framtiden en annan funktion än för närvarande.
Landsorganisationen ser i intensifierad rationalisering och effektivisering
av näringslivet det viktigaste medlet för en fortsatt höjning av nationalinkomsten
och därmed de breda massornas levnadsstandard. I en nyligen
till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har landsorganisationen erbjudit sin aktiva
medverkan i en omfattande och samordnad utredningsverksamhet av
olika näringsgrenars strukturproblem. En ur fackföreningsrörelsens synpunkt
självklar förutsättning är härvid, att de resultat som denna verksamhet
kan väntas leda till även böra komma konsumenterna tillgodo i form av
sänkta priser. De olika branschutredningama torde visserligen inte själva
komma att syssla med prisfrågor, men för att trygga resultatet av utredningsarbetet
kommer någon form av priskontroll att erfordras. Denna måste, såsom
framhållits i landsorganisationens yttrande över fjolårets motion beträffande
priskontrollen, bli aktivare, rörligare och smidigare än den nuvarande.

I sitt omnämnda yttrande tog landsorganisationen inte ställning till formerna
för denna permanenta priskontroll. Tidpunkten närmar sig emellertid,
då ett dylikt ställningstagande från statsmakternas sida inte bör uppskjutas
längre. Inte minst med hänsyn till de stigande svårigheterna att knyta lämplig
personal till priskontrollnämnden och den ur effektivitetssynpunkt ogynnsamma
livliga personalomsättning vid nämnden som under senare tid kunnat
konstateras förefaller det lämpligt att till allsidig prövning taga upp hela
frågan om priskontrollens framtida organisation. Härvid borde prisbildningens
roll i ett samhälle med full sysselsättning göras till föremål för utredning,
förhållandet mellan pris- och monopolkontrollen klarläggas samt i
anslutning härtill förslag till ny prisregleringlag och härför lämplig organisation
utarbetas.

Priskontrollnämnden har intagit en motsatt ståndpunkt och avstyrker tillsättandet
av en dylik utredning. Efter att ha erinrat om sin redan tidigare
uttalade principiella ståndpunkt att en permanent statlig priskontroll icke bör
förekomma anför nämnden, att den icke funnit skäl frångå denna uppfattning,
och fortsätter:

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Statlig priskontroll blir gärna ett osmidigt och schematiskt verkande instrument
för prisbildning som lätt leder till stelhet i det ekonomiska livet
och till konserverande av prisrelationer som icke äro marknadsmässigt betingade
och därmed till snedvridning av produktionen. Underskridande av
»officiella» priser uppfattas ofta såsom ett avstående från ett pris och en
vinst som priskontrollmyndigheten funnit skälig. Priserna följas därför i allmänhet,
även om ett underskridande i och för sig vore kostnadsmässigt eller
eljest motiverat. Nämnden är av den bestämda övertygelsen att konkurrensen
under normala förhållanden verkar som hårdare prisregulator och ger
effektivare resultat än vad som är möjligt för statlig priskontroll. Nämnden
hävdar sålunda att priskontrollen bör avvecklas i den mån en rikligare varuförsörjning
skapar förutsättningar för en sådan konkurrens att avvecklingen
kan ske utan risk för prisutvecklingen. Däremot böra givetvis konkurrensbegränsningar
i form av karteller o. s. v., såsom nämnden framhållit i sitt
ovan berörda föregående år avgivna yttrande, underkastas kontinuerlig övervakning
från samhällets sida. Ett särskilt organ härför har nyligen inrättats
inom kommerskollegium, monopolutredningsbyrån.

Nämnden tillägger:

Den av motinärerna begärda utredningen om den statliga priskontrollens
framtid synes emellertid icke kunna bedömas som ett isolerat spörsmål. Uppställandet
av full sysselsättning som målsättning för den ekonomiska politiken
och prisets nya funktion att i allt högre grad bliva ett inkomstreglerande
instrument äro två omständigheter av väsentlig betydelse för samhällsekonomien
och utformningen av den ekonomiska politiken på längre sikt. Frågan
om priskontroll blir ur en vidare synpunkt blott ett delproblem i det större
spörsmålet om de ekonomiska utvecklingstendenserna och den ekonomiska
politiken. Utifrån sin principiella inställning är nämnden för sin del av''den
uppfattningen att en ekonomisk politik bör eftersträvas, så avvägd att den
icke fordrar allmän priskontroll som komplement. Det måste vidare ifrågasättas
huruvida icke permanent priskontroll för att kunna effektivt genomföras
även kräver viss reglering av produktion och konsumtion.

Den begärda utredningen skulle således blott kunna ingå som ett led i en
vittsyftande utredning av det större problemkomplexet om utvecklingstendenserna
inom samhällsekonomien, dess framtida struktur och den ekonomiska
politikens därav betingade allmänna utformning på längre sikt. Förutsättningar
för en utredning av sådan art, vilken jämväl skulle behöva inbegripa
ett studium av tendenserna i världsekonomien och vårt lands ställning
i denna, komma emellertid icke att på länge kunna föreligga. Därtill är
det nuvarande läget alltför särpräglat av extraordinära efterkrigsförhållanden.

Mot nämndens yttrande har en medlem, ledamoten Lind, reserverat sig.
Denne har bl. a. anfört:

Naturligtvis kan priskontroll icke betraktas som ett spörsmål skilt från
samhällsekonomiens allmänna utvecklingstendenser. Sammanställningen med
den fulla sysselsättninges problemställningar exemplifierar ju den uppfattningen.
Men att konstatera sådana beröringspunkter kan näppeligen vara
ett avgörande skäl mot att söka bringa ökad klarhet i hur priskontrollen
borde utgestaltas för att kunna tjäna en eftersträvad full sysselsättning i olika
lägen.

Nämndmajoriteten har i här berörda sammanhang även ifrågasatt om inte
permanent priskontroll skulle komma att kräva t. o. m. ingående reglering

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

av produktion och konsumtion. Då man inte redovisat någon motivering för
detta antagande kan det ju inte betraktas som sakligt bärande utan endast
som ett påstående.

I fråga om det andra uppgiftsområdet för fortsatt priskontroll -— medverkan
i kampen mot inonopolistisk prisbildning — förbigår nämndens majoritet
enligt min mening grundsynen i motionärernas argumentering. Den synes
mig gå ut på att fortsatt priskontroll i dessa stycken fungerade som ett
samhällets beredskapsinstrument. Prisingripandena skulle följaktligen utspelas
där monopolistisk prissättning uppträdde. Att avvisa detta med en hänvisning
till att konkurrensen under normala förhållanden verkar som en
hårdare prisregulator är att gå på sidan om motionärernas utgångspunkt.
Dessa ha ju förutsatt prisingripanden när »fri konkurrens» försatts ur spel
genom monopolistisk prissättning!

På liknande sätt går nämndmajoriteten enligt min mening på sidan om
problemställningen, när den hänvisar ingripanden mot monopolistisk prisbildning
till den inom kommerskollegium upprättade monopolutredningsbyrån.
Enligt min uppfattning har denna byrå en stor uppgift att fylla. Men
i här berörda sammanhang anmäler sig frågan om detta samhällsorgan behöver
kompletteras med ett organ som kan stävja monopolistisk prissättning
genom föreskrifter att ett högsta pris får uttagas för en monopolprissatt
vara.

Monopolutredningsbyråns verksamhet har också i andra yttranden åberopats
såsom en faktor av tillräcklig kraft för att motverka monopolistisk prisbildning.
Handelskammaren i Gefle har framhållit att hos byrån registrerade
överenskommelser icke i något fall givit anledning till sådana ingripanden,
vartill lagen ger möjlighet. Liknande ståndpunkt intages av kommerskollegium,
grossistförbundet, köpmannaförbundet och lantbruksförbundet.

Kommerskollegium, statens livsmedelskommission och samtliga hörda näringsorganisationer,
även lantbruksförbundet och riksförbundet landsbygdens
folk ha alla ehuru i skiftande ordalag avstyrkt motionärernas nu ifrågavarande
yrkande med hänvisning till att priskontrollen bör avvecklas, så snart
möjlighet därtill gives. Gemensamt för dessa yttranden är att den fria konkurrensen
framhålles som ett priskontrollen eller andra statliga ingripanden
vida överlägset medel för att åstadkomma en sund prisbildning och förhindra
alltför höga priser.

Kooperativa förbundet har hänvisat till sitt synnerligen utförliga yttrande
till andra kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1946 års riksdag. Förbundet
har där framhållit, att på de områden, där konkurrens bestode mellan olika
företag och företagsformer, det i normala tider icke förelåge något som helst
behov av en statlig priskontroll. Ett effektivt bekämpande av privatmonopolismen
ombesörjdes i det alldeles övervägande antalet fall genom att konkurrens
uppstode i den monopoliserade branschen. Den svenska konsumentkooperationen
vore inställd på att på all de områden, som överhuvud kunde
tänkas lämpa sig för ett konsumentkooperativt ingripande, avskaffa monopolistisk
prisbildning. Rörelsen saknade icke heller resurser för att åstadkomma
dylika ingripanden. Vissa former av statskontroll över privatmonopolen
komme i realiteten endast att innebära en med statskontrollens sken ytterst
nödtorftig kamouflerad företagardiktalur över konsumenterna.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Utskottet.

Med utgången av innevarande juni månad utlöper giltighetstiden för den
nuvarande prisregleringslagen. Det är uppenbart och knappast föremål för
delade meningar, att även efter nämnda tidpunkt kommer att föreligga behov
av fortsatt priskontroll. Det torde närmast förhålla sig så, att under
trycket av ett tilltagande inflationshot den priskontrollerande verksamheten
under den närmaste tiden kommer att få ökad betydelse som ett medel i kampen
mot denna fara.

Allteftersom man mer och mer avlägsnar sig från den tidpunkt, då de nuvarande
prisreglerande stadgandena trädde i kraft ökas behovet av att ur lagstiftningen
borttaga sådana bestämmelser, vilka på ett eller annat sätt hänföra
sig till då rådande förhållanden. Bestämmelserna komma i annat fall att
bliva svåra eller omöjliga att tillämpa och giva icke möjlighet till den anpassning
och smidighet i priskontrollens verksamhet, som efterlysts i motionerna
I: 324 och II: 478 samt av ett flertal remissinstanser.

Utskottet biträder därför de av departementschefen förordade förslagen
om vidgade möjligheter att besluta om skälig sänkning av stoppris samt om
förbud mot förnödenhets försäljning och saluhållande eller mot tjänsts utförande
och erbjudande i samband med fastställelse av pris för förnödenheten
eller tjänsten. Om önskad smidighet härvid skall kunna erhållas och
nödig rationalisering av företagen framkallas, torde vara nödvändigt, att det
även gives befogenhet att meddela individuella föreskrifter avseende viss säljare
eller företagare.

Även den föreslagna förlängningen av längsta prisstopptiden från tre till
sex månader finner utskottet motiverad. Icke heller har utskottet något att
erinra mot de övriga i propositionen föreslagna ändringarna i prisregleringslagstiftningen.
På av priskontrollnämnden anförda skäl synas ändringarna i
lagstiftningen böra föranleda, att den nuvarade prisregleringslagen ersättes
med en ny.

Vad angår det i propositionen föreslagna slutstadgandet till den nya lagen
torde dock däri böra företagas den jämkningen, att det uttryckligen utsäges,
att 16 § i lagförslaget, som innehåller en hänvisning till reglerna om vittnesjäv
i 17 kap. 11 § gamla rättegångsbalken, icke skall äga giltighet längre än
t. o. m. utgången av 1947, från vilken tidpunkt den nya rättegångsbalken
träder i kraft. På detta sätt torde bäst undvikas, att tvekan uppstår, huruvida
stadgandet i 11 § lagen den 20 december 1946 om införande av nya
rättegångsbalken — att vad i äldre lag är stadgat om vittnesmål av den, som
förordnats att förrätta offentligt tjänsteärende, skall upphöra att gälla —
avser även 16 § i den nya prisregleringslagen.

Utskottets tillstyrkan av det framlagda lagförslaget innebär tillika, att utskottet
avstyrker i motionerna 1:324 och 11:478 framställda yrkanden dels
om bibehållande av nu gällande prisregleringslag med vissa ändringar dels
ock om avslag å propositionens övriga ändringsförslag.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Enligt andra stycket i slutstadgandet till nuvarande prisregleringslag gäller
med stöd av 1 § samma lag meddelat förordnande, att vad i 2—10 §§ i lagen
stadgas skall äga tillämpning, ej längre än lagen äger giltighet. Då den nuvarande
lagens giltighetstid utgår den 30 juni 1947, utlöper även förordnandet.
Utskottet har ovan givit tillkänna sin inställning till frågan om nödvändigheten
av fortsatt priskontroll. Det är sålunda erforderligt, att förordnande utfärdas
om tillämpning av den nya lagens regler från och med den 1 juli 1947
tills vidare. För sådant förordnande erfordras emellertid riksdagens samtycke.
Utskottet vill därför föreslå riksdagen att lämna Kungl. Maj:t sådant
samtycke, varigenom Kungl. Maj:t sättes i stånd att meddela ifrågavarande
förordnande.

I motionerna I: 112 och II: 193, som väckts före propositionens avlämnande,
ha påyrkats omedelbara åtgärder för en effektivisering och skärpning av
den statliga priskontrollen. Enligt vad som anföres i den senare väckta motionen
II: 479 ha dessa krav icke blivit helt tillgodosedda genom propositionen.
I sistnämnda motion påyrkas därför, att i det framlagda förslaget till ny
prisregleringslag intages en bestämmelse om produktionstvång, innebärande,
att de prisreglerande myndigheterna finge rätt att förbjuda inskränkning i
eller inställande av produktion samt att ålägga företag att framställa varor
till fastställt pris.

Kravet om produktionstvång har föranletts av den förskjutning i produktionen
från strängt priskontrollerade nödvändighetsvaror till mindre noggrant
kontrollerade varor av mera umbärlig natur, som blivit en följd av
priskontrollens hittillsvarande inriktning. Utskottet vill emellertid icke i
förevarande sammanhang taga ställning till frågan, huruvida för att erhålla
en mera ändamålsenlig inriktning av produktionen ytterligare bestämmelser
om produktionstvång böra införas utöver de möjligheter till
sådana ingripanden, som allmänna förfogandelagen redan nu öppnar. I första
hand torde böra övervägas, om icke missförhållandena i förevarande
hänseende i viss utsträckning skulle kunna avhjälpas genom utnyttjande
av de medel, som den föreslagna prisregleringslagen ställer till priskontrollens
förfogande. Utskottet har observerat, att priskontrollnämnden ofta
vid prissättning för varor, som produceras av ett och samma företag, följt
den principen att beskära vinstmarginalen för en produkt, som kan betecknas
som nödvändighetsvara, medan för andra artiklar lämnats avsevärt
större vinstmarginaler. Även om en dylik prissättning kan ha stort fog
för sig ur vissa synpunkter, synes den dock i avsevärd grad medverka till
den påtalade snedvridningen av produktionen.

Med hänsyn till vad senast anförts kan utskottet icke tillstyrka yrkandet
i motionen 11:479 om att i prisregleringslagen införa regler om tvångsproduktion.
Utskottet finner heller icke erforderligt att utöver vad i proposilionen
föreslagits nu påkalla ytterligare skärpande åtgärder.

I motionerna 1: 112 och II: 193 ha även framställts krav om »en demokratisering
av priskontrollnämndens sammansättning», vari motionärerna när Bihanq

till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 46. ti

34 Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

mast inlägga önskemål om en ökad representation inom nämnden för konsumentintressena.

Vid överväganden om nämndens sammansättning måste givetvis i främsta
rummet beaktas, att nämnden blir ett funktionsdugligt organ med möjlighet
att väl fullgöra sina ansvarsfulla och betydelsefulla uppgifter. Med denna
ståndpunkt låter sig säkerligen väl förena att tillgodose konsumenternas berättigade
krav på representation inom nämnden. Utskottet förutsätter, att
Kungl. Maj :t — särskilt med hänsyn till priskontrollens sannolikt tilltagande
betydelse — har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga, och anser därför
någon riksdagens åtgärd i detta hänseende icke vara erforderlig.

Vad härefter angår frågan om den statliga priskontrollens framtid och
fortsatta organisation ha meningarna härom varit delade bland remissinstanserna.
Å ena sidan ha från de hörda statliga myndigheterna ävensom
näringsorganisationerna framhållits, att behov av en statlig priskontroll icke
förelåge under normala tider. Den fria konkurrensen har ansetts vara ett
priskontrollen överlägset medel för undvikande av för höga priser. I den
mån en fri prisbildning omintetgjordes av monopolistiska företeelser, hade
man anledning räkna med att genom den nyinrättade monopolutredningsbyråns
verksamhet en sådan olämplig prisbildning skulle i allt väsentligt
motverkas.

Häremot har från landsorganisationens sida med skärpa understrukits,
att den fulla sysselsättningens politik förutsatte, att samhällets organ även
i fortsättningen finge möjlighet att effektivt ingripa reglerande i prisbildningen.

Den nuvarande priskontrollen har tillkommit som ett medel att förhindra
prisstegringar i ett varuknapphetstillstånd och utgör sålunda framför allt
ett medel i kampen mot inflationen. Så länge spänningen mellan varutillgången
och tillgången på penningmedel icke blivit alltför stor, har priskontrollen
uppenbarligen goda möjligheter att fylla denna sin funktion. I den
mån faran för inflation fortbestår, synes priskontrollens uppgifter och mål
höra förbliva oförändrade. Frågan om vilka uppgifter priskontrollen kan
få i ett framtida samhälle, där inflationshotet eliminerats, synes utskottet
med hänsyn till det nuvarande läget vara alltför tidigt väckt.

Såsom priskontrollnämnden utförligt motiverat kommer frågan om priskontrollens
fortbestånd endast att bliva ett delproblem i det större spörsmålet
om de ekonomiska utvecklingstendenserna och den framtida ekonomiska
politiken. Att till särbehandling upptaga den detalj i problemkomplexet
om den framtida samhällsekonomien, som statlig kontroll av prisbildningen
får anses utgöra, torde för närvarande knappast vara lämpligt.
Utskottet kan därför icke tillstyrka den i motionerna I: 112 och II: 193 begärda
utredningen av denna fråga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen fram -

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

lagda förslaget till prisregleringslag — måtte för sin del antaga
nämnda förslag med den ändringen, att första stycket i slutstadgandet
erhåller följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947 samt gäller till
och med den 30 juni 1948, dock att 16 § skall äga giltighet
endast till och med den 31 december 1947.

B. att riksdagen måtte lämna Kungl. Maj:t sitt samtycke
till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 § i den föreslagna prisregleringslagen
förordnar, att vad i 3—11 §§ samma lag
stadgas skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1947
tills vidare;

C. att motionerna 1:112 och 11:193, 1:324 och 11:478
samt II: 479, i den mån de icke besvarats genom vad utskottet
under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 17 juni 1947.

På andra lagutskotteis vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Löfvander,
Sten, Nils Elowsson och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Rvberg,
Holm, Håstad, Lundberg, Holmberg och fru Sandström*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Carl Eric Ericsson och fldstad, vilka ansett att utskottets utlåtande
bort ha denna lydelse:

Utskottet hyser uppfattningen att en fortsatt priskontroll under nuvarande
förhållanden är nödvändig som ett led i bekämpandet av inflationen. Så
länge en priskontroll är behövlig för att hålla prisstegringen tillbaka, bör den
enligt utskottets mening också göras effektiv. Inte minst av sociala skäl och
för att förebygga att enskilda till följd av varubristen skola tillskansa sig
oskäliga vinster är eu priskontroll i nuvarande abnorma läge av behovet
påkallad.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Emellertid kan kravet på priskontrollens effektivitet inte drivas så långt,
att dess tillämpning skulle innebära ett ytterst ingripande byråkratiskt reglerande
eller hämma den i nuvarande varuknapphet nödvändiga produktionen
eller motverka en smidig anpassning av prisutvecklingen. Utskottet är av
den uppfattningen, att det nu framlagda förslaget till ny och skärpt prisregleringslag
trots dess syftemål att effektivisera priskontrollen kan få de
ogynnsamma verkningar, som nyss angivits. Den formella omarbetningen
av 1942 års lag, som Kungl. Maj:ts förslag innefattar, kan utskottet godtaga.
Däremot vill utskottet, i anslutning till motionerna 1:324 och 11:478, avstyrka
införande dels av en rätt att förordna om sänkning av stoppris för
visst företag, dels av en generell rätt att utfärda förbud mot försäljning eller
saluhållande av viss förnödenhet respektive utförande eller erbjudande av
viss tjänst annat än till godkända priser. Vad den förra skärpningen beträffar,
innehåller redan den nu gällande lagen en rätt att individuellt sänka
stoppris. Därtill kommer såsom det väsentligaste, att det i längden måste
leda till irriterande orättvisor och betänkliga konsekvenser att differentiera
priserna allt efter företag, om nu detta ens överhuvud taget i någon större
omfattning skulle låta sig göra. Vad utvidgningen av rätten att åsätta spärrpriser
angår, synes det utskottet — såsom också näringslivets organisationer
framhållit i sina yttranden — uppstå stor fara för att ett utvecklat system
med försäljningsförbud eller hot om dylikt kan starkt minska lusten hos företagarna
till ökad produktivitet. I bägge de angivna fallen torde förfarandet
med normalpris vara tillfyllest. Likaså finna vi det i nuvarande labila
prisläge icke klokt eller tillrådligt att såsom Kungl. Maj:t föreslagit utsträcka
den längsta prisstopptiden från tre till sex månader. I nu angivna avseenden
föreslår utskottet därför, att §§ 6 och 7 i den nya lagen med tillhörande
ansvarsbestämmelser erhålla samma lydelse som motsvarande stadganden i
den nu gällande lagen.

Utskottet vill vidare, likaledes i anslutning till motionerna 1:324 och II:
478, understryka nödvändigheten av att priskontrollen tillämpas på ett så
smidigt sätt, att produktionen och därmed varuförsörjningen på allt sätt
främjas. Uppenbarligen har åtstramningen av priserna på vissa nödvändighetsvaror
understundom varit så stark, att produktionen i alltför hög grad
gått över på mera lyxbetonad tillverkning. Då detta synes utskottet strida
mot folkhushållets intressen, vill utskottet betona vikten av att bättre prisrelationer
i förevarande hänseende åstadkommas.

Vad angår---(lika med utskottet)---nya prisregleringslagen.

Enligt andra---(lika med utskottet)---ifrågavarande för ordnande.

Av vad utskottet ovan anfört följer, att utskottet motsätter sig yrkandet
i motionerna I: 112 och II: 193 samt II: 479, innebärande bl. a. införande även
rätt för de prisreglerande myndigheterna att förelägga produktionstvång
till fastställt pris. Likaledes finner utskottet skäl ej ha förebragts för något
så ovanligt som uppställande av särskilda direktiv från riksdagens sida för
Kungl. Maj:t angående den priskontrollerande myndighetens sammansätt -

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

ning. Då utskottet anser att priskontrollsystemet är en övergående nödtvungen
anordning och blott betingat först av kriget och nu av efterkrigstidens
abnorma förhållanden, avstyrker utskottet slutligen det yrkande om utredning
angående priskontrollens utformning i den framtida statliga näringspolitiken,
som framkommit i motionerna I: 112 och II: 193.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen i anledning
av motionerna I: 324 och II: 478 funnit vissa ändringar
böra vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget
till prisregleringslag — måtte för sin del antaga nämnda förslag
med den ändring, att 6 och 7 §§, 12 § 1 mom. samt första
stycket i slutstadgandet erhålla följande lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

6 §•

1 m o m. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,
att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller frivilligt utför viss
tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten eller
tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller, om
han då icke sålde förnödenhet eller utförde tjänst varom fråga är, det pris
som den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han före
nämnda dag senast tillämpat (prisstopp). Sker efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet eller
utföres tjänst som med föreskriften avses, skall dock såsom stoppris för den

nye innehavaren av rörelsen gälla det
högst ägt uttaga.

2 inom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet eller
tjänst och finnes därefter priset vara
högre än som kan anses skäligt, äger
Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer förordna om skälig
sänkning av priset. Sådant förordnande
må jämväl meddelas beträffande
allenast viss säljare eller företagare.

pris, som den föregående innehavaren

Föreskrift om prisstopp meddelas
att gälla för viss tid, högst tre månader.
Då skäl därtill äro må prisstoppet
förlängas, varje gång för högst tre
månader. Den som meddelat föreskrift
om prisstopp äger bestämma på
vilken myndighet det skall ankomma
att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet eller
tjänst eller har pris å viss förnödenhet
godkänts jämlikt 7 § och inträda
därefter sådana på prisbildningen
inverkande förhållanden att priset
skäligen bör sänkas, äger Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer
förordna om sådan prissänkning.
Förordnande som ngss

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

sagts må meddelas beträffande viss
förnödenhet eller tjänst eller beträffande
viss företagare. Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer
md ock meddela förordnande om
prissänkning beträffande viss företagare,
därest för honom gällande stopppris
väsentligt överstiger det gängse
priset.

Förordnande som i första stycket sägs gäller under den tid prisstoppet är
gällande. Det fastställda priset må icke överskridas utan tillstånd av myndig -

het som Konungen bestämmer.

7 §•

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer ägier föreskriva,
att viss förnödenhet icke må försäljas
eller saluhållas eller viss tjänst
utföras eller erbjudas med mindre
priset å förnödenheten eller tjänsten
godkänts av myndighet som Konungen
bestämmer. Sådan föreskrift
må jämväl meddelas beträffande allenast
viss säljare eller företagare. Godkänt
pris må icke överskridas utan
tillstånd av myndigheten.

7 §•

Har prisstopp föreskrivits beträffande
viss förnödenhet, äger Konungen
eller myndighet som Konungen
bestämmer föreskriva, att förnödenhet,
som är avsedd att erhålla samma
eller liknande användning som
den prisreglerade förnödenheten och
som icke saluförts inom landet före
den dag prisstoppet föreskrevs, icke
må under den tid prisstoppet år gällande
försäljas eller utbjudas till avyttring
med mindre priset å förnödenheten
godkänts av myndighet som
Konungen bestämmer. Godkänt pris
må icke överskridas utan tillstånd av
myndigheten.

12 §.

1 mom. Med dagsböter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet
med hänsyn till omständigheterna är att anse såsom grovt, med fängelse
eller straffarbete i högst två år straffes
1) den som---det fastställda.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag.)

6) den som, med vetskap om att
visst pris å förnödenhet eller tjänst
godkänts jämlikt 7 § eller att prissänkning
beträffande viss förnödenhet
eller tjänst föreskrivits jämlikt
samma paragraf, utan tillstånd försålt
eller saluhållit förnödenheten till
högre pris än det sålunda fastställda
eller i återförsäljningssyfte för densamma
betalat eller förklarar sig villig
att betala sådant pris eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
till högre pris än det fastställda eller
som, med vetskap om att föreskrift
enligt 7 § meddelats beträffande viss
förnödenhet eller tjänst, brutit mot
föreskriften;

7) den som

6) den som, med vetskap om att
visst pris å förnödenhet godkänts
jämlikt 7 §, utan tillstånd försålt eller
saluhållit förnödenheten till högre
pris än det sålunda fastställda eller
i återförsäljningssyfte för densamma
betalat eller förklarat sig villig att
betala sådant pris eller som, med vetskap
om att föreskrift enligt 7 § meddelats
beträffande viss förnödenhet,
brutit mot föreskriften;

--- betydande storlek.

(Slut stadgandet:)

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 juli
1947 samt gäller till och med den 30 1947 samt gäller till och med den 30
juni 1948. juni 1948, dock att 16 § skall äga

giltighet endast till och med den 31
december 1947.

B. att riksdagen måtte lämna Kungl. Maj:t sitt samtycke
till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 § i den föreslagna prisregleringslagen
förordnar, att vad i 3—11 §§ samma lag stadgas
skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1947 tills
vidare;

C. att motionerna I: 112 och II: 193, I: 324 och II: 478 samt
II: 479, i den mån de icke besvarats genom vad utskottet under
A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

2) av herr Holmberg, som ansett att utskottets utlåtande bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det i nuvarande läge
är av särskild betydelse, att den statliga prispolitiken utformas så, att man
även genom denna kan påverka produktionen i önskvärd riktning. Gällande
prisregleringslag är uppenbarligen icke ett tillräckligt skydd mot dem, som
till egen vinning och utan hänsyn till folkförsörjningens intressen sabotera
statsmakternas ekonomiska politik. Utskottet har bland annat observerat
konjunkturinstitutets hänvisning till talrika exempel på produktionsomlägg -

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

ning och andra åtgärder med syfte att pressa upp priserna eller åstadkomma
motsvarande resultat genom kvalitetsförsämring. De enormt ökade vinsterna
för flertalet ledande bolag och andra företag ge också anvisning om att en
betydande prisnedsättning kan ske utan menlig inverkan för näringslivet.

Utskottet biträder därför de av departementschefen förordade förslagen
om vidgade möjligheter att besluta om skälig sänkning av stoppris samt förbud
mot förnödenheters försäljning och saluhållande eller mot tjänsts utförande
och erbjudande i samband med fastställelse av pris för förnödenheten
eller tjänsten.

Utskottet kan däremot icke dela departementschefens uppfattning att det
tills vidare måste anstå med de ytterligare skärpningar av priskontrollen, som
förordats av landsorganisationen och som föreslagits i motionerna I: 112 och
11:193 samt 11:479. I likhet med landsorganisationen och nyssnämnda motionärer
anser utskottet, att priskontrollnämndens sammansättning och framtida
uppgifter borde göras till föremål för omedelbar översyn samt att prisregleringslagen
kompletteras med bestämmelser om produktionsplikt.

Det torde vara en ganska allmänt förekommande uppfattning, att priskontrollnämnden
med sin nuvarande sammansättning icke är representativ
för folkmajoritetens meningar och intressen och att nämndens ledamöter till
övervägande del företräda en uppfattning, som står i motsättning till den
ekonomiska politik som statsmakterna förklarat sig eftersträva. Det kan i
dessa avseenden framhållas, att priskontrollnämnden förklarat sig vilja snarast
möjligt avveckla hela priskontrollen, medan däremot landsorganisationen
och arbetarpartierna avse att göra priskontrollen permanent i den meningen,
att samhällsorganen skola tillförsäkras ett avgörande inflytande på
prissättning och övrig ekonomisk politik. Utskottet ansluter sig till den sistnämnda
målsättningen och anser därför, att nämndens sammansättning omedelbart
bör ändras så, att de största befolkningsgrupperna, arbetare, bönder
och tjänstemän, tillförsäkras berättigat inflytande. Därigenom skulle man väsentligen
eliminera den nuvarande motsättningen mellan priskontrollnämnden
och de dominerande folkgruppernas intressen, och därmed skulle man
också — såsom landsorganisationen framhåller — befrämja kontrollapparatens
funktionsduglighet.

Behovet av en bestämmelse om produktionsplikt har gjort sig starkt gällande
under hela den tid priskontrollen försiggått. Detta visas bland annat
av konjunkturinstitutets förutnämnda exempel och har ytterligare framhävts
av just nu aktuella fall, då företagare saboterat statens produktionspolitik
på ett sätt, som inneburit svårbotliga faror för hela folkhushållet. I likhet
med landsorganisationen och motionärerna anser utskottet därför, att staten
bör utrustas med befogenhet att ålägga företagare att producera varor till
visst pris eller -— för det fall att företagaren vägrar att efterkomma ett sådant
åläggande — driva tillverkningen i statlig regi.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Av det anförda framgår, att utskottet icke ansett sig böra biträda i motionerna
1:324 och 11:478 gjorda yrkandena. Dessa yrkanden baseras nämligen
på en principiellt helt annan uppfattning än den som utskottet ovan
givit till känna. Sistnämnda motionärer motsätta sig även den skärpning av
kontrollen som departementschefen föreslagit, och ett bifall till dessa motioner
skulle därför enligt utskottets mening innebära ett ytterligare förvärrande
av de missförhållanden, som inträtt genom en hittills allt för ineffektiv
priskontroll.

Vad angår--— (lika med utskottet)---nya prisregleringslagen.

Enligt andra — — — (lika med utskottet) —---ifrågavarande för ordnande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring, att riksdagen i anledning
av motionerna 1:112 samt II: 193 och II: 479 funnit vissa
ändringar böra vidtagas i det genom propositionen framlagda
förslaget till prisregleringslag — måtte för sin del antaga
nämnda förslag med den ändring, dels att i lagförslaget
närmast efter 9 § införes en ny paragraf, betecknad 9 a §,
av nedan angiven lydelse, dels ock att 12 § och första stycket
i slutstadgandet erhålla den lydelse i det följande sägs:

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

9 a §.

Upphör företagare att frambringa
förnödenhet, som han tidigare framställt
och som år av vikt för befolkningen
eller för produktionen, eller
inskränker företagare i avsevärd grad
framställning av sådan förnödenhet,
äger Konungen eller den myndighet
Konungen bestämmer dels ålägga honom
att fortsätta att framställa förnödenheten
i den omfattning, som befinnes
skålig, dels ock fastställa pris
för förnödenheten.

För att tillgodose behov av förnödenhet,
som är av vikt för befolkningen
eller för produktionen, äger Konungen
tillika ålägga företagare, som
bedömes äga förutsättning därför, att
framställa sådan förnödenhet att försäljas
till visst pris.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 9 samt. 2 avd. Nr 46.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Kungi. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

12 g.

1 ni o m. Med dagsböter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet
med hänsyn till omständigheterna är att anse såsom grovt, med fängelse
eller straffarbete i högst två år straffes

1) den som---vilseleda myndighet;

10) den som underlåter att fullgöra
vad som blivit honom ålagt enligt
9 a § eller som försålt eller saluhållit
förnödenhet till högre pris än som
fastställts jämlikt samma paragraf.

Lika med —---skall utgivas.

4 m o m. Fälles företagare till
straff jämlikt 1 mom. första stycket
10), må Konungen övertaga äganderätten
till det av denne innehavda eller
drivna företaget eller viss del därav
mot ersättning bestämd enligt reglerna
i rekvisitionslagen den 30 juni
1942.

(Slutstadgandet;)

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 juli
1947 samt gäller till och med den 30 1947 samt gäller till och med den 30
juni 1948. juni 1948, dock att 16 § skall äga gil tighet

endast till och med den 31 december
1947.

B. att riksdagen måtte lämna Kungl. Majt sitt samtycke
till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 § i den föreslagna prisregleringslagen
förordnar, att vad i 3—11 §§ samma lag stadgas
skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1947 tills
vidare;

C. att riksdagen i anledning av motionerna I: 112 och II:
193 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
dels om förändring av priskontrollnämndens sammansättning,
så att de stora konsumentgrupperna bli företrädda på
ett sådant sätt som ovan angivits, dels ock utredning om formerna
för en framtida effektiv priskontroll eller motsvarande
åtgärder till skydd för omotiverad hög prissättning; samt

D. att motionerna 1:324 och 11:479 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Andra lagutskottets utlåtande nr 46. 43

3) av herr Holmbäck och fru Sandström, vilka biträtt utskottets hemställan
men ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Det föreligger enligt utskottets mening ett otvivelaktigt behov av priskontroll
även efter utgången av juni månad i år, då giltighetstiden för den nuvarande
prisregleringslagen utlöper. Den av Kungl. Maj:t föreslagna nya
prisregleringslagen med de ändringar av de nuvarande bestämmelserna den
innehåller anser sig utskottet kunna tillstyrka. 16 § i lagförslaget bör dock
icke äga giltighet längre än till utgången av 1947, då nya rättegångsbalken
träder i kraft.

Det är erforderligt, att förordnanden utfärdas om alt 3—11 §§ prisregleringslagen
skola träda i tillämpning omedelbart. Utskottet föreslår riksdagen
att lämna Kungl. Maj:t samtycke till dylikt förordnande.

Utskottet understryker nödvändigheten av att priskontrollnämnden i sin
verksamhet tager full hänsyn till de ändrade betingelser, som i olika hänseenden
inträtt, sedan den skärpta priskontrollen trädde i tillämpning hösten
1942, och att i överensstämmelse härmed priskontrollen handhaves på ett smidigt
sätt. Snedvridning av produktionen maste undvikas. Någon ytterligare
skärpning av lagstadgandena om prisreglering, såsom motionsvis ifrågasatts,
anser utskottet icke erforderlig. En i näringslivet så djupt ingripande åtgärd
som ett införande i prisregleringslagstiftningen av stadganden om produktionstvång
anser sig utskottet av olika skäl icke kunna förorda. Enligt utskottets
mening finnes icke anledning för riksdagen att lämna särskilda
direktiv rörande priskontrollnämndens sammansättning.

Utskottet vill betona, att priskontrollen tillkommit såsom ett medel att bekämpa
prisstegringar på grund av varuknapphet. Den utgör nu framför allt
ett medel i kampen mot inflationen. I den mån de förutsättningar upphöra,
som motiverat införande av den nuvarande priskontrollen, bör den försvinna.
Såsom priskontrollnämnden framhållit bör man eftersträva en ekonomisk
politik så avvägd, att den icke fordrar allmän priskontroll som komplement.
Det saknas därför anledning att göra en undersökning rörande behovet av
priskontroll i framtida tänkta lägen.

Med vad ovan angivits har utskottet även besvarat motionerna 1:324 och
II: 478, I: 112 och II: 193 samt II: 479.

477991. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.