Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 196b

Utlåtande 1964:L2u2

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 196b

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående vissa utfästelser rörande införsel
och utförsel av varor m. m. (krigshandelslag).

Genom en den 19 december 1963 dagtecknad proposition, nr 11 år 1964,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m.

(krigshandelslag)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 och 5 §§ träda i tillämpning.
Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av
den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna
icke vidare skola tillämpas; dock skall vad nu sagts icke gälla i den mån
bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande
enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda
bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr
att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess
prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet
ej inom två månader från det underställningen skett gillat av riksdagen,
är det förfallet. Upphör krigsfaran, upphäver Konungen meddelat förordnande
senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.

Föreligga eljest utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2 och 5 §§ stadgas
helt eller delvis skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tilllämpning.

Under tid, då bestämmelse i 2 och 5 §§ äger tillämpning, skola däremot
svarande stadganden i 3 och 4 samt 6—8 §§ tillämpas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. 2 avd. Nr 2

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år i96b

2 §.

Utfästelse, som innebär inskränkning i friheten att till riket införa eller
ur riket utföra eller inom riket förfoga över vara eller att fortskaffa eller
eljest befordra vara till, från eller inom riket, skall, om inskränkningen
är eller kan antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse,
icke vara gällande med mindre tillstånd till utfästelsen lämnats.

3 §.

Tillstånd som sägs i 2 § lämnas, för särskilda fall eller för visst slag av utfästelser,
av Konungen eller den Konungen bemyndigar därtill.

4 §.

Handlar någon i strid mot en för honom gällande utfästelse som avses
i denna lag, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma
skall gälla, om någon, som genom sådan utfästelse förbundit sig
att icke utföra vara till utlandet eller visst främmande land, gör försök
att i strid mot utfästelsen utföra varan.

Har den brottslige eller annan, för vars räkning sådan åtgärd vidtagits,
haft vinning därav, skall vad i 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken stadgas
äga motsvarande tillämpning.

5 §.

Den som genom att lämna underrättelse om egen eller annans verksamhet
eller genom att främja inhämtande av dylik underrättelse medverkar
till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande
över eller befordran av vara, som omförmäles i 2 §, dömes, om han insett
eller bort inse att övervakningen utövas av främmande makt eller eljest är
av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, till dagsböter eller
fängelse i högst ett år, såframt ej för gärningen är stadgat strängare straff
i 19 kap. brottsbalken.

Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja
eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med
anvisning, som för visst fall eller eljest meddelats av Konungen eller av
myndighet, vilken enligt Konungens förordnande är behörig därtill, eller
har han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har
han av annan sådan anledning ägt fog för gärningen, skall vad i första
stycket stadgas icke äga tillämpning.

6 §.

Har någon dömts till påföljd för brott som avses i denna lag och begår
han, sedan domen vunnit laga kraft, ånyo sådant brott, må för återfallet
dömas till fängelse i högst två år.

7 §.

Åtal för brott mot denna lag må väckas allenast efter medgivande av
Konungen eller den myndighet, som Konungen bestämmer.

8 §.

Denna lag äger icke tillämpning å främmande stats beskickning här i
riket eller å konsulära tjänstemän, vilka äro i främmande stats tjänst
här anställda och äro dess medborgare samt icke här i riket driva handel
eller annan näring.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1964
9§.

Inträder sådan tillståndsplikt, varom stadgas i 2 §, skall i lagen avsedd
utfästelse, som givits inom två månader före det tillståndsplikten inträder,
icke vara gällande, med mindre tillstånd sökes inom en månad efter det att
tillståndsplikten inträtt samt sökt tillstånd beviljats eller tillstånd eljest lämnats
inom tid som nu sagts. Har tillstånd till utfästelsen lämnats, skall i fråga
om handling, som därefter företages i strid mot utfästelsen, vad i 4 samt
6—8 §§ stadgas äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens förslag till krigshandelslag innebär en komplettering av
beredskapslagstiftningen på näringslivets område. Lagförslaget ger möjlighet
att i ett krigsläge och under liknande förhållanden kontrollera enskildas
utfästelser i fråga om varors in- och utförsel m. m. och syftar till att förebygga
en med Sveriges intressen oförenlig övervakning av vår handel. Bestämmelser
med samma innebörd gällde under de båda världskrigen.

Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen
vid lagrådsremissen anfört som sina egna synpunkter. Beträffande
övriga delar av propositionen hänvisas till denna.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har anfört:

»På lagstiftningens väg har statsmakterna sökt skapa olika garantier för
att en med Sveriges intressen oförenlig utländsk kontroll över det svenska
näringslivet icke skall komma till stånd. Lagstiftningen har därvid måst
utbyggas eller modifieras alltefter förekomsten av olika former av försök
till utländsk övervakning. När det sålunda under de båda världskrigen inträffade,
att i många fall svenska importörer m. fl. avkrävdes garantiförbindelser
mot re-export jämte andra utfästelser, som innehar inskränkning
i friheten att förfoga över inköpta varor m. m., föranledde detta vid
båda tillfällena från svensk sida antagandet av en tillfällig krigshandelslag
för att hindra att de svenska näringsidkarna bands på ett för landet olämpligt
sätt. Enligt dessa krigshandelslagar skulle utfästelser av antytt slag,
där inskränkningen var eller kunde antagas vara av beskaffenhet att tjäna
främmande makts intressen, icke vara gällande med mindre tillstånd av
statlig myndighet lämnats till utfästelserna. Samtidigt stadgades straffrättsliga
påföljder för överträdelser av godkända utfästelser, vilket skapade en
särskild garanti för alt sådana utfästelser som befunnits förenliga med

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 196b

Sveriges intressen verkligen hölls, något som i sin tur ökade tilltron till de
av den svenska regeringen uppdragna riktlinjerna för landets handelspolitik.
Genom krigshandelslagarna kriminaliserades dessutom olika former
av medverkan till utländsk övervakning av det svenska näringslivet.

Systemet med statligt garanterade utfästelser hade större omfattning
under det första världskriget än vad det fick under det andra. Förändringen
sammanhängde med att Sveriges handelspolitik under det senare
kriget från början kom att i helt annan utsträckning grundas på exportförbud
och på ett planmässigt handhavande av förekommande licensgivning.
Krigshandelslagstiftningen blev emellertid icke därigenom betydelselös.

Riksnämnden (numera överstyrelsen) för ekonomisk försvarsberedskap
har efter samråd med kommerskollegium föreslagit, att en krigshandelslag
med i huvudsak samma innehåll som 1939 års lag i ämnet nu utfärdas
i form av en permanent beredskapslag, vars bestämmelser kan sättas
i tillämpning vid behov. Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av de myndigheter och organisationer på näringslivets område,
vilka avgivit yttrande i ärendet. Erfarenheterna från de båda världskrigen
visar, att i olika krissituationer behov kan föreligga av en krigshandelslag
motsvarande de tidigare krigshandelslagarna. Det synes av detta skäl vara
en angelägen beredskapsuppgift att genom lagstiftning möjliggöra erforderliga
ingripanden i en krissituation, som allvarligt berör vårt land.
Enligt min mening bör därför det framlagda förslaget läggas till grund fölen
ny lag i ämnet. Ehuru något förordnande enligt lagen ej är aktuellt, anser
jag sålunda, att vår beredskapslagstiftning bör kompletteras med en
krigshandelslag. Då en sådan lag kan vara erforderlig under lång tid framåt,
synes det ändamålsenligt att -— i likhet med vad som skett beträffande flertalet
andra under senare år tillkomna beredskapslagar ■— icke begränsa lagens
giltighetstid.

Stadgandena i den nya krigshandelslagen om hur bestämmelserna blir
tillämpliga torde böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande
regler i allmänna förfogandelagen. Lagens bestämmelser bör sålunda
automatiskt träda i tillämpning vid krig, medan vid krigsfara Kungl.
Maj :t bör äga att förordna om tillämpning av lagen utan att på förhand
höra riksdagen. Dylikt förordnande skall dock gillas av riksdagen inom
viss tid, vid äventyr att det eljest upphör att gälla. Under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden bör Kungl. Maj :t kunna sätta bestämmelserna
i tillämpning, helt eller delvis, allenast med samtycke av riksdagen.

Den nya lagen är av sådant slag, att den bör upptagas i förteckningen
över de författningar, som enligt 9 § beredskapskungörelsen skall träda
i tillämpning i samband med beredskapslarm. Föreskrift härom torde böra
meddelas i administrativ ordning.

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 196b

I fråga om lagens innehåll och utformning i övrigt torde skäl föreligga
allenast för några mindre jämkningar i förhållande till 1939 års lag. För
att ernå formell likhet med övriga beredskapslagar torde i den nya lagen
föreskrifterna om bestämmelsernas trädande i tillämpning böra sammanföras
i en första paragraf och bestämmelserna om tillstånd till vissa utfästelser
i stället upptagas i nästfoljande paragraf. På grund av frågornas
ömtåliga och ofta svårbedömbara karaktär fick enligt 1939 års krigshandelslag
åtal för brott mot lagen icke anhängiggöras med mindre justitiekanslern
lämnat tillstånd därtill. Med hänsyn till den omläggning av
åklagarväsendet, som skedde vid nya rättegångsbalkens ikraftträdande,
synes justitiekanslern icke numera böra inkopplas på hithörande åtalsfrågor.
I stället torde dessa frågor få avgöras av Kungl. Maj :t eller den
myndighet, som bemyndigas att meddela tillstånd till utfästelser. Vad
straff skalorna beträffar bör dessa anpassas efter de principer, som följts
vid avfattningen av brottsbalken. Som förutsättning för tillämpning av
den för återfall stadgade straffskalan bör i den nya lagen angivas, att vederbörande
begår brott, som avses i lagen, efter det att han genom lagakraftvunnen
dom blivit dömd för sådant brott. Bestämmelsen i 1939 års
lag, att böter som ådöms enligt lagen skall tillfalla kronan, kan utgå ur
den nya lagen, då en motsvarande generell föreskrift givits i brottsbalken.
Vad angår den i 1939 års krigshandelslag upptagna förverkandebestämmelsen
har uttrycket »olovlig varuutförsel» ersatts med uttrycket »varusmuggling»
i överensstämmelse med lagen den 30 juni 1960 om straff för
varusmuggling. Då sistnämnda lagstiftning får anses innebära, att konfiskationsbelopp
kan bestämmas även efter en varas pris i utlandet, hindrar
det senare ledet av förverkanderegeln i krigshandelslagen att konfiskationsbelopp
dubbleras.

1939 års lag innefattade övergångsbestämmelser rörande tillståndsplikten
för äldre utfästelser. Dessa bestämmelser tog sikte på det fallet att
förordnande enligt lagen meddelades samtidigt med att lagen utfärdades.
Tillståndsplikt skulle härvid föreligga för sådana före lagens ikraftträdande
givna utfästelser, vilka tillkommit efter det att lagens huvudsakliga
innehåll blivit allmänt bekant genom Kungl. Maj :ts beslut att avlåta
proposition till riksdagen. Då det icke är avsett att förordnande enligt den
nya lagen skall meddelas samtidigt med lagens utfärdande, torde motsvarande
bestämmelser i den nya lagen böra anpassas efter den nu föreliggande
situationen. Därest nämligen dagen för lagpropositionen skulle vara avgörande
för vilka utfästelser som skulle dragas in under tillståndsprövningen
vid ett eventuellt senare meddelat förordnande enligt lagen, skulle ett rättsligt
osäkerhetstillstånd kunna råda under lång tid. Tillståndsplikt torde därför
icke böra föreligga för andra utfästelser än sådana som givits efter
det att bestämmelserna i lagen trätt i tillämpning, på grund av inträtt
krigstillstånd eller på grund av förordnande enligt lagen, samt under viss

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år t96i

kortare tid dessförinnan, det sistnämnda bl. a. för att Kungl. Maj :t vid
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden skall hinna utverka riksdagens
samtycke till meddelande av förordnande enligt lagen. Jag förordar
därför, att tillståndsplikt föreskrives för sådana utfästelser som givits
inom två månader innan bestämmelserna om tillståndsplikt trätt i tillämpning.
Bestämmelserna härom torde böra upptagas i en särskild paragraf i
lagen.»

Lagrådet

Lagrådets yttrande har inhämtats över författningsförslaget. Vad lagrådet
därvid haft att erinra beträffande förslagets bestämmelser om förverkande
har beaktats av Kungl. Maj :t.

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 11.
Stockholm den 6 februari 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell,
herrar Kaijser, Lars Larsson, Nyman, Dahlberg och Axel
Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,
fru Ekendahl, herrar Wahlund, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell
och fru Gunne.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640142

Tillbaka till dokumentetTill toppen