Andra lagutskottets utlåtande nr 39 (Utlåtande 1946:L2u39 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1946 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m., såvitt propositionen hänvisats till
lagutskott, dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 3 maj 1946 dagtecknad proposition, nr 250, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni
1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärt
j änstgöring;

2) förordning angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring;

3) förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt
förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni
1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvämst
j änstgöring;

5) förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap
m. m.; samt

6) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av
kroppsskada;

dels bemyndiga Kungl. Majit att medgiva undantag från vad som finnes
stadgat i 23 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, samt att besluta örn
ersättning enligt grunderna i sagda förordning, att för tiden från och med
den 1 juli 1946 utgå i anledning av kroppsskada, som någon ådragit sig under
tid mellan den 2 september 1939 och den 1 juli 1944 vid permission eller
annan ledighet från militärtjänstgöring, ävensom i anledning av sjukdom, där
denna enligt numera tillämpade bedömningsprinciper kan anses vara ådragen
under militärtjänstgöring efter den 2 september 1939 eller där grundad anledning
eljest finnes för antagande att orsakssamband med sådan tjänstgöring
kan föreligga;

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 39.

1215 46

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1946/47 anvisa
till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
ett förslagsanslag av 11 500 000 kronor samt

till Omskolning av i militärtjänst skadade ett förslagsanslag av 600 000

kronor.

Propositionen har hänvisats såvitt angår anslagsäskandena till statsutskottet
samt i övrigt hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.
Författningsförslagen äro av följande lydelse:

Gällande lydelse
av (le bestämmelser, som beröras av
vidstående förslag.

6 §■

För skada -— — — i ersättning:

1) örn olycksfallet--— under

sjukdomstiden:

a) erforderlig läkarvård — — —
och dylikt;

b) sjukpenning för — — — följande
tabell:

1) Förslag
till

Förordning
angående ändring i vissa delar av

förordningen den 18 juni 1927
(nr 234) örn ersättning i anledning
av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, dels att 6 och
8 §§ förordningen den 18 juni 1927 örn
ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring,1
skola hava ändrad lydelse på sätt
nedan angives, dels att en ny paragraf,
betecknad 7 a §, av nedan angiven
lydelse skall införas efter 7 § samma
förordning, dels ock att 22 § i förordningen
skall upphöra att gälla.

6 §•

För skada--— i ersättning:

1) örn olycksfallet---under

sjukdomstiden:

a) erforderlig läkarvård — — -—
och dylikt;

b) sjukpenning för — — — följande
tabell:

1 Senaste lydelse av 6 och 8 §§ se SFS 1944: 316.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse.)

Den årliga arbetsförtjänsten uppgår	Sjukpenningens belopp
till (kronor)	men ej till (kronor)	kronor	öre
	675	i	50
675	945	2	—
945	1215	2	50
1215	1485	2	75
1485	1755	3	25
1755	2 025	3	50
2 025	2 295	4	—
2 295	2 565	4	50
2 565	2 835	5	—
2 835	3105	5	50
3105	3 375	6	—
3 375	3 645	6	50
3 645	—	7

2) om olycksfallet---höjande

av arbetsförmågan.

På därom —--- gällande beräk ningsgrunder.

Ersättning, varom---- myndig hets

försorg.

Kan vid — — -— den skadade.

Kostnad för — ---militära myn dighet.

(Förslag.)

Den årliga arbetsförtjänsten uppgår	Sjukpenningens belopp
till (kronor)	men ej till (kronor)	kronor	öre
	675	i	50
675	945	2	—
945	1215	2	50
1215	1485	2	75
1 485	1 755	3	25
1755	2 025	3	50
2 025	2 295	4	_
2 295	2 565	4	50
2 565	2 835	5	_
2 835	3105	5	50
3105	3 375	6	—
3 375	3 645	6	50
3 645	3915	7	_
3 915	4185	7	50
4185	4 455	8	_
4 455	4 725	8	50
4 725	—	9	—

2) örn olycksfallet---höjande

av arbetsförmågan.

På därom---gällande beräk ningsgrunder.

Ersättning, varom — --- myndig hets

försorg.

Kan vid---- den skadade.

Kostnad för — ---militära myn dighet.

7 a §.

Å sjukpenning eller livränta i anledning
av skada, som drabbat värnpliktig,
skall utgå provisoriskt tillägg
enligt nedan angivna grunder.

För tid då skadan förorsakar förlust
av arbetsförmågan utgå tillägg
till sjukpenning med en krona för dag
räknat och tillägg till livränta med
trettio kronor för månad räknat.
För tid då skadan förorsakar nedsättning
av arbetsförmågan utgår tillägg å
sjukpenning eller livränta med en mot
arbetsförmågans nedsättning svarande
del av nyss angivna belopp; dock att

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse.)

8 §•

Den årliga —--under a)—c).

22 §.

Fråga örn jämkning i ersättning,
som utgår på grund av bestämmelserna
i detta kapitel, må icke väckas,
sedan tre år förflutit från det ersättningen
bestämdes.

(Förslag.)

tillägg icke utgår där ej arbetsförmåga/n
är nedsatt med minst en femtedel.

Tillägg till livränta, som i anledning
av den skadades död tillkommer make,
barn eller adoptivbarn, utgår för månad
räknat med så stor del av trettio
kronor som svarar mot förhållandet
mellan livräntan till den efterlevande
och lägsta livränta till den skadade
vid förlust av arbetsförmågan.

Beträffande provisoriskt tillägg enligt
denna paragraf skall i tillämpliga
delar gälla vad i denna förordning
eller eljest är stadgat rörande sjukpenningen
eller livräntan.

Vad i denna paragraf stadgas skall
icke äga tillämpning, där ersättningstillägg
utgår enligt gällande bestämmelser
örn provisorisk förbättring av
vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap
m. m.

8 §•

Den årliga---under a)—c).

För fast anställt manskap, icke
ständigt tjänstgörande fast anställd
personal och frivilliga beräknas ifrågavarande
arbetsförtjänst efter de grunder,
som stadgas i 9 § lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete; dock
må arbetsförtjänsten för fast anställt
manskap vid bestämmande av sjukpenning
för tid efter det kalenderår,
då den skadade fyllt 20 år, eller av
livränta icke beräknas till lägre belopp
än tretusen kronor.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1946 och skall äga tillämpning
beträffande ersättning för tid därefter;
dock att, i vad avser 6 och 8 §§,
ersättningsanspråk i anledning av
olycksfall som inträffat eller sjukdom
som yppats före sagda dag skall bedömas
enligt äldre bestämmelser.
Fråga örn jämkning i ersättning må
upptagas till prövning utan hinder
därav att den i 22 § enligt förordningens
äldre lydelse angivna tiden
för väckande av sådan fråga försuttits.

2) Förslag
till

Förordning

angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen den
18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas,

dels att ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som för
tid efter den 30 juni 1946 utgives såsom sjukhjälp eller såsom livränta till den
skadade eller dennes änka eller barn, skall utgå med de belopp, som i förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, äro stadgade beträffande värnpliktig, vilkens
årliga arbetsförtjänst antages hava utgjort 1 764 kronor;

dels ock att livränta, som jämlikt förordningen den 18 juni 1909 utgives till
den skadades i § 4 mom. 3 c) omförmälda efterlevande för tid efter den 30
juni 1946, skall, därest skadan uppkommit före den 1 januari 1921, höjas med
100 procent utöver det belopp, vartill livräntan må bestämmas enligt grunderna
i sagda förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946; och skall kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning, som utgår jämlikt ovannämnda
förordning den 18 juni 1909, icke äga tillämpning beträffande ersättning
för tid efter den 30 juni 1946.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

3) Förslag
till

Förordning

angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt förordningarna
den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring:

Härigenom förordnas, att begravningshjälp, som jämlikt någon av förordningarna
den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgår i anledning av dödsfall,
som inträffat efter denna förordnings ikraftträdande, icke i något fall
skall utgå med lägre belopp än 400 kronor.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
och skall vad i äldre bestämmelser är stridande mot förordningens innehåll
upphöra att gälla.

Gällande lydelse
av de bestämmelser, som beröras av
vidstående förslag.

1 §•

Varder hemvärnsman (reservhemvärnsman)
under hemvärnstjänstgöring
å tid, då riket icke befinner sig i
krig, skadad till följd av olycksfall

4) Förslag
till

Förordning

angående ändring i vissa delar av
förordningen den 28 juni 1941
(nr 593) örn ersättning i anledning
av kroppsskada,
ådragen under hemvärn
stjänstgöring.

Härigenom förordnas, dels att 1 och
4 §§ förordningen den 28 juni 1941
örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under hemvärnstjänstgöring,
1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, dels ock att 3 §
samma förordning skall upphöra att
gälla.

1 §•

Varder hemvärnsman (reservhemvärnsman,
extra hemvärnsman) under
hemvärnstjänstgöring å tid, då riket
icke befinner sig i krig, skadad till

1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1941: 977.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse.)

eller ådrager lian sig annorledes under
dylik tjänstgöring sjukdom, skall ersättning
av allmänna medel utgivas i
den ordning nedan stadgas.

Med kemvärnstjänstgöring avses i
denna förordning dels tjänstgöring,
som hemvärnsman (reservhemvärnsman)
enligt gällande bestämmelser är
skyldig att fullgöra, dels ock av vederbörligt
hemvärnsbefäl anordnad frivillig
tjänstgöring. I tjänstgöringen
inbegripes sådan färd till och från
tjänstgöringsstället, som föranledes av
och står i omedelbart samband med
tjänstgöringen.

Ersättning enligt denna förordning
skall, där ej annat följer av vad nedan
stadgas, utgå i enlighet med de bestämmelser,
som i förordningen den
18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, äro meddelade
örn ersättning till de i sistnämnda
förordning avsedda, vid försvarsväsendet
fast anställda.

3 §•

Vid bestämmande av livränta enligt
denna förordning må den årliga
arbetsförtjänsten icke beräknas till
lägre belopp än ettusensjuhundrasextiofyra
kronor.

4 §•

Där olycksfall eller sjukdom medfört
eller skäligen kan antagas medföra
påföljd, som föranleder ersättning
enligt denna förordning, skall, då
fråga är om hemvärnskretsbefälhavare,
chefen (sekundchefen) för infanteriregementet
i inskrivningsområdet men

(Förslag.)

följd av olycksfall eller ådrager han
sig annorledes under dylik tjänstgöring
sjukdom, skall ersättning av allmänna
medel utgivas i den ordning
nedan stadgas.

Med hemvärnstjänstgöring avses i
denna förordning dels tjänstgöring,
som hemvärnsman (reservhemvärnsman,
extra hemvärnsman) enligt gällande
bestämmelser är skyldig att
fullgöra, dels ock av vederbörligt hemvärnsbefäl
anordnad frivillig tjänstgöring.
I tjänstgöringen inbegripes
sådan färd till och från tjänstgöringsstället,
som föranledes av och står i
omedelbart samband med tjänstgöringen.

Ersättning enligt denna förordning
skall, där ej annat följer av vad nedan
stadgas, utgå i enlighet med de bestämmelser,
som i förordningen den
18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, äro meddelade
örn ersättning till i sistnämnda
förordning avsett fast anställt manskap.

4 §■

Där olycksfall eller sjukdom medfört
eller skäligen kan antagas medföra
påföljd, som föranleder ersättning
enligt denna förordning, skall, då
fråga är örn hemvärnskretsbefälhavare
eller hemvärnsområdesbefälhavare,
vederbörande försvarsområdesbefäl -

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse.)

eljest vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare,
sedan lian från den skadade
eller sjuke eller eljest erhållit
underrättelse om olycksfallet eller
sjukdomen, därom ofördröjligen avgiva
skriftlig anmälan till riksförsäkringsanstalten.
Närmare bestämmelser
rörande sådan anmälan meddelas av
Konungen.

(Förslag.)

havare men eljest vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare,
sedan han
från den skadade eller sjuke eller
eljest erhållit underrättelse örn olycksfallet
eller sjukdomen, därom ofördröjligen
avgiva skriftlig anmälan till
riksförsäkringsanstalten. Närmare bestämmelser
rörande sådan anmälan
meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1
juli 1946 men skall i vad avser grunderna
för beräknande av ersättning
äga tillämpning allenast beträffande
olycksfall som inträffat eller sjukdom
som yppats efter ikraftträdandet.

5) Förslag
till

Förordning

angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid
förstärkt försvarsberedskap in. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som äger rätt till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under i 2 § avsedd tjänstgöring, skall tills vidare vara berättigad till ersättningstillägg
under de förutsättningar och enligt de grunder, som i denna
förordning stadgas.

Beträffande ersättningstillägg skall, utöver vad denna förordning innehåller,
i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående ersättningen.

Med kroppsskada (skada) avses i denna förordning även sjukdom som
icke förorsakats av olycksfall.

2 §•

1 mom. Ersättningstillägg tillkommer, där ej annat följer av nedan givna
bestämmelser, envar som enligt i 2 mom. angiven lag eller förordning äger

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

rätt till ersättning i anledning av skada, som någon ådragit sig under värnpliktstjänstgöring,
hemvärnstjänstgöring eller annan militärtjänstgöring under
tiden från och med den 3 september 1939 till och med den 30 juni 1945 eller
under tjänstgöring därefter jämlikt lagen den 15 juni 1945 (nr 310) örn inkallelse
av värnpliktiga för avveckling av förstärkt försvarsberedskap m. m.
Har Konungen förordnat, att ersättning i anledning av sådan skada skall
utgå enligt grunderna i lag eller förordning, som i 2 mom. angives, skall
ersättningstagaren äga rätt jämväl till ersättningstillägg enligt denna förordning.

2 mom. De lagar och förordningar, som i 1 mom. avses, äro lagen den
17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

3 mom. Avlönades den skadade under tjänstgöringen enligt bestämmelserna
i 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278) skall
ersättningstillägg utgå allenast då Konungen så bestämmer.

4 mom. Ersättningstillägg skall nedsättas om och i den mån däremot
svarande skadestånd enligt lag tillkommer ersättningstagaren, så ock i den
mån annan mot ersättningstillägget svarande förmån utgår av statsmedel;
dock att i först nämnt fall ersättningstillägg må utgå utan nedsättning, därest
ersättningstagaren å statsverket överlåtit mot tillägget svarande fordran hos
den skaaeståndspliktige.

5 mom. Konungen äger besluta, att ersättningstillägg enligt grunderna i
denna förordning skall, med de inskränkningar, som må finnas påkallade, utgå
till den som äger rätt till ersättning i anledning av skada, som drabbat någon
under annan tjänstgöring vid krigsmakten än i 1 mom. avses.

3 §•

Har vid bestämmande av ersättning i anledning av sådan i 2 § avsedd
skada, som drabbat värnpliktig, den skadades årliga arbetsförtjänst enligt
8 § första stycket förordningen den 18 juni 1927 antagits till lägre
belopp än 2 400 kronor, skall, om den värnpliktige ådragit sig skadan efter
utgången av det kalenderår då han fyllt 28 år, tillägg till sjukpenning eller
livränta utgå med det belopp, varmed ersättningen understiger den ersättning,
som skulle hava utgått om den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra
2 400 kronor. Har den värnpliktige ådragit sig skadan under sagda kalenderår
eller tidigare och har den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra 1 764
kronor, skall tillägg till sjukpenning eller livränta utgå med det belopp,
varmed ersättningen understiger den ersättning som skulle hava utgått om
den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra 2 160 kronor.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

4 §■

1 mom. För tid, då skada, som enligt 2 § medför rätt till ersättningstillägg,
förorsakar förlust av arbetsförmågan, utgå till den skadade tillägg till sjukpenning
med 2 kronor 75 öre i ortsgrupp 1, 3 kronor 50 öre i ortsgrupp 2 och
4 kronor 25 öre i ortsgrupp 3, för dag räknat, och tillägg till livränta med
984 kronor i ortsgrupp 1, 1 284 kronor i ortsgrupp 2 och 1 584 kronor
i ortsgrupp 3, för år räknat. För tid då skadan förorsakar nedsättning av
arbetsförmågan med lägst en fjärdedel utgår sådant tillägg med en mot arbetsförmågans
nedsättning svarande del av nyss angivna belopp, och för tid
då graden av nedsättning uppgår till en femtedel men ej en fjärdedel utgår
tillägg till livränta med 120 kronor, för år räknat. Tillägg enligt nu angivna
grunder utgår i förekommande fall utöver tillägg enligt 3 §.

Beträffande rikets indelning i ortsgrupper tillämpas den enligt lagen örn
folkpensionering verkställda indelningen. Den skadade anses tillhöra den
ortsgrupp, inom vilken han är mantalsskriven. Dock må, örn särskilda omständigheter
därtill föranleda, ersättningstillägget bestämmas efter annan
ortsgrupp.

2 mom. Där Konungen jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering
förordnat örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare,
vilken är mantalsskriven inom visst, intill ort i högre ortsgrupp gränsande
område, skall ersättningstillägg till skadad, som är där mantalsskriven, förhöjas
med hälften av skillnaden mellan tilläggsbeloppen i den lägre och
den högre ortsgruppen. Yad ovan i 1 mom. andra stycket sista punkten
stadgas angående ersättningstillägg skall äga motsvarande tillämpning beträffande
sådan förhöjning.

3 mom. Äro andra bestämmelser örn rätt till tjänstepension av statsmedel
tillämpliga å den skadade än bestämmelserna om pensionering av personal
i försvarsväsendets reserver, skall ersättningstillägg enligt denna paragraf
utbetalas allenast där utgående pension föranleder avdrag från sjukpenningen
eller livräntan; och skall ersättningstillägg i sådant fall minskas med det
belopp, som utbetalas såsom sjukpenning eller livränta.

4 mom. Yägrar den skadade att antaga lämpligt arbete, som erbjudes
honom, eller att underkasta sig erbjuden yrkesutbildning för förebyggande
eller hävande av arbetsoförmåga, må, därest omständigheterna finnas böra
därtill föranleda, ersättningstillägg enligt denna paragraf nedsättas efter
vad som prövas skäligt eller ock indragas.

5 §•

Har den skadade avlidit, utgår såsom tillägg till livränta, som tillkommer
make, barn eller adoptivbarn, för år räknat så stor del av 984 kronor som
svarar mot förhållandet mellan livräntan till den efterlevande och lägsta livränta
till den skadade vid förlust av arbetsförmågan. Åtnjuter den efterlevande
pension, som föranleder avdrag från livräntan, skall ersättningstill -

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 11

lägget minskas med det belopp, som efter verkställt avdrag utbetalas såsom
livränta.

Tillägg enligt första stycket utgår i förekommande fall utöver tillägg enligt
3 §.

6 §•

Dyrtidstillägg enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående
dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete m. m. skall ej utgå å ersättningstillägg enligt 4 och 5 §§.

7 §•

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 och skall äga tillämpning
beträffande ersättning, som belöper å tid efter ikraftträdandet.

Gällande lydelse
av förordningen den 28 juni 1941
(nr 591) om familjebidrag åt
värnpliktiga med flera, vilka
drabbats av kroppsskada.

1 §•

Har värnpliktig under tjänstgöring,
varunder krigs f amil] ehidragsför ordning
varit å honom tillämplig, drabbats
av kroppsskada, som föranleder
rätt till ersättning enligt förordningen
den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, må till honom
eller, där fråga är örn ersättning i anledning
av dödsfall, till hans efterlevande
kunna tills vidare utgå familjebidrag.

6) Förslag
till

Förordning

örn familjebidrag åt värnpliktiga
med flera, vilka drabbats
av kroppsskada.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Har värnpliktig under tjänstgöring
å tid efter den 2 september 1939
drabbats av kroppsskada, som föranleder
rätt till ersättning enligt förordningen
den 18 juni 1927 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, må till
honom eller, där fråga är om ersättning
i anledning av dödsfall, till hans
efterlevande kunna tills vidare utgå
familjebidrag.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse.)

I denna förordning avses
nied värnpliktig: den som avlönas
såsom värnpliktig enligt krigsavlöningsreglementet;
samt

med avliden värnpliktigs efterlevande:
hustru, med vilken den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet sammanlevde,
samt barn och adoptivbarn
under 16 år, som vid tiden för dödsfallet
voro under den värnpliktiges
vårdnad.

2§-

Familjebidrag må utgå
till värnpliktig för tid, varunder
han på grund av kroppsskadan enligt
förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
är berättigad till sjukpenning
eller livränta, motsvarande
förlust av arbetsförmågan eller nedsättning
av densamma med minst en
tredjedel; samt

till efterlevande för tid, varunder
den efterlevande på grund av dödsfallet
enligt sistnämnda förordning är
berättigad till livränta, dock icke för
tid, då familjebidrag utgår jämlikt
13 § 3 mom. gällande krigsfamiljebidragsför
ordning.

I övrigt skall rörande bidraget, där
ej annat följer av vad nedan föreskrives,
vad som är stadgat angående
familjebidrag enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning
i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

(Förslag.)

I denna förordning avses

med värnpliktig: den som avlönas
enligt för värnpliktig gällande grunder;
samt

2 §•

Familjebidrag må utgå

till värnpliktig för tid, varunder
ban på grund av kroppsskadan enligt
förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
är berättigad till sjukpenning
eller livränta, motsvarande
förlust av arbetsförmågan eller nedsättning
av densamma med minst en
tredjedel; samt

1 4 § familjebidrags för ordning en
avsedd tillsynsmyndighet äger, örn
i visst fall särskilda skäl därtill äro,
medgiva, att familjebidrag må utgå till
den värnpliktige, ändock att nedsättningen
av arbetsförmågan icke uppgår
till en tredjedel.

I övrigt skall rörande bidraget, där
ej annat följer av vad nedan föreskrives,
vad som är stadgat angående
familjebidrag enligt gällande familjebidragsförordning
i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

Andra lagutskottets
(Gällande lydelse.)

3 §•

Till efterlevande må icke utgå
annat familjebidrag än familjepenning
och, till och med månaden näst efter
den då den värnpliktige avlidit, bostadsbidrag.

Annat familjebidrag än sjukbidrag
och begravningsbidrag må ej bestämmas
till högre belopp än som tillhopa
med utgående sjukpenning eller livränta
motsvarar gängse arbetsinkomst
för en person i den värnpliktiges vanliga
yrke eller verksamhet.

4 §•

I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten
rörande sjukpenning
eller livränta må familj ebidragsnämnd
genom provisoriskt beslut tillerkänna
familjebidrag för viss tid åt
värnpliktig, därest denne är på grund
av kroppsskadan oförmögen till arbete,
och åt efterlevande, därest
uppenbart behov av sådant bidrag
föreligger.

utlåtande nr 39.

(Förslag.)

3 §■

Till efterlevande må icke utgå
annat familjebidrag än familjepenning
och, till och med månaden näst efter
den då den värnpliktige avlidit, bostadsbidrag.

Kungl. Maj:t äger utfärda föreskrifter
angående hänsynstagande, vid
familjebidrags bestämmande, till provisoriskt
ersättningstillägg enligt förordningen
örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, eller enligt förordningen
den 1946 an gående

provisorisk förbättring av vissa
ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap

TO. TO.

4 §•

Har bidrag enligt denna förordning
utgått till den värnpliktige, må, i avvaktan
på förnyat beslut av riksförsäkringsanstalten,
provisoriskt bidrag

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse.)

5 §•

Ansökan om familjebidrag skall
göras hos vederbörande familj ebidragsnämnd
enligt formulär, som fastställts
för ansökan örn familjebidrag
enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning;
och skall vid ansökan fogas
avskrift av riksförsäkringsanstaltens
beslut angående sjukpenning eller livränta
eller, där ansökan avser provisoriskt
familjebidrag, bevis att frågan
örn ersättning enligt förordningen örn
ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, är
föremål för riksförsäkringsanstaltens
prövning.

6 §■

Bifalles ansökan örn familjebidrag
enligt denna förordning, skall familj ebidragsnämnden
ofördröjligen hos
riksförsäkringsanstalten anmäla åt vilken
familjebidrag fastställts.

Meddelar riksförsäkringsanstalten
beslut beträffande sjukpenning eller
livränta åt någon, för vilken anmälan
gjorts enligt vad i första stycket
sägs, skall meddelande därom genast
översändas till den familjebi dragsnämnd,
som gjort anmälan.

(Förslag.)

tillerkännas honom, därest det kan antagas,
att förutsättningar för rätt till
fortsatt bidrag föreligga.

5 §•

Ansökan om familjebidrag skall
göras hos vederbörande familjebidragsnämnd
enligt av tillsynsmyndigheten
fastställt formulär; och skall
vid ansökan fogas avskrift av riksförsäkringsanstaltens
beslut angående
sjukpenning eller livränta eller, där
ansökan avser provisoriskt familjebidrag
enligt 4 § första stycket, bevis
att frågan örn ersättning enligt förordningen
örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
är föremål för riksförsäkringsanstaltens
prövning.

Avser ansökan bidrag enligt 4 §
andra stycket, må bidrag icke utgå
med mindre familjebidragsnämnden
från riksförsäkringsanstalten erhållit
underrättelse, att fråga örn ersättning
för ytterligare tid är under prövning.

6 §•

Bif alles ansökan örn familjebidrag
enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden
ofördröjligen hos
riksförsäkringsanstalten anmäla åt vilken
familjebidrag fastställts.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse.)

7 §•

A7ad i denna förordning stadgas
om värnpliktig skall, med de inskränkningar
som av Konungen må föreskrivas,
äga motsvarande tillämpning
beträffande annan, som under militärtjänstgöring,
varunder krigsfamiljebidragsförordning
varit å honom
tillämplig, drabbats av kroppsskada,
medförande rätt till ersättning enligt
förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, eller lagen den
17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall
i arbete eller lagen den 14 juni
1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Konungen äger med avseende å
annat fall än i första stycket sägs
föreskriva, att i denna förordning
meddelade bestämmelser om familjebidrag
skola, med de inskränkningar
som må finnas påkallade, äga motsvarande
tillämpning å annan personal
vid krigsmakten, som drabbats av
kroppsskada under tjänstgöring å tid,
då värnpliktiga varit inkallade jämlikt
28 § 1 mom. värnpliktslagen.

(Förslag.)

7 §■

Yad i denna förordning stadgas
om värnpliktig skall, med de inskränkningar
som av Konungen må föreskrivas,
äga motsvarande tillämpning
beträffande annan, som under militärtjänstgöring,
varunder familjebidragsförordning
varit å honom tilllämplig,
drabbats av kroppsskada,
medförande rätt till ersättning enligt
förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, eller lagen den 17
juni 1916 örn försäkring för olycksfall
i arbete eller lagen den 14 juni 1929
örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Konungen äger med avseende å
annat fall än i första stycket sägs
föreskriva, att i denna förordning
meddelade bestämmelser örn familjebidrag
skola, med de inskränkningar
som må finnas påkallade, äga motsvarande
tillämpning å annan personal
vid krigsmakten, som drabbats av
kroppsskada under tjänstgöring å tid
efter den 2 september 1939.

8 §■

Fämiljebidragsnämnds beslut rörande
tillämpning av denna förordning
skall, där ej tillsynsmyndigheten
annorlunda förordnar, underställas
tillsynsmyndighetens prövning.

Vid missnöje med familjebidragsnämnds
beslut må, ändock att beslutet
skall underställas tillsynsmyndighetens
prövning, ändring i beslutet
sökas hos tillsynsmyndigheten genom
besvär, vilka skola hava inkommit till
familjebidrag snämnden senast inom
trettio dagar från det klaganden er -

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse.)

8 §•

Konungen äger meddela närmare bestämmelser
med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte
uppdraga åt viss myndighet att
i särskilda hänseenden utfärda sådana
bestämmelser ävensom anvisningar
rörande förordningens tillämpning.

(Förslag.)

höll del av beslutet; och åligger det
familjebidragsnämnden att med eget
yttrande snarast insända besvären till
tillsynsmyndigheten.

örn behörighet att föra talan gäller
vad i 35 § första stycket familjebidragsförordningen
är stadgat.

9 §•

Konungen äger meddela närmare bestämmelser
med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte
uppdraga åt tillsynsmyndigheten
att i särskilda hänseenden utfärda
sådana bestämmelser ävensom
anvisningar rörande förordningens
tillämpning.

Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1946, då förordningen den
28 juni 1941 (nr 591) örn familjebidrag
åt värnpliktiga med flera, vilka
drabbats av kroppsskada, upphör att
gälla.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma väckt motion, nr 529 i andra kammaren av herr Dahlgren
m. fl. Motionärerna hemställa,

att riksdagen måtte besluta antaga förslaget till förordning angående ändring
i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring med den ändringen,
att 6 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna måtte erhålla
följande lydelse:

a) 6 §:

För skada — — — i ersättning.

1) örn olycksfallet---under sjukdomstiden:

a) erforderlig läkarvård — —- — och dylikt;

b) sjukpenning för---följande tabell.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Den årliga arbetsförtjänsten uppgår	Sjukpenningens belopp
till (kronor)	men ej till (kronor)	kronor	öre
—	1485	4	—
1485	1755	4	50
1 755	2 025	5	—
2 025	2 295	5	50
2 295	2 565	6	—
2 565	2 835	6	50
2 835	3105	7	—
3105	3 375	7	50
3 375	3 645	8	—
3 645	3 915	8	50
3 915	4 185	9	—
4 185	4 455	9	50
4 455	4 725	10	—
4 725	—	10	50

2) om olycksfallet---höjande av arbetsförmågan.

På därom---gällande beräkningsgrunder.

Ersättning, varom---myndighets försorg.

Kan vid---den skadade.

Kostnad för---militära myndighet.

b) ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946. Fråga örn jämkning i
ersättning må upptagas till prövning utan hinder därav att den i 22 § enligt
förordningens äldre lydelse angivna tiden för väckande av sådan fråga försuttits.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda
förslagen ävensom i fråga örn de skäl motionärerna andragit till stöd
för sitt yrkande får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här
nedan hänvisa till propositionen och motionen.

Inledning.

Under de senare åren ha vid skilda tillfällen — senast genom beslut av
1944 års riksdag (propositionen nr 107; riksdagens skrivelse nr 315) — åtgärder
vidtagits för att förbättra existensvillkoren för de under militärtjänstgöring
skadade och deras efterlevande. Dessa åtgärder ha emellertid till
väsentlig del erhållit karaktären av provisorier.

En allmännare omprövning av ersättningsgrunderna har ansetts böra ske
vid fullgörandet av det åt socialvårdskommittén givna uppdraget att verkställa
översyn av olycksfallsförsäkringslagen. Kungl. Majit har i enlighet härmed
den 3 mars 1944 uppdragit åt kommittén att verkställa överarbetning av en
av riksförsäkringsanstalten verkställd utredning i ämnet samt att snarast möjligt
inkomma med utlåtande och förslag till erforderliga nya bestämmelser
rörande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 39.

1216 46 2

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Vid 1945 års riksdag behandlades, i anledning av väckta motioner, frågan
örn separata åtgärder till förbättrande av ersättningar till personer som skadats
under beredskapstjänstgöring. I enlighet med hemställan av andra lagutskottet
anhöll riksdagen i skrivelse den 29 juni 1945 (nr 526), under åberopande
av vad som anförts i andra lagutskottets utlåtande nr 75, att
Kungl. Majit ville föranstalta örn skyndsam utredning beträffande frågan,
örn och på vad sätt en förbättring av ersättningarna till personer
som skadats under beredskapstjänstgöring lämpligen kunde ske utan samband
med en översyn av olycksfallsförsäkringslagen, samt för riksdagen framlägga
det förslag vartill utredningen kunde föranleda. Genom beslut samma
dag bemyndigade Kungl. Majit chefen för försvarsdepartementet att tillkalla
dels en utredningsman för att inom departementet biträda med utredning
rörande provisoriska åtgärder till förbättring av ersättningar i anledning av
olycksfall m. m. under beredskapstjänstgöring, dels högst fem sakkunniga för
att inom departementet deltaga i den fortsatta handläggningen av förevarande
spörsmål samt framlägga de förslag, som av utredningen kunde föranledas.

De enligt Kungl. Majits nyssnämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga
— i det följande benämnda de sakkunniga — ha med skrivelse den 11 februari
1946 överlämnat betänkande med förslag angående provisoriska åtgärder till
förbättring av ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under beredskapstjänstgöring
m. m. Yttranden häröver ha avgivits av chefen för försvarsstaben,
försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets personalvårdsnämnd,
försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, statens arbetsmarknadskommission,
statskontoret samt sammanslutningen Sveriges beredskapsinvaliders
riksförbund.

Med skrivelse den 21 februari 1946 har socialvårdskommittén avgivit förslag
angående provisorisk höjning av vissa ersättningar enligt lagen den 17
juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete samt förordningarna den 18
juni 1909 och den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, ävensom angående fortsatt giltighet av förordningen
den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. m. Yttranden över detta
förslag ha avgivits av chefen för försvarsstaben, försvarsväsendets personalvårdsnämnd,
socialstyrelsen, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening.

Enligt de sakkunnigas förslag skall vid sidan av militärersättningsförordningen
utfärdas en särskild förordning örn provisorisk förbättring av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid
förstärkt försvarsberedskap m. m., medan socialvårdskommitténs förslag i
huvudsak innebär, att i 1927 års militärersättningsförordning skall, i anslut
ning till vissa provisoriska bestämmelser om höjning av ersättningar enligt
olycksfallsförsäkringslagen, vidtagas en provisorisk höjning av vissa i förord -

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

ningen angivna ersättningar. I socialvårdskommitténs förslag förutsattes, att
däri föreslagna bestämmelser örn höjning av ersättningarna till värnpliktiga
icke skola äga tillämpning, örn ersättningstillägg utgår enligt de av de sakkunniga
föreslagna bestämmelserna angående beredskapsskadade.

Socialvårdskommitténs förslag beträffande lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete och förlängd giltighet av förordningen om dyrtidstillägg åt vissa
ersättningstagare här efter överarbetning inom socialdepartementet framlagts
för riksdagen genom propositionen nr 251.

I propositionen nr 250 lämnas å s. 19—25 en redogörelse för gällande bestämmelser
rörande ersättning för skada i anledning av militärtjänstgöring
samt en utredning rörande skadefallens antal m. m.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga ha i första hand upptagit till behandling frågan, huruvida
spörsmålet örn förbättringar för de beredskapsskadade kan behandlas fristående
från det mellan militärersättningsförordningen och olycksfallsförsäkringslagen
förefintliga sambandet. De sakkunniga ha erinrat örn att denna
fråga berörts i andra lagutskottets utlåtande nr 75 till 1945 års riksdag och
att meningarna inom utskottet varit delade. Å ena sidan hade hävdats, att
skäl ej funnes att bestämma ersättningen till den som skadats under beredskapst
jänstgöring efter förmånligare grunder än ersättningen till arbetare,
som skadats till följd av olycksfall i arbete. Å andra sidan hade gjorts gällande,
att staten hade ett alldeles speciellt ansvar såvitt anginge dem som fått sin
skada under beredskapstjänstgöring. Enighet hade emellertid rått därom, att
frågan örn ersättningsförbättringar för de beredskapsskadade borde ytterligare
belysas, innan slutlig ställning toges.

De sakkunniga ha framhållit, att sambandet mellan militärersättningsförordningen
och olycksfallsförsäkringslagen vore för de värnpliktigas vidkommande
mera formellt än reellt, enär ersättningarna icke bestämdes i förhållande
till den civila inkomstens storlek. De under tiden för den förstärkta
försvarsberedskapen tillkomna bestämmelserna örn familjebidrag till skadade
värnpliktiga m. fl. hade medfört ytterligare en väsentlig avvikelse från olycksfallsförsäkringslagens
ersättningsgrunder. Uppställdes den principen, att
ersättningstillägg till beredskapsskadade icke borde medföra höjning av ersättningen
till högre belopp än som utginge vid civilt olycksfall i arbete, komme
ersättningsförbättring icke att kunna utges i andra fall än då utgående ersättning
i anledning av värnpliktigs skada eller sjukdom vore, inklusive eventuellt
familjebidrag, lägre än ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens grunder.
En sådan princip ansåge de sakkunniga icke vara praktiskt genomförbar. Sambandet
mellan militärersättningsförordningen och olycksfallsförsäkringslagen
utgjorde enligt de sakkunnigas uppfattning icke hinder för att ersättningsförbättringarna
gåves en avsevärt större räckvidd.

I anslutning härtill lia de sakkunniga beträffande var och en av de olika

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

personalkategorier — värnpliktiga, frivilliga och fast anställda — som under
beredskapstiden tjänstgjort inom försvaret, behandlat frågan, huruvida särskilda
ersättningsförbättringar kunna anses vara motiverade. Beträffande
detaljerna härutinnan torde jag få återkomma i ett följande avsnitt. Här torde
allenast böra anföras följande av de sakkunniga åberopade synpunkter beträffande
de beredskapsinkallade värnpliktiga.

Yad angår värnpliktiga, som inkallats till annan tjänstgöring än den som
ålegat dem enligt för fredstid gällande bestämmelser, ha dessa värnpliktiga
fått i högre grad än medborgarna i allmänhet bära bördorna av den förstärkta
försvarsberedskapen. Tjänstgöringen har ofta varit synnerligen krävande i
både fysiskt och psykiskt hänseende. De inkallade ha under långa tider ryckts
bort från sin civila verksamhet, och de med tjänstgöringen förenade förmånerna
ha i många fall endast ofullständigt kompenserat dem för inkomstförlusterna.
I många fall ha de inkallade under tjänstgöringen ådragit sig
skador och sjukdomar, som förorsakat bestående eller långvarig invaliditet
eller lett till döden. Enligt de sakkunnigas mening måste det anses skäligt,
att de ekonomiska verkningarna av sådana skador och sjukdomar ersättas efter
avsevärt förmånligare grunder än de nu gällande. Även en betydande höjning
av ersättningarna motsvarar, örn kostnaden tänkes utslagen på hela antalet
tjänstgöringsdagar för de inkallade, en mycket ringa höjning av vederlaget för
tjänstgöringen. Den bästa överensstämmelsen mellan ersättningen och den av
kroppsskadan föranledda ekonomiska förlusten skulle erhållas, örn ersättningen
utmättes efter det i varje särskilt fall uppkomna inkomstbortfallet. Tilllämpningen
av en sådan princip torde emellertid erbjuda alltför stora praktiska
svårigheter. I vart fall bör den provisoriska ersättningsförbättring, varom nu
är fråga, icke baseras på en dylik, från de gällande ersättningsgrunderna avvikande
princip.

De sakkunniga ha i anslutning till vad sålunda anförts förordat avsevärda
generella höjningar av nu utgående ersättningar såvitt avser kroppsskador,
ådragna under beredskapstjänstgöring m. m.

De av de sakkunniga föreslagna ersättningsförbättringarna innebära främst
dels att vissa värnpliktiga uppflyttas i ersättningsklass, dels att vissa ersättningstillägg
efter enhetliga grunder införas för såväl värnpliktiga som andra
här ifrågavarande personalgrupper. Ersättningsförbättringar skola enligt förslaget
icke utgå för tid före bestämmelsernas ikraftträdande.

De för såväl värnpliktiga som andra personalgrupper föreslagna ersättningstilläggen
skulle tillkomma skadade med mera avsevärd invaliditet samt
livränteberättigade efterlevande. Som lägsta invaliditetsgrad för rätt till
dylikt tillägg har föreslagits 25 96. I motiveringen har anförts, att de ifrågavarande
tilläggen syntes böra tillkomma livräntetagare med sådan invaliditet,
som i allmänhet medförde påtaglig nedsättning av arbetsförmågan. Såsom
exempel på skadefall, vid vilka invaliditetsgraden i regel beräknas till 25 %,
ha nämnts amputation av ena tummen i andra leden utifrån räknat, total stelhet
i ena knäleden i rak ställning eller förlust av ena ögat.

Beträffande de värnpliktiga ha de sakkunniga framhållit, att de år 1944
vidtagna ändringarna i bestämmelserna rörande beräkning av värnpliktigs
årliga arbetsförtjänst lett till dels att en obetydlig åldersskillnad mellan två
vid samma tid skadade värnpliktiga kunde få stor och varaktig betydelse i

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

ersättningshänseende och dels — emedan de ändrade bestämmelserna icke ägde
tillämpning i äldre fall — att olika stora ersättningar utginge till värnpliktiga
som skadats före och efter den 1 juli 1944. De sakkunniga föresloge, att de
ersättningar, som utginge efter lägsta ersättningsklassen, skulle generellt höjas
till belopp motsvarande närmast högre ersättningsklass och att de år 1944
införda bestämmelserna rörande beräkning av äldre värnpliktigas arbetsförtjänst
skulle tillämpas även med avseende på ersättning i anledning av skada,
som inträffat under beredskapstjänstgöring före den 1 juli 1944.

I fråga örn grunderna i övrigt för ersättningstilläggen ha de sakkunniga
anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga ha övervägt, örn det kunde vara lämpligt att komplettera
ersättningarna till icke-försörjare med bostadsbidrag, vilka liksom familjebidragen
skulle bestämmas av familjebidragsnämnderna genom s. k. normerad
behovsprövning. Vägande skäl tala emellertid emot en sådan anordning. Det
måste ofta vara vanskligt att avgöra vilka kostnader icke-försörjarna faktiskt
ha att vidkännas för bostad. För behovsprövningen skulle erfordras särskilda
regler, som icke ha någon motsvarighet i nu gällande bestämmelser. Enär invaliditeten
i övervägande antalet fall är partiell, måste avdrag även göras för
arbetsinkomst. Enligt de sakkunnigas mening är det icke lämpligt, att ickeförsörjarna,
som nu få hela sin ersättning från ett håll, genom de ifrågasatta
bostadsbidragen inordnas i en tämligen svårskött behovsprövning, som skulle
avse endast en relativt liten del av de sammanlagda förmånerna.

Ändamålet med ett bostadsbidrag för icke-försörjare skulle vara, att ett
dylikt till beloppet icke generellt fixerat bidrag skulle möjliggöra ett hänsynstagande
till de faktiska bostadskostnaderna i de enskilda fallen. Därvid skulle
främst den förefintliga skillnaden mellan bostadskostnadernas storlek på
olika orter bli av betydelse. För familjeförsörjarnas vidkommande tillgodoses
detta syfte genom familjebidragen. För icke-försörjarnas del torde det däremot,
på grund av de med en individuell prövning förenade svårigheterna,
vara att förorda att livräntorna kompletteras med fixa tillägg, avsedda att
utjämna skillnaden mellan bostadskostnaderna på olika orter. De sakkunniga
föreslå, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen till beredskapsinvalider
graderas på dylikt sätt, såväl för familjeförsörjare som ensamstående.

De anförda skälen för den förordade differentieringen av ersättningstillläggen
äro av praktisk-administrativ natur. Det bör emellertid framhållas, att
även principiella skäl kunna anföras för en viss differentiering av detta slag.

De sakkunniga ha i det föregående förordat, att den lägsta för värnpliktiga
gällande ersättningsklassen icke vidare skall tillämpas beträffande de under
beredskapstjänstgöring skadade. Vid bifall till detta förslag kommer ersättningen
till värnpliktig vid helinvaliditet att i det stora flertalet fall utgöra
2 016 kronor för år räknat, inklusive nu utgående dyrtidstillägg. Detta belopp
motsvarar livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen efter en årlig arbetsförtjänst
av något mer än 3 000 kronor. Högsta livränta på grund av olycksfall
i arbete är betydligt högre, nämligen 2 600 kronor, och inom socialvårdskommittén
överväges för närvarande förslag örn en avsevärd höjning av detta
maximibelopp. (Till de angivna livräntebeloppen kan i vissa fall komma s. k.
hjälplöshetstillägg.)

I anslutning till vad sålunda anförts ha de sakkunniga föreslagit, att ersättningstilläggen
skola avpassas så, att den sammanlagda ersättningen till värnpliktig
i allmänhet blir vid helinvaliditet 3 000 kronor om året i lägsta orts -

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

gruppen och — med tillämpning av folkpensioneringslagens nuvarande ortsgruppsindelning
— 3 300 kronor i ortsgrupp 2 och 3 600 kronor i ortsgrupp 3.
På grund härav förordas, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen skola
vid helinvaliditet utgöra i de olika ortsgrupperna 984, 1 284 och 1 584 kronor
för år räknat, så länge dyrtidstillägg å livräntorna utgå enligt nu gällande
grunder.

Motsvarande tillägg å hel sjukpenning föreslås till 2 kronor 75 öre, 3 kronor
50 öre och 4 kronor 25 öre för dag i de olika ortsgrupperna.

Under tid då den skadades arbetsförmåga är nedsatt med en fjärdedel eller
mera skall enligt förslaget ersättningstillägg utgå med en mot nedsättningen
svarande del av tillägget vid arbetsoförmåga.

Motsvarande ersättningstillägg till efterlevande skall enligt förslaget
utgöra, för år räknat, så stor del av 984 kronor som svarar mot proportionen
mellan livräntan till den efterlevande och livränta till den skadade vid helinvaliditet.
Högsta sammanlagda beloppet av ersättningstillägg till efterlevande
skulle därigenom komma att utgöra nämnda summa, 984 kronor, och
således motsvara tillägg till helinvalid i lägsta ortsgruppen. Beträffande
ersättningstillägg åt föräldrar ha vissa särbestämmelser föreslagits.

I fråga örn pensionsberättigad personal ha de sakkunniga föreslagit vissa
bestämmelser örn inskränkning i rätten till ersättningstillägg.

De sakkunniga ha vidare föreslagit, att tillägg i vissa fall skall utgivas å
begravningshjälp. I denna del innebär förslaget, att nu gällande bestämmelser
rörande storleken av begravningshjälp framdeles skola tillämpas även då dödsfallet
föranledes av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före
bestämmelsernas ikraftträdande.

Det föreslagna ersättningstillägget till invalider skall enligt förslaget kunna
i vissa fall nedsättas efter vad som prövas skäligt eller ock helt indragas.

De sakkunniga ha anfört, att de föreslagna ersättningstilläggen icke borde
utgå retroaktivt. I detta hänseende finge de sakkunniga erinra därom, att
storleken av familjebidrag och annan supplerande hjälp under den gångna
tiden bestämts under hänsynstagande till ersättningarnas hittillsvarande
storlek.

Under förutsättning att förberedelser för uträknandet och utbetalandet av
ersättningstillägg påbörjades inom riksförsäkringsanstalten så snart Kungl.
Maj:ts förslag förelagts riksdagen, borde bestämmelser i ämnet enligt de
sakkunnigas mening kunna träda i kraft tämligen kort tid efter utfärdandet.
De sakkunniga föresloge, att bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 juli
1946 eller den tidigare dag Kungl. Majit bestämde. Måhända kunde det visa
sig lämpligt att bestämmelserna örn ersättningstillägg trädde i tillämpning
kort tid efter utfärdandet, under det att vissa av de sakkunniga föreslagna omprövningar
av ersättningsfrågor igångsattes först senare, eventuellt den 1
juli 1946.

De sakkunniga ha föreslagit, att bestämmelserna örn ersättningstillägg skola
intagas i en särskild författning angående provisorisk förbättring av vissa
ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap m. m.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 23

För innehållet i yttrandena över de sakkunnigas förslag redogöres å
s. 29—32.

Socialvårdskommitténs förslag.

Socialvårdskommitténs förslag avser, såsom i det föregående anförts,
dels provisorisk höjning av vissa ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen
och militärersättningsförordningarna, dels ock fortsatt giltighet av
gällande bestämmelser om dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt
olycksfallsförsäkringslagen.

Såvitt avser ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen samt dyrtidstilläggen
har förslaget som nämnts anmälts för Kungl. Majit den 12 april
1946, varvid beslutats inhämtande av lagrådets yttrande över ett inom socialdepartementet
upprättat lagförslag i ämnet. Lagförslaget, vilket torde komma
att anmälas för Kungl. Majit av chefen för socialdepartementet senare denna
dag, innebär i huvudsak, att den årliga arbetsförtjänst, som enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen
lägges till grund för ersättningarnas storlek, skall kunna
beräknas till högst 4 800 kronor i stället för nu 3 900 kronor. Härav följer,
bland annat, att sjukpenningskalan utbygges med fyra nya sjukpenningklasser,
varigenom sjukpenningens högsta belopp stiger från 7 till 9 kronor örn dagen.
Bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare föreslås i
samband därmed skola erhålla fortsatt giltighet intill 1947 års utgång.

Socialvårdskommittén har föreslagit, att antalet i 6 § i 1927 års militärersättningsförordning
fastställda sjukpenningklasser, vilka ansluta sig till de
i 9 § olycksfallsförsäkringslagen intagna klasserna och avse fast anställt manskap
och därmed jämställda personalkategorier, skall ökas i enlighet med
nyssberörda förslag, varigenom alltså sjukpenningens högsta belopp skulle
stiga från 7 till 9 kronor.

Beträffande ersättningarna till värnpliktiga har kommittén föreslagit provisoriska
höjningar efter andra grunder än nu sagts.

Kommittén har framhållit, att de enligt 1927 års militärersättningsförordning
utgående ersättningarna till värnpliktiga måste anses vara otillräckliga
även i de fall då skadan inträffade under sådan tjänstgöring som regelmässigt
åvilar värnpliktig i fredstid. En förbättring av ersättningarna kunde
åstadkommas antingen genom höjning av de i 8 § av förordningen angivna
beloppen för värnpliktigs antagna årliga arbetsförtjänst eller genom införande
av särskilda tillägg till de enligt nu gällande grunder utgående ersättningsbeloppen.
Kommittén ansåge den senare metoden vara att föredraga
vid en provisorisk ersättningsförbättring. Örn ersättningstilläggen bestämdes
till visst procenttal av nu utgående ersättningar, skulle tilläggen bli mindre
i de lägre ersättningsklasserna än i de högre. Det hade synts kommittén vara
riktigare, att ersättningstilläggen gjordes oberoende av ersättningsklassen.

Kommittén har föreslagit, att tillägget å hel sjukpenning skall bestämmas
till 1 krona för dag och tillägget till livränta vid arbetsoförmåga till 30 kronor
för månad. Inklusive dyrtidstillägg enligt gällande grunder skulle beloppen
utgöra 1 krona 40 öre och 42 kronor. Vid nedsättning av arbetsförmågan

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

skulle enligt förslaget ersättningstillägg utgå med det lägre belopp, som svarade
mot nedsättningen. Dock ansåges ersättningstillägg icke vara påkallat i
sådana fall där arbetsförmågan vore nedsatt i mindre grad än med en fjärdedel.
Tillägg å livräntor till efterlevande skulle utgå med proportionsvis
samma belopp som tillägg å livränta till den skadade, således med intill 42
kronor för månad. Beträffande föräldrar skulle vissa särskilda regler gälla.

Med de av kommittén sålunda föreslagna ersättningstilläggen skulle ersättning
till värnpliktig i lägsta klassen komma att höjas med omkring 30 %,
och för de övriga klasserna skulle motsvarande procenttal bli 25, 22 och 20.

Under hänvisning till att lägsta ersättning till värnpliktig efter de föreslagna
förhöjningarna torde kunna komma att avsevärt överstiga lägsta ersättning
till fast anställt manskap, har kommittén ifrågasatt föreskrift därom,
att den årliga arbetsförtjänsten för fast anställt manskap skulle beräknas
till lägst visst belopp, exempelvis 3 000 kronor. En sådan avvikelse från
grunderna i olycksfallsförsäkringslagen behövde enligt kommitténs uppfattning
icke möta några principiella betänkligheter, enär det fast anställda manskapets
anställnings- och avlönings villkor vore helt olika de på den privata
arbetsmarknaden vanliga. Huruvida en sådan bestämmelse vore behövlig eller
icke ansåge kommittén vara beroende av vilken praxis som tillämpades vid
beräkning av fast anställds arbetsförtjänst. Kommittén förutsatte, att riksförsäkringsanstalten
komme att uttala sig i frågan.

I fråga örn begravningshjälpens storlek enligt 1927 års militärersättningsförordning
har kommittén föreslagit, att de år 1944 antagna bestämmelserna
— enligt vilka begravningshjälp utgör 400 kronor för såväl värnpliktiga som
andra i förordningen avsedda personalgrupper — skola till skillnad från vad
nu gäller tillämpas jämväl då dödsfallet föranledes av skada som inträffat
eller sjukdom som yppats före bestämmelsernas ikraftträdande.

Beträffande ersättningar jämlikt 1909 års militärersättningsförordning innebär
socialvårdskommitténs förslag, att ersättningarna i fråga skola höjas i
nivå med ersättningar jämlikt 1927 års förordning. Enligt kommitténs mening
kan det icke anses befogat att de som skadats eller insjuknat under militärtjänstgöring
före år 1928 skola för framtiden få åtnöjas med väsentligt
lägre ersättningar än som utgå enligt de nyare bestämmelserna.

En redogörelse för de över kommitténs förslag avgivna remissyttrandena
lämnas å s. 34—36 i propositionen.

f - *•'' ,

Mt&ku&k.Airi, 1 jd.-.;.ö...........

Föredragande departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Vougt, har i propositionen
anfört:

»Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår ha under
de senare åren vid skilda tillfällen vidtagits åtgärder för att förbättra existensvillkoren
för de under militärtjänstgöring skadade och deras efterlevande.
Förbättringarna ha genomförts på i huvudsak fyra olika sätt, genom höjning

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

av de i militärersättningsförordningen fastställda ersättningsbeloppen, genom
införande av dyrtidstillägg å dylika ersättningar, genom beviljande av familjebidrag
till skadades anhöriga och, vid dödsfall, till vissa efterlevande samt
genom omskolning av invalider, s. k. arbetsvärd.

Det har emellertid stått klart, att de förbättringar, som sålunda genomförts,
i många fall icke varit tillräckliga för att bereda skadade eller dessas
efterlevande en skälig levnadsstandard. De vidtagna åtgärderna måste därför
betraktas såsom provisorier i avvaktan på den slutliga reglering av hithörande
spörsmål, som förutsatts skola äga rum.

Med hänsyn till 1927 års militärersättningsförordnings samband med 1916
års olycksfallsförsäkringslag har den mera definitiva översynen av förordningen
ansetts böra verkställas av socialvårdskommittén, vilken erhållit i uppdrag
att överarbeta olycksfallsförsäkringslagen. Denna lags utformning är
emellertid avhängig av statsmakternas ställningstagande till kommitténs förslag
angående allmän sjukförsäkring. På grund härav har kommittén
ansett sig icke ännu kunna framlägga slutligt förslag rörande olycksfallsförsäkringslagen
och därmed icke heller rörande militärersättningsförordningen.
Det blir alltså erforderligt att ännu någon tid reglera hithörande frågor genom
provisoriska åtgärder.

Ytterligare förbättringar av ersättningarna i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, föreslås nu i de två förslag, som i detta
sammanhang föreligga till bedömande, det ena framlagt av socialvårdskommittén
och det andra avgivet av de i anledning av 1945 års riksdags uttalande
tillkallade sakkunniga för utredning angående provisoriska åtgärder till förbättring
av ersättningar i anledning av kroppsskador ådragna under beredskapstjänstgöring.

Till socialvårdskommitténs förslag rörande annan personal än värnpliktiga
har Kungl. Majit redan i princip tagit ställning genom remissen till lagrådet
av det inom socialdepartementet på grundval av kommitténs förslag utarbetade
förslaget till ändringar i olycksfallsförsäkringslagen. Förslag till avlåtande
av proposition i ämnet torde senare denna dag komma att föreläggas
Kungl. Majit.

Enär 1927 års militärersättningsförordnings bestämmelser rörande ersättningarna
i de olika sjukpenningklasserna ansluta sig till bestämmelserna i
olycksfallsförsäkringslagen, böra i förordningen vidtagas ändringar motsvarande
de för olycksfallsförsäkringslagen föreslagna. I 6 § militärersättningsförordningen
böra alltså upptagas fyra nya sjukpenningklasser, varigenom
sjukpenningens högsta belopp höjes till 9 kronor.

I 9 § olycksfallsförsäkringslagen har föreslagits den ändringen, att maximibeloppet
för den årliga arbetsförtjänstens beräkning höjes från 3 900 kronor
till 4 800 kronor. Enligt 8 § sista stycket militärersättningsförordningen skall
arbetsförtjänsten för fast anställt manskap och därmed jämställda personalkategorier
beräknas efter de grunder, som stadgas i nyssberörda författningsrum
i olycksfallsförsäkringslagen. Enär stadgandet i militärersättningsförordningen
sålunda utformats såsom en hänvisning till olycksfallsförsäkrings -

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

lagen, erfordras icke i anledning av ändringen av olycksfallsförsäkringslagen
någon motsvarande ändring i förordningen. Emellertid har socialvårdskommittén
beträffande det fast anställda manskapet ifrågasatt, att en avvikelse
skulle göras från olycksfallsförsäkringslagens grunder för den årliga arbetsförtjänstens
beräkning; ett särskilt minimibelopp, förslagsvis 3 000 kronor,
skulle föreskrivas för att de lägsta ersättningarna till denna personal icke
skulle bli för låga i förhållande till de värnpliktigas ersättningar. Enligt min
mening torde det på grund av det fast anställda manskapets anställnings- och
avlöningsförhållanden vara lämpligt, att en sådan särföreskrift meddelas med
avseende på bestämmandet av sjukpenning för tid efter det kalenderår, då
den skadade fyllt tjugo år, eller av livränta. Föreskriften bör intagas i förordningen
såsom ett tillägg till 8 § andra stycket och torde, liksom de föreslagna
ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen, böra träda i kraft den 1 juli
1946 samt äga tillämpning å därefter inträffande skadefall.

Beträffande ersättningarna till värnpliktiga torde ersättningsförbättringarna
böra genomföras efter andra grunder än för nyssberörda personalkategorier.
I enlighet med socialvårdskommitténs förslag föreslår jag, att de
värnpliktigas ersättningar höjas genom särskilda provisoriska tillägg, att utgå
med enhetliga belopp oberoende av ersättningsklassen. Enligt kommitténs
förslag skulle beloppen för hel sjukpenning höjas med, dyrtidstillägg inräknade,
1 krona 40 öre för dag, eller till 6 kronor 30 öre, 7 kronor, 7 kronor
70 öre och 8 kronor 40 öre örn dagen i de olika ersättningsklasserna. Livränta
till arbetsoförmögen värnpliktig skulle på motsvarande sätt höjas med
42 kronor i månaden. Invalider med lägst 25 % nedsättning av arbetsförmågan
ävensom livränteberättigade änkor och barn skulle erhålla proportionsvis
samma tillägg som helinvalid. Tillägg skulle under vissa förutsättningar
utges även till avliden värnpliktigs föräldrar, och framdeles utgående begravningshjälp
i äldre fall skulle höjas i den mån den vore lägre än sådan ersättning
enligt nu gällande bestämmelser. Jämlikt 1909 års militärersättningsförordning
utgående sjukhjälp eller livränta till den skadade eller dennes
änka eller barn skulle höjas i nivå med ersättning jämlikt 1927 års förordning
efter den lägsta för värnpliktiga gällande ersättningsklassen.

Kommitténs förslag angående de provisoriska tilläggens storlek har i flertalet
avgivna yttranden blivit i det väsentliga tillstyrkt eller lämnat utan
erinran. I vissa yttranden har dock förordats, att de provisoriska tilläggen
skulle bestämmas till högre belopp än kommittén föreslagit. För egen del
finner jag önskvärt, att vissa ersättningsförbättringar utöver vad kommittén
nu föreslagit genomföras så snart ske kan. Det torde emellertid icke vara
möjligt att utan ytterligare utredning avgöra, örn sådana längre gående förbättringar
lämpligen böra, liksom de av kommittén nu föreslagna, erhålla
formen av enhetliga tillägg för olika kategorier av värnpliktiga eller om
mera vittgående ändringar i ersättningssystemet böra genomföras. På grund
härav torde dee nu ifrågavarande, provisoriska tilläggen böra i stort sett
avvägas i enlighet med kommitténs förslag. För värnpliktiga i de båda lägsta
ersättningsklasserna, dit flertalet under fredstid tjänstgörande värnpliktiga

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

höra, innebära de av kommittén föreslagna provisoriska tilläggen en höjning
av de nuvarande ersättningarna med omkring 30 och 25 %. För familjeförsörjare
kunna familjebidrag utgå som ett komplement till ersättningen. Lägsta
invaliditetsgraden för rätt till provisoriska tillägg synes mig, med hänsyn till
vad riksförsäkringsanstalten anfört, böra bestämmas till 20 %. Bestämmelserna
örn de provisoriska tilläggen torde lämpligen böra intagas i en ny
paragraf i förordningen, benämnd 7 a §.

Jag förutsätter, att dyrtidstillägg å ersättningar komma att även efter den
31 december 1946 utgå enligt i huvudsak nu gällande grunder. Som en följd
härav komma dyrtidstillägg i förekommande fall att beräknas jämväl å de provisoriska
tilläggen, vilka äro att anse som en förhöjning av sjukpenningens
eller livräntans belopp.

De föreslagna nya bestämmelserna rörande värnpliktiga torde böra träda
i kraft den 1 juli 1946 och äga tillämpning beträffande ersättning, som utgår
för tid efter ikraftträdandet.

Ersättning jämlikt 1909 års förordning utgår alltjämt i åtskilliga fall. Vid
1944 års slut utgingo 879 invalidlivräntor, 77 livräntor till änkor, 4 livräntor till
barn och i 21 fall livräntor till föräldrar. Socialvårdskommitténs förslag angående
höjning av ersättningar jämlikt 1909 års förordning har lämnats utan
erinran i de avgivna yttrandena och torde böra i huvudsak godtagas.

Begravningshjälp enligt 1927 års militärersättningsförordning har vid två
tillfällen, senast år 1944, höjts och utgör numera för såväl värnpliktiga som
andra i förordningen avsedda personalgrupper 400 kronor. De äldre bestämmelserna
örn begravningshjälpens storlek äro emellertid alltjämt tillämpliga
då dödsfallet föranledes av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats
före de nya bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli 1944. I enlighet med
socialvårdskommitténs förslag torde nu böra vidtagas den ändringen i gällande
bestämmelser, att framdeles utgående begravningshjälp skall utgöra 400
kronor även örn skadan eller insjuknandet inträffat före den 1 juli 1944.

De ersättningar, som vid bifall till vad här föreslagits komma att utgå
i anledning av kroppsskador, ådragna under militärtjänstgöring, komma utan
tvivel fortfarande att i många fall visa sig alltför låga för att tillförsäkra
skadade och deras efterlevande en skälig levnadsstandard. Av nyss anförda
skäl har jag emellertid ansett mig icke för närvarande kunna generellt tillstyrka
ytterligare höjning av ersättningsbeloppen. Fråga uppkommer då,
huruvida på sätt de sakkunniga föreslagit en ytterligare höjning av ersättningsbeloppen
skall kunna vidtagas såvitt avser ersättningar i anledning av
skador under beredskapen. I några av remissyttrandena ha uttalats betänkligheter
mot att beredskapsskadade på detta sätt försättas i ett bättre läge
än övriga i militärtjänst skadade. Emellertid har jag i likhet med de sakkunniga
och flertalet remissmyndigheter funnit hinder icke böra möta
mot en dylik differentiering av ersättningsgrunderna. Skälen härför göra
sig med särskild kraft gällande såvitt avser de värnpliktiga, som skadats
under beredskapstjänstgöring. Dessa ha, såsom de sakkunniga framhållit, i
högre grad än medborgarna i allmänhet fått bära bördorna av den förstärkta
försvarsberedskapen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Ehuru skälen för en ersättningsförhöjning äro särskilt vägande såvitt
avser beredskapsinkallade värnpliktiga, anser jag i likhet med de sakkunniga,
att även andra personalkategorier böra komma i åtnjutande av densamma.
Härtill återkommer jag i ett följande avsnitt.

De föreslagna ersättningsförbättringama innebära främst dels att vissa
värnpliktiga uppflyttas till högre ersättningsklass, dels att vissa ersättningstillägg
efter enhetliga grunder införas för såväl de värnpliktiga som övriga
i förslaget avsedda personalkategorier.

De speciella ersättningsförbättringama för vissa värnpliktiga skola enligt
förslaget genomföras på det sätt, att de ersättningar, som utgå efter lägsta
ersättningsklassen, genei’ellt höjas till belopp motsvarande närmast högre ersättningsklass
och att de år 1944 införda bestämmelserna rörande ersättningsklasserna
för äldre värnpliktiga skola tillämpas även med avseende på ersättning
i anledning av kroppsskada, som inträffat under beredskapstjänstgöring
före den 1 juli 1944. Mot dessa förslag torde intet väsentligt vara
att erinra.

De för såväl värnpliktiga som annan personal föreslagna ersättningstillläggen
skulle tillkomma skadade med mera avsevärd invaliditet ävensom
livränteberättigade efterlevande. Tilläggen vid invaliditet böra enligt de sakkunnigas
mening dyrortsgraderas med tillämpning av folkpensioneringslagens
nuvarande ortsgruppsindelning. Såsom skäl härför ha de sakkunniga
åberopat de mellan olika orter rådande skillnaderna i bostadskostnader och
arbetslöner. Enligt de sakkunnigas mening böra tilläggen vid invaliditet
avpassas så, att den sammanlagda ersättningen till värnpliktig vid helinvaliditet
i allmänhet skulle utgöra 3 000 kronor örn året i ortsgrupp 1, 3 300
kronor i ortsgrupp 2 och 3 600 kronor i ortsgrupp 3. På grund härav har
förordats, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen skola vid helinvaliditet
utgöra i de olika ortsgrupperna 984, 1 284 och 1 584 kronor för år
räknat. Högsta sammanlagda ersättningstillägget till efterlevande skulle motsvara
tillägg till helinvalid i lägsta ortsgruppen.

Statskontoret har uttalat betänkligheter mot de föreslagna ersättningstilläggens
storlek och anfört, att ersättningarna med dylika förhöjningar
skulle te sig förmånliga vid jämförelse med de statliga invalidpensioner,
som utgå enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Den gjorda jämförelsen
avser å ena sidan ersättning enligt de sakkunnigas förslag till helt arbetsoförmögna
värnpliktiga, för familjeförsörjare utökad med högsta ifrågakommande
beloppet av familjepenning enligt de för skadade värnpliktiga gällande
familjebidragsbestämmelserna, och å andra sidan pension till befattningshavare
i vissa lönegrader (A 6—A 14). Vid en dylik jämförelse bör beträffande
de värnpliktiga beaktas såväl att familjebidraget kan omfatta även
bostadsbidrag som att bidragsbeloppen kunna nedsättas örn familjen har
andra inkomster av betydelse än livräntan. I fråga örn invalidpensionärerna
är att märka, att dessa i åtskilliga fall kunna, beroende på antalet tjänstår
m. m., jämte pensionen utfå större eller mindre belopp såsom livränta jämlikt
olycksfallsförsäkringslagen. För min del finner jag jämförelserna icke

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 29

giva vid handen, att de föreslagna ersättningsbeloppen äro att anse såsom
alltför höga.

De av de sakkunniga anförda skälen för en dyrortsgradering av ersättningstilläggen
till invalider finner jag vara bärande.

Bestämmelserna örn ersättningstillägg torde böra träda i kraft den 1 juli
1946. I likhet med de sakkunniga finner jag vägande skäl tala emot att ersättningstillägg
utgivas retroaktivt. Under den gångna tiden ha familjebidrag,
annan hjälp från det allmänna ävensom bidragen från stiftelsen Kungafonden
bestämts med hänsyn till ersättningarnas hittillsvarande storlek. De
i det föregående föreslagna förbättringarna av bland annat ersättningar till
värnpliktiga, som skadats under fredstjänstgöring, avses skola beröra allenast
ersättningar för tid efter bestämmelsernas ikraftträdande. Tillräckliga skäl
för att tillämpa en annan princip beträffande ersättningstillägg till beredskapsskadade
synas mig icke föreligga. Erinras må, att sådana under den
förstärkta försvarsberedskapen skadade värnpliktiga, som äro familjeförsörjare
och ha ådragit sig mera avsevärd nedsättning i arbetsförmågan, genom
familjebidragen erhållit en ofta betydande ersättningsförstärkning, som icke
kommit de förut skadade till del.

De sakkunniga ha föreslagit, att ersättningstillägg skola tillkomma dem
som äro helt arbetsoförmögna eller ha sin arbetsförmåga nedsatt med minst en
fjärdedel. Vid partiell invaliditet skulle ersättningstillägg, med den angivna
begränsningen, utgå med en mot invaliditetsgraden svarande del av tillägget
vid helinvaliditet. Kiksförsäkringsanstalten har föreslagit vissa reducerade
ersättningstillägg till dem, vilkas arbetsförmåga är nedsatt med 20 men ej
25 %. En ledamot av anstalten har föreslagit, att ersättningstilläggen
skulle utökas med engångsbelopp, förslagsvis 300 kronor, som skulle tillkomma
envar som vid författningens antagande vore berättigad till livränta,
således även skadade med livränta efter lägre invaliclitetsgrad än 20 %.

1 det föregående har beträffande ersättningar i anledning av skador under
fredstjänstgöring, med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten anfört, föreslagits,
att provisoriska tillägg skola utgå till värnpliktiga, vilkas arbetsförmåga
är nedsatt med lägst 20 %. Detsamma torde böra gälla beträffande de
beredskapsskadade. Tillägget vid nämnda invaliditetsgrad kan för dessa
lämpligen bestämmas till 120 kronor för år räknat; detta belopp motsvarar
ungefärligen det av riksförsäkringsanstalten föreslagna tillägget i ortsgrupp

2 och är något högre än det i det föregående föreslagna provisoriska tillägget
för skador under fredstjänstgöring. I övrigt har jag intet att erinra mot de
sakkunnigas förslag i förevarande avseende. Tillräckliga skäl för en utbyggnad
av ersättningstilläggen med engångsbelopp torde icke förefinnas. En
dylik tilläggsersättning kan icke på samma sätt som löpande tillägg avpassas
efter skadans svårighetsgrad och verkningar. Liksom de sakkunniga och riksförsäkringsanstalten
finner jag det alltså motiverat, att de nu ifrågavarande
provisoriska ersättningsförbättringarna förbehållas dem som ådragit sig en
någorlunda betydande och alltjämt bestående nedsättning av arbetsförmågan.
De i det föregående förordade uppflyttningarna av vissa värnpliktiga till

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

högre ersättningsldass torde däremot, såsom de sakkunniga föreslagit, böra
äga rum oberoende av invaliditetsgraden.

I enlighet med vad socialvårdskommittén föreslagit böra de av kommittén
föreslagna bestämmelserna örn provisoriska tillägg icke tillämpas, då ersättningstillägg
utgå enligt bestämmelserna örn beredskapsskadade.

Till vissa frågor rörande familjebidrag m. m. återkommer jag i det
följande.

Med beaktande av vad i det föregående anförts ha inom försvarsdepartementet
på grundval av socialvårdskommitténs och de sakkunnigas förslag
utarbetats förslag till dels förordning angående ändring i vissa delar av
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, dels förordning angående höjning
av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
dels ock förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap
m. m.

Bestämmelserna örn tillämpning jämväl å äldre ersättningsfall av de nyare
bestämmelserna rörande begravningshjälp ha ansetts böra intagas i en särskild
förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt förordningarna
den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, vartill förslag även upprättats.
Förslag har vidare utarbetats till förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

I efterföljande avsnitt komma att lämnas närmare motiveringar till förslagen.

Det kan icke förnekas, att de bestämmelser, som vid bifall till vad här
föreslagits komma att gälla på förevarande område, bli både invecklade och
ur föriattningsteknisk synpunkt mindre tillfredsställande. Ett flertal föreskrifter
—■ förutom militärersättningsförordningen bland annat författningarna
örn dyrtidstillägg, örn familjebidrag, örn förbättring av ersättningarna
enligt 1909 års militärersättningsförordning och örn förbättring
av ersättningarna för beredskapsskadade ävensom bestämmelserna
örn arbetsvärd — komma att delvis gripa in i varandra, varigenom
systemet blir svåröverskådligt. Med hänsyn till angelägenheten av att förslag
örn ersättningsförbättringar förelägges årets riksdag har det emellertid icke
varit möjligt att redan nu ernå en ur systematisk synpunkt mera tillfredsställande
reglering av hithörande frågor. De nya författningsbestämmelser,
varom förslag här framläggas, avses skola erhålla allenast provisorisk
giltighet i avvaktan på den definitiva reglering av frågorna, som bör kunna
ernås, sedan socialvårdskommittén slutfört sitt arbete.»

I propositionen ha före specialmotiveringen till de framlagda författningsförslagen
behandlats vissa särskilda av de sakkunniga berörda frågor, nårn -

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

ligen de av dem föreslagna bestämmelsernas tillämpningsområde, ersättningstilläggens
inverkan på familjebidragen, frågor angående större hänsynstagande
till omständigheterna i enskilda fall samt angående utvidgning av ersättningsrätten.
Utskottet får härutinnan ävensom i fråga örn specialmotiveringen hänvisa
till s. 43—70 i propositionen.

Utskottet.

Det genom propositionen framlagda förslaget till förordning örn ändring
av militärersättningsförordningen upptager i 7 a § bestämmelser örn provisoriskt
tillägg till sjukpenning eller livränta i anledning av skada som drabbat
värnpliktig. Vid förlust av arbetsförmågan skall tillägget utgöra, å sjukpenning
en krona örn dagen och å livränta 30 kronor i månaden. Vid nedsättning
av arbetsförmågan skall tillägget utgå med det lägre belopp som svarar mot
nedsättningen. Tillägg skall dock icke utgå örn ej arbetsförmågan är nedsatt
med minst en femtedel. Å livränta till make, barn eller adoptivbarn skall
tillägg utgå med proportionsvis samma belopp som tillägg å livränta till den
skadade. Dessa bestämmelser örn provisoriskt tillägg skola icke äga tillämpning,
då ersättning kommer att utgå enligt den föreslagna förordningen örn
provisorisk ersättning åt beredskapsskadade. Bestämmelserna skola träda i
kraft den 1 juli 1946 och äga tillämpning beträffande ersättning som utgår
för tid efter ikraftträdandet.

Beträffande ersättningar till annan i militärersättningsförordningen avsedd
personal än värnpliktiga är att märka, att Kungl. Majit i propositionen nr 251
föreslagit sådan ändring av 9 § olycksfallsförsäkringslagen, att maximigränsen
för den årliga arbetsförtjänst, som skall ligga till grund för beräkning av
sjukpenning eller livränta enligt lagen, höjes från 3 900 kronor till 4 800 kronor.
Härigenom har utrymme erhållits för fyra nya sjukpenningklasser. På
grund härav föreslås i propositionen nr 251, att den i 6 § olycksfallsförsäkringslagen
intagna tabellen över sjukpenningbeloppen undergår jämkning.

Då enligt 8 § andra stycket militärersättningsförordningen arbetsinkomsten
för annan personal än värnpliktiga skall beräknas efter de grunder, som stadgas
i 9 § olycksfallsförsäkringslagen, kommer utan att ändring av militärersättningsförordningen
vidtages den föreslagna höjningen av arbetsförtjänstens
maximum enligt olycksfallsförsäkringslagen att bli tillämplig även för nämnda
personal. Beträffande sjukpenningen stadgas i 6 § militärersättningsförordningen,
att sjukpenningens belopp skall bestämmas enligt en i paragrafen intagen
tabell. Denna tabell överensstämmer naturligt nog helt med tabellen i
6 § olycksfallsförsäkringslagen. Uppenbarligen bör förhöjningen av maximum
för arbetsinkomsten medföra, att jämväl tabellen i 6 § militärersättningsförordningen
utökas med fyra nya ersättningsklasser och sålunda bringas ^överensstämmelse
med tabellen i 6 § olycksfallsförsäkringslagen. Förslag till
sådan ändring av 6 § förordningen har nu framlagts genom propositionen
nr 250.

Andra lagutskottets utlåtande nr 89.

Den i militärersättningsförordningen avsedda personal, som icke är att
hänföra till de värnpliktiga, kommer sålunda genom ändringarna i 9 § olycksfallsförsäkringslagen
och 6 § militärersättningsförordningen att erhålla en
förbättrad ställning i ersättningshänseende. Därjämte föreslås för det fast
anställda manskapets del sådan ändring av 8 § i förordningen, att för sagda
personal den årliga arbetsförtjänsten i regel icke får beräknas till lägre belopp
än 3 000 kronor.

De föreslagna ändringarna i 9 § olycksfallsförsäkringslagen samt 6 och 8 §§
militärersättningsförordningen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1946 och
äga tillämpning å olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats efter
sagda dag.

I den i anledning av propositionen nr 250 väckta motionen II: 529 har
yrkats, att vissa ändringar måtte vidtagas i den i 6 § förslaget till ändring i
militärersättningsförordningen intagna tabellen. Sjukpenningklasserna skola
enligt motionärernas förslag vara fjorton till antalet. Minimum av hel sjukpenning
skall vara 4 kronor, som skall utgå örn årliga arbetsinkomsten icke
uppgår till 1 485 kronor. Sjukpenningens högsta belopp skall utgöra 10 kronor
50 öre, som skall utgå, när årsinkomsten uppgår till 4 725 kronor eller,
därutöver. Vidare yrkas i motionen, att de föreslagna ändringarna i 6 och
8 §§ militärersättningsförordningen skola tillämpas, även örn olycksfallet inträffat
eller sjukdomen yppats före ändringarnas ikraftträdande.

I fråga örn skälen för sina yrkanden hänvisa motionärerna till en av dem
i anledning av förenämnda proposition med förslag till ändring i olycksfallsförsäkringslagen
väckt motion, II: 523. Sistnämnda motion innehåller yrkanden
bland annat örn ändring av den i 6 § lagförslaget intagna sjukpenningstabellen
och av övergångsbestämmelserna. Tabellen föreslås skola erhålla
den lydelse som i motionen II: 529 föreslagits beträffande 6 § militärersättningsförordningen,
och de i motionen II: 523 föreslagna övergångsbestämmelserna
ha i princip motsvarande innehåll som de i motionen II: 529 påyrkade.

Såsom också motionärerna synas förutsätta torde ett bifall till motionen
II: 529 vara beroende på örn det i motionen II: 523 framlagda förslaget antages.
Några särskilda skäl synas icke kunna åberopas för att de bestämmelser
i förslaget till ändring av militärersättningsförordningen, varom här är fråga,
utformas efter andra grunder än motsvarande bestämmelser i förslaget till
ändring av olycksfallsförsäkringslagen. Sammansatt stats- och andra lagutskott
har emellertid i sitt denna dag avgivna utlåtande, nr 3, med avstyrkande
av motionen II: 523 tillstyrkt sistnämnda förslag oförändrat. Med hänsyn till
vad nu anförts torde jämväl motionen II: 529 böra avstyrkas.

Utskottet är emellertid i princip ense med motionärerna örn att man bör
eftersträva en sådan ordning att den som råkar ut för olycksfall erhåller full
ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Detta kan dock enligt utskottets mening
ske endast i samband med en sådan genomgripande revision av lagstiftningen
på förevarande område, som departementschefen förebådat.

De bestämmelser för vilka nu redogjorts skola, såsom framgår av det ovan
anförda, icke tillämpas örn ersättningstillägg utgår enligt den föreslagna för -

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

ordningen om, ''provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap
to. to. Denna förordning ger bestämmelser om ersättningstillägg åt envar
som enligt vissa angivna författningar äger rätt till ersättning i anledning av
skada som någon ådragit sig under värnpliktstjänstgöring, hemvärnstjänstgöring
eller annan militärtjänstgöring under tiden från och med den 3 september
1939 till och med den 30 juni 1945 eller under tjänstgöring därefter
jämlikt lagen den 15 juni 1945 örn inkallelse av värnpliktiga för avveckling av
förstärkt försvarsberedskap m. m. Nämnda författningar äro olycksfallsförsäkringslagen,
militärersättningsförordningen, yrkessjukdomslagen och förordningen
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

Genom de i den föreslagna provisoriska förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna
komma de som skadats i samband med den förstärkta
försvarsberedskapen att i ersättningshänseende erhålla en förmånligare ställning
än de som skadats under annan militärtjänstgöring. Såsom andra lagutskottet
anförde i sitt utlåtande nr 75 vid föregående års riksdag kan det
naturligtvis vara föremål för tvekan, örn en sådan särställning bör tillkomma
de beredskapsskadade. Yad särskilt angår de beredskapsinkallade värnpliktiga
kan det emellertid icke förnekas, att de, såsom föredragande departementschefen
framhållit, i högre grad än medborgarna i allmänhet fått bära
bördorna av den förstärkta försvarsberedskapen. Därest förhöjda ersättningar
anses böra utgå till de beredskapsskadade värnpliktiga, torde emellertid som
också i propositionen föreslagits i princip jämväl annan personal som skadats
under tjänstgöring vid krigsmakten i samband med den förstärkta beredskapen
böra komma i åtnjutande av motsvarande förmåner.

Med det ovan sagda har utskottet icke tagit ståndpunkt till frågan, i vad
mån vid en mera slutgiltig revision av bestämmelserna angående ersättning
i anledning av skada under militärtjänstgöring skillnad bör göras mellan beredskapsskadade
och övriga som skadats under militärtjänstgöring.

De i förordningen föreslagna ersättningsförbättringarna innebära dels att
ersättningar i anledning av skada som drabbat värnpliktig skola i flertalet
fall beräknas efter en högre arbetsinkomst än som lagts till grund vid beräkningen
av ersättningen enligt militärersättningsförordningen, dels ock att såväl
värnpliktiga som andra i förslaget avsedda personalkategorier erhålla vissa
ersättningstillägg efter enhetliga grunder. Dessa tillägg skola bortsett från
tillägg till livräntor till efterlevande dyrortsgraderas med tillämpning av folkpensioneringslagens
nuvarande ortsgruppsindelning.

Utskottet har intet att erinra mot de sålunda angivna principerna för de
föreslagna ersättningsförbättringarna eller den närmare utformning bestämmelserna
härom erhållit i förslaget.

De genom propositionen framlagda författningsförslagen föranleda i övrigt
ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet tillstyrker jämväl, att Kungl. Majit erhåller det begärda bemyndigandet
att medgiva undantag från 23 § militärersättningsförordningen och
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 39. m5 46 3

34 Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

besluta om ersättning enligt grunderna i förordningen i vissa fall, då rätt till
ersättning enligt förordningen icke föreligger.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å motionen II: 529 antaga
det genom propositionen nr 250 framlagda förslaget till förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni
1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring;

B. att riksdagen måtte antaga de genom propositionen nr 250
framlagda förslagen till

1) förordning angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt
förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

2) förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp
jämlikt förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89) och den
18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring;

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under hemvärnstjänstgöring;

4) förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap m. m.; samt

5) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka
drabbats av kroppsskada; ävensom

C. att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit att medgiva
undantag från vad som finnes stadgat i 23 § förordningen den
18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, samt att besluta örn ersättning
enligt grunderna i sagda förordning, att för tiden från och
med den 1 juli 1946 utgå i anledning av kroppsskada, som någon
ådragit sig under tid mellan den 2 september 1939 och den 1
juli 1944 vid permission eller annan ledighet från militärtjänstgöring,
ävensom i anledning av sjukdom, där denna enligt numera
tillämpade bedömningsprinciper kan anses vara ådragen
under militärtjänstgöring efter den 2 september 1939 eller där
grundad anledning eljest finnes för antagande att orsakssamband
med sådan tjänstgöring kan föreligga.

Stockholm den 12 juni 1946.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NOKMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar ''Norman, Holmbäck, Linder*, Nils Elowsson,
Hallagård, Uhlén, Hagman* och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Hellbacken, Ryberg, Holm, fru Johansson, herrar
Larsson i Östersund, Andersson i Gisselås, Holmberg och Jacobsson i Igelsbo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.