Andra lagutskottets utlåtande nr 38 (Utlåtande 1947:L2u38 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Nr 38.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. l\Iaj:ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen
den 30 juni 1944 (nr 461), dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 28 mars 1947 dagtecknad proposition, nr 206, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om forisatt giltighet av hembiträdeslagen den 39 juni 1944 (nr 481),

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 1944, vilken gäller
till och med den 31 oktober 1947, skall äga fortsatt giltighet till och
med den 31 oktober 1950; dock att från och med den 1 november 1947
10 § i lagen skall hava följande ändrade lvdelse.

(Nuvarande lydelse:)

10 §.

Hembiträde äger, ändå att annat
avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande
omfattning:

a) antingen var tredje söndag
eller annan allmän helgdag av kyrklig
karaktär eller efter klockan 13
varannan sådan dag;

b) en bestämd vardag varje vecka
efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt
fridag ej jämlikt stadgandet
under a) åtnjutes nämnda dag.

(Föreslagen lydelse:)

10 §.

Hembiträde äger, ändå att annat
avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande
omfattning:

a) varannan söndag eller annan
allmän helgdag av kyrklig karaktär;

b) en bestämd vardag varje vecka
efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt
fridag ej jämlikt stadgandet
under a) åtnjutes nämnda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 38.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen dels likalydande motionerna
nr 269 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson och fru Alm
samt nr 401 i andra kammaren av fru Västberg m. fl., dels ock nr 410 i
andra kammaren av herr Dahlgren m. fl.

I motionerna 1:269 och 11:401 liemställes, att riksdagen med beaktande
av vad i motionerna framhållits måtte »besluta sådan ändring av hembiträdeslagen,
att densamma får karaktären av arbetstidslag i stället för såsom
för närvarande fritidslag samt att lagens bestämmelser utformas i stort sett
i enlighet med arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer».

I motionen II: 410 hemställes, att »riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Konungen hemställa om att en snabb saklig revision av hembiträdeslagen
företages genom att lagen utformas som en arbetstidslag med 8 timmars
arbetsdag för hembiträden och att förslag om sådan lag förelägges
nästa års riksdag, samt att riksdagen måtte besluta i enlighet med Kungi.
Maj:ts proposition nr 206 med den ändringen, att hembiträdeslagen endast
skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1948».

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för
det genom propositionen framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl,
som motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa
till propositionen och motionerna.

Inledning.

Giltighetstiden för hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) utlöper
den 31 oktober 1947, varför statsmakterna dessförinnan ha att ta ståndpunkt
till frågan, huruvida lagen skall förnyas.

Kungl. Maj:t har genom skrivelse den 12 juli 1946 uppdragit åt statens
arbetsmarknadskommission att efter hörande av de myndigheter och sammanslutningar,
vilkas hörande kommissionen funne lämpligt, verkställa utredning
rörande hittills vunna erfarenheter angående verkningarna av hembiträdeslagen
samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i fråga om
förlängning av lagens giltighetstid och ändringar i densamma, som i anledning
av den verkställda utredningen kunde finnas erforderliga. Till kommissionen
har i samband härmed för att beaktas vid fullgörande av utredningsuppdraget
överlämnats en den 25 februari 1946 dagtecknad skrivelse
till chefen för socialdepartementet från Sveriges hembiträdesföreningar, i
vilken skrivelse yrkas, bland annat, att bestämmelse om 8-timmars arbetsdag
införes i lagen.

Kommissionen har berett följande myndigheter och sammanslutningar
tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet, nämligen arbetsrådet, lantbruksstyrelsen,
riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen, överstyrelsen för
yrkesutbildning, folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

hembiträdesföreningarnas centralkommitté, högerns centrala kvinnoråd,
landsorganisationen, riksförbundet landsbygdens folk, socialdemokratiska
kvinnoförbundet, svenska arbetsgivareföreningen, svenska barnsköterskeföreningen,
svenska landsbygdens kvinnoförbund, svenska lantarbetsgivareföreningen,
svenska lantarbetareförbundet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund. Yttranden ha inkommit
till kommissionen från samtliga de nämnda myndigheterna och sammanslutningarna
utom riksförbundet för landsbygdens folk. Arbetsrådet har
därvid förklarat sig sakna erfarenhet av lagens tillämpning, varför rådet
icke kunde avgiva något yttrande i ärendet.

Arbetsmarknadskommissionen har vidare infordrat yttrande från samtliga
länsarbetsnämnder angående verkningarna av hembiträdeslagen med
förslag till de ändringar däri, som eventuellt borde ifrågakomma, samt anmodat
nämnderna att göra en stickprovsundersökning bland husmödrar
och hembiträden med användning av för ändamålet utarbetade frågeformulär.
En inom kommissionen upprättad sammanställning med statistisk bearbetning
av svaren på denna enquéte har såsom bilaga fogats vid kommissionens
skrivelse i ärendet.

Arbetsmarknadskommissionen har slutligen berett kommissionens sakkunniga
i frågor rörande kvinnlig arbetskraft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Med skrivelse den 30 januari 1947 har arbetsmarknadskommissionen
redovisat det av Kung!. Maj:t åt kommissionen lämnade uppdraget. Kommissionen
föreslår i skrivelsen, att hembiträdeslagen, efter vissa ändringar avseende
bland annat införande i lagen av principen om 8-timmars arbetsdag, förlänges
för en tid av tre år. Kommissionens yttrande i ämnet är emellertid
icke enhälligt utan skiljaktig mening har anmälts av två av kommissionens
ledamöter samt en av ersättarna i kommissionen.

Över det förslag, som sålunda framlagts av arbetsmarknadskommissionen,
har efter remiss arbetsrådet avgivit yttrande.

Fortsatt giltighet av hembiträdeslagen.

Lagens tillkomst och huvudsakliga innehåll.

Förslag till reglering av anställnings- och arbetsförhållandena inom det
husliga arbetet framlades år 1939 av den s. k. hembiträdesutredningen
(SOU 1939: 15). Sedan hembiträdesutredningens betänkande överlämnats
till 1941 års befolkningsutredning för att tagas i övervägande vid fullgörandet
av dess uppdrag avgav befolkningsutredningen år 1943 ett förslag till
lag i ämnet. På grundval av de båda sålunda avgivna förslagen och vad
scm framkommit vid deras remissbehandling utarbetades inom socialdepartementet
ett förslag till hembiträdeslag, vilket genom proposition (nr
217) förelädes 1944 års riksdag. Riksdagen antog förslaget med några smärre
ändringar, varefter lagen utfärdades den 30 juni 1944.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Hembiträdeslagen äger med vissa i lagens 1 § angivna undantag tillämpning
å avtal, varigenom arbetstagare åtagit sig att utföra huvudsakligen
husligt arbete i arbetsgivarens hushåll. Arbetstagaren kallas i lagen hembiträde.
Såsom hembiträde skall vid tillämpning av lagen dock ej räknas
medlem av arbetsgivarens familj, husföreståndarinna eller därmed jämförlig
arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt, samt hushållerska
eller annan, som självständigt sköter hemmet i husmoders ställe.

I hembiträdeslagen regleras i särskilda avsnitt frågor som angå anställningsavtals
ingående samt anställnings- och uppsägningstid, hembiträdes
bostadsförhållanden, vård vid sjukdom och tid för löns utbetalande, kvällsledighet
och fridagar, övertidsarbete, avtalets upphörande i vissa fall och
skadestånd.

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglera arbetstagares
arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om
längsta ordinarie arbetstid för dag, vecka eller längre tidrymd. Lagen inskränker
sig i stället till att reglera hembiträdenas fritid, i det att i lagen
stadgas att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast klockan 19 och att
hembiträdet skall åtnjuta vissa fridagar. Denna anordning kompletteras av
bestämmelser om arbete å övertid och gottgörelse för sådant arbete. Lagens
regler om kvällsledighet och fridagar gälla ändå att annat avtalats och
avtal, varigenom hembiträdet helt eller delvis undandragits lagstadgad förmån
av gottgörelse för övertidsarbete, är utan verkan.

Uttalande om lagens verkningar m. m.

I propositionen finnes å s. 5—8 en redogörelse för gjorda uttalanden om
lagens verkningar. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Föredragandens, statsrådet Mossberg, anförande beträffande frågan om
hembiträdeslagens fortsatta giltighet finnes intaget å s. 9—10 i utskottets
utlåtande.

Fråga om införande av 8 timmars arbetsdag.

Uembiträdesföreningarnas skrivelse.

I den inledningsvis omnämnda skrivelsen den 25 februari 1946 från
Sveriges hembiträdesföreningar till chefen för socialdepartementet har
framställning gjorts om att hembiträdeslagen skulle göras till föremål för
en saklig revision genom att lagen utformades som en arbetstidslag med
bestämmelser om 8 timmars arbetsdag för hembiträden. Till stöd härför
har i skrivelsen anförts att det ännu förefunnes väsentliga skillnader mellan
hemmens anställningsförhållanden och förhållandena på arbetsmarknaden
i övrigt. Avfolkningen inom hembiträdesyrket vore fortfarande ett
besvärande faktum. Trots den relativt stora löneökningen inom yrket fortsatte
hembiträdena att söka andra arbetsobjekt, beroende på att andra yr -

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

ken bjöde bättre fritidsförhållanden och en reglerad arbetstid. Utvecklingen
ledde alltmera bort från gamla tiders anställningsförhållanden med hembiträdet
boende på arbetsplatsen. Allt efter som rationaliseringen framskrede,
borde det också vara möjligt att förkorta arbetsdagen i hemmen
och koncentrera sysslorna på åtta timmars effektiv arbetstid.

Arbetsmarknadskommissionen.

•

Arbetsmarknadskommissionen anför för egen del till en början, att det i
samband med frågan om en förlängning av och eventuella ändringar i hembiträdeslagen
syntes angeläget att genom lagstadganden så reglera arbetsförhållandena,
att man ytterligare underströke hembiträdesarbetets karaktär
av yrkesarbete, jämställt med annat förvärvsarbete. Endast om så
bleve fallet, kunde man räkna med att i den allmänna konkurrensen om
arbetskraften kunna stabilisera och eventuellt utöka hembiträdeskåren.

Under åberopande av den redogörelse för utvecklingen på det husliga
arbetets område, som tidigare återgivits, har kommissionen förklarat sig
finna önskvärt, att hembiträdeslagen utformas som en arbetstidslag och att
i lagen direkt inryckas bestämmelser om ordinarie arbetstid. Kommissionen
föreslår, att den genomsnittliga arbetstiden för dag sättes till 8 timmar.
Arbetsgivaren skulle emellertid enligt förslaget äga att fritt fördela arbetstiden
på en tidrymd av fyra kalenderveckor, under vilka arbetstiden alltså
ej finge uppgå till längre tid än 192 timmar. Arbetstiden skulle dock ej
något dygn få överstiga 11 timmar och arbetstagaren skulle alltjämt åtnjuta
vissa fridagar. Raster, måltider och arbete, som arbetstagaren utför för
egen räkning, borde icke inräknas i arbetstiden.

Kommissionens förslag är, såsom inledningsvis nämnts, icke enhälligt.
Förslaget omfattas av kommissionens ordförande, ledamöterna Curtman,
Falk, Västberg, Adamsson och Norrman samt ersättaren Sundström, medan
ledamöterna Andersson och Ssemund samt ersättaren Thornander i en avgiven
reservation föreslå, att den nuvarande hembiträdeslagen gives förlängd
giltighet med allenast en mindre jämkning.

Reservanterna framhålla inledningsvis att det husliga arbetets natur medför,
att en reglering av hembiträdenas arbetstid icke lämpligen synes
böra ske på samma sätt som för de yrkesgrupper, vilka omfattas av hittills
genomförda arbetstidslagar. Detta förhållande hade i förarbetena till hembiträdeslagen
angivits som en av orsakerna till att en direkt reglering av
hembiträdenas arbetstid icke vore möjlig att genomföra och ägde fortfarande
giltighet.

Såsom ytterligare skäl mot genomförande av en direkt arbetstidsreglering
anföra reservanterna vidare:

Det torde icke kunna förnekas att i ett hem med småbarn, där båda makarna
ha förvärvsarbete, hustruns arbetsbörda i allmänhet är stor. Aven
bland jordbrukare förekommer att hustrun måste arbeta utom hemmet, i

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

det hon nödgas deltaga såväl i arbetet med djurens skötsel som i utearbetet.
Genomförande av S-timmars arbetsdag för hembiträden skulle i de flesta
fall medföra ett övervältrande av ytterligare arbetsuppgifter på de i regel
redan förut hårt ansträngda husmödrarna. Den lättnad i arbetet som härigenom
skulle vinnas åt en grupp i regel unga kvinnor, skulle alltså få
köpas genom att öka arbetet för en annan grupp av kvinnor, i regel äldre
och redan förut mera pressade av arbete. Härtill kommer att, därest minderåriga
barn finnas i sådana familjer, frågan om barnens tillsyn under
föräldrarnas bortovaro måste framstå som hart när olöslig. För hembiträde,
som måste börja sitt arbete tidigt på morgonen, t. ex. vid 7-tiden, och deltaga
i hushållsarbetet till fram emot kl. 19, t. ex. hembiträde i lanthushåll,
måste med föreslagen begränsning av arbetstiden en längre sammanhängande
rast inläggas mitt på dagen, under vilken rast det blir svårt att ordna
tillsyn över barnen. I städerna kan denna olägenhet kanske till en del övervinnas
genom anordnande av barndaghem. Det måste dock beaktas att det
för barnen torde vara bättre att få vistas i sitt hem än i ett daghem samt
att vården i ett sådant drager ej obetydlig kostnad. På landet däremot torde
saken ej alls kunna ordnas på sådant sätt.

Vi vilja också framhålla att hembiträdena i icke obetydlig utsträckning
äro icke yrkeskunniga. För många av dem är arbetet en praktik och en
förberedelse för det kommande kallet som husmor.

Efter att härefter ha anfört åtskilliga invändningar mot den utformning,
lagens bestämmelser om ordinarie arbetstid m. m. erhållit i kommissionens
förslag — bland annat svårigheterna att kontrollera arbetstiden, avsaknaden
av regler om dispens, om tid för förberedelse- och avslutningsarbete
och om vakttjänst samt olägenheterna av en journalföring angående arbetstiden
— uttala reservanterna avslutningsvis bland annat:

Den gällande hembiträdeslagen fyller otvivelaktigt en social funktion i
sin egenskap av fritidslagstiftning för hembiträdena samt därigenom att
den reglerat vissa förhållanden på ett arbetsområde där de speciella förhållandena
kunna påfordra att särskilda regler givas. Lagen torde dock
knappast ha bidragit till att skapa bättre tillgång på hembiträden. Ej heller
torde detta mål komma att nås, om en direkt arbetstidsreglering genom
föres. Skulle emellertid utbudet av arbetskraft efter lagens tillkomst förete
någon ökning, torde föga därmed vara vunnet, då många av de familjer,
som äro i största behov av hemhjälp, efter en genomförd arbetstidsreglering
ej skulle vara betjänta med att hålla hembiträde under sådana förhållanden,
som lagen skulle skapa.

Arbetsrådet.

I sitt utlåtande till Kungl. Maj:t över arbetsmarknadskommissionens förslag
avstyrker arbetsrådet, att i hembiträdeslagen införes direkt arbetstidsreglering.
Arbetsrådet finner visserligen rent principiellt intet vara att erinra
mot att hembiträdena liksom det stora flertalet övriga arbetstagare
tillförsäkras laglig begränsning av arbetstiden i form av en direkt arbetstidsreglering.
Emellertid talade åtskilliga omständigheter av praktisk natur
mot en sådan reglering. En direkt begränsning av arbetstiden förutsatte,

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

att hembiträdets effektiva arbetstid kunde åtminstone någorlunda noggrant
bestämmas. Hembiträdenas arbetsförhållanden med effektiv arbetstid, raster,
pauser, måltidsuppehåll och arbete för egen räkning inrörda i varandra
vore emellertid sådana, att detta i de flesta fall svårligen läte sig göra.

Arbetsrådet fortsätter:

För att arbetstidsregleringen skall bli av något värde ur hembiträdenas
synpunkt är det tydligen nödvändigt, att den effektiva arbetstiden bokföres
på något sätt. Eljest kunna ju husmödrar och hembiträdena ej få klarlagt,
huruvida arbetstiden ligger inom lagens ram eller om övertid förekommer.
Med hänsyn till att arbetsplatsen är det privata hushållet och även av andra
orsaker är det i hög grad sannolikt, att en sådan bokföring endast i undantagsfall
skulle komma till stånd. Att föra anteckningar om arbetstiden —
vilket väl skulle göras av husmodern med kontroll av hembiträdet —• skulle
för övrigt säkerligen ee anledning till tvister om hur den effektiva arbetstiden
rätteligen bör beräknas och skapa en irritation mellan husmödrar
och hembiträden, som näppeligen skulle göra hembiträdesyrket mera lockande
än det för närvarande är.

Härtill kommer, att det för genomförandet av en effektiv arbetstidslagstiftning
på nu ifrågavarande område synes nödvändigt att, såsom är fallet
beträffande de övriga arbetstidslagarna, tillsyn i någon form utövas över
efterlevnaden av lagstiftningen. För att en sådan tillsyn skall få någon
mening fordras i sin tur att anteckningar om arbetstid eller åtminstone om
övertid föras. Tanken på att införa en sådan tillsyn — av yrkesinspektionen
eller annan offentlig myndighet — har dock tidigare på goda grunder
avvisats, och de skäl som tala mot en sådan kontrollerande verksamhet
inom det privata hemmet synas fortfarande äga full giltighet.

Då sålunda någon bokföring av arbetstid eller övertid ej lär komma till
stånd och då tillsyn över lagens efterlevnad ej torde komma i fråga, är det
att befara, att den föreslagna arbetstidsregleringen blir en lagstiftning på
papperet.

I arbetsrådets yttrande anföres vidare, att den kanske allvarligaste invändningen
mot kommissionens förslag vore, att den nuvarande bestämmelsen
om ledighet för hembiträdet efter klockan 19 skulle försvinna. Denna
bestämmelse syntes vara en av de få punkter, på vilka hembiträdeslagen
verkligen trängt igenom i det allmänna medvetandet. Det förefölle på grund
härav icke osannolikt att det förordade systemet med frihet för husmodern
att, utom i fråga om fridagar, själv bestämma arbetstidens förläggning ur
hembiträdenas synpunkt komme att visa sig oförmånligare än den nuvarande
ordningen. Ett genomförande av kommissionens förslag betydde
nämligen att man utbytte det nuvarande, teoretiskt kanske icke fullt tillfredsställande
men i praktiken värdefulla systemet med kvällsledighet mot
en principiellt invändningsfri men praktiskt sett tämligen illusorisk direkt
arbetstidsreglering.

Med hänsyn till det anförda och då förslaget dessutom medförde vissa
svårigheter av formell natur har arbetsrådet uttalat sig för att det nuvarande
systemet med bestämd kvällsledighet bibeliålles.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Yttranden m. m.

I propositionen redogöres å s. 9—15 för yttrandena i denna del till arbetsmarknadskommissionen
och för arbetsmarknadskommissionens stickprovsundersökning.
Utskottet får i dessa hänseenden hänvisa till propositionen.

Föredragandens anförande beträffande frågan om införande av åtta timmars
arbetsdag finnes intaget å s. 10—11 i utskottets utlåtande.

Ändring i hembiträdeslagen beträffande hembiträdes fridagar.

Gällande bestämmelser om fridagar.

10 § hembiträdeslagen innehåller bestämmelser om hembiträdes fridagar.
Enligt dessa bestämmelser äger hembiträde, ändå att annat avtalats, åtnjuta
fridagar i minst följande omfattning, nämligen dels antingen var tredje söndag
eller annan allmän helgdag av kyrklig karaktär eller efter kl. 13 varannan
sådan dag, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14 och dels
den 1 maj efter kl. 13, såframt fridag ej då åtnjutes på grund av att dagen
infaller på sön- eller helgdag.

Hembiträdesföreningarnas skrivelse.

I hembiträdesföreningarnas skrivelse till chefen för socialdepartementet
yrkas, att bestämmelsen om söndagsledighet måtte utökas att omfatta varannan
sön- och helgdag. Föreningarna framhålla, att en del av husmödrarna
icke förstått att i lagen föreskrivna fritider utgjorde ett minimum,
varför hembiträden, som haft flera fridagar än lagen stadgade, efter dess
tillkomst stundom fått rätten härtill ifrågasatt.

Arbetsmarknadskommissionen.

Arbetsmarknadskommissionen tillstyrker enhälligt hembiträdesföreningarnas
förslag i denna del och föreslår sålunda, att hembiträde, ändå att annat
avtalats, skall åtnjuta fridag minst varannan söndag eller annan allmän
helgdag av kyrklig karaktär.

Yttranden m. m.

I propositionen lämnas å s. 24—25 en redogörelse för yttrandena i denna
del. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Föredragandens anförande beträffande fridagarna finnes intaget å s. 12
i utskottets utlåtande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38. . 9

Andra ifrågasatta ändringar i hembiträdeslagen.

I propositionen redogöres å s. 20—28 för ifrågasatta ändringar i hembiträdeslagen
beträffande hembiträdes förmåner vid sjukdom, tiden för arbetets
början, avtalets upphörande, skadestånd m. m. Utskottet får i dessa
hänseenden hänvisa till propositionen.

F öredraganden.

Föredraganden, statsrådet Mossberg, har i propositionen beträffande frågan
om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen anfört följande:

»Genom hembiträdeslagen den 30 juni 1944 infördes reglerade arbetsförhållanden
även inom det husliga arbetet. Såsom skäl för denna reglering
åberopades att arbetstidsförhållandena inom hembiträdesyrket icke genomgående
vore tillfredsställande men framför allt angelägenheten, icke minst
ur befolkningspolitiska synpunkter, av att råda bot för den utpräglade bristen
på kvalificerad arbetskraft inom detta arbetsområde. De dittills rådande
oordnade arbetsförhållandena ansågos nämligen icke ha varit utan praktiska
verkningar på rekryteringen till yrket. I detta sammanhang uttalades
att den bundenhet, som avsaknaden av reglerad fritid medförde, varit den
främsta orsaken till att hembiträdesyrket icke kunnat hävda sig i konkurrensen
med andra yrken. Det påpekades vidare att då det industriella arbetet
vore arbetstidsreglerat, medan arbetet i hemmet, oaktat det till sin
natur vore både krävande och ansträngande, icke blott saknade sådan rättslig
reglering utan även i praktiken regelmässigt vore förenat med en mycket
lång arbetstid, hembiträdesyrket hade kommit att intaga en särställning,
som ur arbetstagarens synpunkt innebure en deklassering av detsamma och
som hade till följd att yrket framstod som mindre eftersträvansvärt.

Av den utredning, som genom arbetsmarknadskommissionens försorg
verkställts angående verkningarna av hembiträdeslagen, synes framgå att
lagen på ett gynnsamt sätt bidragit att reglera anställningsvillkor och arbetsförhållanden
inom hembiträdesyrket. I så måtto har lagen emellertid icke
haft den avsedda effekten, att tillströmningen till hembiträdesyrket icke
ökat. Utvecklingen synes tvärtom gå i motsatt riktning. Antalet genom den
offentliga arbetsförmedlingen tillsatta hembiträdesplatser har sålunda sjunkit,
medan däremot såväl utbudet som efterfrågan på tillfällig hemhjälp
ökat. Med hänsyn till de rådande onormala förhållandena på arbetsmarknaden
i dess helhet synas några bestämda slutsatser icke kunna dragas angående
hembiträdeslagens betydelse i nu ifrågavarande hänseende. Länsarbetsnämnderna
ha för sin del framhållit, att lagen icke medfört några
avsevärda förändringar i fråga om rekryteringsmöjligheterna till det husliga
arbetet. Oavsett huru härmed förhåller sig, lärer någon tvekan icke föreligga
om, att fortsatt lagstiftning på området är påkallad. I likhet med

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

arbetsmarknadskommissionen förordar jag fördenskull att lagen förlänges
på förslagsvis ytterligare tre år.»

Beträffande frågan om införande av åtta timmars arbetsdag har föredraganden
i propositionen anfört:

»I samband med en förlängning av hembiträdeslagens giltighetstid uppställer
sig frågan om lagen i samband därmed bör göras till föremål för
en revision i sakligt hänseende. Hembiträdesföreningarna ha framfört önskemål
om ändrade bestämmelser av innebörd, att principen om 8-timmars
arbetsdag införlivas med lagen. Denna framstätllning, som tillstyrkts av
åtskilliga i ärendet hörda organisationer och lokala arbetsmarknadsorgan,
har biträtts av arbetsmarknadskommissionen. Såsom skäl för att förändra
lagens karaktär från fritidslag till arbetstidslag i egentlig mening har i
huvudsak åberopats nödvändigheten av att i det rådande läget på arbetsmarknaden
söka stimulera rekryteringen till yrket. Flera myndigheter och
organisationer ha emellertid, under hänvisning till att hembiträdeslagen
medfört förbättringar i hembiträdenas arbets- och anställningsförhållanden,
särskilt därutinnan att de nu ha en ordnad fritid, med avstyrkande av hembiträdesföreningarnas
förslag förordat en förlängning av lagens giltighetstid
utan att några mera genomgripande förändringar företagas i densamma.

För min del finner jag det synnerligen tveksamt huruvida en förbättrad
arbetstidslagstiftning för hembiträdeskåren i det nuvarande läget på arbetsmarknaden
kan tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av
arbetskraft till yrket. Denna synes för närvarande väsentligen bestämmas
av andra faktorer, kanske främst av den minskade tillgång på yngre kvinnlig
arbetskraft, som gjort sig gällande även på andra verksamhetsområden.
Det huvudskäl som anförts för att i hembiträdeslagen införa principen om
8-timmars arbetsdag finner jag sålunda för närvarande icke böra tillmätas
alltför stor betydelse.

Vid den av arbetsmarknadskommissionen föranstaltade stickprovsundersökningen
ha ett relativt stort antal av de husmödrar och hembiträden,
som lämnat svar, förklarat sig anse 8-timmarsdag möjlig att genomföra.
En del av dessa svar ha dock avgivits under den förutsättningen, att hembiträdet
vore tillräckligt kvalificerat för sina sysslor. I den mån detta är
fallet och förhållandena i övrigt göra det möjligt torde emellertid — icke
minst i betraktande av den brist på kvalificerad arbetskraft som förefinnes
inom detta yrkesområde — en nettoarbetstid av 8 timmar låta sig ordna på
frivillighetens väg. I praktiken torde så också ha skett i viss utsträckning.
De avsevärda skiljaktigheter, som föreligga i fråga om de anställdas kvalifikationer
och beträffande arbetsförhållandena inom olika typer av hushåll,
torde emellertid tala emot att såsom allmän regel lagstadga principen om
8-timmars arbetsdag. Det kan i detta sammanhang understrykas, att lanthushållen
äro starkt underrepresenterade i stickprovsundersökningen och att

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

inom denna kategori endast omkring en fjärdedel av husmödrarna utan
reservation ansett 8-timmars arbetsdag möjlig att genomföra liksom att endast
omkring 27,5 procent av hembiträdena varit av denna åsikt.

Särskilt beaktande förtjänar vidare förhållandena i familjer med barn,
där båda föräldrarna ha arbete utom hemmet. För sådana familjers del
måste den ifrågasatta arbetstidsregleringen ofta medföra stora svårigheter
att sörja för barnens vård, om hembiträdet skall åtnjuta en längre ledighet
mitt på dagen eller kompenseras därför genom ett ökat antal hel- eller
halvlediga dagar. Det synes kunna befaras att i vissa fall husmodern skulle
nödgas lämna sitt yrkesarbete, vilket under den rådande arbetsmarknadssituationen
synes mindre lyckligt.

Med det husliga arbetets natur följer vidare, att en nettoarbetstidsreglering
är svår att praktiskt tillämpa. Såsom arbetsrådet anfört äro i det husliga
arbetet raster, pauser, måltidsuppehåll och arbete för egen räkning så
inrörda med den effektiva arbetstiden, att det föreligger betydande svårigheter
att avgöra dennas längd. Nödvändigheten att beräkna den tid, som
åtgår för sådana avbrott i den effektiva arbetstiden som nu nämnts, kan
lätt ge upphov till irriterande meningsskiljaktigheter. De nu angivna svårigheterna
avhjälpas icke därigenom att den tillåtna arbetstiden, såsom
arbetsmarknadskommissionen föreslagit, fördelas på en längre period. En
sådan anordning skulle dessutom föra med sig komplikationer av formell
natur, exempelvis i fråga om beräkning av övertid, och den skulle uppenbarligen
nödvändiggöra upprättande av någon form av arbetstidsschema
och förande av anteckningar om arbetstid, raster och övertid, som säkerligen
skulle vålla åtskillig olägenhet.

Införandet av en regel om 8-timmars genomsnittlig arbetsdag torde vidare,
hur bestämmelsen än utformas, göra ett regelbundet uttagande av
övertid nödvändigt i vissa typer av hushåll och beträffande vissa arbetstagare
(barnsköterskor, nybörjare i yrket). Då gottgörelse för övertid i
första hand skall utgå i form av penningar, måste detta föra med sig att
många husmödrar, som äro i särskilt stort behov av hemhjälp, av ekonomiska
skäl måste avstå härifrån. Sådana konsekvenser synas mindre
lyckliga.

De anförda synpunkterna leda för min del till slutsatsen, att en revidering
av hembiträdeslagen i angiven riktning för närvarande icke bör komma
till stånd. Därest, såsom jag förordar, giltigheten av den nuvarande lagen
förlänges på en tid av tre år, torde efter denna tid lagens verkningar säkrare
kunna bedömas. En ytterligare anpassning efter de förändrade förhållandena
på den husliga arbetsmarknaden kan under denna treårsperiod
förväntas äga rum genom fortgående rationalisering av hemarbetet, utbyggnad
av den sociala hemhjälpen, inrättande av daghem m. m. Dylika omständigheter
förtjäna givetvis beaktande när fråga uppkommer om ytterligare
förlängning av lagens giltighetstid.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Beträffande den ifrågasatta ändringen i 10 § hembiträdeslagen i fråga om
hembiträdes fridagar har föredraganden i propositionen anfört följande:

»Beträffande frågan hur ofta hembiträde skall hava fridag synes det vara
vanligt, att hembiträde åtnjuter fridag varannan söndag eller något oftare
än vad lagen föreskriver. Med hänsyn härtill och till vad hembiträdesföreningarna
anfört föreslår jag att denna praxis lagfästes. I övrigt synes 10 §
icke böra givas ändrad avfattning.»

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet.

I propositionen föreslås, att hembiträdeslagen, som gäller t. o. m. den 31
oktober 1947, skall erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 31 oktober 1950
med i huvudsak oförändrad lydelse. Det föreslås i propositionen endast en
ändring i lagen. Denna ändring avser hembiträdes fridagar och innebär,
att hembiträdes nuvarande rätt till ledighet antingen var tredje söndag eller
annan allmän helgdag av kyrklig karaktär eller efter klockan 13 varannan
sådan dag skall utsträckas till att avse varannan söndag eller annan allmän
helgdag av kyrklig karaktär.

Hembiträdeslagen innehåller bestämmelser om hembiträdes fritid på så
sätt att i lagen stadgas, att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast
klockan 19 och att hembiträde skall åtnjuta vissa fridagar. Fritidsregleringen
är emellertid ofullständig såtillvida att lagen inte innehåller någon
bestämmelse om tidpunkten för det ordinarie arbetets början. Lagen innehåller
i motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglera
arbetstagares arbetstid, inga bestämmelser om längsta ordinarie arbetstid
för dag, vecka eller längre tidrymd.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna hemställes, att hembiträdeslagen
omarbetas och gives karaktären av arbetstidslag. Frågan om
införande av laglig arbetstidsreglering för hembiträden har nyligen varit
föremål för överväganden. Statens arbetsmarknadskommission har i en
skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagit bland annat, att i hembiträdeslagen
skulle införas principen om åtta timmars arbetsdag. Kommissionens yttrande
är dock icke enhälligt. Statsrådet Mossberg har emellertid i propositionen
förklarat, att han för sin del kommit till den slutsatsen, att en revidering
av hembiträdeslagen i nu angiven riktning för närvarande icke bör
komma till stånd. Propositionsförslaget innebär också att hembiträdeslagen
tills vidare bibehåller sin nuvarande karaktär av fritidslag.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

En laglig arbetstidsreglering för hembiträden skulle otvivelaktigt understryka
hembiträdesarbetets karaktär av yrkesarbete, jämställt med annat
förvärvsarbete. Denna karaktär skulle kunna ytterligare markeras om genom
statliga åtgärder hembiträdenas yrkesutbildning förbättrades. Hittills
har yrkesutbildningen för hembiträden varit försummad.

Möjligheterna att genom en arbetstidsreglering öka tillströmningen till
hembiträdesyrket få givetvis icke övervärderas, men en dylik reglering
torde i varje fall vara ägnad att minska hembiträdenas benägenhet att
övergå till andra yrken. Utskottet vill erinra om att arbetsmarknadskommissionen
i sin ovan omnämnda skrivelse uppgivit, att en undersökning
hösten 1943 av industriens arbetskraftsförhållanden utvisade, att 27 procent
av dem som anställts inom industrien efter krigsutbrottet och innehade
anställning där den 1 september 1943 hade kommit från husligt arbete.

Mot tanken på att göra hembiträdeslagen till en arbetstidslag med en
arbetstid av i princip åtta timmar per dag har bland annat anförts, att det
husliga arbetets natur och skilda levnadsvanor inom olika hushåll medförde
stora svårigheter att tillämpa åttatimmarsdag för hembiträden och att husmödrarna
skulle bliva ännu mera betungade än de vore för närvarande,
därest hembiträdenas arbetsdag genom lag begränsades till åtta timmar.
Det har vidare framhållits, att särskilda svårigheter skulle uppstå i familjer
med barn, där båda makarna hade arbete utom hemmet. Betydelsen av
dessa skäl mot arbetstidsreglering reduceras emellertid i viss mån av förhållandena
på arbetsmarknaden. Den alltmera tilltagande bristen på arbetskraft
inom hembiträdesyrket har medfört en ökning av hembiträdenas
förmåner. Konkurrensen om arbetskraften har således haft till följd även
en ökning av hembiträdenas fritid. Åtminstone i städerna torde hembiträdenas
nettoarbetstid per dag i många fall icke överstiga åtta timmar. För
dessa fall skulle alltså en laglig arbetstidsreglering med i princip åtta timmars
arbetsdag icke medföra några svårigheter.

Åtskilliga omständigheter av praktisk natur ha också anförts mot en
arbetstidsreglering. En direkt begränsning av arbetstiden förutsätter att
hembiträdets effektiva arbetstid kan någorlunda noggrant bestämmas.
Detta stöter på svårigheter. Härtill kommer att en arbetstidslagstiftning
för hembiträden med hänsyn till svårigheterna att ordna en tillsyn över
lagens efterlevnad lätt kan bliva en lagstiftning på papperet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

hembiträdeslagens utformning som fritidslag. Enligt utskottets mening bör
därför en eventuell arbetstidsreglering för hembiträdena ske på så sätt, att
hembiträdeslagen kompletteras med bestämmelser om arbetstid. Självfallet
får vid utformningen av dessa bestämmelser hänsyn tagas till hembiträdesarbetets
speciella natur. En komplettering av hembiträdeslagen i nu angiven
riktning kräver emellertid ytterligare utredning. Riksdagen bör därför
hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t efter ytterligare utredning
ville överväga möjligheterna att komplettera hembiträdeslagen med bestämmelser
om arbetstid.

Utskottet har icke något att erinra mot den i propositionen föreslagna
ändringen i hembiträdeslagen och tillstyrker att lagen förlänges t. o. m.
den 31 oktober 1950. En fortsatt lagstiftning på området är otvivelaktigt
påkallad. Enligt utskottets mening saknas skäl att såsom yrkas i motionen
II: 410 förlänga lagen allenast ett år.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition
nr 206;

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville efter ytterligare utredning överväga
möjligheterna att komplettera hembiträdeslagen den
30 juni 1944 (nr 461) med bestämmelser om arbetstid; samt

C. att motionerna 1:269, 11:401 och 11:410, i den mån
de icke besvarats genom vad utskottet under A. och B. hemställt,
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 juni 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Forslund, Löfvander,
Hage, fröken Andersson, herr Hagman och fröken Osvald;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Johnsson i Kastanjegården,
Holm, fru Johansson, herr Hedlund i Rådom, fru Västberg, fru
Boman och herr Lundberg.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Reservationer:

1) av herr Löfvander, fröken Andersson, herrar Hagman, Hedlund i Rådom
och fru Boman, vilka anfört:

Vi ha ingen erinran mot det genom propositionen framlagda lagförslaget
och finna ej skäl att till Kungl. Maj:t göra framställning om hembiträdeslagens
utformning som arbetstidslag.

På grund härav få vi hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 269
och 11:401 bifalla förevarande proposition nr 206; samt

B. att motionen II: 410, i den mån den icke besvarats
genom vad vi under A. hemställt, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

2) av herr Hage samt fru Johansson och fru Västberg, vilka ansett att
utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

I propositionen ----(lika med utskottet) ----kyrklig karaktär.

Hembiträdeslagen innehåller---- (lika med utskottet)---längre

tidrymd.

I de---(lika med utskottet) — — — av fritidslag.

En laglig — —• — (lika med utskottet) — — —- varit försummad.

Möjligheterna att---(lika med utskottet) —--husligt arbete.

Mot tanken —--(lika med utskottet) ---—• några svårigheter.

Åtskilliga omständigheter ---— (lika med utskottet) — — —• på

papperet.

Trots de skäl som anförts mot en arbetstidsreglering bör enligt utskottets
mening en sådan reglering övervägas. De flesta arbetstagare ha numera arbetstiden
reglerad i lag. Flera av de arbetstagargrupper, som undantagits från
den allmänna arbetstidslagens bestämmelser, ha sedermera i speciallagar erhållit
reglering av arbetstiden. Hembiträdena ha genom sina organisationer
gjort anspråk på arbetstidsreglering. Ur principiell synpunkt finns intet att
erinra mot detta anspråk. Det är emellertid av vikt, att hembiträdena få behålla
de förmåner, som de erhållit genom den nuvarande hembiträdeslagens
utformning som fritidslag. Enligt utskottets mening bör därför en eventuell
arbetstidsreglering för hembiträdena ske på så sätt, att hembiträdeslagen
kompletteras med bestämmelser om arbetstid. Självfallet får vid utformningen
av dessa bestämmelser hänsyn tagas till hembiträdesarbetets speciella
natur. En komplettering av hembiträdeslagen i nu angiven riktning kräver
emellertid ytterligare utredning. Riksdagen bör därför hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte ytterligare utreda frågan om att komplettera
hembiträdeslagen med bestämmelser om arbetstid samt för riksdagen framlägga
förslag i ämnet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

En sådan utredning torde ■—• såvitt utskottet kan bedöma — kunna ske
på sådant sätt, att förslag kan framläggas redan till nästa års riksdag. Utskottet
anser alltså, att det i motionen II: 410 framställda yrkandet, att prolongeringen
av lagen denna gång endast skall ske med ett år, bör av utskottet
tillstyrkas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att riksdagen funnit viss
ändring böra vidtagas i det genom förevarande proposition
framlagda lagförslaget, måtte för sin del antaga följande förslag
till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461).

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen
den 30 juni 1944, vilken
gäller till och med den 31 oktober
1947, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 31 oktober 1950; dock
att från och med den 1 november
1947 10 § i lagen skall hava följande
ändrade lydelse.

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen
den 30 juni 1944, vilken
gäller till och med den 31 oktober
1947, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 31 oktober 1948; dock
att från och med den 1 november
1947 10 § i lagen skall hava följande
ändrade lydelse.

10 §.

Hembiträde äger, ändå att annat avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande
omfattning:

a) varannan söndag eller annan allmän helgdag av kyrklig karaktär;

b) en bestämd vardag varje vecka efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt fridag ej jämlikt stadgandet under
a) åtnjutes nämnda dag.

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj.-t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville efter skedd utredning till nästa års
riksdag framlägga förslag till laglig reglering av arbetstiden
för hembiträden; samt

C. att motionerna 1:269, 11:401 och 11:410 måtte anses
besvarade genom vad utskottet under A. och B. hemställt.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947
716967