Andra lagutskottets utlåtande Nr 20 (Utlåtande 1938:L2u20 l2u)

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående
/tyresia g stiftning en.

Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 216 i första
kammaren av herr Lindhagen och nr 199 i andra kammaren av herr Hagberg
i Luleå m. fl.

I motionen I: 216 har hemställts om riksdagens förord hos Kungl. Maj:t för

1) att den svenska hyreslagstiftningen, som står under revision, inriktas
på att i möjligaste mån tillföra hyresgästen ett eget hems fördelar; samt

2) att denna lagstiftning tillika göres till föremål för överensstämmande
nordisk lagstiftning.

I motionen II: 199 föreslås, att riksdagen principiellt uttalar sig för dels
en lagstiftning till skydd för medborgarna mot oskälig hyresstegring, dels att
en sådan lagstiftning jämväl måtte reglera nu gällande oskäliga hyror, samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn skyndsamt förslag
till lag örn bestämmelser mot oskälig hyresstegring.

I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Huvudstadgandena för den rättsliga regleringen av avtalsförhållandet mellan
hyresvärd och hyresgäst återfinnas i 3 kapitlet lagen den 14 juni 1907 om
nyttjanderätt till fast egendom samt i lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser
rörande hyra.

Efter den jämförelsevis ingående prövning, som ägnades åt hyreslagstiftningen
vid tillkomsten av sistnämnda lag under 1923 års riksdag, hava olika
fi ägor på detta område därefter motionsvägen bragts under diskussion vid
upprepade tillfällen.

Redogörelse för huvuddragen av vad i sådant hänseende förekommit under
tiden till och med 1935 års riksdag har lämnats i utskottets utlåtanden nr 33
vid 1934 års riksdag samt nr 45 vid 1936 års riksdag. Till nämnda två utlåtanden
anhåller utskottet att få hänvisa.

Vid 1936 års riksdag hemställde herr Ström m. fl. i en motion, II: 11, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa, att Kungl. Maji mätte
låta utreda frågan om sammanförande av nu gällande bestämmelser, som
reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst — hithörande delar av

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 0 sami. 2 avd. Nr 20. 4M 3S

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom samt lagen av den 10 mars
1923 med vissa bestämmelser rörande hyra m. m. — i en modern hyreseg, som
utformats med hänsynstagande till nutida förhållanden på detta område —
såsom genom bankkapitalet förändrad fastighetsförvaltning, hyresgästernas
och hyresvärdarnas organisering m. fl. — i en social och humanitär anda efter
ungefärligen de grundsatser, som i motionen anförts.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen i sitt ovan omnämnda utlåtande
nr 45, erinrade bland annat örn lagberedningens arbete med revision av
jordabalken. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville taga under övervägande lämpligheten av
att, utan att avvakta slutförandet av arbetet med revisionen av övriga lagbestämmelser,
avsedda att ingå i den nya jordabalken, företaga arbetet med
den omarbetning av hyreslagstiftningen, som vore erforderlig för att göra densamma
färdig att infogas i den tillämnade nya lagboken, därvid särskilt borde
undersökas i vad mån bestämmelserna i 3 kapitlet 10 och 12 §§ nyttjanderättslagen
borde givas tvingande natur.

Herr Lindhagen avgav särskilt yttrande till utskottets utlåtande, vari han
bland annat framhöll hemmets betydelse och önskvärdheten av en skandinavisk
hyreslagstiftning. Yttrandet utmynnade i en anhållan, att riksdagen ville hos
Kungl. Maj:t hemställa örn övervägande av en revision av hyreslagstiftningen
i syfte att bereda hyresgäst större trygghet och hemtrevnad än med nuvarande
lagstiftning tillförsäkrats honom.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande och avlät därefter skrivelse nr 332
till Kungl. Majit i ämnet.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit den 13 november 1936 tillkallade
chefen för justitiedepartementet den 23 i nämnda månad fem sakkunniga för
att biträda med verkställande av utredning rörande en reformerad hyreslagstiftning.
De sakkunniga äro ledamöterna av riksdagens andra kammare borgmästaren
Th. Bergquist, tillika ordförande, direktören N. Y. Sandström och
ombudsmannen J. A. Hermansson samt sekreteraren i Sveriges fastighetsägareförbund,
advokaten S. Ahlmark samt ledamoten av styrelsen för Hyresgästernas
riksförbund, hovrättsassessorn S. O. Larsson.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet före bemyndigandet att tillkalla
sakkunniga yttrade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
efter en kortare historisk redogörelse rörande hyreslagstiftningen m. m., bland
annat:

Under detta utredningsarbete bör till allsidig prövning upptagas frågan, i
vilken omfattning de gällande bestämmelserna på hyresrättens område behöva
undergå omarbetning i syfte att — utan åsidosättande av hyresvärdarnas
berättigade intressen — bereda större trygghet och trevnad för hyresgästerna
samt främja fred på hyresmarknaden.

I fråga örn tryggandet av hyresgästernas ställning bör utredas, huruvida
det är möjligt att i större utsträckning göra stadgandena tvingande. Härvid
bör, såsom riksdagen i sin förut omförmälda skrivelse nr 332 framhållit, särskilt
undersökas, huruvida detta kan gälla de bestämmelser som reglera fall,
då lägenheten befinner sig i skadat skick. Även i övrigt böra de utvägar skär -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

skådas, vilka kunna leda till att uthyrd lägenhet är av tillfredsställande beskaffenhet.
Yäl har ett betydelsefullt steg i denna riktning tagits genom de
innevarande år företagna ändringarna i hälsovårdsstadgan. Därmed lärer det
avsedda syftet dock icke vara tillräckligt tillgodosett. Behovet av nya bestämmelser
jämväl på hyreslagstiftningens område torde sålunda böra prövas. I
detta sammanhang bör ock undersökas i vad mån önskvärdheten att hindra
förekomsten av ohyra i bostadslägenheter och att skydda hyresgäst för
störande buller från närboende kan betinga ändringar i gällande bestämmelser.

En förutsättning för skapande av en verklig hemkänsla är att hyresgästens
besittningsrätt till den av honom förhyrda lägenheten tryggas. Det är också
på denna grund som förslag framkommit att tillerkänna hyresgäst optionseller
prioritetsrätt till den av honom förut förhyrda lägenheten. Det bör ankomma
på utredningsmännen att till förutsättningslöst övervägande upptaga
frågan örn beredande av ökade möjligheter för hyresgäst att kvarbo i lägenheten.

Utredas bör vidare frågan angående ändrade bestämmelser örn fardagar,
för vilket ändamål utredningsmännen böra samråda med 1934 års byggnadsindustrisakkunniga.

Det kan med hänsyn till tidigare erfarenhet sättas i fråga, huruvida oskäliga
hyrespriser i någon större utsträckning kunna förekommas genom straffbestämmelser
mot hyresocker. I den mån en sådan utväg för lösning av förevarande
spörsmål befinnes framkomlig bör den emellertid av de sakkunniga upptagas
till skärskådande. Undersökas bör även, huruvida gällande regler örn förmånsrätt
för hyresfordran äro i behov av ändring.

Såsom vid utredningen örn reformering av lagsökningsprocessen förutsatts
bör även prövas frågan örn en inskränkning av lagsökningsförfarandets tillämpning
å hyresfordringar, detta närmast för att hyresgäst i större utsträckning
än hittills må kunna göra motfordringar gällande.

Vad slutligen angår de åtgärder, som från statsmakternas sida kunna vidtagas
för att skapa fred på hyresmarknaden, ha såsom tidigare antytts härutinnan
olika möjligheter anvisats. Hithörande spörsmål böra under utredningen
upptagas till allsidig prövning. Härvid bör naturligen beaktas det
läge som uppkommit genom kollektivitetens ökade betydelse även på förevarande
område, i det att omfattande sammanslutningar bildats och verka
för att tillvarataga parternas intressen.

Enligt uppgift i berättelsen till årets riksdag om vad i rikets styrelse sig
tilldragit beräknas uppdraget bliva slutfört under första halvåret 1938.

I anledning av de i motionen I : 216 lämnade uppgifterna örn den nordiska
hyreslagstiftningen torde böra nämnas, att i Danmark den 23 mars 1937 utfärdats
en »Lov örn leje» samt att i Norge en kommitté den 4 december 1937
framlagt ett förslag till »huslejelov».

Hyreslagstiftningen har under sommaren 1937 varit överläggningsämne
å sjuttonde nordiska juristmötet i Helsingfors.

I en U23psats i Svensk Juristtidning för år 1937 (sid. 518—521) har ordföranden
i utredningen rörande en reformerad hyreslagstiftning, borgmästaren
Bergquist, redogjort för förhandlingarna å juriststämman i Helsingfors samt
framlagt vissa synpunkter på frågan om en reviderad hyreslagstiftning. Författaren
har därvid framhållit, bland annat, att ett direkt samarbete mellan
de nordiska länderna på hyreslagstiftningens område skulle hava varit av

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

stort värde. Fastän ett dylikt samarbete av skilda orsaker icke kunnat komma
till stånd i den sedvanliga ordningen, vore det dock av största betydelse, att
arbetet på en hyreslagstiftning nästan samtidigt upptagits i tre av de
skandinaviska länderna. De i mycket lika erfarenheterna av tidigare förhållanden
vore i och för sig ägnade att leda fram till likartade regler och det
vore ej minst för vårt land gagnrikt att få taga del av de synpunkter, som
i Danmark och Norge varit avgörande vid ställningstagandet till de många
problem, som på detta område krävde sin lösning.

För upplysning rörande förhållandena på bostads- och hyresmarknaden
får utskottet hänvisa till dels Statistisk Årsbok för 1937, vari å sid. 230—234
lämnas vissa uppgifter örn hyresförhållandena i vissa städer och stadsliknande
samhällen hyresåret 1933/34 samt åren 1912—1915 och 1928/29, bostadsstandarden
i vissa städer och stadsliknande samhällen hyresåren 1933/34
och 1934/35 samt åren 1912—1915, 1920/21 och 1924/25 ävensom bostadsförhållandena
inom 100 landskommuner med övervägande jordbruksbefolkning år
1936, dels Sociala meddelanden för år 1937, däri å sid. 756—760 lämnas en
redogörelse för läget å bostadsmarknaden i rikets städer vid oktoberflyttningen
1937, dels ock till den av Stockholms stads statistiska kontor utgivna
»Statistisk månadsskrift» för år 1937, i vars häften för november och december
lämnas vissa uppgifter örn bostadshyrorna i Stockholm vid årsskiftet
1937/38.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen pågår för närvarande en
utredning rörande en reformerad hyreslagstiftning, varunder till allsidig prövning
skall upptagas frågan, i vilken omfattning de gällande bestämmelserna på
hyresrättens område behöva undergå omarbetning i syfte bland annat att bereda
större trygghet och trevnad för hyresgästerna. I direktiven framhålles såsom
en förutsättning för skapande av en verklig hemkänsla, att hyresgästens besittningsrätt
till den av honom förhyrda lägenheten tryggas. Enligt direktiven
böra de sakkunniga vidare bland annat till skärskådande upptaga frågan,
huruvida oskäliga hyrespriser kunna förekommas genom straffbestämmelser
mot hyresocker.

Då sålunda den i motionen I: 216 berörda frågan örn åtgärder för att inrikta
hyreslagstiftningen på att i möjligaste mån tillföra hyresgäst ett eget
hems fördelar ävensom de i motionen II: 199 behandlade spörsmålen antingen
direkt omfattas av den pågående utredningen eller i varje fall stå i sådant
samband med denna, att de sakkunnigas betänkande bör avvaktas, innan riksdagen
tager ställning till dessa frågor, anser utskottet skäl saknas för riksdagen
att för närvarande i dessa ämnen göra någon framställning till Kungl.
Majit.

Yad därefter angår den i motionen I: 216 gjorda framställningen rörande
en nordisk hyreslagstiftning vill utskottet erinra därom, att under föregående
år i Danmark utfärdats en hyreslag samt att i Norge en kommitté framlagt
ett betänkande med förslag till hyreslagstiftning. Utskottet förutsätter, att
den svenska hyresutredningen beaktar erfarenheterna i våra grannländer samt

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 5

att dessa erfarenheter jämväl därefter vid den fortsatta beredningen av frågan
om en svensk hyreslagstiftning komma att uppmärksammas. Utskottet, som
icke förbiser värdet av en enhetlig nordisk lagstiftning på olika rättsområden,
har i det läge, i vilket frågan om en svensk hyreslagstiftning för närvarande
befinner sig, icke funnit skäl föreligga för riksdagen att hos Kungl. Maj:t
hemställa om åtgärder med syfte att göra hyresrätten till föremål för en i
görligaste mån överensstämmande rättslig reglering i de nordiska länderna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 199 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd;

2) att motionen I: 216, i vad den avser frågan örn att inrikta
den svenska hyreslagstiftningen på att i möjligaste man tillföra
hyresgäst ett eget hems fördelar, icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd; samt

3) att motionen I: 216, i vad den avser frågan örn att göra
hyreslagstiftningen till föremål för överensstämmande nordisk
lagstiftning, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman, P. Sandström*,
Knut Petersson, Västberg, Lindhagen* och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson, Hallagård,
Molander, Sandström i Härnösand och Thorell* samt fru Johansson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lindhagen, som anfört:

Enligt min uppfattning och erfarenhet bör såsom måtto över all offentlig
verksamhet och den enskilda för övrigt likaså sättas: individen, hemmet,
landet och mänskligheten.

Hemmet är således en grundpelare i denna fyrväppling av de högsta realiteterna.
I världshistoriens förnämligaste politiska och allmängiltiga program,
utfärdat från mittens rike för nära tretusen år sedan, heter det också följd -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

riktigt i första anslaget: »De gamle började med att rätt styra staten, för att
kunna rätt styra staten lagade de först, att god ordning härskade i deras
familjer.»

Hemmet är ju även enligt nutida inställning individens borg. Det måste
då vara eget på något sätt. Den nutida egnahemsrörelsen söker fullfölja
denna konstitutiva uppgift. I det industrialiserade samhället ha emellertid
familjerna fortfarande fått söka sig bostad i hyreshus. En sådan hemsökare
har av folkhumorn kallats hyresgäst. D. v. s. han är bara en gäst i sitt hem.

Då nu hyreshusen visst icke äro i avtagande utan växa till i utsträckning
och i storstäderna även i höjd, måste det så mycket mer bli ett samhällsintresse
att bereda de otaliga hyresgästerna en växande rimlig hemtrevnad
även i hyreshusen genom kontroll över deras tillkomst och utnyttjande. Särdeles
viktigt är då den svenska hyreslagstiftningens inriktning på att i möjlig
och rimlig mån tillföra hyresgästen ett eget hems fördelar. I motionen, av
vilken riksdagens flesta ledamöter väl såsom i allmänhet är fallet med
motioner ej hinna att ens i avgörandet taga någon närmare del, tillåter jag
mig därför ur motiveringen återgiva följande erinringar örn de förnämligaste
önskemålen.

Människans rättsordning är till för individen. Yarje individ har ett medfött
behov att dana omkring sig ett eget samfund. Detta kallas hemmet.

Särskilt i städer är hemmet allt annat än eget. Hemmet är prisgivet som
en handelsvara. Tryggheten kommer icke. Individen är omstuvad till en
hyresgäst. Det s. k. hemmet upplåtes på ett år i sänder. Uppsägning och
hyresförhöjningar sväva över det. Hemtrevnaden är måttlig inom standardiserade
hyreskaserner med allt trängre lägenheter. Bland denna hemlösa befolkning
byter exempelvis i Stockholm årligen var fjärde människa bostad
med bekymmer och omkostnader.

Den första omtanken vid bedömandet av hyresfrågan är således att oavlåtligt
minska antalet hyresgäster genom anskaffande av egnahem helst isolerade.
En annan utväg är uppförandet av kooperativa bostadslägenheter. Av allmänt
bygge av hyreshus kan ock förväntas någon större trygghet än i spekulationsbyggen.

Yad härefter angår den positiva hyreslagstiftningen, går det första kravet
ut på att skapa något av ett hems fördelar genom att lagvägen tillförsäkra
hyresgästen redan från början en avsevärd besittningstid och därefter erhålla
optionsrätt till ny upplåtelse likaledes för en avsevärd tid. Då bostaden befinner
sig i ett hyreshus, bör hyresgästen dock kunna i lagen förbehållas rätt
att för dödsfall eller annan trängande omständighet ensidigt uppsäga lägenheten
tidigare.

Till dessa förutsättningar för beredande av någon hemtrevnad i hyreshus
bör följdriktigt i lag föreskrivas, att hyreshus skola uppföras så, att hyresgästen
icke störes av grannar genom högtalare, grammofoner, pianon, danstillställningar,
barnskrik, snarkningar m. m. dylikt. Ett hem har nog med
sina egna ljud.

En angelägenhet är också utrymmet, luftkubiken med andra ord, vilket är
viktigare än bekvämligheterna i stort sett. Lägenheter örn ett ram och kök
för familjer borde icke få förekomma och sådan uthyrning ej få tillåtas utan
dispens. Reparationer stora och små skola verkställas vid behov av husvärden,
där de ej vållats av hyresgästen genom vårdslöshet.

All sådan hänsyn som ovan sägs bör regleras genom tvingande bestämmelser,
som ej kunna hävas i hyreskontraktet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Gällande svensk lagstiftning anvisar hyresgästen att genom stämning till
domstol göra sina erinringar gällande mot åsidosättande av lagarna från husägarens
sida. Därmed bliva dessa bestämmelser i regel värdelösa. Det blir
en besvärlig och dyrbar omgång med oviss utgång. Samma tunga vilar på
husägaren. Denne är emellertid merendels den ekonomiskt starkare parten
och han har till sitt förfogande särskilda rättsmedel genom lagsökning, kvarstad
och vräkning. Till bådas omistliga fördel bör ett förenklat förfarande
införas.

Utskottet erinrar nu, att 1936 års sakkunnigas betänkande för en reformerad
hyreslagstiftning borde först avvaktas, då av det även kunde förväntas övervägande
i motionens syfte. På grund av parlamentariska erfarenheter tror
jag knappast att i vår epok ett sådant övervägande kommer att ske i den omfattning
motionen ifrågasatt. Men genom utskottets uttalande blir jag i tillfälle
att, med riksdagshandlingarnas överlämnande petitionsvis till Kungl.
Maj:t, kunna hos de »sakkunniga» eller efteråt hos regeringen påminna örn
alla de i motionen påkallade åtgärderna.

Yad angår motionens yrkande, att på anförda skäl, vilka här åberopas, göra
hyreslagstiftningen till föremål för väsentligen överensstämmande nordisk
lagstiftning i möjligaste mån, så får väl anses, att utskottet — trots sitt
erkännande nu i det justerade betänkandet av värdet utav en enhetlig nordisk
lagstiftning på olika rättsområden — avstyrkt och för sin del omöjliggjort
sådan omtanke i det föreliggande fallet, trots att såsom i motionen skildrats
läget, såvitt jag förstår, uppfordrar till en sådan framsyn.

Inom utskottet anfördes av en bland 1936 års »sakkunnige», att de hunnit
så långt med sitt betänkande, att i det stadiet ej kunde förordas något uppskov
med uppdragets fullföljande, vilket ju kan vara riktigt men ej hindrar
hänsyn till önskemålet mer eller mindre vid efterföljande beredningar. »Sakkunnige»
hade för övrigt även tagit del av annan skandinavisk lagstiftning i
ämnet. Av andra ledamöter framfördes betänkligheter mot att inblanda även
Finland i samförståndet, erinrades att de påkallade föreskrifterna i byggnadssättet
skulle fördyra hyran för mindre bemedlade och ifrågasattes att en sådan
ren social lagstiftning som hyreslagstiftningen, bakom vilken rörde sig en
böljegång av stridiga intressen och meningar, knappast lämpade sig till försök
i skandinavisk samverkan.

För min del framhölls: att en gemensam lagstiftning icke uteslöt och hitintill
ej heller uteslutit, att i vissa punkter de skilda ländernas lagstiftningar
gingo sin egen väg; att överkomligheter för mindre bemedlade att få bo någorlunda
ostörda av grannar väl kunde ekonomiskt organiseras likaväl som det
anses gå för sig att anskaffa billigare bostäder åt barnrika familjer; att just
ett gemensamt framträdande med riktlinjer för att göra även ett hyreshem
människovärdigt vore en förnämlig uppgift för nordiskt lagstiftningsarbete
till ländernas eget gagn och stolt förebild i bemödanden för rättens universalitet;
samt att samarbete med ett färre antal länder även vore önskligt, om det
stöter på omöjligheter för alla.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

I dessa tider låter ock den allmänna föresatsen höra av sig att göra något
stort av nordiskt samförstånd på skilda områden. Den svenska riksdagens
tillämnade avståndstagande i det föreliggande ämnet skänker dylik samverkan
icke någon synnerlig medvind. Kanske det förhåller sig på det sättet, att
nämnda skönmålning i vår nedsjunkna tid mera är ett maktlöst sken, ett
fladder på ytan, som kommer i alla grundläggande samförståndsfrågor att
rinna ut i ökensanden. Åren 1900 och 1909, som i motionen åberopats som
förebilder, var nog det nordiska samarbetet mera förankrat i folkens hjärtan.

Det lyckades mig därför, att de båda åren vinna riksdagens och särskilt
andra kammarens stöd för skandinaviskt samarbete till en samfälld revision
av de tre ländernas gamla civillagar beträffande handels-, giftermåls- och
ärvdabalkarna, vilket lett till flera lyckliga resultat. Detta trots obenägenhet
hos svenska regeringens experter i ärendet. Det är minst lika viktigt på jordabalkarnas
områden, där hyreslagstiftningens medverkan till främjande av
hembildningen nu erbjuder ett liknande, pockande tillfälle, som ej bör helt
försummas. Men vi veta ju, att folkrepresentationens handlag är ett annat
år 1938 än vid tiderna för sekelskiftet. Detta i ali synnerhet beträffande den
sociala jordfrågans lagvägar, som sedan 1924 är vorden styvbarnet hos regeringens
experter. Vid sekelskiftet åter var i andra kammaren så gott som
oberoende av partibildningar »tummen på det administrativa godtycket» ett
av andra kammarpolitikens mäktigaste pulsslag.

Hur som helst, vid omröstningen i andra lagutskottet reste sig enligt protokollet
två ledamöter, lyhörda för de drunknande ropen örn nordisk samverkan,
till förmån för frestandet av nordiskt samförstånd även inom jordabalkens
krävande områden. Två ledamöter avhöllo sig från omröstningen.

Det hemställes:

att riksdagen ville, beträffande utskottets hemställan under
punkt 3), bifalla motionens yrkande att även hyreslagstiftningen,
såsom en utbruten del av de gamla nordiska jordabalkarna, försöksvis
göres till föremål för, så vitt möjligt, överensstämmande
lagstiftning i tillämpliga delar för Norden eller åtminstone för
vissa av Nordens länder.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.