Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968 (Utlåtande 1968:L2u28 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

Nr 28

Utlåtande i anledning av motioner om pension till äldre friställd
arbetskraft m. m.

Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner.

1) de likalydande motionerna I: 274 av fru Hamrin-Thorell och herr
Edström samt 11: 344 av herr Hamrin i Kalmar m. fl. I motionerna hemställs
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam
utredning angående möjligheterna att införa ändrade regler för rätt till
förtidspension innebärande att sådan pension efter prövning kan beviljas
äldre personer som en sista utväg när det visat sig omöjligt att lösa deras
problem genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder».

2) de likalydande motionerna I: 276 av herr Larsson, Thor sten, och herr
Mattsson samt II: 340 av herrar Boo och Eriksson i Bäckmora. I motionerna
hemställs »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om åtgärder
för att lösa trygghetsfrågorna för de s. k. hemmadöttrarna, bl. a.
genom mera generösa villkor för förtidspensionering».

3) de likalydande motionerna 1: 405 av herr Holmberg m. fl. och II: 508 av
herr Bohman m. fl. Motionerna innehåller yrkanden dels om en allmän
arbetslöshetsförsäkring, som behandlas i utlåtandet 2LU 1968:26, dels angående
reglerna för förtida pensionsuttag. Motiveringen för yrkandena återfinns
i motionen I: 330.

I fråga om förtida pensionsuttag, som behandlas i detta utlåtande, hemställs
»att gällande regler angående reduktion vid förtida uttag av folkpension
och tilläggspension blir föremål för en sådan översyn att reduktionen
upphör vid 67 års ålder i enlighet med vad i motionerna anförts».

Av motiveringen till yrkandet framgår att motionärernas förslag tar sikte
på arbetskraft, som inte kan beredas annan sysselsättning.

Tidigare behandling m. m.

Förtida pensionsuttag

Ålderspension kan efter framställning från den försäkrade uttagas före
67 års ålder, dock tidigast fr. o. in. den månad den försäkrade uppnår 63
års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl folkpension som tilläggspen -

0112498

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 28

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

sion, har inte rätt till sådant förtida uttag med mindre framställningen avser
båda pensionsandelarna. Pensionsuttaget kan också uppskjutas. Uttages
ålderspensionen i förtid minskas pensionen med 0,8 % för varje månad
som då pensionen börjar uttagas återstår till den månad då den försäkrade
fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande sätt, dock
att hänsyn därvid inte tages till tid efter den månad under vilken den försäkrade
fyller 70 år.

Reglerna om förtida och uppskjutet pensionsuttag tillkom år 1959 inom
tilläggspensioneringen (prop. 1959: 100) och år 1962 inom folkpensioneringen
(prop. 1962:90). En utförlig historik finns intagen i andra lagutskottets
utlåtande 1966:19. Vid behandlingen av prop. 1962:90 anförde
andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1962:27 i denna
del.

Den reduktion av pensionen som enligt förslaget skall göras vid förtida
uttag kritiseras i motionen II: 762, där det yrkas att pensionen alltid skall
utgå utan reduktion fr. o. in. 67 års ålder, vare sig förtida uttag skett eller
ej. Utskottet vill härtill framhålla, att regeln om reduktion respektive ökning
med 0,6 % per månad är grundad på försäkringsmatematiska överväganden;
syftet med regeln är att den enskildes totala ålderspension skall
bli lika stor, oberoende av när pensionen börjar utgå. Motionärernas förslag
skulle därför omotiverat gynna dem som gör förtida uttag i förhållande
till dem som väntar med uttaget till 67 års ålder. I så fall skulle
det vara i stort sett enbart fördelar förenade med förtida uttag, och förslaget
skulle därför i praktiken innebära en sänkning av den allmänna
pensionsåldern till 63 år. Utskottet avstyrker förevarande motionsyrkande.

Vid riksdagarna 1964 — 1967 väcktes motioner med syfte att full pension
skulle utgå från 67 års ålder även vid förtidsuttag. I motionerna år
1966 ifrågasattes om inte rätten till förtidsuttag borde göras beroende av
särskild prövning med hänsyn till den försäkrades hälsa. Riksdagen avslog
motionerna med hänvisning till andra lagutskottet uttalanden år 1962.
Uppslaget om prövning med hänsyn till den försäkrades hälsotillstånd avvisades
också av det skälet att förtida pensionsuttag i så fall skulle få karaktären
av förtidspension (2LU 1964: 41, 1965: 24, 1966: 19 och 1967: 39).

Förtidspensioneringen

Förtidspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen tillkommer
i princip försäkrad under 67 år vars arbetsförmåga på grund av
sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med
minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Beträffande tilläggspensioneringen
krävs dessutom att den försäkrade äger tillgodoräkna sig
pensionspoäng för tid före det år pensionsfallet inträffade. Förtidspension
utgår som hel pension om arbetsförmåga helt saknas eller endast finns i

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

ringa grad. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med avsevärt mer
än hälften ntgår två tredjedelar av hel förtidspension och i övriga fall eu
tredjedel därav. Hel förtidspension är lika stor som ålderspensionen.

Reglerna om förtidspension tillkom år 1962 med lagen om allmän försäkring.
En utförlig redovisning av förarbetena till lagstiftningen finns intagen
i utlåtandet 2LU 1967: 39.

Andra lagutskottet behandlade i det nämnda utlåtandet ett antal motioner
som gick ut på att man skulle söka lösa problemet med försörjningen av
den äldre friställda arbetskraften genom en mer vidsträckt användning av
förtidspensioneringen. Utskottet avstyrkte motionerna med följande motivering.

Utskottet är medvetet om att i synnerhet under senare tid svåra problem
uppstått för den äldre arbetskraften i samband med olika branschers strukturomvandling.
Arbetsmarknadspolitiken är inriktad på att genom olika åtgärder
återföra den friställda arbetskraften till arbetslivet. En del av den
arbetskraft som närmar sig pensionsåldern är emellertid ofta svårplacerad
och förblir därför stundom utan arbete. Detta gäller i synnerhet i glesbygder
där differentieringen inom arbetslivet är ringa. De ekonomiska bidrag
som kan ifrågakomma — ersättning från arbetslöshetskassa, kommunalt
kontantunderstöd och avgångsbidrag — är i olika hänseenden otillräckliga.
Utskottet är därför ense med motionärerna att åtgärder bör vidtas för att
förbättra den ekonomiska situationen för den aktuella gruppen äldre arbetslösa.
Problemet bör emellertid i första hand ses som en arbetsmarknadsfråga
och därför lösas som en sådan. En arbetsmarknadspolitiskt motiverad
stödform är av olika skäl att föredra framför en lösning inom den
allmänna pensioneringen. Bl. a. möjliggör ett arbetsmarknadspolitiskt stöd
att friställd arbetskraft, som av medicinska skäl är arbetsoförmögen, lättare
kan återföras till arbetslivet om arbetstillfällen till följd av ändrade konjunkturer
eller eljest åter skulle öka.

Förra året tillsattes en utredning om kontant stöd vid arbetslöshet. Denna
utredning har i dagarna fått vidgade direktiv. Utredningen skall med förtur
utforma och framlägga förslag till stödformer för äldre arbetstagare som
träffas av särskilda omställningssvårigheter på arbetsmarknaden. Utredningen
har alltså att lösa det problem som ligger till grund för motionerna,
nämligen försörjningen av den äldre ortsbundna arbetskraft som friställts
genom förändringar i näringslivet. Med hänvisning härtill och till vad utskottet
anfört om frågans arbetsmarknadspolitiska karaktär synes man inte
böra överväga någon ändring i reglerna om föx-tidspension.

Utskottets hemställan om avslag på motionerna bifölls av första kammaren
medan andra kammaren biföll en reservation med yrkande om utredning
av reglerna om förtidspension. Sammanjämkning av besluten kunde
ej ske.

I reservationen betonades att åtgärder borde vidtas för att förbättra situationen
för den aktuella gruppen äldre arbetstagare. Problemet kunde enligt
reservanterna i flertalet fall ses som en arbetsmarknadsfråga och lösas som

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

en sådan. Reservanterna noterade att KS A-utredningen erhållit vidgade direktiv
och anförde härom.

Dessa innebär att utredningen med förtur skall utforma och framlägga
förslag till stödformer för äldre arbetstagare, som träffats av särskilda omställningssvårigheter
på arbetsmarknaden. För en mindre del av den överblivna
arbetskraften kan det emellertid bli en otillräcklig åtgärd att tillgripa
kontanta stödbidrag av arbetsmarknadspolitisk karaktär. Enligt utskottets
mening måste man överväga ytterligare åtgärder, särskilt för den äldre
svårplacerade arbetskraft som närmar sig pensionsåldern. Det ligger nära
till hands att satsa på generösare möjligheter att erhålla förtidspension
från den allmänna pensionsförsäkringen. Visserligen kan försäkrad erhålla
förtida uttag av folkpension då han uppnått 63 års ålder, men reduceringsreglerna
beträffande pensionsbeloppet medför i många fall att pensionen
inte förslår att täcka levnadskostnaderna. Motsvarande reducering sker inte
beträffande förtidspension. En reform av detta slag förutsätter att en utvidgning
sker av möjligheten att erhålla förtidspension. Förtidspension
bör alltså kunna medges i vidgad utsträckning i sådana fall där den äldre
arbetskraftens försörjningsproblem inte kan på ett tillfredsställande sätt
lösas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Utvidgning av möjligheterna till förtidspension i enlighet med det anförda
kräver utredning av en hel del problem.

Avslutningsvis underströk reservanterna angelägenheten av en skyndsam
behandling av frågan.

Frågan om förtidspension till hemmadöttrar har behandlats av riksdagen
senast hösten 1967. Utskottet hänvisar till utlåtandet 2LU 1967: 59.

Kontant stöd åt äldre arbetslösa

På grundval av ett delbetänkande av KSA-utredningen har i propositionerna
nr 29 och 30 lagts fram förslag om dels särskilt kontant stöd åt arbetslösa
i åldern 60—66 år, dels förbättringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.
Förslagen avser temporära åtgärder i avvaktan på resultatet
av den pågående KSA-utredningen.

För arbetslöshetsförsäkrade i nämnda ålder förlängs ersättningstiden i
de erkända arbetslöshetskassorna med 300 dagar. Denna förbättring bekostas
till 93 % av staten och 7 % av kassorna. Endast obetydliga avgiftshöjningar
drabbar kassamedlemmarna.

Till arbetslösa i åldern 60—66 år, som har fått stöd genom arbetslöshetsförsäkringen
under längsta möjliga tid, utgår skattepliktigt omställningsbidrag
med 800 kr. i månaden. Arbetslösa i samma ålder, vilka inte har
tillhört arbetslöshetsförsäkringen, får omställningsbidrag efter en väntetid
av två månader från arbetslöshetens början. Bidraget utgår till både den

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968 5

som varit anställd och den som varit egen företagare, under förutsättning
att han har haft sådan förvärvsverksamhet i 24 månader under treårsperioden
närmast före arbetslöshetens början. Den som äger förmögenhet över
100 000 kr. blir inte berättigad till bidrag.

Bidraget skall nedsättas med hänsyn bl. a. till inkomsten av förvärvsarbete
före arbetslösheten och till inkomst av kapital mellan 60 000 och
100 000 kr.

Efter särskild dispens kan stöd ges åt den som har fyllt 55 men inte 60 år
om hans arbetslöshet är en direkt följd av strukturförändring av näringslivet
i orten eller, för företagare, i branschen.

Förbättringarna inom arbetslöshetsförsäkringen innebär att lägsta dagpenning
blir 18 kr. och högsta 50 kr. Statsbidragsskalan görs förmånligare.
Marginalen för överförsäkringsavdrag minskas från Vs till Via av nettoinkomsten
av förvärvsarbete före arbetslösheten.

Stödet åt de äldre arbetslösa föreslås kunna börja utgå den 1 juli 1968.

Propositionerna har behandlats i utskottsutlåtandena SU 1968:64 och
2LU 1968: 27.

På den enskilda arbetsmarknaden finns i LO:s och SAF:s regi en särskild
försäkringsform, AGB-försäkring, som innebär att friställd äldre arbetskraft
kan erhålla visst belopp i avgångsbidrag. I princip gäller att arbetstagare
för att vara bidragsberättigad skall ha fyllt 50 år och ha 10 anställningsår
vid företaget. Bidrag utgår med 100 kr. för varje anställningsår.
Arbetstagare mellan 62 och 67 år kan därutöver få belopp varierande mellan
4 700 kr. och 6 000 kr.

Utskottet

1 förevarande motioner behandlas det försörjningsproblem som föreligger
för äldre arbetskraft, som står utan arbete. Motionerna går ut på att man
skall försöka komma till rätta med problemet genom den allmänna pensioneringen.

I motionerna I: 405 av herr Holmberg in. fl. och II: 508 av herr Bohman
m. fl. föreslås att frågan skall lösas genom en liberalisering av de gällande
reglerna för förtida pensionsuttag. Dessa regler innebär att folkoch
tilläggspension kan lyftas tidigast fr. o. m. den månad den försäkrade
fyller 63 år. Pensionen reduceras därvid med 0,6 procent för varje månad
som återstår till den försäkrade fyller 67 år. Den reduktion som en gång
fastställts består under pensionärens hela livstid. I motionerna framhålles
att det finns fall då arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte kan tillämpas
och att i sådana fall förtida pensionsuttag kan vara enda möjligheten att
ge den arbetslöse en rimlig försörjning. Motionärerna menar att reduktions -

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

regeln, lägger liinder i vägen härför och yrkar att regeln skall överses, så
att reduktionen upphör vid 67 års ålder för sådan arbetskraft som tagit
ut pension i förtid på grund av att den friställts och inte kunnat beredas
annan sysselsättning.

Motioner med samma syfte — dock utan begränsning till viss arbetskraft
— har avslagits vid flera tillfällen. Riksdagen har därvid uttalat att
motionerna inte kunde godtas eftersom ett bifall i realiteten skulle innebära
att pensionsåldern sänktes. Det nu förevarande motionsyrkandet innebär
alltså i praktiken ett krav på sänkt pensionsålder för vissa arbetstagare.
Motionsförslaget kan också ses som ett önskemål om reducerad
förtidspension, frilcopplad från den medicinska bedömning som ligger
till grund för den pensionsformen. Enligt utskottets mening skulle det
stöta på stora svårigheter att med enbart arbetsmarknadspolitiska kriterier
utvälja dem som skulle ha rätt till förtidsuttag med efterföljande rätt till
full pension. Motionärernas förslag kan med hänsyn till det anförda inte
accepteras. Försörjningsproblemen för den äldre arbetskraft som behandlas
i motionerna bör över huvud taget inte lösas genom den allmänna pensioneringen
utan genom en arbetsmarknadspolitisk stödform. Efter det motionerna
väcktes har Kungl. Maj :t — på grundval av ett betänkande av KSAutredningen
— i propositionerna nr 29 och 30 lagt fram förslag om särskilt
kontant stöd för äldre friställd arbetskraft. Arbetslösa i åldern 60—66
år skall antingen kunna få ett särskilt stöd inom arbetslöshetsförsäkringen
eller omställningsbidrag om 800 kr. i månaden. Ett genomförande av propositionernas
förslag löser i huvudsak de försörjningsproblem som tagits
upp i motionerna 1:405 och 11:508. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet det förevarande motionsyrkandet.

Även i motionerna I: 274 av fru Hamrin-Thorell och herr Edström samt
II: 344 av herr Hamrin i Kalmar nr. fl. behandlas försörjningsproblemen föi
äldre arbetslösa. Motionärerna nämner äldre arbetslösa som friställts vid
driftsinskränkningar i industrier, hemmadöttrar och arbetare med påfrestande
arbetsuppgifter. Motionärerna föreslår att förtidspensionering
i vidgad omfattning skall beviljas äldre personer som en sista utväg
när det visat sig omöjligt att lösa deras problem genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. I motionerna begärs att frågan skall skyndsamt utredas.

Enligt gällande bestämmelser utgår förtidspension till den som på grund
av fysisk eller psykisk invaliditet, vanförhet eller annat lyte fått sin arbetsförmåga
nedsatt med minst hälften. Nedsättningen av arbetsförmågan skall
alltså ha medicinsk grund för att förtidspension skall kunna utgå. Därjämte
skall beaktas samtliga omständigheter, som i det enskilda fallet påverkar
vederbörandes möjligheter att utnyttja den återstående arbetsförförmågan
såsom ålder, krafter, utbildning och yrke. Även arbetsmarknads -

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

läget har sin betydelse vid bedömning av rätten till förtidspension. På
orter med differentierat näringsliv finns i allmänhet större möjligheter
att inpassa en handikappad i förvärvslivet än på orter med föga utveckla!
näringsliv. Detta har betydelse även för flyttningsskyldigheten. Kan det
med hänsyn till den försäkrades ålder, familjeförhållanden, fastighetsinnehav
eller andra omständigheter inte skäligen påfordras att han flyttar,
får arbetsmöjligheterna och arbetsförmågan bedömas med hänsyn till förhållandena
på bostadsorten.

Vid fjolårets riksdag väcktes motioner med samma syfte som de aktuella.
Utskottet avstyrkte motionerna och uttalade att försörjningen av
den äldre ortsbundna arbetskraften som blir friställd genom förändringar
i näringslivet borde ses som en arbetsmarknadspolitisk fråga. Utskottet hänvisade
till arbetet inom KSA-utredningen.

Som ovan anförts har på grundval av KSA-utredningens förslag Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att införa särskilda stödformer för äldre arbetskraft.
Det föreslagna stödet är inte begränsat till att avse arbetstagare
utan omfattar även företagare. Stödet blir till storleken i stort sett likvärdigt
med hel förtidspension från folkpensioneringen. Det särskilda stödet
innebär dessutom att vederbörande står till arbetsmarknadens förfogande,
vilket är till fördel för såväl den enskilde som samhället. Enligt
utskottets mening torde motionärernas intentioner bli tillgodosedda vid
ett genomförande av Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det sagda motionerna.

Motionerna 1:276 av herr Thorsten Larsson och herr Mattsson samt II:
340 av herrar Boo och Eriksson i Bäckmora behandlar hemmadöttrarnas
situation. Hemmadöttrar ställs ofta utan arbete, då den de vårdat
antingen avlidit eller tagits in på vårdinrättning. Motionärerna framhåller
att man bör söka placera friställda hemmadöttrar inom vårdsektorn. I vissa
fall är detta inte möjligt och då bör man kunna tillgripa förtidspensionering.
Motionerna mynnar ut i ett yrkande, att riksdagen skall anhålla om
åtgärder för att lösa trygghetsfrågorna för hemmadöttrarna, bl. a. genom
mera generösa villkor för förtidspensionering.

Utskottet instämmer med motionärerna i deras åsikt att hemmadöttrar
bör kunna beredas sysselsättning bl. a. inom vårdområdet. Detta överensstämmer
med det synsätt riksdagen tidigare anlagt, nämligen att arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i första hand skali prövas. Utskottet vidhåller
sin lidigare uttalade uppfattning att hemmadöttrarnas försörjningsproblem
inte bör lösas genom förtidspensionering. De särskilda stödåtgärder för den
äldre arbetskraften som Kungl. Maj:f föreslagit riksdagen är till fördel
även för hemmadöttrarna. I den mån ersättning utgått för skötseln av
föräldrarna bör nämligen omställningsbidrag kunna utgå till en hemma -

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

dotter. Det må därjämte anmärkas att KSA-utredningen har att beakta
hemmadöttrarnas situation under sitt fortsatta arbete. Utredningen skall
nämligen enligt sina direktiv pröva frågan om arbetslöshetsskyddets utsträckande
till grupper, som nu saknar ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, bl. a.
till sådana grupper som inte tidigare haft förvärvsarbete, till vilka hemmadöttrarna
torde hänföras.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även motionerna I:
276 och II: 340.

Utskottet hemställer,

att följande motioner, nämligen

A. I: 274 och II: 344

B. I: 276 och II: 340 samt

C. I: 405 och II: 508, såvitt angår förtida pensionsuttag,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

StockHoIm den 18 april 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s),
Ii Öb i ne tf e (h), fru Hamrin-Thorell (fp)*, herrar Wanhainen (s)*, Erik
Filip Petersson (fp)*, Ivar Andersson (s) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors
(fp)*, fru Ekendahl (s), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s)*,
Ringaby (h), Svensson i Kungälv (s)* och Johansson i Skärstad (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L Beckmans Tryckerier AB - Stockholm