Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1945 kl. 6 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående
fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m.
Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 184, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 örn hyresreglering m. m 1
vilken enligt lag den 31 mars 1944 (nr 120) gäller till och med den 30 september
1945, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1946,
dock att 20 § förstnämnda lag från och med den 1 april 1945 skall hava
följande ändrade lydelse.
20 §.
Hyresnämndens beslut gäller för tiden från och med den dag, då detsamma
meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer. I ärende, som
avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskild anledning finnes
skäligt, bestämma att beslutet skall avse förfluten tid; och äger nämnden i
sådant fall förordna om skäligt anstånd med betalning av vad hyresgäst
kan hilva skyldig att ytterligare utgiva för tid före nämndens beslut.
Part, sorn är missnöjd med nämndens beslut, äger däröver anföra besvär
hos statens hyresråd inom tjugu dagar från den dag, då klaganden erhöll
sadant besked som i 19 § tredje stycket sägs.
Nämndens beslut skall, örn ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till
efterrättelse utan hinder av anförda besvär, dock icke i vad beslutet må avse
förfluten tid.
1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 112.
Bihang till riksdagens protokoll laili. 9 sami. 2 avil. Nr 15.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1945
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1945, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1945 eller, örn hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.
Beträffande beslut, som hyresnämnd meddelat före den 1 april 1945, skall
20 § i dess hittillsvarande lydelse tillämpas även därefter.
2) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19''juni 1842 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m.1, vilken enligt lag den 31 mars 1944
(nr 121) gäller till och med den 30 september 1945, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 september 1946.
Beträffande skälen för lagförslagen får utskottet, i den mån redogörelse för
desamma ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn hyresreglering m. m. har stadgats
begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter, möjlighet till
tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa andra hyresförhållanden.
Såsom ett komplement härtill har i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (kontrollagen) genomförts
reglering av lägenhetsförvärv, som grundas på bostadsrätt och andra
former av bostadskooperation. Båda lagarna äga tillämpning i alla städer,
köpingar och municipalsamhällen, vilkas invånarantal vid 1942 års ingång
uppgick till minst 2 000, samt dessutom, efter särskilda förordnanden av
Kungl. Maj:t, i åtskilliga mindre orter. Regleringsåtgärderna handhavas närmast
av kommunala hyresnämnder. Dessas beslut kunna överklagas hos statens
hyresråd, som utgör den centrala myndigheten för hithörande frågor.
De båda nu nämnda lagarna gällde ursprungligen till och med den 30 september
1943 och erhöllo fortsatt giltighet till och med den 30 september 1944
genom lagar den 26 mars 1943 (nr 112 och 113). Därvid genomfördes vissa
ändringar i fråga om regleringsåtgärdernas närmare utformning. Genom lagar
den 31 mars 1944 (nr 120 och 121) förlängdes lagarnas giltighetstid till
och med den 30 september 1945.
Hyresrådet har i skrivelse den 31 januari 1945 hemställt, att hyresregleringslagen
och kontrollagen måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den
1 Senaste lydelse se SFS 1943: 113.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
3
30 september 1946, ävensom att i lagarna måtte företagas vissa ändringar i
enlighet med förslag i en skrivelsen bilagd promemoria. I denna anföres
bland annat, att den prövning av ekonomisk plan för bostadsrättsföreningar,
som jämlikt stadgande i kontrollagen skall företagas av hyresnämnderna, merendels
komme till stånd alltför sent, varigenom kontrollen bleve ineffektiv. I
anledning härav föreslås, att i kontrollagen å ena sidan öppnas möjlighet för
hyresnämnderna att under vissa villkor tidigare än för närvarande pröva
ekonomisk plan, å andra sidan stadgas förbud för förening att, innan sådan
prövning skett, mottaga förskott å avgift eller annan ersättning. I samband
därmed föreslås — till förhindrande bl. a. av bostadspriskontrollens kringgående
genom bildande av s. k. bostadsföreningar och liknande företag —
införande i både hyresregleringslagen och kontrollagen av bestämmelser, enligt
vilka ej utan hyresnämnds tillstånd som villkor för uthyrning resp. bostadsrättsupplåtelse
finge krävas vissa andels- eller aktieförvärv m. m. Slutligen
föreslås tillämpligheten av det stadgande i hyresregleringslagen, enligt
vilket hyresnämnds beslut utan hinder av anförda besvär skall lända till
efterrättelse, i så måtto skola begränsas, att stadgandet icke komme att gälla
i vad beslut avsåge förfluten tid.
över hyresrådets framställning lia efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas riksförbund,
Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a., svenska riksbyggen,
förening u. p. a., och hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
u. p. a. I sistnämnda yttrande hänvisas till en av riksförbundets
tjänsteman, ingenjören Björn Strömberg, utarbetad, vid yttrandet fogad promemoria.
Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. och svenska folkbyggen,
förening u. p. a., ha vidare inkommit med skrivelser i anledning av
hyresrådets framställning.
Statens priskontroll nämnd har i cn den 20 februari 1945 dagtecknad framställning
anhållit att i blivande proposition till riksdagen rörande hyresregleringslagens
fortsatta giltighet måtte klargöras, huru vissa närmare beskrivna
upplåtelser av garageplats, vilkas egenskap av hyresavtal satts i fråga, ur
hyresregleringslagens synpunkt vore att bedöma.
Slutligen må nämnas, att hyresgästernas riksförbund i en den 8 december
1944 dagtecknad skrivelse påkallat åtgärder i anledning av vissa missförhållanden,
som utmärkte de i hyresrådets promemoria berörda s. k. bostadsföreningarna.
Dylika ekonomiska föreningar, vilka uppläte nyttjanderätt till
bostad allenast för begränsad tid och därför icke vore att hänföra under
lagen den 25 april 1930 örn bostadsrättsföreningar, hade under rådande bostadsbrist
i många fall bildats i rent spekulativt syfte. Medan vid hyresregleringens
tillkomst genom kontrollagen övervakningen av bostadsrättsföreningarna
skärpts, bruste det i fråga om kontrollen av nu åsyftade föreningar.
Förbundet hade vid ett flertal tillfällen konstaterat, att de vid erbjudande om
andelsteckning och förhyrning företedda planerna antingen innehållit direkt
missvisande uppgifter eller saknat upplysningar, utan vilka tecknarna
icke kunnat bilda sig en uppfattning örn företagets förutsättningar eller kon
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 75.
sekvenserna för dem själva av medlemskap i föreningen. För närvarande
saknades möjligheter att effektivt ingripa mot de missbruk, som i vissa fall
förekommit. Förbundet hemställde att beträffande ifrågavarande föreningar
måtte utfärdas bestämmelser angående ekonomisk plan och teckningslistor,
motsvarande de för bostadsrättsföreningar gällande. Som ett provisorium
kunde detta möjligen ske genom en utvidgning av hyresregleringslagstiftningen,
men det vore lämpligt att en allmän översyn verkställdes av de lagregler,
som gällde för juridiska personers upplåtelse av hyres- och bostadsrätt.
över hyresgästernas riksförbunds framställning har hyresrådet avgivit
yttrande. Hyresrådet har därvid anfört, att förbundets förslag om en provisorisk
kontroll på området torde bliva tillgodosett genom de av hyresrådet
föreslagna, tidigare omnämnda lagändringarna. Vad angår förbundets framställning
i övrigt har hyresrådet tillstyrkt, att en allmän översyn av lagstiftningen
örn bostadsrättsföreningar och därmed sammanhängande spörsmål
måtte komma till stånd.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen
under nedan angivna särskilda avsnitt anfört bl. a. följande:
Frågan om lagstiftningens fortsatta giltighet i allmänhet.
»Föreliggande uppgifter örn byggnadsproduktionen giva vid handen, att
skapandet av nya bostäder under de senaste åren försiggått i större omfattning
än under de tidigare krisåren. Det är emellertid välbekant, att bostadsbrist
— merendels allvarlig sådan — alltjämt råder på de flesta av hyresregleringen
berörda orterna. På grund av åtskilliga omständigheter, främst
knapphet på arbetskraft och vissa materialier, kan det icke antagas att bostadsbristen
skall kunna fyllas under en tid av ett år efter det hyresregleringslagens
och kontrollagens nuvarande giltighetstid utgått. På grund av
den låga produktionen under åren 1940 och 1941 finnes, jämte det normalt
nytillkommande bostadsbehovet, ett uppsamlat otillfredsställt bostadsbehov
som det måste taga åtskillig tid att tillgodose. I intet av de avgivna yttrandena
har erinran framställts mot förslaget att förläna de båda lagarna giltighet
för ytterligare ett år. Jag anser mig under dessa omständigheter böra
föreslå att lagarnas giltighet förlänges till och med den 30 september 1946.»
•
Prövningen av bostadsrättsföreningarnas ekonomiska planer och därmed
sammanhängande frågor.
»Av uppgifterna i hyresrådets promemoria och den från hyresgästernas
riksförbund inkomna framställningen framgår, att missförhållanden föreligga
både med avseende å de s. k. bostadsföreningarnas verksamhet och beträffande
kontrollen vid bildandet av bostadsrättsföreningar. De av hyresrådet
föreslagna åtgärderna — förbud mot bostadsföreningarnas gängse upplåtelseform,
hyra i samband med andelsförvärv, samt rationalisering av hyresnämndskontrollen
över bostadsrättsföreningarnas ekonomiska planer i
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
5
kombination med förbud mot förskottsbetalningar — ha emellertid i remissyttrandena
ansetts onödigt långtgående ävensom hindersamma för den lojala
byggnadsproduktionen på området. Vad angår förbudet mot uthyrning i
förening med andelsförvärv synas åtskilliga skäl tala för önskemålet att,
innan en så radikal metod godtages, en undersökning verkställes av möjligheterna
att genom kontroll i annan ordning råda bot för de anmärkta missförhållandena.
Det tilltänkta förbudet mot förskottsbetalning av bostadsrättsavgifter
vilar, såsom hyresrådet självt framhållit, på den förutsättningen
att hyresnämnderna skola på ett mycket tidigt stadium pröva uppgjorda preliminära
planer. Det torde emellertid icke saknas fog för farhågorna att en
tillräckligt tidig prövning av dessa ärenden icke överallt skall kunna komma
till stånd. De föreslagna bestämmelserna om ställande av säkerhet, vilka utgöra
en mycket väsentlig del av det avsedda nya kontrollsystemet, synas icke
heller kunna godtagas i sitt föreliggande skick. Vid angivna omständigheter
finner jag mig icke böra tillstyrka, att de av hyresrådet i dessa delar föreslagna
lagändringarna nu genomföras. Det torde emellertid inom justitiedepartementet
böra verkställas skyndsam utredning rörande lämpligaste sättet att
komma tillrätta med de anmärkta missförhållandena. Vid utredningen böra
företrädare för de berörda bostadskooperativa organisationerna erhålla tillfälle
att framlägga sina synpunkter.»
Verkställbarheten av hyresnämnds beslut.
»Såsom hyresrådet framhållit torde den i 20 § upptagna regeln, att hyresnämnds
beslut utan hinder av . anförda besvär skola lända till efterrättelse,
kunna bereda part avsevärt förfång då beslutet gäller förfluten tid. Särskilt
torde olägenheter ha uppstått i mål om grundhyror i nybyggda hus, där hyresnämndernas
beslut kunna avse lång tid tillbaka och där hyresrådet på
grund av målens vidlyftiga och invecklade beskaffenhet ofta är ur stånd att
tillräckligt snabbt meddela erforderliga inhibitionsbeslut. Den föreslagna
ändringen torde alltså böra komma till stånd och lämpligen träda i kraft
den 1 april 1945.»
Garageplatsupplåtelserna och hyresregleringen.
»Genom priskontrollnämndens framställning har den frågan uppställts, huruvida
upplåtelse av icke särskilt angiven garageplats i ett visst garage är att
anse såsom hyra och följaktligen att hänföra under hyresregleringslagen.
Priskontrollnämnden ävensom två skiljaktiga ledamöter av statens hyresråd
ha hävdat, att då en bilägare — jämte andra bilägare — fått till sig
upplåten rätt att ställa en bil i ett garage, regelmässigt en hyresrätt till hela
garaget förelåge, låt vara inskränkt av andra bilägares nyttjanderätt. Hyresrådets
majoritet åter har uttalat, att då upplåtelsen icke innebure rätt att
med uteslutande av andra nyttja hus eller del av hus, hyresavtal ej kunde
anses föreligga.
Av utredningen framgår, att tre olika typer av garageplatsupplåfelse förekomma.
Vid två typer avser upplåtelsen viss bestämd plats i ett garage,
medan vid den tredje — den nu ifrågavarande typen — upplåtelsen väl av
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
ser visst garage men icke bestämd lokalitet inom detta. När garageägaren i
det sistnämnda fallet — enligt ordalagen i gängse avtalsformulär — »förbinder
sig att i garaget upplåta plats» för en bil, uppstår en avtalstyp, som
synes äga anknytning både till hyra och till tjänsteavtal. Blandade avtal förekomma
även eljest i fråga om upplåtelse av lägenhet, t. ex. till portvakt.
Det är uppenbart, att sådana avtal icke i alla avseenden kunna behandlas
som hyresavtal. Att i nu förevarande avtal ingår ett moment som innefattar
upplåtelse av nyttjanderätt är emellertid tydligt. Huruvida upplåtaren anvisat
viss plats, utmärkt t. ex. genom en skylt eller målade ränder på golvet,
eller bilägaren får ställa bilen på lämpligaste lediga plats, synes mig icke
böra tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang; ett gemensamt kännetecken
av väsentlig innebörd är i bägge fallen, att bilägaren erhållit rätt
att använda garaget. Om man tänker sig att garaget ej rymmer flera än
två eller tre bilar, torde det vara ganska uppenbart, att man ej kan å ena
sidan till hyra hänföra upplåtelse av rätt till bestämd plats i garaget och
å andra sidan utesluta t. ex. upplåtelse, enligt vilken den bilägare som kör
in först alltid skall ställa sin bil på viss plats i garaget. Att garaget i många
fall är väsentligt större än nu sagts, kan icke inverka på principfrågan. De
särskilda tjänster som garageägaren kan vilja åtaga sig att utföra åt bilägaren,
torde icke, även örn de utfästas i samma avtal, i och för sig böra inverka
på frågan, huruvida rätten att använda garaget bör betraktas som hyresavtal
eller ej. Emellertid kan det inträffa, att garageägaren har att taga sådan
befattning med bilarna att det hela bör betraktas som ett tjänsteavtal.
Så synes mig vara förhållandet, om garageägaren skall mottaga bilen vid
inkörningen och svara för dess vård och utlämnande till bilägaren, när
denne behöver densamma. Av det anförda framgår, att ifrågavarande avtal
enligt min mening äro att hänföra antingen till hyresavtal, såvitt angår upplåtelse
av plats i visst garage, eller ock i sin helhet till tjänsteavtal.»
Fråga om uppsägningsskgddet i vissa fall beträffande uthyrda samlingslokaler.
»Från organisationer och föreningar med uppgift bland annat att tillhandahålla
allmänheten samlingslokaler ha framställts yrkanden att sådana sammanslutningar
genom lagbestämmelser skulle beredas särskild möjlighet att
utan risk för ogiltigförklaring uppsäga hyresgäst, som förhyrde lokal för
biografändamål, under förutsättning att sammanslutningen avsåge att i fortsättningen
själv tillgodogöra sig inkomsten av biografrörelsen.
I den föregående år avlåtna propositionen örn hyresregleringens fortsatta
giltighet framhöll jag bland annat, att de ifrågavarande samlingslokalerna
ofta fyllde en betydelsefull uppgift i det kulturella och politiska livet på
respektive orter och att föreningarna säkerligen kunde åberopa vägande skäl
till förmån för sin önskan att själva övertaga lokalerna. Jag påpekade emellertid
också, att biografidkaren-hyresgästen kunde ha ett berättigat intresse
att trots uppsägningen få fortsätta att disponera lokalen, och betecknade det
såsom oförenligt med lagstiftningens principer att föreningarna på grund av
Andra lagutskottets utlåtande nr 15. 7
sitt syfte skulle tillerkännas en särställning i förekommande intressekonflikter
med hyresgäster.
I andra lagutskottets över propositionen avgivna utlåtande vunno dessa synpunkter
i huvudsak gillande. Utskottet underströk emellertid, att vid de hyresreglerande
organens skälighetsprövning särskild hänsyn borde tagas till det
allmänintresse som dessa föreningar tjänade. Därest i fortsättningen skulle
visa sig, att praxis betraktade förevarande spörsmål från annan synvinkel än
den av utskottet angivna, komme frågan i ett annat läge och kunde särskilda
åtgärder bliva påkallade.
I statens hyresråd har under tiden efter det förra årets proposition avlämnades
avgjorts fem mål, där allmännyttiga sammanslutningar, som haft lokaler
uthyrda, funnit sig behöva lokalerna för egen del och därför uppsagt
sina hyresgäster. Dessa uppsägningar ha i tre fall helt eller till väsentlig del
godkänts av hyresregleringsorganen. I två fall, som rörde lokalens användning
för biografrörelse, fann hyresrådet att omständigheterna ej vore sådana
att uppsägningen kunde godkännas.
Vad som sålunda och eljest utrönts rörande rättstillämpningen i de fall, då
å ena sidan allmännyttiga organisationers fastighetsägarintressen, å andra sidan
hyresgästintressen stått emot varandra, synes mig icke tyda på att hyresregleringsorganen
skulle vara benägna att underskatta sådana sammanslutningars
berättigade anspråk att komma i besittning av uthyrda lokaler. Någon
anledning till särskilda åtgärder torde därför icke föreligga. Liksom förut
och i likhet med andra lagutskottet vid 1944 års riksdag vill jag emellertid
understryka, att de hyresreglerande organen böra taga all rimlig hänsyn till
det allmännyttiga intresse som ifrågavarande organisationer tjäna.»
Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.
Utskottet har vid granskning av de genom propositionen framlagda lagförslagen
icke funnit anledning till erinran mot desamma och får därför
hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 13 mars 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Olof Carlsson,
Björkman, Hage och Hallagård;
från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Ugberg, Nilson i Eskilstuna, Hermansson,
Cruse, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Andersson i Eskilstuna.
Utskottet.