Andra lagutskottets utlåtande nr 25-
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen
den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande
av krigsriskersåttning till sjömän, dels ock en i
ämnet väckt motion.
Genom en den 23 februari 1945 dagtecknad proposition, nr 92, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856)
örn utbetalande av krigsriskersåttning till sjömän.
Härigenom förordnas, att lagen den 15 december 1939 om utbetalande av
krigsriskersättning till sjömän1 skall gälla krigsriskersättning som belöper å
tiden till och med den 30 juni 1946.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en
i anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 485 av
herr Dahlgren m. fl., vari hemställts, att propositionen måtte avslås.
Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd
för lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl motionärerna anfört för sitt
yrkande får utskottet hänvisa till propositionen och motionen.
I lagen den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän stadgas, att krigsriskersättning skall, i den mån Konungen
därom förordnar, av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades
räkning. Enligt lagen äger Konungen förordna, att av krigsriskersättning,
som skall insättas hos postsparbanken, högst hälften skall under
villkor som Konungen bestämmer innestå viss tid, ej över två år.
'' jrr SFS 1944: 113.
Bihang lill riksdagens protokoll 1915. 9 sami. 2 avd. Nr 25. 1
Andia lagutskottets utlåtande nr So -
lhagen gällde ursprungligen krigsriskersättning som belöpte å tiden till och
med den 31 mars 1941. Sedermera har lagens tillämplighet successivt utsträckts,
först genom lagen den 14 mars 1941 (nr 143) att avse krigsriskersättning
som belöpte å tiden till och med den 30 juni 1942 och därefter genom
lagarna den 30 juni 1942 (nr 528), den 30 juni 1943 (nr 463) och den 24
mars 1944 (nr 113) att avse sådan ersättning som belöper å tiden till och
med den 30 juni 1945.
Genom kungörelse den 15 december 1939 (nr 857) lia föreskrifter meddelats
angående lagens tillämpning. Även för dessa föreskrifter har giltighetstiden
utsträckts i den omfattning som nyss angivits.
I kungörelsens 1 § meddelas bestämmelser om insättning av krigsriskersättning
hos postsparbanken. Dessa bestämmelser gälla endast krigsriskersättning
till befälhavare och besättning på svenskt handelsfartyg örn minst 80
registertons nettodräktighet. Enligt bestämmelsernas ursprungliga lydelse föreskrevs,
att om krigsriskersättning för en och samma kalendermånad — efter
avdrag för hyresavgift — uppginge till mer än 50 kronor, överskjutande belopp,
på visst sätt avrundat, skulle av redaren insättas hos postsparbanken
för den ersättningsberättigades räkning. Den nu återgivna paragrafen har
ändrats genom kungörelser den 14 mars 1941 (nr 153) och den 19 juli samma
år (nr 661). Båda ändringarna inneburo uppmjukningar av insättningstvånget.
Enligt paragrafens nuvarande lydelse är det fria månatliga beloppet av krigsriskersättning
utöver hyran höjt till 150 kronor. Där sjömannen så begär,
skall från insättning undantagas ytterligare högst 100 kronor, örn och i den
mån motsvarande belopp av hyran skall på grund av dragsedel utbetalas till
person här i riket eller insättas i svensk bank.
Enligt 6 § i kungörelsens ursprungliga lydelse skulle av belopp, som insattes
hos postsparbanken, hälften regelmässigt innestå intill dess två år förflutit
från insättningsdagen. Denna paragraf upphävdes genom kungörelse
den 15 mars 1940 (nr 149). Därefter ha sålunda sjömännen varit berättigade
att omedelbart lyfta hela beloppet av den krigsriskersättning som insatts hos
postsparbanken.
I 7 § av kungörelsen stadgades ursprungligen, att postsparbanken allenast
såframt synnerliga skäl förelåge finge avsända medel, som enligt kungörelsen
insatts hos banken, till plats utom riket. Genom kungörelse den 30 juni
1943 (nr 464) uppmjukades detta stadgande så att för medlens avsändande
till plats utom riket numera endast erfordras skälig anledning (ej synnerliga
skäl). I fråga om översändande av medel till plats, där sjömannen har sitt
hemvist, gäller överhuvud ej någon inskränkning.
Enligt 14 § i kungörelsen må framställning göras hos Konungen om undantag
från vad som stadgats i 1 g, när särskilda skäl därtill äro. 1 fråga om den
som har hemvist utom riket må enligt 3 § befälhavaren medgiva undantag
från vad i 1 § stadgas, såframt det finnes kunna ske utan menlig inverkan
på förhållandena ombord.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25• 3
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen
anfört följande:
»De skäl, som föranlett tillkomsten av ifrågavarande lagstiftning, torde
alltjämt vara för handen. Anledning till ändring i lagstiftningen synes icke
föreligga. Lagen torde därför böra utsträckas att gälla jämväl krigsriskersättning,
som belöper på tiden den 1 juli 1945—den 30 juni 1946. Därest under
denna tid väsentligt ändrade förhållanden inträda, torde Kungl. Majit
böra taga under övervägande huruvida förordnande enligt lagen alltjämt bör
gälla.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
1939 års lag om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän, vilken för
närvarande gäller i fråga om dylik ersättning för tiden till och med den
30 juni 1945, har varit till stor fördel för sjömännen. De skäl av företrädesvis
social natur, som åberopats för lagen vid dess tillkomst, torde alltjämt vara
förhanden. Med den utformning tillämpningsföreskrifterna — efter verkställda
uppmjukningar — numera ha, torde lagstiftningen icke förorsaka
sjömännen några olägenheter. En lagstiftning av ifrågavarande innehåll synes
sålunda alltjämt böra bibehållas. Utskottet får därför tillstyrka, att lagen
såsom Kungl. Majit föreslagit utsträckes till att gälla krigsriskersättning som
belöper å tiden till och med den 30 juni 1946.
På grund av vad nu anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla propositionen nr 92; samt
B. att motionen 11:485 icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 april 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Holmbäck, Forslund, Olof Carlsson, Hage, Carl Eric
Ericsson*, Hallagård, Hagman* och Uhlén;
från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken, Ryberg*,
Nilson i Eskilstuna, Larsson i Östersund, Andersson i Eskilstuna*, Lundberg i Uppsala
och Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.