Andra lagutskottets utlåtande nr 21 (Utlåtande 1943:L2u21 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1943 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)
om erkända arbetslöshetskassor, m. m., dels ock
väckta motioner örn viss ändring av samma förordning.

Genom en den 26 februari 1943 dagtecknad proposition, nr 66, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)
om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 7, 11 och 18 §§, 21 § 1, 2, 3 och 5 mom. samt
26 och 28 §§ förordningen den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor
1 2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7§-

Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå
såsom medlem skall uteslutas

1) den som---angiven ålder;

5) utländsk medborgare, såvida han icke tillhör stat, med vilken sådan
överenskommelse träffats, som avses i 13 §, eller beträffande vilken Konungen
särskilt förordnat, att medborgare i den staten må kunna erhålla medlemskap.

Utan hinder---såsom medlemmar.

11 §■

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som icke senast vid utgången av
åttonde veckan eller, för kassa med månadsavgifter, andra månaden efter
den tid, å vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan

1 Senaste lydelse av 7, 11 och 18 §§ samt 21 § 1 och 3 morn. se SFS 1941: 494, av 21 §

2 och 5 mom. so SFS 1937: 227 samt av 26 § se SFS 1938: 99.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. ,9 sami. 2 avd. Nr 21. 828

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

antingen erlagt avgift eller belopp som nu sagts eller anmält förhållande,
varå befrielse från betalningsskyldigheten kan grundas, skall anses hava
utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt; dock att kassans styrelse äger med
hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet pröva, huruvida den, som
underlåtit att inom angiven tid anmäla omständighet, varå avgiftsbefrielse
kan grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap.

Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föranleda,
beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva,
att den tidpunkt, då sådan påföljd som i första stycket sägs skall inträda,
bestämmes senast till utgången av tjugusjätte veckan eller, för kassa med
månadsavgifter, sjätte månaden.

Tillsynsmyndigheten må — — — av tillsynsmyndigheten.

18 §.

Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag. Ej heller må daghjälp
utgivas för annan helgdag, med mindre medlemmen var arbetslös nästföregående
eller efterföljande vardag, eller för dag, då han med helt eller delvis
bibehållen avlöning åtnjuter ledighet från arbete, som utförts för annans
räkning annorstädes än i medlemmens hem.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd
endast därest han till kassan erlagt minst femtiotvå veckoavgifter eller tolv
månadsavgifter eller ock till kassan erlagt minst tolv veckoavgifter eller tre
månadsavgifter och därefter fullgjort värnpliktstjänstgöring under så lång
tid, att densamma jämte den tid, för vilken avgifter erlagts till kassan, motsvarar
minst femtiotvå veckor eller tolv månader. Såsom ytterligare villkor
för utgivande av understöd skall gälla, att medlemmen för tid under de
närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna erlagt
minst tjugu veckoavgifter eller fem månadsavgifter.

Därest tillsynsmyndigheten med stöd av 22 § sista stycket föreskrivit
inskränkning i understödsrätten, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att antalet
avgifter, som skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens
inträdande förflutna tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än tjugu
för kassa med veckoavgifter eller fem för kassa med månadsavgifter, dock
ej lägre än sexton för kassa med veckoavgifter eller fyra för kassa med
månadsavgifter.

Villkoret att---örn daghjälp.

I den — — — sex månader.

Med avseende--— avstängningstidens slut.

Där medlem övergår från klass med lägre daghjälp till klass med högre
daghjälp eller från klass med begränsade försäkringsförmåner till klass med
större sådana förmåner, må daghjälp enligt bestämmelserna i den klass, till

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter övergången
erlagt minst sexton veckoavgifter eller fyra månadsavgifter. Övergår medlem
däremot till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade försäkringsförmåner,
skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tillämpas å honom.

2 mom. Har någon---till godo.

Erkänd arbetslöshetskassa---av Konungen.

Tillsynsmyndigheten må---nämnda sammanslutning.

Tillsynsmyndigheten må jämväl medgiva, att medlem, som omedelbart

före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa tillhört annan sammanslutning än
i första, andra eller tredje stycket av detta moment sägs, vid tillämpningen
av det i 1 mom. första stycket första punkten angivna villkoret må tillgodoräknas
avgifter, som han före kassans bildande erlagt till nämnda sammanslutning.

3 mom. Har överenskommelse träffats eller medgivande lämnats enligt
vad i 2 mom. första, andra eller tredje stycket sägs, skall vid tillämpning
av denna förordning med understöd, som utgives av kassan, likställas understöd,
vilket utgivits av kassa eller sammanslutning, som överenskommelsen
eller medgivandet avser.

5 mom. Medlem må vid tillämpning av denna paragraf allenast tillgodoräknas
avgift, som erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot
avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem,
eller för tid, då han med helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit ledighet
av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd.

26 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall upptaga fasta medlemsavgifter dels för
tid, då medlem för annans räkning mot avlöning användes till arbete, som
utföres annorstädes än i medlemmens hem, dels ock för tid, då han med
helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjuter ledighet av annan anledning
än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd.

Örn de---örn understödsföreningar.

Föreskrives i--— anses skäligt.

28 §.

Av erkänd--— för honom.

Styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten, äger för uppdragets
fullgörande uppbära arvode från statsverket med belopp, som bestämmes av
tillsynsmyndigheten. _

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

2) Förordning

angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934
(nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934 om
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

5§-

Förvaltningsbidrag utgår för kalenderår dels med ett i förhållande till
antalet årsmedlemmar i kassan under året beräknat belopp (medlemsbidrag),
dels ock med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot,
som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Medlemsbidrag utgår till kassa, som enligt stadgarna upptager veckoavgifter,
med fyra kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som
icke överstiger 3,000, med tre kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,
som överstiger 3,000 men icke 25,000, och med två kronor per
årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som överstiger 25,000. Till kassa,
som upptager avgifter för månad eller längre tidsperiod, utgår medlemsbidrag
med två tredjedelar av nu angivna belopp; på framställning av kassa
äger dock Konungen medgiva, att medlemsbidraget må höjas intill belopp,
beräknat enligt bestämmelserna i första punkten.

7 §•

Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott efter ansökan. Kassa må dock
efter varje kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag,
som skäligen kan antagas belöpa å kvartalet. När särskilda skäl därtill
äro må efter tillsynsmyndighetens beprövande efter varje kvartals slut till
kassa utbetalas intill hela beloppet av det statsbidrag, som belöper å
kassans utgifter för barntillägg och hustrutillägg under kvartalet, samt intill
nio tiondelar av medlemsbidrag och daghjälpsbidrag, som skäligen kunna
antagas belöpa å kvartalet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Bestämmelserna i 5 § andra stycket andra punkten skola i fråga örn statsbidrag,
som belöper å tiden intill den 31 december 1947, icke äga tillämpning
i fråga örn erkänd arbetslöshetskassa, som registrerats såsom understödsförening
eller erkänd arbetslöshetskassa före den 1 juli 1943.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft de
före propositionens avlämnande inom riksdagen väckta motionerna 1:132 av

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1937: 228.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

herr Velander oell II: 205 av herr Hagård. I motionerna, vilka äro likalydande,
hemställes, att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring
i 28 § första stycket förordningen örn erkända arbetslöshetskassor att orden
»efter förslag av kassan» utgå.

Eftersom det i motionerna gjorda ändringsförslaget ej har direkt samband
med någon i propositionen berörd fråga, komma propositionen och
motionerna att i det följande behandlas för sig.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit
till stöd för sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionen.

Inledning.

De i propositionen framlagda ändringsförslagen hava tillkommit efter
framställningar från socialstyrelsen.

I skrivelse den 9 juni 1942 har socialstyrelsen framhållit, att ändringar
visat sig erforderliga i fråga örn vissa av de författningsbestämmelser, som
reglera de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet. Förslag till sådana
ändringar i förordningarna örn erkända arbetslöshetskassor och örn statsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor hava framlagts i skrivelsen.

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse hava, efter remiss, avgivits av stats
kontoret, statens arbetsmarknadskommission, försäkringsinspektionen, socialvårdskommittén,
svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige
och de anställdas centralorganisation (Daco). Försäkringsinspektionen yttrar
sig dock allenast rörande det under IA i det följande omförmälda spörsmålet.

Socialstyrelsen har vidare i anslutning till framlagt förslag till anslagsäskanden
inom styrelsens förvaltningsområde för budgetåret 1943/44 ifrågasatt
viss omläggning av gällande system för revision i fråga örn de erkända
arbetslöshetskassorna.

Yttrande över socialstyrelsens förslag i denna del har avgivits av statskontoret.

Slutligen har socialstyrelsen i skrivelse den 28 december 1942 föreslagit
ändring av 7 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor i syfte att bereda
utlänningar ökade möjligheter att erhålla medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa.

Över detta förslag hava yttranden avgivits av statskontoret, statens arbetsmarknadskommission,
socialvårdskommittén, svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen i Sverige.

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet, i den mån detsamma
ej beröres här nedan, hänvisa till propositionen.

6 < Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfort:

»Erfarenheterna vid tillämpningen av gällande bestämmelser rörande den
statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen hava föranlett socialstyrelsen att
— trots att endast relativt kort tid förflutit sedan nämnda bestämmelser
undergingo förändringar i ett flertal hänseenden — framlägga förslag örn
vissa ytterligare jämkningar däri. Ehuru det bör eftersträvas att under
nu rådande förhållanden i så ringa utsträckning som möjligt ändra försäkringens
bestämmelser, särskilt med hänsyn därtill att ökade kostnader
böra undvikas, finner jag mig dock med hänsyn till de skäl, som socialstyrelsen
anfört till stöd för sina ändringsförslag, beredd att på en del
punkter förorda jämkningar i gällande författningar.»

Föreslagna författningsändringar.

I. Vissa ändringar av det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Gällande bestämmelser.

Enligt 21 § 1 mom. första stycket arbetslöshetskasseförordningen må erkänd
arbetslöshetskassa utgiva understöd till medlem endast därest han till
kassan överhuvud erlagt avgifter, motsvarande minst 52 veckoavgifter (det
s. k. icke tidsbestämda avgiftsvillkoret), och under villkor tillika att avgifter,
motsvarande minst 20 veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före
arbetslöshetens inträdande förflutna 12 månaderna (det s. k. tidsbestämda
avgiftsvillkoret). Nämnda tolvmånadersperiod kan i vissa fall förlängas enligt
föreskrifter i fjärde stycket av samma moment; sålunda skall, bland annat,
icke inräknas tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring. Erlagda avgifter
få tillgodoräknas medlem endast för tid, då han haft arbete.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har i två olika hänseenden föreslagit ändringar med avseende
å det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, därvid styrelsen emellertid inledningsvis
framhållit, att ändringarna icke syftade till att öka den risk, som
försäkringen vore avsedd att täcka. De avsåge närmast att möjliggöra en
anpassning efter vissa förhållanden, som aktualiserats först under den senare
tiden.

A. Rätt för medlem att tillgodoräkna värnpliktsvecka såsom avgiftsvecka
1 det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har beträffande det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret framhållit,
att värnpliktstid kunde förhindra en medlem i arbetslöshetskassa att uppbygga
understödsrätt. Det kunde sålunda, i synnerhet under nuvarande
förhållanden, inträffa, att åtskilliga år hunne förflyta, innan en medlem, som
varit inkallad till värnpliktstjänstgöring, fullgjort inbetalningen av de i detta
villkor stipulerade femtiotvå veckoavgifterna.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. •

Styrelsen Ilar vidare anfört bl. a.:

Det icke tidsbestämda villkoret har icke i någon högre grad karaktären
av ett försäkringsobjektskriterium utan har huvudsakligen uppställts för
att säkra kassornas ekonomi och samtidigt knyta medlemmarna fastare till
kassan. Ur dessa synpunkter synes det knappast föreligga något hinder
att företaga en ändring i lagstiftningen av innebörd, att värnpliktsvecka
får tillgodoräknas såsom betalad vecka. Syftet att knyta medlemmarna
fastare till kassan torde nämligen i tillräcklig grad kunna tillgodoses
genom en bestämmelse, att ett visst mindre antal veckoavgifter skall ha
erlagts före värnpliktstidens början. Likaså torde den av ändringen föranledda
kostnadsökningen komma att stanna vid ett, per kassemedlem
räknat, skäligen obetydligt belopp. En inom socialstyrelsen företagen undersökning
har givit vid handen, att ökningen av understödsbeloppet icke
kommer att överstiga en procent och sannolikt kommer att stanna vid
mindre än en halv procent. De ekonomiska konsekvenserna av ändringen
skulle i så fall inskränka sig till en ökning av i genomsnitt Vr—Va_ öre per
veckoavgift och en ökning av det statliga understödsbidraget av mindre an
en procent. En kostnadsökning av denna storleksordning har ingen som
helst praktisk betydelse för avgiftssättningen i de olika kassorna.

Socialstyrelsen har, under hänvisning till det sålunda anförda, föreslagit,
att värnpliktsvecka skall få tillgodoräknas medlem såsom betalad vecka vid
tillämpning av det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, under förutsättning
att minst 12 veckoavgifter eller — beträffande kassor med månadsbetalning —
minst tre månadsavgifter erlagts till kassan före värnpliktstjänstgöringens
böljan.

Socialstyrelsen har även berört spörsmålet, huruvida icke värnpliktsvecka
skiiligen borde få räknas medlem tillgodo såsom arbetad och avgiftsbetalad
vecka jämväl vid tillämpningen av det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Styrelsen
har emellertid på anförda skäl ej funnit lämpligt föreslå någon författningsändring
härutinnan.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag såvitt angår det icke tidsbestämda
avgiftsvillkoret tillstyrkes i samtliga remissvar med undantag av svenska
arbetsgivareföreningens. Jämväl tre reservanter inom statens arbetsmarknadskommission
*) avstyrka förslaget.

En reservant inom arbetsmarknadskommissionen1 2) förklarar sig tillstyrka förslaget
endast i vad det avsåge beredskapstjänstgöring.

En reservant inom sociälvårdskommittén3), som framhåller att genomförandet
av förslaget icke vore förenligt med strävandena att i görligaste mån trygga
kassornas ekonomi, anser att detsamma i varje fall borde begränsas att avse
andra till värnpliktstjänstgöring inkallade kassemedlemmar lin sådana, som
fullgöra sin första tjänstgöring.

Svenska arbetsgivareföreningen anför:

År 1941 genomfördes vissa förändringar i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor,
varigenom nya hjälpformer tillskapades och nya grunder för

1) Herrar Andersson, Brodén och Carell.

a) Herr Thomson.

8) Herr Hagård.

0 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

daghjälpsbidrag infördes, vilket allt medförde, att statsverket belastades med
betydligt ökade kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Nu föreliggande
förslag innebär vissa ytterligare ökningar i statsverkets kostnader för nämnda
försäkring, hedda i sammanhang med de av 1941 års lagstiftning betingade
kostnadsökningarna, föreligger anledning till betänksamhet även mot dessa
till synes ej alltför betydande utgiftsökningar. Det statsfinansiella läget
nödvändiggör, att största möjliga sparsamhet iakttages, och att till följd
därav för närvarande ej absolut nödvändiga reformer, vilka medföra ökade
kostnader, ställas på framtiden.

Förslaget örn rätt för medlem att i viss utsträckning tillgodoräkna värnpliktsvecka
som avgiftsvecka innebär ett fortskridande på den av lagstiftaren
vid den senaste lagändringen inslagna vägen att på försäkringsprincipens
bekostnad utöka understödsmomentet i arbetslöshetsförsäkringen. Föreningen
finner varje sådant steg betänkligt. De nuvarande reglerna örn fullgjorda
avgiftsveckor kunna icke rubbas i inskränkande riktning utan att garantierna
för att medlemmen tillhör försäkringens naturliga verksamhetsområde minskas.
Redan i den nuvarande lagstiftningen är sörjt för att den inkallade icke i
försäkringsh än seen de är sämre ställd efter militärtjänstgöringens slut än
före densamma.

Den aktuella situationen på arbetsmarknaden låter det knappast framstå
såsom särskilt önskvärt, att uppluckring sker i bestämmelserna örn viss tids
avgiftsbetalning. Yad speciellt de inkallades intressen beträffar, vill föreningen
erinra örn att genom lag örn förbud mot arbetstagares avskedande

1 anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. är sörjt för att inkallad arbetare
kort efter utryckningen må återfå sitt civila arbete.

Därest lagändring trots de skäl, som sålunda tala däremot skulle komma
till stånd, anser föreningen, att den ej bör ha avseende å den första värnpliktstjänstgöringen.

Det av socialstyrelsen diskuterade spörsmålet, huruvida kassemedlem
borde få tillgodoräkna sig värnpliktsvecka såsom avgift svecka
även vid uppfyllande av det tidsbestämda avgiftsvillkoret har föranlett
uttalanden i flera yttranden.

Föredragande departementschefen har i denna del anfört:

»Det i det föregående berörda spörsmålet örn rätt för medlem av erkänd
arbetslöshetskassa att räkna sig värnpliktsvecka till godo såsom betalad
vecka har avseende å såväl det tidsbestämda som det icke tidsbestämda
avgiftsvillkoret. Såvitt angår förstnämnda villkor har socialstyrelsen icke
ansett sig kunna tillstyrka att värnpliktsvecka får tillgodoräknas, då ett
sådant förfarande enligt styrelsens mening skulle innebära ett avsteg från
försäkringens grundläggande principer. En motsatt ståndpunkt har styrelsen
däremot intagit i fråga örn tillgodoräknandet med avseende å det icke tidsbestämda
avgiftsvillkoret. Såsom villkor för sådant tillgodoräknande har
styrelsen dock ansett sig böra föreslå, att ett visst antal avgifter — 12 veckoavgifter
eller tre månadsavgifter — skall hava erlagts före värnpliktstidens
början. Därmed syntes önskemålet att ersättningsrätt skulle förbehållas
medlemmar, som vore något så när fast knutna till kassan, bliva tillgodosett.
Ändring av arbetslöshetskasseförordningen i enlighet med socialstyrelsens
förslag skulle enligt styrelsens åsikt icke hava någon praktisk betydelse

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

för avgiftssättningen i kassorna och komme icke att föranleda ökning av
det statliga understödsbidraget av någon nämnvärd betydelse — mindre
än en procent.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes i flertalet yttranden. Några röster hava
dock höjts för att endast sådan militärtjänst skulle få tillgodoräknas, som
icke utgjorde s. k. första tjänstgöring. I ett yttrande — det av svenska
arbetsgivareföreningen avgivna — avstyrkes förslaget.

För egen del kan jag icke finna, att de i viss mån ökade möjligheter att
uppfylla det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, vilka innefattas i socialstyrelsens
förslag, skulle få de betänkliga konsekvenser, som svenska arbetsgivareföreningen
velat göra gällande. Även efter ett genomförande av de
föreslagna ändringarna skulle tillräckliga garantier finnas, att medlemmarna
tillhöra försäkringens naturliga verksamhetsområde, och de ökade kostnaderna
äro, såsom socialstyrelsen påvisat, relativt obetydliga. Att vid ett
genomförande av socialstyrelsens förslag göra undantag för den s. k. första
tjänstgöringen synes mig knappast tillräckligt motiverat.

I yttrandena har även diskuterats det av socialstyrelsen avvisade förslaget
örn rätt att tillgodoräkna värnplikts vecka såsom betalad vecka jämväl med
avseende å det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Även örn, på sätt försäkringsinspektionen,
landsorganisationen och Daco anfört, vissa skäl tala för att
de båda avgiftsvillkoren böra jämställas i det hänseende, varom nu är fråga,
finner jag mig, i varje fall för närvarande, icke böra framlägga något förslag
i sådan riktning. Ett genomförande av de ifrågasatta bestämmelserna även
beträffande det tidsbestämda avgiftsvillkoret skulle nämligen med säkerhet
föranleda ökade kostnader. Härtill kommer, att en så ingripande ändring
av försäkringen icke torde böra genomföras, innan resultatet av socialvårdskommitténs
pågående arbete blivit framlagt.

Yad som anförts i det föregående har föranlett förslag till ändring av
första stycket i 21 § 1 mom.»

B. Särskilda bestämmelser för tillämpningen av det icke tidsbestämda
avgiftsvillkoret vid nybildning av erkänd arbetslöshetskassa.

Gällande bestämmelser.

21 § 2 mom. förordningen om erkända arbetslöshetskassor innehåller i
sitt tredje stycke den bestämmelsen, att tillsynsmyndigheten äger medgiva,
att medlem, vilken omedelbart före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa varit
medlem i sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp, som icke
antagits till erkänd arbetslöshetskassa, skall få vid tillämpning av 21 § tillgodoräknas
avgifter, vilka han erlagt till nämnda sammanslutning.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har framhållit, att det icke tidsbestämda villkoret uppfyllde
bland annat ändamålet att knyta medlemmarna fastare till kassan. Det erforderliga
antalet avgifter måste därför sättas så högt, att medlemmens
möjlighet att lämna kassan under god arbetstillgång och att därefter åter -

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

inträda först då en försämring i hans sysselsättningssituation syntes sannolik
praktiskt taget bleve utesluten. Ur denna synpunkt kunde det nu gällande
antalet av 52 veckoavgifter icke anses för stort.

Styrelsen Ilar därefter anfört följande:

Vad sålunda anförts rörande det icke tidsbestämda avgiftsvillkorets syfte
att upprätthålla ett kontinuerligt medlemskap äger givetvis icke giltighet
vid nybildning av erkänd arbetslöshetskassa. I dylika fall fullföljer det icke
tidsbestämda avgiftsvillkoret huvudsakligen syftet att säkra kassans ekonomi.
I någon mån tjänar det även såsom ett kriterium på att medlemmen tillhör
arbetslöshetsförsäkringens naturliga verksamhetsområde. Ur sistnämnda synpunkt
synes kravet på avgiftsbetalning under viss tid väl kunna ersättas
med ett ådagaläggande, att medlemmen före kassans bildande haft försäkringsbart
arbete under ett visst antal veckor. Yad åter kassans ekonomi
beträffar, är det uppenbart, att denna kan tillgodoses lika väl genom en
begynnelsefond som genom kravet på ett visst antal verkställda veckoinbetalningar
per medlem.

Vid kassans start synes man sålunda, därest åtgärder av nyss angiven
art vidtagas, kunna avstå från det icke tidsbestämda avgiftsvillkorets krav
på 52 veckoinbetalningar, utan att syftet med detta villkor därför åsidosättes.

De medlemmar, som kollektivt ansluta sig till en nybildad erkänd kassa,
hava i regel bakom sig ett långvarigt medlemskap i det förbund, som
bildat kassan ifråga. Nuvarande bestämmelser medgiva, att en medlem
av ett förbund, som stadgeenligt utbetalat arbetslöshetsunderstöd, vid
prövning av båda avgiftsvillkoren för erhållande av understöd i en senare
tillkommen erkänd arbetslöshetskassa äger tillgodoräkna sig till förbundet
erlagda kontingenter. I sådant fall gäller sålunda medlemsavgiften till förbundet
jämväl såsom godkänd avgift vid det tidsbestämda avgiftsvillkoret.
Förhållandet är alltså, att en medlem, som under minst ett års
tid tillhört ett förbund, som haft egen arbetslöshetskassa, omedelbart efter
den erkända arbetslöshetskassans start kan uppbära understöd från denna
kassa, under det att en medlem, som tillhört ett förbund, vilket icke haft
egen arbetslöshetskassa, måste inbetala minst 52 veckoavgifter till den erkända
kassan, innan han blir understödsberiittigad. Då avgiftsskyldigheten
i förbund utan arbetslöshetskassa endast i ringa mån skiljer sig från avgiftsskyldigheten
i förbund med dylik kassa, synes denna stora skillnad i understödshänseende
knappast motiverad. Kontingenter, erlagda till det stiftande
förbundet, böra tillerkännas samma vitsord, vare sig detta förbund haft egen
arbetslöshetskassa eller icke.

Socialstyrelsen har betonat, att det sålunda anförda hade avseende endast
å det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret. Av flera skäl borde gällande bestämmelser
rörande det tidsbestämda villkoret bibehållas. Vid prövning av
sistnämnda villkor borde alltså hänsyn tagas endast till kontingenter, som
erlagts till förbund med egen arbetslöshetskassa. Medlemmar, som tidigare
tillhört förbund utan egen arbetslöshetskassa, borde sålunda aldrig bliva
understödsberättigade i den erkända kassan, förrän de efter inträdet fullgjort
de prestationer, som stadgades i det tidsbestämda villkoret.

Vad den förut omförmälda begynnelsefonden anginge måste vid dess beräknande
hänsyn tagas därtill, att understödsrätt i nu ifrågavarande fall
uppkomme först sedan medlemmen efter inträdet i den erkända kassan

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

uppfyllt det tidsbestämda villkorets fordringar. Med hänsyn därtill borde
ifrågavarande fond uppgå till ett belopp, som per medlem i genomsnitt
minst motsvarade ett antal avgifter, som vore lika med 52, minskat med
det antal avgifter, som erfordrades enligt det tidsbestämda villkoret. Örn
det sistnämnda antalet vore 20, skulle sålunda kassans begynnelsefond behöva
uppgå till lägst ett belopp, motsvarande 32 veckoavgifter per medlem.

Ytterligare syntes man böra kräva obligatorisk anslutning till kassan av
samtliga försäkringsbara medlemmar av det stiftande förbundet.

Med hänvisning till vad sålunda anförts har socialstyrelsen föreslagit, att
styrelsen skulle erhålla befogenhet att medgiva, att medlem, som omedelbart
före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa varit medlem i den fackliga organisation,
som tagit initiativet till bildande av kassan, vid tillämpning av det
icke tidsbestämda avgiftsvillkoret skulle få räkna sig tillgodo såsom erlagda
avgifter de kontingenter, som han före den erkända arbetslöshetskassans
bildande erlagt till organisationen. Styrelsen hade för avsikt att vid utövandet
av denna befogenhet uppställa de villkor, som förut angivits.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes av arbetsmarknadskommissionen, statskontoret,
socialvårdskommittén, landsorganisationen och Dåvö men avstyrkes
av svenska arbetsgivareföreningen och två reservanter inom arbetsmarknadskommissionen
1).

Föredragande departementschefen har anfört:

»Socialstyrelsens nu ifrågavarande förslag rörande tillgodoräknande—vid
nybildning av erkänd arbetslöshetskassa — i fråga örn det icke tidsbestämda
avgiftsvillkoret av avgifter, vilka under den närmast föregående tiden erlagts
till den fackliga organisation, som tagit initiativet till kassans bildande,
synes mig lämpligt och jag vill därför tillstyrka detsamma. Krav torde
därvid böra uppställas på obligatorisk anslutning till den erkända kassan
av samtliga försäkringsbara medlemmar i det stiftande förbundet samt därpå
att kassans ekonomi tryggas genom en begynnelsefond, beräknad på sätt
socialstyrelsen föreslagit.

Såsom socialstyrelsen framhållit torde däremot gällande bestämmelser —
enligt vilka endast sådana avgifter få tillgodoräknas, vilka omedelbart före
inträdet i den erkända kassan erlagts till sammanslutning för meddelande
av arbetslöshetshjälp — böra bibehållas såvitt angår det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

De nya bestämmelserna i ämnet torde böra införas i ett nytt fjärde stycke
i 21 § 2 mom. Vid tillämpning av desamma synes vad nu i ärendet förekommit
böra gälla såsom direktiv för socialstyrelsen. Av de nya bestämmelserna
föranledes formell jämkning av 21 § 3 mom.»

'') Horrar Andersson och Brodén.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

II. Jämkning beträffande reglerna för tillgodoräknandet av

erlagd avgift.

Gällande bestämmelser.

Enligt 21 § 5 mom. förordningen örn erkända arbetslöshetskassor må
medlem av sådan kassa vid prövning av avgiftsvillkoren tillgodoräknas allenast
avgift, som erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot
avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem,
eller för tid, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjutit avlöning.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har till en början anfört, att omfattningen av det arbete, som
borde krävas för att medlemmen skulle anses vara försäkringsbar, icke reglerades
enbart av det tidsbestämda avgiftsvillkorets utformning. Därvidlag
ingrepe nämligen de i kassornas stadgar intagna bestämmelserna rörande
det antal arbetstimmar eller arbetsdagar per vecka, som krävdes för att
veckoavgift skulle få tillgodoräknas. Denna bestämmelse hade utformats
olika inom de skilda kassorna. För att avgift skulle kunna tillgodoräknas
medlem krävdes nämligen icke, att han arbetat samtliga arbetsdagar i veckan.
Styrelsen hade beträffande en kassas stadgar godtagit till och med den bestämmelsen,
att veckoavgift skulle få tillgodoräknas medlem för vecka, under
vilken han icke arbetat längre tid än en dag, d. v. s. minst åtta timmar.

Utformningen av bestämmelserna örn den arbetstid, som erfordrades för
att avgiftsvecka skulle få tillgodoräknas, vore av icke oväsentlig betydelse
för kassornas ekonomi. Genom lagändring år 1941 hade minimiantalet
veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret nedsatts från 26 till 20 (respektive
från 20 till 16 för säsongfack). Denna ändring hade medfört en betydande
ökning av utgifterna för daghjälpen. Kassornas möjligheter att
nedsätta den arbetstid per vecka, som fordrades för att avgiftsvecka skulle
få tillgodoräknas, borde med hänsyn härtill beskäras.

Det syntes lämpligt att ställa bestämmelserna örn antalet avgiftsveckor
och antalet arbetstimmar per vecka i viss relation till varandra. Därest
stadgarna innehölle bestämmelse örn minst 26 veckoavgifter, syntes man ej
böra vidtaga någon begränsning av här ifrågavarande slag. Den arbetstid
per vecka, som i andra fall borde krävas för att avgiftsvecka skulle få tillgodoräknas,
borde i anslutning till vad förut anförts bestämmas till minst 16
timmar.

I anslutning till det sålunda anförda har socialstyrelsen föreslagit, att
erkänd arbetslöshetskassa vid tillämpningen av det tidsbestämda avgiftsvillkoret
icke skall få tillåtas räkna med lägre antal avgiftsveckor än tjugusex,
såvida icke kassan i stadgarna intagit föreskrift örn att avgiftsbetalad
vecka endast får tillgodoräknas medlem, som under veckan arbetat minst
sexton timmar för annans räkning eller som trots sin arbetslöshet åtnjutit
avlöning för minst sexton timmar under veckan.

De sålunda föreslagna reglerna syntes socialstyrelsen icke behöva föranleda
någon ändring av gällande lagbestämmelser, eftersom ifrågavarande

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

förhållanden hitintills endast reglerats genom bestämmelser i kassornas
stadgar. Det vore tillfyllest med ett tillrättaläggande uttalande av departementschefen
till statsrådsprotokollet.

Såsom övergångsbestämmelse torde böra gälla, att de kassor, vilka i sina
stadgar intagit bestämmelser, som strede mot de angivna riktlinjerna, skulle
senast vid det ordinarie sammanträde, som ägde rum närmast efter den
1 januari 1943, fatta beslut örn ändring av stadgarna i enlighet med de nya
reglerna.

I förevarande sammanhang har socialstyrelsen omnämnt, att vid bildandet
av erkända arbetslöshetskassor för personer, tillhörande sådana yrkeskategorier
där i allmänhet månadslön komme till användning, under senare år
fråga uppstått, vilken arbetstid som skulle erfordras för att erlagd avgift
skulle få tillgodoräknas medlem i dylik kassa. Lagstiftningen hade nämligen
tagit sikte på kassor med veckoavgifter och icke uttryckligt berört rätten
att tillgodoräkna månadsavgifter.

Socialstyrelsen har nu föreslagit, att författningstexten skall uttryckligen
omnämna månadsavgift och att för rätt att tillgodoräkna sådan skall gälla,
att avlöning uppburits för minst 10 dagar under månaden.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag hava tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remisssvaren.

Föredragande departementschefen har anfört:

»Det antal arbetstimmar eller arbetsdagar per vecka, som kräves för att
erlagd veckoavgift skall få tillgodoräknas medlem av erkänd arbetslöshetskassa,
regleras icke genom något stadgande i gällande författning utan allenast
genom bestämmelser därom i kassornas stadgar. Yad dylika bestämmelser
innehålla utövar ett visst inflytande på kassornas ekonomi. En kort
kvalificerande arbetstid per vecka föranleder nämligen därtill, att det tidsbestämda
avgiftsvillkoret blir lättare att uppfylla, varigenom antalet understödsberättigade
medlemmar ökas. Den merutgift, som föranledes därav,
täckes icke av den ökning av antalet erlagda avgifter, som givetvis uppstår.
Socialstyrelsens med hänsyn till anförda förhållanden framlagda förslag, att
antalet avgiftsveckor i det tidsbestämda avgiftsvillkoret och antalet arbetstimmar
per vecka, som erfordras för att avgiftsvecka skall få tillgodoräknas,
skola ställas i viss relation till varandra synes mig lämpligt. Enligt förslaget
skall en kassa icke få räkna med lägre antal avgiftsveckor vid ti 11-lämpning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret än 26, därest ej i kassans
stadgar intagits föreskrift därom, att såsom avgiftsbetalad vecka skall anses
allenast sådan vecka, under vilken arbete utförts eller avlöning eljest åtnjutits
under minst 16 timmar. Såsom socialstyrelsen framhållit torde ändring av
gällande författningsbestämmelser emellertid icke erfordras för genomförande
av regler av nu angivet innehåll.

Finnas för närvarande i en kassas stadgar bestämmelser, vilka strida mot

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

vad sålunda föreslagits, synes beslut så snart det låter sig göra böra fattas
av vederbörande kassa rörande ändring av stadgarna. Föreskrift härom i
författningen torde emellertid icke erfordras.

Vad i det föregående anförts örn veckoavgifter synes, på sätt socialstyrelsen
föreslagit, i fråga om kassor, vilkas medlemmar i allmänhet avlönas
med månadslön, böra ersättas med bestämmelser örn att arbete skall hava
utförts under eller avlöning eljest uppburits för minst 10 dagar under månaden.
Detta dagantal motsvarar närmast 16 timmar per vecka.

I anslutning härtill torde, i enlighet med vad socialstyrelsen jämväl föreslagit,
bestämmelserna i 11 § samt 21 § 1 mom. första, andra och sjätte
styckena förordningen örn erkända arbetslöshetskassor böra ändras så, att
månadsavgifter däri uttryckligen omnämnas.»

lil. Vissa ändringar av 18 § och 21 § 5 moni. förordningen om
erkända arbetslöshetskassor.

Gällande bestämmelser.

Enligt 18 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor må daghjälp
icke utgivas till medlem för »dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter
avlöning».

I 21 § 5 mom. samma förordning stadgas, såsom förut nämnts, att medlem
av erkänd arbetslöshetskassa vid prövning av de olika avgiftsvillkoren
må tillgodoräkna sig, bland annat, »tid, för vilken han trots sin arbetslöshet
åtnjutit avlöning».

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har beträffande bestämmelsen i 21 § 5 mom. anfört, att en
bokstavlig tolkning därav gåve vid handen, att även sådan tid, då medlem
med bibehållande av viss del av lön åtnjöte ledighet på grund av sjukdom,
värnplikt eller barnsbörd, finge tillgodoräknas honom. Denna tolkning kunde
givetvis icke godtagas, bland annat på grund av att den icke överensstämde
med bestämmelsens huvudsyfte att utgöra ett kriterium på att medlemmen
vore ett lämpligt försäkringsobjekt. Det syntes med anledning härav erforderligt
att i angivna lagrum direkt utsäga, att bestämmelsen icke hade avseende
å sådan tid, som nyss nämnts. I detta sammanhang torde även det
mindre lyckliga uttrycket »trots sin arbetslöshet» böra utbytas mot en lämpligare
formulering. Det syntes nämligen oegentligt att såsom arbetslös beteckna
en person, som innehade anställning, såsom fallet vore exempelvis
då en person åtnjöte semester.

I samband med den föreslagna ändringen av 21 § 5 mom. syntes även
uttrycket »dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning» i
18 § böra omformuleras.

Yttrandena.

I yttrandena har ej framställts någon saklig erinran mot socialstyrelsens
förslag.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 15

Föredragande departementschefen har ansett socialstyrelsens förslag böra
genomföras.

I samband med ändringen av 21 § 5 mom. har företagits en formell
ändring i 26 § första stycket.

IT. Tillsättande av gemensam revisor för de erkända
arbetslöshetskassorna.

På sätt framgår av årets statsverksproposition (V huvudtiteln, punkten
3) har departementschefen, i anledning av hemställan från sqcialstyrelsen,
föreslagit nyinrättande av en revisorsbefattning, placerad i lönegrad Ex 21,
för handhavandet av den ekonomiska kontrollen över de erkända arbetslöshetskassorna.
En gemensam revisor, utsedd av tillsynsmyndigheten, skall
sålunda ersätta de revisorer — för varje kassa en revisor jämte suppleant —
vilka jämlikt föreskrifter i 28 § arbetslöshetskasseförordningen skola utses
av tillsynsmyndigheten.

Förslaget i statsverkspropositionen föranleder jämkningar dels i 28 § förordningen
örn erkända arbetslöshetskassor och dels i 5 § första stycket
förordningen örn statsbidrag till sådana kassor.

T. Ökade möjligheter för utlänningar att erhålla medlemskap i erkänd

arbetslöshetskassa.

Gällande bestämmelser.

I 13 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor stadgas, att Konungen
under förutsättning av ömsesidighet äger ingå överenskommelse med främmande
stat, att medborgare i denna skall vid tillämpningen av förordningen
likställas med svensk medborgare. I 7 § 5) samma förordning föreskrives,
att utländsk medborgare icke äger rätt till medlemskap i svensk erkänd
arbetslöshetskassa med mindre han tillhör stat, med vilken sådan överenskommelse
träffats, som avses i 13 §. Tillhör utlänningen stat, med vilken
dylik överenskommelse föreligger, äger han emellertid samma rätt som svensk
medborgare att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa. Han kan sålunda i dylika
fall icke förvägras inträde på grund av att han är utländsk medborgare.

Socialstyrelsens förslag.

I arbetslöshetskasseförordningen borde enligt socialstyrelsens mening införas
bestämmelser av sådan innebörd, att kassorna berättigades att såsom
medlemmar antaga även utländska medborgare i stat, som Konungen bestämde,
utan att särskild överenskommelse med angivna stat träffats. Meningen
därmed vore således icke, att kassorna i förekommande fall skulle
vara skyldiga att tillerkänna sådana utlänningar medlemskap. En sådan
ordning finner socialstyrelsen för sin del icke lämplig eller påkallad. Å andra
sidan läge det i sakens natur, att den ifrågasatta anordningen icke borde få
föranleda rubbning av de nuvarande reglerna, som uppenbarligen grundade
skyldighet för svensk erkänd kassa att såsom medlem godkänna därtill kvali -

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

ficerad medborgare i stat, med vilken slutits ömsesidighetsöverenskommelse
enligt 13 §.

Enligt socialstyrelsens åsikt kunde erforderlig författningsändring lämpligast
ske genom ändring av 7 § första stycket 5) i förordningen.

Yttrandena.

Mot socialstyrelsens förslag har erinran i princip ej framställts.

Föredragande departementschefen har ansett förslaget böra genomföras.

TI. Ändrade grunder för förvaltningsbidraget (medlemsbidraget) till

kassor med månadsavgifter.

Gällande bestämmelser.

Enligt 5 § förordningen örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
utgår statligt förvaltningsbidrag med ett belopp, som, bortsett från det till
omfattningen obetydliga så kallade arvodesbidraget, uteslutande bestämmes
av antalet årsmedlemmar i kassan. Ifrågavarande bidrag, som benämnes
medlemsbidrag, utgår med fyra kronor per årsmedlem för de 3,000 första
medlemmarna, med tre kronor per årsmedlem för de 22,000 följande och
med två kronor per årsmedlem för det antal medlemmar, som överstiger
25,000.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har i sin skrivelse den 9 juni 1942 framhållit, att i sådana
kassor, där uppbörd med hänsyn till medlemmarnas avlöningsförhållanden
företoges varje vecka, en vidlyftig förvaltningsorganisation erfordrades med
redogörare på de platser, där kassans medlemmar vore bosatta, och med
redogörarna underordnade uppbördsmän å olika arbetsplatser eller olika avdelningar
av större företag. Vid en dylik relativt kostsam organisation
medförde de gällande beräkningsgrunderna för medlemsbidraget, att detsamma
såsom regel väsentligt understege de faktiska kostnaderna för förvaltningen.
Av de hittills registrerade kassorna vore samtliga, utom två, av
denna karaktär. Under den senaste tiden hade emellertid flera sammanslutningar
av i viss mån annan karaktär än de, som hittills rekryterat de
erkända arbetslöshetskassorna, beslutat bilda sådana kassor. Inom dessa
sammanslutningar, som omfattade andra förvärvsgrupper än industriarbetare,
torde arbetslösheten i allmänhet vara av relativt ringa omfattning. Medlemmarnas
avlöningsförhållanden vore också sådana, att uppbörd av medlemsavgifterna
borde kunna företagas månadsvis. Under dylika omständigheter
borde redogörarnas och uppbördsmännens arbete som regel bliva mindre
omfattande än vid kassor med veckoavgiftsuppbörd. För kassor av denna
karaktär borde därför förvaltningskostnaderna bliva väsentligt lägre än för
övriga kassor. I något fall skulle det till och med kunna förekomma, att
kostnaderna understege medlemsbidraget.

Det syntes med anledning därav påkallat att i 5 § statsbidragsförord -

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

ningen intaga en kompletterande bestämmelse, som möjliggjorde, att medlemsbidraget
i dylika fall bättre anpassades efter de verkliga förvaltningskostnaderna.
Vid utformningen av kompletteringsbestämmelsen borde hänsyn
alltfort tagas till kassans medlemsantal, så att en liten kassa finge
högre bidrag per medlem än en större. Detta åstadkommes enklast genom
att fastställa medlemsbidraget för ifrågavarande kassor till viss kvotdel av
vad som skulle utgå enligt gällande bestämmelser. Socialstyrelsen ansåge
skäligt, att denna kvotdel i normala fall sattes till två tredjedelar.

Omständigheterna i det särskilda fallet kunde emellertid föranleda, att
medlemsbidrag skäligen borde utgå med högre belopp, trots att kassan använde
sig av månadsuppbörd. Så vore exempelvis förhållandet beträffande
hotell-, kafé- och restauranganställdas kassa, där uppbörden och understödsverksamheten
i hög grad komplicerades genom drickspenningssystemet och
genom att medlemmarna vore utspridda på ett stort antal arbetsplatser med
ett fåtal medlemmar på varje plats. Det syntes sålunda erforderligt att
hålla vissa möjligheter öppna till avvikelser från den ifrågasatta bestämmelsen.
Detta kunde lämpligen ske genom en bestämmelse, att Konungen på
därom gjord framställning skulle få medgiva, att medlemsbidrag jämväl i
här avsedda fall finge utgå med högre belopp än två tredjedelar av det sedvanliga
medlemsbidraget.

Då avgifterna i kassor, som redan påbörjat eller som inom den närmaste
framtiden bomme att påbörja sin verksamhet, fastställts med utgångspunkt
från nuvarande grunder för medlemsbidraget, vore det enligt socialstyrelsens
åsikt icke skäligt att omedelbart tillämpa de nya bestämmelserna
på dessa kassor. En viss icke alltför kort övergångstid syntes sålunda böra
stadgas för sådana kassor, som redan registrerats som understödsförening
eller erkänd arbetslöshetskassa före ikraftträdandet av den ifrågasatta bestämmelsen.
För dylika kassor syntes bestämmelsen lämpligen böra tilllämpas
först beträffande statsbidrag för det kalenderår, som följde närmast
efter det år, under vilket bestämmelsen varit i kraft under fem år.

Yttrandena.

Mot socialstyrelsens förslag hava statskontoret, socialvård skommittén och
landsorganisationen icke haft något att erinra.

Arbetsmarknadskommissionen finner det föreliggande materialet vara alltför
knapphändigt för att kommissionen därpå skulle kunna grunda ett bestämt
omdöme. Två reservanter*) ville tillstyrka under det att en reservant* 2)
ville avstyrka förslaget.

Daco avstyrker på anförda skäl förslaget.

Förslaget har icke föranlett något yttrande av svenska arbetsgivareföreningen.

Föredragande departementschefen har anfört:

»En arbetslöshetskassa, i vilken uppbörd av avgifter sker månadsvis, torde
otvivelaktigt som regel hava lägre förvaltningskostnader än kassor med vecko *)

Herrar Andersson och Brodén.

2) Herr Malmström.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 21.

828 43 2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

uppbörd. Socialstyrelsens förslag rörande minskning av statsbidragets storlek
i fråga om kassor av förstnämnda slag finner jag därför rättvist och
lämpligt. Enär emellertid, på sätt såväl socialstyrelsen som Daco påpekat,
fall kunna förekomma, då omkostnaderna, trots att månadsuppbörd tillämpas,
äro av ungefär samma storleksordning som lios kassor med veckouppbörd,
är en dispensregel på sin plats. Kungl. Majit bör därför hava befogenhet att,
efter därom gjord framställning, medgiva, att medlemsbidraget beträffande
kassa, som upptager avgifter för månad eller längre tidsperiod, skall höjas
intill belopp, beräknat enligt de för kassor med veckouppbörd gällande bestämmelserna.
—

Nu ifrågavarande förslag föranleder ändring av 5 § andra stycket förordningen
örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. En icke alltfort kort
övergångstid synes emellertid, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
socialstyrelsen föreslagit, böra fastställas beträffande arbetslöshetskassor,
som påbörjat sin verksamhet innan de i det föregående föreslagna nya bestämmelserna
trätt i kraft.»

TII. Ändrade grunder för förskott å statsbidrag.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 7 § statsbidragsförordningen äger kassa efter varje kvartals slut
utbekomma högst tre fjärdedelar av det statsbidrag, som skäligen kan antagas
belöpa å kvartalet. En fjärdedel av det beräknade statsbidraget innehålles
sålunda för att utbetalas först sedan den slutgiltiga ansökningen örn statsbidrag
för året blivit i vederbörlig ordning behandlad.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har framhållit, att det, sedan medlemmarna i en del kassor på
grund av det rådande krisläget drabbats av arbetslöshet i stor omfattning,
visat sig, att kassornas behov av likvida medel icke kunnat helt tillgodoses
med tillämpning av gällande bestämmelser. Det syntes därför styrelsen
erforderligt, att den därstädes angivna förskottsmarginalen i viss mån vidgades.

Det syntes emellertid icke lämpligt, att de enskilda kassorna skulle äga
ovillkorlig rätt att erhålla högre förskott. De hittills gällande bestämmelserna
rörande förskott å statsbidrag borde därför fortfarande gälla som
huvudregel. Därutöver borde till 7 § göras sådant tillägg, att tillsynsmyndigheten
tillerkändes rätt att, då särskilda skäl därtill förefunnes, vid varje
kvartals slut till erkänd arbetslöshetskassa utbetala intill hela beloppet av
det statsbidrag, som belöpte å kassans utgifter för barntillägg och hustrutillägg,
samt intill nittio procent av det medlemsbidrag och daghjälpsbidrag,
som skäligen kunde antagas belöpa å kvartalet.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran i remissvaren.
Svenska arbetsgivareföreningen har dock icke gjort något uttalande i nu föreliggande
hänseende.

Föredragande departementschefen har funnit förslaget tillfredsställande och
ansett det böra genomföras.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 19

Mot socialstyrelsens förslag, att medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall
under viss förutsättning få tillgodoräkna sig värnpliktsvecka såsom betalad
vecka vid tillämpningen av det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, hava vissa
betänkligheter yppats i de över förslaget avgivna yttrandena. Det har sålunda
bland annat gjorts gällande, att ett genomförande av förslaget skulle medföra,
att understödsmomentet i arbetslöshetsförsäkringen skulle utökas på bekostnad
av försäkringsprincipen, och att förslaget ej vore förenligt med strävandena
att i görligaste mån trygga kassornas ekonomi. Fastän kostnadsökningarna för
staten ej komme att bliva alltför betydande, förelåge även ur statsfinansiell
synpunkt anledning till betänkligheter mot den föreslagna ändringen. I några
yttranden har den åsikten uttalats, att ändringen i varje fall ej borde avse den
första värnpliktstj änstgöringen.

Under nuvarande förhållanden kan det inträffa, att åtskilliga år hinna förflyta,
innan en medlem, som varit inkallad till värnpliktstjänstgöring, fullgjort
det såsom förutsättning för understödsrätt stipulerade avgiftsvillkoret att han
erlagt 52 veckoavgifter. Eftersom detta arbetsförhinder varken är beroende av
medlemmen själv eller av läget på arbetsmarknaden, finner utskottet det skäligt,
att viss lättnad beredes beträffande kravet på avgiftsbetalning såvitt angår det
icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Den av socialstyrelsen föreslagna förutsättningen för att medlem skall få rätt
att tillgodoräkna sig värnpliktsvecka såsom betalad vecka, nämligen att han
före värnpliktstjänstgöringens början erlagt minst 12 veckoavgifter (eller 3
månadsavgifter), torde i erforderlig grad tillgodose kravet på att medlemmen
är någorlunda fast knuten till kassan. Även efter ett genomförande av den föreslagna
ändringen finnas tillräckliga garantier för att medlem, som kommit i
åtnjutande av lättnaden i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, tillhör arbetslöshetsförsäkringens
naturliga verksamhetsområde. Den relativt obetydliga
kostnadsökningen synes ej böra föranleda, att en eljest lämplig författningsändring
icke kommer till stånd.

Yad särskilt beträffar spörsmålet, huruvida ändringen bör avse även den
s. k. första tjänstgöringen, kan ifrågasättas, örn icke den föreslagna lättnaden
skulle komma att få den största betydelsen för sådana kassamedlemmar, som
fullgöra sin första tjänstgöring. Medlemmar i äldre åldersklasser torde nämligen
oftare redan hava fullgjort det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret. Med
hänsyn härtill finner utskottet skäl ej föreligga för en begränsning av den
föreslagna lättnadens tillämpningsområde med avseende å värnpliktstjänstgöringens
art.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet tillstyrka det i propositionen
framlagda förslaget beträffande rätt för medlem i arbetslöshetskassa att till
godoräkna värnpliktsvecka såsom avgiftsvecka i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Övriga genom propositionen framlagda förslag föranleda ej till någon erinran
av utskottet.

Utskottet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Motionerna.

Enligt 28 § första stycket förordningen om erkända arbetslöshetskassor
skall en ledamot i styrelsen för sådan kassa jämte suppleant för honom »efter
förslag av kassan» utses av tillsynsmyndigheten. I förevarande motioner har,
såsom förut nämnts, hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta den
ändringen att de citerade orden utgå ur författningstexten.

Under förarbetena till förordningen yttrades i ett i januari 1933 avgivet
sakkunnigförslag, som lades till grund för proposition i ämnet (nr 209/1933,
till vilken sakkunnigförslaget fogats såsom bilaga), att det redan med hänsyn
till sättet för beräkning av statsbidraget till arbetslöshetskassorna torde vara
lämpligt, att det allmänna i styrelsen ägde en representant, som kunde direkt
följa utvecklingen av kassornas verksamhet. Alldeles bortsett från det sätt,
varpå statsbidraget beräknades, torde det emellertid med tanke på det betydande
allmänna intresse, som vore förenat med den verksamhet för avhjälpande
av arbetslöshetens följder, varom här vore fråga, vara önskvärt, att
varje tillgänglig möjlighet till effektiv tillsyn tillvaratoges. Beträffande ifrågavarande
styrelseledamots befogenheter borde det vara tillräckligt, örn tillsynsmyndigheten
genom honom kunde få sina synpunkter framförda örn hur
olika ärenden borde principiellt behandlas. I särskilt anmärkningsvärda fall
kunde tillsynsmyndigheten också på denna väg erhålla kännedom om styrelsens
beslut, och tillsynsmyndigheten hade då på grund av sina allmänna befogenheter
möjlighet att inskrida och påfordra rättelse.

De sakkunniga föreslogo, att styrelseledamoten skulle utses av tillsynsmyndigheten
efter förslag av kassan.

I yttrande över de sakkunnigas förslag anförde socialstyrelsen, att tillsynsmyndigheten
vid val av styrelseledamot borde frigöras från beroende av
något av kassan uppgjort förslag. Liknande synpunkter uttalades av Överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Norrbottens län samt svenska arbetsgivareföreningen.
Svenska byggnadsträarbetareförbundet hemställde däremot,
att kassorna borde erhålla rätt att själva utse samtliga ledamöter i sina styrelser.
— Departementschefen ansåg det vara ur många synpunkter synnerligen
lämpligt, att tillsynsmyndigheten finge rätt att utse en ledamot i varje
kassas styrelse. Den omständigheten att nämnda ledamot skulle utses efter
förslag av kassan föranledde ej att tillsynsmyndigheten skulle vara bunden
av att välja inom förslaget, utan tillsynsmyndigheten hade full frihet att utse
annan person, örn så ansåges lämpligt.

Till stöd för sitt ändringsyrkande hava motionärerna i huvudsak anfört
följande: Tillsynsmyndighetens representant borde alltid låta sig angeläget
vara att med kraft tillvarataga det allmännas synpunkter och borde städse
känna sig företräda tillsynsmyndigheten. Han borde utöva en sträng kontroll
över att kassans styrelse noga följde vederbörande författningar och att
slöseri med allmänna medel icke förekomme. Vid sådant förhållande tedde
det sig onekligen mycket egendomligt att den styrelse, vars verksamhet skulle

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 21

kontrolleras, skulle äga upprätta förslag vid val av kontrollanten. — Visserligen
vore tillsynsmyndigheten icke bunden av det av kassan framlagda förslaget
utan ägde gå utanför detsamma. Emellertid vore det uppenbart, att ett
sådant avsteg från kassans förslag lätteligen tolkades som en prickning av den
föreslagne och att tillsynsmyndigheten därför icke utan synnerligen starka
skäl avveke från förslaget. Redan härigenom bleve myndigheten i viss mån
bunden, vilket finge anses vara synnerligen olämpligt. Man kunde i detta sammanhang
icke heller underlåta att konstatera, att tillsättandet av tillsynsmyndighetens
representanter i de olika kassorna hittills hade ett markant
drag av ensidighet i avseende å personvalet. Det vore uppenbart att styrelsernas
egna förslag fått utöva ett avgörande inflytande. — Den föreslagna
centraliseringen av revisionen av arbetslöshetskassornas verksamhet torde
vara fullkomligt berättigad med hänsyn till den erfarenhet man haft av
kassornas hittillsvarande verksamhet. Emellertid kunde det ifrågasättas, örn
denna åtgärd vore tillfyllest. Kassornas styrelser hade att under sin verksamhet
ständig fatta ståndpunkt till frågor, i vilka det allmänna hade ett betydande
intresse utav att handläggningen skedde i enlighet med författningen
och dess anda, och i sådant hänseende torde en centraliserad revision näppeligen
kunna utöva tillräckligt inflytande. I stället vore det av vikt att tillsynsmyndighetens
representant i kassans styrelse finge en sådan ställning,
att han med betryggande självständighet kunde företräda det allmännas synpunkter.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande från socialstyrelsen, varjämte svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen i Sverige beretts tillfälle att yttra sig
över desamma. Socialstyrelsen och nämnda sammanslutningar hava inkommit
med yttranden, vilka — med uteslutande av socialstyrelsens yttrande
bilagda yttranden från 20 arbetslöshetskassor — såsom bilagor A—C finnas
fogade vid detta utlåtande. Utskottet får hänvisa till innehållet i bilagorna.

Av berörda 20 arbetslöshetskassor avstyrka samtliga utom en bifall till
motionärernas hemställan.

Anordningen med en statlig representant i styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa
utgör ett led i tillsynsmyndighetens övervakning av kassornas verksamhet.
Uppenbarligen är det av vikt, att denne representant besitter praktisk
erfarenhet inom verksamhetsområdet för den kassa, i vars styrelse han
skall ingå såsom ledamot. Kassans förslagsrätt med avseende å personvalet
synes ägnad att få fram ur denna synpunkt lämpliga kandidater. Erforderliga
garantier mot missbruk av förslagsrätten torde ligga i tillsynsmyndighetens
befogenhet att vid sitt val av representant gå utom kassans förslag. På grund
härav och då vid tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna icke, såvitt
visats, yppats några menliga följder för kontrollen över arbetslöshetskasserörelsen,
finner utskottet ej påkallat, att ändring vidtages i bestämmelsen, att det allmännas
representant i styrelsen för arbetslöshetskassa skall utses efter förslag
av kassan.

Utskottet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Utskottets hemställan.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna 1:132 och II: 205 icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander, Olof
Carlsson, Mannerskantz, Hage och Holmbäck;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Hallagård,
Holm, fru Johansson, herrar Lundgren, Hagård och Jansson i Hällefors.

Reservation

beträffande 21 § 1 mom. och 28 § i förslaget till förordning angående
ändring i vissa delar av förordningen örn erkända arbetslöshetskassor av
herrar Wistrand, Löfvander, Mannerskantz, Hallagård och Hagård, vilka
anfört:

Förslaget örn rätt för medlem av arbetslöshetskassa att räkna sig värnpliktsvecka
till godo såsom betalad vecka innebär, att man på försäkringsprincipens
bekostnad utökar understödsmomentet i arbetslöshetsförsäkringen.
Ett sådant förfarande är icke förenligt med strävandena att i görligaste
mån trygga kassornas ekonomi. Det kan icke heller anses som rättvist,
då därigenom en viss grupp av värnpliktiga beredes en förmån, till vilken
någon motsvarighet ej finns för övriga värnpliktiga. Kostnadsökningen
medför dessutom höjning av statsbidraget. Skäl kunna emellertid anföras
för att medlem under beredskapstjänstgöring medgives sådan rätt, men
denna bör ej ha avseende å den första värnpliktstjänstgöringen. Såsom
förutsättning för rätt för medlem att tillgodoräkna värnpliktsvecka såsom
betalad vecka bör därför föreskrivas, att medlemmen tidigare fullgjort så
lång tids värnpliktstjänstgöring, som genomsnittligen motsvarar första tjänstgöring.
I fall då medlem varit helt eller delvis befriad från första tjänstgöring
bör dock denna befrielse skäligen räknas honom tillgodo även i förevarande
avseende,

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

I anslutning till den skärpta kontroll över arbetslöshetskassorna, som
chefen för socialdepartementet ansett nödvändig och som givit anledning
till förslaget örn fullständig omläggning av kassornas revision, ha motionerna
I: 132 och II: 205 tillkommit. Motionärerna ha föreslagit, att
kassornas rätt att föreslå statens representanter i kassastyrelserna skulle
borttagas. I konsekvens med sitt enhälliga tillstyrkande av departementschefens
förslag rörande den skärpta kontrollen över kassorna hade utskottet
enligt vårt förmenande bort tillstyrka ifrågavarande motioner.

Vi få på grund av det anförda hemställa, att 21 § 1 mom. och 28 §
förordningen örn erkända arbetslöshetskassor måtte erhålla följande lydelse:

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd endast
därest han till kassan erlagt minst femtiotvå veckoavgifter eller tolv månadsavgifter
eller ock till kassan erlagt minst tolv veckoavgifter eller tre månadsavgifter
och därefter enligt vad i andra stycket sägs fullgjort värnpliktstjänstgöring
under så lång tid, att densamma jämte den tid, för vilken
avgifter erlagts till kassan, motsvarar minst femtiotvå veckor eller tolv
månader. Såsom ytterligare villkor för utgivande av understöd skall gälla,
att medlemmen för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande
förflutna tolv månaderna erlagt minst tjugu veckoavgifter eller fem månadsavgifter.

Vid tillämpning av det i första stycket första punkten angivna villkoret
må medlem tillgodoräknas värnpliktstjänstgöring endast därest han tidigare
fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar, örn
han är född 1920 eller senare, samt i annat fall under sammanlagt etthundraåttio
dagar, dock att nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med etthundratjugu
dagar för vapenfri värnpliktig. Tjänstgöring som nu sagts
anses i förevarande hänseende såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige
tidigare blivit i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad från
dylik tjänstgöring eller frikallad från värnpliktens fullgörande eller ock
enligt för honom gällande bestämmelser haft att fullgöra tjänstgöring under
kortare tid än i första punkten sägs.

Därest tillsynsmyndigheten -— — — (lika med det i propositionen
framlagda förslaget) — — — å honom.

28 §.

Av erkänd arbetslöshetskassas styrelse skall tillsynsmyndigheten utse
en ledamot jämte suppleant för honom.

Styrelseledamot, som -— — — (lika med det i propositionen framlagda
förslaget) — — — av tillsynsmyndigheten.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21; bilagor.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 12 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över motionerna
nr 1:132 och nr II: 205 angående viss ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor
samt att till socialdepartementet insända avskrift av yttrandet.

Socialstyrelsen har berett samtliga erkända arbetslöshetskassor tillfälle
att yttra sig i ärendet. Sådana yttranden ha inkommit från inalles 20 kassor
och biläggas här i avskrift.1) För egen del får styrelsen anföra följande.

Motionärerna framhålla, att tillsynsmyndighetens representant i arbetslöshetskassas
styrelse alltid bör låta sig angeläget vara att med kraft tillvarataga
det allmännas synpunkter och städse bör känna sig företräda tillsynsmyndigheten.
Han bör utöva en sträng kontroll över att kassans styrelse noga följer
vederbörande författningar och att slöseri med allmänna medel icke förekommer.
Vid sådant förhållande finna motionärerna det mycket egendomligt att
en styrelse, vars verksamhet skall kontrolleras, skall äga upprätta förslag
vid val av kontrollanter. _

Den omständigheten, att socialstyrelsen vid utseende av ledamot i kassastyrelse
äger frångå kassans förslag, anse motionärerna likväl icke hindra, att
ämbetsverket på skäl, som utvecklas i motionerna, i verkligheten måste bil
i viss mån bunden av sådant förslag. Tillsättandet av tillsynsmyndighetens
representanter i de olika kassorna har, framhålles det vidare, hittills ett markant
drag av ensidighet i avseende å personvalet.

Mot de sålunda framställda anmärkningarna må till en början invändas, att
tillsynsmyndigheten vid tillsättandet av sina representanter i kassornas styrelser
begagnat sin rätt att gå utom kassornas förslag i väsentligt större omfattning
än vad motionärerna synas förutsätta. I själva verket har detta sedan
år 1935, då den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen igångsattes, förekommit
i ett ganska stort antal fall.

I vilken utsträckning sådana avvikelser i den praktiska tillämpningen skett
eller icke anser socialstyrelsen emellertid vid sitt ställningstagande till motionärernas
förslag vara av underordnad betydelse. Utslagsgivande i förevarande
sammanhang måste i stället vara de erfarenheter, som efterhand vunnits av
den hittillsvarande ordningen. Frågan gäller alltså, örn denna fungerat på
ett tillfredsställande sätt eller örn den visat sig vara förenad med olägenheter
i ett eller annat avseende. För egen del vill socialstyrelsen redan nu understryka,
att styrelsen funnit anordningen lämplig och ändamålsenlig. Styrelsen
finner det också anmärkningsvärt, att motionärerna till stöd för sin närmast
motsatta uppfattning icke påvisat något fall, där tillämpningen av det nuvarande
systemet kunnat föranleda sakliga erinringar. Deras påstående örn
förekommande ensidighet i avseende å personvalet finner styrelsen ej anledning
att bemöta, eftersom det ej ens antytts, på vilket sätt sådan ensidighet
skulle ha kommit till uttryck.

Styrelsen kan ej värja sig för intrycket, att motionärerna icke gjort klart
för sig det verklighetsunderlag, som skulle kunna finnas bakom deras farhågor.
De synas delvis föranledda av en icke fullt riktig bedömning från
motionärernas sida av de uppgifter, som ankomma på de av tillsynsmyndigheten
utsedda representanterna, samt av de möjligheter, som stå dessa senare

b Dessa yttranden bär uteslutna.

Andra lagutskottets utlåtande ur 21; bilagor. 25

till buds vid fullgörandet av sitt uppdrag. Det sistnämnda gäller särskilt
arten och omfattningen av den tillsyn och kontroll över kassornas ekonomiska
skötsel, som dessa ledamöter lia att utöva i egenskap av företrädare för det
allmännas intressen. Uppenbart är, att ifrågavarande representanter som en
mycket viktig sida av sin uppgift lia att vaka över, att kassastyrelserna i sin
verksamhet noga följa gällande lagbestämmelser och ålägga sig vederbörlig
återhållsamhet vid förvaltningen av statens bidrag till kasserörelsen. Lika
klart är emellertid, att den speciella kontrollen från dessa ledamöters sida
med nödvändighet måste lia sin begränsning bland annat i det hänseendet, att
den av naturliga skäl icke kan få karaktären av en i egentlig mening fortlöpande
tillsyn. I huvudsak fullgöres uppgiften genom deltagande i styrelsernas
sammanträden och i därvid fattade beslut.

Det bör understrykas, att anordningen med en statlig representant i kassastyrelserna
endast utgör ett led, och knappast det viktigaste, i tillsynsmyndighetens
övervakning i olika hänseenden av de erkända arbetslöshetskassorna.
Beträffande den speciellt ekonomiska kontrollen fylla givetvis de statliga
revisorerna en än betydelsefullare uppgift. En ytterligare effektivisering av
denna revision kan, såsom även motionärerna framhålla, förväntas vid ett
förverkligande av det i proposition till riksdagen framlagda förslaget örn en
centralisering hos socialstyrelsen av den nuvarande revisionen.

Den viktigaste kontrolluppgiften åvilar dock tillsynsmyndigheten själv,
närmast genom dess arbetsmarknadsbyrå. Denna kontroll är i första hand
inriktad på den verksamhet, som utövas av kassornas centrala organ men utsträckes
också i mån av möjligheter till de lokala avdelningarna. Den full
göres i olika former. Erinras må örn kassornas skyldighet att till tillsynsmyndigheten
ingiva fortlöpande ekonomiska och andra rapporter samt protokollen
vid alla styrelsesammanträden. Av särskild betydelse äro besluten i alla förekommande
fall av ai''betsvägran från kassemedlemmars sida. Härutöver till
kommer den mera personliga tillsyn över kassorna, som utövas av styrelsens
tjänstemän å arbetsmarknadsbyrån. Den sker bland annat genom deltagande
i kassornas årssammanträden samt, där så befinnes lämpligt, i viktigare styrelsesammanträden
inom kassorna. Framhållas må, att de senaste årens kraftiga
utveckling på detta område nödvändiggjort en förstärkning av arbetsmarknadsbyråns
personal, icke minst för att möjliggöra en fortsatt effektivisering
av den fortlöpande personliga tillsynen över kassorna. Detta önskemål torde
på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodoses genom inrättandet av en särskild
inspektörstjänst å byrån, varom förslag likaledes förelagts årets riksdag.
Denne inspektör kommer enligt sakens natur att stå i livligaste kontakt
både med kassornas huvudkontor och lokalavdelningarna.

Med det sagda har socialstyrelsen velat framhålla, att den nödvändiga kon
trollen från tillsynsmyndighetens sida över arbetslöshetskassorna knappast
kan förväntas röna något märkbart inflytande av att denna myndighet i enlighet
med motionärernas förslag skulle erhålla en friare ställning vid valet av
representant i kassornas styrelser. Denna styrelsens uppfattning grundar sig
i ingen mån på någon underskattning av dessa representanters insatser. Dessa
finner socialstyrelsen värdefulla. Just med hänsyn härtill anser styrelsen
det vara av vikt, att för uppdraget alltid utses personer, som genom särskilda
insikter rörande arbetslöshetsförsäkringen och praktiska erfarenheter inom
de olika kassornas verksamhetsområden äro speciellt skickade för uppgiften.
Denna synpunkt synas motionärerna i hög grad underskatta. Den kassorna
förbehållna förslagsrätten har emellertid tillkommit delvis för att tillgodose
detta önskemål. Styrelsen kan för sin del icke finna något bärande skäl för
att denna befogenhet för kassorna avskaffas.

I detta sammanhang må erinras därom, att på ett liknande område, näm Bihang

tilt riksdagens protokoll Wilt. 9 sami. 2 avd. Sr 21. "u n 8

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 21; bilagor.

ligen den frivilliga sjukförsäkringen, finnes motsvarande anordning som inom
arbetslöshetsförsäkringen. Enligt vad socialstyrelsen har sig bekant, ha
erfarenheterna även där varit goda av detta system, som för övrigt har mångårig
hävd inom sjukkasseväsendet. Veterligen har det heller icke vid något
tillfälle satts ifråga att beröva styrelserna för de erkända sjukkassorna deras
förslagsrätt vid utseende av tillsynsmyndighetens representanter i dessa organ.

Under hänvisning till det anförda avstyrker socialstyrelsen bifall till det
i motionen framlagda förslaget.

Stockholm den 13 mars 1943.

KARL J. HÖJER.

Tor Jerneman.

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan genom remiss den 8 februari 1943 tillfälle beretts Svenska Arbetsgivareföreningen
att avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande
motioner, nr 132 i första kammaren av herr Velander och nr 205 i
andra kammaren av herr Hagård, angående viss ändring i förordningen örn
erkända arbetslöshetskassor, får förenmgen i anledning härav anföra följande.

Motionärerna avse att åstadkomma sådan ändring ifråga örn tillsättandet
av erkänd arbetslöshetskassas styrelse, att tillsynsmyndigheten skall utse en
ledamot jämte suppleant för denne utan att — såsom för närvarande gäller
— tidigare ha inhämtat förslag från kassan. Föreningen har, såsom ock i
motionerna antydes, redan i ett yttrande den 14 februari 1933 till statsrådet
och chefen för socialdepartementet över en inom departementet utarbetad
promemoria angående frivillig arbetslöshetsförsäkring m. m. uttalat, att det
sätt, på vilket den ifrågavarande ledamoten tillsättes, icke erbjuder garanti
för nöjaktig objektivitet vid det bedömande av arbetsmarknadens lönefrågor,
som företagas inom kassans styrelse. Denna synpunkt äger enligt föreningens
mening alltjämt aktualitet. Då arbetslöshetskassorna i huvudsak upprättas
och drivas av fackförbund, komma kassornas funktionärer och de av kassorna
utsedda styrelseledamöterna regelmässigt att stå fackföreningsrörelsen nära.
Det synes då nödvändigt med hänsyn till det stora ekonomiska intresse, som
det allmänna har i kassornas skötsel, att det allmännas representant i kassornas
styrelser utses på sådant sätt, att han kan antagas utöva motvikt till de övriga
ledamöternas eller funktionärernas förutbestämda inställning till arbetsmarknadens
lönefrågor.

Under åberopande av vad ovan anförts får föreningen tillstyrka motionerna.

Stockholm den 18 mars 1943.

SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN.

IVAR O. LARSON.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21; bilagur.

Bilaga C.

Till Andra lagutskottet.

Genom remiss den 8 februari 1943 har Landsorganisationen i Sverige bereus
tillfälle att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta likalydande
motioner av herr Velander (F. K. nr 132) och herr Hagård (A. K. nr 205) angående
viss ändring i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.

I motionerna hemställes att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring
i 28 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor att tillsynsmyndighetens
representant i arbetslöshetskassas styrelse skall utses utan förslag av
kassan.

Då de synpunkter, motionärerna utveckla, framfördes redan i samband med
arbetslöshetsförsäkringens införande och sålunda varit föremål för lagstiftarens
övervägande, borde ett förslag örn lagändring ha motiverats med att
erfarenheterna av den nu gällande ordningen utvisat behovet av en omläggning.
Motionärerna åberopa emellertid icke några dylika erfarenheter utan
inskränka sig i denna del till ett allmänt uttalande att tillsättandet av tillsynsmyndighetens
representant i de olika kassorna hittills haft ett markant
drag av ensidighet i avseende å personvalet. Vad härmed åsyftas angives
emellertid icke närmare.

För sin del har Landsorganisationen ingen erfarenhet av att den nuvarande
ordningen i något fall visat sig ur det allmännas synpunkt olämplig. Men väl
har det å andra sidan visat sig vara av värde att till representanter utsetts
personer, som besitta kännedom örn kassornas verksamhetsområde, såsom
särskilt varit fallet vid behandling av ärenden rörande arbetsvägran.

Tillsynsmyndighetens obundenhet av kassornas förslag söka motionärerna
förringa med en antydan att myndigheten kan förutsättas vara obenägen att
utan synnerligen starka skäl frångå förslaget. Ett dylikt argument kan i och
för sig icke tillmätas något värde. Tillsynsmyndigheten har för övrigt betryggade
möjligheter att, oavsett styrelserepresentanten, utöva fortlöpande
kontroll över kassastyrelsens förvaltning i och med den författningsenliga
skyldigheten för styrelsen att så snart ske kan tillställa myndigheten avskrift
av styrelsens protokoll, vartill kommer att den av tillsynsmyndigheten utsedde
revisorn utses utan förslag av kassan.

Landsorganisationen får för sin del avstyrka motionen.

Stockholm den 8 mars 1943.

LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE.

GUNNAR ANDERSSON.

/ Arnold Sölvén.