Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961 (Utlåtande 1961:L2u37 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

Nr 37

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lotteriförordningen,
m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 160 i första kammaren av herr Jacobsson,
Gösta, och herr Gorthon samt nr 249 i andra kammaren av herr Nordgren
m. fl. angående en mera restriktiv tillståndsgivning för vissa lotterier,
samt

2) de likalyande motionerna nr 371 i första kammaren av herrar Sveningsson
och Schött samt nr 425 i andra kammaren av herrar Edlund och
Hedin om en allmän översyn av lotteriförordningen.

I motionerna I: 160 och II: 249 anhålles, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte till ledning för tillståndsmyndigheterna
utfärda ändrade tillämpningsbestämmelser till lotteriförordningen
med anvisning om en restriktivare tillståndsgivning än den som
f. n. på sina håll förekommer».

I motionerna I: 371 och II: 425 hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om en allmän översyn av lotteriförordningen,
varvid jämväl frågan om roulettspelet torde prövas.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 160 och I: 371.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttranden från överståthållarämbetet och länsstyrelsen
i Malmöhus län. Yttrande har därjämte på utskottets begäran avgivits
av Föreningen Sveriges landsfiskaler, överståthållarämbetet har i sin tur
infordrat yttrande från poliskammaren i Stockholm. Länsstyrelsen i Malmöhus
län har infordrat yttranden från poliskammaren i Malmö och Föreningen
Malmöhus läns landsfiskaler.

Gällande bestämmelser

Rätten att anordna lotteri regleras i lotteriförordningen den 19 maj 1939.
Enligt 1 § förordningen får lotteri om penningar eller penningars värde icke
1—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 2 avd. Nr 37

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

utan tillstånd av Kungl. Maj:t anordnas för allmänheten i andra fall eller i
annan ordning än som stadgas i förordningen.

Såsom lotteri anses enligt paragrafen varje företag, i vilket efter lottning,
gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende
anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre
värde än det, som erhålles av varje deltagare. Marknads- och tivolinöjen,
såsom mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor,
vilka är förenade med vinstmöjligheter som nu sagts, skall betraktas
såsom lotterier oavsett företagens beskaffenhet i övrigt. Däremot skall såsom
lotteri icke bedömas äventyrligt spel, vars anordnande är belagt med
straff enligt 11 kap. 12 § strafflagen. Jämlikt domar av högsta domstolen
den 26 juli 1958 är roulettspel, bedrivet i den för sådant spel gängse formen
med kombinerade insatser, att betrakta som äventyrligt spel.

Enligt 2 § och 3 § a) lotteriförordningen kan lotteri i vissa fall få anordnas
efter anmälan hos polismyndighet. Med sådan förstås för stad,
där poliskammare finnes, denna, för övriga städer magistrat eller, där magistrat
ej finnes, kommunalborgmästare och för landet polischefen i orten,
d. v. s. landsfiskalen. Enligt 2 §, som närmast har avseende å smärre lotterier
av typen tivolinöjen, gäller såsom förutsättning att lotteriet anordnas
i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning till förmån
för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål, att lotteriet bedrives
allenast inom för tillställningen avsett område, att vinsterna uteslutande
utgöres av varor eller av anvisningar, gällande såsom betalningsmedel allenast
inom nämnda område, att värdet å högsta vinsten icke överstiger 10
kronor eller, där vinsterna utgöres uteslutande av varor, 15 kronor, att
vinstfördelningen äger rum i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet,
samt att, om för deltagande i lotteriet fordras insats, denna icke
överstiger 50 öre eller, där vinsterna utgöres uteslutande av varor, 1 krona.

Enligt 3 § a) må lotteri, i vilket insatser och vinster är till antal och storlek
bestämda enligt uppgjord plan, oaktat de i 2 § angivna förutsättningarna
icke är för handen, anordnas efter anmälan hos polismyndighet under förutsättning
att lotteriet anordnas i samband med tillställning till förmån för
välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål, att lotteriet bedrives allenast
inom för tillställningen avsett område, att vinsterna icke till större del
än som motsvarar därå belöpande skatt utgöres av penningar eller värdepapper,
att behållningen i lotteriet uteslutande användes för det ändamål,
till vars förmån den tillställning äger rum i samband varmed lotteriet är
anordnat, samt att anmälan icke avsett anordnande vid samma tillställning
av lotterier med insatser till högre sammanlagt belopp än 3 000 kronor.

I 3 § b) och c) öppnas möjligheter att efter tillstånd anordna lotteri,
i vilket insatser och vinster är till antal och storlek bestämda enligt uppgjord
plan. Sålunda gäller enligt b) för annan ort än Stockholms stad att polismyndigheten
kan ge tillstånd till lotteri, under förutsättning att lotteriet an -

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

ordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller
för partipolitisk verksamhet eller till svenska konstidkares understöd
och uppmuntran, att lotteriet bedrives allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde,
att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå
belöpande skatt utgöres av penningar eller värdepapper, samt att insatserna
icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor. Enligt c) kan
länsstyrelse meddela lotteritillstånd under förutsättning att lotteriet anordnas
till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål
eller för partipolitisk verksamhet eller till svenska konstidkares understöd
och uppmuntran, att lotteriet bedrives allenast inom länet, att vinsterna
icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt utgöres av penningar
eller värdepapper, samt att insatserna, stämpelavgift däri ej inbegripen,
icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 50 000 kronor.

Enligt 4 § äger tillståndsmyndigheten vid meddelande av tillstånd föreskriva
de närmare villkor samt meddela de kontroll- och ordningsföreskrifter,
vartill omständigheterna kan ge anledning. Likaledes äger polismyndigheten
i fråga om anmälningslotterier föreskriva erforderliga kontrolloch
ordningsföreskrifter. Vid meddelandet av sådana föreskrifter skall tillses
att lotteriet icke mer än nödigt betungas.

Kungl. Maj :t har den 27 juli 1956 utfärdat vissa lotteribestämmelser, vilka
i den mån så särskilt föreskrives i vederbörande tillståndsresolution skall
gälla som villkor för varu- och tombolalotterier. Bestämmelserna har avseende
endast å lotterier beviljade av Kungl. Maj :t men tjänar till viss ledning
jämväl för andra tillståndsmyndigheter. Bestämmelserna innehåller
först vissa gemensamma villkor för varu- och tombolalotterier och därefter
särskilda villkor för varulotterier och särskilda villkor för tombolalotterier.
De förstnämnda rör bl. a. lotteriets förvaltning, beskaffenhet och
värdet av vinsterna samt redovisning för användning av lotteriets behållning.
Beträffande varulotterier föreskrives, att varje lottsedel skall innehålla
tryckt uppgift om bl. a. dag för dragningen och dag då dragningslista
beräknas utkomma samt att förteckning över vinsterna med uppgift
om deras beskaffenhet och värde skall tillhandahållas vid lottförsäljningen.
Beträffande tombolalotterier föreskrives, att lotterna skall försäljas antingen
direkt från tombolahjul eller ock efter rekvisition från lotteriets expedition
med posten, varvid lotterna under viss kontroll skall uttagas ur
tombolahjulet. Vidare föreskrives, att varje lottsedel skall innehålla uppgift
om lottens egenskap av vinst eller nitlott samt att lottsedlarna skall
vara hoprullade med texten inåt och förseglade på lämpligt sätt. Därjämte
stadgas, att så snart lämpligen kan ske och senast vid lottförsälj ningens
slut fullständig, i nummerföljd uppsatt förteckning över de å vinstlotterna
utfallande vinsterna skall upprättas och tillhandahållas allmänheten.

Det må i detta sammanhang jämväl nämnas, att de tillståndsgivande
myndigheterna i stor utsträckning meddelar tillstånd till lotterier å blan1*
■—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 37

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

ketter av visst standardutseende, innehållande ett icke obetydligt antal villkor
samt ordnings- och kontrollföreskrifter. Därigenom gynnas enhetligheten
på detta område i icke ringa mån.

Historik

Vid 1958 års B-riksdag behandlades motioner, i vilka det hemställdes
om sådan ändring i lotteriförordningen, att roulettspel på restaurang blev
förbjudet.

Andra lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
B 14, att roulettspel, där spelarna tilläts satsa på flera olika insatsmöjligheter,
vilka alla täckte en och samma utgång, s. k. kombinerade insatser,
i enlighet med av högsta domstolen meddelad dom icke lagligen kunde äga
rum. Beträffande de mera begränsade former av roulettspel, som fick äga
rum med endast en insats per spelomgång av varje spelare, fann utskottet
med hänsyn till den korta tid de dittills bedrivits, att tillräckligt underlag
saknades för ett övervägande av förbud mot sådana former av spel på
restaurang. Utskottet erinrade emellertid om att myndigheterna hade möjlighet
att jämlikt föreskrift i rusdrycksförsäljningsförordningen m. fl. författningar
förbjuda att på restaurang tillhandahålles spel, för vars begagnande
avgift skall erläggas.

Motionerna

Motionerna 1:160 och 11:249

Motionärerna gör gällande att tillståndsgivningen beträffande lotterier
icke sker med tillräcklig enhetlighet. På vissa orter beviljas tillstånd i stor
utsträckning, medan det å andra orter tillämpas en relativt restriktiv tillståndsgivning.
Vidare uppger de, att särskilda affärsmän specialiserat sig
på försäljning av lotterier och därvid åtager sig alla praktiska arrangemang
i samband med lotteriets anordnande. De lär också enligt motionärerna
ackvirera bland ideella föreningar för att få dessa att ställa sig bakom lotterier.
Verksamheten har tagit sådan omfattning å vissa orter, att den vållat
icke ringa avbräck för den bofasta detaljhandeln inom livsmedelsbranschen.
Vinsterna i lotterierna utgöres nämligen merendels av kaffe,
konserver och andra livsmedel. Hänsynen till den lokala detaljhandeln utgör
enligt motionärerna anledning till en restriktivare tillståndsgivning än
den, som på sina håll för närvarande förekommer.

Motionerna I: 371 och II: 425.

I dessa motioner göres gällande, att lotteriverksamheten tagit en ornfattning,
som knappast föresvävat lagstiftarna. Mot bakgrund härav anser

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

motionärerna en allmän översyn av förordningen påkallad. I dessa motioner
erinras också om att vissa firmor specialiserat sig på att för ideella organisationers
räkning anordna lotteri. Motionärerna uppger, att det lär förekomma
att sådana firmor erbjuder en ideell organisation ett visst belopp
för rätten att sälja lotter under vederbörande organisations namn. Motionärerna
ifrågasätter, huruvida ett förfarande med ett så påtagligt inslag
av enskilt vinstintresse kan anses vara i överensstämmelse med lotteriförordningens
anda. Motionärerna erinrar också om att enhetliga tillämpningsföreskrifter
saknas, vilket medfört starkt växlande praxis i olika delar av
landet. Slutligen anser motionärerna det ofrånkomligt att i samband med
en översyn av lotteriverksamheten jämväl frågan om roulettspelet tages
upp till prövning. Spörsmålet huruvida roulettspel, som icke är av den
art som är att betrakta som äventyrligt spel, är tillåtet eller ej, är nämligen
ännu icke klarlagt.

Remissyttrandena

överståthållarämbetet och Föreningen Sveriges landsfiskaler avstyrker
motionerna, medan länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker desamma.

Överståthållarämbetet anför bland annat:

Tillstånd till utomhusförsäljning av lotter — den lotteriform, som närmast
synes åsyftad i motionerna — har av överståthållarämbetet lämnats
i mycket begränsad omfattning. Sedan 1941 gäller sålunda som regel att
lottförsäljning i lotterier, till vilka överståthållarämbetet lämnat tillstånd,
icke får äga rum å gata, torg eller dylik allmän plats, och motsvarande gäller
lottförsäljning från fasta försäljningsställen i öppna entréer till varuhus,
öppna entréhallar eller liknande försäljningsställen. Dessa grunder
ha sedermera blivit jämkade i så måtto att utomhusförsäljning kan medgivas
för tid, då någon dylik försäljning ej pågår inom staden i något av
Kungl. Maj :t beviljat tombolalotteri, d. v. s. i regel månaderna december
_februari. Tillstånd lämnas därvid endast för lottförsäljning inom förortsstadsdelarna
och allenast till sökande, som inom vederbörande område bedriver
den verksamhet, till vars understödjande lotteriet anordnas. Tillstånd
lämnas icke åt två eller flera sökande till samtidig försäljning inom
samma stadsdelsområde. Denna sålunda både tidsmässigt och lokalt begränsade
lotteriverksamhet — antalet lotterier har under de nu förflutna vintermånaderna
uppgått till 86 — har överståthållarämbetet veterligen icke
medfört några olägenheter vare sig för detaljhandlare eller andra. — — —

I motionerna har, som förut anmärkts, även berörts frågan om vissa
affärsmäns specialisering på att anordna lotterier för organisationers läkning
mot redovisning av visst avtalat netto. Sådana arrangemang, där den
egentliga anordnaren av lotteriet är en annan än den uppgivna, lära icke vara
förenliga med lotteriförordningen och medgivas följaktligen icke av överståthållarämbetet
vid tillståndsgivningen. överståthållarämbetet har ock i
samband med kontrollen över lotterier sökt förhindra dylik bulvanverksamhet.
Såvitt överståthållarämbetet har sig bekant har sådan förekommit och
lett till åtal. Det må emellertid påpekas att hinder icke lärer kunna resas

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

mot att de av lotteriverksamhet ofta oerfarna tillståndshavarna anlita hjälp
av utomstående med praktiska detaljer avseende anskaffning av lottsedlar,
vinster, försäljningskiosker och dylikt, blott det tillses att tillståndshavaren
själv med egna arbetsinsatser driver lotteriet och disponerar hela behållningen
samt att ersättning för av utomstående lämnat biträde icke erlägges
med belopp, som utgör ett obehörigt gynnande av privata intressen. Tillsynen
häröver ankommer närmast på den förordnade lotterikontrollanten.

Lnder hänvisning till det anförda förmenar ämbetet, att såvitt gäller
Stockholm, behov icke kan anses föreligga av åtgärder för en mera restriktiv
tillståndsgivning beträffande lotterier. Inte heller finns det enligt ämbetets
mening anledning till en allmän översyn av lotteriförordningen.

Spörsmålet om rouleltspel sakar enligt ämbetet aktualitet för Stockholms
vidkommande. Enligt poliskammarens i Stockholm yttrande föreskrives
nämligen vid meddelande av tillstånd till utskänkning av rusdrycker och Öl
som villkor förbud mot uppställande av spelautomater eller tillhandahållande
a\ spel inom utskänkningslokalen eller därmed i inre förbindelse stående
utrymmen. Likande villkor föreskrives i tillstånd till anordnande av danstillställningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län hänvisar till yttranden av poliskammaren i
Malmö. Denna anför bland annat:

Enligt poliskammarens mening är det naturligt, att lotteriförordningens
allmänt hållna ordalag (»välgörande, kulturellt och allmännyttigt» syfte)
ger till resultat brist på enhetlighet i fråga om tolkning och tillämpning.
Detta måste bli fallet speciellt med tanke på det stora antalet tillståndsprövande
myndigheter. Att det föreligger ett behov av relativt ingående tilllämpningsanvisningar
torde av berörda skäl vara klart.

Poliskammaren ansluter sig till motionärernas uppfattning, att eventuella
tillämpningsföreskrifter böra hållas i restriktiv anda. För närvarande förekommer
bland lotterisökandena ett betydande inslag av sammanslutningar,
vilka väl kunna sägas stödja sin ansökan på förordningens ordalag, men
vilkas karaktär och verksamhetsformer knappast kunna anses vara sådana,
att lagstiftaren kan förmodas ha haft även dem i åtanke vid avfattandet av
bestämmelserna. I praktiken erbjuder tolkningen av begreppen »välgörande»
och »kulturellt» syfte mindre ovisshet än vad fallet är med kravet på att
ändamålet skall vara »allmännyttigt». Utan närmare direktiv i fråga om
tolkandet av sistnämnda villkor ligger det enligt poliskammarens mening
närmast till hands att ge detsamma en bokstavlig och ganska vid tillämpning.
Åtskilliga lotterisökande sammanslutningar äro av mer eller mindre
sällskaps- och fritidsbetonad karaktär---. Åtskilliga sammanslut ningar

av denna kategori äro ganska exklusiva både i fråga om verksamhet
och medlemsomslutning. Det kan enligt poliskammarens mening ifrågasättas,
huruvida icke anbefallandet av en mera restriktiv inställning hos de
tillståndsgivande myndigheterna i första hand bör sikta på att utesluta sökande
av denna art från lotterimöjlighet.

Motionärerna påtala det förhållandet, att anordnandet och skötandet av
lotterier i omfattande utsträckning utnyttjas som en möjlighet för utomstående
att yrkesmässigt bereda sig förtjänst i dessa sammanhang. Poliskammaren
har åtskilliga — delvis dåliga — erfarenheter av denna företeelse.

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

Den är ur skilda synpunkter mindre lätt att åtkomma åtminstone i fall, då
lotteriets redovisade behållning är av den storlek, att någon berättigad kritik
ur den synpunkten icke synes möjlig. Poliskammaren finner det angeläget,
att eventuella tillämpningsföreskrifter beakta möjligheten att motverka den
påtalade utvecklingen. Ett betydande antal lotterier torde numera tillkomma
i första hand just på grund av lättheten att överlämna de praktiska bestyren
med desamma åt yrkesmässigt verksamma lottförsäljare.

Det synes oklart, huruvida motionärerna mena, alt möjlighet finns för
tillståndsmyndigheterna att avslå ansökningar av det skälet, att alltför
många lotterier förekomma. Poliskammaren vill betona, att lotteriförordningen
icke ger stöd för en tillståndsprövning efter en dylik linje. Poliskainmaren
vill även framhålla, att åtskilliga leverantörer av varor till med den
reguljära handeln konkurrerande lotterier äro att återfinna bland just
denna handels egna utövare i detalj- och grosshandelsform.

(Roulettspelets)rättsliga status har som bekant prövats och lösts i rättegång.
Ur denna synpunkt torde denna spelform därför icke påkalla speciell
reglering i form av särskilda lagbestämmelser. Den tillåtna spelformen torde
endast ha namnet gemensamt med roulettspel i egentlig mening och får
anses till sin karaktär jämförbar med vissa typer av vanligen förekommande
tivolispel och som sådan möjlig att inpassa under gällande bestämmelser i
lotteriförordningen. — Stora svårigheter föreligga att övervaka efterlevnaden
av för spelet gällande lagliga föreskrifter, och dessa överträdas utan tvivel
i mycket stor omfattning. Mest rationellt vore därför enligt poliskaminarens
uppfattning antingen att tillåta roulettspel i egentlig mening på restauranger
— med vissa bestämmelser i syfte att hindra alltför äventyrligt spel — eller
förbjuda även den spelform, som för närvarande anses laglig.

Poliskammaren får---som sin uppfattning förklara, att den anser

behov av en i vissa avseenden annan ordning i förhållande till vad nu allmänt
förekommer i fråga om lotterier föreligga. Om detta resultat vinnes
genom utfärdandet av tillämpningsföreskrifter till nu gällande bestämmelser
eller genom dessas ersättande av delvis ändrade sådana, anser poliskammaren
vara en fråga utan avgörande betydelse.

Länsstyrelsen anför, att dess egna erfarenheter och vad poliskammaren
anfört bestyrker motionärernas uppfattning att nuvarande reglering av tillståndsgivningen
beträffande lotterier är behäftad med vissa brister och icke
erbjuder en enhetlig och tillräckligt restriktiv tillståndsgivning. Med hänsyn
därtill tillstyrker länsstyrelsen att erforderliga åtgärder snarast vidtages
i någon av de av motionärerna föreslagna riktningarna.

Föreningen Sveriges landsfiskaler anför:

Tillståndsgivningen för lotterier enligt lotteriförordningen är ej avhängig
av behovsprövning i egentlig mening, och en sådan prövning kan ej heller
lämpligen åläggas tillståndsmyndigheten. Denna meddelar emellertid kontroll-
och ordningsföreskrifter samt föreskriver närmare villkor för lotterierna.
Om det finns anledning antaga, att dessa föreskrifter icke kommer
att iakttagas, meddelas icke tillstånd. Landsfiskalerna begagnar vid meddelande
av tillstånd eller föreskrifter i anledning av anmälan blanketter, som

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

utarbetats av föreningens styrelse.----Enhetligheten vid tillståndsgiv ningen

torde i varje fall vad beträffar landsfiskalerna vara ganska stor. Av
föreskrifterna för lotterikontrollant framgår, att denne skall till tillståndsmyndigheten
avgiva skriftlig berättelse bl. a. angående antalet osålda lottei''.
Tillståndsmyndigheten kan och bör om antalet osålda lotter är stort genom
restriktivare tillståndsgivning tillse, att marknaden icke blir övermättad.
Vad angår lottförsäljningsplatser torde dessa i allmänhet upplåtas av kommunerna.
Lotteritillstånd löper ofta under ganska lång tid. Det är därför
omöjligt för tillståndsmyndigheten att förutse, om försäljning av lotter
kommer att ske samtidigt för flera lotterier. Lottförsälj ningen är för övrigt
i allmänhet inte begränsad till viss plats utan medgives ofta inom ett helt
landsfiskalsdistrikt.

I motionerna påtalas, att särskilda affärsmän specialiserat sig på försäljning
av lotter och varor samt vissa praktiska arrangemang i anslutning till
lotteriföretag. Denna uppgift vitsordas. Så länge affärsverksamheten inskränker
sig härtill finnes icke något att erinra däremot. Ju vanligare lotterierna
blivit, desto fler har affärsföretagen i branschen blivit. Det är för
styrelsen känt, att man sträcker sig allt längre i fråga om service för lotteriarrangörerna.
Vissa affärsföretag försöker få övertaga hela lotterier mot en
viss procent av behållningen. Då sådana förhållanden uppmärksammats, har
framställning om tillstånd avslagits, eftersom behållningen då icke går till
avsett ändamål. Då förhållandet uppdagats först efteråt, har åtal följt mot
överträdelse av lotteriförordningen. Det synes styrelsen angeläget att stävja
denna utveckling, och styrelsen har därför för avsikt att tillråda föreningens
medlemmar, att i de fall, då ansökan om lotteritillstånd inkommer från någon,
som icke är känd för tillståndsmyndigheten, sökanden skall uppgiva
och styrka i vilken egenskap han företräder sammanslutningen. Samma krav
bör ställas även beträffande lotteriföreståndare. En del firmor tillhandahåller
en upporganiserad försäljningsorganisation för rätten att få sälja
varor, lotter m. m. Även ett sådant arrangemang är olämpligt. Försäljningen
av lotter skall omhänderhavas av lotteriföreståndaren eller tillståndshavaren
i fråga om tombolalotterier, och styrelsen kommer att uppmana föreningsmedlemmarna
att intaga föreskrift härom i tillstånden. Förfogar inte
vederbörande sammanslutning över lämplig försäljningsorganisation, bör
tillstånd till sådant lotteri ej medgivas. Beträffande andra lotterier — lottsedlar
på vilka dragning förrättas efter försäljningen — behöver icke samma
restriktivitet iakttagas, eftersom sådan försäljning lämpligen kan baseras på
provisionsbasis, och kontrollen av att obehörigt inflytande ej förekommer
är avsevärt lättare.

Att vid tillståndsgivning taga hänsyn till den lokala detaljhandeln torde
icke låta sig göra. Allmänhetens vilja att stödja sammanslutningar av olika
slag kan icke göras beroende av om konkurrens uppkommer för detaljhandeln.
Härigenom skulle dessutom den enhetlighet i tillståndsgivningen, som
nu förefinnes, äventyras.

Beträffande frågan om roulettspelet anför föreningen, att det icke torde
vara möjligt att i lagtext intaga så utförliga detalj bestämmelser, som vore
erforderligt för att reglera olika former av sådant spel. Detta måste i stället
bli en lagtolkningsfråga.

Med åberopande av vad föreningen sålunda anfört avstyrker den samtliga
motioner.

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

Utskottet.

Förevarande motioner syftar i huvudsak till en enhetligare och restriktivare
tillståndsgivning beträffande lotterier.

I motionerna 1:160 och 11:249 hemställes sålunda om tillämpningsbestämmelser
till lotteriförordningen i syfte att uppnå en restriktivare tillståndsgivning.
Motivet för yrkandet är företrädesvis att lotteriverksamheten
på vissa orter tagit sådan omfattning att den vållar ett icke ringa avbräck
för den bofasta detaljhandeln inom livsmedelsbranschen.

I motionerna 1:371 och 11:425 göres gällande, att lotteriverksamheten
tagit en omfattning, som knappast föresvävat lagstiftarna. Med hänsyn därtill
hemställer motionärerna om en allmän översyn av lotteriförordningen.
Vid en sådan bör enligt motionärerna även frågan om roulettspelet tagas
upp till prövning.

överståthållarämbetet och Föreningen Sveriges landsfiskaler har i avgivna
remissyttranden avstyrkt motionerna, medan länsstyrelsen i Malmöhus
län tillstyrkt desamma.

Såsom motionärerna framhåller har lotteriverksamheten under senare år
tagit en starkt ökad omfattning. Anledningarna härtill kan vara många —
en viss liberalisering av lagstiftningen, större köpkraft hos allmänheten
och framför allt det förhållandet att de ideella föreningarna och sammanslutningarna
i ökad utsträcknig insett, att anordnande av lotteri är en
lämplig väg för dem att finansiera sin verksamhet. Däremot torde det icke
kunna påvisas, att tillståndsmydigheterna börjat tillämpa en generösare
praxis vid prövning av tillståndsansökningarna.

Huruvida den ökade omfattningen av sådana lotterier, i vilka vinsterna
utgöres av livsmedel, menligt inverkat på omsättningen i livsmedelsbutikerna
är svårbedömbart. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om
att lotterierna icke sällan förvärvar sina varor hos detaljhandeln och därigenom
tillför denna viss vinst.

Fråga uppkommer då om man av andra skäl bör eftersträva en restriktivare
tillståndsgivning beträffande lotterier. I motionerna har därvid pekats
på det alltmer vanliga förhållandet att helt utomstående personer
yrkesmässigt bereder sig vinning genom att anordna och självständigt sköta
lotterier för tillståndshavarnas räkning. Så länge sådan verksamhet begränsas
till hjälp åt tillståndshavarna med vissa praktiska detaljer och ersättningen
därför icke överstiger skäligt belopp, anser utskottet anledning saknas
för ingripande. Skulle verksamheten däremot gå längre och såsom
motionärerna påstått ersättas med viss andel i lotteriets behållning eller
på liknande sätt, skall den såsom stridande mot lotteriförordningens syfte
icke tillåtas. Ett sådant förfarande innebär nämligen att behållningen i
lotteriet icke helt tillfaller det ändamål, för vilket detsamma anordnas,
utan jämväl tillgodoser ett enskilt vinstintresse. För att komma till rätta

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

härmed torde det emellertid icke vara nödvändigt med vare sig tillämpningsföreskrifter
till lotteriförordningen eller en översyn av densamma.
Tillståndsmyndigheterna har nämligen möjlighet att vägra tillstånd i de
fall, där sådan verksamhet upptäckes före tillståndsmeddelandet. Därest
förhållandet inte upptäckes förrän efter tillståndsmeddelandet, kan åtal
väckas för överträdelse av lotteriförordningen. För att underlätta övervakandet
av lotterierna har tillståndsmyndigheterna möjlighet att jämlikt 4 §
lotteriförordningen utfärda särskilda kontroll- och ordningsföreskrifter.
Dessa bör anpassas så att verksamhet av förevarande slag effektivt kan
uppspåras och förhindras. Enär lotteriförordningen sålunda redan lämnar
möjlighet att motverka det i motionerna påtalade missförhållandet, anser
utskottet icke av denna anledning nödvändigt med åtgärder av det slag
motionärerna föreslagit. Utskottet vill även understryka att tillståndsmyndigheterna,
såsom framgår av remissvaren, har uppmärksamheten riktad på
spörsmålet. Styrelsen för Föreningen Sveriges landsfiskaler har bland annat
för avsikt att genom skrivelser till samtliga medlemmar lämna vissa
anvisningar för att stävja verksamhet av nämnt slag.

I ärendet har icke heller framkommit några vägande skäl för att överse
lotteribestämmelserna på den grund att bristande enhetlighet föreligger vid
tillståndsgivningen. Föreningen Sveriges landsfiskaler har förklarat att enhetligheten
åtminstone beträffande landsfiskalernas tillståndsgivning torde
vara ganska stor, beroende bland annat på att landsfiskalerna vid meddelande
av tillstånd eller föreskrifter i stor utsträckning begagnar sig av
blanketter av visst standardutseende. Det är för utskottet bekant att jämväl
andra tillståndsmyndigheter använder sig av dylika blanketter. Även med
mycket detaljerade föreskrifter torde det för övrigt vara oundvikligt, att
hänsynen till speciella lokala förhallanden måste medföra att tillämpningen
inte kan bli helt överensstämmande i hela landet.

Vad slutligen gäller frågan om roulettspelet vill utskottet erinra om att
äventyrliga former av sådant spel icke är tillåtna. Andra former av roulettspel
har myndigheterna därjämte möjlighet att förbjuda i lokaler, där utskänkning
äger rum, en möjlighet som överståthållarämbetet och en del
länsstyrelser använt sig av. Behov av ytterligare inskränkningar i rätten
att bedriva roulettspel torde icke föreligga. Icke heller synes det enligt
utskottets mening för närvarande påkallat med lagbestämmelser för att
reglera olika former av roulettspel. Detta får i stället överlämnas åt rättstillämpningen.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1961

att förevarande motioner,

1) I: 160 och II: 249 samt

2) I: 371 och II: 425,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 april 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson*, Kaijser och Nyman;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Rimmerfors, Bengtsson
i Varberg, Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herrar
Jönsson i Ingemarsgården*, Gustavsson i Alvesta och Hamilton*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.