Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1944 kl. 10 fm.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen
dan 21 juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersåttning.
Genom en den 21 april 1944 dagtecknad proposition, nr 248, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen, bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § 2 morn. lagen den 21 juni 1940
(nr 540) om krigsskadeersåttning.
Härigenom förordnas, att 2 § 2 morn.1 lagen den 21 juni 1940 örn krigsskadeersättning
skall erhålla följande ändrade lydelse.
2 §.
2 mom. Från bestämmelserna i'' lagen undantagas ytterligare för allmän
trafik avsedd eller upplåten kanal, spårväg eller annan farväg, dock ej järnväg
eller flygplats, så ock allmän farled eller allmän flottled jämte till de sålunda
undantagna kommunikationsanstalterna hörande, för driftens omedelbara
behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som åberopats lill stöd för del genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen.
1 Senaste lydelse se SFS 1940: 980.
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 9 sami 2 avd. Nr 39. 1
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
Föredragande departementschefen, statsrådet Eriksson, har i propositionen
anfört följande:
»En av de egendomsgrupper, som enligt lagen om krigsskadeersättning var
för sig utgöra i förhållande till annan egendom fristående försäkringskollektiv,
omfattar fastigheter jämte vissa inventarier och produkter därå. Viss fast
egendom är emellertid undantagen från lagens tillämpningsområde. Sålunda
gälla lagens bestämmelser icke huvuddelen av staten tillhöriga fastigheter.
Principen att staten är sin egen försäkringsgivare har sålunda bibehållits
även pa krigsskadelagens område. I övrigt ha under lagen i princip hänförts
sådana fastigheter, som enligt kommunalskattelagen äro skattepliktiga.
Den sålunda valda begränsningen har genomförts huvudsakligen i syfte att
vinna fördelar av tekniskt-administrativ art.
I 5 § 2 mom. kommunalskattelagen föreskrives, att skatteplikt icke föreligger
för kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller
upplåten för allmän trafik, och ej heller för allmän farled eller allmän
flottled jämte till sagda kommunikationsanstalter hörande, för driftens omedelbara
behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden. Enligt
6 § 2 mom. samma lag skola nämnda fastigheter icke heller taxeras. I överensstämmelse
med den nyss angivna principen har, jämlikt 2 § 2 mom. lagen
örn krigsskadeersättning, ifrågavarande fasta egendom undantagits även från
sistnämnda lags tillämpning. Den modifikationen har dock därvid gjorts, att
järnväg jämte därtill hörande byggnader m. m. skall omfattas av krigsskadeförsäkrmgen.
Att de enskilda järnvägarna sålunda erhållit en särställning
har sin grund närmast däri, att de utgöra säkerhet för i allmänna marknaden
placerade lån av betydande storlek.
I nu förevarande framställningar har Aktiebolaget Aerotransport med instämmande
av livförsäkringsaktiebolaget Thule hemställt, att lagen örn
krigsskadeersättning måtte i sådant hänseende ändras, att lagen komme att
aga tillämpning jämväl å den civila luftfarten jämte därtill hörande byggnader,
anläggningar och markområden. Nämnda fasta egendom har på
grund av 5 § 2 morn. kommunalskattelagen ansetts vara fri från skatteplikt
och måste även jämlikt 2 § 2 mom. krigsskadelagen anses vara undantagen
från krigsskadelagens bestämmelser. Som grund för sin framställning åberopar
Aerotransport, förutom lufttrafikföretagens intresse i allmänhet av att
få ersättning för krigsskador, att nämnda företag icke kunde begagna dem
tillhöriga byggnader m. m. såsom kreditobjekt, så länge dessa icke omfattades
av krigsskadelagstiftningen. Thule har upplyst, att Thule i januari 1943
beviljat Aerotransport ett lån å 1 700 000 kronor mot säkerhet av inteckning
i vissa byggnader invid Bromma flygplats samt att Aerotransport med Thule
och annat försäkringsbolag fört förhandlingar örn ytterligare kredit mot
dylik säkerhet i en invid samma flygplats planerad byggnad. Nämnda lån
hade lämnats under förutsättning av försäkringsinspektionens godkännande.
På Thules förfrågan hade försäkringsinspektionen emellertid meddelat, att
fordringsbevis med säkerhet i ifrågavarande låneobjekt skulle kunna godkännas
för redovisning till försäkringsfond jämlikt 215 § lagen om forsäll
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
3
ringsrörelse allenast under förutsättning att frågan om låneobjektens krigsskadeförsäkring
bleve tillfredsställande ordnad. Därest nämnda fråga icke
bleve löst, nödgades Thule uppsäga den redan lämnade krediten till omedelbar
återbetalning samt för framtiden avstå från ytterligare kreditgivning
till Aerotransport.
Thules och Aerotransports framställningar torde närmast åsyfta de privata
lufttrafikföretagens byggnader, anläggningar och markområden. I fråga
örn denna egendom väga enligt min mening de av bolagen anförda skälen
för egendomens hänförande under krigsskadelagen tyngre än de teknisktadministrativa
hänsyn, som motivera stadgandet i 2 § 2 mom. krigsskadelagen.
Jag förordar därför, att åt ifrågavarande egendom beredes skydd enligt
nämnda lag. Då det emellertid icke synes påkallat att i förevarande hänseende
göra skillnad mellan egendom tillhörande privat lufttrafikföretag
och egendom tillhörande kommun, synes det lämpligt att, på sätt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, alla icke statliga flygplatser med tillhörande
anläggningar hänföras under lagens bestämmelser.
Enär den fasta egendom, som sålunda skulle komma att omfattas av
krigsskadelagen, saknar taxeringsvärde, måste vid lagens tillämpning särskilt
värde åsättas egendomen. Jämlikt 10 § tredje stycket i lagen skall -—
på sätt redan gäller beträffande enskild järnväg — sådant värde fastställas
i den ordning Konungen bestämmer.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
%
Utskottet har ej funnit skäl till erinran mot det genom propositionen framlagda
förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 16 maj 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Olof Carlsson. Koos,
Hage, Carl Eric Ericsson och Hallagård;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Pettersson i
Hällbacken, Ugberg, Holm, von Seth, Jansson i Hällefors och Andersson i Eskilstuna.
Utskottet.