Andra lagutskottets utlåtande Nr 33 (Utlåtande 1941:L2u33 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i vissa delar av
förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända
arbetslöshetskassor, m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 2 maj 1941 dagtecknad proposition, nr 214, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni
1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor samt

2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni
1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,

dels ock till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor för budgetåret 1941/42
anvisa ett förslagsanslag av kronor 4,650,000.

Propositionen har, såvitt angår anslaget till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor,
hänvisats till statsutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sju i
anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna i första kammaren
nr 224 av herr Hagman och nr 225 av herr Johan Bernhard Johansson
m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 299 av herr Ericsson i
Kinna, nr 301 av herr Persson i Falla m. fl., nr 302 av herr Barnekow m. fl.,
nr 303 av herr Ward samt nr 304 av herrar Persson i Stockholm och Hagberg
i Luleå, motionerna 11:301 och 11:302 dock icke såvitt angår anslaget
till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor samt motionen II: 304 icke i fråga
örn däri framställt förslag om anslag till dyrtidstillägg till understödsberättigade
medemmar av erkända arbetslöshetskassor.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas
i det följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna andragit till
stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll ISAI. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Inledning.

Sedan i propositionen en redogörelse lämnats för gällande bestämmelser
(sid. 9—10), har omnämnts, att åtskilliga framställningar gjorts till Kungl.
Maj:t eller chefen för socialdepartementet rörande ändringar i 1934 års förordningar
(sid. 10—11). Sålunda hava skrivelser avgivits av handelsanställdas
med flera erkända arbetslöshetskassa den 25 oktober 1938, landsorganisationen
i Sverige den 13 december 1938 och svenska sjöfolksförbundet den 23
augusti 1939.

I anledning av nämnda framställningar samt av Kungl. Maj:t meddelat
uppdrag har socialstyrelsen med skrivelse den 24 januari 1941 framlagt utredning
och förslag till vissa ändringar i lagstiftningen om den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen. Vid skrivelsen funnos fogade dels av de erkända
arbetslöshetskassorna, vilka av socialstyrelsen lämnats tillfälle att inkomma
med förslag till författningsändringar, i sådant hänseende till styrelsen avgivna
förslag, dels protokoll, fört vid en konferens den 18 och 19 september
1939 med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna för behandling
av spörsmål rörande arbetslöshetsförsäkringen, dels ock protokoll från
sammanträde den 16—18 oktober 1939 med nämnden för den statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringen för behandling av framställda förslag till
ändringar av lagstiftningen i förevarande ämne. Socialstyrelsens utredning och
förslag hava såsom bilaga (Bilaga A) fogats vid propositionen, över socialstyrelsens
utredning och förslag hava, efter remiss, yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, försäkringsinspektionen,
socialvårdskommittén, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
i Sverige och de anställdas centralorganisation (Daco).

Framställningar hava ytterligare gjorts av träindustriarbetarnas erkända
arbetslöshetskassa den 7 januari 1941 och svenska metallindustriarbetareförbundet
den 13 mars 1941 ävensom av en den 21 mars 1941 hållen konferens
med representanter för samtliga erkända arbetslöshetskassor och för fackorganisationer,
som överväga bildandet av sådana kassor.

Föreslagna författningsändringar.

I propositionen, vilken utarbetats på grundval av vad som sålunda förekommit,
hava först i en inledning upptagits allmänna spörsmål rörande förevarande
ämne (sid. 11—26), varefter av socialstyrelsen diskuterade ändringsförslag
i detalj behandlats i 23 olika punkter, betecknade I—XXIII (sid. 26—
61). Slutligen har redogörelse lämnats för vissa kostnadsberäkningar (sid.
61—64).

Utskottet upptager till en början föreliggande spörsmål till allmän diskussion
och behandlar därvid förutom inledningen i propositionen även de
därmed nära sammanhörande detaljpunkterna I—III samt XIV.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Allmänna spörsmål m. m.

Principfrågor.

De erkända arbetslöshetskassorna äro för närvarande 16 med ett medlemsantal
av omkring 275,000, nämligen: beklädnadsarbetarnas; sadelmakarnas,
tapetserarnas och reseeffektarbetarnas; stenindustriarbetamas; handelsanställdas
med flera; sko- och läderarbetarnas; träindustriarbetarnas; musikernas;
lantarbetarnas; frisörernas; livsmedelsarbetarnas; textilarbetarnas;
gjuteriarbetarnas; gruvindustriarbetarnas; handelstjänstemännens; kemisktekniska
industriarbetarnas med flera samt bleck- och plåtslagarnas.

Förarbeten, som kunna leda till bildande av erkända arbetslöshetskassor,
pågå inom åtta fackorganisationer, nämligen bryggeriindustriarbetareförbundet,
försvarsverkens civila personals förbund, grov- och fabriksarbetareförbundet,
hotell- och restaurangpersonalsförbundet, metallindustriarbetareförbundet,
murareförbundet, transportarbetareförbundet samt väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse den 24 januari 1941 framhållit, alt anledningen
till att styrelsen — som tidigare verkställt åtskilligt utredningsarbete
rörande revision av gällande bestämmelser om den statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringen men som på grund av de utrikespolitiska förhållandena
avbrutit utredningsarbetet under vintern 1939—1940 — nu ånyo
upptagit arbetet och framlagt förslag till författningsändringar vöre den, att
två omständigheter inträffat, som påkallade omedelbara åtgärder, nämligen
dels den allmänna prisstegringen och dels vidtagna förändringar i den statliga
och statsunderstödda hjälpverksamheten för arbetslösa.

Socialstyrelsens redogörelse för den allmänna prisstegringens
påverkan å arbetslöshetsförsäkringen återfinnes å sid. 4—7 i Bilagan A till
propositionen.

De nya principerna för den statliga och statsunderstödda
hjälpverksamheten vid arbetslöshet innefatta dels
ändrade grunder för kontantunderstöd till hjälpbehövande, dels ock ändringar
i fråga om gällande grunder för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader.

Vad kontantunderstöden till hjälpbehövande beträffar må ur propositionen
(sid. 13—-14) återgivas följande uppgifter rörande innebörden av bestämmelserna
i ämnet, vilka tillämpas fr. o. m. innevarande år:

Dagunderstöd och hyreshjälp skola hädanefter utgå med högst så stort
belopp per dag, som för envar person angives enligt de i nedanstående tariff
upptagna tre ortsgrupperna:

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

		D	agun	d e r s t	ö d			H y	r e	s h	julp
Orts- grupp	Man och hustru	Ensam person över 18 år	Ensam person 16-17 år	Barn under 16 år	Man, hustru, 3 barn	Man, hustru, 6 barn	Orts- grupp	per	månad högst
1-3 barn	4-6 barn	ung- karlar	familje- försörjare
I	3: —	1:85	1: —	0: 60	0: 30	4:80	5: 70	Ia			_
								b	10	—	20:-
								C	15	—	30:-
								d	20	—	40: -
II	3: 25	2: 10	1:25	0:80	0: 30	5: 65	6: 55	lia	10	—	20: —
								b	15	—	30: —
								C	20	—	40: —
								d	25	—	50. —
III	3:50	2: 50	1:50	1: —	0:30	6: 50	7: 40	Illa	15	—	30: —
								b	20	—	40: —
								C	25	—	50: —
								d	35	—	70: —

I fråga om kommunernas hänförande till ortsgrupp för bestämmande av
dagunderstöd skall tillämpas den enligt lagen om folkpensionering verkställda
indelningen.

Dagunderstödet får liksom för närvarande ej utgå för mer än sex dagar
per vecka.

Ilyreshjälp har hittills generellt endast kunnat tilldelas familjeförsörjare,
som åtnjuter dagunderstöd. Ensamstående personer ha sålunda varit i princip
uteslutna från möjligheten av sådan hjälp. Det har nu bestämts, att
hyreshjälp till ensamstående, dagunderstödd person (ungkarl) hädanefter må
kunna utgivas med belopp lika med högst hälften av vad som inom kommunen
får ifrågakomma i hyreshjälp till familjeförsörjare.

De i understödsskalan upptagna beloppen angiva den översta gränsen för
understödens storlek. Då till dagunderstödet även kan läggas hyreshjälp av
viss storlek, måste kommittéerna tillse, att det totala understödet (dagunderstöd
+ hyreshjälp) icke får uppgå till vare sig den arbetslöses och hans familjemedlemmars
sammanlagda inkomst under deras förutvarande arbetsanställning
eller den å orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft.

Kommun, inom vilken behov anses föreligga att utöver utlämnande av
dagunderstöd jämväl tillhandahålla de arbetslösa hyreshjälp, har att före
verksamhetens igångsättande till kommissionen insända ansökan örn statsbidrag
till verksamheten ifråga.

Med ledning av inhämtade uppgifter om ortens hyresläge fastställer kommissionen
för varje kommun den individuella hyreshjälpens maximibelopp
per månad till något av de belopp, som för varje ortsgrupp återfinnas i tabellen
över dagunderstöd och hyreshjälp. Kommissionen fastställer vidare det
antal hyreshjälpsrum och det totalbelopp för hyreshjälp, som arbetslöshetskommitté
berättigas disponera för viss tidsperiod. Skulle det av kommissionen
bestämda antalet hyreshjälpsrum behöva ökas under perioden till följd
av inträdda förändringar i arbetslöshetsläget och hjälpbehovet, kunna tillläggsrum
efter ansökan under löpande period av kommissionen beviljas.

För differentiering av hyresbidrag är varje ortsgrupp indelad i fyra undergrupper,
a—d.

Beträffande arbetslöshetsförsäkringens förhållande till arbetsmarknadskommissionens
understödsverksamhet har socialstyrelsen ultalat sig å sid.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

7—11 i Bilagan A. En sammanfattning därav lämnas å sid. 14—16 i propositionen.
Utskottet anhåller få hänvisa därtill men vill dock här omnämna
socialstyrelsens inställning till den utväg för förbättrande av de försäkrade
arbetslösas förhållanden, som innebure, att de försäkrade skulle medgivas
rätt att uppbära kompletterande dagunderstöd från arbetslöshetskommitté
i orten. Socialstyrelsen har ansett, att denna utväg icke borde ifrågakomma,
i första hand enär en sammankoppling mellan arbetslöshetskassornas daghjälp
och kontantunderstöden kunde komma att giva impulser till en minskning
av det försäkringsskydd, som de erkända arbetslöshetskassorna vöre
till för att lämna. Lämpligast vore enligt socialstyrelsens mening att införa
barntillägg samt medgiva utökat statsbidrag till daghjälpen. Därvid måste
emellertid tillses, att förbättringarna icke bleve så stora och långt gående, att
man, då tillfälle gåves att bättre överblicka problemet vid en mera slutgiltig
reformering av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen eller vid ställningstagande
till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, funne sig hava gått för
långt.

Socialstyrelsen har slutligen framhållit, att, om den av styrelsen anvisade
utvägen anlitades, behovet av kompletterande understöd från arbetslöshetskommittéerna
givetvis skulle komma att minskas eller bortfalla för ett
antal medlemmar av erkända arbetslöshetskassor. Då det emellertid syntes
omöjligt att i så hög grad förbättra förmånerna från arbetslöshetsförsäkringen,
att behov av dylik komplettering av daghjälpen kunde till fullo elimineras,
hade styrelsen icke velat utan diskussion avföra den utväg — vilken
också vore möjlig — enligt vilken kompletterande understöd från arbetslöshetskommittéerna
skulle kunna utgå till hjälpbehövande arbetslös kassamedlem,
som hade barn under 16 år eller som hade ett påtagligt behov av
hyreshjälp. Styrelsen ville emellertid understryka, att mycket starka skäl
talade för att man skulle hålla de två hjälpformerna skilda från varandra.
Då styrelsen nu föresloge utgivande av barntillägg inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen
samt därjämte förbättring av statsbidraget till daghjälpen,
syntes man icke nu böra upphäva boskillnaden mellan daghjälpen
och kontantunderstöden.

En reservant inom socialstyrelsen (t. f. byråchefen Jememan) bär (Bilagan
A, sid. 56), trots betänkligheter mot upphävande av den nuvarande gränsdragningen
mellan kontantunderstöden och daghjälpen, ansett, att styrelsen
bort föreslå, att hyreshjälp skulle kunna tilldelas medlem av erkänd arbetslöshetskassa,
vilken åtnjöte daghjälp. För att förebygga eventuella missbruk
av denna möjlighet att erhålla kompletterande hjälp från arbetslöshetskommittéerna
borde föreskrivas, att hyreshjälp till dylik person skulle utgå endast
i ömmande fall och då han styrkte genom intyg från erkänd arbetslöshetskassa,
att han under löpande och under nästföregående månad uppburit
daghjälp för sammanlagt ett visst minimiantal dagar (exempelvis 40).

Vad i yttrandena över socialstyrelsens förslag av den 24 januari 1941 andragils
rörande av styrelsen anförda allmänna synpunkter har återgivits å
sid. 16—22 i propositionen, vartill utskottet anhåller att få hänvisa.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har anfört (sid.
22—26 i propositionen):

Samhällets åtgärder inför en uppstående arbetslöshet böra i första hand
inriktas på att öka sysselsättningsmöjligheterna och därigenom göra en arbetslöshetspolitik
i trängre mening överflödig. Erfarenheten har emellertid
visat, att vid krisartade förskjutningar inom näringslivet — vare sig dessa
äro lokalt begränsade eller omfatta hela näringsgrenar — anpassningsprocessen
tager betydande tid i anspråk. Härigenom uppstår behov av att bispringa
de arbetslösa genom kontantunderstödsverksamhet. Utdelning av kontantunderstöd
till arbetslösa sker dels i form av dagunderstöd med statsbidrag
genom de under statens arbetsmarknadskommission sorterande arbetslöshetskommittéerna
och dels i form av fattigvård genom fattigvårdsstyrelserna. I
båda fallen sker en behovsprövning, varvid hänsyn tages icke allenast till
den arbetslöses egen ekonomiska ställning utan också till övriga familjemedlemmars
inkomster.

Syftet med den år 1934 genomförda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen var
att åt de försäkrade garantera en utan behovsprövning utgående hjälp vid
inträffad arbetslöshet under en tidrymd, som kunde beräknas vara tillräcklig
för den arbetslöse att undersöka möjligheterna att erhålla andra arbetstillfällen
eller för samhället att hinna mobilisera sina åtgärder i krisbekämpande
syfte. Försäkringens syfte var däremot icke att vid en massarbetslöshet
under krisen övertaga någon väsentlig del av arbetslöshetspolitikens
uppgifter. Den var avsedd som en första försvarslinje mot arbetslösheten.

Otvivelaktigt har arbetslöshetsförsäkringen fyllt en betydelsefull uppgift.
Fördelen av att utan behovsprövning komma i åtnjutande av ett dagunderstöd
vid iråkad arbetslöshet har bidragit till alt skänka trygghet åt de försäkrade.
Försäkringen har emellertid varit behäftad med vissa brister, som
redan under högkonjunkturen före krigets utbrott voro föremål för uppmärksamhet.
En av dessa brister är konstruktionen av statsbidraget för
daghjälpen. Jag vill erinra örn att de försäkrade själva äga avgöra, med
vilket belopp daghjälp vid arbetslöshet skall utgå; dock skall beloppet i
princip utgöra lägst två kronor och högst sex kronor per dag. Statsbidraget
utgår med varierande procentsatser; högst vid en daghjälp av två kronor
och lägst vid en daghjälp av sex kronor. Härigenom hava de försäkrades
egna avgifter i de högre daghjälpsklasserna kommit att kännas så betungande,
att de försäkrade i stor utsträckning valt låga daghjälpsbelopp. Det
i genomsnitt utbetalade daghjälpsbeloppet uppgår enligt socialstyrelsens utredning
till 2:86 kronor. En försäkring med så lågt daghjälpsbelopp utgör
icke ens under normala tider ett tillräckligt skydd för de försäkrade. Kungl.
Majit gav därför den 5 maj 1939 socialstyrelsen i uppdrag att verkställa utredning
angående de ändringar, som kunde anses erforderliga och lämpliga
i fråga örn bestämmelserna rörande statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

De redan under högkonjunkturen konstaterade bristerna hava accentuerats
under krisen. Den inträffade prisstegringen har sålunda minskat värdet
av de redan förut för små understöden. Vidare har genom krisen den samhälleliga
understödsverksamheten utanför försäkringen kommit att växa i
betydande omfattning.

Ekonomiskt ter det sig för närvarande i regel för den arbetslöse familjeförsörjaren
bättre att erhålla hjälp från arbetslöshetskommittéerna än från
de erkända arbetslöshetskassorna. Detta förhållande har förefunnits sedan
lång tid tillbaka och skärptes, allteftersom de på reservarbetslönerna vilande

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

kontantunderstödssatserna stego. En viss ökning av spänningen mellan kassornas
daghjälpsbelopp och arbetslöshetskommittéernas dagunderstöd bar
även uppkommit genom de från den 1 januari 1941 tillämpade nya grunderna
för kontantunderstödsverksamheten, även örn betydelsen i detta hänseende
icke bör överdrivas.

Resultatet av den nu nämnda utvecklingen bar blivit, att medan de arbetslöshetslörsäkrade
stå kvar på en daglijälp i genomsnitt uppgående till något
under 3 kronor, en icke försäkrad arbetslös i Stockholm — visserligen efter
behovsprövning — kan erhålla för man, hustru och 3 barn 6: 50 kronor
för dag jämte ett hyresbidrag, som kan beräknas uppgå till 2: 70 kronor per
dag. Den ifrågavarande arbetslöse kan alltså -— i högsta dyrort — erhålla ett
understöd på sammanlagt 9: 20 kronor. I lägsta dyrort uppgår motsvarande
belopp till 4: 80 kronor.

Av socialstyrelsen har framhållits och i remissyttrandena har vitsordats,
att det vore av största vikt för att den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen
skulle kunna bibehållas och utvecklas, att åtgärder vidtoges för att
förbättra de förmåner, som arbetslöshetskassorna för närvarande hade att
bjuda sina medlemmar. De daghjälpsbelopp, som nu utginge, vore otvivelaktigt
i det stora flertalet fall alldeles för låga. Socialstyrelsen har funnit
omedelbara åtgärder nödvändiga och i sådant hänseende föreslagit, att till
försäkrade personer med barn särskilda barntillägg skulle utgå, att statsbidraget
till försäkringens daghjälp skulle ökas samt att tillsynsmyndigheten
skulle få möjlighet att i viss mån reglera medlemmarnas i arbetslöshetskassorna
rätt att välja daghjälpsklass. I detta sammanhang har socialstyrelsen
även framlagt resultatet av vissa under de senaste åren verkställda
utredningar rörande ändringar på åtskilliga punkter av arbetslöshetsförsäkringens
detaljbestämmelser.

Mot ett upptagande till behandling av socialstyrelsens förslag vid nuvarande
tidpunkt synes kunna tala, att socialvårdskommittén, som har att verkställa
undersökning av spörsmålet huru den nuvarande splittringen i den
samhälleliga hjälpverksamheten av olika slag för arbetslösa skall kunna övervinnas,
i dagarna igångsatt en utredning,1 vid vilken kommer att övervägas,
bland annat, på vad sätt arbetslöshetsförsäkringen skall kunna reformeras
eller omgestaltas, så att den erhåller en mera allmän anslutning. Med hänsyn
härtill finner jag ett ståndpunktstagande nu icke lämpligt till frågan om arbetslöshetsförsäkringens
slutliga ordnande, särskilt vad beträffar dess förhållande
till den av allmänna medel utgående hjälpen till arbetslösa. Därmed
vill jag emellertid icke säga, att resultatet av socialvårdskommitténs utredning
måste avvaktas, innan ändringar i lörsäkringsbestämmelserna överhuvud
böra vidtagas.

Enligt min mening måste det vara ett statsintresse av vikt att tillse, att arbetslöshetsförsäkringen,
till vars kostnader arbetstagarna enligt gällande bestämmelser
själva bidraga med avsevärda belopp, så ordnas, att deli icke blir
satt ur spelet på den grund, alt den erbjuder avsevärt sämre förmåner än
sådana hjälpåtgärder, vilka helt bekostas av stal och kommun. Vidare må
erinras, att riksdagen i samband med behandlingen av anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering nyligen betonat angelägenheten av att en förbättring av
arbetslöshetsförsäkringen kommer till stånd. Ytterligare må framhållas, att

1 Med stöd av Kung], Majas deli 17 december 1937 givna bemyndigande inar chefen flir
socialdepartementet, pä därom av socialvårdskommittén i skrivelse den 14 mars 1941 gjord framställning,
den 18 i samma månad tillkallat fem personer att såsom sakkunniga biträda kommiltén
viii verkställandet av en av kommittén beslutad utredning rörande arbetslöshetsförsäkring
oell koiitantuuderstödsverksamhet för arbetslösa.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

de av socialstyrelsen föreslagna ändringarna i huvudsak äro av den natur,
att de kunna anses påkallade även under normala förhållanden. Med hänsyn
till vad sålunda anförts och då ett genomförande redan nu av de ifrågavarande
ändringarna icke torde menligt föregripa socialvårdskommitténs utredning
— kommittén har själv framhållit nödvändigheten av att förbättringar
av försäkringen utan uppskov komma till stånd — vill jag föreslå, att
ändringar i gällande förordningar rörande arbetslöshetsförsäkringen vidtagas
i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag, som framlagts av socialstyrelsen.
Till detaljerna härvidlag återkommer jag i det följande.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag icke finner mig kunna verka
för att tillmötesgå det förslag, som framförts av svenska metallindustriarbetareförbundet
samt vid förenämnda konferens med de erkända arbetslöshetskassorna
med flera, all statens bidrag till arbetslöshetsförsäkringen
icke skulle, såsom nu är fallet, vara maximerat utan utgå för det verkliga
antalet understödsdagar per medlem och år, även örn detta antal överstege
26. Spörsmålet huruvida likväl någon höjning av maximiantalet understödsdagar
lämpligen bör vidtagas synes mig emellertid höra göras till föremål
för prövning av socialvårdskommittén. Starka skäl synas mig dock tala för
att en övre gräns finnes, enär arbetslöshetsförsäkringen såsom sådan icke
kan anses lämpad för bemästrandet av de ekonomiska konsekvenserna av en
arbetslöshet, som tagit större omfattning. För att råda hot å dess konsekvenser
lära andra åtgärder vara nödvändiga.

Även om de av mig i det föregående åsyftade ändringarna i gällande författningar
rörande arbetslöshetsförsäkring genomföras, torde divergensen
mellan försäkringens och arbetslöshetshjälpens förmåner, om andra åtgärder
icke vidtagas, jämväl i fortsättningen bliva betydande. Socialstyrelsen har för
sin del velat bibehålla den nu rådande boskillnaden mellan daghjälp från
arbetslöshetskassa och kontantunderstöd från arbetslöshetskommitté. En reservant
i styrelsen har velat medgiva möjlighet till kompletterande hyresbidrag
under vissa förhållanden. 1 yttrandena hava olika meningar kommit lill
uttryck, därvid socialvårdskommittén anslutit sig till socialstyrelsens mening.
I några yttranden har uttalats sympati för möjligheten att lämna hyresbidrag,
under det att statens arbetsmarknadskommission förklarat, att en
komplettering av daghjälpen från erkänd arbetslöshetskassa med barntillägg
och hyreshjälp från arbetslöshetskommitté knappast behövde väcka några
större betänkligheter, om densamma betraktades som en av krisförhållandena
motiverad förbättring av de försäkrades hjälpmöjligheter.

Med hänsyn till den avsevärda skillnad, som fortfarande i många fall
kommer att förefinnas mellan daghjälp i förening med barntillägg från arbetslöshetskassa,
å ena sidan, samt kontantunderstöd, innefattande jämväl
barntillägg och hyreshjälp, från arbetslöshetskommitté, å andra sidan, och
trots vad däremot av socialstyrelsen och i flera remissyttranden anförts,
anser jag det påkallat, att i den arbetslöshetssituation, i vilken vi nu befinna
oss, kompletterande understöd vid sidan av vad som erhålles från arbetslöshetskassan
skall få utgivas, så att förutnämnda skillnad kan utjämnas.
Riksdagen har jämväl, i samband med det förut återgivna uttalandet, framhållit,
att beaktande holde lämnas önskemålet att under en arbetslöshetskris
åvägabringa en sådan ordning, att de arbetslöshetsförsäkrade icke bleve
försatta i sämre läge än de icke försäkrade. I motsats till vad fallet är beträffande
de belopp, som utbetalas från arbetslöshetskassan, skall sådan utjämning,
varom nyss talats, givetvis beviljas först efter behovsprövning i
enlighet med de regler, som gälla för arbetslöshetshjälpen. Örn emellertid —
visserligen efter behovsprövning —• vissa arbetslösa personer få precis lika
stort understöd från arbetslöshetskommitté ensam som andra arbetslösa er -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

hålla från arbetslöshetskassa och arhetslöshetskommitté tillsammans, kan det
befaras, att intresset för anslutning till försäkringen minskas. Det synes mig
med hänsyn härtill lämpligt, att de medlemmar av arbetslöshetskassorna,
som försäkrat sig till högre daghjälp än den som regel lägsta, d. v. s. två
kronor, erhålla något bättre förmåner. En utväg härtill synes mig möjlig,
om man vid den behovsprövning, som skall föregå beviljandet av arbetslöshetsunderstöd,
bortser från inkomst av daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa,
i den mån sådan inkomst överstiger två men ej tre kronor; i intet fall
skall sålunda få bortses från mera än en krona. Resultatet av en sådan regel
skulle bliva för exempelvis den, som försäkrat sig till tre kronors daghjälp,
att han, därest han vid prövning visar sig behöva det, från vederbörande
arhetslöshetskommitté erhåller komplettering av daghjälpen jämte eventuellt
barntillägg med sådant belopp, att tillhopa utgår en krona mera än vad som
tillkommer understödstagare i allmänhet. Är daghjälpen 3: 25 kronor eller
högre, blir premien dock ej högre än en krona; utgör daghjälpen t. ex. 2: 50
kronor, blir premien 50 öre. Även i fall, varom nu är fråga, bör emellertid
den regeln gälla, att summan av vad som erhålles från arbetslöshetsförsäkringskassan
och arbetslöshetskommittén icke får uppgå till vare sig den arbetslöses
och hans familjemedlemmars sammanlagda inkomst under deras
förutvarande arbetsanställning eller den å orten gängse lönen för icke kvalificerad
arbetskraft. — Statsbidrag till kommunerna för den arbetslöshetslijälp,
som skulle utgå i form av komplettering till daghjälpen, synes böra
utgivas i enlighet med vanliga regler.

Vad sålunda anförts rörande kompletterande understöd från arbetslöshetshjälpverksamheten
torde icke föranleda några ändringar i förordningen om
erkända arbetslöshetskassor.

Såsom förut nämnts upptager utskottet till behandling i detta sammanhang
även detaljpunkterna I—III och XIV i propositionen.

Barntillägg.

Detaljspörsmål beträffande barntillägg hava behandlats under punkten
I i propositionen (sid. 26—31).

I fråga om innehållet i socialstyrelsens utredning och däröver avgivna yttranden
hänvisas till propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört:

Socialstyrelsens förslag till åtgärder för förbättring av arbetslöshetsförsäkringens
förmåner innefattar i första hand införandet i gällande författning
av bestämmelser om barntillägg. Dessa tillägg skulle utgå utan behovsprövning
till envar försäkrad, som hade och fullgjorde underhållsskyldighet
mot barn, samt bekostas av samtliga försäkrade. Kassorna skulle sålunda
icke äga valfrihet i fråga om införandet av barntillägg. Till barntilläggen
skulle utgå statsbidrag, som skulle vara särskilt förmånligt och beräknas
efter hög procentsats, förslagsvis 75 procent.

Statens arbetsmarknadskommission bär med särskild styrka betonat, att
barntillägget borde anses hava karaktär av kristidsåtgärd. Med hänsyn till
att det otvivelaktigt är av den största vikt, att i vårt land åtgärder av betydelse
för befolkningsfrågans främjande vidtagas, finner jag emellertid
starka skäl tala för att barntillägg få ingå såsom en beståndsdel i de förmåner,
vilka den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen under alla förhållanden,
alltså även under relativt goda konjunkturer, har att bjuda de försäkrade.
Barntilläggen böra sålunda enligt min mening utgå såsom ett rent försök -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

ringsmässigt understöd, oberoende av inkomst- eller annan behovsprövning.
Härmed är även utsagt, att jag icke vill biträda statens arbetsmarknadskommissions
förslag därom, at barntilläggen skulle utbetalas av arbetslöshetskommittéerna,
d. v. s. såsom ett efter behovsprövning beviljat komplement
till daghjälpen.

Socialstyrelsens förslag i ämnet, vilket i huvudsak tillstyrkts i yttrandena,
synes mig böra i princip godtagas. Barntillägg bör i enlighet härmed utgå
med 60 öre per understödsdag och barn under 16 år samt i övrigt enligt de
villkor socialstyrelsen föreslagit. Jag har övervägt en dyror Isgradering av
barntillägget, men funnit en sådan ur olika synpunkter erbjuda alltför stora
svårigheter; det är ett starkt intresse bos kassorna, att försäkringen ordnas
efter så enkla regler som möjligt. Ändring i socialstyrelsens förslag synes
böra vidtagas allenast i fråga om de regler, enligt vilka mer än ett barntilllägg
skulle kunna utgå för ett och samma barn. Det torde icke böra ifrågakomma
att så fastlåsa arbetslöshetsförsäkringen vid rent försäkringsmässiga
principer, att barntillägg för visst barn skulle kunna utgå till flera personer.
För det fall att barntillägg för ett barn enligt huvudreglerna skulle utgå
till mera än en person, synes föreskrift böra av praktiska skäl meddelas,
att tillägg skall utgå endast till fadern, örn denne är en av de berättigade,
samt eljest till modern.

I likhet med socialstyrelsen anser jag lämpligt, att statsbidrag till barntillägg,
oaktat att detta icke utgår efter behovsprövning, beräknas efter en
för kassorna förmånlig procentsats. Mot styrelsens förslag om 75 procent har
jag intet att erinra.

Bestämmelserna om barntillägg torde, såsom socialstyrelsen föreslagit,
lämpligen kunna upptagas i 17 och 20 §§ förordningen örn erkända arbetslöshetskassor
samt 1 och 2 §§ förordningen om statsbidrag till sådana kassor.

Statens kostnader för barntillägg synas, såsom närmare framgår av den

1 det följande lämnade redogörelsen för verkställda kostnadsberäkningar, för
budgetåret 1941/42 kunna uppskattas till 570,000 kronor.

Ändrade grunder för daghjulpsbidraget.

Beträffande ändrade grunder för daghjälpsbidraget hava detaljspörsmål
behandlats under punkten II i propositionen (sid. 31—36). Till den där lämnade
redogörelsen för gällande bestämmelser, socialstyrelsens utredning och
yttrandena däröver anhåller utskottet att få hänvisa. Här må allenast erinras
därom, att socialstyrelsens förslag innebär, att grunderna för statsbidraget till
daghjälpen ändras efter regeln, att de bidragsprocentsatser, som nu gälla för

2 kronors daghjälp, skola gälla för 3 kronors, de som gälla för daghjälp örn
2 kronor 25 öre skola äga giltighet för daghjälp örn 3 kronor 25 öre o. s. v.

Föredragande departementschefen har anfört:

I nu förevarande sammanhang anser jag mig icke böra ingå på prövning
av den av försäkringsinspektionen och en ledamot av statens arbetsmarknadskommission
behandlade frågan om ändring, ur skilda synpunkter, av
de huvudprinciper, å vilka gällande bestämmelser om statsbidrag till de erkända
arbetslöshetskassorna äro byggda.

Redan i det föregående hava anförts skäl, som tala för en förbättring av
statsbidraget. En sådan förbättring lärer jämväl vara i viss mån motiverad
med hänsyn till den sänkning av veckoantalet i det tidsbestämda avgiftsvillkorct,
vilken jag i det följande ämnar föreslå.

Vid övervägandet av spörsmålet huru denna förbättring skall åstadkommas
synes mig ett val böra ske mellan socialstyrelsens förslag, vilket till -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

styrkts i flertalet remissyttranden, å ena sidan, saint landsorganisationens
förslag, å den andra. Enligt sistnämnda förslag skulle högsta statsbidrag
utgå för daghjälp upp till fyra kronor i stället för tre kronor, som socialstyrelsen
föreslagit. De ökade kostnader för statsverket, vilka skulle föranledas
av de olika förslagen, synas, på sätt framgår av de i det följande närmare
omförmälda kostnadsberäkningarna, för nästa budgetår kunna uppskattas
till 700,000 kronor vid genomförandet av socialstyrelsens förslag och
1,050,000 kronor, därest landsorganisationens förslag skulle godtagas. Det
må emellertid betonas, att kostnadsberäkningar i fall som de nu ifrågavarande
äro tämligen vanskliga och icke kunna giva exakta resultat.

För egen del bar jag vid övervägandet av förevarande spörsmål stannat
för att tillstyrka landsorganisationens förslag. Därigenom skulle avgifterna
för daghjälp upp till fyra kronor, vilket belopp med hänsyn till behovet vid
arbetslöshet icke är högt, kunna hållas på sådan nivå, att de skulle kunna
bårås av en vid arbetstagarkrets, och samtidigt synes den fördelen kunna
vinnas, att avgifterna i sådana fall, som ej kunna anses extrema, icke skulle
behöva höjas på grund av den nedsättning av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda
avgiftsvillkoret, som jag nyss berört.

Bestämmelser i ämnet torde, såsom socialstyrelsen föreslagit, böra upptagas
i ö § förordningen örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. De
nya bestämmelserna föranleda ändring även av den vid förordningen fogade
bilagan. Dessa och i det föregående omförmälda ändringar i statsbidragsförordningen
torde böra träda i kraft den 1 juli 1941. Vad socialstyrelsen anfört
(Bilagan A, sid. 49) rörande denna förordning synes böra iakttagas.

Reglering av rätten att välja daghjälpsklass.

Detaljspörsmål beträffande frågan örn reglering av rätten att välja daghjälpsklass
hava behandlats under punkten lil i propositionen 1 sid. 36—39).
Utskottet anhåller att få hänvisa till den där intagna redogörelsen för gällande
bestämmelser, socialstyrelsens utredning och avgivna yttranden. Beträffande
vad i yttrandena anförts må dock omnämnas, att pensionsstyrelsen
föreslagit införande av en bestämmelse i förordningen om erkända arbetslöshetskassor
— såsom 5 mom. i 20 § — enligt vilken erkänd arbetslöshetskassa
i sina stadgar skulle upptaga sådana särskilda försäkringsvillkor, som
erfordrades för uppnående, inom viss i 1 morn. av 20 § angiven övre gräns,
av ett skäligt förhållande mellan medlems daghjälp och arbetsinkomst.

Föredragande departementschefen har anfört:

Socialstyrelsen har för sin del ansett, att tillsynsmyndigheten bör hava
befogenhet att meddela sådana föreskrifter, som förhindra kassemedlemmarna
att, oberoende av inkomstförhållanden, välja daghjälpsklass på sådant
sätt, att personer med stor arbetslöshetsrisk komma i de högsta och personer
med liten dylik risk i de lägsta klasserna. Att behov av en dylik befogenhet
för tillsynsmyndigheten föreligger synes mig klart. Då gällande
förordnings bestämmelser icke torde grunda rätt för tillsynsmyndigheten att
ålägga — i varje fall redan erkända — arbetslöshetskassor att föreskriva
lämplig klasstillhörighet för medlemmarna, torde särskilda bestämmelser i
ämnet böra införas i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor. Ifrågavarande
bestämmelser torde lämpligen kunna upptagas i ett nytt 5 mom.
i 20 §. Däri synes sålunda böra föreskrivas, alt erkänd arbetslöshetskassa i
sina stadgar skall inlaga erforderliga bestämmelser till förhindrande av ett
ur ekonomiska synpunkter olämpligt klassval. Stadgeändring synes dock icke
behöva verkställas förrän å nästkommande ordinarie sammanträde.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Pensionsstyrelsen har, såsom framgår av dess förslag, velat gå betydligt
längre. Ett genomförande av nämnda förslag skulle emellertid enligt min
mening innebära alltför stort intrång från tillsynsmyndighetens sida i kassornas
självbestämningsrätt.

Sänkning av antalet veckoavgifter i

det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Spörsmålet örn sänkning av antalet veckoavgifter i det s. k. tidsbestämda
avgiftsvillkoret har behandlats under punkten XIV i propositionen (sid. 50
—53).

Erkänd arbetslöshetskassa må enligt 21 § 1 mom. första stycket förordningen
om erkända arbetslöshetskassor utgiva understöd till medlem endast
därest han till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst 52 veckoavgifter,
och under villkor tillika (det tidsbestämda avgiftsvillkoret) att avgifter, motsvarande
minst 26 veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före arbetslöshetens
inträdande förflutna 12 månaderna.

Därest tillsynsmyndigheten för visst yrkesområde föreskrivit inskränkning
i understödsrätten på grund av säsongarbetslöshet, äger tillsynsmyndigheten
jämlikt andra stycket i samma moment medgiva, att antalet avgifter, som
skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna
tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än 26, dock ej lägre
än 20.

I propositionen har, i anslutning till framställning därom av landsorganisationen
i dess skrivelse den 13 december 1938, föreslagits sänkning av
antalet veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Föredragande departementschefen
har därom anfört:

Bestämmelser om att visst antal avgifter skola hava erlagts under viss tid
för att rätt till understöd skall förefinnas äro givetvis nödvändiga för att
skapa en fast grundval för kassornas ekonomi ävensom för att på ett effektivt
sätt avskilja dem som under en större del av året hava ställning såsom
självständiga företagare. Nuvarande bestämmelser avskära emellertid, vilket
av socialstyrelsen vitsordats, på ett restriktivt sätt många försäkrade från
att komma i åtnjutande av försäkringens förmåner. En avsevärd ökning i
försäkringens effektivitet skulle ernås genom en sänkning i enlighet med
landsorganisationens förslag av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret
från 26 respektive 20 till 20 respektive 16.

De kostnader, som kunna beräknas uppstå i anledning av ändringar i författningen
i enlighet med vad nyss anförts, äro visserligen avsevärda men
synas mig dock överkomliga. Såsom framgår av de i det följande närmare
omförmälda kostnadsberäkningarna skulle ökningen i statsanslag belöpa sig
till 350,000 kronor. Att märka är härvid, att jag i förslaget till bestämmandet
av grunderna för daghjälpsbidraget valt en sådan utväg, att avgiftsförhöjning
på grund av nu ifrågavarande författningsändringar icke skall behöva
ifrågakomma i sådana fall, som ej kunna anses extrema.

Motionerna.

I motionerna I: 225 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl. och II: 301
av herr Persson i Falla m. fl., vilka motioner äro likalydande, hemställes,
att riksdagen måtte besluta dels att — med bibehållande av nuvarande
kompletterande understödsmöjligheter genom de vanliga kommunala under -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

stödsorganen till personer, vilka erhålla daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa
— avslå Kungl. Maj:ts förslag att giva arbetslöshetskommitté rätt att
till daghjälpta utgiva extra kontanthjälp, dels ock att provisoriska, krisbetonade
ändringar av nu gällande regler angående de erkända arbetslöshetskassornas
verksamhet och därifrån utgående daghjälp m. m. samt nu föreslagna
av rådande förhållanden motiverade procentsatser för statsbidrag till
kassorna utformas i särskild tilläggsförfattning med en till ett år begränsad
giltighetstid.

Motionen II: 302 av herr Barnekow m. fl. utmynnar i en hemställan, att
riksdagen måtte besluta att vid bifall till propositionen, »i vad det gäller förslagen
till förbättringar, som avses i den lydelse bilagorna till protokollet
utvisa, till förordningarna av den 15 juni 1934 (nr 264) och (265) med däri
föreslagna bidrag till erkända arbetslöshetskassor, avslå förslaget örn att giva
arbetslöshetskommitté rätt att till försäkrades daghjälp utgiva kontantunderstöd».

I motionen II: 304 av herrar Persson i Stockholm och Hagberg i Luleå
hemställes, att riksdagen, med ändring av vad Kungl. Maj:t i propositionen
föreslagit i fråga örn kompletterande understöd från arbetslöshetskommitté,
ändrade grunder för daghjälpsbidragen, barntillägg och reglering av rätten
att välja daghjälpsklass, måtte för sin del antaga följande

Förordning

angående dyrtidstillägg till understödsberättigade medlemmar av erkända

arbetslöshetskassor.

§ 1.

Härmed förordnas att dyrtidstillägg med statliga medel tills vidare skall
utgå till understödsberättigade medlemmar av erkända arbetslöshetskassor.

§ 2.

Dyrtidstillägget utgår per dag, utan behovsprövning, med belopp som med
1 krona överstiger skillnaden mellan å ena sidan den enligt nu gällande försäkring
för vederbörande försäkringstagare utgående daghjälpen, å andra
sidan det maximibelopp i fråga örn dagunderstöd och liyreshjälp, som den
försäkrade i egenskap av arbetslös skulle kunna erhålla efter behovsprövning
enligt nu gällande grander för arbetsmarknadskommissionens understödsverksamhet.

§ 3.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

Slutligen hemställes i motionen I: 224 av herr Hagman, att bestämmelserna
i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) örn statsbidrag till erkända
arbetslöshetskassor måtte ändras så, att de bidragssatser, som för närvarande
gälla för 21—26 understödda dagar per år och medlem, skola gälla för
21—35 understödda dagar per år och medlem. — I denna motion anföres
beträffande spörsmålet örn kompletterande understöd från arbetslöshetskommitté
till i erkänd kassa arbetslöshetsförsäkrad person bl. a. följande:

Utskottet.

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Att i vissa fall det kan tänkas vara lämpligt för en försäkrad att erhålla
kompletterande understöd från arbetslöshetskommittén är undertecknad väl
medveten om. Det försäkringsmässiga understödet måste nämligen alltid bli
schematiskt avpassat, varvid för visso fall kunna inträffa, då understödsbeloppet
blir otillräckligt. Sålunda skulle undertecknad finna det vara väl
försvarbart, om de försäkrade kunde erhålla hyreshjälp från arbetslöshetskommittéerna
i fall, då behov härav föreligger. Att däremot genomföra en
anordning, innebärande att de försäkrade regelmässigt skola kunna vända
sig till arbetslöshetskommittéerna, innebär en sammankoppling av tvenne
hjälpformer, som i det långa loppet för försäkringen måste komma att medföra
skadliga verkningar. Enär i här förevarande sammanhang något förslag
till ändringar i gällande bestämmelser icke framlagts, vill undertecknad
med det sagda allenast lia framhållit nödvändigheten att, då det gäller
att avväga de försäkringsmässiga förmånerna, dessa bestämmas på sådant
sätt, att dylika för försäkringen olyckliga kompletteringar undvikas annat än
i särskilda undantagsfall.

I den framställning om ändringar av gällande bestämmelser rörande försäkring
genom de erkända arbetslöshetskassorna, som socialstyrelsen i början
av innevarande år avgav till Kungl. Majit, betonades, att snara åtgärder
måste vidtagas till förbättring av förmånerna från kassorna för att förhindra,
att nyanslutningen till försäkringen skulle upphöra eller att försäkringens
nuvarande omfattning rent av skulle komma att minskas. En utveckling
i sådan riktning kunde nämligen befaras. De förmåner, som för närvarande
utginge från de erkända arbetslöshetskassorna, vore i stor utsträckning
otillräckliga för att kunna täcka de försäkrades behov av understöd vid inträffande
arbetslöshet, beroende dels därpå, att kassornas medlemmar i allmänhet
försäkrat sig i relativt låg daghjälpsklass — medelbeloppet för dagbjälpen
för samtliga medlemmar i de erkända kassorna utgjorde den 31 oktober
1940 endast 2 kronor 60 öre — och dels därpå, att den allmänna prisstegringen
gjort högre understöd behövliga. Härtill komme, att de förmåner,
som genom arbetsmarknadskommissionens understödsverksamhet utbetalades
till arbetslösa, som icke tillhörde de erkända arbetslöshetskassorna, vilka
förmåner redan förut varit bättre än daghjälpen från försäkringen, nyligen
i viss mån ökats.

Vid behandlingen av socialstyrelsens förslag fann föredragande departementschefen,
att desamma icke kunde anses vara tillfyllest. Vissa ytterligare
förbättringar av förmånerna från de erkända kassorna vore enligt hans åsikt
erforderliga. Departementschefen konstaterade emellertid, att även efter ett
genomförande av de förslag, som i sådant hänseende innefattades i propositionen,
divergensen mellan försäkringens och arbetslöshetshjälpens förmåner
fortfarande skulle vara betydande. Departementschefen föreslog därför, såsom
framgår av referatet av hans yttrande till statsrådsprotokollet i förevarande
ärende, åtgärder av sådan innebörd, att nyssnämnda divergens skulle
kunna utjämnas. Enligt i propositionen framlagt förslag skulle den nu
rådande boskillnaden mellan daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa och
kontantunderstöd från arbetslöshetskommitté upphävas. En i erkänd kassa
försäkrad person skulle sålunda utöver daghjälp och eventuellt barntillägg,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

vilka förmåner utan behovsprövning skulle utgå från arbetslöshetskassan,
kunna efter behovsprövning erhålla bidrag från arbetslöshetskommitté till sådant
belopp, att han sammanlagt skulle kunna erhålla lika mycket som en
icke försäkrad person samt därutöver en mindre premie, högst en krona.
Emellertid skulle den regeln gälla, att summan av erhållna förmåner icke
skulle få uppgå till vare sig den arbetslöses och hans familjemedlemmars
sammanlagda inkomst under förutvarande arbetsanställning eller den å orten
gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft.

De i propositionen föreslagna förbättringarna av försäkringens förmåner
hava i princip godtagits i flertalet motioner. I överensstämmelse med vad som
under ärendets beredning anförts såväl av socialstyrelsen som i åtskilliga
remissyttranden över dess framställning hava däremot i flera av de föreliggande
motionerna invändningar med styrka framförts mot förslaget att bereda
de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar en allmän möjlighet att
komplettera förmånerna från kassan med bidrag från arbetslöshetskommittéerna.

För utskottet har det stått klart, att å ena sidan förmånerna från försäkringen
med nödvändighet måste förbättras för att förhindra försäkringens
snara undergång men att å andra sidan de gjorda invändningarna mot den
i propositionen föreslagna kompletteringsmöjligheten äro värda beaktande
såväl av principiella skäl som med hänsyn bland annat därtill, att antalet
verksamma arbetslöshetskommittéer för närvarande är relativt obetydligt.
Utskottet har därför funnit det angeläget undersöka, huruvida icke de förmåner,
som genom försäkringen erbjudas de erkända arbetslöshetskassornas
medlemmar, genom ändringar av gällande författningsbestämmelser kunde
så förbättras, alt det för en arbetstagare skulle te sig såsom förmånligare att
betala avgifter till försäkringen för att genom denna vid arbetslöshet utfå
bidrag utan behovsprövning än att vara hänvisad till att efter sådan prövning
utfå en, måhända något högre, hjälp från vederbörande arbetslöshetskommitté
eller, i vissa fall, från fattigvården. Utskottet anser sig hava funnit en
framkomlig väg härutinnan.

Utskottets förslag, som synes böra gälla tillsvidare i avvaktan på den mera
definitiva reglering av arbetslöshetsförsäkringen, som kan bliva resultatet av
socialvårdskommitténs pågående arbete, är av följande huvudsakliga innebörd:
De mera betydande detaljändringar, som i propositionen föreslagits,
nämligen beträffande barntillägg, rörande reglering av rätten att välja daghjälpsklass
samt i fråga örn sänkning av antalet veckoavgifter i det tidsbestämda
avgiftsvillkoret godtagas. Försäkringen utbyggcs med ett särskilt
hustrutillägg. Grunderna för statens bidrag till daghjälpen förändras väsentligt,
utöver vad i propositionen därutinnan föreslagits, till de erkända arbetslöshetskassornas
förmån.

Vid sidan av de förbättringar av försäkringen, som sålunda föreslås, har
utskottet emellertid funnit erforderligt bereda de försäkrade möjlighet att i
ömmande fall och under vissa restrikliva villkor erhålla ett speciellt slag av
kompletterande hjälp från arbetslöshetskommitté, nämligen hyreslijälp. I

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

övrigt skall sammanblandning mellan försäkringen och bidrag från arbetslöshetskommitté
icke äga ram.

Vad först angår barntillägg synes, såsom i propositionen anförts, sådant
tillägg böra obligatoriskt ingå i försäkringen, d. v. s. i princip utgå utan
behovsprövning till envar försäkrad, som har och fullgör underhållsskyldighet
mot barn, samt bekostas av samtliga försäkrade. Genom särskilda föreskrifter
skall emellertid förhindras, att barntillägg utgår till flera personer
för ett och samma barn. Barntillägget skall utgöra 60 öre per understödsdag
och barn under 16 år samt utgå för barn eller adoptivbarn, vilket är kyrkoskrud;
hos den försäkrade eller beträffande vilket eljest på av tillsynsmyndigheten
föreskrivet sätt styrkes, att den försäkrade fullgör honom åliggande
underhållsskyldighet. I övrigt synes barntillägg böra utgå i den ordning,
som socialstyrelsen föreslagit. I enlighet med vad i propositionen anförts
anser utskottet vidare, att statsbidraget till barntillägg bör vara förmånligt;
utskottet har icke någon erinran mot den föreslagna procentsatsen,
75 procent, å kassornas samtliga kostnader för barntillägg.''

I överensstämmelse med vad i propositionen föreslagits synas de huvudsakliga
bestämmelserna örn barntillägget böra inskrivas i gällande författningar.
Barntilläggets belopp är emellertid av den art, att ändring av detsamma
kan antagas erforderlig vid förändrade konjunkturer. Med hänsyn därtill
föreslår utskottet, att bestämmelserna därom upptagas i en särskild författning,
vilken dock icke, såsom motionsvis föreslagits, synes böra givas viss
bestämd giltighetstid.

I fråga om spörsmålet rörande reglering av rätten att välja
daghjälpsklass ansluter sig utskottet helt till Kungl. Maj:ts förslag,
enär detsamma, då alltför starkt ingrepp i kassornas självbestämningsrätt icke
synes lämpligt, torde innebära den enda praktiskt möjliga utvägen till förbättring
av nu i allmänhet rådande otillfredsställande förhållanden. Utskottet
vill emellertid betona betydelsen av att kassorna i sina stadgar intaga bestämmelser,
som göra tillhörigheten till klasser med olika hög daglijälp
mera direkt beroende av storleken av medlemmarnas inkomster.

Mot Kungl. Maj :ts förslag rörande sänkning av ant al et veckoavgifter
i det tidsbestämda avgiftsvillkoret finner utskottet
icke anledning till erinran.

Utskottet föreslår vidare — i viss överensstämmelse med ett av textilarbetarnas
erkända arbetslöshetskassa till utskottet framställt förslag — att såsom
en nyhet i försäkringen införes ett särskilt bidrag till familjeförsörjare,
utöver barntillägg, i form av ett h u s t r u t i 11 ä g g örn en krona per understödsdag.
Detta tillägg torde liksom barntillägget böra bekostas av samtliga
försäkrade. I överensstämmelse med vad nu gäller enligt reglerna folden
statliga arbetslöshetshjälpen synes hustrutillägg böra utgå för äkta
maka eller frånskild hustru, då laglig underhållsskyldighet föreligger. Liksom
i fråga örn barntillägg för barn, som ej är kyrkoskrivet hos den för -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

säkrade, torde beträffande frånskild hustru böra stadgas, att det på av
tillsynsmyndigheten föreskrivet sätt skall styrkas, att underhållsskyldigheten
fullgöres. I fråga om äkta maka kunna fall givetvis förekomma, då
underhållsskyldighet icke fullgöres; dessa fall synas emellertid icke böra
föranleda särskilt hänsynstagande. Att hustrutillägg icke bör betalas för
hustru, som själv är sysselsatt i förvärvsverksamhet, framstår för utskottet
såsom uppenbart. Gränsfall av olika slag kunna emellertid förekomma.
Till vägledning för kassorna vid gränsbestämningen synes böra gälla, att
hustrutillägg icke skall få utgå, om makan eller den frånskilda hustrun har
förvärvsarbete, motsvarande tre dagar eller därutöver i veckan. Hustrutillägg
bör ej heller utgå, om makan eller den frånskilda hustrun själv uppbär daghjälp
från erkänd arbetslöshetskassa.

Jämväl beträffande hustrutillägget torde statsbidrag böra utgå med 75
procent å samtliga kostnader. Med hänsyn bland annat till den genom införande
av hustrutillägg försvårade administrationen av kassorna finner utskottet
emellertid lämpligt, att införande av hustrutillägg icke göres obligatoriskt
utan endast fakultativt. De kassor, som så önska, skola sålunda få
rätt att införa hustrutillägg, därvid de kunna påräkna nyss omförmälda förmånliga
statsbidrag. Utskottet håller för antagligt, att kassorna i allmänhet
komma att införa hustrutillägg, då detta synes ligga i kassornas eget intresse.

Bestämmelserna om hustrutilläggets belopp föreslås införda i den i samband
med behandlingen av barntilläggen omförmälda särskilda författningen.

Utskottet övergår härefter till det betydelsefulla spörsmålet örn ändring
av grunderna för statens bidrag till dag hjälpen från de
erkända arbetslöshetskassorna. Nu gällande bestämmelser örn daghjälpsbidraget
innebära, att kassorna själva skola finansiera ett antal understödda
dagar per medlem och år, som svarar mot det genomsnittliga daghjälpsbeloppet
minskat med en halv. Först då nyssnämnda antal understödda dagar
överstiger den sålunda fixerade gränsen, skall daghjälpsbidrag börja utgå.
Denna regel innebär, att statsbidrag kan börja utgå vid 2 kronors daghjälp,
då antalet understödda dagar per medlem överstiger 1.5, samt vid 3, 4, 5 och
6 kronors daghjälp då antalet understödda dagar överstiger respektive 2.5,
3.5, 4.5 och 5.5. Daghjälpsbidraget utgör till en början en relativt liten del
av hela kostnaden men växer intill 21 understödda dagar per medlem och
år. Vid denna gräns når bidraget upp till 75 procent av hela kostnaden vid
en daghjälp av 2 kronor men däremot mindre procenttal vid högre daghjälp,
nämligen respektive 61.4, 52.4, 45.5 och 40 procent vid daghjälp av respektive
3, 4, 5 och 6 kronor. Det procenttal för bidraget, som gäller vid 21 understödda
dagar, tillämpas oförändrat upp t. o. m. 26 understödda dagar per
medlem och år. Örn arbetslösheten är så omfattande, att antalet understödda
dagar överstiger 26, utgår intet statsbidrag för den överskjutande delen.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 33. 2

18 Andra laautskottets utlåtande Nr 33.

Kostnaderna för den därå belöpande daghjälpen få kassorna därför själva
bära.

Socialstyrelsen föreslog sådana ändrade grunder för statsbidraget till daghjälpen,
att de bidragsprocentsatser, som nu gälla för 2 kronors daghjälp,
skulle gälla för 3 kronors, de som gälla för daghjälp örn 2 kronor 25 öre,
skulle äga giltighet för daghjälp om 3 kronor 25 öre o. s. v. Departementschefen
gick ett steg längre — men principiellt på samma väg — i det han
föreslog, att procentsatserna för 2 kronors daghjälp skulle gälla för 4 kronors
daghjälp o. s. v.

Utskottet har för sin del funnit, att den nu gällande principen med
lägre bidragsprocent vid högre daghjälpsbelopp verksamt bidragit att skapa
det enligt utskottets mening otillfredsställande förhållandet, att medlemmarna
i de erkända arbetslöshetskassorna i allmänhet försäkrat sig till så
låga daghjälpsbelopp, att dessa omöjligt kunna anses tillräckliga såsom understöd
vid inträffande arbetslöshet. Medelbeloppet för den daghjälp, som
samtliga medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna tillförsäkrat sig, uppgick,
såsom förut omnämnts, under senare hälften av år 1940 till allenast
2 kronor 60 öre. Då utskottet tagit till sin uppgift att söka åstadkomma bestämmelser,
som i stället skola påverka medlemmarna att försäkra sig till
relativt höga dagshjälpsbelopp — givetvis dock i skäligt förhållande till vederbörandes
arbetsinkomst — har utskottet funnit sig böra föreslå ett fortsatt
beträdande av den väg, å vilken socialstyrelsen och Kungl. Majit tagit de
två första stegen. Utskottet föreslår därför, att vid ett och samma antal
understödda dagar per medlem och år enahanda procentsatser skola gälla
för statsbidraget till daghjälpen, oavsett daghjälpsbeloppets höjd. I detta
sammanhang finner utskottet det i motionen 1:224 framlagda förslaget om
ändring av statsbidragsförordningen på sådant sätt, att statsbidrag skall
utgå till och med 35 understödda dagar per medlem och år, böra beaktas.
För kassorna skulle en bestämmelse av sådant innehåll medföra avsevärd
trygghet, och kostnaderna härför för statsverket kunna icke anses avskräckande;
merkostnaden synes på lång sikt kunna uppskattas till 3 procent.
Den för nuvarande statsbidragsgrunder gällande principen, att bidragsprocenten
skall stiga vid ökning av antalet understödda dagar per medlem och
år, finner utskottet böra bibehållas. Vid den närmare utformningen av bestämmelserna
i ämnet har utskottet ansett sig — vid sidan av det alternativ,
enligt vilket nuvarande för 2 kronors daghjälp gällande procentsatser
skulle användas oförändrade för all daghjälp, oavsett dess höjd, därvid
dock 75 procents bidrag skulle utgå för 21—35 i stället för 21—26 understödda
dagar per medlem och år — böra överväga även ett annat förslag,
för vilket enligt utskottets mening starka skäl tala. Enligt detsamma skulle
kassorna själva få bära kostnaderna för daghjälpen, då arbetslösheten vore
relativt liten, nämligen till och med 3 understödda dagar per medlem och år.
Även vid så låg arbetslöshet skulle dock statsbidrag till barn- och hustrutillägg
samt förvaltningsbidrag utgå. Att märka är, att för klasser med högt
daghjälpsbelopp nu ifrågavarande förslag är förmånligare än gäflande
bestämmelser. Statsbidrag börjar nämligen, som förut nämnts, nu utgå vid

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

4, 5 och 6 kronors daghjälp först då arbetslösheten överstiger respektive
3.5, 4.5 och 5.5 understödda dagar per medlem och år, under det att bidrag
enligt förevarande förslag skulle börja utgå, då arbetslösheten överstiger
3 understödda dagar per medlem och år. Högsta procentsats, 75 procent,
uppnås enligt berörda förslag först då arbetslösheten uppgår till 26 understödda
dagar per medlem och år. Utskottet har för sin del funnit ifrågavarande
förslag vara att föredraga, särskilt med hänsyn därtill, att det
icke torde vara lämpligt att nu, innan socialvårdskommittén slutfört sitt
arbete, medgiva statsbidrag även vid mycket låg arbetslöshet. Het av utskottet
förordade förslaget ställer sig för övrigt något billigare för statsverket än
alternativet.

Utskottet vill i detta sammanhang betona, att av utskottet förordade författningsändringar
förutsättas icke komma att binda socialvårdskommittén
vid dess blivande utformning av arbetslöshetsförsäkringen.

Örn den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen förbättras i överensstämmelse
med vad utskottet i det föregående förordat, är det anledning antaga,
att anslutningen till försäkringen kommer att i avsevärd utsträckning
öka. Försäkringen, som nu omfattar 275,000 personer, torde inom tämligen
kort tid komma att omfatta inemot 500,000 personer. Detta förhållande har
givetvis av utskottet beaktats vid övervägandet av de förut behandlade förslagen
till ändrade bestämmelser i förordningarna rörande arbetslöshetsförsäkringen.

Ehuru den i propositionen behandlade anslagsfrågan icke tillhör andra
lagutskottets omedelbara handläggning, har utskottet helt naturligt vid övervägande
av lämpliga åtgärder på förevarande område fäst det största avseende
vid de kostnader, som realiserandet av olika förslag kunna komma
att medföra för statsverket. Utskottet finner sig därför i detta sammanhang
böra lämna en redogörelse för verkställda kostnadsberäkningar
m. m.

Med hänsyn till att den ökning av medlemsantalet i de erkända arbetslöshetskassorna,
som utskottet i det föregående ansett vara att vänta, icke redan
under nästa budgetår kan mera påtagligt påverka statsverkets kostnader för
försäkringen, torde kostnadsökningen för budgetåret 1941/42 komma att inskränka
sig till relativt blygsamt belopp. Till upplysning härutinnan vill
utskottet återgiva följande siffror rörande beräknat anslagsbehov, därvid såsom
jämförelse intagas av Kungl. Majit i tabellen å sid. 63 i propositionen
uppskattade kostnadsbelopp:

Proposi- Utskottets

tionen förslag

Förvallningsbidrag................................... 850,000 850,000

Daghjälpsbidrag..................................... 2,850,000 3,200,000

Barntillägg.......................................... 570,000 570,000

Hustru tillägg........................................ — 570,000

Kostnader på grund av sänkning av antalet veckoavgif ter

i det tidsbestämda avgiflsvillkoret............... 350,000 400,000

Kostnader för utökning av medgivet korttidsarbete..... 28,000 31,000

Summa kronor 4,648,000 5,621,000

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Beträffande de kostnader, som kunna väntas uppstå efter ett å två år, har
verkställts en genomsnittsberäkning, vars resultat sammanfattats i nedanstående
tabell. Förutsättningar vid beräkningen hava varit, att antalet försäkrade
kommer att stiga till 500,000, att antalet understödda dagar per medlem
och år kommer att uppgå till 10, därvid hänsyn tagits till förhållandena
under en period av icke alltför kort varaktighet, samt att medeltalet av daghjälpsbeloppen
för samtliga medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna
kan antagas komma att uppgå till 4 kronor 35 öre. Till jämförelse med den
nyssnämnda siffran 10 må återgivas en uppställning angående antalet understödda
dagar per medlem och år i samtliga kassor under hittills förfluten tid:

1935 ..........	1938 ..........
1936 ..........	1939 ..........
1937 ..........	1940 ..........	.......... 7.27

I tabellen hava vidare, utöver beräknade kostnader vid tillämpning av
utskottets förslag, intagits de beräknade kostnaderna dels för det fall, att
propositionens förslag skulle genomföras (med en medlemsstock av 500,000
personer), därvid medeltalet för daghjälpsbeloppen uppskattats till 3.90 kronor,
dels ock för det fall, att grunderna för daghjälpsbidraget ändras så,
att nuvarande för 2 kronors daghjälp fastställda procentsatser användas
beträffande all daghjälp (betecknat i tabellen såsom Alternativet). Kostnaderna
hava i tabellen uttryckts i miljoner kronor. I

Daghjälp ................

Barntillägg..............

Hustrutillägg............

Förvaltningskostnader ....

Propositionen

Utskottet

Alternativet

Total-

kostnad

Därav

stats-

bidrag

Total-

kostnad

Därav

stats-

bidrag

Total-

kostnad

Därav

stats-

bidrag

19.50

1.50

2.10

9.72

1.13

1.55

21.75

1.50

2.10

11.55

1.13

1.55

21.75

1.50

2.10

11.98

1.13

1.55

Summa

23.10

12.40

26.85

15.36

2G.85

15.79

I förhållande till propositionens förslag, som ju icke upptager hustrutilllägg
— och under den tänkta förutsättningen, att även vid genomförande av
detta förslag medlemsantalet skulle stiga till 500,000 personer — föranleder
utskottets förslag en ökning av statsverkets kostnader med 2.96 miljoner kronor.
Alternativet skulle medföra en motsvarande ökning med 3.39 miljoner
kronor. — I förevarande sammanhang har hänsyn emellertid icke tagits
till de kostnader, som skulle åsamkas det allmänna, om den i propositionen
föreslagna möjligheten till komplettering av förmånerna från försäkringen
med hjälp från arbetslöshetskommitté genomfördes.

Av tabellen framgår, att de erkända kassornas medlemmar i alla tre fallen
själva skulle få bidraga till försäkringen med omkring 11 miljoner kronor om
året.

I detta sammanhang må anmärkas, att — om medlemsantalet uppginge till

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

500,000 personer — statsverkets kostnader, med tillämpning av nuvarande
bidragsgrunder men med införande av barntillägg enligt propositionens förslag,
för daglijälp, barntillägg och förvaltning kunna beräknas till 8.75 miljoner
kronor.

För bedömande av förhållandet mellan de avgifter, som de försäkrade för
närvarande i genomsnitt erlägga, och de avgifter, som efter genomförande av
de av utskottet föreslagna förbättringarna av försäkringen bliva erforderliga
i högre daghjälpsklasser, vill utskottet återgiva dels avgifterna för 2 och 3
kronors daghjälp enligt olika förslag, därvid inräkning av kostnaderna för
barn- och hustrutillägg icke skett, dels ock avgifterna för 4, 5 och 6 kronors
daghjälp enligt olika förslag, därvid kostnaderna för barn- och hustrutillägg
inräknats. Det må anmärkas, att den avgiftsökning, som betingas
av barn- och hustrutillägg vid 75 procents statsbidrag till kostnaderna för
dessa tillägg, kan beräknas uppgå till följande belopp:

Antal under-	Avgift	Antal under-	Avgift
stödda dagar	stödda dagar
per medlem		per medlem	öre
5.............		20.............
10.............	......... 3.5	25.............	........ 10.1
15.............		30.............

Uppgifterna örn veckoavgifterna äro sammanfattade i den å nästa sida
intagna tabellen, därvid desamma äro angivna i kronor [av särskilt intresse
synas vara kolumnen »gällande grunder» under a) och b) samt kolumnen
»utskottets förslag» under c), d) och e)].

Utskottet övergår härefter till behandling av det förut omnämnda spörsmålet
om kompletterande hjälp från arbetslöshetskommitté i form av h yr
e s h j ä 1 p.

Av vad som anförts i det föregående framgår, att utskottet sökt föreslå
åtgärder till förbättring av arbetslöshetsförsäkringens förmåner av sådan art,
att en allmän möjlighet till komplettering av desamma med understöd från
arbetslöshetskommittéerna icke skulle vara erforderlig. Utskottet måste emellertid
konstatera, att, även om de erkända arbetslöshetskassorna efter genomförandet
av de av utskottet framlagda förslagen fullt utnyttja de möjligheter
dessa bereda till ökade förmåner från försäkringen, behov dock i vissa fall
— främst i de största städerna — kunna uppstå av ytterligare bidrag till de
försäkrade för att dessa icke skola komma i en situation, som är påtagligt
sämre än den, i vilken arbetslöshetskommittéernas klientel kommer att betinna
sig. Utskottet bortser härvid från möjligheten att vända sig till fattigvården,
vilken möjlighet givetvis står öppen.

Med hänsyn till det anförda har ulskottet funnit sig böra göra det uttalandet,
att viss möjlighet för de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar
bör föreligga att söka och vid behov erhålla liyreshjälp hos arbetslöshetskommitté,
då sådan finnes inrättad inom kommunen och innehar vederbörligt
medgivande att utbetala liyreshjälp med statsbidrag. En viss sammankoppling
mellan arbetslöshetskommittéerna och arbetslöshetsförsäkring -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Daghjälp	Antal understödda dagar per år och medlem (medeltal för en längre period)	Veckoavgifter enligt
gällande grunder	proposi- tionens grunder	utskottets förslag
a) 2 kronors daghjälp utan barn-	5	0.14	0.14	0.17
och hustrutillägg.	10	0.21	0.21	0.22
	15	0.25	0.25	0.24
	20	0.27	0.27	0.28
	25	0.34	0.34	0.34
	30	0.60	0.60	0.43
b) 3 kronors daghjälp ulan barn-	5	0.26	0.21	0.26
och hustrutillägg.	10	0.41	0.31	0.33
	15	0.52	0.37	0.36
	20	0.61	0.4 0	0.42
	25	0.78	0.51	0.61
	30	1.20	0.90	0.64
c) 4 kronors daghjälp med barn-	5	0.41	0.30	0.37
och hustrutillägg.	10	0.67	0.46	0.48
	15	0.89	0.56	0.54
	20	1.08	0.62	0.63
	25	1.S9	0.78	0.78
	30	2.00	1.33	0.99
d) 5 kronors daghjälp med barn-	5	0.55	0.45	0.45
och hustrutillägg.	10	0.91	0.72	0.59
	15	1.23	0.93	0.66
	20	1.51	1.10	0.77
	25	1.94	1.40	0.95
	30	2.73	2.13	1.20
e) 6 kronors daghjälp med barn-	5	0.69	0.61	0.54
och hustrutillägg.	10	1.17	0.99	0.69
	15	1.58	1.31	0.78
	20	1.97	1.58	0.91
	25	2.37	2.04	1.12
	30	3.49	2.93	1.42

en — vilken utskottet ju såvitt möjligt velat undvika — uppstår otvivelaktigt
härigenom. Att märka är emellertid, att det här blir fråga allenast
om en mycket speciell hjälpform. Enligt utskottets mening bör den för övrigt
göras mindre omfattande än den enligt den statliga arbetslöshetshjälpens
regler utgående hyreshjälpen från arbetslöshetskommittéerna.

Bestämmelser härom hava emellertid icke sin plats i författningarna rö -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

rande arbetslöshetsförsäkringen utan i de i administrativ ordning utfärdade
föreskrifterna rörande statens arbetsmarknadskommissions och därunder lydande
arbetslöshetskommittéers verksamhet. Däri synes enligt utskottets
åsikt böra föreskrivas, att — under iakttagande i övrigt helt av de regler,
som eljest gälla för arbetsmarknadskommissionens hyreshjälpsverksamhet
— hyreshjälp till person, som åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa,
skall få utgå endast i ömmande fall och under förutsättning att sökanden
genom intyg från kassan kan styrka, att han vid den tid, då hyreshjälp
skall börja utgå, under de närmast dessförinnan förflutna 60 dagarna
uppburit daghjälp för sammanlagt minst 40 dagar. Nu angivna restriktiva
bestämmelser torde hava till följd, att hyreshjälp från arbetslöshetskommitté
kan komma att utgå vid sidan av förmåner från erkänd arbetslöshetskassa
endast till personer, som länge varit arbetslösa.

Av vad som anförts i det föregående framgår, att utskottet icke funnit sig
kunna tillstyrka en förbättring av arbetslöshetsförsäkringen genom dyrtidstillägg,
vilken utväg föreslagits i motionen II: 304.

Detalj spörsmål.

Såsom förut nämnts hava av socialstyrelsen diskuterade ändringsförslag i Utskottet,
propositionen i detalj behandlats i 23 med I—XXIII betecknade punkter. Av
dessa hava punkterna I—III och XIV av utskottet förut granskats. Utskottet
övergår nu till återstående punkter. I den mån de icke i det följande särskilt
omnämnts, har vad föredragande departementschefen i fråga om de
olika punkterna anfört av utskottet lämnats utan erinran.

A. Uteslutning i vissa fall av medlem i
erkänd arbetslöshetskassa.

I punkterna V och VI i propositionen (sid. 40—44) hava behandlats vissa
spörsmål rörande uteslutning av medlem i erkänd arbetslöshetskassa. Utskottet,
som beträffande dessa punkter ansluter sig till vad föredragande
departementschefen anfört, finner lämpligt att i anslutning till nämnda punkter
till behandling upptaga ett i motionen II: 303 av herr Ward framställt
yrkande.

Gällande bestämmelser.

Enligt 7 § första stycket förordningen örn erkända arbetslöshetskassor skall
från rätt att vinna inträde i sådan kassa eller att där kvarstå såsom medlem
uteslutas, bland andra,

1) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än
fem månader haft ställning såsom självständig företagare utan att samtidigt
mot avlöning användas till arbete för annans räkning, samt

2) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än
fem månader använts till arbete av make, föräldrar eller adoptant, barn eller
adoptivbarn.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

Enligt andra stycket i paragrafen äger tillsynsmyndigheten (socialstyrelsen)
, utan hinder av vad i första stycket stadgas, beträffande viss kassa medgiva,
att personer, som avses under 1) och 2), må kunna vinna inträde i
kassan.

Andra stycket infördes genom en år 1937 vidtagen författningsändring.
Därvid betonades, att någon rubbning då icke avsågs rörande bestämmelserna
örn rätt att kvarstå såsom medlem i erkänd arbetslöshetskassa.

Motionen II: 303.

I motionen II: 303 av herr Ward hemställes, att till sista stycket i 7 §
måtte fogas orden »och där kvarstå såsom medlem» samt att den där beskrivna
dispensrätten måtte gälla med i motionen föreslagen utvidgning.

Till motivering för sin hemställan har motionären anfört, bland annat:

Jämlikt 7 § är person, som under de senast förflutna tolv månaderna under
längre tid än fem månader använts till arbete av make, föräldrar eller
adoptant, barn eller adoptivbarn, utesluten från rätten att vinna inträde i
erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå. Denna regel har synbarligen
tillkommit därför att det antagits vara svårt för kassan och myndigheterna
att kontrollera en dylik persons anställningstider och arbetslöshetsförhållanden.
En opartisk arbetsgivare, som kan utskriva godtagbara intyg örn dessa,
finnes icke i dessa fall. Vidare har måhända för regeln i fråga också åberopats
den omständigheten att en dylik persons ställning såsom arbetstagare
kan ofta anses tvivelaktig. Han kan nämligen i vissa fall snarare betraktas
såsom delägare i ett familjeföretag än anses vara anställd i detta ords egentliga
mening.

Det vill emellertid synas som om man starkt överdrivit de svårigheter
som här kunna föreligga. Erforderlig kontroll borde kunna vinnas genom
att den jävige arbetsgivarens intyg förstärkes med intyg från arbetskamrater
eller andra personer som kunna ha kännedom örn personens arbetsförhållanden.
Vad beträffar de personer, som kunna anses vara egna företagare
i större eller mindre utsträckning, kan anmärkas att det som regel
torde vara möjligt för den erkända arbetslöshetskassans funktionärer att
avgöra huruvida vederbörande i själva verket är egen företagare.---

Inom vissa yrkesområden är det icke ovanligt att anförvant är arbetare
hos annan nära anhörig. Så är fallet inom t. ex. plåtslageri- och charkuteriyrkena.
Dessa personer intaga i allt väsentligt en vanlig arbetares ställning.
De ha därför svårt att förstå att de icke skulle kunna vara berättigade
till samma arbetslöshetsförsäkring som de av kamraterna, vilka icke
äro släkt med arbetsgivaren. Detta synes dem alldeles särskilt egendomligt
då de tillhöra det fackförbund, som tagit initiativ till den erkända kassans
bildande, och deltagit i hopbringandet av de medel, vilka ställts till den erkända
kassans förfogande vid dess start.

Utskottet, som funnit anledning kunna föreligga för tillsynsmyndigheten
att hava till sitt förfogande en dispensmöjlighet av den innebörd som ifrågasatts
i motionen, föreslår, att erforderlig ändring vidtages i 7 § andra stycket
förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

B. Anmälningsskyldigheten hos organ för
den offentliga arbetsförmedlingen.

Förevarande spörsmål har behandlats under punkt XIII i propositionen
(sid. 48—50).

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 19 § skall medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som önskar komma
i åtnjutande av daghjälp för viss dag, den dagen personligen söka arbete
hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Är medlemmen avlägset
boende eller skulle av annan anledning skyldigheten att personligen inställa
sig bliva synnerligen betungande för honom eller föreligga eljest särskilda
omständigheter, äger arbetsförmedlingsanstalt för viss dag eller visst antal
dagar av varje vecka befria honom från denna skyldighet.

Framställningar örn författningsändring m. m.

Såsom av propositionen framgår hava framställningar om ändring av gällande
bestämmelser rörande nu ifrågavarande anmälningsskyldighet gjorts
av landsorganisationen, svenska sjöfolksförbundet och gjuteriarbetarnas erkända
arbetslöshetskassa. Här må omnämnas, att sjöfolksförbundet för sin
del yrkat, att tillsynsmyndigheten skulle erhålla befoganhet att medgiva de
undantag från gällande bestämmelser, vilka med hänsyn till sjöfolkets förhållanden
kunde vara påkallade. Förbundet har därvid framhållit, bland
annat, att många sjömän vore boende å svårtillgängliga platser i skärgårdarna.
Det hade under vintertiden hänt, att vissa platser varit avskurna
från förbindelse med fastlandet under flera veckor. Under sådana förhållanden
kunde ett fullgörande av anmälningsskyldigheten enligt 19 § näppeligen
ske. I flera fall kunde det inträffa, att kassemedlem nödgades åsamka
sig utomordentligt stora kostnader för att kunna fullgöra honom åliggande
anmälningsplikt. Enär kustområdena ofta vore glest befolkade, kunde det
vidare näppeligen låta sig göra att anställa arbetsfönnedlingsombud för så
liten del av sjömansyrkets utövare, som det här rörde sig örn. Det vore lämpligt,
om medlem i dylika situationer genom intyg från en eller flera trovärdiga
personer med kännedom om ortsförhållandena kunde styrka sitt hinder
för anmälning i laga ordning.

Socialstyrelsens förslag.

Socialstyrelsen har framhållit, att de skäl, som sjöfolksförbundet anfört
för sitt ändringsförslag, vore värda beaktande, samt härom yttrat:

Utan tvivel kan det stundom förekomma fall, då med hänsyn till naturförhållandena
möjligheter icke föreligga för kassemedlemmar att en gång
varje vecka verkställa arbetsansökan hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen.
Såsom exempel på andra hinder, som kunna uppkomma, kan
vidare anföras, att under mul- och klövsjukan förbud utfärdades för personer,
boende å smittade gårdar, att lämna gården. Ett sådant förbud medför,
att arbetslösa kassemedlemmar icke kunna fullgöra den dem åliggande
skyldigheten att en gång i veckan anmäla sig hos arbetsförmedlingen. Det
torde få anses lämpligt, att ett uttryckligt stadgande inryckes i 19 §, att socialstyrelsen
äger befogenhet att i fall sådana som de ovan nämnda medgiva
undantag från den i 19 § angivna anmälningsskyldigheten. Det är här givetvis
allenast fråga örn meddelande av dispens i sådana fall, då en personlig
inställelse hos den offentliga arbetsförmedlingen är omöjlig eller skulle förorsaka
synnerliga svårigheter. Det bör härvid'' ankomma på socialstyrelsen
att föreskriva det sätt, varpå vederbörande skall styrka sin arbetslöshet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

Propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört:

Av utredningen i ärendet framgår, att ändrade bestämmelser rörande den
nu föreskrivna skyldigheten för arbetslös att söka arbete genom anmälan hos
den offentliga arbetsförmedlingen icke torde vara erforderliga i annat hänseende
än socialstyrelsen i anslutning till svenska sjöfolksförbundets framställning
föreslagit. I 19 § synes därför, i huvudsaklig överensstämmelse med
socialstyrelsens förslag, böra införas bestämmelser, enligt vilka tillsynsmyndigheten
skall äga tillåta medlem, vilken till följd av särskilda omständigheter
är förhindrad att inställa sig hos arbetsförmedlingen i den ordning, som nu
föreskrives i första stycket första punkten eller som förelagts honom med
stöd av det i andra punkten av samma stycke meddelade stadgandet, att
verkställa arbetsansökan i annan ordning. Tillsynsmyndigheten får därvid
i varje särskilt fall lämna föreskrifter om företeende av intyg örn arbetsansökan.
De nya bestämmelserna synas kunna inarbetas i 19 § första stycket.

Motionen II: 303.

I motionen II: 303 av herr Ward framhålles, att den genom ändring av
19 § föreslagna dispensbestämmelsen enligt motiven till densamma skulle
innebära, att dispens skulle få givas endast då naturhinder, internering i anledning
av smittosamma sjukdomar hos människor eller djur o. d. gjorde
det omöjligt för medlemmar att uppsöka arbetsförmedlingen. Emellertid
kunde det uppstå utomordentliga svårigheter för såväl arbetsförmedlingsmyndigheterna
som kassemedlemmarna att följa förevarande bestämmelse
även i andra fall än de som åsyftats i nyssnämnda motivering. Vid masspermitteringar
(sådana som vid jultiden 1940 inträffat exempelvis i Borås
och Norrköping) hade dylika svårigheter yppat sig. Och det vöre tyvärr att
förvänta, att liknande fall med än större svårighetsgrad'' kunde uppkomma.

Dylika masspermitteringar kunde också förväntas komma att inträffa i
förening med organiserat korttidsarbete t. ex. inom chokladindustrien.

Både ur myndigheternas och de enskilda arbetslöshetskassemedlemmarnas
synpunkt syntes det därför vara angeläget, att socialstyrelsen vid masspermitteringar
och vid organiserat korttidsarbete i större omfattning, då annat
arbete som regel ej kunde anvisas, skulle kunna ge eftergift i fråga örn medlems
skyldighet att minst en gång i veckan personligen besöka arbetsförmedlingen.
Någon ändring av den i propositionen föreslagna lagtexten förutsattes
icke, endast ett fullständigande av motiven.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag har i 19 § inskrivits en rätt för tillsynsmyndigheten
att, då särskilda omständigheter föreligga, medgiva arbetssökande
att verkställa arbetsansökan i annan ordning än den, som eljest föreskrives
i paragrafen. I motionen har framhållits, att dispensmöjligheten enligt motiven
till författningsändringen vore avsedd att få utnyttjas endast då naturhinder,
internering i anledning av smittsam sjukdom eller dylikt förelåge.
Utskottet anser emellertid, i likhet med motionären, att tillsynsmyndigheten
bör hava rätt att även i andra fall, då uppenbart behov förefinnes och tillsynsmyndigheten
med hänsyn till arbetsmarknadsläget finner det osanno -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

likt, att arbete kan anvisas, få använda rätten att meddela dispens. Någon
ändring av den föreslagna författningstexten är icke erforderlig.

C. Ändring av villkoren för daglijälp efter genomgången studiekurs.

I propositionen hava i punkten XVII (sid. 56—57) föreslagits bestämmelser
— i 21, 22 och 23 §§ — enligt vilka tid, dock högst sex månader, under
vilken kassemedlem bevistat kurs, vartill bidrag utgår från staten, landsting
eller kommun, icke skall tagas med i beräkningen vid

a) fastställandet av den period av tolv månader, inom vilken föreskrivet
antal avgifter skall vara erlagt (21 § 1 morn.),

b) iakttagande av karenstid (22 § tredje stycket) samt

c) fastställandet av den tid, inom vilka längsta understödstid skall beräknas
(23 § fjärde stycket).

Den begränsning av nu ifrågavarande bestämmelser till att gälla allenast Utskottet,
kurser, till vilka bidrag utgå från staten, landsting eller kommun, har utskottet
funnit alltför snäv. Även andra kurser, t. ex. vissa av olika organisationer
anordnade kurser för allmän medborgerlig utbildning, synas böra
jämställas med nyss omförmälda kurser. Utskottet anser, att det bör kunna
uppdragas åt tillsynsmyndigheten att avgöra, vilka kurser som därutinnan
skola komma i fråga. Bestämmelser härom föreslås i 21, 22 och 23 §§
förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

D. ökning av den tid, inom vilken karenstid må intjänas.

Förevarande spörsmål har behandlats i punkten XIX i propositionen (sid.

57—58).

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 22 § första stycket må daghjälp icke utgå till medlem för någon
dag, med mindre han under nästföregående 14 dagar varit arbetslös under
sex dagar. — Enligt 20 § 3 mom. första stycket äger erkänd arbetslöshetskassa
i sina stadgar föreskriva, att daghjälp icke må utgå till medlem, som
på grund av driftsinskränkning vid det företag, där han fortlöpande är anställd,
har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är vanligt. Jämlikt
andra stycket i samma paragraf skall, om sådan föreskrift icke meddelats,
vid driftsinskränkning det antal dagar under varje vecka, för vilka medlem
eljest varit berättigad till daghjälp, som regel minskas med en.

Framställningar örn författningsändring.

I sin skrivelse den 13 december 1938 föreslog landsorganisationen, att den
tid, under vilken karenstiden — sex dagar — finge intjänas, generellt skulle
utsträckas från 14 till 21 dagar.

Träindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa har i framställning till
socialstyrelsen föreslagit, att karenslid må kunna intjänas under en tid av 21
dagar, därest arbetslösheten orsakats av driftsinskränkning, som dessförinnan

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

blivit fastställd. En liknande ändring har föreslagits av handelsanställdas
m. fl. erkända arbetslöshetskassa.

Arbetslöshetskassornas konferens, å vilken meningarna voro delade, gjorde
icke något uttalande i denna fråga.

Socialstyrelsens uttalande.

Socialstyrelsen har avstyrkt framställda ändringsförslag. I skrivelsen den
24 januari 1941 har styrelsen därutinnan anfört:

De nuvarande karensbestämmelserna innebära, att daghjälp från den statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringen i regel icke bör kunna erhållas, därest
förkortningen av arbetstiden ej är större än att arbete utföres under fyra dagar
per vecka. Att en medlem, som kunnat intjäna karenstid, dock må kunna
komma i åtnjutande av daghjälp, synes motiverat, enär han i ett dylikt
fall varit arbetslös i sådan omfattning, att han med hänsyn härtill i allmänhet
torde vara i större behov av daghjälp från kassan. I detta sammanhang
bör erinras att arbetstidsförkortning särskilt i vissa fack regelmässigt täger
formen av en minskning av antalet arbetstimmar per dag. Så är till exempel
fallet inom skoindustrien. I dylika fall kan understöd från försäkringen ej
utgå. Det synes icke lämpligt att på sätt yrkats göra bestämmelserna rörande
daghjälp vid förkortad arbetstid sådana, att ojämnheterna i understödsrätten
bliva större än vad de redan för närvarande äro. Med hänsyn till det
anförda finner socialstyrelsen sig böra avstyrka den föreslagna ändringen
av karensbestämmelserna.

Yttrande över socialstyrelsens framställning.

Landsorganisationen i Sverige har i yttrande över socialstyrelsens framställning
anfört:

Vid driftsinskränkning, som medför minst två arbetslösa dagar per vecka,
kan understöd utgå, därest föreskriven karenstid dessförinnan föreligger.
Såsom en konsekvens av dessa understödsregler böra bestämmelserna för
karenstiden ändras så, att jämväl karenstid kan intjänas vid sådan driftsinskränkning.
Socialstyrelsen genmäler härtill, att den, som tidigare varit
arbetslös i sådan omfattning att han har föreskriven karenstid, är i större
behov av understöd än den, som regelbundet haft arbete 4 dagar i veckan.
Så enkel och rätlinjig är emellertid icke behovsprincipen. En arbetare, som
under ett kalenderår är arbetslös 100 söckendagar i följd, erhåller understöd
för 94 dagar, därest karenstiden är fastställd till 6 dagar. En annan arbetare
inom samma yrke är arbetslös 2 dagar i veckan under hela året. Han
erhåller med nuvarande karensbestämmelser icke något understöd. Efter
ändring enligt förslaget skulle han bliva berättigad till understöd för högst
49 dagar. Andra exempel, som kullkasta den senares rätt till understöd
framför den, som drabbas av driftsinskränkning genom mindre antal arbetstimmar
per dag, men samma antal per vecka, kunna anföras. Matematisk
rättvisa Iean sålunda icke åstadkommas. Landsorganistionen vidhåller sitt
förslag såsom en° logisk konsekvens av understödsreglerna vid korttidsarbete.
Att göra en sådan kategoriklyvning i fråga örn karenstiden, som föreslås
ay träindustriarbetarnas och handelsanställdas m. fl. arbetslöshetskassor, kan
näppeligen vara att rekommendera.

Propositionen.

Föredragande departementschefen har förklarat, att det föreliggande spörsmålet
syntes honom vara av den art, att detsamma icke borde lösas i före -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

varande sammanhang utan upptagas till prövning av socialvårdskommittén
vid dess utredning angående arbetslöshetsförsäkringen.

Motionen II: 299.

I motionen II: 299 av herr Ericsson i Kinna hemställes, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, att
tiden för intjänande av karenstiden enligt 22 § i förordningen utsträckes till
21 dagar.

Beträffande de skäl, som motionären anfört lill stöd för berörda hemställan,
anhåller utskottet att få hänvisa till motionen.

Av den lämnade redogörelsen för vad som förekommit rörande nu ifråga- Utskottet,
varande spörsmål framgår, att meningarna äro delade rörande lämpligheten
av den författningsändring, som föreslagits i motionen. Det må särskilt påpekas,
att arbetslöshetskassornas konferens icke ansåg sig böra göra något
uttalande i frågan. Under sådana förhållanden ansluter utskottet sig till den
åsikt, åt vilken föredragande departementschefen givit uttryck, samt avstyrker
därför yrkandet i motionen.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande proposition
samt motionerna I: 224, I: 225, II: 301 och II: 303, med förklarande
att de i propositionen framlagda författningsförslagen
icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin
del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr
264) om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 11 §, 17
—20 §§, 21 § 1, 3 och 4 mom. samt
22, 23, 25 och 38 §§ förordningen den
15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor1
skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:

1 Senaste lydelse av 11 §, 20 § 3 morn., 21 §
1 mom. samt 22 och 23 §§ se SFS 1937: 227.

Härigenom förordnas, att 7 och
11 §§, 17—20 §§, 21 § 1, 3 och 4
mom. samt 22, 23, 25 och 38 §§ förordningen
den 15 juni 1934 om erkända
arbetslöshetskassor1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

7 §•

Från rätt---i 13 §.

Utan hinder av vad i första styc 1

Senaste lydelse av 7 och 11 §§, 20 § 3 morn.,
21 § 1 mom. samt 22 och 23 §§ se SFS 1937: 227.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ket stadgas äger tillsynsmyndigheten
beträffande viss kassa medgiva, att
personer, som avses under 1) och 2),
må kunna vinna inträde i kassan eller
där kvarstå såsom medlemmar.1

11 §•

Medlem av---sitt medlemskap.

Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föranleda,
beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva»
att den tidpunkt, då sådan påföljd som i första stycket sägs skall inträda,
bestämmes senast till utgången, av tjugusjätte veckan.

Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att i. stadgarna för viss kassa bestämmelse
intages, att kassans styrelse beträffande medlem, vilken på grund
av förhinder icke erlagt avgift före den i stadgarna eljest angivna senaste
tidpunkten, må besluta, att han likväl icke skall anses hava utträtt ur kassan.
Sådant beslut skall för alt bliva gällande hava godkänts av tillsynsmyndigheten.

17 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa skall utgiva understöd dels i form av
ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, dels ock i form av ett för
barn utgående tillägg till daghjälp, benämnt barntillägg.

Understöd må därjämte utgivas så- Understöd må därjämte utgivas,
som hjälp till täckande av rese- och dels i form av ett för hustru utgåenflyttningskostnader
för tillträdande de tillägg till daghjälp, benämnt hustav
arbete å annan ort. rutillägg, dels ock såsom hjälp till

täckande av rese- och flyttningskostnader
för tillträdande av arbete å annan
ort.

1 annan form än nu sagts må understöd icke utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.

2 mom. Barntillägg utgår till försäkrad, som har barn eller adoptivbarn
under 16 år, vilket är kyrkoskrivet hos honom eller beträffande vilket eljest
på av tillsynsmyndigheten föreskrivet sätt styrkes, att den försäkrade fullgör
honom åliggande underhållsskyldighet. Efter samma grunder skall barntillägg
utgivas till gift försäkrad för andra makens barn i tidigare gifte eller utom
äktenskap. I intet fall må dock barntillägg för ett och samma barn utgå till
mera än en person. Äro flera personer enligt vad ovan stadgats berättigade
till barntillägg för samma barn, skall tillägget utgå till fadern, om han är en
av de berättigade, samt eljest till modern.

1 Tillagg till gällande författningstext har
kursiverats.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Majlis förslag.)

3 mom. Daghjälp och barntillägg
må, såvida omständigheterna därtill
föranleda, helt eller delvis utgivas i
naturaförmåner.

(Utskottets) förslag.),

Hustrutillägg utgår till försäkrad
för äkta maka eller för frånskild
hustru, beträffande vilken på av tilli
synsmyndigheten föreskrivet sätt styrkes,
att den försäkrade fullgör honom
åliggande underhållsskyldighet.
Hustrutillägg skall dock icke utgå,
där makan eller den frånskilda hustrun
har förvärvsarbete motsvarande
tre dagot elfer därutöver i veckan eller
själv uppbär daghjälp från erkänd
arbetslöshetskassa.

3 morn, Daghjälp, barntillägg och
hustrutillägg må, såvida omständigheterna
därtill föranleda, helt eller
delvis utgivas i naturaförmåner.

18 §.

Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag. Ej heller må daghjälp
utgivas för annan helgdag, med mindre medlemmen var arbetslös nästföregående
elier efterföljande vardag, eller för dag, för vilken han trots sin arbetslöshet
åtnjuter avlöning.

19 §.

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som önskar komma i åtnjutande
av daghjälp för viss dag, skall den dagen hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen
personligen söka arbete. Är medlemmen avlägset boende
eller skulle av annan anledning skyldigheten att personligen inställa sig bliva
synnerligen betungande för honom eller föreligga eljest särskilda omständigheter,
må denna skyldighet eftergivas honom. Beslut härom meddelas, därest
eftergiften avser viss dag eller visst antal dagar av varje vecka, av arbetsförmedlingsanstalt
och eljest av tillsynsmyndigheten. Intyg, som utfärdats
om arbetsansökan eller om meddelad eftergift därifrån skall, då understöd
sökes, av medlemmen ingivas till kassan.

Intyg, varom---kassans handlingar.

20 §.

1 mom. Såsom daghjälp — — — om dagen.

Daghjälp skall — — — lägre belopp:

1) i fall som följa av första stycket här ovan eller som omförmälas i
3 mom. i denna paragraf eller i 24 § första stycket;

2) till kvinnliga---lämnat medgivande.

Såsom familjeförsörjare---eller adoptant.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

2 mom. Barntillägg utgör 60 öre
om dagen för varje barn, för vilket
sådant tillägg enligt 17 § 2 mom. skall
utgå.

I daghjälp och barntillägg må icke
tillhopa utbetalas högre belopp för
dag än som svarar mot fyra femtedelar
av den i 1 mom. första stycket
angivna arbetsförtjänsten. Måste understödet
på grund härav minskas,
skall barntillägget nedsättas eller helt
innehållas. Summan av daghjälp och
barntillägg må överstiga sex kronor
om dagen.

3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa
i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet
utgående understöd av annan
beskaffenhet än fattigvård, må
daghjälp och barntillägg till honom
utgivas allenast i den mån understödet
icke uppgår till den andel av arbetsförtjänsten,
varom i 1 mom. sägs.

(Utskottets förslag.)

2 mom. Beträffande barntilläggs
och hustrutilläggs belopp gäller vad
därom särskilt stadgas.

I daghjälp, barntillägg och hustrutillägg
må icke tillhopa utbetalas högre
belopp för dag än som svarar mot
fyra femtedelar av den i 1 mom. första
stycket angivna arbetsförtjänsten.
Måste understödet på grund härav
minskas, skall först hustrutillägget
samt därefter, örn det erfordras,
jämväl barntillägget nedsättas eller
helt innehållas. Barntillägg och
hustrutillägg må utgå, även örn summan
av daghjälp och tillägg överstiger
sex kronor om dagen.

3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa
i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet
utgående understöd av annan
beskaffenhet än fattigvård, må
daghjälp, barntillägg och hustrutilllägg
till honom utgivas allenast i den
mån understödet icke uppgår till den
andel av arbetsförtjänsten, varom i 1

mom. sågs.

Kassa äger i sina stadgar föreskriva, att till medlem, vilken uppbär understöd,
som i första stycket nämnts, må utgå daghjälp allenast i den män understödet
icke uppgår till den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen.

4 mom. Erkänd arbetslöshetskassa äger i sina stadgar föreskriva, att daghjälp
icke må utgå till medlem, som på grund av driftinskränkning vid det
företag, där han fortlöpande är anställd, har arbete ett mindre antal dagar
än vid full drift är vanligt.

Har sådan föreskrift icke meddelats, skall vid driftinskränkning det antal
dagar under varje vecka, för vilka han eljest varit berättigad till daghjälp,
minskas med en; dock att tillsynsmyndigheten äger för viss kassa medgiva,
att begränsningen av understödsrätten skall tillämpas endast i det fall, då
arbetsgivaren i förväg kungjort plan för arbetets fortsatta bedrivande.

Den i andra stycket föreskrivna begränsningen av understödsrätten skall
icke ske efter arbetsperiod, som överstiger tjugufyra dagar.

5 mom. Erkänd arbetslöshetskassa skall i sina stadgar intaga erforderliga
bestämmelser till förhindrande av ett ur ekonomiska synpunkter olämpligt
klassval.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd endast
därest han till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå
veckoavgifter, och under villkor tillika att avgifter, motsvarande minst tjugu
veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande
förflutna tolv månaderna.

Därest tillsynsmyndigheten med stöd av 22 § sista stycket föreskrivit inskränkning
i understödsrätten, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att antalet
avgifter, som skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens
inträdande förflutna tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än tjugu,
dock ej lägre än sexton.

Villkoret att visst antal avgifter skall hava erlagts under de närmast före
arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna skall icke gälla, då
medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller arbete för högst tjugufyra
dagar samt omedelbart efter arbetets upphörande ånyo ansöker örn
daghjälp.

I den period av tolv månader, inom
vilken det föreskrivna antalet avgifter
skall vara erlagt, skall icke inräknas
tid, då medlem

fullgjort värnplikstjänstgöring,
intill högst sex veckor före och
högst sex veckor efter barnsbörd avhållit
sig från förvärvsarbete,

på grund av sjukdom varit förhindrad
att åtaga sig arbete, varvid dock,
om medlemmen utfört arbete efter
sjukdomens upphörande, vad nu sagts
skall gälla endast därest sjukdomstiden
blivit styrkt genom intyg av legitimerad
läkare,

bevistat kurs, vartill bidrag utgår
från staten, landsting eller kommun,
eller kurs, vilken tillsynsmyndigheten
förklarat skola jämställas med kurs
som nyss nämnts, dock att för bevistande
av kurs må avräknas högst sex
månader.

Med avseende å nyss omförmälda villkor skall vidare iakttagas, att arbetslösheten,
då medlem frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller
på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet och till följd härav
på grund av bestämmelserna i 15 § första stycket varit avstängd från understöd,
skall anses hava inträtt först vid avstängningstidens slut.

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

I den period av tolv månader, inom
vilken det föreskrivna antalet avgifter
skall vara erlagt, skall icke inräknas
tid, då medlem

fullgjort värnpliktstjänstgöring,
intill högst sex veckor före och högst
sex veckor efter barnsbörd avhållit
sig från förvärvsarbete,

på grund av sjukdom varit förhindrad
att åtaga sig arbete, varvid
dock, örn medlemmen utfört arbete
efter sjukdomens upphörande, vad nu
sagts skall gälla endast därest sjukdomstiden
blivit styrkt genom intyg
av legitimerad läkare,
bevistat kurs, vartill bidrag utgår
från staten, landsting eller kommun,
dock att i detta fall må avräknas högst
sex månader.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Där medlem övergår från klass med lägre daghjälp till klass med högre
daghjälp eller från klass med begränsade försäkringsförmåner till klass med
större sådana förmåner, må daghjälp enligt bestämmelserna i den klass, till
vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter övergången
erlagt avgifter, motsvarande minst sexton veckoavgifter. övergår
medlem däremot till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade försäkringsförmåner,
skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tillämpas
å honom.

3 mom. Har överenskommelse träffats eller medgivande lämnats enligt
vad i 2 mom. sägs, skall vid tillämpning av denna förordning med understöd,
som utgives av kassan, likställas understöd, vilket utgivits av kassa
eller sammanslutning, som överenskommelsen eller medgivandet avser.

4 mom. Vid tillämpning av 1 och 2 mom. må beträffande medlem, som
med mellantider tillhört kassan eller annan erkänd arbetslöshetskassa eller
sammanslutning, som avses i 2 morn., allenast tagas i betraktande avgifter,
som belöpa å tid efter senaste avbrottet i medlemstiden.

22 §.

Daghjälp må---kunnat utgå.

Erkänd arbetslöshetskassa---

Vad sålunda föreskrivits om iakttagande
av karenstid skall icke äga
tillämpning, då medlem, som är berättigad
till daghjälp,

erhåller arbete för högst tjugufyra
dagar,

på grund av sjukdom, barnsbörd,
värnpliktstjänstgöring, bevistande under
högst sex månader av kurs, vartill
bidrag utgår från staten, landsting
eller kommun, eller särskild av tillsynsmyndigheten
med stöd av sista
stycket i denna paragraf meddelad
föreskrift ej kan erhålla daghjälp eller -

avvisar erbjudet lämpligt arbete
och till följd härav enligt bestämmelserna
i 15 § första stycket avstänges
från understöd

samt omedelbart efter arbetets eller
hindrets upphörande ånyo ansöker
om daghjälp.

Innesluter understödsförening,--

äga giltighet.

Vad sålunda föreskrivits om iakttagande
av karenstid skall icke äga
tillämpning, då medlem, som är berättigad
till daghjälp,

erhåller arbete för högst tjugufyra
dagar,

på grund av sjukdom, barnsbörd,
värnpliktstjänstgöring, bevistande under
högst sex månader av kurs, vartill
bidrag utgår från staten, landsting
eller kommun, eller kurs, vilken
tillsynsmyndigheten förklarat skola
jämställas med kurs som nyss nämnts,
eller särskild av tillsynsmyndigheten
med stöd av sista stycket i denna paragraf
meddelad föreskrift ej kan erhålla
daghjälp eller

avvisar erbjudet lämpligt arbete och
till följd härav enligt bestämmelserna
i 15 § första stycket avstänges från
understöd

samt omedelbart efter arbetets eller
hindrets upphörande ånyo ansöker
örn daghjälp.

— regelbundet förekommer.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottets förslag.)

23 §.

Daghjälp må---följande månader.

Ej må —--nittio dagar.

Har medlem---tillgodoräknas honom.

Vid tillämpning av bestämmelser- Vid tillämpning av bestämmelserna
i denna paragraf må i den tid, inom na i denna paragraf må i den tid, inom
vilken den längsta understödstiden vilken den längsta understödstiden

skall beräknas, icke inräknas tid'', då skall beräknas, icke inräknas tid, då

medlem medlem

fullgjort värnpliktstjänstgöring, fullgjort värnpliktstjänstgöring,

intill högst sex veckor före och intill högst sex veckor före och
högst sex veckor efter barnsbörd av- högst sex veckor efter barnsbörd avhållit
sig från förvärvsarbete, hållit sig från förvärvsarbete,

på grund av sjukdom varit för- på grund av sjukdom varit förhindrad
att åtaga sig förvärvsarbete, hindrad att åtaga sig förvärvsarbete,
under högst sex månader bevistat under högst sex månader bevistat
kurs, vartill bidrag utgår från sta- kurs, vartill bidrag utgår från staten,
landsting eller kommun. ten, landsting eller kommun, eller

kurs, vilken tillsynsmyndigheten förklarat
skola jämställas med kurs som
nyss nämnts.

25 §.

Medlem, vars arbetsanställning upphör, skall hos sin arbetsgivare anhålla
örn intyg, utvisande den tid, under vilken medlemmen utfört arbete,
och orsaken till anställningens upphörande. Där medlem ansöker örn daghjälp
på grund av minskning i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränkning,
skall han hos arbetsgivaren anhålla örn intyg rörande antalet arbetsdagar
varje vecka. Erhållet intyg skall, då ansökan om understöd göres,
av medlem överlämnas till kassan, som har att förvara det bland sina handlingar.

38 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Försummelse att---sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

Erkänd arbetslöshetskassa äger dock besluta, att barntillägg skall börja
utgivas från senare tidpunkt, dock senast från och med den 1 januari 1942.

Under tiden från och med den 1 juli 1941 till och med den 30 juni 1942
skall 21 § 1 mom. sjätte stycket hava följande lydelse:

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter övergången
erlagt avgifter, motsvarande minst tio veckoavgifter. Beslutar kassa
höjning av daghjälpsbeloppet för hel klass, äger tillsynsmyndigheten dock,
på ansökan av kassan, medgiva befrielse från villkoret att visst antal veckoavgifter
skall hava erlagts för högre daghjälp, innan sådan daghjälp må utgivas.
övergår medlem till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade
försäkringsförmåner, skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tilllämpas
å honom.

2) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr
265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 6 §§ förordningen den 15 juni 1934
örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor ävensom vid förordningen
såsom bilaga fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

2 §•

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår
med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för
understöd vid arbetslöshet under tid
av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa
varit gällande. Procenttalet
bestämmes i förhållande till
det genomsnittliga daghjälpsbeloppet
samt antalet understödda dagar per
medlem i överensstämmelse med en
vid denna förordning som bilaga fogad
tabell med tillhörande särskilda
bestämmelser.

1 §•

Statsbidrag, som avses i förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) örn
erkända arbetslöshetskassor, utgår till
envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag,
barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag
samt, där kassa beslutat
att hustrutillågg skall utgå, såsom
hustrutilläggsbidrag.

2 §•

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår
med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för
understöd vid arbetslöshet under tid
av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa
varit gällande. Procenttalet
bestämmes i förhållande till
antalet understödda dagar per medlem
i överensstämmelse med en vid
denna förordning som bilaga fogad
tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Barntilläggsbidrag utgår för kalenderår
med belopp, motsvarande sjuttiofem
procent av kassans sammanlagda
utgifter för barntillägg under
året.

6 §•

Antalet årsmedlemmar — — —
med tolv.

Genomsnittliga daghjälpsbeloppet
linder visst år motsvarar sammanlagda
beloppet av för året utbetalad
daghjälp, dividerat med hela antalet
understödda dagar under samma år.
Har daghjälp utgått med mindre än
fyra kronor, skall vid beräkningen av
det genomsnittliga daghjälpsbeloppet
så anses, som örn daghjälpen utgjort
nämnda belopp.

Antalet understödda — — — samma
år.

(Utskottets förslag.)

Barntilläggsbidrag och hustrutillläggsbidrag
utgå för kalenderår med
belopp, motsvarande sjuttiofem procent
av kassans sammanlagda utgifter
för barntillägg och hustrutillågg
under året.

6 §•

Antalet årsmedlemmar — — —
med tolv.

Antalet understödda---sam ma

år.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
(Kungl. Maj.ts förslag.)

Bilaga till förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erlanda arbets lösketskassor.

Antal understödda dagar per medlem	Daghjälpsbidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika antal understödda dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av kronor
4.00	4.25	4.50	4.75	5.00	5.25	5.60	5.75	6.00
1.60	0.0	_	_	_	_	_			_
1.75	5.4	O.o	—	—	—	—	—	_	_
2	9.6	4.7	O.o	—	—	—	'' -	_	_
2.25	13.2	8.5	4.2	0.0	—	—	—	_	_
2.50	16.4	11.7	7.6	3.8	O.o	—	—	—	_
2.75	19.2	14.6	10.6	6.9	3.4	O.o	—	—	—
3	21.7	17.2	13.2	9.6	6.3	3.2	0.0	—	—
3.25	24.0	19.6	15.6	12.1	8.8	5.8	2.9	0.0	—
3.50	26.2	21.7	17.8	14.3	11.1	8.2	5.4	2.7	O.o
3.76	28.1	23.7	19.8	16.4	13.2	10.3	7.6	5.0	2.6
4	30.0	25.6	21.7	18.3	15.1	12.3	9.6	7.1	4.7
4.25	31.7	27.3	23.5	20.0	16.9	14.1	11.5	9.0	6.7
4.60	33.3	28.9	25.1	21.7	18.6	15.8	13.2	10.8	8.5
4.75	34.8	30.5	26.7	23.3	20.2	17.4	14.8	12.4	10.2
5	36.2	31.9	28.1	24.8	21.7	18.9	16.4	14.0	11.7
5.25	37.6	33.3	29.5	26.2	23.1	20.4	17.8	15.4	13.2
5.50	38.9	34.6	30.8	27.5	24.6	21.7	19.2	16.8	14.6
6	41.3	37.0	33.3	30.0	27.0	24.2	21.7	19.4	17.2
7	45.5	41.3	37.6	34.3	31.3	28.6	26.2	23.9	21.7
8	49.2	45.0	41.3	38.0	35.1	32.4	30.0	27.7	25.6
9	52.4	48.2	44.5	41.3	38.4	35.7	33.3	31.0	28.9
10	55.2	51.1	47.4	44.2	41.3	38.6	36.2	34.0	31.9
11	57.8	53.6	50.0	46.8	43.9	41.3	38.9	36.7	34.6
12	60.1	56.0	52.4	49.2	46.3	43.7	41.3	39.1	37.0
13	62.3	58.1	54.5	51.4	48-5	45.9	43.6	41.3	39.2
14	64.3	60.1	56.5	53.4	50.5	47.9	45.5	43.3	41.3
15	66.1	62.0	58.4	55.2	52.4	49.8	47.4	45.2	43.2
16	67.8	63.7	60.1	57.0	54.1	51.5	49.2	47.0	45.0
17	69.4	65.3	61.8	58.6	55.8	53.2	50.8	48.6	46.6
18	70.9	66.8	63.3	60.1	57.3	54.7	52.4	50.2	48.2
19	72.4	68.3	64.7	61.6	58.8	56.2	53.8	51.7	50.0
20	73.7	69.6	66.1	63.0	61.1	57.6	55.2	53.1	51.1
21—26	75.0 \|	70.9	67.4	64.3	61.4 1	58.9	56.5	54.4	52.4

Särskilda bestämmelser:

a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 26, beräknas procenttalet genom att

multiplicera motsvarande procenttal enligt tabellen för 21—26 dagar med —, där n betecknar
antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid andra kombinationer av daghjälp och antal understödda dagar per medlem än sådana,
som direkt framgå ui- tabellen, interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen,
varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd
sker avrundningen uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget
för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 26.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Utskottets förslag.)

Bilaga till förordningen den 15 jani 1934 (nr 205) om statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor.

Antal u nderstödda dagar per medlem	Daghjälps-bidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika antal under-stödda dagar per medlem	Antal understödda dagar per medlem	Daghjälps-bidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika antal under-stödda dagar per medlem	Antal understödda dagar per medlem	Daghjälps-bidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika antal under-stödda dagar per medlem
CO 1 O	0.0	6	30.3	17	70.1
3.25	3.0	7	37.5	18	71.3
3.50	6.0	8	43.5	19	72.2
3.75	8.9	9	48.7	20	73.0
4	11.9	10	53.1	21	73.7
4.26	14.4	11	56.8	22	74.2
4.50	16.9	12	60.0	23	74.6
4.75	19.4	13	62.7	24	74.8
5	21.9	14	65.0	25	74.9
5.25	24.0	15	67.0	26-35	75.0
5.60	26.1	16	68.7

Särskilda bestämmelser:

a) Örn antalet understödda dagar per medlem är större än 35, beräknas procenttalet genom
att multiplicera 75 med —, där n betecknar antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid annat antal understödda dagar per medlem än sådant, som direkt framgår ur tabellen,
interpolera^ lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det erhållna resultatet
avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga örn beräkningen av daghjälpsbidraget
för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 35.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) Förordning
angående beloppet ay barntillägg
och hustrutillägg enligt förordningen
om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas som följer:

Barntillägg enligt förordningen om
erkända arbetslöshetskassor utgör 60
öre om dagen för varje barn, för vilket
sådant tillägg skall utgå enligt
17 § 2 mom. nämnda förordning.
Hustrutillägg, varom i samma moment
förmäles, utgör en krona om dagen.

Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1941.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

B. att motionerna I: 224 och II: 303 måtte anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt;

C. att motionerna I: 225 och II: 301, den sistnämnda såvitt
den hänvisats till lagutskott, i den mån de icke blivit
beaktade genom vad utskottet i det föregående anfört samt
under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd;

D. att motionen 11:302, såvitt den hänvisats till lagutskott,
i den mån den icke blivit beaktad genom vad utskottet i det
föregående anfört, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd; samt

E. att motionerna 11:299 och 11:304, den sistnämnda såvitt
den hänvisats till lagutskott, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 juni 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, lamm, horslund, Linnér, Strand,
Holstenson och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås och Hermansson,
fru Johansson samt herrar Larsson i Östersund, Hagård och Norup.

Särskilt yttrande

av herr Hagård, som anfört:

Vid behandlingen av föreliggande ärende har jag medverkat till det resultat
utskottet nått. Endast i ett avseende har jag haft avvikande mening.
Det har synts mig angeläget, att de försäkrades förmåner inom försäkringens
ram bliva av sådan storlek, alt man ej behöver giva ytterligare bidrag
i annan form efter behovsprövning. Med de anordningar, som utskottet
med avvikelse från Kungl. Maj:ts proposition i olika avseenden föreslagit,
hade man för närvarande enligt min mening bort kunna utesluta den
kompletterande hjälpform, som utgöres av den nu föreslagna hyreshjälpen
från arbetslöshetskommittéerna efter behovsprövning. Utskottet har visser -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

ligen omgärdat denna hjälpform med så stränga restriktioner, att den endast
torde få betydelse i vissa specialfall, men där den kommer att tillämpas
medför den ett förstärkande av splittringen inom den sociala hjälpverksamheten,
en splittring, som redan är tillräckligt besvärande. Man hade i
detta sammanhang bort undvika ett försvårande av de aktuella strävandena
att skapa enhetlighet och reda på detta område.

Reservation

av herr Hagman.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 0 sami. 2 avd. Nr 33.