Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1950 (Utlåtande 1959:L2u33 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1950

Nr 33

Utlåtande angående väckta motioner om viss ändring i bidragsförskottslagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehal t två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av fru HamrinThorell
och herr Sunne och nr 56 i andra kammaren av fröken Höjer och
fröken Elmén.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta om sådana författningsändringar, att bidragsförskott — för det fall
såväl barnets fader som dess moder är skyldig att utgiva underhållsbidrag
— kan utgå med högst 720 kronor för år för var och en av föräldrarna.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen 11:56.

över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver, inhämtat yttrande från statskontoret och socialstyrelsen, varjämte
på utskottets begäran yttrande avgivits av Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund.

Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om bidragsförskott återfinnes i lagen den 11 juni 1943
om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslagen).
Enligt denna lag äger barn, vars fader eller moder enligt rättens beslut eller
skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av
lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, rätt
att, om den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp, av
allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott).
Bidragsförskott utgår emellertid ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller
till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige (1 §). börskottet
utges längst till dess barnet fyller 16 år (2 §). Ansökning om bidragsförskott
prövas, om förskottet avser underhållsbidrag, som barnets fader
är skyldig att utgiva, av barnavårdsnämnden i den kommun där barnets
moder är mantalsskriven och, om förskottet avser underhållsbidrag, som
modern är skyldig utgiva, av barnavårdsnämnden i den kommun där fadern

It i han il till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 2 and. Nr 3.1

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

är mantalsskriven 3 §). Bidragsförskott utgår med det belopp, som den bidragsskyldige
enligt rättens beslut eller avtalet är skyldig utgiva i underhållsbidrag,
dock med högst 720 kronor om året (8 §). För lämnat bidragsförskott
inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, i barnets
rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige (15 §). Kostnaden
för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning härför ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och eu fjärdedel
av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §).

I lagen den 31 maj 1957 om utfyllnad av vissa underhållsbidrag gives
bestämmelser för det fall fader eller moder enligt beslut, som av domstol
meddelats före den 1 april 1957, eller enligt skriftligt, av två personer bevittnat
avtal, som slutits före sagda dag, är pliktig att utgiva underhållsbidrag
till barn och underhållsbidraget icke uppgår till 720 kronor för år räknat.
Barnet äger då av allmänna medel erhålla vad som brister i sist nämnda
belopp. Vad angår administration, utbetalning in. in. gäller i huvudsak samma
bestämmelser som i bidragsförskottslagen.

Historik

Före 1956 avsåg bidragsförskottslagen endast underhållsbidrag, som barnets
fader underlät att betala. Detta år framställdes i proposition nr 20 förslag
om att sådant förskott skulle kunna utgå även i fall, då bidragsskyldigheten
åvilade barnets moder och hon underlät att fullgöra sin skyldighet. I
enlighet med andra lagutskottets förslag (utlåtande nr 3) biföll riksdagen
propositionen. Vid förarbetena till denna lagändring synes ej särskilt ha
uppmärksammats frågan om med vilket belopp bidragsförskott högst skulle
kunna utgå för det fall både fader och moder var skyldiga att utgiva underhållsbidrag
till barnet. Ej heller synes motsvarande fråga ha behandlats
när lagen om utfyllnadsbidrag år 1957 antogs (se prop. nr 139 och andra
lagutskottets utlåtande nr 30). Det kan dock nämnas att föredragande departementschefen
i propositionen anförde följande:

I dagens läge anser jag det angelägnast, att tillgängliga resurser inriktas
på att bistå de sämst ställda inom gruppen ensamstående ogifta och frånskilda
med barn genom att lägga en fast grund under deras ekonomi. Om
man därvid utgår från att ett barn i dagens samhälle skulle behöva minst
60 kronor i underhållsbidrag per månad från den föräldrapart, som inte
sammanbor med barnet, så kan samhället inte tydligare ge den principen
till känna bland föräldrar och myndigheter, som bar till uppgift att bevaka
barnens intressen, än genom ett temporärt ekonomiskt stöd till avveckling
av den bottensats av lägre underhållsbidrag, som regleras av nu löpande,
vanligen gamla avtal och domstolsbeslut. Detta bör ske genom att barnet
tillförsäkras skillnaden mellan bidragsförskottets maximibelopp — här föreslaget
till 60 kronor i månaden — och det bestämda lägre underhållsbidraget

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

i alla de fall, där underhållsbidraget har fastställts före ett visst datum
---.

Ett utfyllnadsbidrag i denna form tar uteslutande sikte på barnets behov---.

Frågan om det i 8 § bidragsförskottslagen angivna maximibeloppet skulle
anses gälla det sammanlagda belopp, varmed bidragsförskott kunde utgå,
där sådant förskott utgick för uteblivet underhållsbidrag från såväl fadern
som modern, blev föremål för prövning av regeringsrätten år 1957. I utslag
den 28 november detta år besvarade domstolens majoritet denna fråga jakande.
Ett regeringsråd var skiljaktig och anförde bl. a.:

Enligt 1 § bidragsförskottslagen avses med bidragsförskott förskott å det
underhållsbidrag som fadern eller modern till ett barn är pliktig men underlåter
att utgiva. Härav följer att, om såväl fadern som modern underlåter
att betala förfallet bidragsbelopp, barnet äger erhålla bidragsförskott
å vart och ett av de båda underhållsbidragen.

Stadgandet i 8 § samma lag rörande det belopp, varmed bidragsförskott
skall utgå, måste för det fall att förskott skall utgå å underhållsbidrag från
såväl fadern som modern enligt sin ordalydelse innebära, att stadgandet gäller
beträffande ettvart av förskotten.

Om, det oaktat, den i stadgandet ingående begränsningsregeln vore avsedd
att gälla beträffande de båda bidragens sammanlagda belopp, skulle ytterligare
bestämmelser vara erforderliga rörande ej mindre fördelningen av
maximibeloppet på de båda underhållsbidragen än även, därest jämlikt 3 §
i lagen olika barnavårdsnämnder hava att — måhända samtidigt — pröva
ansökningarna om bidragsförskott, å vilken av nämnderna det skulle ankomma
att besluta om denna fördelning. Det vore jämväl önskvärt att ett
stadgande funnes till förhindrande av att två nämnder, varandra ovetande,
beviljade samma barn bidragsförskott till ett sammanlagt belopp överstigande
det enligt lagen tillåtna. Då bestämmelser av nyss angiven innebörd
saknas, bör 8 § bidragsförskottslagen icke tolkas annorledes än efter sin
ordalydelse.

Vad angår utfyllnadsbidraget har regeringsrätten i två utslag den 20 februari
1958 intagit den ståndpunkten, att sådant bidrag icke kan utgå med
mindre det sammanlagda bidraget från föräldrarna understiger det i lagen
angivna maximibeloppet, 720 kronor.

Remissyttranden

Statskontoret avstyrker bifall till motionerna och framhåller, att något
uttalat behov av en författningsändring i enlighet med förslaget icke synes
föreligga. Ämbetsverket anför:

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat förekomma för närvarande
i Stockholm endast ett tiotal fall av det slag, motionerna avse, vilket beräknas
motsvara ett hundratal för hela landet. Övervägande antalet barn, som
här äro i fråga, äro omhändertagna av kommunen. Beträffande kommunens
rätt att för omhändertaget barn uttaga ersättning av barnets fader eller

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

moder gäller, att ersättning icke i något fall må uttagas med högre belopp
än 1 000 kronor för år räknat. Därest en ändring i enlighet med motionärernas
önskemål skedde, skulle det alltså bliva möjligt att i vissa fall få ut
högre bidragsförskott, än som sedan skulle kunna återkrävas av för barnet
underhållsskyldig person.

Socialstyrelsen erinrar i sitt yttrande inledningsvis om att det främsta
motivet till 1956 års tidigare nämnda ändring i bidragsförskottslagen torde
ha varit, att möjligheten att erhålla bidragsförskott kan vara av lika stor
betydelse i de fall, där fadern är vårdnadshavare och i denna egenskap vårdare
för barnet, som i det fall där motsatt förhållande råder.

Styrelsen fortsätter:

Ingenting säges i förarbetena om de barn och deras intressen, vilka som
vårdnadshavare har en särskilt förordnad förmyndare och som för sin försörjning
är beroende av underhållsbidrag från både fadern och modern.
Socialstyrelsen tyder detta förhållande så, att existensen av denna grupp av
barn blivit förbisedd. Gruppen finns emellertid, även om den är relativt liten,
och i fall, där båda underhållsbidragen uteblir, har dessa barn vanligen
i högre grad än andra behov av samhällets hjälp i form av bidragsförskott.
I normalfallen förutsättes, att den ena förälderns bidrag till barnets försörjning
kommer barnet till godo i form av personlig omvårdnad eller eljest
i annan form än som underhållsbidrag. I här ifrågavarande fall representerar
underhållsbidragen föräldrarnas hela försörjningsskyldighet gentemot
barnet. Detsamma gäller om bidragsförskottet, när detta ersätter båda underhållsbidragen.
Visserligen kan enligt förenämnda rättsfall bidragsförskott
utgå samtidigt på både faderns och moderns bidrag, men då det sammanlagda
förskottet icke får överstiga 720 kronor per år, det vill säga maximibeloppet
i normalfallen, är barnets behov likväl icke fyllt. Socialstyrelsen
delar motionärernas uppfattning, att rättvise- och rimlighetsskäl talar
för att de barn, varom här är fråga, ges möjlighet till bidragsförskott på
vart och ett av underhållsbidragen från föräldrarna med ett belopp motsvarande
underhållsbidragets storlek, dock högst 720 kronor per år. Det sammanlagda
bidragsförskottet till ett barn bör sålunda kunna uppgå till högst
1 440 kronor per år.

Styrelsen berör härefter de av motionärerna åberopade administrativa
skälen för en lagändring och framhåller att med nuvarande rättstillämpning
handläggningen av bidragsförskottsärenden kan bli ganska komplicerad.
Följande tänkta exempel härpå anföres:

I ett fall, där vårdnaden om barnet är anförtrodd åt en särskilt förordnad
förmyndare, är båda föräldrarna dömda att betala underhållsbidrag,
fadern med 50 kronor i månaden och modern med 40 kronor i månaden.
Modern är mantalsskriven i Ystad och fadern i Kiruna. Bidragsförskott på
faderns underhållsbidrag skall därför sökas hos Ystads barnavårdsnämnd
och förskott på moderns bidrag hos Kiruna barnavårdsnämnd.

1) På ansökan av barnets förmyndare/vårdnadshavare har Ystads barnavårdsnämnd
beviljat bidragsförskott på faderns underhållsbidrag med
50 kronor i månaden för tiden den 1 november 1958—den 30 juni 1959.

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

Underhållsbidraget från modern har influtit regelbundet t. o. m. januari
månad 1959. Februaribidraget uteblir, och i slutet av månaden ansöker
förmyndaren hos Kiruna barnavårdsnämnd om bidragsförskott på moderns
underhållsbidrag.

För att kunna rätt besluta i ärendet måste Kiruna barnavårdsnämnd
veta, att Ystads barnavårdsnämnd förskotterar faderns underhållsbidrag.
Detta förhållande medför nämligen, att underhållsbidraget från modern,
40 kronor i månaden, icke får förskotteras med högre belopp än 10 kronor
i månaden.

2) Behov av bidragsförskott uppstår samtidigt på båda underhållsbidragen.
Förskott på faderns bidrag sökes enligt bestämmelserna hos barnavårdsnämnden
i Ystad och förskott på moderns bidrag hos barnavårdsnämnden
i Kiruna. Då regler saknas beträffande hur stor del av det maximala
bidragsförskottet, 60 kronor i månaden, var och en av nämnderna skall
svara för, måste nämnderna fatta sina beslut i samråd med varandra. När (50X60)

mast till hands synes ligga, att Ystads barnavårdsnämnd beviljar —-

(40X60) =

33 kronor i månaden, och att Kiruna barnavårdsnämnd beviljar —^-

27 kronor i månaden. Andra förfaringssätt är emellertid tänkbara.

3) Fadern har betalat t. o. m. oktober månad 1958, modern t. o. in. december
månad 1958. Båda bidragsförskotten sökes i januari 1959. Rätt till
bidragsförskott på faderns bidrag föreligger alltså för tiden den 1 november
1958—den 30 juni 1959 och på moderns bidrag för tiden den 1 januari—den
30 juni 1959. Detta innebär i fråga om förskottet från Ystad på faderns bidrag,
att det för en fjärdedel av förskottsperioden skall utgå med fullt belopp,
d. v. s. vad fadern enligt domen skall betala, 50 kronor i månaden, och
för tre fjärdedelar av förskottsperioden med ett belopp, reducerat med hänsyn
till det samtidigt löpande förskottet från Kiruna.

Styrelsen uppehåller sig härefter vid de frågor av liknande art, som uppkommer
vid tillämpningen av lagen om utfyllnadsbidrag. Efter att ha konstaterat
att det finnes ett behov att utbetala mer än 720 kronor om året till
sådana barn, till vilka underhållsbidrag utgår från såväl fader som moder,
nämner styrelsen ett exempel på de administrativa problem, som uppkommer
med nuvarande rättstillämpning.

Fadern, som är mantalsskriven i Kiruna, är dömd att betala underhållsbidrag
med (efter senaste generella höjning av familjerättsliga underhållsbidrag)
29 kronor i månaden; modern, som är mantalsskriven i Ystad, är
dömd att betala (efter senaste höjning) 21:75 kronor i månaden. Barnet är
sålunda berättigat till utfyllnadsbidrag med (60—50:75 =) 9:25 kronor i
månaden. Frågan uppstår då, om barnavårdsnämnden i Kiruna eller barnavårdsnämnden
i Ystad skall svara för detta utfyllnadsbidrag, eller om det
skall delas upp mellan de båda nämnderna och i så fall efter vilka grunder.

Styrelsen fortsätter:

Enligt socialstyrelsens mening är det önskvärt, att möjligheterna till utfyllnadsbidrag
för här ifrågavarande barn utvidgas samt att de administrativa
svårigheterna undanröjes, Båda dessa syften vinnes, om man genom -

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

för den ändringen, att lagen skall tillämpas på vartdera underhållsbidraget.
Härigenom garanteras varje till utfyllnadsbidrag berättigat barn av här ifrågavarande
kategori ett minimibelopp till sin försörjning på 1 440 kronor
per år eller 120 kronor i månaden. Då de barn, för vilka underhållsbidraget
endast representerar en del av föräldrarnas försörjningsplikt mot barnet,
är tillförsäkrade minst 60 kronor i månaden, kan det icke anses oskäligt, att
de barn, som här avses, tillförsäkras det dubbla beloppet. En konsekvens
av den föreslagna ändringen blir emellertid, att ej endast sådana barn får
ratt till utfyllnadsbidrag, vilkas sammanlagda underhållsbidrag understiger
120 kronor i månaden, utan även sådana, vilkas sammanlagda bidrag
överstiger detta belopp, förutsatt att det ena bidraget ej uppgår till 60 kronoro
* månaden. Sålunda kommer utfyllnadsbidrag exempelvis att kunna
utga till ett barn, vars fader betalar 300 och modern 40 kronor per månad i
underhållsbidrag, om moderns bidrag blivit fastställt före den 1 april 1957.
Eu sådan möjlighet kan synas gå vida utöver syftet med lagen och därför
icke böra tillåtas. Socialstyrelsen anser emellertid, att detta utfyllnadsbidrag
har samma berättigande som utfyllnadsbidraget i det fallet — ett normalfall
att modern betalar underhållsbidrag med 40 kronor i månaden
och fadern såsom vårdnadshavare för barnet ger det underhåll i annan
form till en kostnad av 300 kronor i månaden. Problemet har emellertid
knappast mer än teoretisk betydelse. Av de sannolikt mycket få barn som
far underhållsbidrag från båda sina föräldrar till ett sammanlagt belopp
överstigande 120 kronor per månad, torde icke mer än något enstaka komma
att fylla förutsättningarna för utfyllnadsbidrag.

Styrelsen tillstyrker bifall till motionen och föreslår samtidigt sådan ändring
beträffande utfyllnadsbidragen, att sådana bidrag, i fall där båda föräldrarna
är pliktiga betala underhåll, skall utgå på vart och ett av underhållsbidragen,
oberoende av det andra.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet tillstyrker bifall till motionerna.
Styrelsen framhåller, att det ökade administrativa besvär, som blivit en
följd av lagens nuvarande tillämpning, icke står i rimlig proportion till frågans
ekonomiska betydelse. Vidare nämner styrelsen, att den grupp barn
det gäller är liten och att flertalet av dessa sannolikt är omhändertagna
enligt barnavårdslagen. Man framhåller, att med ökade bidragsförskottsbelopp
omhändertagande för samhällsvård i vissa fall inte kommer att behöva
tillgripas.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund avstyrker motionerna.
Styrelsen anför, att fall av det slag motionärerna åberopar torde höra till undantagen.
Innan en ändring kommer till stånd anser styrelsen att i allt fall
bör undersökas närmare, om inte en sådan skulle föranleda omprövning av
bidi ags!örskottens maximering också i andra fall än de av motionärerna
åsyftade. Det skulle knappast anses som rättvist eller rimligt att bibehålla
maximeringen vid 720 kronor för det fall endast en bidragsskyldig förälder
finnes och barnet ej vårdas av fadern eller modern. Vad angår frågan om

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

de administrativa problem som uppkommer med nuvarande ordning anför
styrelsen:

I motionerna beröres även frågan om behovet av komplettering i vissa avseenden
av bestämmelserna i bidragsförskottslagen. Beträffande fördelningen
av bidragsförskottens maximibelopp i de fall förskott beviljas för såväl
faders som moders underhållsbidrag torde i princip böra gälla att andelen
bestäms efter den proportion vari ettvart underhållsbidrag står i förhållande
till deras sammanlagda belopp. En sådan regel är enkel att tillämpa
även för det fall att jämlikt 3 § bidragsförskottslagen olika barnavårdsnämnder
har att samtidigt pröva ansökningarna om bidragsförskott. Prövningen
får i sådant fall förutsättas ske efter samråd mellan nämnderna. Mer komplicerat
blir det i de fall prövningen av ansökningarna sker vid skilda tidpunkter,
antingen det är samma nämnd eller olika nämnder som handlägger
ärendena. En omräkning av det först beviljade bidragsförskottet, att
gälla fr. o. m. samma tidpunkt som det senast beviljade, vore i princip att
föredraga, men fråga är om man inte av praktiska skäl kan godtaga den
förenklingen, att det först beviljade bidragsförskottet får utgå med oförändrat
belopp under återstoden av löpande budgetår och det senast beviljade med
högst det belopp som ytterligare erfordras för att bidragsförskotten sammanlagt
skall uppgå till det i lagen bestämda maximibeloppet. Ur kommunalekonomisk
synpunkt saknas i varje fall anledning att eftersträva någon
millimeterrättvisa härutinnan, mycket mindre som det kan bli fråga om
endast ett relativt litet antal fall av detta slag. Styrelsen ifrågasätter om det
inte tills vidare kan överlämnas åt barnavårdsnämnderna att i här avsedda
fall bestämma respektive överenskomma om fördelningen av bidragsförskottsbeloppen
inom ramen för det i lagen bestämda maximibeloppet.

Utskottet

Enligt bidragsförskottslagen äger barn, vars fader eller moder underlåter
att fullgöra sin skyldighet att utge underhållsbidrag, rätt att av allmänna
medel erhålla förskott å underhållsbidraget. Bidragsförskott utgår med det
belopp, som den underhållsskyldige är pliktig att utge, dock med högst 720
kronor om året. För det fall barnet vistas hos annan än föräldrarna och
såväl fadern som modern är skyldig att utge underhållsbidrag, tillämpas
dessa bestämmelser på grund av utslag av regeringsrätten så, att bidragsförskott
beviljas med högst 720 kronor för varje barn.

Motionärerna gör gällande att det vore mest rättvist att det i lagen angivna
maximibeloppet gällde varje underhållsskyldig — icke varje barn.
Enligt motionärernas ståndpunkt bör sålunda bidragsförskott kunna utgå
med högst 1 440 kronor för år, om båda föräldrarna är underhållsskyldiga
till barnet med minst 720 kronor om året vardera.

Under remissbehandlingen har påpekats att motsvarande problem uppkommer
vid tolkningen av lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag.
Enligt denna lag utgår bidrag av allmänna medel i de fall underhållsskyl -

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 dr 1959

digheten fastställts före den 1 april 1957 och icke uppgår till 720 kronor om
året. Bidraget utgår med vad som brister i detta belopp.

De i här nämnda lagar fastställda maximibeloppen har beräknats med
hänsyn till normalfallet att barnet vårdas hos den ena av föräldrarna och
att den andra är skyldig att utge kontant underhållsbidrag. För det fall
ingen av föräldrarna bidrager till barnets försörjning genom att ha barnet
hos sig utan i stället båda är skyldiga att utge underhållsbidrag, kan det
därför synas skäligt att bidragsförskott skall kunna utgå med högre belopp.
Häremot har dock invänts, att det vore mindre lämpligt om samhällets stöd
åt barn i alltför stor utsträckning gjordes beroende av föräldrarnas underhållsskyldighet.
Man har sålunda framhållit, att barn, som vårdas hos särskilt
förordnad förmyndare, skulle komma i sämre läge, om barnet har
endast en förälder, som är skyldig att utge underhållsbidrag, än om barnet
är berättigat till underhållsbidrag från båda sina föräldrar.

Många av de barn som det här är fråga om torde vara omhändertagna
för samhällsvård eller fosterbarnsvård. I det övervägande flertalet fall av
denna typ skulle en lagändring i motionernas syfte antagligen inte medföra
en förbättring av barnets standard. Det är å andra sidan icke omöjligt att
en sådan lagändring skulle medföra att dessa barn behövde omhändertagas
i mindre omfattning än nu.

Även om sålunda vissa skälighetssynpunkter talar för en lagändring i enlighet
med motionernas syfte, är det tveksamt om dessa i och för sig har
sådan styrka att särbestämmelser för de ifrågavarande barnen är behövliga.
Det är emellertid uppenbart, att det nu tillämpade systemet är behäftat
med brister i administrativt hänseende. Särskilt som den kategori barn det
gäller är liten och frågan ur ekonomisk synpunkt av mindre storleksordning,
föreligger därför skäl att överväga en enklare ordning. Vilken väg som
därvid skulle vara den mest ändamålsenliga vill utskottet icke utan närmare
undersökning taga ställning till.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:40 och 11:56
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om undersökning
av möjligheterna att vidtaga lagändringar i ovan berörda
avseenden.

Stockholm den 8 maj 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Carlqvist, fru Svenson*, herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och
herr Lars Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Bengtsson i Varberg*,
Lothigius, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, fru
Eriksson i Ängelholm och fru Svensson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.