Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1970 (Utlåtande 1970:L2u38 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1970

Nr 38

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder mot missbruk av
fenyl-metyl-keton.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 416 av fru Hamrin-Thorell m. fl. samt II: 592 av fru Sundberg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer att lämplig myndighet får i uppdrag dels
att undersöka omfattningen och verkan av bruket av fenyl-metyl keton och
liknande medel, dels att vidtaga sådana åtgärder att missbruk förhindras».

I motionerna begagnas »fenylaceton» och »fenyl-metyl-keton» som synonyma
beteckningar. Motsvarigheten till fenylaceton är emellertid »bensylmetyl-keton»
medan den vanliga benämningen på »fenyl-metyl-keton» är
acetofenon.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från socialstyrelsen och rikspolisstyrelsen.

Gällande bestämmelser

Beträffande var och en av ämnesgrupperna läkemedel, hälsofarliga varor
(gifter och vådliga ämnen), bekämpningsmedel och narkotika gäller en motsvarande
förordning, som upptar regler om tillverkning, införsel och handel
m. m. avseende ifrågavarande preparat. Om gifter och andra hälsofarliga
ämnen ges sålunda bestämmelser i giftförordningen (1962: 702) medan liknande
bestämmelser beträffande narkotika upptas i narkotikaförordningen
(1962:704). Enligt giftförordningen åligger det giftnämnden att låta upprätta
och kungöra förteckningar över gifter och vådliga ämnen. Motsvarande
skyldighet beträffande narkotika åvilar socialstyrelsen.

Acetofenon (fenyl-metyl-keton) är f. n. inte underkastat några restriktioner
i fråga om tillverkning, försäljning e. dyl. Ämnet finns ej upptaget på
giftnämndens förteckningar. Beträffande fenylaceton (bensyl-metyl-keton)
har däremot av Kungl. Maj:t utfärdats kungörelse (1969: 17) den 14 februari
1969 om tillverkning, införsel och överlåtelse m. m. av ämnet i fråga.
Enligt kungörelsen skall giftförordningen och vissa bestämmelser i giftkungörelsen
(1963: 441) äga motsvarande tillämpning beträffande fenylaceton
(jämför 2LU 1969:7).

Giftförordningens bestämmelser innebär i huvudsak följande. Yrkesmässig
tillverkning av gift får bedrivas endast av den som är behörig att tillverka
läkemedel i allmänhet och av den som har tillstånd att tillverka
giftet (9 §). Gift får införas till riket i regel endast av den som har särskilt
tillstånd därtill eller den som är behörig att yrkesmässigt tillverka eller
bedriva handel med giftet (12 §). Handel med gift får bedrivas endast av
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 samt. 2 avd. Nr 38

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1910

behörig tillverkare, apotekare eller den som har särskilt tillstånd (14 §).
överlåtelse av gift får ske endast till en begränsad krets av personer (15 §).
Den som olovligen tillverkar, saluhåller eller överlåter gift dömes till dagsböter
eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst ett år (27 §).

Motionerna

I motionerna framhålls inledningsvis att samhället har ansvar för att
tillgången till narkotikapreparat och andra medel med berusningseffekt
försvåras i så hög grad som möjligt. Uppfinningsrikedomen anges vara stor
när det gäller att finna nya preparat med berusningseffekt. Härefter uttalas,
att det »bland ungdomen spritts kunskap om att fenyl-metyl-keton (fenylaceton)
i stark koncentration ger narkotikaeffekt». De undersökningar, som
gjorts av fenyl-metyl-keton är enligt motionerna ofullständiga, men gjorda
försök visar, att preparatet har narkotisk effekt. I tillräckligt stark koncentration
har mycket starka sådana effekter visat sig vid försök med råttor
och möss. Den ökade användningen av fenyl-metyl-keton som berusningsmedel
utgör enligt motionärerna en hälsofara.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen framhåller inledningsvis den ovan i ingressen angivna
distinktionen mellan fenylaceton och acetofenon och påpekar, att fenylaceton
genom kungörelsen (1969: 17) redan är föremål för en kontroll, som
torde vara tillräckligt effektiv mot obehörig åtkomst och missbruk. Styrelsen
uttalar att uppgifterna ur tillgänglig litteratur om acetofenon är mycket
knapphändiga och fortsätter:

Det har tidigare, för mer än 50 år sedan, använts som sömnmedel, dock
aldrig i Sverige. Vanligen distribuerades det i kapslar med acetofenon löst
i fet olja eller i emulsion. Numera används det som tillsats till parfymer
(pomeransblomdoft) och som utgångsmaterial i vissa organiska synteser. I
den senare egenskapen kan det förekomma vid laboratoriemässiga skolförsök
i den högre undervisningen.

Acetofenon är icke upptaget på giftnämndens förteckningar över gifter
och vådliga ämnen och frågan om dess klassificering som hälsofarligt ämne
har inte varit föremål för övervägande i nämnden. Ett värde på ämnets
toxic.itet på råttor har redovisats men är ej av sådan art, att det skulle
kunna föranleda en giftförklaring.

Användningen av acetofenon i vårt land synes vara mycket begränsad.
Det finns ej i lager på apotek, hos läkemedelsgrossister (droghandeln) eller
i färghandeln. Import och försäljning försiggår vid ett fåtal företag, som
specialiserat sig på analyskemikalier. Ett par av dessa har vid förfrågan
uppgivit, att försäljning av acetofenon ej är vanlig och kvantitativt obetydlig.
Någon ökning under senare tid har ej märkts. Leveranser av sådana
varor sker som regel endast till kända kunder.

Vissa uttalanden i motionerna tyder enligt styrelsen på att medlet sniffas.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1970

Häremot framhåller styrelsen — med påpekande att det ej behöver vara
helt avgörande — att alla kända medel som används på sådant sätt i vårt
land är lättflyktiga vätskor med låg kokpunkt (mellan 35° och 90°) medan
acetofenon, som också är flytande, har en kokpunkt på 202°. Uppgiften att
det bland ungdom är känt, att acetofenon i stark koncentration har
narkotisk effekt betecknar styrelsen som förbryllande. Styrelsen uttalar att
acetofenon kemiskt sett är ett rent ämne och förekommer i handeln endast
som sådant. Ämnet kan ej lösas i vatten men däremot i t. ex. eter eller
kloroform, varvid man får ett sniffningsmedel, där inblandningen av acetofenon
möjligen kan ge en potentierad ruseffekt.

Styrelsen betecknar det som förvånande att styrelsen inte förrän nu skulle
fått kännedom om ett missbruk, som hunnit få en sådan spridning att det
enligt motionärernas uppfattning hunnit bli ett problem. Styrelsen anför
fortsättningsvis:

För att undersöka om missbruket av acetofenon blivit uppmärksammat,
bar socialstyrelsen under hand gjort en förfrågan hos narkotikapolisen i
Stockholm, skolöverstyrelsen och tre ungdomsvårdsskolor samt hos ett par
läkare som har att göra med missbruk (även sniffning) bland ungdom. Missbruk
av acetofenon var helt okänt. Styrelsen har även fått taga del av en
utav barnavårdsnämndens avdelning vid stockholmspolisen nyligen slutförd
undersökning över de medel som missbrukats av ungdomar som omhändertagits
av polisen. Acetofenon förekommer ej i detta material.

Resultatet av styrelsens rundfråga tillåter endast den slutsatsen, att
motionerna baserats på helt annat informationsmaterial. Innan frågan om
eventuella åtgärder mot ett missbruk kan övervägas, måste den verkliga
situationen klarläggas, vilket givetvis förutsätter att icke någon tveksamhet
råder om det missbrukade medlets identitet. Socialstyrelsen är beredd
att medverka till en utredning av dessa frågor.

Rikspolisstyrelsen, som också påtalar skillnaden mellan fenylaceton och
acetofenon, uppger att inget av dessa ämnen inom polisen är känt som missbruksmedel.
Styrelsen anser det därför ur polisiär synpunkt inte f. n. vara
motiverat att genomföra den av motionärerna föreslagna undersökningen.

Utskottet

Enligt kungörelse den 14 februari 1969 gäller för ämnet bensyl-metylketon
( = fenylaceton) de bestämmelser om gift som föreskrivs i giftförordningen.
Därav följer att bensyl-metyl-keton, som kan användas för framställning
av centralstimulerande medel, har underkastats stränga kontrollföreskrifter
beträffande bl. a. tillverkning, användning, införsel och handel.

I förevarande motioner hävdas att även ämnet fenyl-metyl-keton ( = acetofenon)
i stark koncentration kan ge narkotisk effekt. Motionärerna hemställer
att lämplig myndighet får i uppdrag att undersöka omfattningen och
verkan av bruket av fenyl-metyl-keton och liknande medel och vidta sådana
åtgärder att missbruk förhindras.

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1970

Rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen har yttrat sig över motionerna.
Rikspolisstyrelsen har uppgivit att fenyl-metyl-keton inte är känt inom
polisen som missbrukmedel och att den av motionärerna föreslagna undersökningen
därför inte kan anses motiverad ur polisiär synpunkt. Av socialstyrelsens
yttrande framgår att fenyl-metyl-keton har en mycket begränsad
användning i Sverige. Det saluförs av ett fåtal företag, som specialiserat sig
på analyskemikalier, och det finns ej i lager på apotek, hos läkemedelsgrossister
eller i färghandeln. Enligt uppgifter från säljarföretagen är försäljningen
av fenyl-metyl-keton kvantitativt obetydlig och någon ökning har
inte märkts under senare tid. Vid en underhandsförfrågan som socialstyrelsen
gjort hos narkotikapolisen i Stockholm, skolöverstyrelsen och hos några
läkare har framkommit att missbruk av medlet var helt okänt. Styrelsen
uttalar avslutningsvis att motionerna torde grundas på annat informationsmaterial
än som varit tillgängligt för styrelsen och att eventuella åtgärder
mot ett missbruk bör övervägas först sedan den verkliga situationen klarlagts.

Med hänsyn till vad remissinstanserna anfört föreligger enligt utskottets
mening inte för närvarande tillräckliga skäl att föranstalta om den av motionärerna
föreslagna undersökningen av fenyl-metyl-keton. Utskottet avstyrker
således motionerna. I anledning av motionerna vill utskottet dock
erinra om sitt uttalande förra året i anledning av motionsyrkanden om
kontroll av ämnen som kan användas för framställning av centralstimulerande
medel, att Kungl. Maj:t bör vara beredd att snabbt vidta åtgärder för
utvidgning av kontrollen, därest utvecklingen ger vid handen att det är påkallat
med hänsyn till andra ämnen än bensyl-metyi-keton.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:416 och 11:592 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1970

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar
Dahlberg (s), Österdahl (fp), Kaijser (m), Ivar Andersson (s)*, fru Grethe
Lundblad (s) och fröken Pehrsson (ep);

från andra kammaren: fröken Sandell (s), fröken Wetterström (m),
herrar Fredriksson (s), Nilsson i Kalmar (s), fru Nilsson (ep), herr Aldén (s),
fru Fraenkel (fp) och fru Håvik (s)*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1970