Andra lagutskottets utlåtande nr 45 dr 1966 (Utlåtande 1966:L2u45 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 dr 1966

Nr 45

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om vapenfri tjänst m. m., dels ock
i ämnet väckta motioner.

Genom en den 25 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 107, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att

dels anta vid propositionen fogade förslag till

1) lag om vapenfri tjänst,

2) lag om ändrad lydelse av 21 kap. 20 § brottsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om
disciplinstraff för krigsmän,

4) lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472),

5) lag om ändrad lydelse av 13 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr
74),

6) lag om ändrad lydelse av 8 § krigssjukvårdslagen den 27 november 1953
(nr 688),

7) lag om ändrad lydelse av 11 § allmänna tjänstepliktslagen den 17 april
1959 (nr 83),

8) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 14 oktober 1939 (nr 727)
om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m.,

9) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om
semester,

dels bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen departementschefen
hemställt.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 732 i första kammaren av herr Petersson,
Erik Filip, m. fl. och nr 903 i andra kammaren av herr Werbro m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 733 i första kammaren av herrar Sveningsson
och Svenungsson och nr 902 i andra kammaren av herrar Oskarson
och Werner, samt

3) de likalydande motionerna nr 734 i första kammaren av herr Sörenson
m. fl. och nr 901 i andra kammaren av herr Keijer m. fl.

1 .— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 45

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966
De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag
till

Lag

om vapenfri tjänst

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser
1 §•

Värnpliktig äger enligt denna lag erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri
tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring, om bruk av vapen mot annan
icke är förenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse
och skulle medföra djup samvetsnöd för honom.

Värnpliktig som erhållit tillstånd till vapenfri tjänst benämnes vapenfri
tjänstepliktig.

2 §•

\ apenfri tjänstepliktig skall fullgöra tjänst, som är betydelsefull för
samhället, såsom

a) brandtjänst inom civilförsvaret,

b) reparationstjänst vid järnvägarna, statens vattenfallsverk eller televerket,

c) hälsovårds- eller sjukvårdstjänst inom det allmänt civila medicinalväsendet,

d) ekonomi- eller expeditionstjänst vid statlig eller kommunal förvaltning.

Vapenfri tjänstepliktig får icke åläggas att tjänstgöra inom krigsmakten,
om han icke förklarat sig villig därtill.

3 §.

\ apenfri tjänstepliktig får icke övas i bruk av vapen eller åläggas bära
vapen eller ammunition.

Söker den som fullgör värnpliktstjänstgöring tillstånd att fullgöra vapenfri
tjänst och har han icke tidigare gjort sådan ansökan, äger bestämmelsen
i första stycket tillämpning på honom till dess ansökningen avgjorts
slutligt. Lämnas ansökningen utan bifall, skall tjänstgöring under den
tid då bestämmelsen varit tillämplig på den värnpliktige icke tillgodoräknas
honom som fullgjord värnpliktstjänstgöring.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

4 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer vilket slag av tjänstgöring som vapenfri
tjänstepliktig skall fullgöra.

Styrelsen har tillsyn över vapenfria tjänstepliktigas utbildning och tjänstgöring.

Tjänstgöringstid m. m.

5 §•

Vapenfri tjänstepliktig är skyldig att för sin utbildning tjänstgöra femhundrafyrtio
dagar. Tjänstgöringen kan fördelas i omgångar över hela
värnpliktstiden.

Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till
tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om
tjänstgöringen föranledes av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 27 §
2 mom. värnpliktslagen.

Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av
tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid
beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar Konungen bestämmelser.

6 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer när vapenfri tjänstepliktig skall
tjänstgöra. Styrelsen äger överlåta denna uppgift på annan statlig myndighet
i fråga om tjänstgöring där.

7 §•

Som tjänstgöringstid tillgodoräknas tid under vilken vapenfri tjänstepliktig
varit frånvarande från tjänstgöring till följd av sjukdom eller skada
vartill tjänstgöringen kan antagas ha varit orsak.

Konungen äger bestämma, att tid för frånvaro från tjänstgöring av annan
anledning än som avses i första stycket får tillgodoräknas som tjänstgöringstid.

8 §.

Vapenfri tjänstepliktig skall efterkomma kallelse till tjänstgöring. Är
lian av laga förfall hindrad att inställa sig, skall han så snart det kan ske
anmäla förfallet till den som utfärdat kallelsen.

Vapenfri tjänstepliktig skall ställa sig till efterrättelse de tjänstgöringsföreskrifter
som meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen eller myndighet hos
vilken han tjänstgör.

9 §•

Ändras vapenfri tjänstepliktigs postadress skall han genast vidtaga sådan
åtgärd att postförsändelse från arbetsmarknadsstyrelsen eller myn -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

dighet Iios vilken han tjänstgör kan komma honom till handa utan dröjsmål.

Vapenfri tjänstepliktig skall utkvittera postförsändelse från arbetsmarknadsstyrelsen
eller myndighet hos vilken han tjänstgör, taga del av försändelsens
innehåll samt på anmodan lämna myndigheten de upplysningar som
fordras om personliga förhållanden av betydelse för hans tjänstgöring.

Prövning av tillståndsärende m. m.

10 §.

Ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst prövas av vapenfrinämnden,
som består av ordförande och sex andra ledamöter. För ledamot
skall finnas ersättare. Ordförande och ersättare för honom skall vara eller
ha varit innehavare av domarämbete. Vid hinder för ordföranden tjänstgör
ersättare för honom som ordförande.

Konungen utser ledamöter och ersättare för viss tid.

11 §.

Vapenfrinämnden är beslutför när minst fem ledamöter, bland dem ordföranden
eller ersättare för honom, äro närvarande. Som nämndens beslut
gäller den mening varom de flesta förena sig eller, vid lika röstetal, den
nening som ordföranden biträder.

12 §.

Rättegångsbalkens bestämmelser om jäv mot domare gälla i tillämpliga
delar ledamot av vapenfrinämnden.

13 §.

Vapenfrinämnden äger återkalla tillstånd till vapenfri tjänst, när den
tjänstepliktige ansöker därom eller ändrade förhållanden annars föranleda
det.

Nämnden äger även utan ansökan besluta att värnpliktig skall fullgöra
vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring.

Ansvarsbestämmelser m. m.

14 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som olovligen avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället,
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Begås brott som avses i första stycket under beredskapstillstånd eller när
riket är i krig, dömes till böter eller fängelse i högst två år.

15 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som under tjänsteutövning är så påverkad av alkoholhaltiga
drycker eller annat berusningsmedel, att hans förmåga att

Andra lagutskottets utlåtande nr A5 år 1966 5

fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, dömes till böter eller fängelse
i högst ett år.

16 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som av försummelse, oförstånd eller oskicklighet
åsidosätter vad som åligger honom enligt reglemente, instruktion eller
annan allmän bestämmelse, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet,
dömes, om ej gärningen är särskilt belagd med straff, till böter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

17 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet
enligt 9 §, dömes till böter högst femhundra kronor.

Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet oriktig uppgift, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

18 §.

Begår vapenfri tjänstepliktig brott som avses i 14—16 §§ och är brottet
att anse som ringa, kan han i stället för straff meddelas tillrättavisning i
form av

varning,

åläggande för visst antal gånger, högst fyra, eller för viss bestämd tid,
högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete eller
annan särskild uppgift (extratjänst),

förbud att under viss bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas utom
förläggningsområde eller, om han icke är förlagd inom sådant område, utom
bostaden (utegångsförbud).

19 §.

Befogenhet att meddela vapenfri tjänstepliktig tillrättavisning tillkommer
civilförsvars-, brand- eller arbetschef, som är underkastad ämbetsansvar,
i fråga om underställd personal.

Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den felande
lämna denne tillfälle att förklara sig.

20 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som meddelats tillrättavisning, äger begära omprövning
av tillrättavisningen. Om han tjänstgör hos statlig myndighet, skall
omprövning begäras hos denna och i annat fall hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Meddelad tillrättavisning skall omedelbart gå i verkställighet.

Om åtal väckes innan tillrättavisning verkställts till fullo, skall verkställigheten
upphöra. Detsamma gäller om tjänstgöringen upphör.

Andra lagutskottets utlåtande nr tö år 1966

21 §.

Uteblir vapenfri tjänstepliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring,
som ålagts honom, eller avviker han olovligen därifrån, skall han på framställning
av myndighet, som kallat honom till tjänstgöringen, omedelbart
hämtas på egen bekostnad genom polismyndighetens försorg.

Besvär
22 §.

Talan mot beslut av vapenfrinämnden föres hos Kungl. Maj :t genom besvär.

Mot beslut i ärende om omprövning av tillrättavisning får talan ej föras.

Tillämpningsföreskrift

23 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966, då lagen den 26 mars 1943
(nr 121) om vapenfria värnpliktiga skall upphöra att gälla.

Den nya lagen gäller även för den som före lagens ikraftträdande erhållit
tillstånd till vapenfri tjänst. Härvid skall följande iakttagas.

1. Uttagning till tjänstgöring enligt äldre lag skall bestå. Den som uttagits
till tjänstgöring vid krigsmakten skall dock bli överförd till tjänstgöring
utanför krigsmakten, om han begär det.

2. Äldre bestämmelser om utbildningstid gälla för den som börjat tjänstgöra
före den nya lagens ikraftträdande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1960

2) Förslag
till

Lag

om ändrad lydelse av 21 kap. 20 § brottsbalken

Härigenom förordnas, att 21 kap. 20 § brottsbalken skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21 kap.

Krigsmän äro enligt denna balk
de vilka såsom officerare, underofficerare,
underbefäl eller meniga
äro anställda vid krigsmakten, värnpliktiga
samt hemvärnsmän och
hemvärnsrekryter, samtliga under
den tid de i sådan egenskap äro
tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro
ock, i den mån Konungen med hänsyn
till behovet av befälsföring och
övriga tjänstgöringsförhållanden så
förordnar, de som eljest äro anställda
vid krigsmakten eller förbundit
sig alt såsom frivilliga fullgöra krigstjänst,
under den tid de i sådan egenskap
äro tjänstgöringsskyldiga. Om
någon åtnjuter ledighet som ej är
begränsad till kortare tid än två
månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig.
Närmare bestämmelser
om vad som avses med krigsmakten
meddelas av Konungen.

De som--------— -—■

Krigsman, som

§•

Krigsmän äro enligt denna balk
de vilka såsom officerare, underofficerare,
underbefäl eller meniga äro
anställda vid krigsmakten, värnpliktiga
som ej fått tillstånd till vapenfri
tjänst samt hemvärnsmän och
hemvärnsrekryter, samtliga under
den tid de i sådan egenskap äro
tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro
ock, i den mån Konungen med hänsyn
till behovet av befälsföring och
övriga tjänstgöringsförhållanden så
förordnar, de som eljest äro anställda
vid krigsmakten eller förbundit
sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst,
under den tid de i sådan egenskap
äro tjänstgöringsskyldiga. Om
någon åtnjuter ledighet som ej är
begränsad till kortare tid än två
månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig.
Närmare bestämmelser
om vad som avses med krigsmakten
meddelas av Konungen,
särskild tjänsteplikt.

— — till denne.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 19f>6.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

3) Förslag
till

Lag

angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff

för krigsmän

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff
för krigsmän1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

För mindre —---------fartyget (landgångsförbud).

Begår till vapenfri tjänst uttagen
krigsman som icke står under militärt
befäl förseelse som avses i 21
kap. 11, 14 eller 18 § brottsbalken
och är förseelsen att anse som ringa,
må den felande i stället för straff
åläggas tillrättavisning i form av varning,
extratjänst eller utegångsförbud
enligt vad i första stycket sägs.

Ej må — —----—--eller tjänstbarhet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

1 Senaste lydelse av 14 § se 1964:170.

Andra lagutskottets utlåtande nr kö år 1966

4) Förslag
till

Lag

om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

Härigenom förordnas, att 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den
30 juni 1948» skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

66 §.

Rätt att------—--sådan rätt.

Tillrättavisningsrätt mot-----------för örlogsdepå.

Såvitt angår-------—--å hemvärnet.

Tillrättavisningsrätt mot krigsman
som är uttagen till vapenfri tjänst
tillkommer civilförsvars-, brand- och
arbetschef i fråga om underställd
personal.

68 §.

Vill någon begära omprövning av
honom ålagd tillrättavisning, skall
han skriftligen eller muntligen göra
framställning därom hos närmast
högre befattningshavare som har bestraffningsrätt.
Till vapenfri tjänst
uttagen krigsman, som icke står under
militärt befäl, har att göra sådan
framställning hos befälhavaren
för det försvarsområde inom vilket
han är förlagd.

Vill någon begära omprövning av
honom ålagd tillrättavisning, skall
han skriftligen eller muntligen göra
framställning därom hos närmast
högre befattningshavare som har bestraffningsrätt.

69 §.

Ålagd tillrättavisning------i verkställighet.

Om, innan tillrättavisning till fullo Om, innan tillrättavisning till fullo
verkställts, åtal väckes eller disci- verkställts, åtal väckes eller disci- 1

1 Senaste lydelse av 66, 68 och 69 §§ se 1949: 364.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

plinstraff ålägges för samma förseelse,
skall verkställigheten upphöra.
Detsamma gäller, om den tillrättavisade
upphör att stå under militärt
befäl eller, vad beträffar krigsman
som uttagits till vapenfri tjänst och
icke står under militärt befäl, om
tjänstgöringen upphör.

plinstraff ålägges för samma förseelse,
skall verkställigheten upphöra.
Detsamma gäller, om den tillrättavisade
upphör att stå under militärt
befäl.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

Andra lagutskottets utlåtande nr A5 år 1966

5) Förslag
till

Lag

om ändrad lydelse av 13 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)

Härigenom förordnas, att 13 § civilförsvar slagen den 22 april 1960 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§•

Ej må utan tillstånd av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
av överbefälhavaren tjänstgöring
i civilförsvaret åläggas någon å sådan
tid, att han därigenom hindras
fullgöra honom på grund av värnplikt
eller såsom hemvärnsman eller
eljest åvilande skyldighet att tjänstgöra
vid krigsmakten. Ej heller må
utan tillstånd av Konungen vapenfri
tjänstepliktig åläggas civilförsvars
plikt så att han därigenom
hindras fullgöra vapenfri tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

6) Förslag
till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § krigssjukvårdslagen den 27 november 1953 (nr 688)

Härigenom förordnas, att 8 § krigssjukvårdslagen den 27 november 19531
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

Kommer riket---medgiva (tjänsteplikt för medicinal per

sonat).

Den som fullgör militärtjänst är Den som fullgör militärtjänst eller
undantagen från tjänsteplikt för me- vapenfri tjänst är undantagen från
dicinalpersonal. tjänsteplikt för medicinalpersonal.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

1 Lagen omtryckt 1966:52.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

7) Förslag
till

Lag

om ändrad lydelse av 11 § allmänna tjänstepliktslagen den 17 april 1959 (nr 83)

Härigenom förordnas, att 11 § allmänna tjänstepliktslagen den 17 april
1959 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 §•

Den som på grund av värnplikt
eller civilförsvarsplikt tages i anspråk
för tjänstgöring vid krigsmakten
är undantagen från tjänsteplikt,
så ock civilförsvarspliktig under tid
då tjänstgöring i civilförsvaret utgör
hinder för tjänstepliktens fullgörande.

tjänst.

Den som — -— — •—--allmän tjänsteplikt.

Beträffande den-----— allmän tjänsteplikt.

Om synnerliga -------av tjänsteplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

8) Förslag
till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) om förbud
mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 14 oktober 1939 om förbud mot
arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.

skall erhålla ändrad lydelse på satt
(Nuvarande lydelse)

Skall arbetstagaren fullgöra värnpliktstjänstgöring,
som är till tiden
i lag bestämd och skall pågå mer
än tre månader, vare arbetsgivaren
utan hinder av vad i 1 § stadgas berättigad
att på grund därav skilja
arbetstagaren från hans anställning,
därest vid arbetsavtalets ingående
överenskommits att anställningen
skall upphöra vid värnpliktstjänstgöringens
början. I övrigt vare förbehåll,
varigenom inskränkning göres
i rätt som enligt denna lag tillkommer
arbetstagaren, icke bindande.

Arbetstagaren är — — -— —--

edan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Skall arbetstagaren fullgöra värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri
tjänst, som är till tiden i lag bestämd
och skall pågå mer än tre månader,
vare arbetsgivaren utan hinder av
vad i 1 § stadgas berättigad att på
grund därav skilja arbetstagaren
från hans anställning, därest vid arbetsavtalets
ingående överenskommits
att anställningen skall upphöra
vid tjänstgöringens början. I övrigt
vare förbehåll, varigenom inskränkning
göres i rätt som enligt denna
lag tillkommer arbetstagaren, icke
bindande.

tjänstgöringens början.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

9) Förslag
till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 17 maj 1963 om semester1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7 §•

Semester utgår —- -----—--en dag.

Med dag, — ---------nittio dagar;

d) fullgjort sådan i 27 § värnpliktslagen
eller med stöd därav föreskriven
militärövning om högst
sextio dagar, som ej är beredskapsövning
eller direkt ansluter sig till
första tjänstgöring, dock att av tid
för militärövning högst sextio dagar
under varje kvalifikationsår må räknas
arbetstagaren till godo; eller

d) fullgjort sådan i 27 § värnpliktslagen
eller med stöd därav föreskriven
militärövning om högst
sextio dagar, som ej är beredskapsövning
eller direkt ansluter sig till
första tjänstgöring, eller fullgjort
motsvarande vapenfri tjänst, dock
att av tid för militärövning eller vapenfri
tjänst högst sextio dagar under
varje kvalifikalionsår må räk -

nas arbetstagaren till godo; eller

e) efter det----------— till godo.

Dag, under-------—- •— arbete utförts.

I fall------ -— ---till arbetet.

Om förlängd--------—--särskild lag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

1 Senaste lydelse av 7 § se 1964: 100.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omläggning av den vapenfria tjänsten. Förslaget
innebär att de vapenfrias tjänstgöring inte betraktas som värnpliktstjänstgöring
utan träder i stället för denna som en särskild tjänsteplikt.
Frågor om tillstånd till vapenfri tjänst prövas av en nyinrättad nämnd, vapenfrinämnden,
vars beslut kan överklagas hos Kungl. Maj :t. Arbetsmarknadsstyrelsen
bestämmer vilket slag av tjänstgöring som de vapenfria skall
fullgöra och har tillsyn över de vapenfrias utbildning och tjänstgöring.
Tjänstgöringen förläggs i princip utanför krigsmakten. Den vapenfrie är
under tjänstgöringen inte att anse som krigsman och blir därför inte underkastad
för krigsman gällande straffbestämmelser. Vapenfria får samma förmåner
i fråga om avlöning, familjebidrag, grupplivförsäkring m. m. som
värnpliktiga i allmänhet.

Kostnaderna för vapenfriverksamheten — bortsett från kostnaderna för
vapenfrinämnden — föreslås belasta elfte huvudtiteln. För de närmaste tre
budgetåren bestrids emellertid kostnaderna övergångsvis slutligt från fjärde
huvudtiteln.

De grundläggande bestämmelserna för den vapenfria tjänsten har samlats
i en särskild lag om vapenfri tjänst, som fr. o. m. den 1 oktober 1966 ersätter
den nuvarande lagen den 26 mars 1943 om vapenfria värnpliktiga. Den föreslagna
reformen medför vidare ändringar i brottsbalken m. m.

I det följande kommer av framställningen i propositionen att återges
endast vad föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, såsom
sina egna synpunkter anfört dels i den allmänna motiveringen vid lagrådsremissen
den 11 mars 1966, dels vid propositionens avlåtande. Beträffande
övriga delar av framställningen hänvisas till propositionen.

Motionsyrkandena

I motionerna 1: 732 och II: 903 har hemställts

»1. att riksdagen vid behandling av proposition nr 107 måtte besluta att
vapenfri tjänstepliktig skall kunna fullgöra tjänst även inom forskning,
undervisning och vetenskap samt

2. att vederbörande utskott måtte i anledning härav utarbeta erforderlig
lagtext.»

I motionerna I: 733 och II: 902 har hemställts

»att riskdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 107 måtte
besluta att jämväl medlem av sekten Jehovas vittnen icke må undantagas
från bestämmelserna i den föreslagna lagen om vapenfri tjänst,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående
straffpåföljderna för värnpliktig som vägrar fullgöra vapenfri
tjänst.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

I motionerna I: 734 och II: 901 har hemställts

»att riksdagen i 2 § i Förslag till lag om vapenfri tjänst som ett moment
e måtte ange ''tjänstgöring i u-landshjälp i särskilda fall’.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 903, II: 902 och II: 901.

Departementschefen vid lagrådsremissen

Föredragande departementschefen har vid lagrådsremissen anfört följande: »Det

svenska militära försvaret bygger på allmän värnplikt. Den allmänna
värnpliktens bärande idé är att försvaret utgör en hela folkets angelägenhet
och att försvarsbördan skall fördelas om möjligt likformigt och även i övrigt
rättvist. Den särskilda lagstiftningen till förmån för dem som hyser samvetsbetänkligheter
mot den egentliga värnpliktstjänstgöringen innebär ett
undantag från denna princip och är betingad av respekten för individens
åsiktsfrihet. Det fortsatta behovet av en undantagslagstiftning kan enligt
min mening inte sättas i fråga.

1943 års lag bygger på principen att de vapenfrias tjänstgöring är eu form
av värnpliktstjänstgöring. Tillstånd till vapenfri tjänst kan enligt lagen
meddelas värnpliktig för vilken bruk av vapen mot annan skulle medföra
djup samvetsnöd. Vapenfri tas ut till sjukvårdstjänst vid krigsmakten eller
tjänstgöring vid civilförsvaret eller, då omständigheterna påkallar det, till
expeditions-, yrkes- eller handräckningstjänst eller civilt arbete vid krigsmakten.
Möjlighet finns också till uttagning för civilt arbete utom krigsmakten
för statens eller kommuns räkning. Tjänstgöringstiden för vapenfri
skall med en tredjedel överstiga den tid som enligt 27 § 1 mom. A. värnpliktslagen
är föreskriven för värnpliktiga i allmänhet. Denna tredjedelsregel skall
om möjligt iakttas även vid inkallelse av vapenfria under beredskap och
krig. I fred uttas regelmässigt 525 dagar av de vapenfria. Erhåller värnpliktig
tillstånd till vapenfri tjänst sedan viss vapentjänst fullgjorts får tiden för
vapentjänsten i princip avräknas, varvid såsom jag tidigare redovisat en
särskild praxis utvecklat sig. Tillstånd till vapenfri tjänst och beslut om den
tjänstgöring till vilken de vapenfria skall uttas meddelas av Kungl. Maj :t.
Ställningstagandet till frågan om tillstånd till vapenfri tjänst föregås av ett
omfattande prövningsförfarande, som bl. a. inbegriper samtal med särskilt
utsedd utredningsman. Antalet vapenfria utgjorde ca 9 300 år 1963 och hade
vid årsskiftet 1965/66 stigit till ca 9 700.

Kritik har ofta riktats mot det nuvarande systemet särskilt i vad avser
arten och omfattningen av de vapenfrias tjänstgöring samt prövningsförfarandet.
Den av mig tillkallade vapenfriutredningen hade till främsta uppgift
att söka finna former för en lämpligare tjänstgöring för de vapenfria.
2 — Bihang till riksdagen protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 45

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1!)6(>

Utredningens förslag innebär väsentligen att de vapenfrias tjänstgöring förläggs
helt utanför krigsmakten och inte betraktas som värnpliktstjänstgöring
utan som en särskild tjänsteplikt. Enligt utredningen skall värnpliktig
kunna erhålla tillstånd till vapenfri tjänst, om bruk av vapen mot annan inte
är förenligt med hans allvarliga personliga övertygelse och om sådant bruk
för honom skulle medföra samvetsnöd. Utredningen vidgar tjänstgöringsalternativen
för de vapenfria och föreslår bl. a. brandtjänst inom civilförsvaret,
reparationstjänst vid statens järnvägar eller statens vattenfallsverk,
hälso- och sjukvårdstjänst inom det allmänt civila medicinalväsendet samt
ekonomi- och expeditionstjänst främst vid statlig och kommunal förvaltning.
Tjänstgöringstiden i fred föreslås till 540 dagar i likhet med vad som
gäller för specialtjänstuttagna värnpliktiga. Under beredskap och krig anses
tjänstgöringstiden böra vara densamma för vapenfria som för andra värnpliktiga.
Urvals- och prövningsförfarandet föreslås bli omlagt. Bl. a. flyttas
ärende om tillstånd till vapenfri tjänst från Kungl. Maj :t till en central prövningsnämnd.
Samtidigt vill utredningen överlåta uttagningen till arbetsmarknadsstyrelsen,
som också får huvudansvaret för de vapenfrias utbildning
och tjänstgöring samt skall omhänderha deras registrering och redovisning.

Liksom remissinstanserna instämmer jag i allt väsentligt i utredningens
principiella överväganden beträffande de vapenfrias tjänstgöring m. m. och
anser att utredningens förslag kan läggas till grund för en reform av den
vapenfria tjänsten. I det följande behandlar jag mera ingående de särskilda
frågor som utredningen har tagit upp till prövning.

En av de viktigaste uppgifterna för vapenfrilagstiftningen är att på ett
för både samhället och den enskilde medborgaren tillfredsställande sätt ge
uttryck åt de krav som måste uppfyllas för tillstånd till vapenfri tjänst. I
likhet med utredningen finner jag inte anledning att i princip frångå den
lösning som anvisats i 1943 års lag. Liksom hittills bör således både religiösa
och etiska betänkligheter mot vapentjänstgöring kunna medföra befrielse
från sådan tjänstgöring. För vapenfrihet bör ytterligare krävas att vederbörande
på grund av sin klart dokumenterade övertygelse inte är beredd att
för något ändamål bruka vapen mot annan. Givetvis bör också förutsättas
att den som erhåller befrielse från vapenbruk är villig att i annan form än
genom den vanliga värnpliktstjänstgöringen tjäna samhället och förbereda
sig för en uppgift inom något av krigssamhällets olika verksamhetsområden.
Mot den av utredningen föreslagna formuleringen av förutsättningarna för
vapenfri tjänst har jag ingen annan erinran än att jag i likhet med några
remissinstanser inte finner skäl att ersätta det i 1943 års lag använda uttrycket
»djup samvetsnöd» med enbart »samvetsnöd». Det bör fordras att
den som söker vapenfri tjänst kan åberopa synnerligen starka skäl för att
få bifall till sin ansökan. Allvaret och djupet i sökandens övertygelse kommer
enligt min mening klarast till uttryck om samvetsnöden alltjämt beteck -

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

nas som djup. Jag föreslår därför, att tillstånd till fullgörande av vapenfri
tjänst ges i sådana fall då bruk av vapen mot annan inte är förenligt med
sökandens allvarliga personliga övertygelse och skulle medföra djup samvetsnöd
för honom.

I enlighet med utredningens förslag förordar jag, att de vapenfria får möjlighet
att tjänstgöra inom fler civila arbetsområden än f. n. Såsom överbefälhavaren
och försvarets sjukvårdsstyrelse anfört uppstår vissa svårigheter
om vapenfria inte längre disponeras för tjänstgöring vid garnisonsbrandkårer
m. m. Jag anser att vapenfria efter eget åtagande bör kunna få tjänstgöra
inom krigsmakten. Farhågor har vidare uttalats för att en ökning av
tjänstgöringsmöjligheterna för de vapenfria skulle leda till en minskning av
det antal vapenfria som nu tilldelas civilförsvaret. Vissa betänkligheter har
vidare anmälts mot att vapenfria placeras i uppgifter som i krig är av vital
betydelse för landet, exempelvis betjäning av kraftverksanläggningar. Dessa
och andra liknande synpunkter bör i görlig mån bli beaktade vid uttagningen
av de vapenfria till tjänstgöring. Därvid bör som utredningen uttalat vara
vägledande, att uppgifterna i såväl fred som krig skall vara sådana att samvetsskäl
inte rimligen kan anföras mot att fullgöra dem. Tjänstgöringen i
krigstid bör vidare avse för samhället betydelsefulla uppgifter och väljas
inom områden där personalförstärkning behövs eller där personal behöver
frigöras för andra väsentliga samhällsuppgifter.

I fråga om de olika tjänstgöringsalternativen finner jag i likhet med
remissinstanserna utredningens förslag vara välgrundade och genomförbara.
Huvudvikten synes liksom nu böra läggas vid utbildning i brandljänst
inom civilförsvaret. Jag anser i likhet med utredningen, att grundutbildningen
inom denna tjänst bör centraliseras till luftfartsverket, medan repetitionsutbildningen
fullgörs vid statens civilförsvarsskolor. I enlighet med
förslag från järnvägsstyrelsen och telestyrelsen förordar jag, att uttagning
till reparationstjänst skall kunna ske även vid enskilda järnvägar och vid
televerket. Däremot bör, såsom järnvägsstyrelsen anfört, tills vidare anstå
med att genomföra av utredningen föreslagna försök med viss utbildning i
maskin- och motorreparationstjänst vid statens järnvägar. Beträffande hälsooch
sjukvårdstjänsten vill jag i likhet med medicinalstyrelsen framhålla
vikten av att endast vapenfria med särskilt intresse och med personliga förutsättningar
för hälso- och sjukvård tas ut till sådan tjänst. Utbildningen
för krigsuppgifterna bör i första hand ske inom områden där den största
personalbristen nu råder. Jag tillstyrker att vapenfria i vissa fall tas ut till
tjänstgöring inom vissa speciella områden, såsom ambulanstjänst, handikappvård
och rödakorsverksamhet. Utbildning för sådan tjänstgöring bör
dock inte sättas igång, om den inte kan anordnas för ett visst minsta antal
därför lämpade vapenfria. Medicinalstyrelsen har föreslagit att tjänsteplikten,
om så lämpligen kan ske, tas ut i form av försvarsmedicinsk assistenttjänstgöring
för all medicinalpersonal, som skall fullgöra vapenfri tjänst.

20 Andra lagutskottets utlåtande nr \5 år 1966

Jag ansluter inig till förslaget. Tjänstgöringen för den som tas ut till ekonomitjänst
bör kunna avse jordbruks- eller skogsbruksarbetc samt arbete
inom kulturminnesvården. Vad slutligen angår expeditionstjänsten bör uttagningen
företrädesvis avse områden inom statlig eller kommunal förvaltning,
där den vapenfrie efter endast en kort arbetsintroduktion kan börja
fullgöra sina uppgifter. Jag kan sålunda inte dela utredningens uppfattning
att alla vapenfria som tas ut till expeditionstjänst bör få en grundläggande
utbildning i bl. a. maskinskrivning och kontorsteknik. Av vad jag nu sagt
torde också framgå att antalet möjliga tjänstegrenar inom området expeditionstjänst
måste bli avsevärt mindre än vad utredningen förutsatt. Placering
av vapenfria för uppgifter i inkvarteringskommunerna under krigstid bör i
allmänhet inte komma i fråga. I likhet med utredningen kan inte heller jag
tillstyrka u-lands- eller fredskårstjänst som alternativtjänstgöring för de
vapenfria. Däremot bör i särskilda fall viss praktisk tjänstgöring kunna ske
vid SIDA eller vid svensk hjälporganisation med internationell anknytning.

Beträffande tjänstgöringstiden för de vapenfria ansluter jag mig till ett
uttalande av utredningen att denna tid i huvudsak måste avpassas så att
den medger en effektiv utbildning till merendels tämligen kvalificerade
tjänstgöringsuppgifter under krigsförhållanden. Med hänsyn härtill anser
jag utredningens förslag att fredstjänstgöringen skall ha en längd av 540
dagar vara väl avvägt. Detta dagantal motsvarar utbildningstiden för specialtjänstuttagna
värnpliktiga och överensstämmer nära med den tid som
jag inom kort kommer att föreslå som den längsta möjliga för värnpliktiga
i allmänhet. Tjänstgöringen bör kunna uppdelas i omgångar över hela värnpliktstiden
alltså t. o. m. det år då vederbörande fyller 47 år. Att tillbörlig
hänsyn tas till civil utbildningsgång förutsätter jag som självfallet. Under
beredskap och krig bör tjänstgöringstiden vara densamma för vapenfria som
för andra värnpliktiga. I ett skärpt läge bör skillnad inte göras mellan de
vapenfrias och de värnpliktigas samhällsviktiga insatser. Den fara för missbruk
av möjligheten att erhålla vapenfri tjänst som Svea hovrätt ansett föreligga
under tider av påtaglig krigsfara finner jag överdriven. Liksom f. n.
bör den vapenfria tjänsten kunna avkortas för värnpliktig, som övergår till
vapenfri tjänst efter fullgjord viss värnpliktstjänstgöring. Kungl. Maj :t bör
äga utfärda bestämmelser härom.

Utredningens förslag att de vapenfria skall ha rätt till ekonomiska och
sociala förmåner — inbegripet personalvård och fritidsförmåner — i samma
omfattning som värnpliktiga i allmänhet tillstyrks i allt väsentligt eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. Även
jag tillstyrker att vapenfria erhåller samma förmåner i fråga om avlöning,
familjebidrag, grupplivförsäkring m. m. som värnpliktiga i allmänhet. Den
nuvarande begränsningen i de vapenfrias rätt att erhålla förhöjt penningbidrag
bör avskaffas. Premiesystemet för vapenfria bör utformas i överensstämmelse
med vad som kommer att gälla för värnpliktiga efter den förestående
omläggningen av värnpliktsutbildningen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Det är angeläget att varje vapenfri såvitt möjligt tas ut till den tjänstgöring
för vilken lian är lämpad med hänsyn till personliga kvalifikationer
och utbildning. Såsom utredningen föreslagit bör därför den som
söker vapenfri tjänst i samband med inskrivningen genomgå en urvalsprövning
som är likvärdig med den som gäller för övriga värnpliktiga. Särskild
s. k. exploration torde dock inte vara nödvändig och jag kan inte heller
biträda det förslag som bl. a. överbefälhavaren lagt fram om att inskrivningsprövningen
av den som söker vapenfri tjänst skall vara skild från
övriga värnpliktigas inskrivning. Jag vill tillstyrka utredningens förslag att
bättre information än f. n. skall ges vid inskrivningen om innebörden av
vapenfrilagstiftningen och den vapenfria tjänsten. Självfallet skall informationen
vara objektiv och inte utformas som propaganda för eller mot vapenfri
tjänst.

Utredningens förslag i fråga om prövningsförfarandet har remissinstanserna
genomgående funnit vara lämpliga och välmotiverade. Jag delar utredningens
uppfattning att det nuvarande frågeformuläret bör avskaffas och
att det räcker med en skriftlig ansökan som innehåller motivering varför
sökanden anser sig vilja fullgöra vapenfri tjänst, önskemål angående tjänstgöringsområde
samt uppgift på minst två trovärdiga personer som väl känner
sökanden och hans förhållanden. Härjämte bör sökanden som några
remissinstanser påpekat åläggas personlig inställelse inför utredningsman.
Vidare biträder jag utredningens förslag att frågor om tillstånd till vapenfri
tjänst skall avgöras av en särskild nämnd om sju ledamöter, vapenfrinämnden.
I likhet med utredningen förordar jag, att nämnden skall äga utse utredningsmän.
Till utredningsmän bör inte bara komma i fråga företrädare
för trossamfunden utan även andra personer som lämpar sig för uppgiften.
I detta sammanhang anser jag det böra övervägas att i möjlig utsträckning
anknyta utredningsverksamheten till inskrivningsförrättningarna. Beträffande
slutligen nämndens sammansättning är det angeläget att olika intressen
blir allsidigt representerade i nämnden. Självfallet bör några av ledamöterna
ha anknytning till yrkesområden, som gör dem särskilt ägnade att
bedöma bärigheten av de samvetsbetänkligheter mot vapenbrak som åberopas
av dem som söker vapenfri tjänst. Kungl. Maj :t bör äga meddela
bestämmelser om nämndens sammansättning.

Utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen skall ha huvudansvaret
för de vapenfrias utbildning och tjänstgöring samt omhänderha deras registrering
och redovisning har fått ett genomgående positivt mottagande av
remissinstanserna. Även jag biträder förslaget. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen
framhållit i sitt remissutlåtande finns redan inom styrelsen ett system
för fördelning av arbetskraft för totalförsvarsuppgifter. I sin egenskap av
uttagningsmyndighet bar arbetsmarknadsstyrelsen alt inom ramen för sina
befogenheter fastställa de totalförsvarsuppgifter för vilka utbildning av
vapenfria bör ske. Eftersom arbetsmarknadsstyrelsen centralt ansvarar för

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

utbildningen bör enligt utredningens av flertalet remissinstanser tillstyrkta
förslag ett samarbetsorgan upprättas inom styrelsen i vilket ingår företrädare
för berörda utbildningsmyndigheter.

Frågan om totalvägrarna, främst Jehovas vittnen, har utförligt diskuterats
såväl av utredningen som av remissinstanserna. Med den föreslagna omläggningen
av tjänstgöringssystemet och utvidgningen av tjänstgöringsområdena
torde de s. k. etiska totalvägrarna inte vidare erbjuda något problem.
Annorlunda förhåller det sig med medlemmarna av sekten Jehovas vittnen,
som helt vägrar att lyda order från samhällets sida även om det gäller skydd
för samhället eller den demokratiska ordningen. Enligt utredningen kan det
allvarligt övervägas att temporärt odugligförklara Jehovas vittnen på samma
grunder som nu åberopas när vissa alkoholskadade eller asociala personer
befrias från värnpliktstjänstgöring. Bland remissinstanserna har meningarna
i fråga om behandlingen av Jehovas vittnen varit delade. Tanken att
sektens medlemmar i en eller annan form skall befrias från tjänstgöring har
dock vunnit sympati bland en knapp majoritet av de remissinstanser som
yttrat sig i frågan.

För min del har jag kommit till den bestämda uppfattningen att sekten
Jehovas vittnen har en sådan inställning till samhället att det får anses uteslutet
att medlemmarna fullgör någon form av tjänsteplikt. Skäl talar för
att de särbehandlas vilket redan sker i vissa länder. Den nuvarande ordningen
är så otillfredsställande att jag anser att man bör pröva andra vägar
även om det skulle medföra, att rättvisesynpunkterna sätts åt sidan i de
relativt fåtaliga fall som det i praktiken rör sig om. Särbehandlingen bör
dock inte innebära att någon förklaras vara vapenfri utan att den nya lagens
rekvisit är uppfyllda, vilket endast i undantagsfall kan väntas vara fallet
i fråga om Jehovas vittnen. Inte heller bör reglerna om befrielse från eller
anstånd med värnpliktstjänstgöring eller om odugligförklaring tolkas på
något särskilt sätt i fråga om sektens medlemmar. Jag anser det vidare
olämpligt och knappast möjligt att införa en särregel som skulle befria
endast dem från tjänstgöring.

Mot bakgrund av det anförda har jag kommit till den uppfattningen att
medlemmar av sekten Jehovas vittnen, som enligt utredning i det särskilda
fallet måste antas på grund av sin övertygelse inte komma att fullgöra någon
form av tjänsteplikt, inte bör kallas in till tjänstgöring. Kungl. Maj :t äger
förordna att viss värnpliktig, vapenfri eller annan, inte skall kallas in. Jag
förordar alltså den ordningen att Kungl. Maj :t från fall till fall beslutar
huruvida medlem av sekten skall kallas in. Hinder torde inte möta att uppdra
avgörandet åt underordnad myndighet. Detta bör emellertid inte ske
innan tillräcklig erfarenhet vunnits av den nya ordningen.

Tillvägagångssättet bör utformas så att beslutet i så många fall som möjligt
kan fattas före inställelsen till tjänstgöring. Förutsättningar för att klarhet
om vederbörandes inställning i regel skall vinnas på ett tidigt stadium

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

synes också skapas genom mitt förslag att utredningsverksamheten i möjlig
utsträckning skall anknytas till inskrivningsförrättningarna. Kungl. Maj :t
bör vidare föreskriva att frågan huruvida inkallelse i fortsättningen skall
ske skall underställas Kungl. Maj :t när det upplyses att värnpliktig tillhör
sekten Jehovas vittnen t. ex. i ärende om befrielse enligt 5 § värnpliktslagen
eller i samband med inställelse. Vid utredningen av fråga huruvida inkallelse
skall ske bör den nya vapenfrinämnden kunna medverka även om tillstånd
till vapenfri tjänst inte kan komma i fråga. Beslut att inkallelse inte
skall ske bör omprövas efter viss tid och ny utredning då göras.

Om en sektmedlem underlåter att ge sin sekttillhörighet tillkänna innan
han inställer sig till tjänstgöring och vägrar att lyda order, bör enligt min
mening vanliga regler om åtal och straff gälla. Särregler för detta fall är jag
inte beredd förorda för sektens medlemmar. Om någon i samband med inställelse
uppger sig tillhöra Jehovas vittnen, bör han inte beordras utföra
arbete eller ges annan order, förrän man undersökt om han tillhör sekten.
Tillhör han sekten, bör han genast hemförlovas i avvaktan på Kungl. Maj :ts
beslut.

Den ordning som jag förordat bör tillämpas endast försöksvis. Leder den
till missbruk eller andra olägenheter, bör den omprövas.

Övergången till det nya systemet bör ske den 1 oktober 1966. Arbetsmarknadsstyrelsen
har visserligen föreslagit senare övergång med hänsyn till att
systemet för beredskapsregistrering läggs om hösten 1967. Jag finner emellertid
angeläget att reformen av den vapenfria tjänsten inte försenas. Uppstår
administrativa svårigheter för arbetsmarknadsstyrelsen att redan innevarande
höst överta ansvaret för de vapenfrias tjänstgöring m. m. synes
redovisningen, registreringen och inkallelseförfarandet under en övergångstid
kunna ligga kvar hos krigsmaktens myndigheter.

De grundläggande bestämmelserna för den vapenfria tjänsten bör samlas
i en särskild lag som ersätter den nuvarande lagen den 26 mars 1943 (nr
121) om vapenfria värnpliktiga. Den föreslagna reformen medför vidare
ändringar i brottsbalken, lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff
för krigsmän, militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472), civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74), krigssjukvårdslagen den 27 november
1953 (nr 688), allmänna tjänstepliktslagen den 17 april 1959 (nr 83), lagen
den 14 oktober 1959 (nr 727) om förbud mot arbetstagares avskedande med
anledning av värnpliktstjänstgöring m. m., lagen den 17 maj 1963 (nr 114)
om semester och lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.»

Lagrådet

Lagrådet bär lämnat de i propositionen framlagda lagförslagen utan
erinran.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Departementschefen vid propositionens avlåtande

Departementschefen har vid propositionens avlåtande anfört:

»Vid behandingen i statsrådet den 11 mars 1966 föreslog jag en omläggning
av den vapenfria tjänsten men jag tog inte upp kostnaderna för reformen.
Dessa kostnader bör — bortsett från kostnaderna för vapenfrinämnden
— belasta elfte huvudtiteln. För de närmaste tre budgetåren bör emellertid
övergångsvis kostnaderna slutligt bestridas från fjärde huvudtiteln.
För budgetåret 1966/67 bör kostnaderna i sin helhet belasta fjärde huvudtiteln
i samma ordning som motsvarande kostnader för de värnpliktiga. Beträffande
sistnämnda kostnader har medelsanvisning redan begärts i prop.
1966: 1 (bil. 6). Medelsbehovet för de personalförstärkningar, som under
budgetåret 1966/67 blir nödvändiga inom arbetsmarknadsstyrelsen till följd
av dennas utvidgade verksamhet vid överföringen av huvudmannaskapet
för de vapenfria, bör dock tillgodoses genom omföring av medel från f järde
huvudtitelns förslagsanslag Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. till
det under elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Arbetsmarknadsstyrelsen:
Avlöningar. Jag uppskattar i avvaktan på att erfarenheter vinns av
det nya systemet behovet av personalförstärkningar hos styrelsen till två
tjänstemän. För budgetåren 1967/68 och 1968/69 bör under elfte huvudtiteln
föras upp ett eller flera anslag för vapenfriverksamheten, till vilka anslag
medel omförs från anslag under fjärde huvudtiteln. Kostnaderna för vapenfrinämnden
bör bestridas från fjärde huvudtitelns förslagsanslag Vissa
nämnder m. m. Slutligen vill jag erinra om att vapenfriutredningen gett
uttryck för den principiella uppfattningen att de myndigheter som anlitar
vapenfria i arbeten, för vilka myndigheterna i annat fall skulle ha fått vidkännas
direkta utgifter, i viss skälig omfattning bör utge ersättning till staten
för anlitande av denna arbetskraft. Frågan härom liksom frågan om
bestridandet av de olika utbildningsmyndigheternas kostnader bör emellertid
utredas ytterligare och jag är därför inte beredd att nu framlägga förslag
i ämnet. Merkostnaderna för luftfartsstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen för
utbildning av vapenfria beräknas för budgetåret 1966/67 bli av tämligen
begränsad omfattning med hänsyn till att antalet vapenfria som skall tas ut
i brandtjänst förutsätts bli i huvudsak oförändrat.

De i stadsrådsprotokollet för den 11 mars 1966 och i det föregående angivna
grunderna för den vapenfria tjänsten bör underställas riksdagen för
godkännande.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 11 mars 1966 föreslår jag
att de vapenfria får samma förmåner i fråga om avlöning, familjebidrag,
grupplivförsäkring m. m. som värnpliktiga i allmänhet. Grundläggande bestämmelser
om de värnpliktigas ekonomiska förmåner återfinns i värnpliktsavlöningskungörelsen
den 12 september 1958 (nr 485) och familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99). Föreskrifter om ersättning i anled -

Andra lagutskottets utlåtande nr hö år 1966 25

ning av skada eller sjukdom, som värnpliktig ådragit sig under tjänstgöring,
ges i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Värnpliktig
åtnjuter grupplivförsäkringsskydd enligt kungörelsen den 5 juni 1963 (nr
243) om grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Vissa särskilda bestämmelser
gäller för värnpliktiga enligt 3 kap. 15 § och 19 kap. 2 § lagen den

25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, 70 § 2 och 3 mom. lagen den

26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen, 35 § 2 och 3 mom. kommunala
vallagen den 6 juni 1930 (nr 253), 48 § 2 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272) och anvisningarna till paragraten samt
punkt 6 i anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370). Med hänsyn till att de vapenfrias tjänstgöring inte längre
skall anses som värnpliktstjänstgöring utan träder i stället för denna som
en särskild tjänsteplikt kan de angivna bestämmelserna inte utan vidare
tillämpas på de vapenfria. Behov av andra författningsändringar kan komma
att föreligga än som nu kunnat förutses. Chefen för socialdepartementet
har anmält frågan om ändring i lagen om allmän försäkring medan chefen
för finansdepartementet denna dag anmäler frågan om ändring i kommunalskattelagen.
Fråga om ändring i lagen om val till riksdagen och kommunala
vallagen torde få behandlas senare. Kungl. Maj :t bör i övrigt under de förutsättningar
jag angett tidigare äga utfärda bestämmelser om ekonomiska förmåner
m. m. åt vapenfria och i samband därmed äga utfärda annan författning
än lag eller vidtaga erforderliga ändringar i andra med riksdagen beslutade
eller med stöd av dess beslut utfärdade författningar än lag.»

Utskottet

I propositionen föreslås en omläggning av den vapenfria tjänsten innebärande
att sådan tjänstgöring inte längre skall betraktas som värnpliktstjänstgöring
utan träder i stället för denna som en särskild tjänsteplikt.
Tjänstgöringen förläggs i princip utanför krigsmakten. Frågor om tillstånd
till vapenfri tjänst skall prövas av en nyinrättad nämnd, vapenfrinämnden.
Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer vilket slag av tjänstgöring som de
vapenfria skall fullgöra och har tillsyn över de vapenfrias utbildning och
tjänstgöring. Den vapenfrie är under tjänstgöringen inte att anse som krigsman
och är inte heller underkastad för krigsman gällande straffbestämmelser.
Den nuvarande lagen från 1943 om vapenfria värnpliktiga föreslås
fr. o. m. den 1 oktober 1966 ersatt med den i propositionen föreslagna lagen
om vapenfri tjänst, vilken innehåller för tjänsten grundläggande bestämmelser.

Tjänstgöringsområden

Vapenfriutredningen drar upp vissa allmänna riktlinjer för de vapenfrias
tjänstgöringsuppgifter och anför därvid bl. a. att tjänstgöringen bör

Andra lagutskottets utlåtande nr ''i,~> år 1066

ordnas så att hela tjänstgöringstiden används till en effektiv och ändamålsenlig
utbildning för uppgifterna under krigstid. Mot bakgrund härav föreslår
utredningen att de vapenfria tas ut till följande tjänstegrenar, nämligen
brandtjänst, reparationstjänst, hälso- och sjukvårdstjänst, ekonomitjänst
och expeditionstjänst. I särskilda fall bör enligt utredningens uppfattning
vapenfria, som genom civil utbildning och personliga kvalifikationer bedöms
lämpliga härför, kunna beredas viss praktisk tjänstgöring vid SIDA eller
vid svensk hjälporganisation med internationell anknytning. Utredningen
avvisar däremot de förslag, som från olika håll framförts om att u-landseller
fredskårstjänst skall kunna godkännas som alternativtjänst för vapenlria.
En sådan tjänstgöring är, menar utredningen, inte praktiskt genomförbar,
främst med hänsyn till de höga krav på utbildning som måste ställas
på personer vilka skall fullgöra sådan tjänstgöring. De oeftergivliga kraven
beträffande bl. a. språkkunskaper och yrkesskicklighet torde endast i undantagsfall
kunna uppfyllas av de vapenfria i den ålder då de normalt
sett har att fullgöra sin grundutbildning. Den omständigheten att undre
åldersgränsen för uttagning till fredskårstjänst satts till 22 år lägger dessutom
i allmänhet hinder i vägen.

Departementschefen förordar i enlighet med utredningens förslag, att
de vapenfria beredes möjlighet att tjänstgöra inom fler civila arbetsområden
än f. n. Vid uttagningen av de vapenfria till tjänstgöring bör som utredningen
uttalat vara vägledande, att uppgifterna i såväl fred som krig skall vara
sådana att samvetsskäl inte rimligen kan anföras mot att fullgöra dem. Beträffande
de olika tjänstgöringsalternativen finner departementschefen i
likhet med remissinstanserna uti''edningens förslag vara välgrundade och
genomförbara. Vad angår frågan om u-lands- eller fredskårstjänst kan ej
heller departementschefen tillstyrka sådan tjänst som alternativtjänstgöring
för de vapenfria. Däremot bör även enligt hans mening i särskilda fall viss
praktisk tjänstgöring kunna ske vid SIDA eller vid svensk hjälporganisation
med internationell anknytning.

I motioner yrkas att tjänstgöringen för de vapenfria tjänstepliktiga
skall vidgas till att omfatta även andra alternativ än de som föreslagits
i propositionen. Således yrkas i motionerna I: 732 och II: 903, att den vapenfria
tjänsten skall kunna fullgöras inom områdena forskning, undervisning
och vetenskap. Vidare yrkas i motionerna I: 734 och II: 901 att tjänstgöring
i u-landshjälp i särskilda fall skall kunna förekomma.

Utskottet, som finner det värdefullt att tjänstgöringsalternativen för de
vapenfria utvidgas, ansluter sig till de av departementschefen anförda
synpunkterna i denna fråga. Sålunda bör vapenfri tjänsteplikt^ fullgöra
tjänst, som är betydelsefull för samhället. I lagförslaget har i huvudsaklig
överensstämmelse med vad utredningen anfört lämnats en exemplifiering
på tjänst som därvid kan komma i fråga. Departementschefens förslag utesluter
icke enligt utskottets mening att i särskilda fall även annan tjänst -

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

göring, som uppfyller nyss angivna krav och som står i överensstämmelse
med de allmänna riktlinjerna för den vapenfria tjänsten, kan komma i
fråga. Det bör alltså vara möjligt för en vapenfri tjänstepliktig, som på
grund av personliga kvalifikationer — utbildningsmässigt eller eljest —
har särskilt goda förutsättningar att efter genomgången grundutbildning
tilldelas annan betydelsefull tjänst. Till sådan tjänst bör enligt utskottets
mening räknas den tjänstgöring som i särskilda fall skall kunna ske vid
SIDA eller vid svensk hjälporganisation med internationell anknytning. Det
primära måste emellertid vara, som också framgår av departementschefens
uttalande, att utbildningen av de vapenfria inriktas på de betydelsefulla
civila uppgifter de har att fullgöra under krigsförhållanden i hemlandet.
Härav följer att de i motionerna föreslagna tjänstgöringsområdena blir
sekundära och knappast aktuella vid den tidpunkt som normalt gäller för
såväl värnpliktiga som vapenfria då fråga är om första tjänstgöring. Med det
sagda anser sig utskottet ha besvarat nu aktuella motioner.

Totalvägrare

Va pe n f r i u t re d n i n g e 11 bar tagit upp de problem som total vägrarna, främst
Jehovas vittnen, erbjuder. Utredningen har — sedan förslag att berörda kategori
skulle göra en insats inom bl. a. handikappvården förkastats av representanter
för Jehovas vittnen — förklarat sig beredd att förutsättningslöst
diskutera varje uppslag från sektens sida, som är ägnat att lösa totalvägrarnas
problem. Också detta erbjudande har avvisats. Enligt utredningens
mening har Jehovas vittnen därigenom ådagalagt en så påtaglig likgiltighet
för demokratisk ordning, att de måste anses olämpliga att nyttjas till samhällets
skydd. När de uppenbarligen inte kan användas för någon samhällsnyttig
insats över huvud taget förefaller det utredningen meningslöst att
samhället skall belastas med kostnader och besvär för någon som helst utbildning
i förevarande hänseende.

Departementschefen har uttalat, att han kommit till den bestämda uppfattningen,
att sekten Jehovas vittnen har en sådan inställning till samhället,
att det får anses uteslutet att medlemmarna fullgör någon form av
tjänsteplikt. Skäl talar för att de särbehandlas vilket redan sker i vissa
länder. Den nuvarande ordningen är så otillfredsställande, att departementschefen
anser att man bör pröva andra vägar även om det skulle
medföra, att rättvisesynpunkterna sätts åt sidan i de relativt fåtaliga fall
som det i praktiken rör sig om. På grund härav föreslår departementschefen
att medlemmarna av sekten Jehovas vittnen, som enligt utredning
i det särskilda fallet måste antas på grund av sin övertygelse inte komma
att fullgöra någon form av tjänsteplikt, inte bör inkallas till tjänstgöring.
Kungl. Maj :t bör från fall till fall besluta om medlem av sekten skall kallas
in. Den sålunda förordade ordningen bör enligt departementschefen till -

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

lämpas endast försöksvis och omprövas om den leder till missbruk eller
andra olägenheter.

I motionerna I: 733 och II: 902 yrkas att medlemmarna i sekten Jehovas
vittnen inte skall undantagas från bestämmelserna i lagen om vapenfri
tjänst. Vidare hemställes om utredning angående påföljderna för värnpliktig,
som vägrar fullgöra sådan tjänst.

Såsom motionärerna framhållit inger det enligt utskottets mening vissa
betänkligheter att en viss grupp med hänsyn till sin religiösa inställning
icke skall inkallas till värnpliktstjänstgöring eller ersättningstjänstgöring
för denna. I likhet med departementschefen anser utskottet emellertid att
de nuvarande förhållandena är så otillfredsställande att nya vägar bör prövas
för att komma till rätta med problemen beträffande Jehovas vittnen.
Utskottet, som delar uppfattningen att ifrågavarande kategori i förevarande
hänseende är olämplig att användas i samhällets tjänst, har inte
något att erinra mot att den i propositionen föreslagna ordningen försöksvis
tillämpas. Härav följer att de nu aktuella motionsyrkandena enligt utskottets
mening inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen och
de av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 732 och
II: 903 samt I: 734 och II: 901, måtte bifalla förevarande proposition,
nr 107, i motsvarande del;

B. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 733 och
11:902, såvitt angår första att-satsen, måtte bifalla propositionen
i motsvarande del;

C. att riksdagen måtte bifalla propositionen, såvitt angår
1 § i förslaget till lag om vapenfri tjänst;

D. att riksdagen måtte bifalla propositionen i de delar
som icke omfattas av vad utskottet ovan hemställt; samt

E. att motionerna I: 733 och II: 902, såvitt angår andra
att-satsen, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1966

På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND

Andra lac/iilskottets utlåtande nr 45 dr 196(>

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,
herrar Lars Larsson, Dahlberg, Kilsmo*, Blomquist och fru Elvy
Olsson;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fru Ekendahl, fröken Wetterström,
herr Bengtsson i Varberg, fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården,
Johansson i Skärstad* och Göransson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. Vid utskottets hemställan under B och E

av herr Blomquist, fru Elvy Olsson, fröken Wetterström och herr Johansson
i Skärstad, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 28 med orden »Såsom
motionärerna framhållit» och slutar med orden »någon riksdagens
åtgärd.» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom motionärerna framhållit innebär propositionens förslag att befria
medlemmar av sekten Jehovas vittnen från att fullgöra någon form
av tjänsteplikt ett allvarligt avsteg från den självklara principen om
medborgares likhet inför lagen och den solidaritet medborgare emellan
som ett demokratiskt samhälle bygger på. Utskottet delar denna uppfattning
och anser det vara i hög grad stötande för det allmänna rättsmedvetandet
att medgiva en viss grupp medborgare förmåner, som ur rättvisesynpunkt
icke kan anses försvarbara vare sig mot de värnpliktiga som fullgör
sin värnplikt eller mot dem som på grund av djup samvetsnöd vägrar
att använda vapen och som enligt föreliggande lagförslag medgives vapenfri
tjänst. Utskottet anser därför att medlemmar av sekten Jehovas vittnen
ej bör f ritagas från varje form av er sättningst jänst för värnplikt. I likhet
med departementschefen anser utskottet emellertid att nuvarande påföljd
för totalvägrarna — regelmässigt innebärande fängelsestraff av betydande
längd — är otillfredsställande och föreslår utredning härom. Denna utredning
bör bl. a. — med hänsyn till vad som upplysts om medlemmarnas av
sekten reaktion på civil domstols utdömande av påföljd — överväga möjligheten
att genom domstol ålägga ifrågavarande kategori arbetsplikt i
enlighet med vad som i remissyttrandena framhållits av Lunds domkapitel
och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:733 och
11:902, såvitt angår första att-satsen, måtte avslå propositionen
i motsvarande del;

Andra lagutskottets utlåtande nr åö år 1966

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 733 och II: 902,
såvitt angår andra att-satsen, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t såsom sin mening giva till känna vad utskottet anfört.
»

II. Vid utskottets hemställan under C

av fru Hamrin-Thorell, herrar Kilsmo, Rimmerfors, Jönsson i Ingemarsgården
och Johansson i Skärstad, vilka ansett,

a) att efter det stycke å s. 25 som börjar med orden »I propositionen föreslås»
och slutar med orden »tjänsten grundläggande bestämmelser.» bort
insättas ett avsnitt med följande lydelse:

»Begreppet samvetsnöd

I vapenfriutredningens betänkande formulerades villkoret för befrielse
från vapentjänst i 1 § i Förslag till lag om vapenfria tjänstepliktiga på
följande sätt:

’Är bruk av vapen mot annan icke förenligt med värnpliktigs allvarliga
personliga övertygelse och skulle sådant bruk för den värnpliktige medföra
samvetsnöd, må denne erhålla tillstånd att, i stället för värnpliktstjänstgöring,
såsom vapenfri tjänstepliktig fullgöra tjänstgöring i den ordning
denna lag stadgar (vapenfri tjänst).’

I proposition nr 107 har Kungl. Maj:t nu anslutit sig till överbefälhavarens
remissyttrande och föreslagit att ordet ''djup’ må kvarstå i lagen
som bestämning till begreppet samvetsnöd. Förslaget till lag om vapenfri
tjänst har alltså i 1 § följande formulering:

''Värnpliktig äger enligt denna lag erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri
tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring, om bruk av vapen mot annan
icke är förenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse
och skulle medföra djup samvetsnöd för honom. Värnpliktig som erhållit
tillstånd till vapenfri tjänst benämnes vapenfri tjänstepliktig.’

Utskottet anser i likhet med utredningen, att ordet samvetsnöd i sig självt
är uttryck för en så djupgående konfliktsituation, att någon gradering
i djup eller mindre djup logiskt sett icke är möjlig. Begreppet djup samvetsnöd
synes utskottet kunna medverka till en onödig komplicering av
prövningsförfarandet, bl. a. därför att det knappast torde ligga i mänsklig
makt att avgöra om samvetsnöden är mer eller mindre djup. Utskottet vill
vidare erinra om att inget av de övriga nordiska länderna har givit sig
in på en bedömning av detta slag i sina villkor för befrielse från vapentjänst.
Sålunda nöjer man sig i motsvarande norska lag med att hänvisa till att
vederbörande värnpliktig befrias om han ''icke kan göra militärtjänst utan
att komma i konflikt med sin allvarliga övertygelse’.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Utskottet anser att begreppet samvetsnöd bör kvarstå men att någon
gradering i djup eller mindre djup icke bör ske. Utskottet tillstyrker alltså
bifall till Kungl. Maj :ts förslag till formulering av 1 § i lag om vapenfri
tjänst, med den ändringen att ordet ''djup’ utgår.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen måtte antaga 1 § i förslaget till lag om
vapenfri tjänst med följande såsom utskottets förslag be -

tecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Värnpliktig äger enligt denna lag
erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri
tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring,
om bruk av vapen mot annan
icke är förenligt med den värnpliktiges
allvarliga personliga övertygelse
och skulle medföra djup samvetsnöd
för honom.

Värnpliktig som erhållit tillstånd
till vapenfri tjänst benämnes vapenfri
tjänstepliktig.

(Utskottets förslag)

Värnpliktig äger enligt denna lag
erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri
tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring,
om bruk av vapen mot annan
icke är förenligt med den värnpliktiges
allvarliga personliga övertygelse
och skulle medföra samvetsnöd för
honom.

Värnpliktig som erhållit tillstånd
till vapenfri tjänst benämnes vapenfri
tjänstepliktig.»

III. av herr Kilsmo.