Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
I
Nr 17.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen
den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus.
I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 08,
vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herr Nilsson i Göteborg
och fröken Öberg hemställt, »att riksdagen måtte för sin del besluta, att
bestämmelsen i 10 § 2. sista stycket lagen den 20 december 1940 om vissa
av landsting och kommun drivna sjukhus måtte utgå».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
Enligt 10 § 2. sista stycket lagen den 20 december 1940 om vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus — i det följande benämnd sjukhuslagen
— må befattningshavare vid sjukhus ej vara ledamot av sjukhusets
direktion eller suppleant för ledamot.
Jämlikt 1 § sjukhuslagen åligger det landsting och stad, som ej deltager
i landsting, att för dem, som ha sin vistelseort eller hemort inom landstingsområdet
eller staden, ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och
kroppsfel, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård. I enahanda
ordning bör anstaltsvård vid barnsbörd ombesörjas. Sjukhuslagen gäller
icke anstaltsvård, varom föreskrifter äro meddelade i epidemilagen, eller
anstaltsvård för sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka, kroniskt kroppssjuka
eller konvalescenter. Sjukhus anses enligt 2 § vara drivet av landsting
eller kommun, därest landstinget eller kommunen eller sammanslutning,
vari landsting eller kommun deltager, helt eller till viss kvotdel i sista hand
ansvarar för driftkostnaden. Enligt 4 § utövas den centrala ledningen av
landstingets sjukhusväsende av landstingets sjukvårdsberedning. Den närmaste
tillsynen vid och ansvaret för förvaltningen av sjukhus skall utövas
av en direktion, vilken utses av den, som driver sjukhuset (10 § 1.). Direktionen
skall bestå av minst tre för en tid av fyra år valda ledamöter. För
ledamöterna skall finnas lämpligt antal suppleanter, vilka utses i enahanda
ordning och för samma tid som ledamöterna (10 § 2.). Mellan direktionens
sammanträden skall viss läkare vara sjukhusets inför direktionen ansvarige
styresman (11 §). I sjukhusstadgan den 20 december 1940 lämnas
hl. a. föreskrifter om direktionens verksamhet och om vilken personal, som
skall finnas vid sjukhus.
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 sand. 2 avd. Nr 17.
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
Frågan om befattningshavare vid sjukhus skall vara valbar till ledamot
av sjukhusdirektion eller suppleant för dylik har vid flera tillfällen övervägts
av sakkunniga oeh prövats av riksdagen.
Det förslag till allmän sjukhusstadga, som framlades av 1920 ars lasarettsstadgekommitté
(SOU 1922:43), innehöll bestämmelser om sammansättningen
av direktionen för kommunalt sjukhus. Enligt förslaget skulle
styresmannen för sjukhuset vara ledamot av direktionen. Något förbud för
Övriga befattningshavare vid sjukhuset att vara ledamot eller .suppleant
för ledamot i direktionen fanns icke intaget i förslaget.
1920 ars lasarettsstadgesakkunniga, som verkställde en omarbetning av
lasarettsstadgekommitténs förslag, framlade i sitt betänkande med förslag
till lag om vissa av landsting eller kommuner drivna sjukhus in. m. (SOU
1927:3) bland annat ett förslag till stadga angående lasarett, sjukstugor
oeh tuberkulossjukvårdsanstalter. 1 sistnämnda förslag fanns intaget ett
stadgande av innehåll, alt befattningshavare vid lasarett ej finge vara ledamot
av lasarettets direktion eller suppleant för ledamot därav. Beträffande
Irågan, huruvida styresman för lasarett borde vara ledamot av lasarettets
direktion, anförde de sakkunniga bland annat följande:
De sakkunniga tästa större avseende än kommittén vid den principiella
synpunkten, att befattningshavare överhuvud icke bör tillhöra den för vederbörande
inrättning tillsatta styrelsen, vilken uppenbarligen i ett flertal
fall måste hava att fatta beslut i frågor, som röra befattningshavaren. Det
må vara att befattningshavares ledamotskap i vissa fall kan avlöpa utan
att praktiska olägenheter yppas. Men det torde vara befogat all räkna med
dylika olägenheter, därest det skulle bliva brukligt att låta befattningshavare
erhålla sådant medlemskap. På denna grund föreslå de sakkunniga
generellt förbud för befattningshavare att vara ledamot av direktionen
eller suppleant för direktionsledamot, och de sakkunniga finna då rättvisan
kräva, att även läkare inordnas i denna allmänna regel.
1 propositionen nr 101 vid 1928 ars riksdag med förslag till lag om vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus uttalade föredragande departementschefen,
statsrådet Pettersson, att han funnit det naturligt, att man
från ledamotskap i direktion uteslutit ej blott de underordnade befattningshavarna
— om lämpligheten därav syntes alla vara ense — utan även styresmannen.
Andra lagutskottet tillstyrkte propositionen i förevarande hänseende.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I skrivelse den 8 april 1937 till chefen för socialdepartementet hemställde
Svenska kommunalarbetareförbundet om medverkan till sådan ändring av
sjukhuslagen, att förbudet för befattningshavare vid sjukhus att vara ledamot
av sjukhusdirektionen eller suppleant undanröjdes.
Vid 1939 års riksdag väcktes flera motioner (I: 170, II: 163, 247) om
upphävande av törbudet för befattningshavare vid sjukhus att vara leda
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
3
mot av sjukhusets direktion. Motionen behandlades av andra lagutskottet,
som uttalade (utlåtande nr 34):
Gällande lagstiftning innehåller icke något generellt förbud för befattningshavare
i allmän tjänst att vara ledamot av styrelsen eller direktionen
för det företag befattningshavaren tillhör. Med hänsyn härtill kan det visserligen
framstå som anmärkningsvärt, att ett förbud i sådant hänseende
ansetts böra stadgas för sjukhuspersonalens vidkommande.
Oavsett huruvida för visst verksamhetsområde sådant förbud förefinnes
eller icke, anser utskottet, att starka skäl kunna anföras till stöd för grundsatsen,
att befattningshavare vid allmänt företag icke bör vara ledamot av
företagets styrelse eller direktion. Denna har ofta att taga ställning till befordringsfrågor
och andra ärenden av ömtålig natur, vid vilkas avgörande
en ledamot, som tillika är anställd vid företaget, mången gång kan komma
att befinna sig i en svår belägenhet. Utskottet finner det visserligen vara
i hög grad önskvärt, att styrelsen eller direktionen för ett allmänt företag
vid behov kan erhålla tillgång till den särskilda erfarenhet, som personalen
under sin tjänstgöring förvärvat. Denna erfarenhet kan dock i allmänhet
icke i önskvärd omfattning göras tillgänglig allenast därigenom, alt eu befattningshavare
inträder som ledamot av styrelsen eller direktionen. I detta
hänseende synas större fördelar vara att vinna genom rådplägning med representanter
för just de personalgrupper, som kunna besitta särskild sakkunskap
i en viss till behandling föreliggande fråga.
I detta sammanhang vill utskottet erinra, att ett av särskilt tillkallade
sakkunniga avgivet förslag till lag om förhandlingsrätt för kommunala
tjänstemän för närvarande är beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Därest
nämnda förslag upphöjes till lag, kommer möjlighet att förefinnas för
samtliga vid sjukhusen anställda personalgrupper att deltaga i förhandlingar
om ett flertal ärenden, vilka äro av stor betydelse för sjukhusens
drift. I sådant hänseende må omnämnas frågor, som beröra befattningshavares
allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom tilllämpningen
av sådana villkor. Enligt utskottets mening bör, innan slutlig
ställning tages till det i motionerna berörda spörsmålet, avvaktas, huruvida
det sålunda framlagda förslaget kommer att läggas till grund för lagstiftning
i ämnet och i så fall vilka erfarenheter, som kunna vinnas av förhandlingsrättens
genomförande.
Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionerna
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Utlåtandet var icke enhälligt.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid 19it) ars riksdag framlades eu proposition (nr <39) innehållande
hl. a. förslag till ny sjukhuslag. Förslaget, som i huvudsak byggde på ett
av 1933 års hälso- och sjukvårdssakkunniga avgivet betänkande (SOU
1939:23), innehöll icke någon nyhet i förevarande hänseende. I ett par
motioner (I: 155 och 11:205) yrkades, all förbudet för befattningshavare
vid sjukhus att vara ledamot av sjukhusets direktion eller suppleant för
denne måtte ulgå. Propositionen och motionerna hänskötos lill behandling
av sammansatt konstitutions- och andra lagutskott. Utskottet av
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr /?.
styrkte motionerna under hänvisning till att lag om förhandlingsrätt för
kommunala tjänstemän antagits vid samma riksdag samt anförde i detta
sammanhang vidare:
Efter antagandet av denna lag har åt samtliga vid sjukhusen anställda
beretts rätt till förhandling rörande deras allmänna anställnings-, arbetsoch
avlöningsvillkor ävensom tillämpningen av dessa villkor. Utskottet
håller före, att de synpunkter, som ligga till grund för de nu ifrågavarande
motionerna, skola bliva i allt väsentligt tillgodosedda genom sistnämnda
lagstiftning. Skulle erfarenheten visa, att så ej blir fallet, torde
det av motionärerna väckta spörsmålet få tagas under förnyat övervägande.
Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.
Lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, vilken alltjämt
gäller, promulgerades därefter den 20 december 1940.
Utskottet. Gällande lagstiftning innehåller icke något generellt förhud
lör befattningshavare i allmän tjänst att vara ledamot av styrelsen eller
direktionen för det företag, i vilket han är anställd. Med hänsyn härtill
framstår det som anmärkningsvärt, att ett förbud i sådant hänseende ansetts
böra stadgas för sjukhuspersonalens vidkommande, varigenom denna
grupp av medborgare kommit i en undantagsställning. Det synes utskottet
angeläget, att inskränkningar i de medborgerliga rättigheterna endast
göras, då detta är oundgängligen nödvändigt, vilket dock knappast med fog
kan påstås vara förhållandet i förevarande fall.
Skälet till att ett förbud i ifrågavarande hänseende införts för sjukhuspersonalens
vidkommande torde ha varit, att en befattningshavare vid ett
sjukhus som ledamot av sjukhusets direktion kan komma att deltaga i
avgörandet av frågor, vilka ur hans synpunkt äro av mycket ömtålig natur.
Detta argument har dock mist en del av sin styrka genom att avgörandet av
vissa frågor, vilka nära beröra befattningshavarna vid ett sjukhus, såsom
tjänsternas lönegradsplacering och regleringen av anställningsvillkoren för
sjukhusets befattningshavare, numera ofta icke tillkommer sjukhusdireklionen
utan sker centralt.
Det har gjorts gällande, att det numera icke skulle föreligga samma
behov som tidigare av att med direktionen för ett sjukhus införliva någon
befattningshavare vid sjukhuset, sedan personalen genom lagen den 17 maj
1940 om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän erhållit möjlighet att
framföra sina synpunkter, innan frågor avseende dess allmänna anställnings-,
arbets- och avlöningsvillkor ävensom tillämpningen av sådana villkor
avgöras. I detta sammanhang bör dock beaktas, att de tyngst vägande skälen
för en lagändring i av motionärerna förordad riktning äro, att man bör
tillförsäkra befattningshavare vid sjukhus samma medborgerliga rättigheter
som andra samhällsgrupper och lämna möjlighet öppen att till leda
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 17. 5
möter i direktionen för sjukhus utan särskild inskränkning utse de för
uppdraget bäst skickade.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
låta föranstalta om utredning angående undanröjande av
det i 10 § lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus stadgade hindret för
befattningshavare vid sjukhus att vara ledamot av sjukhusets
direktion eller suppleant för ledamot, samt att
Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 10 mars 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Sten, Nils Elowsson,
Söderkvist*, fröken Andersson*, herrar Carl Eric Ericsson och Wahlund*;
från
andra kammaren: herrar Hagård, Hellbacken, Ryberg*, Johnsson
i Kastanjegården, fru Johansson i Norrköping*, herrar Andersson i Eskilstuna,
Lundberg och Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.