Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18 (Utlåtande 1919:L2u18 l2u)

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1919 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen m. m.
dels ock i anledning därav väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Dahl, von Sneidern, Jacob
Larsson, Östberg, Hult, von Sydow, Frändén, von Essen, Lindström,
Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinge, Nilsson i Vibberbo,
Hage, Hagman i Stockholm, Strömberg och Bäckman.

Genom en den 17 januari 1919 dagtecknad proposition, nr 4, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag
till

1) lag om ändring i vissa delar av vattenlagen;

2) lag om flottning i allmän flottled;

3) lag huru avgöras skall, varest tidigare tillkommen allmän flottled
skall jämlikt vattenlagen bibehållas;

4) lag om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen; samt

5) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
"

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 0 sand. 2 avd. 14 höft. (Av 18.) 1

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

inom första kammaren:

nr 124 av herr von Sydow,

nr 125 av herr Welander,

nr 126 av herr Pers,

nr 127 av herr Gezelius,

é nr 130 av herr Lindhagen, och
nr 131 av herr Enhörning, samt

inom andra kammaren:

nr 293 av herrar Olsson i Morastrand, Bergman, Olsson i Rösta,
Molin, Wikström, Svensson i Långelanda, Lindley i Söderhamn, Olofsson,
Bergström i Bäckland, Viklund i Oviken, Mossberg och Jansson i Edsbäcken,

nr 294 av herr Lubeck,

nr 295 av herrar Aarnseth och Eriksson i Grängesberg,
nr 317 av herr Hage, och
nr 318 av herr Lövgren i Nyborg.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet,
i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungl.
propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

*},err Herr Lindhagen har i sin motion hemställt, att riksdagen måtte

motionm avslå ifrågavarande proposition samt hos Kungl. Maj:t »anhålla om framläggande
till nästa på nya grunder sammansatta riksdag av ett allsidigt
reviderat förslag, som är byggt på övervägande av åtminstone viktigare
flottleders övertagande även till förvaltning av samhället samt i övrigt
på större hänsynstagande till de små skogs- och tegägarnas intresse och
de övriga allmänneliga synpunkter, som i motionen framhållits eller eljest
i följd av undersökningen komma att framställa sig». Till stöd härför
anföres huvudsakligen, att de sociala synpunkterna icke tillräckligt tagits
i betraktande vid förslagens utarbetande samt att på grund av förslagens
vidlyftighet det icke varit möjligt för riksdagens ledamöter att sätta sig
in i desamma inom den för avlämnande av motioner i anledning av
propositionen tillåtna tiden, varjämte framställts vissa anmärkningar
rörande särskilda bestämmelser i lagförslagen.

Beträffande det närmare innehållet i herr Lindhagens motion ävensom
i fråga om vad övriga motionärer hemställt samt vad de till stöd
för sina yrkanden anfört, far utskottet hänvisa till motionerna, i den
män desamma icke finnas återgivna här nedan i samband med behandlingen
av de särskilda bestämmelserna i förevarande lagförslag.

Andra lugnt,kottets iitlåtaniln AV ■/<*>''. 3

Vär nu gällande lagstiftning om flottled och flottning innefattas i in,kottet
kungl. förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled samt i
flottningsstadgan av samma dag. Av dessa bada fölfattningar är den
förra av civillags natur och innehåller huvudsakligen de lagbestämmelser,
som äro avsedda att reglera rättsförhållandena mellan flottleden och de
flottande å ena sidan samt strand-, fiske- och vattenverksägare med flere
å andra sidan. I denna författning stadgas sålunda, varest allmän flottled
skall finnas, under vilka förutsättningar ny sådan led må kunna inrättas
eller äldre sådan utvidgas och förbättras samt i vad mån och pa
vad sätt skada i följd av flottleds inrättande och begagnande skall ersättas.
Flottningsstadgan åter är en administrativ författning och upptager
rättsreglerna för tlottledens tekniska anordnande och sättet för
flottningens bedrivande ävensom bestämmelser, avsedda att reglera de
flottandes inbördes rättsställning samt deras förhållande till dem, som å
flottleden nedlagt kostnad för dess inrättande, utvidgande eller förbättrande Inrättande

av allmän flottled kan enligt nämnda författningar till
låtas i varje vattendrag, där sådan led ej förut finnes, såvida det prövas
vara nödigt och nyttigt för den ort, varom fråga är, samt andra näringar
ej i avsevärd mån därigenom kränkas, och äger den prövande myn
digheten, som i detta fall är Konungens befallningshavande, giva lov till
vidtagande av alla de anläggningar och åtgärder, som prövas erforderliga
för vattendragets flottbargörande. Strandägare och övriga rättsägare aro
därvid pliktiga att tåla den skada och det intrång i deras rätt, som foranledes
av vattendragets upplåtande till och nyttjande som flottled, dock
med den inskränkning, att de icke äro skyldiga^ avstå markområden, som
erfordras för flottledsanläggningarna, eller att tåla, att vatten bortledes ur
vattendraget, med mindre Konungen i den för expropriation stadgade
ordning förordnat härom.

Skada och kostnad, som vållas genom anläggning eller åtgärd tor
flottleden eller genom strändernas beträdande eller eljest i följd av flottningen,
åligger det de flottande att gottgöra vederbörande. Bestämmandet
av anläggningsskada sker dock icke, såsom vid andra vattenbyggnadsmål,
samtidigt med att tillstånd lämnas till anläggningarnas utförande,
utan uppskjutes, med undantag för de fall, då expropriation
ifrågakommer, till dess flottleden upplåtits till allmänt begagnande. Oc
ej heller då kan uppskattning av skada företagas med laga verkan annat
än på yrkande av den skadelidande, vilken i avseende a tiden för sådan
talans anhängiggörande ej är beroende av annan inskränkning än som
följer av den vanliga tioåriga preskriptionsbestämmelsen. De flottande

Andra lagutskottet)! utlåtande Nr 18.

äga däremot ingen möjlighet att framtvinga ett lagligt bedömande av
inträdda skador; endast den skadelidande äger härutinnan initiativrätten.

Kostnaden för flottleds inrättande är enligt gällande författningar
en angelägenhet.^ som helt vidkommer de flottande själva. Det allmänna
bidrager ej i någon mån till kostnaden för dessa allmänna kommunikationsleders
tillkomst, utan det åligger den, som sökt flottleds inrättande,
att själv utföra anläggningsarbetet och förskjuta utgifterna härför. Vad
han sålunda förskjutit, berättigas han dock att senare återfå av de
flottande på det sätt, att varje flottande ålägges att för sitt virke erlägga
vissa avgifter till amorterande av anläggningskapitalet. Det blir alltså
trafikanterna och i yttersta hand skogsägarna, som få bekosta de allmänna
flottledernas iordningsställande.

Såsom allmän trafikled står den allmänna flottleden öppen för envai
att nyttja; dock är denna rätt sa till vida begränsad, att ingen äger
själv ombestyra flottningen av sitt virke, utan är skyldig ingå som medlem
i den allmänna flottningsförening, som handhar leden och som å de
flottandes vägnar verkställer allt flottningsarbete. För varje flottled skall
finnas en dylik förening. Denna flottningsförenings rättsliga struktur är
ganska säregen. Då föreningen endast består av trafikanterna i flottleden,
växla dess medlemmar årligen, allteftersom olika virkesägare begagna
sig av leden. Medlemskap vinnes ej genom inval eller övertagande
av annans medlemskap, utan blotta anmälan att vilja flotta i vattendraget
medför rätt att bliva medlem i föreningen. Medlemskapet upphör därför
också samtidigt med det medlemmen slutar att flotta. Föreningens
verksamhet bedrives kooperativt, och medel till täckande av dess utgifter
uttagas årligen hos de flottande medelst infordrande av förskottsförlag,
varför redovisning sedermera lämnas. Flottningen utföres alltså till självkostnadspris
enligt de utgifter, envars virke orsakat föreningen, och någon
vinst å rörelsen äger föreningen ej tillgodoföra sig. De flottandes
inbördes förhållanden samt reglerna för föreningens verksamhet i övrigt
bestämmas genom reglemente, som fastställes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Ehuru flottningsväsendet i vårt land nått eu storartad utveckling
under hägnet av 1880 års flottningsförfattningar, har dock behovet av
dessa författningars revision sedan flera år tillbaka visat sig alltmera
trängande. ° Då nämnda författningar i verkligheten utgöra vår första lagstiftning
på området, torde ock vara förklarligt, att de i många avseenden
lida av bristande .fullständighet. Redan nordandskommittén fäste uti sitt

Andra lagutskottets utlåtande Nr lk. •>

ar 1904 avgivna betänkande uppmärksamheten pa detta förhållande och påvisade,
hurusom till följd härav åtskilliga missförhållanden förekommit vid
de norrländska flottlederna, samt föreslog för dessas avhjälpande eu del
ändringar och tillägg i flotta in gsstadgan. Uti de yttranden, som i anledning
av nämnda förslag infordrades från myndigheter och enskilda
korporationer, framhölls ytterligare, att på grund av ifrågavarande författningars
ofullständighet olägenheter av mångahanda slag visat sig vid
deras tillämpning, varför påyrkades, att de måtte underkastas eu noggrann
revision för att kunna motsvara nutida förhållanden.

Vid den allmänna revision av våra vattenrättsliga författningar,
som under senare åren ägt rum och vars första resultat är den förra
året antagna vattenlagen, har ytterligare framstått nödvändigheten av att
även upptaga flottningslagstiftningen till omarbetning. Hittills
huvudområdena inom vattenrätten behandlats i skilda författningar, och
olika procedurer hos olika myndigheter hava varit föreskrivna beträffande
de särskilda vattenmålen. Under det att mål rörande byggande i vatten
för vattenkraftens tillgodogörande intill den 1 januari i år handlagts som
vanliga rättegångsmål av de allmänna domstolarna och numera upptagas
till bedömande av de nyinrättade vattendomstolarna, bliva åter frågor
rörande byggande i vatten för allmän flottleds eller allmän farleds räkning
prövade av administrativ myndighet. Det är givet, att stora olägenheter
äro förbundna med denna dualism i avseende å vattenmålens behandling
och att det är omöjligt att undvika kollisioner mellan de skilda
myndigheternas prövningsområden.

Ett av huvudsyftena med det pågående lagstiftningsarbetet på
vattenrättens område har därför varit att söka sammanföra alla vattenrättsliga
föreskrifter till en enhetlig vattenlag och att överlämna avgörandet
av samtliga vattenmål till en och samma myndighet. Genom den
förra året antagna vattenlagen har grunden lagts för detta enhetsarbete,
och har lagstiftningen därvid anordnats så, att särskilda kapitel i vattenlagen
reserverats för de vattenrättsliga huvudområden, som ännu icke
varit föremål för reglering. Så har i nämnda lag 5 kap. reserverats för
att upptaga bestämmelserna om allmän farled, 6 kap. om allmän flottled,
7 kap. om torrläggning av mark genom dikning eller annat avledande
av vatten eller genom invallning, 8 kap. om kloakledningar samt 10 kap.
om syneförrättningar.

Med de för riksdagen nu framlagda lagförslagen om flottled och
flottning, vilka i huvudsak överensstämma med de förslag, som på sin
tid utarbetats av inom justitiedepartementet särskilt tillkallade sakkunniga,
åsyftas alltså dels att avhjälpa de bristfälligheter, som vidlåda de

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

nu gällande flottningsförfattningarna, dels ock att samtidigt insätta flottningslagstiftningen
i dess rätta samband med den övriga vattenlagstiftningen.
I 6 och 10 kap. av vattenlagen hava därvid de nya bestämmelserna
om flottled blivit upptagna. Emellertid har det icke låtit sig
göra att i vattenlagen införa alla föreskrifter rörande flottled och flottning.
Endast de delar av flottningslagstiftningen, som hänföra sig till
byggande i vatten, hava sammanförts i nämnda lag. Lagbestämmelserna
om allmän flottleds nyttjande och de flottandes inbördes förhållande
därvid hava däremot ansetts vara av den art, att de icke lämpligen
kunna införas i vattenlagen, utan hava sammanställts i en särskild lag
om flottning i allmän flottled. Mot den sålunda föreslagna uppdelningen
av hithörande lagbestämmelser på tvenne lagar har utskottet intet
att erinra.

En förutsatt och given följd av att föreskrifterna om flottleds inrättande
och byggande införas i vattenlagen, torde givetvis bliva den,
att flottledsmålen måste överflyttas från administrativ myndighet till de
nyinrättade vattendomstolarna. De skäl, som anförts för denna omläggning
av målens behandling, finner utskottet övertygande, så mycket mera
som därigenom vinnes den fördelen, att ersättningsfrågor, vilka för närvarande
ej kunna bliva föremål för bedömande i flottledsmålen, kunna
upptagas till prövning av vattendomstolen, samtidigt med att tillstånd
lämnas till flottledsbyggnadernas utförande.

Enligt förslagen skola de hittills redan tillkomna allmänna flottlederna
fortfarande bibehållas såsom sådana. Då emellertid på grund av
gällande författningars ofullständighet tvekan mången gång kunnat uppstå
därom, huruvida flottled finnes i ett vattendrag, har för att undanröja
varje oklarhet härutinnan föreslagits, att en autentisk förteckning
skall upprättas över alla de vattenområden, där allmän flottled finnes
vid den tid, då den nya flottningslagstiftningen träder i kraft. Bestämmelserna,
huru denna förteckning skall åstadkommas, hava sammanförts
i ett särskilt förslag till lag huru avgöras skall, varest tidigare tillkommen
allmän flottled skall jämlikt vattenlagen bibehållas.

En av de viktigaste uppgifter, som möter å ifrågavarande lagstiftstiftningsområde,
är att reglera rättsförhållandet mellan de flottande och
de sakägare, vilka genom flottledens inrättande och begagnande lida intrång
i sin rätt. Ett omsorgsfullt avvägande av de härvid ganska stridiga
intressenas inbördes rättigheter är givetvis av den allra största vikt.
Utskottet har ej kunnat finna annat än att förevarande lagförslag i stort
sett på ett lyckligt sätt löst ifrågavarande spörsmål.

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 16.

Bland de intressen, som i större grad beröras av vattendragens användande
för flottning, framträder i främsta rummet vattenkraftsintresset.
Genom vattenkraftens allt vidsträcktare tillgodogörande i vårt land, samtidigt
som med ökade flottgodsmängder flottlederna i högre grad än förut
utnyttjats av de flottande, hava konflikter mellan dessa båda intressen
angående rätten till vattnet icke kunnat undvikas. Behovet av klarare
lagbestämmelser för lösande av dessa konflikter har därför blivit allt
större. Delvis har detta behov redan blivit fyllt genom nya vattenlagens
föreskrifter i dess 1 kap. angående kungsådras förefintlighet i vissa större
vattendrag samt rörande vattenägares skyldighet att, där sådan ådra
finnes, avgiftsfritt avstå viss vattenkvantitet till förmån för de allmänna
kungsådreintressena. Men beträffande alla mindre vattendrag, där kungsådra
enligt nya lagen ej skall finnas, kvarstår fortfarande samma oklarhet.
Angående den hittillsvarande lagstiftningens ståndpunkt i fråga om
flottningens rätt till avgiftsfritt vatten uti sistnämnda vattendrag förfäkta
de båda intressenas målsmän skilda meningar. Under det att från vattenkraftsintresserat
håll göres gällande, att de flottande böra kännas skyldiga
att alltid utgiva ersättning för det vatten, som vattenägaren till följd
av flottningen förhindras tillgodogöra sig, förmenas åter från motsatta
hållet, att prioriteten mellan de båda intressena bör vara avgörande för
frågan, om ersättning skall utgå eller icke, d. v. s. att där flottleden
kommit till stånd före ett strömfalls bebyggande, strömfallsägaren skall
vara pliktig att jämväl när han bygger ut fallet avgiftsfritt tillsläppa
nödigt vatten för flottgodsets förande förbi vattenverksbyggnaden, men
att, om åter strömfallet redan är utbyggt, då flottleden skall inrättas, de
flottande måste lämna ersättning för tagande i anspråk av sådant vatten,
som tillgodogöres vid verket. Till sistnämnda mening ansluter sig föreliggande
förslag, då i 6 kap. 5 § av vattenlagen föreskrives, att till
skada eller intrång, varför ersättning .skall givas, ej skall räknas, att vatten,
för vars tillgodogörande särskild anordning ej vidtagits vid tiden för
flottledens inrättande, nyttjas för flottningen utan att bortledande därav
sker. Angående de närmare skälen för förslagets ståndpunkt härutinnan
hänvisas till vad föredragande departementschefen därom anfört i sitt
yttrande till statsrådsprotokollet, ävensom till de flottningssakkunnigas
motiv till lagförslagen.

Utskottet har funnit sig böra ansluta sig till förslagets ståndpunkt
i denna fråga. Att uti den nu föreslagna lagstiftningen frångå den av
departementschefen således uttalade uppfattningen rörande den nuvarande
lagstiftningens ståndpunkt har utskottet funnit så mycket mindre
böra ske, som densamma kan sägas redan hava godtagits av riksdagen

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr

Lubecks

motion.

vid antagandet förra året av den nya vattenlagen, i vars 2 kap. 11 §
intagits ett stadgande av innehåll, att i allmän flottled ej må byggas,
med mindre byggnaden göres på sådant sätt eller sådana särskilda anordningar
vidtagas, att leden fortfarande kan utan olägenhet av någon
betydelse användas för det därmed avsedda ändamålet. Såsom av motiven
till nämnda stadgande framgår, är detta nämligen avsett att till
skydd för det allmänna flottningsintresset utgöra en legal inskränkning i
vattenägarens rätt att-fritt förfoga över vattnet. I övrigt vill utskottet
framhålla, att en föreskrift av motsatt innehåll, varigenom de flottande
ålades skyldighet att alltid utgiva ersättning för vattnet vid vattenverk,
skulle i hög grad hämma flottningsväsendet och sannolikt på många orter
och i all synnerhet i de längst upp vid vattendragen belägna trakterna
omöjliggöra ett ekonomiskt utnyttjande av skogarna.

Mot de huvudprinciper, varpå förslagen i övrigt grundats, har utskottet
ej heller någon erinran att framställa. Utskottet kan alltså icke
ansluta sig till herr Lindhagens yrkande om uppskov med förevarande
lagstiftning, utan anser utskottet, att propositionen bör föranleda antagande
av lagstiftning i ämnet redan vid innevarande riksdag. På enskilda punkter
har dock utskottet funnit sig böra göra vissa uttalanden och föreslå
vissa ändringar, för vilka redogörelse skall nedan lämnas vid de särskilda
lagrummen.

Lagen om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Kap. 2 § 11.

Herr Liibeck har i sin motion yrkat, att denna paragraf, som till
sitt huvudsakliga innehåll överensstämmer med den lydelse, paragrafen
erhöll enligt den förra året antagna vattenlagen, och vartill nu endast
fogats ett allmänt stadgande därom, att vid bestämmande av vattentillgångens
fördelning mellan vattenverk och flottning skall mellan stridiga
intressen om möjligt så jämkas, att ett vart kan behörigen tillgodoses
utan förfång eller väsentligt omak för annat, ävensom 6 kapitlets
5 §, som innehåller huvudreglerna för flottningsintressets skadeståndsskyldighet,
måtte så ändras, att de flottande bliva skyldiga att, i den
mån sådant kan ske, utan att den allmänna flottningen äventyras, dels
ersätta de kostnader, som — då vid flottledens inrättande outnyttjad
vattenkraft senare skall tillgodogöras — uppstå genom åtgärder för flottgodsets
ledande förbi vattenverk och för nedbringande av den för flott -

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18

ningen behövliga vattenmängden, dels och ersätta den förlust, som i
sådant fall uppkommer för strömfallets ägare, därigenom att vatten, som
han eljest skulle hava utnyttjat, måste avstås till den allmänna flottningen,
allt dock under förutsättning att ej annat föranledes av nu gällande
bestämmelser angående kongsådra i 1 kap. vattenlagen.

Beträffande 6 kap. 5 § har av samme motionär vidare yrkats, att
paragrafen jämväl måtte så ändras, att, därest utnyttjande av ett obebyggt
strömfall genom allmän flottleds inrättande helt och hållet omöjliggöres,
strömfallets ägare för därigenom liden förlust må erhålla ersättning,
när det skäligen kan antagas, att vattenkraften skolat tillgodogöras,
om den allmänna flottleden icke varit införd, därvid dock ersättningen
icke må bestämmas att utgå på sådant sätt, att den allmänna
flottningen därigenom äventyras, och ej heller för vattenmängd, som de
flottande på grund av bestämmelserna i 1 kap. vattenlagen äga tillgodogöra
sig utan ersättning.

Till stöd för dessa yrkanden åberopar motionären av vattenfallsstyrelsen
och Svenska vattenkraftföreningen över kommittéförslaget avgivna
yttranden, med framhållande, att de i nämnda yttranden framställda
ändringsförslagen icke vunnit beaktande i propositionen. Han anför
vidare, att den omständigheten, att ett vattenfall utnyttjas kanske
ett eller annat år före eller efter viss flottleds insynande, icke rimligtvis
kunde få avgörande inverkan vid det nationalekonomiska bedömandet av
frågan, huruvida i visst vattendrag flottled skulle inrättas eller icke. Ur
allmän synpunkt vore det därför nödvändigt, att vid prövning av dylik
fråga minskningen i värde även för obebyggda strömfall beaktades och
eventuell skada ersattes. Därmed vunnes samtidigt, att vattenfallsägarens
enskilda intresse behörigen tillgodosåges bättre än i propositionen
skett. Motionären fortsätter: »Varken ur 1880 års flottledsförfattningar
eller förarbetena till desamma synes tydligt kunna utläsas den av chefen
för justitiedepartementet uttalade satsen, att ägaren av ett obebyggt
vattenfall i vattendrag utan kungsådra skall, vara oberättigad till
ersättning för den förlust, som tillskyndas honom, därigenom att vattendrag
upplåtes till allmän flottled. Visserligen har han icke rätt till
ersättning för vattnets utnyttjande till flottning, så länge det icke behöves
för tillgodogörande av vattenkraft och ägarna alltså icke lida
någon skada genom flottningen. Men däremot kunna hittills gällande
flottningsförfattningar icke anses betaga vattenfallsägarna möjlighet att
framdeles, när skada visar sig, d. v. s. när vattenfallet utnyttjas, göra
gällande talan om ersättning och om skyldighet för de flottande att företaga
åtgärder till minskande av den för flottningen erforderliga vattenBiliang
till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 höft. {Nr 18.) 2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

mängden. Skulle någon ändring häri anses gjord genom 2 kap. 11 §
i 1918 års vattenlag, så bör denna paragraf revideras.

Frånsett vad gällande eller äldre lag kan i förevarande avseende
anses innehålla, synes det uppenbart oberättigat, att ägaren av ett obebyggt
vattenfall skall i så mycket högre grad än andra rättsägare utsättas
för förlust genom införande av allmän flottled. Ägaren av ett obetydligt,
kanske föga värdefullt jordområde, som tages i anspråk för flottningen,
erhåller full ersättning för all förlust. Likaså ägaren av ett vattenverk,
så framt kungsådra icke finnes. Men ägaren av ett obebyggt vattenfall
skall utan möjlighet att motsätta sig den allmänna flottleden och utan
ersättning vidkännas en förlust kanske av hela vattenfallets värde. Det
göres beroende av en slump, om en vattenfallsägare erhåller ersättning
för sin förlust till följd av flottleds inrättande, om han händelsevis bygger
vattenverk före eller efter införande av allmän flottled. Vattenfallsägaren
kan hava inköpt fallet för utbyggande, just därför att kungsådra eller
flottled icke finnes. Men enligt propositionen skall han kunna berövas
sin egendom eller del därav, därest han icke hinner börja bygga ut sitt
fall, innan utslag om allmän flottled meddelas. Visserligen synes man
antaga, att vattenfallsägaren endast kan lida obetydlig förlust genom
allmän flottleds införande, men förlusten kan dock otvivelaktigt uppgå
till relativt stora belopp.

Propositionen har icke heller kunnat fullt genomföra principen, att
ägare av obebyggt vattenfall icke skall erhålla ersättning. Enligt 5 § i
6 kap. vattenlagen skall nämligen ersättning givas för den händelse vid
tiden för flottledens inrättande särskild anordning vidtagits för utnyttjande
av vatten, som tages i anspråk för flottningen. Även skall ersättning
givas för vatten, som för flottleden bortledes ur ett vattenfall,
oberoende av om någon anordning för detta vattens tillgodogörande vidtagits
eller icke. Om det också är riktigt, att ersättning i dylika fall
bör utgå, måste det dock ifrågasättas, vad som avses med orden ''särskild
anordning’. Skall det vara en utförd, eller påbörjad byggnad eller skall
det anses som ''särskild anordning’, att planer utarbetats och domstols
tillstånd möjligen begärts till vattnets utnyttjande? Det sistnämnda
alternativet borde vara det riktiga. Det borde vara nog att vattenfallsägaren
genom någon åtgärd ådagalagt sin avsikt att utnyttja vattnet.
Tvivelaktigt är dock, om detta är propositionens mening. Om principerna
i paragrafen skola bibehållas, torde densamma i denna del böra förtydligas.

Däremot synes det klart, att ersättning avses utgå vid bortledande
av vatten i flottningsändamål. Denna regel torde vila på den uppfattningen,
att genom bortledandet vattenfallets värde uppenbarligen minskas

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1H. 11

och att ägaren bör tillerkännas ersättning för därigenom orsakad förlust.
Emellertid tillskyndas ägaren på grund av bestämmelserna i propositionen
i regel större förlust, om lians vattenfall tages i anspråk för flottled utan
att vattnet bortledes, d. v. s. om flottgodset tillätes framflyta i den naturliga
strömfåran. I det förra fallet nödgas de flottande i regel bekosta
utförande av en flottränna och begränsa flottledsvattnet till viss mängd.
I det senare fallet åter blir det vattenfallsägaren som nödgas, när han
framdeles vill utföra ett kraftverk, anlägga flottningsränna och avstå
för densamma erforderlig vattenmängd, vilken de flottande, då de ej behöva
giva ersättning för vattnet, givetvis vilja hava så stor som möjligt.
Något rimligt skäl varför vattenfallsägaren icke bör hava ersättning i
det senare fallet likaväl som i det förra torde icke kunna uppletas.

Det är ock anmärkningsvärt, att prioritetsregeln enligt propositionen
ingalunda tillämpas lika strängt mot flottledsintressenterna som för
dem. Om ett vattenfall är delvis utbyggt, när allmän flottled införes,
skall ägaren som sagt icke någonsin erhålla någon ersättning för det
vatten, för vars utnyttjande åtgärd vid flottledens inrättande ej vidtagits.
Detta vatten skall för all framtid utan ersättning få utnyttjas av de
flottande. Annorlunda blir förhållandet, om flottleden är först på platsen.
Vattenfallsägare, som därefter vill utnyttja sitt vattenfall, får icke taga

1 besittning allt det vatten, som flottningen icke behöver vid tiden för
vattenverkets utnyttjande. För flottledens räkning skall nämligen reserveras
vatten, som för flottningens ytterligare utveckling kan komma att
erfordras. Detta framgår måhända icke tydligt av propositionen, men
utsäges i de sakkunniges motiv till § 11 (i de sakkunniges förslag § 10)

2 kap. vattenlagen. Ägaren av ett vattenfall är således i konkurrensen
icke ens likställd med dem, som utan någon som helst enskild rätt tilllåtas
utnyttja hans egendom i sitt ekonomiska intresse.

De nu påpekade oegentligheterna i propositionen synas böra föranleda
sådana förändringar, att ägare av outnyttjad vattenkraft i ett till
allmän flottled upplåtet vattendrag berättigas att, då han vill tillgodogöra
sig vattenkraften, påfordra, att de flottande bekosta erforderliga åtgärder
till flottgodsets ledande förbi vattenverket och såvitt möjligt minska
den för flottningen erforderliga vattenmängden, ävensom ersätta genom
flottningen förlorad vattenkraft. — Att de flottande böra bestrida
förenämnda kostnader synes så mycket mer berättigat, som de flottande
enligt 18 § i 6 kap. vattenlagen kunna åläggas att på egen bekostnad
utföra de anläggningar eller åtgärder, som erfordras till skydd för ett
vattenverk, som utföres i den allmänna flottleden, och dylika skyddsåt -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

gärder i regel bliva åtminstone delvis överflödiga, därigenom att flottgodset
föres i ränna förbi vattenverket.

Ur rent praktisk synpunkt kan emellertid invändas, att flottningen
genom förenämnda skyldigheter i ett eller annat — säkerligen dock
ganska sällsynt — fall skulle kunna så fördyras, att den allmänna flottningen
måste upphöra och de på flottledens inrättande nedlagda kostnader
därigenom gå förlorade. Till undvikande härav kunde de flottande
medgivas så lång respittid, att på flottleden nedlagda kostnader hinna
amorteras — detta i enlighet med motsvarande bestämmelser till förmån
för vattenfallsägaren i 1 kap. 7 § vattenlagen. Eu annan utväg vore
att till vattendomstolens bedömande hänskjuta, i vilken grad och på
vilka tider de flottande kunna åläggas lämna ersättning för ifrågavarande
kraftförlust och kostnader, utan att den allmänna flottningen äventyras.

En svårighet torde också yppa sig i sådana visserligen sällan förekommande
fall, då ett vattenfalls utnyttjande ekonomiskt omöjliggöres
genom inrättande av allmän flottled. Så länge fallets ägare icke vill
eller kan utnyttja detsamma, bör någon ersättning icke givas, enär han
då icke lider någon förlust. Det vore icke heller lämpligt att tillerkänna
honom ersättning, så snart han förklarar sig vilja utnyttja fallet eller begär
tillstånd därtill, enär en sådan aktion kan av honom igångsättas endast
för att åtkomma ersättningen och utan verklig avsikt att utföra ett
kraftverk. Det torde i sådana fall böra överlämnas till vattendomstolens
bedömande, huruvida sådana omständigheter föreligga, att det skäligen
kan antagas, att vattenfallets ägare skulle utnyttja vattenkraften, därest
den allmänna flottleden icke lade hinder i vägen därför.»

Såsom framgår av vad tidigare anförts, stå ifrågavarande yrkanden
i strid med den ståndpunkt, utskottet i likhet med Kungl. Maj:t
intagit till frågan om det rätta avvägandet mellan flottningsintresset och
vattenkraftsintresset, där de icke kunna sammanjämkas, samt därmed
sammanhängande spörsmål. Utskottet har följaktligen icke kunnat biträda
sagda yrkanden.

I den ovan återgivna motiveringen till herr Lubecks motion påyrkas
förtydligande av den i 6 kap. 5 § meddelade bestämmelsen,''att till skada
eller intrång, varför ersättning skall givas, ej räknas, att vatten, för vars
tillgodogörande särskild anordning ej vidtagits vid tiden för flottledens inrättande,
nyttjas för flottningen, utan att bortledande av vattnet sker.
Motionären anser det icke vara klart, huruvida under »särskild anordning»
inbegripes, att planer utarbetats och domstols tillstånd möjligen begärts
till vattnets utnyttjande. Då det enligt utskottets uppfattning av för -

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS. 13

arbetena till propositionen framgår, att med berörda uttryck avses allenast
tekniska anordningar — låt vara icke så fullbordade, att tillgodogörandet
därav påbörjats eller kunnat påbörjas samt då med en dylik
omfattning av begreppet stadgandet äger den innebörd, som utskottet
finner vara den riktiga, ifrågasätter utskottet icke någon ändring i
förslaget i denna del.

Kap. 2 § 22.

I anslutning till ett i herr von Sydows motion framställt förslag
till ändring i 11 kap. 61 § 2 stycket hemställer utskottet om viss jämkning
i förevarande paragraf. Utskottet hänvisar till vad som yttras
under sistnämnda paragraf.

Kap. 6 § 2.

1 fråga om denna paragraf, som angiver de allmänna förutsättningarna
för att tillstånd må kunna lämnas till ny allmän flottleds inrättande,
hemställer herr Liibeck om sådan ändring i dess lydelse ävensom
i 16 och 17 §§ i 10 kap., att det tydligt framgår, att vid bedömandet
av fråga om ny allmän flottleds inrättande eller ändrade bestämmelser
för äldre sådan hänsyn skall tagas även till de hinder och svårigheter,
som därigenom kunna uppstå för utnyttjande av dittills obegagnad
vattenkraft.

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts bl. a. följande:
Uteblivande av en eller flera kraftanläggningar kunde för en ort vara
av lika stor och större olägenhet än minskning av krafttillgången i
ett redan befintligt vattenverk. I ett vattendrag med ringa vattentillgång
kunde införande av allmän flottled med fri tillgång till vatten omöjliggöra
vattenkraftens ekonomiska utnyttjande och sålunda förhindra anläggande
av elektricitetsverk, kvarnverk eller dylikt för den omkringliggande
ortens behov. Givet vore, att ett sådant utbyggande av dessa, ofta för
ortens jordägare samfällda vattenfall kunde vara av mycket större vikt
för orten än vattendragets utnyttjande till allmän flottled. Syneundersökningen
beträffande en blivande allmän flottled borde fördenskull omfatta
även obebyggda vattenfall och hänsyn tagas till möjligheten av
deras utnyttjande.

Vid det avvägande av olika intressens vikt och betydelse, som skall
äga rum vid prövning av ansökan om inrättande av allmän flottled, bör
efter utskottets mening hänsyn tagas även därtill, att genom flottledens

Herr von
Sydows
motion.

Herr

Liibecks

motion.

Utskottet.

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

tillkomst hinder eller väsentligt försvårande må kunna förväntas uppstå
för utnyttjandet av visst strömfall, vars utbyggande inom en närliggande
framtid skulle finnas bliva av synnerlig betydelse för andra näringar och
tillgodoseendet av dessas utvecklingsbehov. Särskilt i de, sannolikt få,
fall, då på grund av vattentillgångens ringhet ett sammanjämkande mellan
flottningsintresset och dylikt vattenkraftsintresse synes uteslutet, måste
ett sådant hänsynstagande till och rättvist avvägande av de stridiga intressena
befinnas väl påkallat. Härför lägges emellertid intet hinder genom
den förevarande paragrafens ordalydelse. Då det här föreskrives, att
vid ovan omförmälda prövning hänsyn skall tagas till de störningar, som
genom flottleden eller flottningen däri kunna vållas »andra näringar», lärer
nämligen i detta ligga, att prövningen skall kunna omfatta jämväl förhållanden
av nu angiven art. Till stöd för denna uppfattning kan åberopas
vad de sakkunniga anfört till motivering för berörda stadgande. De framhålla
nämligen (Betänkandet sid. 190), att det vore behövligt att i själva
lagtexten mera direkt än i 1880 års flottledsförordning skett uttala nödvändigheten
för den prövande myndigheten att, jämte hänsynen till ortens
skogshantering och dess behov av förbättrade kommunikationer, i hithörande
ärenden också taga i betraktande till äventyrs uppstående menliga
verkningar på andra näringar och vid ärendets avgörande noga
väga gagnet mot nackdelarna, varefter de fortsätta: »Behovet av varsamhet
vid beviljande av allmän flottleds inrättande särskilt i förhållande
till vattenkraftsintresset låter sig allt starkare förnimmas, i den mån vattenkraften^
tillväxer i ekonomisk och man kan — med tanke på tendensen
att låta densamma, omsatt i elektrisk kraft, komma till användning
för en mångfald olika ändamål i det dagliga livet — väl säga social betydelse».

Utskottet finner således icke någon anledning att med avseende å
denna paragraf frångå den lydelse, som innefattas i propositionen.

Kap. 6 § 3.

I andra momentet av denna paragraf innehålles bestämmelse, hurusom,
därest intressen av allmän natur kunna i avsevärd mån lida intrånggenom
ett ifrågasatt flottledsföretag, Konungen kan förbehålla sig rätt
att pröva, huruvida flottleden må komma till stånd eller särskilda villkor
böra föreskrivas för dess inrättande och begagnande. Stadgandet överensstämmer
med vad genom vattenlagen är föreskrivet för vissa fall i
fråga om prövningen av andra vattenbyggnadsföretag. Utskottet har
emellertid funnit, att paragrafen icke äger önskvärd tydlighet beträffande

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18. IT»

det sätt, varpå förefintligheten av omständigheter av ifrågavarande art
skall bringas till Kungl. Maj:ts kännedom, samt angående förhållandet
mellan behandlingen å ena sidan hos Kungl. Maj:t av fråga om förbehållande
av prövningsrätten, samt å andra sidan inför vattendomstolen
av själva målet. Det torde vara avsett, att vattendomstolen bör själv
hemställa frågan till Konungens prövning, eller att, där Kungl. Maj:t i
annan ordning får kännedom om dylikt ärende, Kungl. Maj:t, när skäl
därtill finnas, skall föranleda domstolen att uppskjuta det slutliga avgörandet
av målet, till dess Kungl. Maj:t fattat ståndpunkt till frågan, och
det har synts utskottet lämpligt, att denna ordning — som synes vara
ändamålsenlig — kommer till tydligt uttryck i lagtexten.

Kap. 6 § 4.

Enligt vad utskottet erfarit, lärer det förekomma, att flottningsföreningar
för att tillgodose arbetarnas behov av födoämnen och andra
nödvändiga varor låta vintertiden uppforsla sådana varor till de övre
delarna av vattendragen och där upplägga dem i förråd för att tagas i
bruk vid flottningsarbetets utförande. För dessa förråds skyddande torde
givetvis erfordras särskilda byggnader eller anstalter. Det synes utskottet,
att ehuruväl sakägare enligt lagens allmänna grunder äro pliktiga att
tåla skada och intrång även av dylika anläggningar, desamma dock äro
av den betydelse, att jämväl dessa böra i förevarande paragraf särskilt
angivas.

Kap. 6 § 5.

Beträffande vissa rörande denna paragraf framställda ändringsförslag
hänvisas till vad därom ovan anförts vid 2 kap. 11 §. Härutöver
bör anmärkas följande.

I sista stycket av förevarande paragraf hava intagits bestämmelser
därom, att därest i kungsådrevattendrag den vattenmängd, som för varje
tidsmomeht må utan ersättning tagas i anspråk för flottningen, skulle
befinnas otillräcklig för ändamålet, eller när skäl därtill eljest äro, vattendomstolen
äger föreskriva, att flottningen skall begränsas till viss tid av
dygnet eller veckan med rätt för de flottande att därunder utnyttja allt
det vatten, som skolat tillkomma flottningen under hela dygnet eller
veckan.

Mot en sådan s. k. dygnsreglering av flottningsvattnet, som detta
stadgande avser, hava invändningar rests av herr Liibeck i hans motion.
Under anförande, att, om en sådan åtgärd vidtages genom tillfällig
magasinering av vatten omedelbart ovanför viss kraftanläggnings damm -

Utskottet.

Proposi tionen.

Herr Lii becks

motion.

lfi

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

byggnad, därav orsakas vattenförlust eller fallförlust eller ökad uppdämningskostnad,
har motionären yrkat, att ifrågavarande stadgande måtte
utgå eller ock omarbetas i syfte att ålägga de flottande att bekosta för
däri avsett ändamål erforderliga åtgärder eller ersätta uppkommande förluster
för andra rättsägare.

mentschefen Ifrågavarande stadgande, vilket icke återfinnes i de sakkunnigas

men se te en. betänkande, har införts i propositionen på grund av framställningar från

flottningsintresserat håll. Departementschefen anför i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet i denna punkt följande:

»Rörande denna bestämmelse har från flottningsintresserat håll erinrats,
att då till följd av lagbestämmelserna i 1 kap. vattenlagen det
understundom kan inträffa, att den vattenmängd, som i varje tidsmoment
utan ersättning står flottningen till buds, blir otillräcklig, vattendomstolen
även borde äga rätt föreskriva, att flottningen skall kunna företagas förbi
vattenverk under vissa timmar av dygnet eller vissa dagar i veckan, med
skyldighet för vattenverksägaren att därunder tillsläppa en ökad vattenmängd,
allt så avvägt, att den genomsnittliga fördelningen av vattnet
mellan vattenverket och flottningen ej rubbas. ÅR de flottningssakkunniga
med sitt förslag även avsett att möjliggöra en dylik fördelning av
vattentillgången, torde vara otvivelaktigt, men för undanröjande av varje
tvekan härom har jag låtit omredigera förevarande paragraf i överensstämmelse
med vad sålunda hemställts.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit vad av motionären anförts vederlägga de

skäl, som av departementschefen sålunda åberopats till stöd för propositionens
ståndpunkt. De av herr Liibeck hysta farhågorna för olägenheter
för vattenverk torde vara överdrivna. Klart synes nämligen vara,
att vattendomstolen vid prövning av ansökan av förevarande slag kommer
att taga behörig hänsyn till vattenverkens behov av vatten och lämna
erforderliga föreskrifter till undvikande såvitt möjligt av vatten- eller fallhöj
dsförlust. Avsikten torde vidare vara, att vid dylik dygnsreglering
vattenmängden i synnerhet skall tillgodogöras under sådana tider, då den
icke av vattenverket användes, såsom nattetid eller på söndagarna.

Utskottet har således funnit sig i denna del böra följa propositionen.

Kap. 6 § 9.

Herr En- Herr Enhörning har i sin motion yrkat, att till denna paragraf

hmotion. — genom vilken möjlighet öppnas till de flottandes förpliktande att, då
det skäligen kan befaras, att genom flottledsanläggningarna eller i följd
av flottningen fiske av någon betydenhet tillskyndas avsevärt men, erlägga

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

en årlig avgift, motsvarande högst 5 öre pr kubikmeter flottgods att användas
till fiskets bevarande — måtte fogas sådant tillägg, att summan
av de fiskeavgifter, som för varje vattenområde årligen skola uttagas, begränsas
till högst 10,000 kronor. Till stöd för detta yrkande har anförts,
att, utan dylik begränsning och med en avgift av 5 öre pr kubikmeter
flottgräs, de största flottningsföreningarna skulle kunna förorsakas utgifter
av upp till 75,000 kronor årligen, vilket måste anses orimligt högt,
ej minst med hänsyn till möjligheten att finna ändamålsenlig användning
för penningarna.

Vid bedömande av denna fråga bör det beaktas, att det angivna
avgiftsbeloppet utmärker maximigränsen för avgiften, och att avgift överhuvud
endast skall utgå, där fiske av någon betydenhet finnes, och därvid
ställas i direkt relation till det men, som kan befaras genom flottleden
och flottningen däri tillskyndas fisket. Avgiften kommer alltså
närmast att få naturen av en på förhand uppskattad skadeersättning.
Det lärer jämväl kunna förutsättas, att, därest behovet av avgifter för
fisket minskas, nedsättning i fastställda fiskeavgifter kommer att på framställning
beviljas. Vid nu nämnda förhållanden torde det icke vara att
befara, att avgifter skola påläggas, som nå orimlig storlek och icke kunna
behörigen användas. Beträffande avgifternas användning bör också anmärkas,
att, ehuru det, på grund av fiskeavgiftens berörda karaktär av
kompensation för skada, torde vara berättigat att, såsom i förslaget skett,
föreskriva, att avgifterna skola användas till fiskets bevarande inom vattenområdet,
denna bestämmelse dock icke synes böra tolkas så snävt, att
man icke skulle vara berättigad att använda dessa avgifter för anstalter
eller åtgärder, vilka icke äro lokalt bundna vid området, men likväl kunna
tjäna till bevarandet och utvecklingen av fisket i ifrågavarande vattensystem.

I visst avseende har utskottet funnit en otydlighet vidlåda paragrafen.
I de fall, då inom samma vattensystem finnas flera olika flottleder,
synes fiskeavgift för virke, som framföres genom flera av dessa
leder, böra erläggas endast en gång för varje virkesenhet. Uttrycklig
föreskrift härom torde böra inflyta i lagen. Avgiften synes lämpligen
böra uppbäras av den flottningsförening, genom vilkens försorg virket
slutligen utskiljes. Bestämmelser i denna punkt lära, såsom är föreskrivet
för avgifts indrivande och fördelande, komma att meddelas av Konungen.

Kap. 6. §§ 12 och 13.

Herr Liibeck hemställer i sin motion, att nämnda paragrafer måtte
så ändras, att icke endast, såsom i 12 § stadgas, anläggare av flottled,

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 3

Utskottet.

Herr Lii becks

motion.

JJtskottet.

Utskottet.

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

utan jämväl annan, vars rätt kan av sättet för flottledens utförande
vara beroende, berättigas att hos vattendomstolen påkalla ändring i
den för flottledsföretagets utförande fastställda planen. Till stöd för
detta yrkande åberopas vattenfallsstyrelsens tidigare berörda yttrande,
däri anföres, att en olikhet mellan anläggaren och övriga vattenintressenter
i fråga om rätten att påkalla ändrade föreskrifter rörande flottledsanläggning
icke vore motiverad.

En bestämmelse av den innebörd, motionären föreslagit, skulle givetvis
komma att stå i strid med den allmänna föreskriften i 16 § i samma kapitel,
att ett flottledsbeslut bör äga laga kraft mot envar, som därav beröres. Orsaken
till att i förevarande paragraf anläggaren lämnats möjlighet att hos
domstolen begära jämkning i den fastställda planen, sammanhänger med
det förhållandet, att det i fråga om flottledsföretag icke alltid är möjligt att
på förhand utvälja lämpligaste platserna för vissa anläggningar, utan att
man måste överlämna åt anläggaren att härutinnan söka ändrade bestämmelser,
allteftersom under arbetets gång jämkning behöves. Detta är något
helt annat, än om man läte utomstående när som helst väcka yrkande
om rubbningar i det eu gång lagakraftvunna utslaget. Liksom beslut om
utförande av vattenbyggnader enligt 2 kap. vattenlagen erhålla bindande
kraft gentemot utomstående intressenter, bör även ett lagakraftvunnet
utslag rörande allmän flottled icke kunna göras till föi''emål för ändringsyrkande.
Det må i detta sammanhang även anmärkas, att, därest rättsägare
senare, då flottleden användes för sitt ändamål, skulle förmärka,
att de jämlikt regleringsutslaget till skydd mot skada och intrång vidtagna
anordningar eller rörande hushållningen med vattnet eller annat meddelade
föreskrifter äro för sitt ändamål otillräckliga eller mindre tjänliga,
eller om han anser behov av nya anläggningar eller föreskrifter m. m.
föreligga, han äger att genom stämningstalan enligt 17 och 18 §§ i samma
kapitel söka rättelse härutinnan.

Av skäl, som sålunda anförts, hemställer utskottet, att motionen
icke måtte bifallas i denna del.

Kap. 6. § 17.

I andra stycket av 6 kap. 21 § i förslaget stadgas, att frågor om
ändrade bestämmelser rörande skyldigheten att avbarka virke så ock om
åläggande för de flottande att betala sådan fiskeavgift, som ovan berörts
vid 9 § i samma kapitel, skola handläggas såsom ansökningsmål jämlikt
vattenlagens 11 kapitel. Detta stadgande är tydligen avsett att utgöra
eu undantagsbestämmelse från den eljest uti 17 § givna regeln, att, där

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1>V.

någon vill mot flottningsförening föra talan om skyldighet för denna att
underkasta sig ändrade föreskrifter i något avseende, sådan talan skall
anhängiggöras stämningsvis mot föreningen. Då 21 § eljest endast lämnar
föreskrift om huru talan skall behandlas, där flottningsförening eller
flottande väcker yrkande om nya anläggningar eller föreskrifter till flottledens
fromma, synes det utskottet vara riktigast, att ifrågavarande undantagsstadgaude
fogas till 17 § och ej till 21 §. Härigenom kommer ock
tydligare att framgå, att fiskeavgift, som nu sagts, kan åläggas de flottande
även i de hittills redan tillkomna flottlederna. I samband med förflyttningen
torde stadgandet böra i viss mån omformuleras.

Av berörda ändringsförslag föranledes en mindre jämkning jämväl
i 11 kap. 17 § 26 punkten.

Kap. 6. § 21.

Beträffande den ändring, som vidtagits i denna paragraf, hänvisas Utskottet.
till vad som anförts ovan vid 17 § i samma kapitel.

Kap. 6. § 28.

I denna paragraf berättigas strandägare eller annan att, då flottled Utskottet.
avlysts eller beslut om flottleds inrättande förklarats förfallet, göra ansökan
om borttagande av byggnader och anläggningar, som kunna vara
honom till men. Bestämmelse saknas däremot, huruvida vederbörande
har rätt till ersättning för den kanske avsevärda kostnad, som kan förorsakas
honom för borttagandet. Att generellt föreskriva en rätt till dylikt
skadestånd kan emellertid icke vara lämpligt, särskilt med hänsyn
därtill att, då flottningsförening blivit upplöst och dess tillgångar likviderade,
det icke finnes någon, mot vilken talan om utfående av sådan
ersättning kan föras. Dock har det synts utskottet önskvärt att i så
måtto förbättra den skadelidandes ställning, att han berättigas till den ersättning
för sin berörda kostnad, som kan erhållas genom tillgodogörande
av det värde, som möjligen finnes hos det bortskaffade. Utskottet har
föreslagit ett tillägg till paragrafen av denna innebörd.

Kap. 10. § 3.

Herr Weländer har i sin motion yrkat, att första stycket av före-^fors^movarande
paragraf, uti vilken lämnas föreskrifter angående gode män, som tion.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Herr Welanders
motion.

vid syneförrättningen skola biträda förrättningsmannen, måtte erhålla följande
ändrade lydelse:

»Förrättningsmannen skall vid syneförrättningen biträdas av två av
Konungens befallningshavande utsedda, om ortens förhållanden kunniga
godemän, av vilka den ene bör vara förfaren i flottning och den andre
i jordbruk samt endera av dem dessutom kunnig i skogsbruk.»

Till stöd för detta yrkande har anförts i huvudsak, att det med
fog kunde ifrågasättas, huruvida det vore välbetänkt att, såsom i förslaget
skett, så binda Konungens befallningshavande vid valet av godemän,
att kunskapen i skogsbruk alltid skall finnas hos den av de två vid syneförrättning
biträdande godemännen, som skall vara förfaren i flottning.
Personer med insikter och erfarenhet i flottning vore i allmänhet icke
tillräckligt kunniga i skogsbruk, då däremot bland jordbrukarna — vilka
i regel också vore skogsägare — ett flertal vore mer eller mindre förfarna
i skogsbruk. En förändring sådan som den påyrkade skulle alltså
göra det lättare att tillgodose det viktiga intresset, att vid ifrågavarande
syneförrättningar kunskaper i såväl flottning som skogsbruk bleve väl
företrädda.

De skäl, som således anförts för motionärens yrkande, finner utskottet
äga berättigande. Utskottet hemställer förty om bifall till motionen
i denna del.

Av vad utskottet sålunda föreslagit föranledes en mindre jämkning
i 10 § i samma kapitel.

Kap. 10. § 4.

I denna paragraf lämnas föreskrifter, huru vissa allmänna intressen
skola vid syneförrättning bevakas genom fiskeri- och skogstjänstemän och
annat allmänt ombud, samt angående förordnande av ortsombud. I paragrafens
andra moment stadgas, att skogst jänstemän skall av Konungens
befallningshavande förordnas att bl. a. förebringa erforderlig utredning
angående virkestil]gången inom flottledsområdet.

Herr Welander yrkar i sin berörda motion i denna del, att till berörda
moment av förevarande paragraf måtte göras ett tillägg av innehåll,
att uppgifter och utredning angående virkestillgången å enskildas
skogar, som stå under skogsvårdsstyrelses uppsikt, skola infordras från
sådan styrelse.

Till stöd för detta förslag anföres följande. Då skogstillgången och
den beräknade mängden flottgods inom ett flottledsområde utgjorde själva
grunden för den utredning, som synemännen hade att verkställa i fråga
om en tillärnad flottledsreglerings ekonomiska bärighet, vore det uppen -

Andra lagutskottets utlåtande Nr JS.

bart, att en nöjaktig uppgift om beräknad skogsavkastning vore av största
vikt vid syneförrättningen. Statens skogstjänstemän kunde emellertid
icke antagas överallt äga tillräckliga förutsättningar för verkställande av
dylik utredning annat än i fråga om allmänna skogar och sådana enskilda
skogar, som stode under skogsstatens uppsikt och kontroll. I de delar
av landet, där lagen om enskilda skogar gällde, stode skogarna däremot
under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt, varför dessa och deras tjänstemän
ovillkorligen vore bäst skickade att lämna ifrågavarande uppgifter om den
beräknade skogsavkastningen.

Utskottet kan icke dela motionärens uppfattning i denna punkt.
Oavsett att det kan ifrågasättas, huruvida det låter sig göra att i lag
till vissa allmänna uppdrag förplikta skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän,
vilka icke hava statsanställning och som äro avlönade med de från enskildes
skogar utgående skogsvårdsavgifterna, bör märkas, att ifrågavarande
utredning skall ske vid syneförrättningen, då skogstjänstemannen
har att, oberoende av utredningsuppgiften, vara närvarande såsom allmänt
ombud, varemot skogsvårdsstyrelses tjänstemans inställelse skulle vålla
särskilda kostnader. Därjämte bör beaktas, att utredningen mången gång
torde komma att bestå allenast i granskning av från vederbörande part
ingivna beräkningar — ett arbete, för vilket skogsstatstjänstemännen i
allmänhet torde hava förutsättningar framför skogsvårdsstyrelses tjänstemän.
För övrigt må erinras, att skogsvårdsstyrelser ej finnas för de två
nordligaste länen, och att det huvudsakligen är i dessa län, som inrättandet
av nya flottleder framdeles kommer i fråga. Att skogstjänstemännen
icke skulle vara i stånd att lämna erforderlig utredning i förevarande
avseende, torde ej heller böra förutsättas, enär det enligt gällande instruktion
åligger dem att även ägna uppmärksamhet åt beskaffenheten av de
enskildes skogar. På dessa skäl anser utskottet paragrafen böra bifallas
i dess av Kungl. Maj:t föreslagna lydelse.

Kap. 10. § 8.

I förevarande paragraf stadgas bl. a., att vissa i ansökningen uppgivna
eller eljest för förrättningsmannen kända ägare av eller nyttjanderättshavare
till bebyggda strömfall och med fast fiskebyggnad försedda
fiskelägenheter, som företaget angår, skola genom förrättningsmannens försorg
underrättas om första sammanträdet under syneförrättningen.

Herr Lubeck har utan särskild motivering i anslutning till sin ståndpunkt
i fråga om flottledsintressets förhållande till ägare av ännu icke
bebyggt vattenfall yrkat, att denna paragraf, ävensom 27 § i 11 kap.

Utskottet.

Herr Lii becks

motion

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Herr Lii
becks motion.

Utskottet.

Herr Gezclius’
motion.

vattenlagen måtte så ändras, att även ägare av obebyggda strömfall genom
kallelser beredas tillfälle att föra talan i frågor angående allmän flottled.

Utskottet finner väl innehavare av obebyggt strömfall liksom alla
andra sakägare böra äga rätt att inför vattendomstolen bevaka talan.
Därav följer emellertid ej, att kallelseskyldigheten bör utsträckas även
till dylika personer. Det är nämligen att märka, att sådan skyldighet i paragrafen
stadgats allenast beträffande de närmast intresserade av sakägarna,
och att följaktligen, därest en utsträckning av kallelseplikten skulle ske,
denna utsträckning i sådant fall borde omfatta alla dem, som av företaget
omedelbart och direkt lida intrång, exempelvis strandägarna. Utskottet
anser på dessa grunder motionärens yrkande icke böra bifallas.

Kap. 10. §§ 16 och 17.

Herr Lubeck har i anslutning till sitt ovan återgivna yrkande beträffande
6 kap. 2 § hemställt, att svnemännen måtte åläggas att vid
den i förevarande paragrafer omförmälda undersökningen av de olika
sidorna av fråga om flottleds inrättande och vid utredningen angående
sättet och villkoren för flottledens inrättande och begagnande taga hänsyn
jämväl till de hinder och svårigheter, som genom ny allmän flottleds
inrättande eller genom ändrade bestämmelser för äldre sådan kunna uppstå
för utnyttjande av dittills obegagnad vattenkraft.

Under åberopande av vad som anförts vid nyssberörda paragraf i
6 kap., och med framhållande att, då synemännen i 16 § ålagts att tillse,
bland annat, huruvida genom vattenområdets upplåtande till allmän flottled
väsentlig olägenhet kan uppstå, i nämnda uttryck, som anföres utan någon
som helst inskränkning, enligt utskottets förmenande måste innefattas
jämväl hinder och olägenheter av det slag motionären avser, får utskottet
hemställa, att motionärens yrkande också i denna de! måtte av riksdagen
lämnas utan bifall.

Jämväl i avseende å en annan punkt av 17 § hava ändringsförslag
motionsvis framkommit.

Herr Gezelius hemställer nämligen i sin motion, att sagda paragraf
måtte omarbetas i det syfte, att synemännen skola verkställa nödig utredning
jämväl angående skiljeställes anordnande såsom gemensamt eller enskilt,
samt att gemensamt skiljeställe skall anordnas, där sådant med hänsyn till
omfattningen av ortens skogshantering eller förutsättningarna i övrigt för
en mer avsevärd utsortering kan anses bliva för ortens skogshantering
eller det allmänna till gagn.

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS. 2.''S

I samma riktning hava herr Pers samt herr Olsson i Morastrand Herrar Per»''
och hans medmotionärer i två i huvudsak lika lydande motioner yrkat,Mora*
att lagen måtte »omarbetas i syfte att underlätta virkets upptagande under strand m. fl.

... ,, . o motioner.

tlottnmgens gång».

Nämnda ändringsförslag sammanhänga på det närmaste med av Utskottet.
samma, ävensom andra motionärer påyrkade ändringar i 29 § i lagen om
flottning i allmän flottled, vilken paragraf behandlar bl. a. fördelningen
av sorteringskostnaderna vid skiljeställe; och får utskottet såväl beträffande
vad motionärerna till stöd för sina påståenden anfört som i fråga om
den ståndpunkt, utskottet intagit i ämnet, hänvisa till vad som finnes
anfört under sistnämnda paragraf.

A en annan punkt har granskningen av paragrafen föranlett utskottet
att framställa visst ändringsförslag.

I paragrafens 4 punkt föreskrives, att vid syneförrättning skall särskilt
tillses, huruvida med hänsyn till befarad skada eller olägenhet för
fiske eller stränder erfordras, att flottningen i hela flottleden eller någon
del därav inskränkes till viss tid av året, samt huruvida för vidtagande
av åtgärder till fiskets bevarande särskild avgift bör åläggas de flottande.

Utskottet har emellertid ansett, att vad således föreskrives icke alltid kan
vara tillräckligt för skyddande av fisket. Detta synes nämligen kunna i
hög grad röna inverkan av de tekniska anordningar, som vidtagas för
flottleden, ävensom genom det sätt, varpå flottningen bedrives. Avsevärd
skada kan exempelvis vållas därav, att ett stort virkesmagasin lägges i
ett lugnvatten, där fisken plägar hava sin lekplats. Utskottet har fördenskull
förmenat, att synemännen böra åläggas att hava sin uppmärksamhet
riktad jämväl på frågan, huruvida för fiskets skyddande särskilda
föreskrifter i fråga om sättet för flottledens och flottningens ordnande
böra meddelas eller särskilda anordningar föreskrivas. Utskottet föreslår
alltså ett tillägg till 4 punkten av nu angivna innebörd.

Slutligen har i 10 punkten av 17 § företagits viss jämkning av
rent formell natur.

Kap. 10. § 24.

I paragrafen föreslås en formell ändring utan saklig innebörd. Utskottet.

Kap. 10. § 26.

Utskottet har ansett, att det i denna paragraf innehållna stadgan- Utskottet.
det angående den tid, under vilken den häri omförmälda provisoriska

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Herr von Sydows
motion

längden skall hållas tillgänglig för intresserade, bör förtydligas på det
sätt, att berörda tid, utgörande 30 dagar, skall räknas från den dag, då
kungörelsen senast varit i tidning införd. Utskottet har således föreslagit
en jämkning med denna innebörd.

Kap. 10. § 30.

Till andra stycket av denna paragraf har fogats den eljest brukliga
hänvisningen därtill, att förekommande ersättningar av allmänna medel
skola utgå enligt grunder, som av Konungen bestämmas.

Kap. 11. § 32.

Utskottet har föreslagit viss ändring i den i paragrafens sista stycke
förekommande hänvisningen till 61 § i samma kapitel; och hänvisas härutinnan
till vad utskottet anför vid sistnämnda paragraf i sammanhang
med förslag om ändring i densamma.

Kap. 11. § 60.

Paragrafen har undergått en mindre redaktionell jämkning.

Kap. 11. § 61.

Herr von Sydow har i sin motion, i syfte att det andra stycket
av paragrafen måtte bliva tillämpligt även å andra vattenmål än flottningsmål,
hemställt, att orden »rörande företag enligt 6 kap.», måtte utgå.
Till utveckling av paragrafens innebörd och till stöd för hans berörda
yrkande anföres av motionären följande:

»Enligt den sedan sistlidne årsskifte gällande vattenlagen äro vattenmålen
av två slag: ansökningsmål och stämningsmål. De förra anhängiggöras
medelst ett kungörelseförfarande, de senare medelst delgivning av
stämningsinlagan och på sätt som om stämning är stadgat med den eller
de personer, mot vilka talan föres.

Kungörelseförfarandet är av två slag, ett av mera omständlig art,
beskrivet i 11 kap. 32 §, samt ett mindre vidlyftigt, medgivande ett
snabbare förlopp och avsett för mindre mål. Föreskrifterna rörande sistnämnda
förfaringssätt återfinnas i 11 kap. 61 § och föreslogos först av
de för revision av flottningslagstiftningen tillkallade sakkunnige i deras
betänkande av den 14 december 1916 (11: 53), varifrån desamma upp -

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

togos i (lön kung], remissen till lagrådet av vatten lägsto i\sl aget och, lämnade
utan anmärkning, influtit i den gällande lagen såsom tillämpliga pa
de slag av ansökningsmål, som lagen avser.

I den nu föreliggande kungl. propositionen äro samma stadganden
upptagna oförändrade under samma paragrafnummer och bliva följaktligen
tillämpliga också på ansökningsmål beträffande allmän flottled. Men
tillika bar paragrafen utökats med ett andra stycke, avseende endast
flottledsmål, av innehåll, att sådana ansökningsmål under vissa omständigheter
skola kunna anhängiggöras ännu på ett tredje sätt, avvikande
från de båda nu för ansökningsmål gällande formerna, nämligen genom
målets behandlande enligt de för stämningsmål stadgade regler. Även
det enklare kungörelseförfarandet är nämligen under vissa omständigheter
mindre lämpligt. När en tilltänkt anläggning uteslutande, såvitt man
kan se, berör allenast viss eller vissa rättsägare, anhängiggöres målet naturligare
genom ansökningens delgivande med motparten än genom offentlig
kungörelse, vilken kanske undgår just dens uppmärksamhet, som
saken gäller. I den föreslagna lagstiftningen har man strävat efter att,
såvitt möjligt, alla anläggningar för allmän flottled höra prövas av vattendomstolen
innan de utföras. För att icke motverka detta ändamål höidet
givetvis ställas så, att prövningen kan ske under så litet som möjligt
betungande och dock betryggande former. Reglerna för stämningsmål
synas härför lämpliga beträffande ansökningar om vidtagande av mindre
anläggningar av lokal natur, såsom uppförande av anstalter i sjö eller
lugnvatten, uppförande av härbärge för flottningsmanskap (10 kap. 17
§ 9) m. m., där inverkan å rättsförhållandena utanför byggnadsplatsen
synes väsentligen utesluten. Stämningsmålens fortsatta behandling karaktäriseras
i vattenlagen därav, att parterna lämnas tillfälle till skriftväxling
för framhållande en var av sina synpunkter och yrkanden, varefter
vattendomstolen sammanträder för parternas muntliga hörande och
målets avdömande.»

Motionären anför i samma fråga vidare:

»Otvivelaktigt har stadgandet sin väsentligaste betydelse beträffande
sådana mål. Men även andra ansökningsmål än flottledsmål kunna vara
av den beskaffenhet, att utvägen att begagna stämningsmålens förfaringssätt
kan te sig såsom praktisk och önskvärd. För en strandägare kan
det vara behövligt att bygga en brygga, ett par dykdalber eller dylikt
med inkräktande å annans vattenområde. Vill han för framtida säkerhet
förvärva vattendomstolens tillstånd härtill, bör sådant, om skäl för tillståndet
finnas, kunna vinnas med minsta möjliga omgång. Vad ovan
Bihang till riksdagens protokoll 11)19. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 4

Utskottet.

Herr von Sydows
motion

Utskottet.

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

yttrats beträffande flottledsmål har sålunda tillämplighet också på vissa
andra vattenmål.»

Utskottet har funnit, att de skäl äga giltighet, som sålunda av motionären
anförts till stöd för den påyrkade utvidgningen av paragrafens
tillämplighetsområde. Det föreslagna stadgandet fanns upptaget redan i
de flottningssakkunnigas förslag, och endast den omständigheten, att en
dylik bestämmelse ej redan förra året upptogs i vattenlagen och att man
icke velat i nämnda lag företaga ändringar, som icke direkt påkallades
av flottningslagstiftningen, torde vara orsaken till att paragrafen erhållit
sin berörda inskränkande avfattning. Utskottets uppfattning är emellertid,
att varje förenkling, som kan vinnas i de invecklade processuella be*
stämmelserna i vattenlagen och flottningslagen, bör eftersträvas, därest
rättssäkerheten ej därigenom äventyras.

Av anförda skäl har utskottet ansett sig höra förorda den av
motionären önskade ändringen i paragrafen. Av en sådan ändring föranledas,
såsom förut berörts, motsvarande tillägg till 2 kap. 22 § samt viss
jämkning i sista stycket av 11 kap. 32 §.

Kap. 11. § 66.

Herr von Sydow har beträffande förevarande paragraf yrkat, att
‘ orden »rörande byggande i vatten eller utförande av vattenreglering» måtte
utgå. Till stöd för detta yrkande har framhållits, bland annat, att genom
berörda, i förslaget förefintliga begränsning den i förevarande paragraf
medgivna möjligheten att, när synnerliga skäl därtill äro, meddela
slutligt utslag rörande viss del av företag, innah målet i övrigt avgöres,
icke skulle komma att gälla flottledsmål, frånsett det speciella fall, varom
paragrafens andra stycke handlar, men att, då en uppdelning av ett dylikt
mål till avgörande å skilda tider såväl beträffande viss sträcka av
ett vattendrag som ock efter spörsmålets art lätt kunde finnas behövlig,
behovet av en dylik rätt till delning av mål vore särskilt framträdande
just för flottledsmål.

Utskottet delar motionärens uppfattning i fråga om angelägenheten
att möjliggöra uppdelning även av flottledsmålen på flera utslag. Då
emellertid — såsom framgår särskilt av 2 kap. 38 § efter den ändring,
som med anledning av anmärkning från lagrådet gjorts däri —
begreppet »byggande i vatten» i vattenlagen fattats så vidsträckt, att därinom
faller varje arbete, varigenom vattendrag beröres, således byggande
och anordningar ej blott för vattenverk o. d. utan även för farleder och
flottleder, torde bestämmelsens avfattning icke avse att innefatta den he -

Andra lagutskottets utlåtande Nr JS‘.

gränsning, som motionären antagit. Enär emellertid avfattningen kali
verka vilseledande, liar utskottet föreslagit, att paragrafen omformuleras
i anslutning till motionärens yrkande.

Ka]>. 11. §§ 77 och 80.

Förevarande 77 och 80 §§ i 11 kaj), vattenlagen hava vid ut- von
arbetande av Kungl Maj:ts föreliggande förslag lämnats oförändrade. Herr y tion.
von Sydon) har emellertid uti sin motion, under åberopande av vad de flottningssakkunniga
i fråga om motsvarande stadganden föreslagit, hemställt,
att till 80 § måtte fogas ett tillägg av innehåll att, därest för stämningsmål
utredning parternas inställelse inför vattendomstolen icke är av
nöden, målet må kunna avdömas dessförutan.

Till stöd för detta yrkande har motionären, utöver vad rörande denna
fråga ur motionen redan refererats härovan under 61 §, anfört följande:

»Den väsentligaste betydelsen av möjligheten att kunna på ansökningsmål
tillämpa stämningsmålens förfaringssätt ligger emellertid på
ett i viss mån annat område, som icke kommit till synes i den kungl.
propositionen, men varvid de tiottningssakkunnige fästat stor vikt. Dessa
hava nämligen funnit, att för vissa flottledsmål även det nämnda behandlingssättet
för stämningsmål komme att ställa sig alltför tungt.

Målen kunna vara av den beskaffenhet, att någon egentlig tvist icke
förekommer eller att tvisten rör sig allenast om huru många kronor och
ören böra lämnas jordägaren i ersättning för intrång genom anläggningen
ifråga. För en flottningsförening kan det vara betydelsefullt att för
framtiden äga säkerhet, att icke eu senare jordägare må kunna rubba
en anläggning å hans mark. Även om flottningsföreningen, när anläggningen
skall göras, är överens med den dåvarande jordägaren om ersättningsbeloppet,
har den alltså anledning att påkalla vattendomstolens
prövning och godkännande. Man tänker sig att föreningen i sin inlaga
till vattendomstolen bjuder jordägaren den överenskomna summan och
att denne i sitt skriftliga svaromål medgiver anläggningen och godtager
ersättningsbeloppet. I sådan händelse är det uppenbarligen ändamålslöst
att parterna skola tvingas till inställelse inför vattendomstolen. Denna
bör kunna avgöra målet allenast på skriftväxlingen utan muntlig partförhandling.
Också om någon stridighet skulle kvarstå mellan parterna
i ett dylikt mål, synes understundom muntlig partförhandling inför vattendomstolen
kunna undvaras. Utredning kan ju vara verkställd enligt 45
§, vittnesförhör, om sådant påkallas, kan enligt 43 § hållas vid allmän
underrätt och även förhör med parterna själva kan enligt sistnämnda

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

lagrum anordnas vid allmän underrätt. Med anlitande i fall av behov
av nu antydda utvägar kan sålunda målet ernå all nödig utredning
utanför vattendomstolen och denna kan på det förebragta materialet
utan parternas närvaro döma vid sammanträde, som vattendomstolen även
eljest skolat hålla för annat ändamål. Man bör icke förglömma, att varje
sammanträde med vattendomstolen föranleder betydande kostnader för
staten i reseersättningar åt domstolens ledamöter och sekreterare. En
synnerligen viktig synpunkt är vidare den, att vattendomstolens tid icke
utan trängande nödvändighet bör tagas i anspråk för småärenden, som
med lika trygghet kunna avgöras med mindre tidsutdräkt. Följden kan
annars lätt bliva, att vattendomstolen icke medhinner andra och viktigare
åligganden. Ett enda sammanträde av vattendomstolen å plats, ’som är
för parterna välbelägen’ (50 §), kan beträffande en detalj byggnad i en
avlägsen flottled taga i anspråk flera dagar. Det är alltså icke blott
för parterna själva i småmålen utan ock för det allmänna av mycken vikt
att processuella vidlyftigheter, som kunna undvikas, icke må förekomma.

De flottningssakkunnige hava skarpt framhållit dessa synpunkter
(sid. 304) och i sitt förslag till 11 kap. 72 § inryckt en bestämmelse,
att i stämningsmål, där för målets utredning parternas inställelse inför
vattendomstolen icke är av nöden, målet må kunna avdömas dessförutan.
Denna bestämmelse fogades i förslaget till paragrafen i dess lydelse
enligt vattenrättskommitténs betänkande. Denna lydelse har emellertid
sedermera blivit ändrad, så att motsvarande § i gällande vattenlag, 11
kap. 80 §, erhållit annan formulering. I den nu föreliggande kungl. propositionen
har de flottningssakkunniges omförmälta bestämmelse icke tillfogats
den sålunda ändrade paragrafen och ej heller eljest intagits i lagtexten.

Jag kan icke finna annat än att detta är en brist i förslaget, och
jag hemställer därför, att riksdagen måtte för sin del besluta eu sådan
lydelse av 11 kap. 80 § vattenlagen, som överensstämmer med bestämmelserna
i 72 § av samma kap. i de flottningssakkunniges förslag.»

80 § i 11 kap. nya vattenlagen har följande lydelse:

»Efter skriftväxlingstidens utgång bestämme vattenrättsdomaren,
när och var vattendomstolen skall sammanträda för målets handläggning;
och skall tillkännagivande om tiden och stället för sammanträdet sist å
fjortonde dagen förut ej mindre anslås i vattenrättsdomarens tjänsterum
än även tillsändas parterna i rekommenderat brev.»

De sa kläm- Uti de flottningssakkunnigas förslag till vattenlag hade åt den 77 §

niga- motsvarande 68 § givits följande lydelse:

»Å stämningsinlaga, som i 67 § sägs, teckne vattenrättsdomaren

Andra lagutskottets utlåtande AV AV.

föreläggande för svaranden vid visst vite att skriftligen svara å stämningspåståendena
inom viss tid efter det stämningshandlingarna blivit
honom delgivna, så ock att inställa sig inför vattendomstolen å tid och
ort, som i resolutionen angives, eller avvakta vattenrättsdomarens förfogande
enligt 72 §.

Vad i (17 § andra stycket stadgas galle ock med avseende å svaromål
med tillhörande handlingar»;

och under 72 § hade intagits ett stadgande, motsvarande nuvarande
SO § i vattenlagen, så lydande:

»Har ej i stämningsresolution enligt 6S § sammanträde för parternas
inställelse inför vattendomstolen blivit utsatt, skall vattenrättsdomaren
efter skriftväxlingstidens utgång bestämma tiden och stället för
sådant sammanträde eller ock, där för målets utredning parternas inställelse
inför vattendomstolen icke är av nöden, tid och ort för målets
avdömande dessförutan.

Tillkännagivande av vad sålunda förordnats skall anslås i vattenrättsdomarens
tjänsterum minst fjorton dagar före den bestämda dagen
samt inom samma tid till parterna avsändas med posten i rekommenderat
brev.»

Rörande skälen till dessa, från vattenrätts- och dikningslagskommittéernas
förslag avvikande stadganden yttra de sakkunniga uti sina
motiv till 11 kap. 27 §:

»I andra stycket av 53 § (förslaget 61 §) lämnas emellertid möjlighet
till användande av ett ännu enklare förfarande för ansökningsmålens
handläggning, nämligen målens behandling enligt samma regler,
som föreslås för stämningsmålen. Detta förfarande har ansetts böra tilllämpas
i de fall, då målet synes kunna utan nackdelar avgöras med
rättskraft allenast mot viss eller vissa personer, som uteslutande eller
huvudsakligen- äro av dess utgång beroende, och deras rättsinnehavare,
alltså då av den åsyftade anläggningen endast en eller annan strandägare
kan skadas och personerna i fråga äro till namnet kända. Förutsättning
för denna procedurs tillämpning är alltså, att ansökan innehåller
uppgift om nämnda personer. Gentemot dessa kommer sökandens talan
därför att framstå som ett yrkande om åläggande för dem att mot
ersättning tåla intrånget av den sökta anläggningen. I stället för att på
sätt förut nämnts utfärda kungörelse om ansökningen, låter vattenrättsdomaren
å densamma teckna föreläggande för de uppgivna sakägarna
att inom viss tid skriftligen svara å de i ansökningen framförda påståendena,
och åligger det sökanden att uttaga och delgiva nämnda personer
handlingarna på sätt som för delgivning av stämning är stadgat.

Andra lagutskottets utlåtande Nr lti.

I skriftlig inlaga till vattenrättsdomaren kunna sakägarna framföra sina
invändningar mot den föreslagna åtgärden och precisera sina ersättningsyrkanden,
varefter sökanden får tillfälle inkomma med påminnelser.
Erfordras särskild värdering eller undersökning, sker sådan på
samma sätt som föreskrivits beträffande övriga mål. Sedan skriftväxlingen
avslutats, lian det vara erforderligt, att parterna få tillfälle
till muntliga förhandlingar vid sammanträde med vattendomstolen.
Tid och plats för sådant sammanträde kan vara utsatt redan i stämningsresolutionen,
eller också utsättas senare, i vilket fall parterna underrättas
genom anslag och brev på sätt nedan yttras. Men i de allra flesta fall
torde parternas inställelse vid vattendomstolen vara obehövlig. Detta torde
bliva regel, åtminstone då parterna äro ense eller tvisten dem emellan
huvudsakligen angår ersättningsfrågan. I sådana fall bör vattendomstolen
utan annan partförhandling än den, som innebäres i skriftväxlingen,
meddela dom vid sammanträde, varför parternas närvaro är
obehövlig. Om tid och plats för utslagets meddelande skola i ty fall
parterna underrättas genom anslag å vattenrättsdomarens tjänstelokal och
genom avsändande av meddelande därom i rekommenderat brev (72 8
nu SO §).

Den nu beskrivna stämningsproceduren är avsedd att i flottledsmål
komma till användning beträffande det stora flertalet enstaka byggnadsmål.
I jämförelse med vad för närvarande gäller i fråga om dylika måls
handläggning, kommer alltså proceduren att hädanefter bliva betydligt
enklare och framför allt att medföra mindre kostnader för de flottande.
Härigenom tillmötesgås ett från flera håll framställt önskemål att i fråga
om enklare flottledsmål undvika det nu föreskrivna förfarandet med flottledssyn.
Den av stämningsprocedurens tillämpning å ansökningsmål ovan
omförmälda påföljden av i viss mån begränsad rättskraft åt vattendomstolens
utslag lär sällan medföra någon olägenhet; ty för de flottande
kan i dessa fall vara tillfyllest att beslutet äger giltighet mot dåvarande
och blivande ägare av mark, varå anläggningen är uppförd eller genom
vattenuppdämning e. d. omedelbart inverkar. Skulle till äventyrs inträffa,
att ägare av något område, som beröres av anläggningen, icke
blivit instämd i målet, äger utslaget ej giltighet mot honom, och han är
oförhindrad att genom stämning å flottningsföreningen påyrka byggnadens
ändrande, i vad hans rätt angår; dock kan föreningen i dylikt fall
med stöd av 71 § (nu 80 §) möta hans talan med ansökan hos vattendomstolen
att få bibehålla anläggningen även vad denne sakägare vidkommer.
Inskränker sig åter en dylik sakägare till att blott fordra ersättning
för den skada, honom tillskyndats av en dylik byggnad, skall

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

sådan ersättningstalan ej anhängiggöras hos vattendomstolen utan i den
ordning, som stadgas i lagen om flottning i allmän flottled, d. v. s. genom
hänvändelse till skiljemän.

Då 53 § (nu 61 §) — liksom vissa ändringar i följande delar av
11 kap. — fått sådan avfattning, att även andra vattenmål än flottledsmål
beröras därav, kan det synas, som om vi gått utöver vad revisionen
av flottledsförfattningarna bort föranleda. De gjorda ändringarna äro
emellertid av den art, att deras inskränkande till att omfatta allenast
flottledsmål skulle tett sig besynnerligt.»

Vad de flottningssakkunniga och motionären föreslagit i fråga om utskottet.
sättet för doms meddelande i stämningsmål, och därmed även i vissa ansökningsmål,
finner utskottet vara av sådan betydelse, särskilt för undvikande
av onödiga domstolssammanträden och därmed förenade kostnader,
att utskottet ej kan underlåta att föreslå ändring av 80 § i den av
motionären angivna riktning. Utskottet har emellertid ej helt kunnat
följa motionärens förslag. Då det ej torde vara övensstämmande med
gällande rättegångsordning att, huru ringa betydelse ett mål än må hava,
förmena en part förhandling inför domstol, därest han äskar sådan, samt
det ej heller kan anses tillrådligt att fastslå, att i brottmål den tilltalade må
fällas till ansvar, utan att honom givits tillfälle utföra sin talan vid förhandling
inför domstolen, har utskottet för dessa fall ansett undantag
böra göras från den föreslagna befogenheten för vattenrättsdomaren att
utan partförhandling utsätta målet till avgörande. Med sålunda angiven
inskränkning har utskottet godkänt motionärens mening i denna del och
föreslagit därav föranledd förändring i 80 §.

En given följd av den föreslagna ändringen av 80 § har blivit,
att även 77 § i samma kapitel måst av utskottet underkastas viss jämkning.

Lagen om flottning i allmän flottled.

3 §•

Under förevarande paragraf hava upptagits bestämmelser, avsedda Propositioatt
reglera den s. k. husbehovsflottningen, d. v. s. den rätt att nyttja nen''
flottleden för framförande av husbehovsvirke, som medgives närboende
personer, utan att skyldighet åligger dem att ingå som medlemmar i flottningsföreningen.

Enligt gällande flottningsstadga är husbehovsflottning medgiven
strandägare i avseende å det husbehovsvirke, som han framflottar från
egen skog. Denna rätt har i det kungl. förslaget utsträckts att gälla varje

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr G-ezelius''
motion.

Utskottet.

Herr Lövgrens

motion.

Utskottet.

innehavare av jordbruksfastighet inom by eller hemman, som gränsar till
flottleden, och att avse ej blott virke, som tages från egen skog, utan
även sådant, som hämtas från skog, tillhörig andra delägare i byn eller
hemmanet eller vari byn eller hemmanet har del.

Uti sin motion har herr Gezelius hemställt, att ifrågavarande paragraf
måtte så omarbetas, att rätten till husbehovsflottning tillerkännes varje
innehavare av jordbruksfastighet, som kan tillgodogöra sig flottleden för
husbehovsflottning från egen skog eller skog, vari han eller hans by
eller hemman äger del. Som skäl härför har anförts, att det icke vore
tillfredsställande att låta begränsningen av denna rätt bestämmas av det
på en skiftesåtgärd grundade förhållandet, huruvida byn eller hemmanet
med någon del av sitt område når fram till flottleden eller icke. Snarare
än i strandäganderätten borde denna rätt anses hava sin grund i bygdebehovets
behöriga tillgodoseende.

De skäl, som av motionären anförts, finner utskottet vara värda
beaktande. Då något missbruk ej heller synes kunna befaras av en
dylik utsträckning av rätten till husbehovsflottning, vilken rätt blott omfattar
husbehovsvirke, d. v. s. virke, som tarvas för nybyggnader, reparationer,
stängsel, bränsle och annat dylikt behov å fastigheten, har utskottet
funnit sig böra följa motionärens mening i denna del och alltså
föreslagit viss jämkning i paragrafens avfattning.

6 §•

I denna paragraf föreskrives, att för skada och intrång, som vållas
av flottgodset eller eljest i följd av flottningen (fiottningsskada) eller
som uppkommer genom anläggning eller åtgärd för flottleden, ersättningskall,
i den mån den icke blivit på förhand uppskattad och erlagd, lämnas
med fulla värdet.

I paragrafen har herr Lövgren i Nyborg yrkat sådan ändring,
att föreskrift måtte införas därom att skada, som tillfogas fiskredskap
genom i allmän flottled, farled eller skärgård kringdrivande virke, skall
ersättas av flottningsförening eller virkesägare.

Yad först angår skada, som uppstår i allmän flottled, är att märka,
att redan enligt förslaget ersättning torde av de flottande skola givas ej blott
för skada å fiskredskap utan därutöver jämväl för den förlust, som vållas
exempelvis genom att på grund av flottningen fiske hindras eller försvåras.

Yad därefter beträffar motionärens yrkande i vad det avser farled
och skärgård, bör först påpekas, att, såsom framgår av departementschefens
motivering till 6 kap. 2 § vattenlagen, förslaget avser, att flottled skall kunna
utsträckas jämväl nedanför de sista skiljeställena ut i de havsvikar, däri flo -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

derna utmynna. Detta torde komma att ske i de flottandes eget intresse, men
därigenom bliva dessa i fråga om skada, som orsakas av därstädes kringdrivande
eller ilandflutet virke, underkastade skadeståndsplikt, som nyss
sagts. Motionärens önskemål torde alltså i förslaget vara tillgodosedda utom
vad angår de delar av skärgård, där allmän flottled ej inrättas. Regleringen
av förhållandena därstädes tillhör dock icke flottningslagstiftningen.
Jämväl här lär dock den skadelidande'' enligt allmänna skadeståndsregler
äga rätt till ersättning av den, vilkens flottgods förorsakat skadan.

I detta sammanhang bör även anmärkas, att herr Lövgren i sin
motion jämväl yrkat, att virkesägaren måtte åläggas, att om någon tillvaratagit
i allmän flottled, farled eller skärgård kringdrivande virke, erlägga
en bärgningsarbetet motsvarande bärgningslön eller att om detta vägras,
virket måtte tillfalla bärgaren. I detta avseende gälla motsvarande förhållanden
som nu framhållits rörande skadeersättning. Flottaingsförening
är nämligen ensam berättigad att tillvarataga spilltimmer, som flyter
omkring i ett vattenområde, där flottled finnes. Bärgning och bärgarlön
kan alltså komma i fråga allenast beträffande områden, där allmän flottled
icke finnes. Såsom nyss nämnts, faller emellertid regleringen av förhållandena
i sådant vatten icke inom flottningslagstiftningens ram.

Av anförda skäl hemställer utskottet, att herr Lövgrens motion i
nu berörda delar icke måtte föranleda ändring i eller tillägg till det kungl.
förslaget.

° **a eu

9 §•

Denna paragraf innehåller regler angående vad som är att iakttaga
vid sökande av ersättning för liden skada. I detta avseende stadgas,
bland annat, att anmälan om ersättningsanspråk — utom i visst undantagsfall,
varom mera nedan — skall göras före utgången av det kalenderår,
då skadan uppkom, vid äventyr att tal erätten eljest är förlorad.

Såsom i sakkunnigebetänkandet och propositionen framhålles, är
en dylik preskriptionstid en nyhet för lagstiftningen, då de skadelidande
hittills endast varit underkastade den allmänna tioåriga preskriptionen.
Därav hade, anföres i betänkandet vidare, vållats allvarliga olägenheter
i olika avseenden. Dels hade, då ersättningsanspråk väcktes först mot
slutet av preskriptionstiden, det visat sig praktiskt taget omöjligt för en
flottningsförening att motbevisa sakägares påståenden om liden skada. Dels
hade ock, då de flottande växlat år från år, avsevärda missförhållanden
uppstått genom att i fall, där skadeståndstalan väcktes först ett antal år
efter skadans timande, skadan kunnat få gäldas av helt andra än dem,
till följd av vilkas flottning den uppstått. Ur båda nämnda synpunkter

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18). 5

Propositio nen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

vore det önskvärt, att skadeståndskraven framställdes redan samma år,
som skadan uppkommit. Det vore nämligen ofta svårt att vid senare
besiktning avgöra, vilket år viss skada inträffat. Därjämte vore det av
stor vikt för en flottningsförening att få kännedom om skadeståndsanspråk,
innan de vanligen för kalenderår förda räkenskaperna avslutades.
Genom sådan kännedom vunnes, att, även om ersättningsbeloppet ej blivit
fixerat, viss summa, motsvarande av föreningen gjord uppskattning av
skadan, kunde avsättas och räkenskapernas avslutande således ej uppehållas,
och att ersättningarna kunde i samband med andra utgifter utdebiteras
å de flottande, som vore ansvariga för deras gäldande.

Sakkunnige föreslogo som generell regel, att ersättningsanspråk
skulle anmälas före årets utgång. Häri har emellertid i propositionen,
under åberopande därav att flottning understundom på vissa platser bedreves
långt in mot slutet av året och att det således i vissa fall kunde
medföra svårigheter för de skadelidande att före årsskiftet upptäcka inträffad
skada, gjorts den modifikationen, att om flottning någonstädes
pågått efter den 1 november, skada, som å sådan del av flottleden uppstått,
får anmälas före utgången av nästföljande kalenderår.

^motion*68 Mot förslagets ståndpunkt har motionsvis invändning framställts av

herr Hage, som framhållit, att med hänsyn därtill att det många gånger
kunde hända, att inträffad skada beaktades först tämligen lång tid efter
det den inträffat, preskriptionstiden syntes allt för knappt tilltagen.
Motionären har därför yrkat, att paragrafen måtte så ändras, att skada
skall anmälas senast före utgången av kalenderåret närmast efter det, då
skadan uppkom, i samband med vilken ändring berörda undantagsbestämmelse
borde utgå.

Utskottet. Utskottet inser väl de starka skäl, som ur synpunkten av de

flottandes intresse tala för att så strängt, som i förslaget skett, begränsa
preskriptionstiden. Utskottet har emellertid icke kunnat undgå att taga
intryck av de invändningar, som framställts mot denna begränsning. I
likhet med motionären finner utskottet, att det icke blott i de fall, då
flottningen pågått efter den 1 november, kan inträffa, att skada förblir
oupptäckt över årsskiftet, särskilt som viss skada kan tänkas vara av
sådan beskaffenhet, att den icke kan iakttagas förrän påföljande år.
Behörig hänsyn till de skadelidandes intressen synes därför utskottet
kräva, att tiden för anmälande av ersättningstalan utsträckes på sätt
motionären föreslagit. Principiella invändningar torde icke kunna med
skäl resas mot ett dylikt stadgande, så mycket mindre som redan
Kungl. Maj:t, såsom nyss nämnts, måst göra ett avsteg från den i förslaget
uppställda regeln.

Andra lagutskottets utlåtande. Nr Jti.

I samband med den ändring i paragrafen, som utskottet således
förordar, torde 3 punkten i paragrafens första stycke, innehållande
berörda undantagsbestämmelse, böra bortfalla.

11 §•

I denna paragraf, innehållande bestämmelser, huru ersättning skall Proposition
uppskattas genom skiljemän samt syn för sådant ändamål hållas, bestämmes
beträffande tiden för berörda syn, att densamma i regel skall hållas
efter flottningens avslutande och i sammanhang med övriga skadors uppskattande.
1 detta stadgande har herr Hage i sin motion, under a n i o- Nerv Hages
rande att den skadelidande borde hava rätt att fortast möjligt erhålla n
ersättning för skadan, föreslagit sådan ändring, att paragrafen måtte
förses med det tillägget, att syn för skadeersättnings bestämmande ej
bör uppskjutas i de fall, där den, som lidit skadan, ovillkorligen fordrar
skyndsam uppskattning av densamma och skyndsam ersättning härför
samt skadans omfattning kan anses någorlunda betydlig i ekonomiskt
avseende.

Till grund för det kungl. förslagets ståndpunkt torde ligga dels Utskottet.
vikten av att hålla skiljedomskostnaderna nere, dels angelägenheten att
förhindra, att en strandägare genom att ideligen framställa krav på ersättning
för nya skador, vållade genom samma flottning, kunde föranleda
ett flertal syner kort efter varandra. Då dessa skäl synas utskottet äga
giltighet, hemställer utskottet, att motionen icke måtte bifallas.

12 §.

Denna paragraf reglerar frågan om gäldande av kostnaderna för Propositioskiljemannaförrättningen.
I sådant hänseende föreskrives som regel, att
om det- dömes till ersättning, den ersättningsskyldige skall förpliktas att
gälda såväl kostnaden för förrättningen som motpartens utgifter å saken,
dock med det undantag, att där ersättningen ej sättes högre än den ersättningsskyldige
före förrättningen bjudit, var och eu skall stå sina utgifter
samt gälda halva förrättningskostnaden. Sistnämnda regel skall
gälla jämväl om ersättningsyrkandet ogillas men det befinnes, att fog ej
saknats för detsamma; har yrkandet däremot varit obefogat, skall den,
som framställt detsamma, gälda såväl hela förrättningskostnaden som
motpartens utgifter.

I berörda regler, vilka väsentligen torde överensstämma med nu-5^*^
varande rättstillämpning, har herr Hage i sin motion yrkat sådan ändring,
att även i de fall att ersättning ej sättes högre än den ersättningsskyldige
före förrättningen bjudit eller att ersättningsyrkandet ogillas, men

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Propositio nen.

det befinnes att den som framställt kravet ej saknat fog därför, den för
flottningsskadan skyldige skulle betala samtliga kostnaderna, eller också
att staten skulle betala den del, som skulle falla på ersättningssökanden,
samt att i de fall, då ersättningsyrkandet ogillas och det anses, att
sökanden saknat fog för sitt yrkande, staten skulle betala förrättningskostnaderna
eller åtminstone hälften av desamma.

Till stöd för dessa yrkanden har anförts, att med förslagets regler
en skadelidande kunde förmås att godkänna hur liten ersättning som helst,
av fruktan att eljest få betala högt uppdrivna förrättningskostnader,
samt att tvisten ofta skulle komma att gälla invecklade spörsmål, där det
bleve svårt att avgöra, huruvida fog saknats för anställande av talan.

Den av motionären påyrkade utvidgningen av den för flottningsskada
ansvariges förpliktelser strider mot de allmänna grunderna för ersättningsskyldighet
i avseende å rättegångskostnad och synes vara obillig.
Ej heller det av motionären ifrågasatta överflyttandet i särskilda fall av
vissa förrättningskostnader å staten har utskottet funnit sig kunna förorda.
Utskottet hemställer alltså om avslag å ifrågavarande motion i denna del.

I ovan återgivna regler angående ersättningsskyldigheten har i
tredje punkten av paragrafens första stycke gjorts den modifikation, att
om part till skiljeman utsett person utom orten och det finnes uppenbart,
att ojävig och till skiljeman lämplig person varit att tillgå inom orten,
motparten icke må betungas med högre ersättning för sådan skiljemans
inställelse, än som kan anses motsvara vad person inom orten bort tillerkännas.
Utskottet har funnit, att ett dylikt allmänt stadgande i vissa
fall på grund av särskilda lokala förhållanden kan verka obilligt och försvåra
för part att få sina intressen på bästa sätt tillgodosedda. Utskottet
anser, att berörda stadgande lämpligen kan ersättas genom en allmän
föreskrift därom att skiljemännen vid utdömande av ersättning och kostnader
alltid skola pröva desamma efter skäligheten. I det uti ifrågavarande
undantagsstadgande berörda fallet kommer därvid skälighetsprövningen
att omfatta såväl det berättigade i att tillkalla skiljeman utom
orten som ock beloppet av den ersättning, som bör tillerkännas sådan
skiljeman.

§§ 17—22.

Enligt lagförslaget finnes möjlighet att, sedan beslut om inrättande
av allmän flottled vunnit laga kraft men innan i beslutet föreskrivna
anordningar vidtagits, kunna, därest flottning ändock kan ske utan
väsentligt men för sakägare och utan betydligare hinder för flottledsarbetena,
få tillstånd att i avbidan på flottledens upplåtande till allmänt

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

begagnande i vattendraget bedriva s. k. interimsflottning. Denna regleras
genom bestämmelserna i 17—21 §§. Enligt dessa skall interimsfiottningen,
som hittills medgivits i eu betydande utsträckning, väsentligen
inskränkas, nämligen så att den medgives endast den, som förut
llottat i leden, eller sådana, som visas genom uppehåll med flottningen
lida avsevärd förlust, varjämte stadgats, att tillstånd till interimsflottning
må lämnas endast för ett år i sänder. De av vattendomstolen
meddelade allmänna bestämmelserna för flottledens nyttjande till allmän
flottning skola i tillämpliga delar gälla i fråga om interimsflottningen, och
interim sflottande skola erlägga flottledsavgifter enligt vanliga regler. Interimsflottande
äro vidare skyldiga att enligt allmänna grunder ersätta
flottningsskada. Tillstånd till interimsflottning meddelas av Kungi. Majtts
befallningshavande, sedan vatienrättsdomaren avgivit yttrande.

I 22 § lämnas bestämmelser därom att i fall det föreskrivits, att
flottning i flottled skall inskränkas till viss tid av året, Kungl. Maj:ts
befallningshavande äger att, om under pågående flottning behov yppas
av tidens utsträckning, på ansökan lämna tillstånd därtill.

I fråga om de regier, som sålunda föreskrivits beträffande prövningav
frågor om interimsflottning och utsträckning av flottningstiden, har
ändringsförslag framställts av herr Lubeck, som i sin motion, under anförande
att vattendomstolen i långt högre grad än Kungl. Maj:ts befallningshavande
sutte inne med kännedom om de förhållanden, till vilka
hänsyn borde tagas vid meddelande av beslut i frågor av nämnda slag,
yrkat, att de i 17—22 §§ avhandlade frågorna måtte överlämnas till
vattendomstolens prövning.

Av sakkunnigebetänkandet framgår, att rätten att medgiva interimsflottning
och förlängning av flottningstiden lämnats Kungl. Maj:ts befallningshavande
såsom den myndighet, vilken övar tillsyn över de allmänna
flottlederna och flottningen däri. Det framgår även, att hithörande
frågor betraktats såsom administrativa ärenden, icke domstolsmål.

Utskottet har funnit, att skäl tala för såväl förslagets som motionärens
ståndpunkt. Med hänsyn till den stora, i viss mån prejudicierande
betydelsen av interimsflottningen för deri kommande flottningen i
allmän flottled och med tanke på de ekonomiska konsekvenserna förandra
sakägare av en förlängning av flottningstiden har utskottet ansett
det kunna ifrågasättas att biträda motionen. Då emellertid frågor
av hithörande slag ofta kunna vara brådskande samt sammanträde
med vattendomstolen i allmänhet kan erhållas endast med viss tidsutdräkt,
och då det genom föreskriften om vattenrättsdomarens hörande
ändock är sörjt för att dennes sakkunskap göres gällande vid frågans

Herr

Liibecks

motion.

Utskottet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

18 §.

Herr

Liibecks

motion.

22 §•

Herr

Liibecks

motion.

Utskottet.

Proposi tionen.

bedömande, har utskottet icke ansett sig hava tillräckliga skäl att förorda
en ändring i förslaget.

Beträffande 18 § är vidare att märka, att herr Liibeck i sin motion
yrkat, att uttryckligt stadgande måtte införas om skyldighet för interimsflottande
att ersätta skada och förlust, som genom interimsflottningen
kan tillskyndas ägare av vattenverk. Med den vidsträckta innebörd, som
inlagts i begreppet flottningsskada i förevarande förslag, synes genom
det nyss återgivna generella stadgandet, att de interimsflottande äro skyldiga
att ersätta flottningsskada, hava tillräckligt tydligt utsagts, att jämväl
skada för vattenverk skall ersättas. I andra punkten av 18 paragrafens
andra stycke synes emellertid ökad tydlighet vinnas genom inskjutande
av ordet flottningsskada, vilket utskottet alltså förordar.

Enahanda yrkande som det sist berörda har av herr Lubeck framställts
beträffande flottning med utsträckt flottningstid. Då genom beslut
om dylik förlängning av flottningstiden leden fortfar att vara allmän
flottled, är det uppenbart, att reglerna för flottning alltjämt bliva gällande
i sådan led, och samma skyldighet att ersätta skada och förlust för
vattenverk, som i allmänhet gäller, föreligger alltså även för dem, som
flotta under den enligt 22 § utsträckta flottningstiden. Motionen synes
alltså i denna del icke böra föranleda till någon åtgärd.

27 §.

I paragrafen tiar föreslagits viss jämkning, på det att tydligare
skall framgå, att jämväl flottningschefen är att anse såsom tjänsteman
hos flottningsföreningen. Liknande jämkning har företagits jämväl i 32 §.

29 §.

De bestämmelser, som upptagas under förevarande paragraf, avhandla
grunderna för de flottandes delaktighet uti föreningens utgifter.

Först angivas de allmänna huvudprinciper, som böra tjäna Kungl.
Maj:ts befallningshavande till ledning vid fastställande av de grunder,
varefter olika virkesslag böra med varandra jämföras vid kostnaders fördelning,
de s. k. indelningsgrunderna. Vidare föreskrives, att, där flottleden
blivit indelad i distrikt, kostnaderna skola distriktsvis fördelas å
det virke, som inom varje distrikt framflottas. Slutligen har i avseende
å sorteringsutgifters vid olika skiljeställen fördelning meddelats en särskild
bestämmelse av innehåll, »att i sorteringsutgifter deltaga beträffande
varje skiljeställe allenast de flottande, vilkas flottgods där av -

Andra lagntuko/tets utlutande Nr J8. 39

skiljes, dock att, där uppenbart är, att till följd av det utsorterade virkets
avskiljande ur flottleden orsakas minskning i sorteringskostnaden
för flottgods, som vidare framflottas, Kungl. Maj:ts befallningshavande äger
efter tagen hänsyn jämväl till de av virkets uppehållande vid sådant
skiljeställe orsakade olägenheter bestämma, att även ägare av sådant
flottgods skall i mån av båtnad, som nu sagts, deltaga i gäldandet av
sorteringskostnaden vid skiljeställe, där virket icke avskiljes.»

Beträffande skälen till sistnämnda föreskrift, som i stort överens- De
stämmer med vad de flottningssakkunniga härutinnan föreslagit, hava
dessa i sina motiv anfört följande:

»I fråga om sorteringsutgifternas fördelning har ansetts nödvändigt
att, utöver bestämmelsen om att arbetssvårigheten skall läggas till grund
härför, även lämna föreskrifter för de fall, att vid ett skiljeställe endast
vissa flottandes virke varder avskilt, medan de övriges framföres vidare
i leden. Det torde synas naturligt, att i dessa fall sorteringskostnaderna
böra fördelas allenast å de flottande, som få sitt flottgods till sig avskilt,
enär de övriges flottgods icke till någon del bidragit att orsaka
denna kostnad. Stadgandet står i full överensstämmelse med nu gällande
lagstiftning i ämnet. I 12 § flottningsstadgan föreskrives, att, om
någon flottandes virke avskiljes annorstädes än vid gemensamt sorteringsställe,
skall han ensam vidkännas kostnaden för avskiljandet så ock föranstalt,
som för sådant ändamål erfordras. Med uttrycket ''gemensamt
sorteringsställe’ åsyftas härvid uppenbarligen det skiljeställe vid ledens
slut, där efter flottningens fullbordande allt virke uppdelas mellan de
skilda ägarna.»

Efter att hava åberopat ett uttalande av nya lagberedningen i dess
motiv till 12 § flottningsstadgan, fortsätta de sakkunniga:

»Detta uttalande är tydligen byggt på principen, att varje flottgodsägare
skall ensam vidkännas kostnaden för avskiljandet av sitt virke.
Det oaktat saknas icke exempel, att ett motsatt tillvägagångssätt blivit
tillämpat, därvid så förfarits, att i större flottleder ett eller flera skiljeställen
uppe i landet betraktats såsom och benämnts ''gemensamma’ med
bestämmelser, att allt virke, även det passerande, skall deltaga i sorteringskostnaden,
kanske även i kostnaden för ''finsorteringen’, avseende
fördelningen av det urskilda virket mellan olika ägare eller i skilda
kvaliteter. Ett sådant förfarande lär knappast kunna försvaras ur rättvisans
synpunkt. Det torde vara tillräckligt erinra om, att, såsom denna
bestämmelse i vissa fall tillämpats, det inträffat, att virke, som flottats
genom hela leden till dess ändpunkt, måst vid 4 å 5 olika s. k. allmänna
skiljeställen bidraga till gäldande av sorteringskostnaderna för

sakkun niga.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

annat virke samt därefter slutligen drabbats av kostnaden för sin egen
sortering. Att på dylikt sätt belasta långfärdsvirket med kostnader, varav
det icke har den minsta nytta, innebär en obillighet. Är inrättandet av
skiljeställe på en viss ort till allmän nytta för trakten, utan att alltför
stora olägenheter därav uppstå för det allmänna, är detta visserligen
tillräcklig anledning till att medgiva skiljeställes anläggande, men att
härutöver fordra, att samtliga i leden flottande skola bidraga till såväl
anläggningens som sorteringsarbetets bekostande, kan ej vara annat än
till skada för skogsägarna och de flottande. Det passerande virket
tillskyndas ändock i varje fall den skadan, att det uppehälles vid skiljestället
och således framkommer senare till bestämmelseorten.

Då vi alltså föreslagit, att sorteringskostnaderna, däri även inbegripes
amorteringskostnaden för skiljeanordningarna, skola för varje
skiljeställe drabba endast det virke, som där uttages ur leden, hava vi
dock gjort undantag för det fall, då det finnes uppenbart, att till följd
av det utsorterade virkets avskiljande ur leden orsakas minskning i sorteringskostnaderna
för passerande virke, då det längre ned i leden skall
urskiljas. Konungens befallningshavande äger i sådant fall bestämma,
att även detta flottgods skall i mån av den båtnad, det tillskyndas, deltaga
i sorteringskostnaderna vid skiljeställe, som det passerar.»

Beträffande förslagets ifrågavarande bestämmelse rörande grunderna
för sorteringskostnaders fördelande mellan det virke, som utskiljes, och
det, som framflottas vidare, hava i åtskilliga motioner framställts ändringsyrkanden.

Herrar Pers'' Uti sina huvudsakligen lika lydande motioner hava herr Pers samt

oc,l $[oralS ^err Olsson i Morastrand och hans medmotionärer hemställt, att »den förstrand
m. fl. månsrätt. för långfärdsvirket, som stadgas i förslaget till lag om flottmotioner.
. njng j allmän flottled § 29, måtte utgå och lagen omarbetas i syfte att
underlätta virkets upptagande under flottningens gång».

Till stöd för detta yrkande anföres i huvudsak följande: När flottning
först praktiserades, var det givetvis för bygdernas eget behov. Ortseller
bygdeflottningen hade alltså varit den primära flottningsmetoden.
Långfärdsflottningen tillhörde däremot en senare tid och hade tillkommit
för att tillgodose exporten. Resultatet av den utveckling, långfärdsflottningen
medfört, hade blivit en extensiv skogshushållning, där det gällt
att med minsta möjliga kostnader få virket från roten till flottleden och
vidare ned till kusten till sågverken. Befolkningen i övre delarna av
älvdalarna hade härigenom förminskats och en stark anhopning av arbetsfolk
nere vid kusten inträtt. Denna tendens att göra flodernas övre
områden till glest befolkade ödemarker och samla en industrisågverksbe -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

tolkning vid flodernas mynning hade dock icke varit enhetlig. I mellersta
delen av landet, särskilt i bergslagen, där den industriella utvecklingen
orsakat eu betydande konsumtion av virke, hade smärre sågverk
uppstått vid sjöar och älvar för att begagna sig av flottningsmöjligheterna
för virkestillförseln. Denna rörelse, osäker och tvekande till en början,
hade växt sig allt starkare och konkurrerade nu framgångsrikt allt högre
upp i Norrland om skogarnas virke. Det hade också visat sig, att annan
virkesförädling, såsom framställning av pappersmassa och papper, utvecklats
i förenämnda trakter. På denna rörelseriktning hos vår industri,
nämligen att inne i landet upptaga virket till förädling, hade statsmakterna
baserat det stora företag, som under namn av Inlandsbanan vore
under förverkligande. På de platser, där denna järnväg skär floddalarna,
vore det nödvändigt sörja för, att flottlederna anpassade sig för industrien
och att skiljeställen anordnades. Det vore så långt ifrån, att den
inne i landet förlagda förädlingsindustrien kunde anses mindervärdig och
därför borde motarbetas av lagstiftningen, att den tvärtom hade vissa
betydande företräden. Den gåve arbete åt en av gammalt i bygderna
bofast befolkning, som eljest skulle få lov att söka sitt uppehälle på andra
orter i landet eller emigrera. Ett igångsättande av skogsindustri här och
där inne i landet skulle därjämte bliva till förmån för ett mera intensivt
skogsbruk. Där efter flodsträckan förutsättning funnes för mera utvecklad
trävaruindustri, torde därför allmänna skiljeställen inrättas, varvid långfärdsvirket
borde deltaga i kostnaden för grovskiljningen och skiljeanordningarna
efter samma grunder som det virke som frånskiljes. Om och
när ett sådant allmänt skiljeställe skulle anordnas, borde överlämnas till
Kungl. Maj.-ts befallningshavandes bestämmande. Någon ersättning eller
kompensation, för att långfärdsvirket fördröjdes vid skiljeställe, borde icke
ifrågakomma.

Herr Welander har i sin motion hemställt, att förevarande paragraf
måtte erhålla sådan ändrad lydelse, att virke, som flottas vidare, även
skall deltaga i sorteringskostnaderna till den del, som prövas skäligt.

Till stöd härför har huvudsakligen anförts följande: Uppfattningen
att allt virke borde nedflottas till kusten kunde hava visst fog för sig i
äldre tider, då någon virkesförädling av nämnvärd betydelse icke fanns
annat än vid älvarnas utlopp. Förhållandena hade emellertid sedan dess
förändrats i väsentlig grad. I samma mån som de inre delarna av landet
blivit allt mera befolkade, hade behovet av förädlat virke starkt ökats
och därmed hade även ett oavvisligt krav på trävaruindustri uppefter flottlederna
uppstått. Men även trävaruindustri för export hade börjat växa
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 6

Herr TVelanders

motion.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr Gezelius''
motion.

Tipp inne i landet. Så vore fallet i västra delarna av Jämtland, där sågverk
och trämassefabriker uppförts, vilka med stor fördel exporterade sina
varor över norsk hamn. Dylika industrier inne i landet hade visat sig
kunna betala högre priser än trävaruindustrien vid kusten varit hågad
att bjuda, varigenom de i icke ringa mån bidragit att höja avkastningen
av skogarna. Från skogsvårdssynpunkt vore det icke blott önskvärt utan
till och med nödvändigt, att förädlingsindustrien förlädes utefter lederna.
Smärre virkesdimensioner såsom gallringsvirke och toppar kunde icke
tåla så lång flottning som ned till kusten, utan att en stor del sjönke
under vägen. För att icke dylikt virke skulle förfaras till förlust för
landet och till hinder för skogsvården, vore nödvändigt att industri funnes
inne i landet. Såväl från nationalekonomisk, statsfinansiell och skogsvårdssynpunkt
som med hänsyn till behovet hos befolkningen i det inre
av landet vore det därför av stor betydelse, att uppkomsten av träförädlingsverksamhet
utefter flottlederna underlättades. Detta skulle emellertid
ej bliva fallet, om förevarande paragraf antoges oförändrad, i ty att
det bleve alltför ekonomiskt betungande för virkesägarna att ensamma
bekosta alla sorteringskostnader för det virke, som avskildes ovan utloppet.
En sådan bestämmelse vore ej heller rättvis. Avskiljandet av
olika ägares virke vore eu gemensam angelägenhet, som borde gemensamt
ordnas och bekostas av de flottande. Någon skarp gräns mellan enskilda
och gemensamma skiljeställen kunde nämligen numera knappast fixeras.
Emellertid borde det virke, som flottas vidare, icke betungas mera av
sorteringskostnader, än skäligt vore. Då avskiljandet av virke ovan
vattendragens utlopp i regel avsåge en mindre del av hela virkesmängden
och anläggningarna för skiljeställen ofta bleve ganska dyrbara, vore
det icke heller rättvist, att sorteringskostnaderna delades lika på allt virke,
utan borde en relativt större andel därav läggas på det avskilda virket
i förhållande till dettas relativa mängd och övriga omständigheter vid
varje skiljeställe. Frågan om sorteringskostnadernas fördelande borde
därför ordnas efter rådande förhållanden vid olika skiljeställen och bestämmas
av Kungl. Maj:ts befallningshavande, och borde lydelsen av
ifrågavarande paragraf avfattas i överensstämmelse härmed.

Herr Gezelius hemställer i sin motion, att skiljeställen måtte kunna
anordnas dels såsom gemensamma och dels såsom enskilda, och att gemensamt
skiljeställe måtte anordnas, då sådant, med hänsyn till omfattningen
av ortens skogshantering eller förutsättningarna i övrigt för en mera avsevärd
utsortering, kan anses bliva för ortens skogshantering eller det allmänna
till gagn; varefter beträffande förevarande paragrafs lydelse hemstäl -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

les, att paragrafen måtte omarbetas därhän, att virke, som flottas lång väg,
icke därför tillerkännes något företräde vid fråga om fördelning av utgifterna
eller jämkning däri; att beträdande gemensamt skiljeställe sorteringsutgifterna
skola fördelas på allt det virke, som där framflottas; att i fråga om
utgiften för sortering vid enskilt skiljeställe ägare av flottgods, som flottas
vidare, skall deltaga i gäldandet av sorteringskostnaden, i den mån minskning
i kostnaden för utsortering av samma virke kan anses komma att orsakas
till följd av det utsorterade virkets avskiljande ur flottleden; samt att vid
dylikt bidrags bestämmande hänsyn icke må tagas till det vidare framflottade
virkets uppehållande genom sorteringen vid skiljestället.

Till stöd för dessa sina yrkanden anför motionären:

»Att med gemensamt sorteringsställe i gällande flottningsstadga
uppenbarligen skulle avses endast skiljeställe vid flottleds slut, kan med
fog sättas i tvivelsmål. Såsom jämväl de sakkunnige vitsordat, ha i åtskilliga
fall efter vederbörande myndighets beslut gemensamma fördelningsställen
anordnats på andra ställen i flottleder än vid deras slut.
Och om än vid tiden för flottningsstadgans tillkomst behovet av dylika
skiljeställen icke var i ögonen fallande, synes mig påtagligt, att jämväl
ur den synpunkt, som även enligt lagförslaget bör vara det ledande motivet
i fråga om flottleders anordnande eller ''gagnet för ortens skogshantering’,
ett dylikt behov ej sällan föreligger och i än högre grad bör
beräknas komma att framdeles föreligga. I såväl flottledsområdenas som
det allmännas intresse kan det givetvis vara till gagn, att även skogens
avkastning förädlas inom produktionsorten om och i den mån naturliga
förutsättningar härför i övrigt föreligga, och det ur såväl nationalekonomiska
som sociala och kulturella synpunkter. Ur billighetssynpunkt är
det icke heller tilltalande, att långfärdsintresset i lagstiftningen tillerkännes
förmåner, som verka försvårande för de skogsproducerande orterna
att för eget behov tillgodogöra sig skogens avkastning. Och att
en utsortering vid gemensamt sorteringsställe redan inom skogsområdena
icke verkat till skada för vare sig skogshanteringen eller det ekonomiska
utbytet av skogen, därom råder, så vitt jag förnummit från mitt län, där
ett dylikt sorteringsställe finnes anordnat vid Österdalälvens utlopp i
Siljan, vid vilket omkring hälften av där framflottade märken avskiljas,
under det att vid ledens slut ingen utsortering äger rum eller erfordras,
bland skogsägarna icke någon meningsskiljaktighet. Ju mer möjligheterna
ökas att ekonomiskt kunna tillgodogöra sig skogens ''min dre värdiga’
produkter samt uppfattningen om betydelsen av skogsvårdens tillgodoseende
och om medlen härför trängt igenom, stegras ock såväl skogshanteringens
i orten som det allmännas berättigade intressen av virkes -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herrar
Aarnseths
och Eriks~
sons i Grängesberg

motion.

utsortering vid tidigare skede. Jag torde härvid endast behöva antyda
betydelsen av rensningsvirkets uttagande och av sjunkningsprocentens
stegring vid långfärdsflottning.

Flottleden är ett kommunikationsmedel. Låt vara att den för sin
användning är begränsad till endast visst slags gods, bör den givetvis i
det allmännas intresse, såvitt möjligt, anordnas med hänsyn till lämplig
samverkan med andra kommunikationsmedel. Denna uppfattning har
stått klar för riksdagen vid dess beslut angående Inlandsbanans tillkomst
och sträckning samt Trollhätteledens och Vänernshamnars anordnande för
storsjötrafik. Utan en målmedvetet anordnad samverkan med det inre
Norrlands vattensystem jämväl i dess fiottledskapacitet lärer Inlandsbanans
betydelse såsom trafikled för denna landsdels skogsproducenter bli
skäligen illusorisk.

Jag har icke heller kunnat övertygas om, att någon rättslig grund,
lika litet som historisk, kan åberopas för långfärdsvirkets företrädesrätt
vid utnyttjande av en flottled i fråga om den ej minst betydelsefulla utsorteringen
av flottgodset därur.»

Slutligen hava herrar Aarnseth och Eriksson i Grängesberg uti sin
motion hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl.
Maj:ts förslag till lag om flottning i allmän flottled, att sorteringsutgifter
för grovsortering vid skiljeställen måtte fördelas på allt flottgods, som
framflottas till eller förbi ifrågavarande skiljeställe.

Motionärerna anföra härvid i huvudsak följande: Med den ifrågasatta
bestämmelsen om kostnadsfördelningen för virkesavskiljning förefölle
det, som om kostnaderna härför skulle synnerligen hårt drabba dem,
som nödgas uttaga sitt virke vid sådana skilj eställen, som äro så belägna,
att blott en mindre del av virkesmängden utsorteras. Behovet av nya
skiljeställen inne i landet hade inträtt med järnvägarnas framdragande,
i det att, där järnvägen korsade flottleden, nya samhällen uppstått, som
hade behov av förädlat virke. Virkesåtgången på sådana platser och
andra utefter järnvägen belägna orter hade motiverat anläggandet av
förädlingsverk, och dessa vore i de flesta fall hänvisade till vattenvägen
för framforslandet av virket. Möjligheten att anlägga skiljeställen vid
dylika platser borde från statens sida underlättas, då ju därigenom ortens
virkesbehov kunde fyllas på lämpligaste sätt samt rikligare arbetstillfällen
beredas ortsbefolkningen. Enligt motionärernas mening skulle föreliggande
förslag i denna fråga i hög grad komma att hindra anläggandet
av skiljeställen långt från kusten samt åstadkomma ett fördyrande av
virket å dessa orter. Genom höga pris på byggnadsvirket lades även

Andra lagutskottets utlutande Nr 18.

hinder och svårigheter i viigen för arbetarna att kunna lyckas i sina
strävanden att skaffa sig egna hem å eller invid förenämnda platser. Vad
anginge de mindre skogsägarnas intressen av berörda fråga syntes det
tämligen klart, att det för dem vore av stor betydelse, att skiljeställen
Ange i nödigt antal anordnas utefter flottlederna, då ju möjligheter till
större konkurrens om skogsprodukterna kunde åstadkommas, än då virket
komme att uppköpas av de större trävarubolagen vid kusten utan konkurrens
från de mindre träförädlingsverkens sida. Ett försvårande av
nödiga skilj eställens inrättande torde därför komma att reducera saluprisen
för de små skogsägarna. Bland dessa hade dessutom under senare
tid kunnat spåras tankar på att på kooperativ väg söka förädla sina skogsprodukter.
Denna strävan skulle säkerligen möta ett hinder i den ifrågasatta
omkostnadsfördelningen vid skiljeställena, under det att enligt motionärernas
mening densamma i stället borde från statens sida underlättas.
Vad sålunda anförts rörande skogsägarnas intressen i fråga om lättheten och
billigheten vid skiljande av flottvirke, torde även i viss mån gälla staten, såsom
ägare av stora skogstillgångar i de långt från kusten belägna kronoparkerna.
Det vore icke otänkbart, att staten komme att i allt större
utsträckning använda virket därifrån dels för sina järnvägar och dels för
andra ändamål. Med underlättandet av virkets upptagande. vid lämpliga
platser i flottleden syntes därför statens intressen bäst vara tillvaratagna.

Gällande lagstiftning reglerar hithörande förhållanden på det sätt,
att åtskillnad göres mellan gemensamma och enskilda skiljeställen. Lagbestämmelserna
härom återfinnas i flottningsstadgans 4 och 12 §§. Uti
4 § 1 mom. är det ålagt synemännen, jämte annat, att särskilt utreda,
huruvida, där någon önskar få sitt flottgods avskilt annorstädes än vid
gemensamt sorteringsställe, sådant kan ske,* utan att annans flottgods
oskäligt uppehälles, och huru för avskiljandet nödig anstalt bör inrättas;
och i 12 § föreskrives, att, om någon flottandes virke avskiljes annorstädes
än vid gemensamt sorteringsställe, han skall ensam vidkännas
kostnaden för avskiljandet, så ock för anstalt, som för sådant ändamål
erfordras. Uti motiven till sistnämnda paragraf yttrar nya lagberedningen,
bland annat, att utsorteringen av virket till de olika ägarna i allmänhet
skedde i närheten av flodmynningen, men att det för mången
virkesägare bleve nödigt att, innan hans virke uppnått den därstädes belägna
gemensamma utsorteringsbommen, bekomma detsamma, för vilket
ändamål särskild anstalt erfordrades för att kunna utskilja det ifrågavarande
flottgodset från det övriga, som skulle framsläppas vidare, samt
att det torde vara uppenbart, att kostnaden för denna anstalt ävensom

Utskottet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

för själva avskiljandet borde drabba samma virkesägare ensam. Såsom
emellertid synes framgå av de flottningssakkunnigas förut återgivna motiv
till ifrågavarande 29 § och efter vad utskottet i övrigt inhämtat, har
den av nya lagberedningen sålunda anförda distinktionen mellan gemensamt
och enskilt skiljeställe icke kunnat i praktiken konsekvent genomföras.
Vid anläggandet av nya skiljeställen i flottled hava myndigheterna
stundom förklarat sådant skiljeställe skola anses såsom gemensamt med
skyldighet för alla flottande, således även för dem, vilkas virke ej utsorterades,
att gemensamt deltaga i kostnadernas gäldande. Någon gång har
det även förekommit, att Kungl. Maj:ts befallningshavande föreskrivit, att
den del av sorteringsutgifterna, som motsvarade anläggningskostnaden,
skulle gemensamt gäldas av alla flottande, men att själva arbetskostnaden
för skilj ningen skulle stanna ensamt å den eller dem, vilkas virke
utskilts. I lagtillämpningen synas sålunda ganska olika uppfattningar
hava gjorts gällande angående betydelsen av gemensamma och enskilda
skiljeställen och därav beroende fördelning av sorteringsutgifterna.

I ovan nämnda motioner, vilka utmynnat i yrkanden på ändring
av det nu föreliggande förslagets bestämmelse angående grunderna för
sorteringskostnadernas fördelning, har uppmärksamheten riktats på de
förändrade förhållanden, vilka efter tillkomsten av 1880 års flottningslagstiftning
inträtt genom uppkomsten av en livskraftig träförädlingsindustri
uppefter flottlederna. Denna industri, vilken ur nationalekonomisk
synpunkt måste betraktas såsom synnerligt värdefull med hänsyn särskilt
därtill, att den möjliggjorde ett ekonomiskt fördelaktigt tillgodogörande
av smärre virkesdimensioner och annat mindervärdigt virke, vilket icke
tålde längre flottning, nödvändiggjorde enligt motionärernas mening anordnande
på lämpliga platser av flera skiljeställen. Vidare har det framhållits,
att det såväl ur skögsvårdssynpunkt som med hänsyn till ortsbefolkningens
virkesbehov och skapandet av rikligare arbetstillfällen vore
önskvärt, att skogsavkastningen bleve förädlad inom produktionsorten, i
den mån naturliga förutsättningar därför i övrigt förelåge. En virkesutsortering
vid tidigare skede läge därför i såväl skogshanteringens i orten
som det allmännas intresse. Slutligen har det erinrats om angelägenheten
av en ordnad samverkan mellan flottlederna och andra kommunikationsleder,
särskilt statens under utveckling- varande järnvägsnät i Norrland.

Dessa av motionärerna framhållna synpunkter finner utskottet värda
beaktande; och utskottet kan även ansluta sig till motionärernas uppfattning,
att ur dessa synpunkter förslagets bestämmelse angående grunderna
för sorteringskostnadernas fördelning genom den förmånligare ställning,
som därmed beredes det s. k. långfärdsvirket i förhållande till det tidigare

Andra lagutskottets utlåtande AV IS.

ur flottled utsorterade virket, torde i många fall komma att verka obilligt
såsom särskilt tungt belastande det senare och därigenom också visa sig
i viss grad hämmande på eu i flera hänseenden önskvärd utveckling.
Härtill kommer, att enligt utskottets mening den förevarande frågan
torde böra bedömas även ur andra synpunkter av i viss mån principiell
innebörd.

I fråga om flottleds- och underhållskostnaders fördelande hava de
flottningssakkunniga i sitt betänkande (sid. 405) medgivit, att vidkommande
eu del av sorteringsutgifterna, nämligen såvitt de avsåge gäldande
av anläggnings- och underhållskostnaderna för skilj eanordniugarna, det
kunde med ett visst fog ifrågasättas, huruvida icke detta slag av utgifter
närmare vore att likställa med flottledsutgifterna. Visserligen hava de
sakkunniga ansett skiljeanordningarna, såsom tillkomna direkt för själva
sorteringsarbetets möjliggörande, intaga en särställning bland flottledsanorclningar.
Men flottleden såsom kommunikationsanstalt har att fylla icke
blott uppgiften att transportera flottgodset utan även uppgiften att fördela
flottgodset mellan dettas olika ägare, och denna senare uppgift kan icke
fyllas med mindre än att skiljeställen anordnas. Skiljeanorclningarna synas
därför verkligen med visst fog kunna likställas med övriga flottledsanordningar,
tillkomna icke blott i vissa enskilda flottandes intresse utan även
i det allmänna intresse, som flottleden i egenskap av allmän kommunikationsanstalt
har till uppgift att tjäna. Denna synpunkt torde det vara
nödvändigt att fasthålla numera, då den skillnad mellan gemensamma
och enskilda skiljeställen, vilken kännetecknar nu gällande lagstiftning,
icke längre kunnat upprätthållas och därför också i det nu föreliggande förslaget
övergivits.

Flottled står under förvaltning av flottningsförening, men denna är
— såsom jämväl de sakkunniga erinrat — icke ett i förhållande till
trafikanterna självständigt affärsföretag, som äger att för dessa fastställa
trafiktaxor, utan en kooperativ sammanslutning av trafikanterna själva.
Härav följer visserligen, att en var måste äga berättigad fordran att icke
belastas med större utgifter för godsets framförande, än som motsvara
föreningens kostnader för flottningen av hans eget virke. Men till dessa
kostnader böra enligt utskottets här ovan angivna uppfattning även
räknas anläggnings- och underhållskostnader för skiljeanordningar; och
då ombesörjandet av utsorteringen lagligen åligger föreningen, torde även
arbetskostnaden härför böra anses såsom utgift icke endast för de enskilda
flottandes räkning, utan även för fyllande av en flottleden påvilande
uppgift.

Ur nu anförda synpunkter kan utskottet icke finna det vara obil -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

ligt, att samtliga flottande, om än i olika grad, beroende på skäligt avvägande,
få deltaga i sorteringsutgifterna vid varje skiljeställe. Utskottet
anser sig därför icke kunna tillstyrka antagande av Kungl. Maj :ts förslag
i denna del oförändrat.

Huru de syften, vilka utskottet sålunda anser sig böra understödja,
skola på lagstiftningens väg lämpligen kunna uppnås, därom kunna olika
meningar råda. Motionärerna hava var för sig föreslagit olika utvägar.
Således har herr Gezelius hemställt, att man i den nya lagen måtte bibehålla
skillnaden mellan gemensamma och enskilda skiljeställen, och att
olika grunder skulle gälla för sorteringskostnadernas fördelande vid dessa.
Såsom gemensamt skulle förklaras sådant skiljeställe, som vore av särskild
betydelse för ortens skogshantering eller där eu avsevärd utsortering ägde
rum. Herrar Aarnseth och Eriksson i Grängesberg hava åter påyrkat,
att grunderna för sorteringskostnadernas fördelande måtte fastställas så,
att kostnaden för grovsorteringen fördelades på allt flottgods, som flottades
till eller förbi ett skiljeställe, under det att finsorteringskostnaden skulle
ensamt drabba det virke, som utskiljes.

Ingendera av dessa utvägar anser sig utskottet kunna tillstyrka.
Att i lag uppdraga en allmängiltig gräns för åtskillnaden mellan gemensamma
"och enskilda skiljeställen synes vara synnerligen svårt. Det är
även att märka, att förhållandena vid varje skiljeställe kunna under
olika tider betydligt växla, och att ett skiljeställe, som vid en viss tid
borde anses som gemensamt, ganska snart kan nedsjunka i betydelse för
orten, så att det bör betecknas såsom enskilt. Yad åter angår förslaget
att göra åtskillnad mellan sådana sorteringskostnader, som föranledas av
grovsorteringen å ena samt av finsorteringen å andra sidan, kan utskottet
ännu mindre godtaga en sådan lösning. Först och främst torde det, enligt
vad utskottet från sakkunnigt håll inhämtat, vara ogörligt att ens tillnärmelsevis
avgöra, huru stor del av sorteringskostnaden kan hänföras till
grovsorteringen, ty med de invecklade apparater, som numera användas
vid skiljena, pågår arbetet med såväl grovsortering som finsortering i ett
sammanhang. Vidare torde en sådan lösning kunna bliva orättvis i de
ej så sällan förekommande fall, då endast ett virkesmärke uttages vid
skiljestället och då sålunda all sorteringskostnad vid skiljestället är att
anse såsom kostnad för grovsortering.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

41)

hinder ej möta för genomförandet av ett sådant system, som nyss sagts.

Utskottet har dock icke av det material, som stått utskottet till buds,
kunnat erhålla en säker uppfattning om, huru ett dylikt system skulle
verka i olika vattendrag. Anledning synes dock vara att befara, att
systemet i en del fall skulle verka obilligt. Utskottet har därför ej ansett
sig kunna ifrågasätta, att en sådan princip, som ovan antytts, lägges till
grund för lagstiftningen.

Utskottet har därför i huvudsaklig anslutning till det ändringsförslag,
som föreligger i herr Welanders motion, funnit sig böra stanna vid
den lösningen av förevarande spörsmål, att det överlåtes åt de prövande
myndigheterna att för varje flottled, efter vad skäligt finnes, bestämma,
huru kostnaderna vid varje skiljeställe böra fördelas ej blott å det
virke, som där utskiljes, utan även å det virke, som vidare framflottas
neråt leden.

Vid detta bedömande synes hänsyn böra tagas dels till den betydelse
för ortens skogshushållning, som är förenad med befintligt skiljeställe,
dels till mängden av det virke, som beräknas skola skiljas, och
till minskningen i slutliga sorteringskostnaden för det virke, som vidare
framflottas, dels till kostnaderna för skiljets anläggande och virkets utsorterande,
så att där dessa på grund av lokala förhållanden äro särskilt
höga, en jämförelsevis större andel därav också bör drabba det virke,
som därstädes uttages, dels till sammanlagda antalet skiljeställen, så att
långfärdsvirket ej hårdare betungas än som är förenligt med rättvisa och
billighet eller längre uppehälles än som är oundgängligen nödigt, dels
ock till alla de övriga förhållanden, som kunna växla efter omständigheterna
i varje särskilt fall. \

Av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit följer, att utskottet
icke kan förorda bifall till de av hérr Gezelius, herr Pers och herr Olsson
i Morastrand m. fl. väckta motionerna, i vad desamma syfta till upptagande
i vattenlagens 10 kap. 17 § av föreskrift om utredning vid syneförrättning
angående skiljeställes anordnande såsom gemensamt eller
enskilt.

I sammanhang med de av utskottet således förordade ändringarna
i paragrafen har utskottet ansett, att för vinnande av bättre systematisering
ordningen mellan punkterna i densamma lämpligen bör ändras.

34 §.

I denna paragraf föreskrives, att för flottningsförening skall finnas Propositioreglemente,
och lämnas under olika punkter hänvisningar till vad sådant nen Bihang

till riksdagens protokoll 1910. 9 samt. 2 avd. 14 käft. {Nr 18.) 7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr

Gezelius''

motion.

Utskottet.

Propositio nen.

reglemente skall innehålla. Under punkt 13 stadgas, att reglemente
skall angiva, vad husbehovsflottande har att ställa sig till efterrättelse i
avseende å bl. a. iakttagande av nödiga försiktighetsmått.

Herr Gezelius yrkar i sin motion, att tillägg måtte göras därom,
att i sammanhang härmed i reglemente jämväl skall inrymmas föreskrift
om att den allmänna flottningen bör så bedrivas, att icke nödig, vederbörligen
anmäld husbehovsflottning därigenom oskäligt försvåras.

Då skyldighet till dylik hänsyn synes föreligga för de flottande
oberoende av föreskrift i reglementet, och då — på grund av det allmänna
stadgandet i 6 kap. 4 § vattenlagen att vid flottleds inrättande
skall i fråga om skydd för enskild rätt bestämmas, huru vid flottledens
ordnande och begagnande tjänligast bör förfaras, så att ändamålet må
utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för annan — sådan
föreskrift, som motionären avser, torde i erforderliga fall komma att inflyta
redan i regleringsutslaget, har utskottet icke funnit anledning understödja
motionen.

Däremot har utskottet ansett viss jämkning böra vidtagas i 7 punkten,
avseende bestämmande av tiden för ordinarie flottningsstämmor, och
i 9 punkten, som rör begränsningar i de flottandes rösträtt vid flottningsstämma.
Dessa ändringsförslag sammanhänga med av utskottet framställda
yrkanden beträffande 55 och 57 §§; och får utskottet hänvisa
till vad vid berörda paragrafer anföres.

39 och ^40 §§.

Enligt dessa paragrafer åligge/ det vederbörande befallningshavande
att såsom ett led i det allmännas kontroll å flottningsföreningarna utse
lämplig person att vara ledamot i flöttningsförenings styrelse. Till sådan
ledamot skall utses någon med skogs- och flottningsförhållandena i orten
förtrogen person, som ej själv deltager i flottningen eller är anställd i
flottandes enskilda tjänst. Han skall hava till uppgift att iakttaga, att
vid flottledens och flottningens ordnande vederbörlig hänsyn tages till
skogsnäringens krav på goda flottningsförhållanden inom orten. I propositionen
anföres, att det särskilt torde vara att förvänta, att skogsägare,
vilka ej själva deltoge i flottningen men för avyttringen av sitt virke
vore beroende av flottningsförhållandena, i den av befallningshavanden
utsedde styrelseledamoten erhölle en målsman för sina intressen. Dessa
skogsägare ägde för närvarande icke någon möjlighet att inom föreningen
få sina synpunkter framförda och beaktade.

De sakkunniga hade föreslagit, att dylik styrelseledamot skulle ut -

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

ses, endast där det för tillgodoseende av ortens skogshushållning eller
andra allmänna intressen funnes önskvärt. Kungl. Maj:t har emellertid
frångått detta förslag och ansett, att befallningshavanden i varje fall bör
utse styrelseledamot. Såsom skäl för denna ståndpunkt anför departementschefen,
att det med den betydelse flottled bär ur kommunikationssynpunkt
icke syntes tillrådligt att överlämna frågan, huruvida de allmänna
intressena böra företrädas inom liottningsstyrelsen, till eventuellt
olika praxis hos skilda befallningshavande.

Herr Enhörning har i sin motion yrkat en begränsning av skyldig- Fn^err^in s
heten för befallningshavanden att utse styrelseledamot. Utgångspunkten Motion.9
för motionären har därvid varit hänsyn till att för de många små,
ofta i avlägsna trakter verkande (lottningsföreningarna kostnaderna för
en dylik offentlig styrelseledamot kunna bliva i hög grad betungande,
varjämte framhållits, att betydelsen för det allmänna i dessa fall av att
en dylik styrelseledamot funnes vore skäligen obetydlig. På dessa skäl
hemställes om sådan ändring av 40 §, att Kungl. Maj:ts befallningshavande
skall utse styrelseledamot allenast i flottningsförening, vars flottgodsmängd
under senaste 1 O-årsperiod i medeltal utgjort minst 50,000 kbm.

Väl anser utskottet i likhet med motionären, att det icke är nödigt Utskottet.
eller lämpligt att föreskriva, att av länsstyrelse utsedd styrelseledamot
skall finnas i alla flottningsföreningar. Utskottet har dock icke funnit,
att en begränsning lämpligen kan ske på den av motionären föreslagna
vägen eller genom någon annan generell inskränkning. I stället har utskottet
förmenat, att det av de .sakkunnige föreslagna stadgandet, att
styrelseledamot skall utses, endast där så finnes önskvärt för tillgodoseende
av ortens skogshushållning eller andra allmänna intressen, innebär eu
lycklig lösning. De av departementschefen anförda skälen för frångående
av de sakkunniges förslag hava icke kunnat övertyga utskottet. Det
synes, som om med de sakkunnigas förslag styrelseledamot komme att
utses i alla de fall, där befintligheten därav kan vara av någon betydelse
för det allmänna. Tillräcklig offentlig kontroll torde i övriga, mindre
betydelsefulla föreningar vinnas genom den av länsstyrelse utsedda revisorn
och den befallningshavandens allmänna tillsyn över flottningsföreningar,
varom stadgas i 70 §.

Av anförda skäl föreslår utskottet ett återgående till de sakkunnigas
ovan berörda förslag i denna punkt. Tillika har utskottet ansett,
att ifrågavarande styrelseledamot bör utses, ej, såsom enligt förslaget,
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där styrelsen har
sitt säte, utan genom samverkan av länsstyrelserna i de län, i vilka
flottleden framgår.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Av den här ovan berörda ändringen i 40 § föranledes viss jämkning
jämväl i 39 §.

§ 50.

Herr Jämväl i denna paragrafs bestämmelse, att en revisor för varje

motion.98 förening skall utses av befallningshavanden, har herr Enhörning yrkat
ändring i samma riktning som hans nyssberörda hemställan i fråga om
styrelseledamot. /

De sakkun- Beträffande revisor i flottningsförening hade de sakkunniga i över nt9a''

ensstämmelse med sitt förslag rörande styrelseledamot ansett, att revisor
skulle utses, när det efter ansökan eller eljest funnes lämpligt. Som
skäl för denna ståndpunkt hava de sakkunniga anfört i huvudsak, att
behovet av offentlig revisor ställde sig olika, allt efter som i flottningen
deltoge en mångfald flottande, som ägde förmåga att själva tillvarataga
sina intressen vid revisorsval, eller en övervägande majoritet å stämman
tillkomme en eller ett par flottgodsägare, som sålunda hade att utse
föreningens revisorer; i fall av sistnämnda slag vore deltagande i revisionen
av en person, utsedd av offentlig myndighet, önskvärd, om icke
för annat, så för att bryta udden av möjliga misstankar om bristande
oväld i handhavandet av föreningens angelägenheter.

Departe- Mot denna uppfattning invänder departementschefen i sitt yttrande

en. tiu statsrådsprotokollet i huvudsak följande. Det uppdrag revisorerna
hade att utföra, avsåge ej blott at£ tillvarataga de enskilda flottandes
intressen utan även att tillse, att de allmänna intressen, som vore förknippade
med flottleden och flottningen, blivit av styrelsen vederbörligen
tillgodosedda. För övrigt vore det ej ovanligt, att majoriteten inom en
flottningsförening årligen växlade, så v att det ofta torde bliva för befallningshavandena
omöjligt att avgöra, när det ur vissa enskilda flottandes
intresse vore behövligt att tillsätta en offentlig revisor. Med hänsyn härtill
och för att de allmänna intressenas rätt i avseende å flottlederna
måtte bliva fullt ut tillgodosedd, ansåge departementschefen, att offentlig
revisor alltid borde för flottningsförening utses.

Utskottet. Utskottet finner de av departementschefen för hans ståndpunkt an förda

skälen äga giltighet och har följaktligen icke ansett sig kunna förorda
någon inskränkning, vare sig på den av motionären förordade
vägen eller annorledes, i bestämmelsen angående utseende av revisorer.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 53

55 §.

I denna paragraf stadgas, bland annat, att flottande vid flottnings- Propositiostämma
äger rösträtt i förhållande till beloppet av det av honom lämnade
förlaget, dock med de inskränkningar, som må vara bestämda i reglementet;
och i 34 § 9 punkten föreskrives, att i flottningsförenings reglemente
skall införas bestämmelse om huruvida och i vad mån begränsning av
rösträtt skall ske. Kungl. Maj:t har alltså icke velat i lagen fastslå, vilken
begränsning i rösträtten, som skall äga rum, eller ens att begränsning
alltid skall ske.

Denna fråga dryftas utförligt av de sakkunniga i deras betänkande De sakkun(sid.
450 tf.) Där anföres, att Norrlandskommittén föreslagit, att för att nl9a''
maktställningen inom flottningsförening i någon mån måtte utjämnas,
ingen skulle få rösta för mera än en Vio av vid flottningsstämma närvarandes
röstetal, att flottningschefsföreningen, under åberopande att i
reglementena numera i regel föreskreves inskränkning av rösträtten, framhållit,
att den av Norrlandskommittén sålunda företagna begränsningen
kunde utan risk av majoritetsförtryck uteslutas ur lagen, och att domänstyrelsen
yttrat, att en allmän bestämmelse i förevarande avseende för
alla flottleder i hela riket syntes kunna medföra olägenheter, större än
motsvarande fördelar, ävensom att styrelsen ansåge sannolikt, att ändamålet
bäst kunde vinnas, om i lagen inflöte en bestämmelse därom att
vid fastställande av reglemente noggrannt måtte av myndigheter övervägas,
i vad mån berörda rösträtt borde inskränkas med hänsyn till
ovan anförda förhållanden.

För sin egen del anförde de sakkunniga därefter, att de funnit de
mot ett fixt begränsande av rösträtten anförda skälen så tungt vägande,
att de icke ansett sig böra föreslå dylik bestämmelse. Däremot funne de
sakkunniga, att principen om rösträttens begränsning vore av så stor
vikt, att den borde uttryckligen i lagen framhållas. I överensstämmelse
härmed föreslogo de sakkunniga de bestämmelser i ämnet, som sedermera
återfinnas i propositionen.

Utskottet, som håller före, att hänsynen till de mindre flottande TJtskottet.
kräver garantier mot majoritetsförtryck, finner väl i likhet med vad
hörda myndigheter anfört, att en allmänt bestämd begränsning av rösträtten
skulle vara oläglig och kunna verka motsatsen till vad därmed
åsyftats. Utskottet anser dock å andra sidan, att principen om rösträttens
begränsning alltför svagt kommit till uttryck i lagförslaget. En lämplig
mellanväg synes utskottet vara, att det fastslås, att sådan begränsning
alltid skall äga rum, men att storleken av begränsningen icke föreskrives i

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Propositio

nen.

De sakkunniga.

lagen utan får bestämmas av vederbörande befallningshavande efter omständigheterna
för varje särskilt fall. Utskottet hemställer av dessa skäl,
att 34 § 9 punkten och 55 § måtte ändras i enlighet med denna uppfattning.

56 §.

Enligt denna paragraf skall viss åtgärd vidtagas minst åtta dagar
före flottningsstämman, annan åtgärd en månad före stämman. För vinnande
av överensstämmelse med de tidsfrister, som å andra ställen i lagen,
exempelvis 54 och 59 §§, finnas föreskrivna, har utskottet ansett, att berörda
tider böra ändras till en vecka, respektive fyra veckor.

57 §.

I denna paragraf föreskrives, att innan flottningen varje år börjas,
skall hållas ordinarie flottningsstämma. Mot denna bestämmelse svarar
föreskrift i 34 § 7 punkten, att flottningsförenings reglemente skall angiva,
huru ofta ordinarie flottningsstämma skall hållas. Med detta uttryck
torde avses, att i reglementet skall fastställas såväl antalet flottningsstämmor
som ock tiden för desammas hållande. Då utskottet ansett
önskvärt, att detta tydligare kommer till uttryck i lagtexten, har utskottet
verkställt omformulering av berörda moment av 34 § samt vidtagit en
mindre ändring i 57 §.

61 §.

I 60—62 §§ meddelas bestämmelser om rätt till talan i vissa fall
rörande flottningsförenings förvaltning. I 61 § medgives sålunda enskild
flottande att, om han förmenar, att honom blivit påförda större kostnader
än med fastställda fördelningsgrunder överensstämmer, genom stämning
å föreningen påfordra rättelse i den gjorda debiteringen. Vidare föreskrives
i samma paragraf, att om styrelsen eller ledamot därav eller flottande
förmenar, att beslut å flottningsstämma icke tillkommit i behörig ordning
eller eljest strider mot i lag eller annorledes meddelade föreskrifter, talan
jämväl därom får föras genom stämning å föreningen. I båda fallen
stadgas, att stämning skall ske inom trettio dager från beslutets dag,
respektive från det styrelseberättelse över räkenskapsårets räkenskaper
framlagts å flottningsstämma.

Sakkunnigebetänkandet, som icke upptog bestämmelser i det första
av ovannämnda avseenden, bestämde tiden för stämning å föreningen i

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

det senare fallet till 90 dagar från beslutets dag. I propositionen hava
icke angivits de skäl, som föranlett inskränkning av tiden till 30 dagar.

Utskottet har funnit, att sistnämnda tidsfrist ofta kan komma att Utskottet.
bliva alltför kort. Det bör observeras, att enligt övriga gällande lagar
om olika slag av föreningar och dylika sammanslutningar tiden för stämning
vid anställande av talan mot föreningsbeslut allmänt är längre. I
aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och lagen om bankrörelse
är sagda tid två månader; i sjukkasselagen och lagen om understödsföreningar
tre månader. Tillräckliga skäl synas icke vara anförda för ett
frångående av vad å dessa andra likartade områden ansetts vara den lämpliga
tidsfristen, så mycket mindre som flottande ofta äro bosatta på långt
avstånd från och med dåliga kommunikationer till den plats, där styrelsen
har sitt säte och där stämma hålles, och således sent få kännedom
om därvid fattade beslut m. m., varefter av samma skäl uttagande och
delgivning av stämning kräver avsevärd tid. Utskottet anser alltså, att
tidsfristen i båda fallen bör bestämmas till sextio dagar.

62 §.

Herr Gezelius yrkar i sin motion, att den rätt till klandertalan, Herr Gezesom
enligt förevarande paragraf tillkommer flottande, bland annat i deuus m0 ton''
fall, att han förmenar, att genom förenings beslut om kostnaders uttaxering
flottningen oskäligt betungas eller att något för föreningen fattat
beslut länder till uppenbart men för de flottande, måtte utsträckas att
tillkomma även ägare eller innehavare av skog eller av avverkningsrätt
till skog inom flottledens vattenområde. Till stöd för denna hemställan
har av motionären anförts, att ägare eller innehavare av skog eller av
avverkningsrätt till skog inom flottledsområdet i regel i långt högre grad
än en måhända endast tillfälligt flottande hade intresse av flottledens
handhavande på sådant sätt, att den icke för framtiden betungades med
oskäliga kostnader; värdet av hans skogstillgång och möjligheten av dess
utnyttjande vore därav väsentligt beroende.

Med erkännande därav att innehavare av skog eller av avverk- Utskottet.
ningsrätt till skog, även då de icke äro flottande, kunna på sätt motionären
anfört hava ekonomiskt intresse av det sätt, varpå flottleden och
flottningsföreningens verksamhet skötes, vill utskottet framhålla, att enbart
dylikt intresse, här lika litet som å andra områden, kan konstituera
talerätt. Utskottet har alltså icke kunnat biträda motionen. Det bör även

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

De sakkunniga.

anmärkas, att, i de fall, då styrelseledamot utses av befallningshavanden,
de av motionären avsedda intressenterna torde kunna anses i denne styrelseledamot
erhålla en målsman för sina intressen i fråga om flottledens
skötande och flottningens bedrivande.

65 §.

Förevarande paragraf behandlar frågan om sättet och villkoren för
sammanslagning av flottningsföreningar. Denna fråga kan lösas på flera
olika sätt. Antingen kan det föreskrivas, att sammanslagning av två
föreningar skall kunna ske, endast då båda föreningarna äro ense därom,
eller ock kan det överlåtas åt myndighet att bestämma härom, när sådant
prövas lämpligt för flottningen, därvid som ytterligare alternativ kan
medgivas vetorätt för någondera föreningen.

De sakkunniga föreslogo den utvägen, att sammanslagning skulle
kunna ske, förutom då föreningarna voro ense, endast om sådant påyrkades
av bivattendragets förening. I sitt betänkande (sid. 459) återgiva
de ett yttrande av domänstyrelsen, däri nämnda styrelse, med framhållande
av de olika olägenheter, som följa av att i samma vattendrag
funnes flera flottningsföreningar, förklarat, att det syntes lämpligt, att förvaltningen
av flottleder i bivattendrag överlätes på den förening, som ombesörjde
flottningen i huvudälven. Därefter anföra de sakkunnige följande:
»Obestridligt är, att förekomsten inom samma vattensystem av ett
flertal mindre flottningsföreningar ofta medför åtskilliga olägenheter, såsom
domänstyrelsen framhållit. Förhållandena inom de skilda vattensystemen
äro dock så olikartade, att ett generellt stadgande om skyldighet
för samtliga föreningar inom ett vattensystem att förenas till en enda
förening långt ifrån alltid skulle verka fördelaktigt. Enligt vad flottningens
målsmän upplyst, bliva flottningskostnaderna i de mindre lederna
ofta billigare, om flottningen ombesörj es genom egen förening. De flottande
kunna i sådant fall med eget folk utföra arbetet och inom sig utse
flottningschef mot ringa avlöning. Såsom bosatta å orten och vanligen
själva mindre skogsägare kunna de lättare erhålla förmånliga avtal rörande
aekordsflottning, strandskadeersättningar m. m. Det torde ej heller
vara ovanligt, att skogsägare vid försäljning av virke åtaga sig att leverera
virket å flott vatten i huvudälven eller de större bilederna samt att
själva ombesörja dess flottning genom de mindre bileder, som virket
dessförinnan måste passera. Härigenom kunna de förskaffa sig större

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

inkomst på skogen.----Att under angivna förhållanden de

mindre flottningsföreningarna icke alltid varit villiga att uppgå i de
större, är ej att förvåna sig över. Men även för de större föreningarna
kan det understundom medföra nackdelar att i sig nödgas upptaga de
mindre. — — — — Dessa vanskligheter äro dock icke av svårare art,
än att huvudledens flottningsförening skäligen må på grund av fördelarna
för det allmänna kunna förpliktas att, därest biledens flottningsförening
fattat beslut om sammanslagning, övertaga densamma, under villkor
att biledens byggnader och anstalter finnas i tillfredsställande skick.»

De sakkunnigas uppfattning godkändes emellertid icke av Kungl.
Maj:t, som i stället föreslog genomförande av den principen, att myndigheterna
ensamma ägde bestämma om sammanslagning efter framställning
därom från någondera föreningen. Departementschefen motiverade denna
ändring med att vissa erinringar framställts därom, att det ej vore berättigat
att i förevarande avseende göra åtskillnad mellan större och
mindre föreningars rätt att påkalla sammanslagning, samt att med flottledens
intresse bäst överensstämde, att samtliga leder inom samma vattensystem
förenades till ett helt, vilka anmärkningar syntes departementschefen
välgrundade.

Slutligen har herr Welander i sin motion yrkat, att förevarande
paragraf måtte erhålla följande lydelse:

»Önska olika flottningsföreningar förenas till en, fatte var för sig
beslut därom. Dylikt beslut jämte förslag till reglemente skall för fastställelse
underställas Konungens befallningshavandes prövning.

Om sammanslagning av flottningsföreningar underrätte Konungens
befallningshavande vattendomstolen för anteckning i vattenboken.»

Till stöd för detta yrkande har anförts i huvudsak följande:

»Man måste ställa sig tveksam till sammanslagning av tvenne
föreningar mot den enes önskan och i varje fall böra starka skäl föreligga
för dylik tvångsanordning. Det är icke heller oomtvistligt, att
en flottleds intressen alltid bliva bäst tillgodosedda genom en sammanslagning.
Styrelsen för en flottningsförening i ett bivattendrag har i
regel sitt säte i orten och bör därför hava lättare att känna de lokala
förhållandena än en styrelse för huvudälven, som vanligen är bosatt nere
vid kusten. Man måste ställa sig särskilt tveksam ifråga om rätten för
flottningsförening i huvudälven att till sig tvångsansluta en förening för
ett bivattendrag, ty man stöter i detta fall på delvis samma särintressen
mellan virkesägare vid kusten och i flottledens övre lopp, som framhållits

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 8

Proposi tionen.

Herr We
landers
motion.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

ifråga om skiljeställeu. Största intresset för huvudvattendragets flottningsintressen,
vilka i regel representera vid kusten förlagda industrier,
är givetvis att så ordna flottningen, att virkets utflottning till kusten bäst
gynnas. Däremot kan man icke från huvudälvens flottningsintressenter
vänta intresse för sådana anordningar, som särskilt gynna ortens intressen,
eller de virkesägare, vilka önska avskilja virke i bivattendrag eller vid
dettas utlopp i huvudälven.

På grund av buvudföreningarnas stora röstövervikt vid flottledsstämmorna
skola buvudälvarnas intressenter också bliva i stånd att undertrycka
de önskemål, som framkomma från bivatten dragen. Vissa skäl
finnas visserligen för ett bättre samarbete mellan flottningsföreningar i
huvud- och bivattendrag och en sammanjämkning mellan deras skilda
intressen, men bör detta önskemål numera bliva i möjligaste mån tillgodosett
genom stadgandet i 64 §, att flottningschef i nedströms belägen
led av vattensystemet blir i viss män bestämmande ifråga om vattenhushållningen
och flottgodsets framsläppande även i uppströms belägen led.
Något starkare behov av rätt till tvångssammanslutning mellan skilda
föreningar är därför icke numera förhanden och är sådant icke heller
anfört i lagförslagets motivering. Ifrågavarande 65 § bör därför endast
innehålla bestämmelse om rätt till frivillig anslutning mellan olika flottningsföreningar.
»

Utskottet har icke kunnat finna, annat än att de av herr Welander
mot rätten för flottningsförening i huvudvattendrag att vinna tvångsanslutning
av ett bivattendrags flottningsförening framställda invändningarna
äro välgrundade. Dock anser utskottet sig icke kunna gå så långt som
motionären föreslagit eller till att utesluta rätten till tvångsanslutning
även för biledernas föreningar. Man bör nämligen fasthålla vid att det
allmänna har visst intresse av en enhetlig förvaltning av flottningen inom
ett vattenområde och att detta intresse bör vara avgörande, då ej
alltför stora olägenheter genom dess tillgodoseende vållas de enskilda.
Såsom de sakkunnige framhållit, synas dylika invändningar icke kunna
resas mot att, då biledens förening önskar sammanslagning och sådan
finnes lämplig med hänsyn till flottningens ändamålsenliga ordnande i
vattensystemet i dess helhet, ålägga huvudledens flottningsförening att
övertaga förstnämnda förening. I enlighet med vad de sakkunniga ansett,
bör emellertid härvid ett villkor vara, att biledens byggnader och anstalter
befinna sig i tillfredsställande skick.

På de grunder, som således anförts, har utskottet ansett de sakkunnigas
ovanberörda förslag innebära den lämpligaste lösningen av förevarande
fråga.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

66 §.

Till förtydligande av vad som torde vara förslagets mening före- Utskottet
slår utskottet, att den i denna paragraf föreskrivna anmälningen om deltagande
i flottning skall göras viss tid före årets första stämma. Jämlikt
34 § 12 punkten och senare stycket i förevarande paragraf skall bestämmelse
om längden av denna tid, som lämpligen bör avpassas efter olika
förhållanden, fastställas i flottningsföreningens reglemente.

70 §.

Herr Enhörning framställer i sin motion vissa ändringsförslag i
fråga om den i denna paragraf avhandlade tillsynen över flottningsförening.

Domänstyrelsen hade yrkat, att för sådant ändamål skulle tillsättas
särskilda flottningsinspektörer. De sakkunniga föreslogo, att högsta
tillsynen över flottlederna och flottningsföreningarna skulle såsom hittills
överlämnas åt befallningshavandena, men med rätt för dessa att vid tillsynens
utövande njuta nödigt biträde av vederbörande skogs- och vattenbyggnadstjänstemän
samt att vid behov anordna inspektioner genom tillkallade
sakkunniga personer.

Kungl. Maj:t har i propositionen i viss mån frångått denna stånd- Proposipunkt
och föreslår, att befallningshavandena skola utöva tillsyn å allmän tMnenflottleds
skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet, samt
att därjämte teknisk tillsyn å flottledesanordningarnas underhåll och nytt
jande skall under befallningshavandens överinseende åligga tjänstemännen
å väg- och vattenbyggnadsdistdrikten.

I herr Enhörnings motion föreslås däremot, att den tekniska till- Herr
synen skall på uppdrag av Kungl. Majrts befallningshavande verkställas En^°Jti^9S
genom i vattenbyggnad och flottning sakkunniga personer, utan inskränkning
till väg- och vattenbyggnadskårens tjänstemän.

Vid övervägande av de olika förslag rörande tillsynens ordnande, Utskottet.
som således framkommit, har utskottet ansett Kungl. Maj:ts proposition
innehålla den ur olika synpunkter lämpligaste lösningen av frågan.

I berörda motion yrkas därjämte, att inspektion ej skall kunna Herr
företagas på inspektionsförrättarens eget initiativ, utan endast när inspek- EnJ^tion98
tion påfordrats hos länsstyrelsen, samt att flottningsföreningen skall underrättas
om inspektionen, för att ombud må kunna sändas till densamma.

I fråga om dessa yrkanden vill utskottet framhålla, att värdet av Utskottet.
den det allmännas kontroll över flottningsföreningarna, som förevarande

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

stadgande avser, skulle i hög grad förringas, därest inspektionsverksamheten
skulle göras beroende av initiativ från enskilda intressenter, samt
att en föreskrift om att flottningsförening i varje fall skall underrättas
synes bliva opraktisk. Det förtjänar anmärkas, att enligt utskottets uppfattning
övervakandet mindre kommer att få karaktären av formliga inspektioner
än av en mera fortlöpande tillsyn vid de resor, väg- och vattenbyggnadst
jänstemännen hava att i andra ärenden företaga i de trakter,
där flottled framgår. Närmare bestämmelser härom skola för övrigt enligt
förslaget meddelas av Konungen.

73 och 74 §§.

I de ämnen, som behandlas i nämnda paragrafer eller förhållandena
beträffande sjunket eller ilandflutet virke, hava vissa förslag framställts
i de av herr Lövgren i Nyborg samt herrar Aarnseth och Eriksson
i Grängesberg väckta motionerna. Dessa förslag komma att behandlas
nedan i särskilt sammanhang.

Utskottet. Det i förstnämnda paragraf förekommande stadgandet om rätt för

strandägare och vissa andra att under särskilda förhållanden upptaga sjunket
virke har utskottet ansett böra förtydligas genom inskjutande av orden
»på föreningens bekostnad». I detta sammanhang har utskottet ansett orden
»för ägares räkning» och »mot ersättning för upptagningskostnaden» å sista
raderna av paragrafens första stycke böra såsom möjligen vilseledande utgå.

Herr Geze- Herr Gezelius har i sin motion framhållit, att han funne det i 74

tu s motion, g innehållna stadgandet därom att ifall ilandflutet virke å ställe, där det
kan vålla skada, lämnas kvarliggande längre än som kan anses behövligt,
Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet skall tillhålla flottningsstyrelsen
att återföra virket till flottleden, vid äventyr att sådant eljest
må på föreningens bekostnad verkställas, böra gälla även ett onödigt
kvarlämnande av virke på viss plats eller inom visst område i vattnet
samt icke blott då virket kan vålla skada, utan även där dess kvarliggande
eljest kan vålla olägenhet, exempelvis för fiskets bedrivande. Därjämte
anföres, att ett åsidosättande från de flottandes sida av andras
berättigade intressen i hithörande avseenden borde kunna föranleda jämväl
stadgande av vitespåföljd.

Utskottet. Utskottet, som anser, att man i lagstiftningen ej bör stadga obe höriga

inskränkningar i de flottandes rätt eller föranleda onödiga tvister
mellan flottande och ägare till vattenområden eller strand, vill erinra om,
att bestämmelser i den av herr Gezelius åsyftade riktning delvis redan
finnas i förslaget och återfinnas i sista stycket i paragrafen. Utskottet

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

har sålunda funnit Kungl. Maj:ts förslag i frågan väl avvägt och saknar

alltså anledning att frångå detsamma.

Rörande den viktiga frågan om tillvaratagandet av det i de all- Herrar
männa flottlederna sjunkna virket hava herrar Aarnseth och Eriksson i Aamseths
Grängesberg hemställt, att i lagen om flottning i allmän flottled mått^ a°on8 Foräninföras
stadgande om att sjunket flottgods, som icke av ägaren upptages gesberg moinom
ett år efter flottningen, är statens egendom. tlon''

Till stöd för detta yrkande anföra motionärerna:

»Vi anse det vara ett behov av största betydelse för flottningen i
och för sig men jämväl också ur andra synpunkter, att frågan om det
sjunkna flottvirket ordnas genom lag. Att det sjunkna virket åstadkommer
uppgrundning av farled är ju ett bekant förhållande. Även torde det
vara klart, att sådant virke lägger i vissa fall hinder i vägen för fisket.

Men utom dessa synpunkter torde med skäl den frågan kunna ställas,
huruvida lagstiftaren likgiltigt bör åse, att värden för minst 100,000,000
kronor fortfarande få ligga orörda på bottnen av våra flottleder.

Frågan om upptagandet av sjunket virke behandlades vid 1918 års
lagtima riksdag, varvid andra kammaren för sin del beslöt att antaga
följande av kammarens tredje tillfälliga utskott i sitt betänkande nr 7
föreslagna uttalande,

’att andra kammaren måtte i anledning av herrar Eronns och
Vennerströms motion, nr 245, för sin del besluta, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,
huruvida och på vad sätt staten må kunna genom lagstiftningsoch
andra åtgärder medverka till att i flottleder sjunket virke tillvaratages,
under iakttagande av att det allmänna kommer i åtnjutande av
skälig andel i därvid uppkommande vinst.’

Det synes oss otvivelaktigt, att en lagstiftning rörande upptagandet
av sjunket virke hör hemma i lag om allmän flottled samt att utelämnandet
av denna fråga således gör sagda lag mindre ägnad att åstadkomma
ett fullständigt ordnande av de till flottningen hörande mera
vitala frågorna.

I ett par av våra grannländer, nämligen Finland och Norge, är
således för åtskilliga år sedan denna fråga ordnad genom lag. I Finland
år 1902 genom lag om vattenrätten 2:dra kap. § 18. I Norge gäller
härför en särskild lag, vilken lag antogs redan den 12 juli 1848 och
heter ’Lov om krabastömmer’.

Enligt vårt förmenande bör allt sjunket virke, som icke av ägaren

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr Lövgrens
motion.

1918 års
riksdag.

upptages inom ett år, tillfalla staten. Hur med virkets upptagande och
försäljande för statens räkning bör förfaras, är en förvaltningsfråga, som
icke i detta sammanhang behöver avgöras. Dock synes det oss, som om
detta spörsmål kunde lösas på det sätt, att staten mot viss ersättning
medgiver stockfiske för bestämd tid och plats i flottled.»

Även herr Lövgren i Nyborg har uti sin motion fört samma fråga
på tal samt yrkat, att virke, som i allmän flottled eller farled finnes i
sjunket eller sjunkande tillstånd måtte förklaras för var mans egendom.

Herr Lövgren anför härom:

»Ett missförhållande, som råder i de farleder, som ligga omedelbart
nedanför gallringsbommarna, är den massa till hälften sjunket virke, som
står upprätt i farlederna. Hittills har knappast gjorts försök att tillvarataga
detta virke, utan det har blivit stående en tid med toppen över
vattnet, i vilken ställning det utgjort en fara för de fartyg, som trafikerat
farleden. När det så omsider sjunkit, har farleden strax varit 5—6
eller flera tum grundare på detta ställe. Så har till exempel den västra
grenen av Kalix älv, som flyter förbi Nyborg, på 20 år uppgrundats med
minst 1 meter. Den var förr trafikabel för samtliga på älven gående
bogserbåtar, men nu är det endast vid högt vattenstånd, de mindre av
bogserbåtarna kunna taga denna väg med sina flottar, vilket helt naturligt
vållar olägenheter, när de på grund av hög sjö icke kunna gå de
yttre farlederna.

Om nu, som Kungl. Maj:t föreslår i 6 kap. § 72—73, man för att
erhålla rätt att tillvarataga sådant virke, först skall inhämta Konungens
befallningshavandes eller flottningsföreningens ombuds tillåtelse därtill,
blir sannolikt följden den, att man lämnar timret att sjunka i de fall,
där det ej är ett rent privat intresse att det bortskaffas.

Så är exempelvis förhållandet i en farled, där alla väl ha intresse
av att det undanskaffas, men ingen anser sig ha mera plikt därtill än
någon annan. Det är dock för den allmänna samfärdseln viktigt, att
icke farlederna uppgrundas på detta sätt, och det effektivaste botemedlet
torde väl vara att förklara dylikt i flottled eller farled sjunket eller upprättstående
virke för var mans egendom.»

Såsom herrar Aarnseth och Eriksson i sin motion erinrat, har
förevarande fråga om tillvaratagande av sjunkvirket i våra flottleder
redan under föregående år varit föremål för riksdagens behandling.
Uti en inom andra kammaren av herrar Eronn och Yennerström då
väckt motion, nr 245, hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Maj:t anhålla om utredning på vad sätt och under vilka villkor genom
statens medverkan åtgärder kunde vidtagas för upptagandet av i flottleder
sjunket virke, under förutsättning att det allmänna komine i åtnjutande
av skälig del av den uppkommande vinsten.

Motionärerna anförde härvid:

»I de svenska flottlederna finnes en mängd sjunktimmer, representerande
många miljoner kronors värde. Starka skäl föreligga att
staten vidtager kraftiga åtgärder för återvinnande av dessa outnyttjade
miljoner. I denna motion kräves ingripande från statsmakternas sida.
Som motivering anföres följande av flottledsingenjören J. A. Melkersson
på begäran utförda utredning om i allmän flottled sjunket virke.

Möjligheten till flottning av skogsalster vilar på förutsättningen,
att de medelst detta transportsätt utfraktade föremålen, flottgodsen,
kunna hålla sig flytande. Med andra ord, att flottgodsets specifika vikt
måste vara mindre än vattnets. Så är förhållandet i regel. Dock kan
det förekomma att virke, som lägges i flottleden för att transporteras
vidare, så gott som genast sjunker. Till följd av vissa egenskaper hos
detta virke har dess specifika vikt varit för hög, för att det skulle kunna
flyta ens under helt kort tid. Med även hos flottgods, som vid transportens
början haft nöjaktigt låg specifik vikt, har denna vikt ökats
genom upptagande av vatten i större mängd än vanligt. Ett jämnviktsförhållande
har då inträtt mellan flottgodset och vattnet, varvid det i
sjunkande tillstånd varande flottgodset brukar ställa sig upprätt i leden
(flottningsstadgans 18 § andra stycket). Upptages det då ej i land,
vilket ofta sker genom flottningsledningens försorg, kan det driva med
flottvattnet, därunder upptaga mer vatten och slutligen fullständigt sjunka.
Då detta inträffar på ringa vattendjup, kan det förorsaka uppgrundning
i leden. I den därav uppkomna virkeslagringen inmänger sig lätt sand,
bark och ändra med vattnet drivande ämnen, och uppgrundningen kan
därav bliva fast och varaktig. Eller kan virket sjunka invid stränderna
och förorsaka olägenheter för strandägare och andra. — Om i sjunkande
tillstånd varande virke ävensom om sådant, som sjunkit och vållat men
för flottningen utomstående, finnas särskilda bestämmelser i gällande
flottningsstadga (nyss åberopade § och 17 §), och sådana hava även intagits
i förslaget till ny flottningslagstiftning, som av sakkunniga ingivits
till kungl. justitiedepartementet den 14 december 1916. Däremot nämner
nu gällande stadga intet om sjunket virke, som ej kan hänföras till
någotdera av de båda nyss nämnda slagen.

På mindre vattendjup och således framförallt i de smärre vattendragen
kan det sjunkna virket utan synnerlig svårighet upptagas. Större

.Andra lagutskottets utlåtande Nr 18 .

mängder hopas ej heller där. I så fall skulle leden kunna helt igenfyllas,
och vattnet då taga sig nya vägar. Sådana uppgrundningar och
risker vilja såväl strandägarna som flottningsledningen förekomma. Nyss
åberopade §§ i flottningsstadgan giva anvisningar om förfarandet härvid.
Ej heller ha vi att förvänta oss att påträffa sjunket virke på ställen i
vattendragen, där tämlig vattenhastighet råder. Här, där till och med
sten och bråte följa med vattnet, nedspolas även virket om än tyngt av
vatten. I lugnvatten och särskilt där virket måst hållas samlat en längre
tid såsom i timmermagasin och vid skiljningsställen påträffas det mesta
sjunkvirket. Här förekommer det även på mindre vattendjup inom de
av bommar begränsade områdena, varest det ej sällan nedsjunker i bottnens
ler- och dyjord och kan där vila i flera varv på varandra.

För upptagningen fordras rätt betydande anordningar. Blotta undersökningen
om förekomsten och mängden av sjunkvirke på eu viss
plats är ett varken lätt eller billigt företag. För själva upptagningen
ha konstruerats särskilda maskiner. Även ha dykare anlitats. Dock
kunna inga anordningar göras, varigenom någon kännedom före upptagningen
kan erhållas, om vilka de ursprungliga ägarna till det sjunkna
virket varit. Tydligen föreligger stor risk att få kostnaderna för upptagningen
betäckta genom värdet av det upptagna virket. Skulle emellertid
förhållandena för upptagning ordnas och uppmuntra till företagsamhet,
torde väl metoder och redskap för undersökningen och upptagningen
komma att utvecklas och förbättras, så att nu svårtillgängligt sjunkgods
tillförlitligare och lättare kunde bringas i dagen.

Det sjunkna virket representerar ej obetydliga värden, som nu ej
utnyttjas så, som önskligt vore. En enkel kalkyl må söka giva en antydan
härom. Under åren 1908—1912 utflottades i de viktigare nordsvenska
vattendragen från och med Kalixälven till och med Klarälven i
medeltal pr år cirka 67,000,000 flottgodsenheter. Med ett medelkubikinnehåll
av 5,17 engelska kubikfot verklig massa pr sådan enhet uppgår
flottgodsmängden pr år till c:a 346,500,000 eng. kbf. verklig massa. Vid
ett medelpris av 30 öre kbf. blir värdet av den årliga flottgodsmängden
103,950,000 kronor. — Om medelsjunkningsprocenten sättes till 2i/2, är
således den årligen sjunkna massan c:a 8,663,000 kbf. med ett värde av
c:a 3,600,000 kronor. •— Beräkningen rör sig om en sen tidsperiod, då
på grund av egenskaper hos virket sjunkningstendensen varit större än
före denna tid. Men enär flottningen den tiden ofta var två och flerårig,
var sjunkningsprocenten då ändock hög. Att märka är, att virke,
som legat sjunket även under en mycket lång tid, är av god kvalitet,

Andra lagutskottets utlåtande AV lä. 65

och föga skadat av vattnet. Ovanstående siffror äro approximativa, men
ej höga.

Hur stor del av här antydda oerhörda mängder av sjunket virke,
som kan upptagas, må nu lämnas osagt. En obetydlig del har redan
upptagits; i den här gjorda beräkningen kan en ringa del ej hava gått
till botten, utan förkommit på annat sätt, och sålunda ej finnas bland
sjunkvirket; eu stor mängd har sjunkit i de milslånga lugnvattnen och
utspritts för mycket för att kunna ekonomiskt fördelaktigt undersökas
och upptagas; en del ligger på för djupt vatten härför; på en del ställen
kan virket ligga för djupt nedsjunket i dy- och lerbotten.

Men om blott en ringa bråkdel av vår beräknade virkesmassa
kunde upptagas skulle ej obetydliga värden räddas, som nu ligga utan
att tillgodogöras.

Ett spörsmål, som i första hand framträder till besvarande, är
frågan, vem bör tillerkännas rätt att upptaga sjunket virke och huruvida
flottningsföreningen bör åläggas skyldighet därtill, även när skada
av sjunkvirket ej kan påvisas. Att enligt gällande författningar rätt för
föreningen föreligger att själv ombesörja virkets upptagning ur leden
torde få anses vara klart och praktiseras även. Här möter oss dock den
för dessa frågor genomgående svårigheten, att vid upptagningen måste
förutsättas att icke virkets ägare åsamkas en förlust (eller att andra tillskyndas
sådan) som resultat av företaget. Föreningen torde ej heller
vara befogad att helt tillägna sig det upptagna virket utan vara skyldig
att efter avdrag av upptagningskostnaderna tillställa rätta ägaren sitt
virke, därest denne är känd. Någon skyldighet för föreningen att upptaga
sjunkvirket, när skada därav ej vållas, känna däremot våra flottningsförfattningar
ej till. Huruvida åter ägaren till virket kan anses
befogad att själv upptaga sitt virke, kan vara tvivelaktigt. I regel torde
han ej äga rätt därtill, enär han ej på förhand har grund för ett påstående,
att honom tillhörigt virke skulle finnas sjunket på viss plats i
leden. I varje fall äger han därvid ej att upptaga annat än sitt eget,
och då jämte hans eget så gott som alltid kan väntas finnas andra flottande
tillhörigt, skulle risken för undersöknings- och upptagningskostnaden,
som ju skulle kunna blott träffa hans anpart, troligen bliva så
stor, att hans rätt därvid komme att sakna all betydelse. Utomstående
personer hava ingen rätt att upptaga virke, utom i fall då skada av
sjunkvirket tillskyndas strandägare, som förut nämnts. Praxis har dock
någon gång varit, att Konungens befallningshavande lämnat viss person
på ansökan tillstånd att på viss plats upptaga och tillgodogöra sig sjunkvirke.
Numera lärer sådant tillstånd ej meddelas, bland annat av det

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(ifi

skal, att det vore ett intrång i föreningens tillerkända målsmanskap
över leden och virket, ävensom att konflikt lätt skulle uppstå mellan
föreningen och upptagaren, ty upptagning av sjunkvirke kan ej utan
att träda grannlagenheten för nära tillåtas, medan flottgods finnes i
magasinen, och flottningen på andra ställen i leden får ej hindras av
upptagningsarbetet.

Ägaren till flottgods i allmän flottled anges av å virket påslagna
av vederbörande flottningsstyrelse godkända märken (flottningsstadgans
15 §). Denna äganderätt kan rimligtvis icke få anses förlorad omedelbart
med sjunkandet. Det orimliga i en motsatt uppfattning framstår
bland annat i de ej sällsynta fall, då virke har sjunkit i något av de
grunda magasin, som omnämnts i början av detta yttrande. Vattenytan
kan därefter under samma flottningsår, som sjunkningen skett, hava
sänkt sig, varefter sjunkvirket lätt kan upptagas på land, tillställas sin
ägare eller efter nödig torkning åter införas i flottleden och som flottgods
under ett följande flottningsår uppnå sin ursprungliga bestämmelseort.
Det har sålunda knappt hunnit lämna flottningsföreningens vård för att
åter ingå hos denna — men skulle på denna korta mellantid hava frångått
sin ägare för all framtid. — Vid bedömande av sjunkvirkesfrågan
får även tagas under omprövning, huru rätteligen bör förfaras, då ägarerättsmärket,
efter sedan dess innehavare dragit sig tillbaka från flottningsrörelsen
i vattendraget, överlämnats till annan flottande, vars virke
i sin ordning kan hava sjunkit på samma ställe som den förstnämndas.
Tvänne personer kunna i så fall hava berättigade anspråk att uppträda
som ursprungliga ägare till det med detta märke försedda flottgodset.
För det omärkta virket och det, som kan befinnas vara otydligt märkt,
är flottningsföreningen målsman lika väl som för sådana flottgods i allmänhet
(flottn.-stadgans 16 §), där målsmansskapet ej skall anses vara
förlorat, men om den kostnad, som upptaget virke tidigare ådragit flottningsföreningen
för sin frakt (flottning) från ivältningsplatsen till sjunkningsstället
eller om det omärkta eller otydligt märkta skall drabbas av
dubbla transportavgifter i enlighet med flottningsstadgans 16 §, därom
finnes dock ingenstädes något som helst uttalande. För de fall, då
äganderätten nu anses vara förlorad, saknas bestämmelser till ledning för
besluten, åt vilken rätten till upptagning må lämnas eller till vilken företräde
bör givas, där flere än en kan ifrågasättas att erhålla tillstånd till
upptagningen. Den ursprungliga ägarens rätt bör väl i vissa fall bevakas
och sättet härför torde böra bestämmas. (Lagen 30/5 73 om bottenfynd
lärer väl här ha föga tillämpning.)

Kan det påvisas, att så stora värden kunna förväntas räddade genom

Andra lagutskottets utlåtande AV lti.

eu ordnad upptagning, som förestående vill giva eu antydan om, ma
ifrågasättas, om icke del allmänna borde komma i åtnjutande av eu uppkommen
vinst eller del därav. Att eu enskild person eller bolag eller
flottningsföreningen helt skall bliva ägare till vinsten är tydligen orätt
och vad föreningen beträffar redan framhållet. Någon viss plats eller
visst flottningsdistrikt kan ej äga någon förmånsrätt till virket, ty detta
har i regel nedförts från avlägset belägna flottleder och skogar, vadan
icke heller eu uppkommen vinst kan med berättigande böra tillgodogöras
för viss flottled eller distrikt, ej heller till närgränsande skogars förbättring
eller till ortsbehov.

Att frågan är av den betydenhet, att den förtjänar utredning och
att föreskrifter saknas, antingen nu upptagningen skall överlämnas åt
enskild person efter ansökan hos Konungens befallningshavande, eller i
vissa fall flottningsföreningen bör utföra upptagningen eller denna skall
ske för allmänt bästa, torde vara tydligt av förestående enkla utredning.
Visserligen säga sig stiftarne till 1880 års flottningsförfattningar i motiven
till 16 § flottningsstadgan med avsikt hava utelämnat föreskrifter om

förfarandet vid tillgodogörandet av sjunkvirke och överlämnat bedömandet
åt allmän lag. Men sedan den tiden hava förhallandena ändiats, fram
förallt har mängden av sjunkvirke ökats. Frågan är nu av så stort
allmänt och enskilt intresse, att nödig utredning torde böra verkställas
genom vederbörande departement av lämpliga sakkunniga.»

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen för
förberedande behandling hänvisades, yttrade, efter det utlåtanden i saken
inhämtats från domänstyrelsen, svenska flottningschefsföreningen, svenska
trävaruexportföreningen samt Sveriges skogsägareförbund, följande i utlåtandet
nr 7:

»Uti förevarande motion har till behandling upptagits ett ämne av
stor räckvidd och ur flera synpunkter betydelsefull art.

Att så är förhållandet, framgår redan därav, att det i motionen
avhandlade spörsmålet hänför sig till en av vårt lands allra viktigaste
näringskällor, skogshandteringen, och det pågående arbetet för förbättrat
utnyttjande av det säregna kommunikationsmedel (flottningen), av vars
rationella utveckling berörda näringsgren är i väsentligaste mån beroende.

Även om det ifrågavarande spörsmålet icke står i allra främsta ledet
av hithörande frågor, giver likväl även en ytlig granskning av spörsmålet
vid handen, att det är fråga om ett förhållande av ur nationalekonomisk
synpunkt icke oväsentlig betydelse.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utav det av de inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga år
1916 avgivna betänkande med förslag till ny flottningslagstiftning inhämtas
bl. a., att totala flodområdesarealerna till 30 flottleder inom
Sverige utgöra 253,400 kvadratkilometer eller c:a 56,5 % av hela landets
yta. Den beräknade skogsmarksarealen för ifrågavarande 30 flodområden
uppgår till 139,610 kvadratkilometer, eller, då all skogbärande mark
inom landet beräknas till 216,236 kvadratkilometer, c:a 64,5 % av all
skogbärande mark inom landet. De sakkunniga beräkna, att de svenska
flottlederna hava en sammanlagd längd av minst 30,000 kilometer och
nämna till jämförelse, att samtliga järnvägar i Sverige vid slutet av år
1914 hade en längd av endast 14,644 kilometer och att hela jordens omkrets
vid ekvatorn uppgår till 40,000 kilometer.

Mängden av det under varje år sjunkna virket uti ovannämnda 30
flottleder har uti den av motionärerna åberopade av flottledsingenjören
J. A. Melkersson verkställda utredning, med ledning av antalet flottgodsenheter,
medelkubikinnehållet av den årliga flottgodsmängden och
en medelsjunkningsprocent av 2,5 beräknats till 8,663,000 engelska kubikfot
verklig massa. Värdet härav har beräknats till 2,600,000 kronor.

Dessa beräkningar hava emellertid uti det av svenska flottningschefsföreningen
i ärendet avgivna utlåtandet gjorts till föremål för en
kritisk granskning. Föreningen kommer emellertid efter denna granskning
. till det resultatet, att årsförlusten genom sjunket virke kan sättas
till 1,260,000 kronor.

I detta sammanhang må anmärkas, att flottning i större utsträckning
i våra flottleder bedrivits alltsedan 1840-talet och att sjunkningsprocenten
under tidigare år, då kvantiteten flottat virke visserligen var
betydligt mindre än under senare tider, ändock ställde sig relativt hög,
beroende, såsom Melkersson i sin utredning uppgivit, därpå att flottningen
tidigare ofta var två- eller flerårig.

Enligt utskottet meddelad upplysning anses det å bottnen av våra
flottleder’ kvarliggande virket, som i allmänhet lärer vara av god beskaffenhet,
representera ett sammanlagt värde av minst 100,000,000 kronor.

Motionärerna synas närmast hava avsett att få till stånd en utredning
om, i vad mån staten kunde direkt medverka till upptagande av
de värden, som, enligt vad påvisats, för närvarande kvarligga i våra
flottleder.

En närmare granskning av såväl motionens kläm som ock den av
motionärerna såsom motivering åberopade framställning av flottledsingenjören
Melkersson giver emellertid oförtydbart vid handen, att en sådan
utredning i sin ordning måste betinga en föregående undersökning av de

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

rättsliga förhållanden, vilkn äro förknippade med det sjunkna flottningsvirkets
tillvaratagande.

Ur denna synpunkt har utskottet ansett sig böra lämna följande
kortfattade framställning rörande vissa hithörande rättsförhållanden.

Uti 18 § av flottningsstadgan den 30 december 1880 stadgas, att
om i allmän flottled virke sjunkit & ställe, där det kan vålla uppgrundning
eller annan olägenhet, Konungens befallningshavande skall om dylikt
virkes bortskaffande äga enahanda vårdnad som i 17 § 1 momentet
samma stadga om underhåll av flottningsbyggnad sägs, d. v. s. Konungens
befallningshavande äger tillhålla de flottande att undanröja den uppkomna
olägenheten eller på deras bekostnad avhjälpa densamma (låta
upptaga det sjunkna virket). Strandägare eller annan, som av virkets
kvarlämnande kan lida men, äger även rätt att, efter tillsägelse till flottningsstyrelsen
eller den, som inom distriktet förestår flottningen, samt
efter det olägenheten blivit av kronobetjänt i orten vid syn på stället
vitsordad, på de flottandes bekostnad upptaga det sjunkna virket. Sålunda
upptaget virke må till kostnadernas betäckande säljas å offentlig
auktion.

Utöver ovannämnda stadganden innehåller nu gällande flottningslagstiftning
inga som helst bestämmelser angående rätten att förfoga över
sjunket flottgods.

Ej heller i det av ovannämnda sakkunniga utarbetade förslaget till
lag om flottning i allmän flottled har dylik bestämmelse upptagits. I
förslagets 73 § hava meddelats föreskrifter huvudsakligen motsvarande
dem, som återfinnes uti 18 § av nu gällande flottningsstadga, men hava
de sakkunniga icke vare sig i sammanhang härmed eller eljest berört
frågan om rätten att upptaga sjunkvirke i fall, där någon olägenhet för
flottleden eller strandägare därav icke kan direkt påvisas.

Exempel på att rättsförhållandena rörande sjunket flottvirke i allmänhet
ansetts böra i lag regleras, erbjuda våra grannländer, Finland
och Norge.

I Finland äro bestämmelser om flottning av skogsalster intagna uti
2 kapitlet av 1902 års lag om vattenrätten. Nämnda kapitels 18 § innehåller
i första momentet bestämmelse därom, att virke, som sjunkit, eller
i sjunkande tillstånd finnes i vattnet och icke ofördröjligen borttages, må
av vattnets ägare eller annan, som därav lider men, upptagas och att
sådant virke under viss förutsättning tillfaller honom. I andra momentet
av samma § heter det emellertid vidare: »Sjunket virke, som icke av

ägaren upptages inom ett år, anses som övergivet''».

I Norge har likaledes meddelats bestämmelser angående sjunket

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

virke, även om det icke direkt medför något hinder eller men för flottleden
eller strandägare. Men dessa bestämmelser hava icke upptagits i
den allmänna flottningslagstiftningen (Lov om Yasdragens Benyttelse m. v.
av den 1 Juli 1887). De återfinnas uti eu den 12 juli 1848 utfärdad
»lov om krabastömmer». Med krabastömmer förstås omärkt virke eller
sådant virke, vars ägare ej är känd. Enligt nämnda lag må Konungen
lämna medgivande åt tömmerdirektioner eller flottningsintressentskap eller,
där sådana ej finnas, åt enskild ägare av länsor att tillvarataga krabastimret
och använda det till förmån för flottledens förbättrande, såsom
till dess upprensning, forsars utsprängning, dammars uppförande och
underhåll m. m. Konungen må dock tillåta annan användning av det
upptagna virket, såvitt beträffande viss flottled särskilda omständigheter
därtill giva grundad anledning. Vid tillstånds meddelande skall fastställas
reglemente rörande virkets försäljning och inkomstens användande, och
bör reglementet innehålla nödiga föreskrifter, huru ägare av timret skola
få tillfälle att anmäla sig och styrka sin rätt därtill. Redovisning för
influtna medels användande skall tillika avlämnas av vederbörande på
tid och sätt, som konungen bestämmer. Uti 4 § av lagen är stadgat,
att »bundstömmer eller sunket tömmen skall behandlas på samma sätt som
krabastömmer, då det upptages.

Emellan den finska rättens ståndpunkt och den, som kommit till
uttryck i den norska lagen om krabastömmer, föreligger sålunda en viss
olikhet. Den finska lagen meddelar en allmänt civilrättslig bestämmelse,
enligt vilken sjunket flottningsvirke efter viss bestämd tid anses vara
utan ägare (res derelicta). Efter denna föreligger alltså, därest andra
lagbestämmelser ej meddelats, rätt för envar, korporation såväl som enskilda,
att tillgodogöra sig det sjunkna virket.

Den norska lagen utgår från ett antagande, att det sjunkna virket
blivit av vederbörande ägare övergivet, och därför, därest ägarna ej i viss
föreskriven ordning göra sin rätt gällande, må disponeras av andra än
ägarna. Men samtidigt fastslår lagen, att den genom sådant virkes försäljning
uppkomna vinst skall användas i allmännyttigt syfte, i regel till
flottledens underhåll och förbättring. Någon allmän rätt för enskilda att
tillgodogöra sig virket innebär sålunda icke den norska lagstiftningen.

Att med den ställning lagstiftningen i vårt land intagit till förevarande
spörsmål en viss osäkerhet skall göra sig gällande i fråga om
rätten att förfoga över det i flottlederna sjunkna virket, ligger i öppen
dag.

I visst avseende har spörsmålet varit föremål för behandling av de
sakkunniga för avgivande av förslag till ny flottningslagstiftning. Uti ett

Andra lagutskottets utlåtande Nr IH.

den 14 mars 1907 avgivet utlåtande i anledning av norrlandskommitténs
förslag till ändringar i flottningsstadgan hade svenska flottningschefsföreningen
anmärkt, att den föreställningen vore ganska allmän, att en var
ägde rätt att ur allmän flottled tillgripa oeli tillgodogöra sig omärkt virke,
och tillföljd härav vore det ej ovanligt, att strandägarna utefter flottlederna
här och var tillägnade sig sådant virke, utan att det kunde förhindras
av flottningsföreningarna; det vore därför önskligt, att ett stadgande
gåves, innefattande förbud att ur allmän llottled upptaga omärkt
virke samt bemyndigande för vederbörande flottningsförening att, i fall
av förbudets överträdande, såsom målsägare anmäla överträdelsen till åtal
av allmän åklagare.

Delvis i anledning av denna hemställan hava de sakkunniga i förslaget
(68 § 2 mom.) upptagit den bestämmelsen, att omärkt eller otydligt
märkt flottgods ej må i andra fall, än i 73 och 74 §§ omförmälas,
d. v. s. där virket vållar skada, utan flottningsstyrelsens medgivande
upptagas ur allmän flottled.

Enligt de sakkunnigas motivering grundar sig den sålunda föreslagna
bestämmelsen på den, även med nu gällande lagstiftning rådande
uppfattningen, att flottningsföreningens styrelse under flottningen omhänderhar
allt flottgodset å de flottandes vägnar och bör tillvarataga
deras rätt under transporten. I följd av att ingen viss flottande kan
påstå sig vara ägare till det omärkta virket, anföra de sakkunniga vidare,
hade den uppfattningen utbrett sig, att det vore ingens tillhörighet
och sålunda föremål för en vars ockupationsrätt. Att dylikt virke, som
väl rätteligen kunde anses tillhöra samtliga flottande gemensamt, skulle
opåtalt kunna tillgripas av vem som helst, borde naturligtvis förhindras.

En bestämmelse sådan som den av de sakkunniga här föreslagna,
väl närmast avseende ännu flytande virke, skulle emellertid uppenbarligen
i realiteten även komma att innebära hinder för annan än flottningsföreningen,
att ur flottleden upptaga sjunket virke, märkt eller omärkt.

Men härvidlag torde böra anmärkas, att under nu rådande förhållanden
möjlighet icke synes hava saknats för enskilda att kunna tillgodogöra
sig dylikt virke.

I åtskilliga fall hava Konungens befallningshavande sålunda pa
därom gjord ansökan meddelat enskilda personer tillstånd att ur flottleder
upptaga sjunket virke.

Till stöd för dylikt tillstånds beviljande synas Konungens befallningshavande
hava åberopat vissa äldre författningar, nämligen kommerskollegii
kungörelse den 27 juli 1829 angående rättighet att från havsbottnen
upptaga övergivna fartyg och varor, generaltullstyrelsens cirkulär

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

den 8 december 1830, innefattande föreskrifter rörande tillämpningen av
nämnda kungörelse, samt kommerskollegii kungörelse den 20 september
1840 angående rättigheter och skyldigheter för dem, vilka upptaga sjunket
gods, som av ägare blivit övergivet.

Bortsett från frågan om nämnda författningars tillämplighet uti nu
ifrågavarande hänseende, lärer dock, enligt vad upplyst blivit, tillstånd
till upptagande av i flottled sjunket virke numera sällan eller aldrig beviljas
av Konungens befallningshavande, så länge flottleden icke blivit
avlyst.

Den härovan lämnade framställningen giver enligt utskottets förmenande
vid handen, att statens medverkan till uppnående av det i motionen
angivna syfte i första hand torde böra äga rum genom åvägabringande
av en lagstiftning, varigenom de rättsliga förutsättningarna
bliva fastslagna, varunder staten eller enskilda må kunna tillgodogöra sig
i flottleder sjunket virke. Och då frågan om en revision av gällande
flottningslagstiftning för närvarande står på dagordningen, anser utskottet,
att den utredning, som måste föregå en lagstiftning angående förevarande
spörsmål, nu lämpligen bör företagas i sammanhang med arbetet
rörande flottningslagstiftningen i övrigt.

På resultatet av den blivande utredningen i ämnet torde böra bero,
vilket av de olika sätt, som för hithörande frågors lösning kunna tänkas
ifrågakomma, bör såsom det för svenska förhållanden lämpligast och
bästa godtagas.

I detta sammanhang vill utskottet emellertid betona önskvärdheten
av att, vilken lösning av frågan som än kan komma att väljas, det allmänna
direkt eller indirekt tillförsäkras vederbörlig andel i uppkommande
vinst vid upptagande och försäljning av sjunket flottgods.

Vid bedömandet av frågan om, huruvida staten genom lagstiftningsåtgärder
kunde medverka till uppnående av motionens syfte, har utskottet
ansett sig kunna lämna å sido frågan om de tekniska svårigheter, som
kunna möta för ett rationellt utnyttjande av de värden, som representeras
av de i våra flottleder sjunkna virkesmängderna.

Annorlunda har förhållandet varit, då utskottet till granskning upptagit
motionärernas hemställan om utredning rörande en direkt medverkan
från statens sida för upptagande av sjunket flottningsvirke. Vid en
sådan granskning har utskottet givetvis icke kunnat undgå att taga i
övervägande, i vad mån en dylik statens verksamhet kunde antagas
komma att leda till praktiska resultat.

Vad som anförts uti de i ärendet avgivna utlåtandena rörande de
tekniska svårigheter, som äro förenade med upptagande i större utsträck -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 73

ning av sjunket virke och disponerandet av dylikt virke, har utskottet
väl funnit vara av sådan beskaffenhet, att tveksamhet kunde uppstå om,
huruvida erforderlig förutsättning förefunnes för den av motionärerna i
denna del av motionen föreslagna utredningen.

Utskottet har emellertid ansett sig böra stödja motionärernas ifrågavarande
framställning.

För utskottet har det framstått såsom uppenbart, att storleken av
de värden, vars tillvaratagande vore syftet med motionen, i och för sig
utgjorde tillräcklig motivering för en utredning rörande statens medverkan
till berörda syftes uppnående. Utskottet anser, att tillvaratagandet
av nämnda värden måste betraktas såsom ett intresse av ur nationalekonomisk
synpunkt ej ringa vikt.

Men härtill kommer att, enligt vad vid ärendets behandling inom
utskottet blivit upplyst, skäl icke torde saknas för antagande, att uti de
avgivna utlåtandena svårigheterna för ett rationellt utnyttjande av det
sjunkna flottningsvirket blivit åtminstone i någon mån överskattade.

Utskottet vill framhålla, att såvitt handlingarna giva vid handen,
hittills ej ens från flottningsföreningarnas sida i större utsträckning företagits
försök med upptagning av sjunket flottningsvirke, vadan någon vidsträcktare
erfarenhet härutinnan överhuvudtaget ännu icke torde föreligga.

Domänstyrelsen förmenar visserligen, att all försöksverksamhet å
ifrågavarande område bör överlatas åt den enskilda verksamheten, men
denna uppfattning kan utskottet på grund av nu angivna förhallanden
icke dela.

Utskottet håller fastmera före, att statens direkta deltagande uti
den ifrågavarande verksamheten möjligen skulle kunna medföra ett allmänt
stegrat intresse för sådan verksamhet. Och utskottet anser icke
uteslutet, att detta stegrade intresse i sin ordning kunde leda till ökad
utveckling i fråga om de tekniska hjälpmedlen för verksamhetens bedrivande
och även åstadkomma, att ekonomiska eller andra svårigheter bleve
i görligaste mån övervunna.

På grund av vad här ovan anförts, far utskottet sålunda hemställa,

att andra kammaren måtte i anledning av herrar Eronns och Vennerströms
motion, nr 245, för sin del besluta, att riksdagen matte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t lata utreda,
huruvida och på vad sätt staten ma kunna genom lagstiftnings- och
andra åtgärder medverka till att i flottleder sjunket virke tillvaratages,
under iakttagande av att det allmänna kommer i åtnjutande av skälig
andel i därvid uppkommande vinst.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 14 käft. (År 18.) 10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Andra kammaren beslöt i enlighet med denna utskottets hemställan.

Sedan detta andra kammarens beslut delgivits första kammaren
och ärendet hänskjuta till sistnämnda kammares andra tillfälliga utskott,
anförde utskottet i avgivet utlåtande nr 23:

»Att mycket betydande mängder tlottgods årligen sjunka i flottlederna
är sedan länge känt, och i förevarande motion anföras vissa
approximativa beräkningar om såväl mängden som värdet av årliga
sjunkvirket.

Inför dessa sifferuppgifter får man lätt den uppfattningen, att det
skulle vara eu mycket stor och icke allt för svår uppgift att tillgodogöra
dessa på botten av våra flottleder slumrande millioner. Men söker man
närmare klargöra, huru denna uppgift skulle praktiskt lösas, måste man
dock ställa sig mycket skeptisk till motionärens förslag.

Utskottet vill till en början blott erinra därom, att landets flottleder
omfatta en sammanlagd längd av icke mindre än cirka 3,000 mil,
och att således det sjunkna virket ligger spritt över ofantliga sträckor i
en mängd större och mindre vattendrag. Vidare måste beaktas, att flottlederna
omfatta icke blott vattendrag, utan även mycket vidsträckta och
djupa sjöområden, där det aldrig kan bliva ekonomiskt lönande att upptaga
det på botten liggande spridda virket. Men möjligheten att praktiskt
utföra ifrågavarande arbete begränsas ytterligare därav, att det enligt
sakkunnigas uttalanden har visat sig, att upptaget sjunkvirke icke kan
vidare flottas. Gjorda försök ha nämligen ådagalagt, att även om
dylikt virke legat på land för torkning ett par år, sjunker det efter
några timmar, om det ånyo ligger i vatten. Upptaget virke måste därför i
regel förbrukas på eller i närheten av den plats, där det upptagits, vilket
givetvis får till följd, att sjunkvirke i sådana vattendrag eller delar därav,
som genomflyta de stora ödemarkerna i Norrland, har inga eller intet
reellt värde.

I bebyggda trakter och företrädesvis i flottledernas nedre delar
torde dock vara möjligt att upptaga sjunket virke, särskilt på ställen,
där större mängder flottgods ligger samlat längre tider såsom vid sorteringsställen,
sågverkens timmermagasin o. s. v. På sådana platser hava
också försök gjorts, men erfarenheten har tyvärr visat, att där botten är
lös, sjunker virket ned så djupt i dy och gyttja, att det icke kan återfinnas.
Utskottet får härom anföra följande exempel ur det yttrande,
som avgivits i frågan av Sveriges skogsägareförbund (sid. 19) — — —
''För några år sedan lät Dalälvarnas flottningsförening och strömrensningsbolag
med särskilt konstruerade apparater igångsätta upptagning ur ett i
Dalälvens mynning beläget virkesmagasin, där timmer oavbrutet förvarats

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

i över 60 år. Resultatet blev emellertid, att man lyckades få upp blott
cirka 200 timmer och cirka 200 kbm. kolved. Detta så påfallande obetydliga
resultat av de med stor apparat igångsatta försöken ger tydligt
vid handen, att det sjunkna virket hastigt gräver ned sig i dyn eller
vallas över med sand och gyttja. Samma erfarenhet vanns vid den
nyligen verkställda urtappningen av sjön Aldertjärn, som intill förra
året ingått i Dalälvens flottled och utgjort timmermagasin för Korsnäs
sågverksanläggning vid Kastet. Förlidet år leddes flottleden förbi sjön,
vilken urtappades. Å botten räknades 100 timmer och cirka 500 stycken
bitar av kol- och massaved; en ren obetydlighet sålunda av den virkeskvantitet,
som under årtiondenas lopp måste ha sjunkit på denna plats.
Dessa båda exempel ge med full tydlighet vid handen, att det sjunkna
virket mycket hastigt försvinner i gyttjan i botten. Erfarenheterna från
andra håll gå i samma riktning. Förbundet är på grund härav av den
uppfattningen, att några positiva resultat på detta område ej kunna nås.’

Där älvbotten är fastare och förhållandena i övrigt äro gynnsamma,
kan det dock visa sig praktiskt genomförbart att tillvarataga sjunket
flottgods. Men i sådana fall har man ock grundad anledning att antaga,
att det enskilda initiativet icke skall utebliva. Försök hava även
gjorts, ehuru hittills i mindre omfattning och med växlande resultat, och
dessa komma utan tvivel att fortfarande göras, såvitt det är anledning
antaga, att företaget kan lämna någon vinst.

Då någon utsikt icke finnes, att upptagning av sjunket flottgods
kan bliva ekonomiskt lönande eller ens praktiskt genomförbart till någon
större omfattning, kan utskottet icke tillstyrka, att staten skulle härtill
medverka.

Enligt utskottets mening kan en utredning av frågan för övrigt
ske endast genom anordnande av ganska kostbara praktiska försök. Men
då motionen icke innehåller förslag om anvisande av medel för en eventuell
utredning, anser utskottet, att ett bifall till motionen i varje fall
icke kan leda till något praktiskt resultat.

Andra kammarens beslut innehåller även, att en blivande utredning
måtte omfatta behövliga lagstiftningsåtgärder, och framgår av vederbörande
utskotts utlåtande, att därmed avses stadganden om äganderätten
till sjunket virke.

Utskottet hyser även den uppfattningen, att nuvarande lagstiftning
icke är tillräckligt tydlig i detta avseende, men då denna del av frågan
torde komma att bliva föremål för utredning i sammanhang med förslag
till ny flottningsstadga, som för närvarande är under utarbetande, synes
särskild utredning rörande rättsfrågan icke vara behövlig. På grund av

Utskottet.

76 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

det ovan anförda får utskottet hemställa att första kammaren icke måtte
biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut.»

Första kammaren biträdde denna utskottets hemställan, varför således
frågan om skrivelse förföll.

Att den väckta frågan om ett bättre tillvaratagande av det i de
allmänna flottlederna sjunkna virket är värd allt beaktande från lagstiftarens
sida torde vara ådagalagt genom de i saken lämnade uppgifter om
mängden av det virke, som årligen sjunker i dessa leder. Huru lågt
man än beräknar sjunkningsprocenten, är det dock uppenbart, att betydande
mängder virke årligen förfaras på detta sätt. Det är givet, att
det vore en stor nationalekonomisk vinst, om blott en del av detta virke
kunde tillvaratagas och komma den allmänna hushållningen till godo.
Visserligen har från sakkunnigt håll uppgivits, såväl att det vore förenat
med stora tekniska svårigheter att åtkomma och upptaga sjunkvirket,
som ock att ett dylikt upptagande ej skulle lämna ekonomiskt utbyte.
Men enligt vad för utskottet uppgivits torde det finnas exempel, att flottningsföreningar
under senare åren gått i författning om virkes upptagande
å lämpliga platser och att detta visat sig ekonomiskt fördelaktigt
för vederbörande virkesägare. Vad angår de åberopade tekniska svårigheterna
för upptagandet, vill utskottet tillika erinra om, att det icke torde
vara uteslutet att, därest på lagstiftningens väg möjlighet öppnades att
i större grad än hittills tillvarataga sjunkvirket, detta skulle bliva en
sporre för teknici att utfinna för ändamålet lämpliga upptagningsmetoder.
Utskottet ifrågasätter, om från flottningsföreningarnas och de flottandes
sida hittills i denna sak allt gjorts som kunnat göras. För utomstående
är det enligt såväl gällande lagstiftning som den nu föreslagna flottningslagen
ej tillåtet att upptaga sjunkvirke annat än i vissa angivna
undantagsfall. En utväg, varigenom även åt andra än flottningsföreningar
under närmare angivna villkor bereddes tillfälle att upptaga sjunkvirke,
kunde möjligen medföra större resultat av upptagningarna.

Utskottet finner alltså, att det icke är förenligt med god hushållning
att låta det störa kapital, som representeras av det sjunkna virket,
förbliva liggande outnyttjat, utan att staten borde föranstalta en grundlig
undersökning, huruvida det icke kunde bliva ekonomiskt och tekniskt möjligt
att till någon del tillvarataga ifrågavarande virke. En dylik utredning
synes böra i första band omfatta den rättsliga sidan av frågan,
särskilt i vad mån de flottandes äganderätt till virket bör anses lägga
binder i vägen för dettas tillvaratagande genom utomstående, men även
övriga frågan berörande spörsmål torde samtidigt böra undersökas.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra föreslå skri velse

i sålunda angivet syfte.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i
oförändrat skick antagas och med avslag å den av
herr Lindhagen i anledning av propositionen väckta
motionen, måtte för sin del antaga följande lagar, nämligen
:

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

i:o) Lag

om ändring i vissa delar ay vattenlagen.

Härigenom förordnas, att vattenlagen den 28 juni 1918 skall, i nedanstående
delar, erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

Om rätt till vatten.

4 §•

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över vatten, kan
förpliktas att till följd av företag, som avses i 2, 8 eller 6 kap., underkasta sig förlust
i honom tillkommande vattenmängd eller vattenkraft, därom stadgas i nämnda
kapitel; och galle i fråga om rätt till ersättning för sålunda tillskyndad förlust
vaa i 6 kap. 5 § och i 9 kap. finnes föreskrivet, dock med de inskränkningar,
som föranledas av stadgandena i 6 och följande §§ av detta kap. samt i 2 kap. 7
och 8 §§.

Beträffande skyldighet att i andra fall än i första stycket sägs underkasta
sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse därför galle vad särskilt är
stadgat, dock med här nedan föreskrivna inskränkningar i rätten till ersättning,
där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

6 §•

Tages i vattendrag, där kongsådra finnes, vatten i anspråk för inrättande,
utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller allmän flottled eller för fiskets
tillgodoseende eller för torrläggning eller bevattning av mark, vare ägare av
strömfall eller annat område i vattendraget pliktig att utan gottgörelse underkasta
sig därigenom uppkommen förlust i vattenmängd, i den mån förlusten tillsammans
med det vatten, som förut utan att ersättning därför utgått må hava
tagits i anspråk för ändamål, som nyss nämnts, icke överstiger en tredjedel av
den i varje tidsmoment framrinnande vattenmängden. Där viss myckenhet vatten
tages i anspråk oberoende av växlingarna i vattenföring, skall omförmälda anpart
beräknas av lågvattenmängden. Angående viss särskild rätt att för flottning utnyttja
vattenmängd stadgas i 6 kap. 5 § tredje stycket.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kunyl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om för ändamål, som ovan nämnts, åtgärd vidtages, varigenom i strömfall,
där kongsådra finnes, fallhöjden minskas, vare fallägaren pliktig att utan
gottgörelse vidkännas en tredjedel av den därigenom uppkomna förlusten i vattenkraft;
dock skall, där fallägaren går eller förut gått förlustig jämväl vattenmängd,
sammanlagt allenast en tredjedel av den ursprungliga vattenkraften i den del av
fallet, som borttages, avstas utan ersättning.

Därest genom vattenreglering, som verkställts inom de närmaste tjugu
åren före framställandet av anspråk enligt denna §, lågvatter mängden blivit ökad,
skola de nu givna bestämmelserna icke vinna tillämpning i avseende å den vunna
ökningen.

2 KAP.

Om byggande i vatten.

11 §''

I eller vid allmän farled må ej byggas, med mindre byggnaden göres på
sådant sätt eller sådana särskilda anordningar vidtagas, att leden fortfarande
kan utan olägenhet av någon betydelse användas för det därmed avsedda ändamålet.

Lag samma vare, där någon vill bygga i allmän flottled; och skall genom
bestämmelser rörande vattentillgångens fördelning mellan vattenverk och flottning
eller annorledes mellan stridiga intressen, såvitt möjligt, så jämkas, att ett vart
kan behörigen tillgodoses utan förfång eller väsentligt omak för annat. Om talan
rörande särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada å byggnaden skils
i 6 kap. 18 §.

22 §.

Innefattar beslut, som meddelas i
anledning av ansökan enligt 20 §, medgivande
att bygga i vatten, vare beslutet,
sedan det tagit åt sig laga kraft,
gällande mot envar såväl vad angår
rätten att verkställa och för framtiden
bibehålla byggnaden jämte de anläggningar,
vilka efter ty förut sagts med
byggnaden äga samband, som ock, där
med byggnaden avses tillgodogörande
av vattnet, beträffande rätten därtill,
dock med de inskränkningar, som i 23 §
1 mom. och 24 § omförmälas, samt med
iakttagande av vad i 4 och 9 kap. finnes
stadgat angående förnyad prövning
i vissa fall.

22 §.

Innefattar beslut, som meddelas i
anledning av ansökan enligt 20 §, medgivande
att bygga i vatten, vare beslutet,
sedan det tagit åt sig laga kraft,
gällande mot envar såväl vad angår
rätten att verkställa och för framtiden
bibehålla byggnaden jämte de anläggningar,
vilka efter ty förut sagts med
byggnaden äga samband, som ock, där
med byggnaden avses tillgodogörande
av vattnet, beträffande rätten därtill,
dock med de inskränkningar, som i 23 §
1 mom. och 24 § omförmälas, samt med
iakttagande av vad i 4 och 9 kap. finnes.
stadgat angående förnyad prövning
i vissa fall. Om begränsad rättsverkan
i visst fall av beslut, som nu sagts, skils
i 11 kap. 61 § andra stycket.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Hurusom under viss förutsättning
beslutet är gällande även i fiåga om
rätten till annat vatten än det, vars
tillgodogörande avses med byggnaden,
därom stadgas i 23 § 2 mom.

Har byggnaden ej blivit fullbordad
inom tid, som enligt 11 kap. 63 § av
vattendomstolen bestämts, vare beslutet
förfallet, såvitt det avser sådan del av
byggnaden, som ej kommit till stånd;
och må förty därefter sådant arbete å
byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens
prövning erfordras, ej
ske utan förnyad prövning. Visas giltigt
skäl för dröjsmål eller skulle genom
arbetets inställande synnerligt men
uppstå, äge dock vattendomstolen, på
därom före nämnda tids utgång gjord
ansökan, bevilja anstånd med byggnadens
fullbordande på högst tio år.

(Utskottets förslag.)

Hurusom under viss förutsättning
beslutet är gällande även i fråga om
rätten till annat vatten än det, vars
tillgodogörande avses med byggnaden,
därom stadgas i 23 § 2 mom.

Har byggnaden ej blivit fullbordad
inom tid, som enligt 11 kap. 63 § av
vattendomstolen bestämts, vare beslutet
förfallet, såvitt det avser sådan del av
byggnaden, som ej kommit till stånd;
och må förty därefter sådant arbete å
byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens
prövning erfordras, ej
ske utan förnyad prövning. Visas giltigt
skäl för dröjsmål eller skulle genom
arbetets inställande synnerligt men
uppstå, äge dock vattendomstolen,, på
därom före nämnda tids utgång gjord
ansökan, bevilja anstånd med byggnadens
fullbordande på högst tio år.

38 §.

Där arbete, som i detta kap. sägs, avser huvudsakligen utförande av vattenreglering
eller inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller av
allmän tlottled, torrläggning av mark eller avledande av kloak vatten, skola stadgandena
i 2 och följande §§ av detta kap. äga tillämpning endast, såvitt sådant
finnes för varje fall i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.

3 KAP.

Om vattenreglering.

9 §•

Visas, efter det vattenreglering, som i 1 § sägs, blivit utförd, att densamma
länder till stadigvarande nytta för allmän hamn eller annan allmän farled eller
för kloakledning eller annan avloppsledning för spillvatten, må ägaren av farleden
eller kloak- eller avloppsledningen, där den vunna nyttan kan uppskattas till
visst penningbelopp, på talan av deltagarna förpliktas att antingen pa en gång
eller med fördelning på visst antal år erlägga högst så stor del av nämnda belopp,
som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets anläggningskostnad
och å den andra den båtnad, som företaget beräknats medföra för ström -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fall. För bidrag, som na nämnts, förvärvas ej delaktighet i företaget, och vare
förty bidragsgivaren ej skyldig att taga del i framtida Kostnad för detta.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning med avseende å
allmän flottled, där genom vattenregleringen vinnes stadigvarande minskning i
kostnaderna för flottningen eller för flottledens underhåll; dock att höftledens
bidrag skall av de flottande betalas i den ordning, som finnes stadgad beträffande
allmän flottleds anläggningskostnad.

Anslag, som i 8 § sägs, räknas i avseende, varom nu är fråga, den till
godo, som givit anslaget.

6 KAP.

Om allmän flottled.

1 §•

I vattenområde där den 1 januari 1920 finnes allmän flottled, som inrättats
efter det förordningen om allmän flottled den 30 december 1880 trädde i kraft
eller vari flottningen blivit därefter enligt myndighets beslut ordnad, skall allmän
flottled jämväl framgent bibehållas.

Där vid tiden, då nämnda förordning trädde i kraft, var allmän flottled,
skall ock, ändå att flottningen däri ej sedermera ordnats, allmän flottled bibehållas,
såframt under det förordningen gällde åtminstone vissa år i leden idkats flottning
av någon betydelse.

Huruledes avgöras skall, varest allmän flottled efter ty nu sagts skall bibehållas,
därom är särskilt stadgat.

2 §•

Kan vattendrag, sjö eller annat vatten, varest allmän flottled ej finnes, användas
därtill, må, där sådant prövas vara av nöden och kunna medföra väsentligt
gagn för orten eller eljest lända till nytta för det allmänna, på ansökan förordnas
att därstädes skall vara allmän flottled.

Vid prövning av ansökan, som nu nämnts, skall hänsyn tagas till omfattningen
å ena sidan av ortens skogshantering och av gagnet för densamma av
flottledens inrättande samt å andra sidan av de störningar, som genom flottleden
eller flottningen däri kunna vållas andra näringar.

Om allmän flottleds inrättande genom upptagande av ny vattenled vare i
tillämpliga delar lag samma.

3 §•

1 mom. Ansökan om allmän flottleds inrättande ingives till Konungens
befallningshavande, och varde ärendet därefter handlagt vid syneförrättning i den
ordning, som föreskrives i 10 kap. 1—31 §§.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

Synemännens utlåtande skall underställas vattendomstolens prövning; dock
må ej vattendomstolen ingå i bedömande av frågor rörande ersättning enligt 5 och
6 §§ i vidare mån, än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar
eller föreskrifter rörande företagets utförande.

2 mom. Erfordras för flottledens in- 2 mom. Erfordras för flottledens inrättande,
att vattnets avrinning i större rättande, att vattnets avrinning i större

omfattning regleras eller att vattenförhållandena
eljest väsentligt förändras,
eller kan befaras, att genom flottledens
inrättande allmän samfärdsel, som äger
rum eller framdeles må kunna ifrågakomma,
skulle i avsevärd mån försväras,
eller synes fiskerinäring av större
betydenhet komma att lida väsentligt
förfång genom flottningen,

eller är anledning antaga, att tillgodoseendet
av allmännyttigt ändamål
eljest skulle till följd av flottledens inrättande
förhindras,

äger Konungen förbehålla sig prövningsrätten,
• huruvida flottleden må komma
till stånd eller särskilda villkor böra
föreskrivas för dess inrättande och begagnande;
dock skall besked härom lämnas
vattendomstolen före det frågan slutligen
avgjorts av domstolen.

omfattning regleras eller att vattenförhållandena
eljest väsentligt förändras,
eller kan befaras,att genom flottledens
inrättande allmän samfärdsel, som äger
rum eller framdeles må kunna ifrågakomma,
skulle i avsevärd mån försvåras,
eller synes fiskerinäring av större
betydenhet komma att lida väsentligt
förfång genom flottningen,

eller är anledning antaga, att tillgodoseendet
av allmännyttigt ändamål
eljest skulle till följd av flottledens inrättande
förhindras,

skall vattendomstolen till Konungens
prövning hemställa, huruvida flottleden
må komma till stånd och, i sådant fall,
huruvida särskilda villkor böra föreskrivas
för dess inrättande och begagnande.
Finner Konungen efter framställning av
sakägare eller eljest ovan nämnt förhållande
vara för handen, äger Konungen
förbehålla sig prövningsrätten som nyss
sagts; är dylik fråga beroende på
Konungens prövning, må Konungen, om
skäl därtill äro, lämna underrättelse till
vattendomstolen, vilken därefter ej må
meddela slutligt utslag i målet, förrän
besked lämnats domstolen om Konungens
beslut i frågan.

3 mom. Hurusom allmän flottleds upplåtande till allmänt begagnande så
ock avgörandet av vissa frågor rörande dess nyttjande ankommer på Konungens
befallningshavande, därom skils i lagen om flottning i allmän flottled.

4 §''

År för allmän flottleds inrättande
någon anläggning eller åtgärd nödig,
som kan inverka på strand-, bro-, fiskeeller
vattenverksägares eller annans rätt,
såsom:

4 §''

År för allmän flottleds inrättande
någon anläggning eller åtgärd nödig,
som kan inverka på strand-, bro-, fiskeeller
vattenverksägares eller annans rätt,
såsom:

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

damm, kaj, väg, ledarm, bomledning,
brötbildare, ränna, kanal eller andra dylika
anstalter;

förvaringsplats för båtar, bommar
eller annan materiel;

byggnad för flottningsarbetarnas härbärgerande
under llottningstiden;

upptagningsverk, magasinsbom, skiljeställe
för flottgodsets sorterande med
därför erforderliga byggnader, buntverk
och dylikt;

avsättande av vältplatser för virkets
uppläggande innan det utföres i flottleden
eller av särskilt område för utsorterat
virkes sammanläggande och förvarande
i avbidan på dess forslande från
platsen;

strandröjning, sprängning, grävning,
muddring eller andra rensningsarbeten;

ändrande eller bortrivande av befintlig
byggnad;

omläggande, ändrande eller borttagande
av väg, bro, färjställe eller dylikt,

vare den, vars rätt därav beröres,
pliktig att tåla skada och intrång, som
därigenom vållas; och skall såväi därvid
som då fråga uppstår om skydd för
enskild rätt bestämmas, huru vid flottledens
ordnande och begagnande tjänligast
bör förfaras, så att ändamålet må
utan oskälig kostnad vinnas med minsta
olägenhet för annan. Erfordras särskilda
bestämmelser om vattentillgångens fördelning
mellan flottningen och vattenverk
eller eljest beträffande vattenhushållningen,
bör tillses, att mellan stridiga
intressen såvitt möjligt så jämkas,
att ett vart kan behörigen tillgodoses
utan förfång eller väsentligt omak för
annat.

damm, kaj, väg, ledarm, bomledning,
brötbildare, ränna, kanal eller andra dylika
anstalter;

förvaringsplats för förråd, båtar,
bommar eller annan materiel;

byggnad för flottningsarbetarnas härbärgerande
under flottningstiden;

upptagningsverk, magasinsbom, skiljeställe
för flottgodsets sorterande med
därför erforderliga byggnader, buntverk
och dylikt;

strandröjning, sprängning, grävning,
muddring eller andra rensningsarbeten;

ändrande eller bortrivande av befintlig
byggnad;

omläggande, ändrande eller borttagande
av väg, bro, färjställe eller dylikt,

vare den, vars rätt därav beröres,
pliktig att tåla skada och intrång, som
därigenom vållas; och skall saväl därvid
som då fråga uppstår om skydd för
enskild rätt bestämmas, huru vid flottledens
ordnande och begagnande tjänligast
bör förfäras, så att ändamålet må
utan oskälig kostnad vinnas med minsta
olägenhet för annan. Erfordras särskilda
bestämmelser om vattentillgångens fördelning
mellan flottningen och vattenverk
eller eljest beträffande vattenhushållningen,
bör tillses, att mellan stridiga
intressen såvitt möjligt så jämkas,
att ett vart kan behörigen tillgodoses
utan förfång eller väsentligt omak för
annat.

5 §•

För skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän
flottled, skall gäldas ersättning enligt bestämmelserna i 9 kap., dock att,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

efter ty i 6 § lagen om flottning i allmän flottled stadgas, i vissa fall frågan om
sådan ersättning skall bedömas enligt de för skada i följd av flottningen i nämnda
lag givna regler. Till skada eller intrång, varför ersättning skall givas, räknas
ej att vatten, för vars tillgodogörande särskild anordning ej vidtagits vid tiden
för flottledens inrättande, nyttjas för flottningen utan att bortledande därav sker.

Finnes _ skada eller intrång, som kan väntas uppstå i följd av flottningen,
bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom uppskattning på förhand utrönas^
skall, om ersättningstagare påstår det, ersättning därför bestämmas i flottledsmålet.
Eljest galle om flottningsskada vad i lagen om flottning i allmän
flottled därom stadgas.

Om vissa förhållanden med avseende å vattendrag, där kungsådra finnes,
skils i 1 kap. 6 och följande §^. Där den vattenmängd, som för varje tidsmoment
må i dylikt vattendrag utan ersättning tagas i anspråk för flottningen,
skulle befinnas otillräcklig för ändamålet eller när skäl därtill eljest äro, äge vattendomstolen
föreskriva, att flottningen skall begränsas till viss tid av dygnet
eller veckan med rätt för de flottande att därunder utnyttja allt det vatten, som
skolat tillkomma flottningen under hela dygnet eller veckan.

6 §•

Där till anläggning, som i 4 § sägs, tarvas utmål av någon betydenhet,
som kan förväntas bliva av stadigvarande behov för flottleden, må förorauas, att
för flottleden skall lösas erforderligt område mot ersättning, som i 9 kap. sägs.

7 §•

Har någon i vatten, där allmän flottled skall inrättas, bekostat byggnader
eller andra arbeten till befrämjande av flottning, vare han pliktig att till allmänna
flottleden avstå vad därav prövas nödigt eller nyttigt för densamma, och
njute han i samma ordning, som för anläggare är stadgat, ersättning därför av
de flottande med belopp, som i beslutet angående flottledens inrättande bestämmes
efter det skick, vari arbetena då befinnas. Om fastighetsägares och annans
skyldighet att fortfarande tåla skada och intrång av anläggningar, som nu nämnts,
vare lag som i 4 § sägs.

8 §•

Vad i 2 kap. 8 §, 11 § första stycket, 12, 13 och 18 §§ finnes stadgat i
fråga om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med avseende å
arbete för inrättande av allmän flottled.

9 §•

Finnes i vatten, där allmän flottled
skall inrättas, fiske av någon betydenhet,
och kan skäligen befaras, att genom

9 §•

Finnes i vatten, där allmän flottled
skall inrättas, fiske av någon betydenhet,
och kan skäligen befaras, att genom

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kung!. Maj:ts förslag.)

anläggningar eller åtgärder för flottleden
eller i följd av floitningen avsevärt
men tillskyndas fisket, må de flottande
förpliktas art för anordnande och
uppehållande av fiskodlingsanstalt eller
för vidtagande av andra åtgärder till
fiskets bevarande i vattenområdet erlägga
en årlig avgift, motsvarande högst
fem öre för varje kubikmeter flottgods.

Huru avgift, som nu nämnts, skall
indrivas och för ändamålet användas,
därom förordnar Konungen.

(Utskottets förslag.)

anläggningar eller åtgärder för flottleden
eller i följd av flottningen avsevärt
men tillskyndas fisket, må de flottande
förpliktas att för anordnande och
uppehållande av fiskodlingsanstalt eller
för vidtagande av andra åtgärder till
fiskets bevarande i vattenområdet erlägga
en årlig avgift, motsvarande högst
fem öre för varje kubikmeter flottgods,
med iakttagande av att, där virke framföres
genom flera flottleder inom samma
vattensystem, dylik avgift erlägges blott
en gång.

Huru avgift, som nu nämnts, skall
indrivas och för ändamålet användas,
därom förordnar Konungen.

10 §.

Utförandet av de för allmän flottleds inrättande erforderliga anläggningar
och åtgärder varde överlämnat åt den, som sökt tiottledens inrättande, såvitt han
ej finnes olämplig därtill, eller, där jämväl annan anmält sig till arbetets övertagande,
åt den, som prövas kunna säkrast och snabbast utföra detsamma; vill
kronan utföra arbetet, äge företrädesrätt därtill. Antages annan än sökanden,
varde honom ålagt att genast gottgöra sökanden de anläggningskostnader denne
förskjutit.

Erfordras för inrättande av allmän flottled, att vattenverk eller annan
byggnad utrives eller ändras, besörje därom den, vilken enligt vad nyss sagts antagits
till anläggare. Skall byggnaden ändras, och vill ägaren själv utföra arbetet,
gälle därom vad i 2 kap. 19 § finnes för motsvarande fall stadgat.

Har i beslut om allmän flottleds inrättande föreskrivits, att förut i flottleden
utförda byggnader och arbeten skola enligt 7 § avstås till flottleden, vare
anläggaren skyldig att under byggnadstiden underhålla vad sålunda skall övertagas.

11 §•

För anläggningskostnaden njute anläggaren i den ordning, som stadgas i
lagen om flottning i allmän flottled, ersättning av de flottande med belopp, som,
sedan flottleden blivit besiktigad och godkänd, jämlikt 11 kap. 6(1 § andra stycket
fastställes med hänsyn till det skick, vari byggnader och arbeten befinnas vid
tiden för godkännandet.

Till anläggningskostnad hänföres ej blott kostnaden för utförande av arbeten,
som i 10 § sagts, utan även all annan utgift för företagets genomförande
såsom ersättning enligt 5 och 6 §§, i den mån den blivit till ersättningstagare
utbetalad före flottledsarbetets fullbordande; nödiga utgifter för förberedande un -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

dersökningar angående företaget; kostnaden för ärendets behandling vid syneförrättning
samt hos vattendomstolen och Konungens befallningshavande; kostnaden
för tillsyn å arbetet under byggnadstiden jämte annat dylikt samt ränta å förlagskapitalet
för tiden till flottledens godkännande.

Har ersättning enligt 5 eller 6 § icke av anläggaren guldits före arbetets
fullbordande, äger ersättningstagaren för beloppets utfående hålla sig till flottmo
gsföreningen.

12 §.

Finnes under företagets utförande, att visst arbete, som i beslutet föreskrivits,
kan anses obehövligt, eller erfordras i övrigt jämkning av den för företagets
utförande fastställda planen, äge vattendomstolen på ansökan av anläggaren föreskriva
sädana ändrade anordningar, som av förhållandena påkallas. Utan vattendomstolens
tillstånd må sådan avvikelse från den fastställda planen göras, som
icke berör allmän eller enskild rätt.

13 §.

Yisar sig under fortgången av den för företagets fullbordande bestämda
tiden, att anläggaren icke kan eller vill fullborda företaget före tidens utgång,
må på särskild talan vattendomstolen förklara anläggaren förlustig rätten till arbetets
vidare utförande.

Har arbetet icke inom den bestämda tiden behörigen slutförts, vare anläggaren
förlustig rätten till dess vidare utförande. Dock må, om giltigt skäl för
dröjsmål visas eller hänsynen till allmänt väl sådant kräver, vattendomstolen på
därom före tidens utgång gjord ansökan bevilja anstånd med arbetets fullbordande
på viss tid, icke utan särskilda skäl överstigande två år. Anläggaren äge ock
utan vattendomstolens tillstånd verkställa av besiktningsman jämlikt 13 kap. 2 §
föreskriven rättelse inom tid, som av denne förelagts eller av vattenrättsdomaren
blivit enligt 13 kap. 5 § bestämd.

14 §.

Har anläggaren avsagt sig arbetet eller förverkat rätten till dess utförande,
late vattenrättsdomaren utfärda kungörelse i en eller flera tidningar inom orten
med anmodan till dem, som vilja övertaga arbetet, att inom viss tid anmäla sig
hos honom; och äge vattendomstolen överlämna arbetets slutförande åt annan anläggare,
med utsättande av sådan ny tid härför, som av förhållandena påkallas.
Den, som i ty fall frånträder arbetet, njute i avseende å förskjuten anläggningskostnad
fortfarande an lägga res rätt.

Kan ny anläggare ej erhållas, förklare vattendomstolen beslutet om flottledens
inrättande hava förfallit.

15 §.

Närmare föreskrifter i fråga om allmän flottleds nyttjande och om flottningsförening
mellan dem, som flotta i sådan led, meddelas i lagen om flottning
i allmän flottled.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

16 §.

Laga kraft ägande beslut om inrättande av allmän flottled vare med de
inskränkningar, som följa av stadgandena i detta kap. och i 2 kap. 11 § andra
stycket, gällande mot envar såväl vad angår rätten att utföra och för framtiden
bibehålla anläggningar, som i beslutet må hava föreskrivits, som ock beträffande
ersättning och annat, varom beslutet må innehålla bestämmelser.

17 §. 17 §.

Finnes under flottningens fortgång,
att de till skydd mot skada och intrångvidtagna
anordningar eller rörande hushållningen
med vattnet eller annat meddelade
föreskrifter äro för sitt ändamål
otillräckliga eller mindre tjänliga, eller
visar sig behov av nya anordningar eller
föreskrifter till förekommande av skada
eller intrång, må, utan hinder av vad
i 16 § stadgats, medelst stämning till
vattendomstolen talan föras mot flottningsföreningen
om skyldighet för de
flottande att vidtaga sådana anordningar
eller underkasta sig sådana föreskrifter,
som, utan att flottningen därav
oskäligt betungas, må påkallas av anmärkta
förhållanden.

Vädas mot föreningen talan om ändrade
bestämmelser rörande skyldigheten
att avbarka virke eller om åläggande för
de flottande att betala fiskeavgift, som i
9 § sägs, skall dock sådant ärende handläggas
i den ordning, som i 11 kap. stadgas
för ansöknings mål.

18 §•

Menar någon, som byggt eller ärnar bygga i vatten, där allmän flottled
finnes, att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång
å byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flottande, äge medelst
stämning å flottningsföreningen påkalla vattendomstolens bestämmelse om erforderliga
skyddsanordningar. Om påföljd av underlåtenhet att väcka talan, som
nu sagts, skils i 7 § lagen om flottning i allmän flottled.

19 §.

Vid prövning av talan, som i 17 och 18 §§ omförmäles, skola bestämmelserna
i 4—8 §§ i tillämpliga delar gälla.

Finnes under flottningens fortgång,
att de till skydd mot skada och intrång
vidtagna anordningar eller rörande hushållningen
med vattnet eller annat meddelade
föreskrifter äro för sitt ändamål
otillräckliga eller mindre tjänliga, eller
visar sig behov av nya anordningar eller
föreskrifter till förekommande av skada
eller intrång, må, utan hinder av vad
i 16 § stadgats, medelst stämning till
vattendomstolen talan föras mot flottningsföreningen
om skyldighet för de
flottande att vidtaga sådana anordningar
eller underkasta sig sådana föreskrifter,
som, utan att flottningen därav
oskäligt betungas, må påkallas av anmärkta
förhållanden.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

20 §.

Vill flottningsförening eller ock annan vidtaga anläggning eller åtgärd för
befintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande och äro sannolika skäl, att
allmän eller enskild rätt därav förnärmas, eller har, där annan än flottningsförening
eljest vill utföra arbete för flottleden, föreningen ej därtill samtyckt, skall
före arbetets påbörjande inhämtas vattendomstolens besked, huruvida och under
vilka villkor arbetet må göras. Beträffande anläggning eller åtgärd, för vars utförande
ej erfordras vattendomstolens prövning, må ändock till beredande av trygghet
för framtiden sådan prövning kunna påkallas.

Har anläggning eller åtgärd verkställts utan föregången prövning, vare
fiottningsförening obetaget att sedermera söka domstolens godkännande därav.

Bär efter den 1 januari 1920 anläggning eller åtgärd för allmän flottled
vidtagits utan föregången prövning, vare flottningsföreningen bevisningsskyldig i
avseende å de före arbetets utförande rådande förhållandena i vattnet.

21 §.

prövning erfordras undersökning av
ängre sträcka av flottleden, vattenrättsdomaren
äger förordna, att ärendet skall
behandlas i den ordning, som i 3 § 1 mom.
föreskrives för mål rörande inrättande
av allmän flottled.

I samma ordning, som nu sagts, skola
ock handläggas frågor om ändrade bestämmelser
rörande skyldigheten att avbarka
virke, sd ock om åläggande för de
flottande att betala fiskeavgift, som i 9 §
sägs.

21 §•

Vill någon påkalla vattendomstolens
prövning av fråga, som i 20 § sägs, eller
önskar någon att för flottningens underlättande
nya eller ändrade föreskrifter
meddelas rörande hushållningen med vatten
eller annat, göre ansökan därom hos
vattendomstolen, och varde ärendet prövat
i den ordning, som i 11 kap. stadgas
för ansökningsmål; dock att om för frågans
prövning erfordras undersökning av
längre sträcka av flottleden, vattenrättsdomaren
äger förordna, att ärendet skall
behandlas i den ordning, som i 3 § 1 mom.
föreskrives för mål rörande inrättande
av allmän flottled.

22 §.

Beträffande mål, som omförmäles i 21 §, skall vad i 3 § 2 mom. och följande
§§ här ovan föreskrives med avseende å mål rörande inrättande av allmän
flottled i tillämpliga delar gälla; dock att, där annan än flottningsföreningen är
sökande, till anläggare skall antagas föreningen, om denna så äskar, och må, där

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

företaget fått förfalla, gottgörelse för förskjuten kostnad åtnjutas, i den mån utfört
arbete finnes vara till nytta för flottningen.

Huru mål, som nyss sagts, må kunna avgöras med begränsad rättsverkan,
därom skils i 11 kap. Öl § andra stycket.

23 §.

Har genom beslut enligt denna lag ersättning för skada eller intrång blivit
bestämd att utgå medelst årlig avgift till visst belopp, vare den omständigheten
att beslutet härom vunnit laga kraft icke hinder för vattendomstolen att i sammanhang
med beslut om nya eller ändrade anordningar eller föreskrifter för flottleden
meddela sådana ändrade bestämmelser rörande ersättningen och sättet för
dess utgående, vilka må föranledas av de ändrade förhållandena.

Vad nu stadgats äge motsvarande tillämpning med avseende å skadeersättning,
som blivit bestämd enligt lagen om flottning i allmän flottled.

24 §.

Byggnader och anläggningar, vilka utförts eller från annan övertagits för
allmän flottleds inrättande, utvidgande eller förbättrande, så ock fäst eller lös
egendom, som eljest för flottleden eller flottningens ombesörjande förvärvas att av
de flottande gäldas, vare flottledens tillhörighet och förty att anse som allmän egendom.
Om förvaltning av egendom, som nu nämnts, stadgas i lagen om flottning i
allmän flottled.

Ej må allmän flottled tillhörig egendom tagas i mät för annan gäld än
sådan, varför den lagligen må särskilt häfta.

25 §.

Finnes beträffande hushållningen med vattnet i allmän flottled vattenmärke
utsatt till efterrättelse vid flottningens bedrivande, galle vad i 2 kap. 27 § finnes
för där avsedda fall stadgat. År för dammluckas öppnande viss tid i laga ordning
bestämd eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande given,
lände det till efterrättelse.

Har ej vattenmärke utsatts, och hava ej heller eljest meddelats bestämmelser,
som nyss sagts, skall hushållningen med vattnet ske på sådant sätt, att flottningen
må kunna ändamålsenligt skötas med minsta olägenhet för den, vars rätt
är i fråga.

26 §.

Rensning, som med hänsyn till flottningens behöriga ombesörjande är av
nöden för bibehållande av vattnets djup eller läge i allmän tiottled, äge flottningsförening
verkställa utan vattendomstolens prövning; dock skall markens ägare
förut därom tillsägas. Vill föreningen hos vattendomstolen påkalla prövning av

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl: Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

arbetets laglighet, gälle om sådan prövning vad bär ovan stadgats angående allmän
flottleds utvidgande och förbättrande. Har prövning, som nu sagts, icke ägt rum,
skall i fråga om rensning stadgandet i 20 § tredje stycket äga motsvarande
tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensningen upptages, må, om ej avsevärda olägenheter
vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till lämpligt
ställe i närheten; dock skall markens ägare genast därom underrättas. Lider
han men av upplaget, njute ersättning därför, efter ty i lagen om flottning i
allmän flottled stadgas med avseende å ersättning för flottningsskada.

27 §.

Allmän flottled må på ansökan avlysas av vattendomstolen, där sådana omständigheter
yppas, att flottningen kan anses vara alldeles nedlagd.

Uppstår eljest fråga om avlysning av allmän flottled, ankomme ärendet
på Konungens prövning, efter ty för dylika frågor särskilt är stadgat.

Huruledes vid tiottleds avlysning skall förfaras med flottledens egendom,
därom stadgas i lagen om flottning i allmän flottled.

28 §.

Varder allmän flottled avlyst eller
har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat
beslut om flottleds inrättande förfallet,
må den, som av bibehållandet av anläggning
för flottleden kan lida men,
av vattendomstolen på ansökan tillåtas
bortskaffa densamma.

28 §.

9 KAP.

Om ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §•

Där jämlikt denna lag rätt medgivas någon att tillösa sig samfällt strömfall
med eller utan utmål eller att eljest lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt
område eller att tillgodogöra sig vattenmängd eller vattenkraft, som tillhör
annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest annans egendom lider skada eller

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

intrång, varde, såvitt ej i 1 eller 6 kap. annorledes stadgas, honom ålagt att efter
tv nedan sägs gälda ersättning för egendom, som avstås, eller för förlust, skada
eller intrång, som förorsakas.

12 §.

Skall till följd av företag eller åtgärd enligt denna lag egendom lösas eller
ersättning givas för skalla eller inträng därå och har, efter det kungörelse om
företaget eller åtgärden blivit offentliggjord eller underrättelse eljest meddelats
ägaren på sätt i 10 och 11 kap. för varje särskilt fall stadgas, kostnad nedlagts
å egendomen, må vid ersättningens bestämmande den kostnad tagas i beräkning
allenast, sävitt den prövas hava varit nödig eller nyttig samt icke blivit gjord i
uppenbar avsikt att höja ersättningen.

47 §.

Ersättning i penningar varde bestämd att utgå på en gång; dock må skadeersättning
till följd av företag enligt 6 kap. fastställas att utgå i årlig avgift, när
skälig anledning därtill förekommer. Kan i mål rörande allmän flottled skada eller
intrång ej på förhand med säkerhet uppskattas eller synes den ej komma att årligen
uppstå, må den skadelidande hänvisas att göra sin talan gällande i den ordning,
som i lagen om flottning i allmän flottled föreskrives med avseende å flottningsskada,
dock att, där så ske kan, grunderna för ersättningens beräknande böra
angivas.

54 §.

Ersättning för fast egendom, som skall lösas, samt, om endast en del av
en fastighet löses, ersättning för skada och intrång å den återstående delen så ock
ersättning för förlust av eller intrång i sådan särskild rätt till egendomen, varom
i 52 § förmäles, gäldas medelst ersättningsbeloppets nedsättande hos Konungens
befallningshavande i det län, där egendomen är belägen. I fråga om ersättning,
som bestämts jämlikt 9 §, vare lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom i
andra fall än i första stycket avses skall, där ersättningen bestämts att utgå på
eu gång, jämväl nedsättas hos Konungens befallningshavande, såframt jämlikt stadgandena
i 59 eller 60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vilken vattenkraften
hör eller som skadas, är besvärad av inteckning för fordran eller kan
jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens band häfta för ogulden köpeskilling;
och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som må hava bestämts till innehavare
av särskild rätt till fastigheten, nedsatt. Skall ej uppsägning ske, och
prövas förlusten av vattenkraft eller skadan eller intrånget vara väsentligen utan
betydelse för fordringsägarens säkerhet, erfordras dock ej nedsättning.

I samband därmed att ersättning enligt denna lag bestämmes, skall givas
till känna, om och i vilken mån nedsättning efter ty ovan sagts skall ske.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

55 §.

Har mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra tvist yppats om
bättre rätt till vad såsom ersättning skall utgå, eller skall för egendom, som innehaves
såsom fideikommiss, gäldas ersättning, bestämd att utgå på en gång, varde
ersättningen nedsatt hos Konungens befallningshavande, ändå att enligt föreskrifterna
i 54 § nedsättning ej erfordras; och stånde sedan i avbidan på tvistens
slutliga avgörande eller Konungens föreskrift angående fideikommissmedlen ersättningsbeloppet
i kvarstad, där ej enligt 69 § utdelning bör äga rum.

59 §.

Har föreskrift meddelats, att boningsbus, kvarn, såg eller annan byggnad,
som användes till handels-, hantverks- eller fabriksrörelse eller annan yrkesutövning,
skall till följd av skada därå genom företag enligt denna lag i dess
helhet ersättas eller ock flyttas till annan plats, skall vad i 58 § stadgas för det
fall, att fast egendom skall lösas, äga motsvarande tillämpning. Lag samma vare,
där strömfallsägare skall avstå vattenkraft, som är av honom tillgodogjord, samt
ersättningen därför skall utgå på en gång.

66 §.

Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning, bestämd att utgå på en
gång, gäldas för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom företag
eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark verkställas eller
åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan föreskriven ersättning guldits.
Varder ej sådan ersättning gniden inom tid, som genom avtal eller eljest i laga
ordning blivit bestämd, eller, om sådan bestämmelse saknas, inom fem år efter
det ersättningens belopp blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft,
vare den då väckta frågan förfallen, i vad sådan ersättningstagares rätt angår.

Vad i 65 § finnes stadgat i fråga om ersättning för nödig eller nyttig
kostnad å egendom, som skall lösas, äge motsvarande tillämpning, där dylik kostnad
göres å egendom, som skadas eller lider intrång.

73 §.

Förmenar innehavare av fordran, varför fast egendom på grund av inteckning
eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, att ersättning för denna eller
för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada och intrång å egendomen blivit för
lågt beräknad, vare han, i den mån ersättningens belopp till följd av överenskommelse
därom mellan ersättningsgivaren och egendomens ägare eller av annan anledning
ej blivit prövat av domstol eller vid syneförrättning, berättigad att, där
ej full betalning för hans fordran lämnas honom, äska, att ersättningen, såvitt
på hans eller annan sådan fordringsägares rätt inverkar, varder av vattendom -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kungl. Maj\ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stolen bestämd. Talan härom skall anhängiggöras sist inom sex månader efter
det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft eller, där ersättningen bestämts
att utgå i kraft, efter den för kraftöverföringens början bestämda tid; försittes
tid, som nu sagts, vare rätt till talan förlorad.

10 KAP.

Om syneförrättning.

Om syneförrättning'' rörande företag enligt C kali.

1 §•

Till handläggande av syneförrättning rörande inrättande av allmän flottled
skall förordnas i vattenbyggnad kunnig och i flottning förfaren person, vilken på
grund av ådagalagda kunskaper och praktisk erfarenhet i hithörande ämnen av
Konungen förklarats behörig att hålla dylik förrättning.

2 §•

Förordnande, som i 1 § sägs, skall efter ansökan, varom i 6 kap. 3 § 1
mom. förmäles, meddelas av Konungens befallningshavande.

I ansökningen skola angivas det vattenområde, som med ansökningen avses,
samt den eller de församlingar, där flottleden är avsedd att framgå, ävensom,
såvitt möjligt, de bebyggda strömfall och med fast fiskebyggnad försedda fisken,
vilka företaget må angå, samt beträffande sådan egendom ägares och nyttjanderättshavares
namn ooh hemvist, så ock huruvida annan allmän flottled, allmän
farled, vattenavlednings-, invallnings- eller vattenregleringsföretag, järnväg, allmän
väg eller allmän bro beröres av den ifrågasatta flottleden.

Innan förordnande meddelas, äge Konungens befallningshavande, där förhållandena
påkalla sådant, fordra att sökanden ställer säkerhet för förrättningskostnaden.

Underrättelse om förordnande av förrättningsman skall genast tillställas
vattenrättsdomaren.

3 §■

Förrättningsmannen skall vid syneförrättningen
biträdas av två av Konungens
befallningshavande utsedda, om
ortens förhållanden kunniga gode män,
av vilka den ene bör vara förfaren i

3 §•

Förrättningsmannen skall vid syneförrättningen
biträdas av två av Konungens
befallningshavande utsedda, om
ortens förhållanden kunniga gode män,
av vilka den ene bör vara förfaren i

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag)

■skogsbruk och flottning och den andre i
jordbruk.

Förekommer vid syneförrättning fråga,
för vars bedömande tarvas särskilda
fackkunskaper, äge synemännen hos Konungens
befallningshavande begära förordnande
för ojävig, i sådant ämne sakkunnig
person att biträda synemännen.

(Utskottets förslag)

flottning och den andre i jordbruk samt
endera av dem dessutom kunnig i skogsbruk.

4 §•

Konungens befallningshavande läte om ansökningen underrätta vederbörande
fiskeritjänsteman; och åligger det denne att under förrättningen avgiva yttrande,
huruvida fiskerinäring kan genom företaget lida förfång och vilka särskilda åtgärder
kunna erfordras till skydd för fisket.

Tillika förordne Konungens befallningshavande skogstjänsteman att vid förrättningen
bevaka det allmännas intresse av skogshushållningen samt tillvarataga
statsskogarnas bästa, så ock att förebringa erforderlig utredning angående virkestillgången
inom flottledsområdet eller skilda delar därav.

Om förordnande av annat allmänt ombud, när anledning därtill förekommer,
besörje Konungens befallningshavande själv eller medelst underrättelse om ansökningen
till myndighet, under vars förvaltning viss egendom lyder eller som
eljest äger utföra viss talan.

Bär förhållandena påkalla sådant, förordne Konungens befallningshavande
en allmänt betrodd, om ortens jordbruksförhållanden kunnig man att såsom ortsombud
närvara vid förrättningen för att meddela de upplysningar och göra de
framställningar, som må finnas erforderliga för tillvaratagande av den jordbrukande
ortsbefolkningens gemensamma intressen. Där så finnes lämpligt, inå olika
personer förordnas till ortsombud för skilda delar av vattenområdet.

5 §■

Syneförrättning skall hållas å tjänlig årstid och påbörjas snarast möjligt
efter det förordnande meddelats förrättningsmannen samt bör, såvitt ske kan,
utan uppskov fortsättas och avslutas.

Under förrättningen skola å lämpliga platser hållas sammanträden, minst
ett inom varje församling, där flottleden skall framgå; och äga strand-, bro-,
fiske-, strömfalls- och skogsägare samt andra, som anse frågan kunna inverka å
deras rätt, vid sådant sammanträde eller i samband därmed företagen synegång
framställa de yrkanden, vartill de finna fog.

6 §•

Om tid och ställe för sammanträde, som i 5 § sägs, så ock för synegång,
som i samband därmed företages, förordne förrättningsmannen efter samråd med

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag.)

övriga synemän och sökanden, samt meddele sakägare och andra besked därom
medelst kungörelse, sotn av förrättningsmannen varder minst tre veckor före den
för sammanträdet utsatta tiden avsänd till vederbörande pastorsämbete för uppläsande,
så snart ske kan, i kyrkan för församling, där sammanträdet skall hållas,
så ock minst fjorton dagar förut införd i en eller, där förhållandena påkalla det,
två eller flera av ortens tidningar. Om tid och plats för första sammanträdet
under förrättningen varde därjämte underrättelse i god tid tillställd allmänt ombud
och ortsombud.

Finnas, då kungörelse skall utfärdas, flera sammanträden lämpligen höra
hållas i följd efter varandra inom loppet av en vecka, och kan på grund härav
tiden för samtliga sammanträden icke bestämt angivas, må desamma ändock utlysas;
därvid för varje sammanträde och i samband därmed företagen synegång
tiden skall angivas så nära som möjligt med uppgift tillika på någon i orten
boende pålitlig person, minst en inom varje församling, hos vilken närmare besked
om tiden för sammanträde och synegång inom församlingen framdeles skall
tillhandahållas; och åligger det förrättningsmannen att om sammanträde och synegång,
som nu sagts, underrätta sådan person senast klockan 6 på aftonen dagen
före sammanträdet.

Har sammanträde icke så kungjorts, som ovan sagts, må ändock sammanträdet
hållas med tillstädeskomna personer, men vare förrättningsmannen skyldig
utsätta och kungöra nytt sammanträde för hörande av övriga, som äga yttra sig
i ärendet. °

7 §•

Skulle på vederbörligen kungjort sammanträde avsedd utredning icke medhinnas,
bör, innan sammanträdet avslutas, besked meddelas om tid och ställe för
det nya sammanträde, som sålunda kan bliva av nöden; och vare i sådant fall
särskild kungörelse icke erforderlig.

8 §•

Förrättningsmannen åligger att minst fjorton dagar före första sammanträdet
under förrättningen i betalt öppet brev eller brevkort å posten avlämna
underrättelse om. tid och ställe för sagda sammanträde till envar i ansökningen
uppgiven eller eljest för honom känd ägare och nyttjanderättshavare av bebyggt
strömfall eller med fäst fiskebyggnad försedd fiskelägenhet, som företaget angår.
Underrättelsen skall adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvida ej säker
kunskap vinnes om annan adress inom landet för mottagaren. Är egendomen samfälld
för helt skifteslag eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse
till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen. Finnes för denna känd
styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt underrättad.

I samma ordning, som nu sagts, skall ock underrättelse tillsändas styrelse
eller känd förvaltning för sådana i 2 § omförmälda företag, varom sökanden lämnat
uppgift eller förrättningsmannen eljest må äga kännedom.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

Varder sakägare, som ovan nämnts, för förrättningsmannen känd först efter
underrättelsernas utsändande, skall förrättningsmannen ofördröjligen på förutnämnda
sätt lämna honom underrättelse om förrättningen eller om visst sammanträde.
Befinnes underrättelse, som blivit å posten avlämnad, hava försetts med
oriktig adress och vinnes upplysning om mottagarens rätta adress, eller finnes
sakägare, till vilken underrättelse efter ty ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts,
vare lag samma. Ej må dock förrättningens företagande och avslutande
uppehållas av anledning, som nu sagts.

över avsända underrättelser skall förrättningsmannen upprätta förteckning
med angivande av avsändningsdagen. Förteckningen, som skall av förrättningsmannen
underskrivas och biläggas förrättningshandlingarna, utgöre, där ej av eljest
föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, bevis att den angivna
dagen underrättelser avsänts under de i förteckningen upptagna adresser.

9 §•

Förrättningsman åtnjute det skydd och vare underkastad det ansvar, som
i lag stadgas beträffande tjänsteman.

10 §.

Kommer ej förrättningsman tillstädes
å den för sammanträde utsatta tid,
och infinner han sig ej heller inom tre timmar
därefter; då må de, som tillstädeskommit,
åtskiljas. Utebliver god man,
kalle förrättningsmannen genast i hans
ställe annan god man, förfaren i skogsbruk
och flottning eller i jordbruk, allt
efter den särskilda sakkunskap den uteblivne
ägt.

Synemän, som utan skälig orsak
utebliver från sammanträde, ersätte all
skada och olägenhet, som därav uppstår;
förrättningsman ansvare därjämte
såsom för tjänstefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt
ombuds eller ortsombuds uteblivande
från sammanträde må ej hindra förrättningens
fortgång.

10 §.

Kommer ej förrättningsman tillstädes
å den för sammanträde utsatta tid, och
infinner han sig ej heller inom tre timmar
därefter; då må de, som tillstädeskommit,
åtskiljas. Utebliver god man,
kalle förrättningsmannen genast i hans
ställe annan god man, förfaren i flottning,
jordbruk eller skogsbruk, allt efter
den särskilda sakkunskap den uteblivne
ägt.

Synemän, som utan skälig orsak
utebliver från sammanträde, ersätte all
skada och olägenhet, som därav uppstår;
förrättningsman ansvare därjämte
såsom för tjänstefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt
ombuds eller ortsombuds uteblivande
från sammanträde må ej hindra förrättningens
fortgång.

11 §•

Vill sökanden återkalla ansökningen i dess helhet eller beträffande viss del
av vattenområdet, göre det skriftligen hos förrättningsmannen, innan förrättningen

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

avslutas. Har återkallelse skett, läte förrättningsmannen, dör ej annan inträder
som sökande, tillsvidare inställa förrättningen eller den del därav, som av åierkallelsen
beröres, samt anmäle förhållandet hos Konungens befallningshavande,
som. där ej kronan var sökande, bär att inhämta besked, huruvida kronan vill
fullfölja ansökningen. Varder ej ansökningen inom två månader fullföljd av
kronan eller annan, vare frågan förfallen; och åligge förrättningsmannen att
härom skyndsamt underlätta vatten rätt.-dorn aren. Fullföljes ansökningen, njute
den, som gjort återkallel-en, gottgöielse för förskjuten förrättningskostnad på sätt
om annan anläggningskostnads återgäldande är stadgat.

Aro sökandena flera och sker återkallelse av någon eller några av dem,
vare den eller de återstående fortfarande att anse såsom sökande.

12 §.

Mot synemän och sakkunnigt biträde enligt 3 § gälle dessa jäv: om han
själv eller någon, med vilken han är i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt
lag utgör jäv mot domare, eller någon, i vars enskilda tjänst han är anställd,
är sökande till förrättningen eller av företaget kan vänta synnerlig nytta eller genom
anläggning eller åtgärd för detsamma kan vänta skada eller intrång eller
vill vid förrättningen kräva skyddsåtgärd eller ersättning för flottningsskada;
om han är vederdeloman eller uppenbar ovän till sakägare, som nu sagts; eller
om han såsom domare deltagit i åtgärd eller beslut, som rör saken. Söker någon,
sedan ärendet anhäogiggjorts, sak med synemän eller sakkunnigt biträde eller
tillfogar honom något med ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom
jävig, det skall ej räknas för jäv.

Hänför sig jäv allenast till fråga om viss anläggning eller åtgärd eller
till fråga om ersättning för skada eller intrång å viss egendom, och är avgörandet
av sådan fråga icke av väsentlig betydelse för företaget i dess helhet, vare
synemän eller sakkunnigt biträde, mot vilken jävet förekommer, därav icke hindrad
att deltaga i förrättningen i övrigt.

13 §.

Menar sakägare, att synemän eller sakkunnigt biträde är jävig, anmäle
jävet vid det sammanträde, där han först är vid förrättningen tillstädes, eller, om
jävet hänför sig till viss fråga, som i 12 § andra stycket sägs, vid tillfälle då
sådan fråga först förekommer till behandling.

Ej må fråga om jäv senare väckas, utan så är att den omständighet, varå
jävet grundas, först efteråt tillkommit eller blivit sakägaren kunnig. 1 dylikt
fall skall jävet för att vinna beaktande framställas å det därefter infallande sammanträde,
där sakägaren först är närvarande.

14 §.

över jävsinvändning äge synemännen gemensamt besluta; finna de jävet
lagligen grundat, åligge förrättningsmannen att, om "han är jävig eller om sak Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 13

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kunnigt biträde eller god man är av jäv hindrad att vidare deltaga i förrättningen,
anmäla det hos Konungens befallningshavande, som förordnar annan i
den jävades ställe.

År jäv mot sakkunnigt biträde eller mot god man av beskaffenhet, som i
12 § andra stycket omförmäles, äge förrättningsmannen, under iakttagande av
vad i 10 § första stycket för där avsett fäll stadgats, i den jävades ställe kalla
annan att i den utsträckning jävsanledningen påkallar deltaga i förrättningen.

Beslut, varigenom jävsinvändning varder gillad, skall ej medföra någon verkan
till rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan
invändningen gjordes.

Ogillas jävsinvändning, må däröver anförda besvär ej utgöra hinder för
förrättningens fortgång.

15 §.

Synemännen må ej inlåta sig i prövning, huruvida vattenverk eller annan
anläggning, om vars ändring eller utrivning fråga väckes, lagligen tillkommit eller
är av laga beskaffenhet. Tvist härom föranlede ej uppehåll i förrättningen.

16 §•

Vid syneförrättningen böra synemännen, efter undersökning om vattenområdets
lämplighet för flottning, om strändernas odlingsgrad och om beskaffenheten
av befintliga vattenverk, fisken, broar och andra inrättningar, tillse å ena
sidan huruvida med hänsyn till påräknad virkestillgång och övriga omständigheter
vattenområdets upplåtande till allmän flottled är av nöden och kan medföra
väsentligt gagn för orten eller eljest lända till nytta för det allmänna, samt
å andra sidan huruvida genom sådant upplåtande väsentlig olägenhet kan uppstå,
så ock huru ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet
för strandägare eller annan, vars rätt är i fråga.

17 §.

I fråga om sättet och villkoren för flottledens ordnande och begagnande
åligger det synemännen att förebringa nödig utredning och därvid särskilt tillse:

1. huruvida den föreslagna leden lämpligen bör bilda en självständig flottled
eller ingå som del i annan, förut befintlig allmän flottled, så ock vilken utsträckning
uppåt och nedåt lämpligen bör givas åt densamma för tillgodoseende
av ledens ändamål;

2. vilka föreskrifter böra, där flottningen kan inverka störande på vattenområdets
nyttjande såsom farled, givas för fredande därav, såsom att lärled och
flottled å vissa ställen skiljas genom bommar, att flottningen någonstädes inskränkes
till viss tid av dygnet, att virket i farleden insläppes med vissa försiktighetsmått
eller, där så anses oundgängligen nödigt, framföres i ringbom eller sammanlagt
i flottar eller att, där bomledning tvärs över farleden anses behövlig,

Andra lagutskottet» utlåtande. Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslug.)

(Uiskottets förslag.)

särskild vakthållning eller andra lämpliga åtgärder för ledningens skyndsamma
öppnande anordnas;

3. vilka åtgärder eller föreskrifter kunna anses nödiga till fredande av
allmän färjtrafik så ock till betryggande för strandägare och närboende av nödig
samfärdsel stränderna mellan och långs efter dem, även där allmän farled ej
linnes;

4. huruvida med hänsyn till befarad
skada eller olägenhet för fiske
eller stränder erfordras, att flottningen
i hela flottleden eller någon del därav
inskränkes till viss tid av året, samt
huruvida för vidtagande av åtgärder
till fiskets bevarande Särskild avgift
bör åläggas de flottande;

4. huruvida med hänsyn till befarad
skada eller olägenhet för fiske
eller stränder erfordras, att flottningen
i hela flottleden eller någon del därav
inskränkes till viss tid av året eller särskilda
anordningar till fiskets skyddande
vidtagas, samt huruvida för åtgärder
till fiskets bevarande särskild avgift bör
åläggas de flottande;

5. huruvida med hänsyn till vattenområdets beskaffenhet, där förekommande
fiske och andra på frågan inverkande förhållanden föreskrift bör meddelas om
skyldighet för de flottande att låta avbarka virke, innan det i flottleden utlägges;

6. vilka byggnader, åtgärder eller föreskrifter i övrigt kunna anses nödiga
för att emot skada och intrång skydda stränder, broar, färjor, vatten- och
fiskeverk eller annan egendom;

7. vilka särskilda bestämmelser erfordras i fråga om vattentillgångens
fördelning emellan flottningen och vattenverk ävensom i övrigt angående vattenhöjdens
reglering efter visst märke eller annorledes och om uppdämt vattens framsläppande; 8.

varest och huru för flottledens ändamålsenliga ordnande eller för flottningens
underlättande strandröjning eller strömi ensning eller annan åtgärd till
strömbäddens reglerande må verkställas eller vilka anläggningar eller åtgärder i
övrigt böra för ändamålet utföras;

9. huruvida tillhandahållande av särskilda byggnader för flottningsarbetarnas
härbärgerande under flottningstiden finnes vara av nöden samt i sådant
fall varest sådana byggnader lämpligen böra uppföras och huru desamma med
hänsyn till yrkets behov och ortens förhållanden skäligen böra anordnas;

10. huruvida och varest vältplatser 10. huruvida och varest vältplatser

böra anordnas eller skiljeställe för flott- böra anordnas eller skiljeställen för flott -

godsets utsorterande bör anläggas och
huru därför erforderliga anstalter böra
inrättas, ävensom huruvida särskilt område
bör avsättas för utsorterat virkes
sammanläggande och förvarande i avbidan
på dess forslande från platsen;

godsets utsorterande böra anläggas och
huru därför erforderliga anstalter böra
inrättas, ävensom huruvida särskilt område
bör avsättas för utsorterat virkes
sammanläggande och förvarande i avbidan
på dess forslande från platsen.

räknas;

11. till huru stort belopp kostnaden för varje särskilt arbete bör be -

12. huruvida förut verkställda flottledsbyggnader eller andra för flottnings

100

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bedrivande avsedda arbeten »ro för flottleden nödiga eller nyttiga och i ty fall
med vilket belopp de böra jämlikt 6 kap. 7 § ersättas;

13. huruvida och i vad mån skada eller intrång å annans egendom orsakas
genom anläggningar eller åtgärder för flottleden;

14. huruvida till rättvis fördelning av flottleds- och underhållsutgifterna
leden bör indelas i flottledsdistrikt samt i sådant fall huru indelningen bör göras,
med iakttagande därav att åt distrikten icke gives ringare utsträckning än behovet
oundgängligen kräver samt att kostnaden för anläggning till gagn för flera
flottledsdistrikt varder i mån av båtnaden fördelad på samtliga dessa distrikt;

15. huru stor myckenhet flottgods kan inom varje flottledsdistrikt årligen
påräknas;

16. huruvida till rättvis fördelning av utflottnings-, inventarie- och förvaltningsutgifter
flottleden bör indelas i utflottningsdistrikt «amt i sådant fall huru
denna indelning bör göras;

17. huruvida med hänsyn till vattendrags och flottledsbyggnaders beskaffenhet
visst högsta mått bör fastställas för virke, som må i flottleden framföras;

18. huruvida det i allmänna flottningen ingående flottgodset skall framföras
gemensamt eller allmän bestämmelse bör meddelas om flottning utan sammanblandning
av skilda ägares flottgods;

19. inom vilken tid företaget skall vara slutfört.

18 §.

Skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän
flottled, skota synemännen uppskatta, ändå att yrkande därom ej göres. Om ersättning
för utmål, som i 6 kap. 6 § sägs, vare tag samma.

Äskar någon, som kan vänta skada eller intrång i följd av flottningen,
att ersättning därför, efter ty i 6 kap. 5 § andra stycket sägs, bestämmes i flottledsmålet,
åligge synemännen att verkställa uppskattning jämväl av sådan ersättning,
där skadan eller intrånget anses kunna beräknas på förhand.

Vill sakägare fordra ersättning eller påyrka särskilda anordningar eller
föreskrifter till förebyggande eller minskande av skada eller intrång, bör yrkandet
framställas sist vid sammanträdet för den sträcka av flottleden, där skada
eller intrång är att förvänta eller avsedda anordningar böra vidtagas.

19 §•

Vid syneförrättningen böra synemännen jämväl utreda:

1. efter vilka allmänna grunder särskilda stag av flottgods böra jämlikt
29 § tagen om flottning i allmän flottled med varandra jämföras vid kostnaders
fördelning;

. 2. inom vilken tid och mot vilken ränta jämlikt 30 § i nämnda tag anläggningskostnaderna
böra med hänsyn till den inom varje flottledsdistrikt beräknade
virkestillgangen återgäldas till anläggare eller annan, som njuter anläggare^
rätt, och huru med ledning av nämnda omständigheter taxa för flottledsovgifter
bör uppgöras.

Andra lagutskottet* utlåtande AV 18.

101

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

20 §.

Skall ersättning utgå för vattenkraft, som till följd av företaget går förlorad,
skola synemännen bestämma sådan ersättning i penningar, ändå att från
någondera sidan yrkas, att den skall utgå genom tillhandahållande av kraft jämlikt
de i 9 kap. därför givna regler; och varde hänvisning lämnad den, som äskar
kraftöverföring, att föra talan därom hos vattendomstolen inom tid och på sätt,
som finnes bestämd för talan mot synemännens utlåtande i övrigt.

21 §•

Vilja sakägare träffa överenskommelse i fråga om ersättning eller annat,
skall särskild avhandling därom upprättas, av vederbörande underskrivas samt,
där ei synemännen finna överenskommelsen innehålla villkor, som är oförenligt
med flottledens intresse eller länder de flottande till men, förses med intyg om
synemännens godkännande; och varde därefter sådan överenskommelse bindande
såväl för de flottande som för dem, som slutit överenskommelsen, och deras rättsinnehavare.

Rör överenskommelsen fastighet, tillhörig kronan eller allmän anstalt, skall
den i avseende å kronans eller anstaltens rätt ej gälla, med mindre den godkännes
av vederbörande myndighet.

22 §.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till synemännen på
anmodan uppgiva nyttjanderättshavare, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter
han det, och uppstår skada för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom
därom, att företaget angår fastigheten, skall ägaren, där han visas hava ägt dylik
kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös.

23 §.

Tvistas om fastighet, som företaget angår, vare den av de tvistande, som
med äganderättsanspråk innehar fastigheten, berättigad att med laga verkan tala
och svara för densamma, till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren ingått, eller

annan i ärendet vidtagen, för denne
ning underrättelse om för)ättningen blivit
till nye ägaren ej erforderlig.

24 §.

Stanna synemännen i olika meningar,
da beslut eller utlåtande skall av
dem meddelas, gånge efter vad de flesta
säga. Har var sin mening och kan ej
jämkning ske, galle den mening, som.
förrättningsmannen biträder.

tnde åtgärd. Har i förut angiven ordförre
ägaren tillsänd, vare underrättelse

24 §.

Stanna synemännen i olika meningar,
då beslut eller utlåtande skall av
dem meddelas, gånge efter vad de flesta
säga. Har var sin mening och kan ej
jämkning ske, galle förrättningsmannens
mening.

102

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

25 §.

Förrättningsmannen åligge att vid alla under syneförrättningen förefallande
sammanträden föra protokoll, varuti paragraferna numreras i ordningsföljd
för hela förrättningen. I protokollet böra noggrant antecknas alla under förrättningen
gjorda iakttagelser och på saken inverkande omständigheter samt yrkanden
och upplysningar av sakägare och andra så ock verkställda uppskattningar och i
övrigt allt, som för sakens slutliga bedömande är av nöden; och varde tillika
därvid fogade alla under förrättningen slutna överenskommelser och andra till
synemännen ingivna handlingar.

26 §.

Sedan erforderliga sammanträden hållits
och alla vid förrättningen förefallande
frågor blivit utredda, upprätte synemännen
skyndsamt provisorisk längd,
upptagande dels de anläggningar och
åtgärder, vilka synas kunna ifrågakomma
för flottledens inrättande, med angivande
av de platser, där dessa tänkts
skola vidtagas, samt den egendom, som
för sådant ändamål behöver tagas i anspråk,
dels ock den ersättning för skada
och intrång, som enligt skedd uppskattning
synes böra utgå till vederbörande
sakägare.

Denna längd skall av förrättningsmannen
så snart ske kan i bestyrkt
avskrift jämte meddelande om förrättningsmannens
adress överlämnas till en
eller flera i orten boende, pålitliga personer,
minst en inom varje tingslag,
men i Norrbottens och Västerbottens
läns lappmarker minst en inom varje
församling, vilka enligt tillkännagivande
vid sammanträdena inom varje sådant
område av synemännen utsetts att
mottaga handlingarna i målet och hålla
dem tillgängliga. Om längdens framläggande
och platsen för dess tillhandahållande
så ock om vad sakägare jämlikt
27 § har att iakttaga för sin talans
bevakande skall kungörelse införas i en
eller flera ortstidningar, och vare den
därefter under trettio dagar hos de ut -

26 §.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

103

(Kungl. Muy.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sedda personerna tillgänglig för en var, kungörelsen varit i tidning senast införd,
som åstundar taga del därav. hos de utsedda personerna tillgänglig

för en var, som åstundar taga del därav

27 §.

Under den för längdens granskning i 26 § bestämda tid äga de, som anse
att genom föreslagen anläggning eller åtgärd skada eller intrång kan dem tillskyndas,
så ock andra, vilkas rätt kan vara av företaget beroende, till förrättningsmannen
ingiva eller i betalt brev med posten insända de erinringar, de
kunna önska framställa.

28 §.

Efter utgången av den för erinringars avlämnande föreskrivna tid och sedan
den ytterligare utredning i ärendet ombesörjts, som av inkomna erinringar
må föranledas, give synetnännen j)å grund av vad sålunda och förut i ärendet
förekommit ^ snarast möjligt skriftligt utlåtande och hålle det för sakägarna tillgängligt
på tid och plats, varom det åligger förrättningsmannen att meddela besked
medelst kungörelse i den ordning, som i 6 § första stycket sägs.

Då utlåtande sålunda gives, erfordras ej att synemännen äro samlade.

29 §.

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen,
rörande de i 16, 17 och 18 §§ omförmälta frågor med tillkännagivande, vid vilken
vattendomstol talan mot förrättningen i dessa delar må föras samt vad enligt
11 kap. 85 § bör iakttagas för sådan talans bevarande, så ock därom att utlåtandet
skall underställas vattendomstolens prövning.

Vid utlåtandet loge synemännen förslag till erforderliga bestämmelser rörande
de i 19 § omförmälta frågor med underrättelse, huru ärendet i dessa delar
kommer att jämlikt 14 § lagen om flottning i allmän flottled vidare behandlas
och vad sakägare därvid bör iakttaga för talans bevakande.

Sist förklare synemännen förrättningen avslutad.

Avskrift av utlåtandet och av nyssnämnda förslag skall genast tillhandahållas
sökanden så ock avsändas till den eller de enligt 26 § utsedda personer,
och skall besked härom lämnas i den kungörelse, som utfärdas.

30 §.

För förrättning, varom nu är fråga,
njute synemännen gottgörelse i enlighet
med vad särskilt är stadgat. Angående
beloppet av den ersättning, som tillkommer
sakkunnigt biträde, varom i
3 § förmäles, beslute synemännen. Kostnad,
som nu sagts, så ock kostnad för

30 §.

För förrättning, varom nu är fråga,
njute synemännen gottgörelse i enlighet
med vad särskilt är stadgat. Angående
beloppet av den ersättning, som tillkommer
sakkunnigt biträde, varom i 3 §
förmäles, beslute synemännen. Kostnad,
som nu sagts, så ock kostnad för kun -

104

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

kungörelser och underrättelser eller annat,
som för syneförrättningen är av
nöden, skall genast förskjutas av sökanden
eller, där flera äro sökande, av
den bland dem, som gälda gitter.

Kostnad för skogs- och fiskeritjänstemans,
annat allmänt ombuds samt ortsombuds
närvaro vid syneförrättningen
så ock kostnad för av skogstjänsteman
verkställd utredning angående skogstillgången
skall gäldas av allmänna
medel.

Sakägare njute ej ersättning för sin
talans bevakande vid syneförrättningen.

(Utskottets förslag.)

görelser och underrättelser eller annat,
som för syneförrättningen är av nöden,
skall genast förskjutas av sökanden eller,
där liera äro sökande, av den bland
dem, som gälda gitter.

Sakägare njute ej ersättning för sin
talans bevakande via syneförrättningen.

31 §•

Vad ovan stadgats i fråga om syneförrättning för inrättande av allmän
flottled skall i tillämpliga delar gälla jämväl sådant ärende rörande allmän flottleds
utvidgande eller förbättrande, som enligt 6 kap. 21 § bör i enahanda ordning
handläggas.

Om syneförrättning rörande företag enligt 7 kap.

32 §.

Angående syneförrättning, som avser dikning eller annat avledande av vatten
för torrläggning av mark, galle vad därom finnes eller kan varda särskilt
stadgat.

11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

117 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. ansökningsmål:

1. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under vilka
villkor byggande i vatten må ske;

2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda lagrum
av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

105

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads
laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av bestämmelser
rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om rätt att utriva byggnad i vatten;

6. ansökan om prövning jämlikt 3 kap. 11 § rörande sättet och villkoren
för verkställande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 §, så ock angående
delaktigheten i kostnaden för företaget;

7. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i vilken utsträckning
skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande
bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i åtnjutande av
kraft, som på grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas;

8. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 §;

9. ansökan om bestämmande av avgift enligt 4 kap. 14 §;

10. ansökan jämlikt 6 kap. 12 § om ändrade anordningar med avseende å
beslutade flottledsarbeten;

11. ansökan jämlikt 6 kap. 21 § om prövning, utan förutgången syneförrättning
enligt 10 kap., av fråga om anläggning eller åtgärd för befintlig allmän
flottleds utvidgande eller förbättrande eller om nya eller ändrade föreskrifter rörande
hushållningen med vatten eller annat för fiottningens underlättande eller
om bestämmelser rörande virkes barkning eller fiskeavgift;

12. ansökan jämlikt 6 kap. 27 § första stycket om avlysande av allmän
flottled;

13. ansökan jämlikt 6 kap. 28 § om tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning; 14.

ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande
enligt denna lag lämnats;

15. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet till en
annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för förlorad vattenkraft.

B. stämningsmål:

16. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad i
vatten för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande annorledes i
industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens framkomst, för bevattning
eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 § andra stycket, eller för järnvägsbro
eller allmän vägbro, såframt talan grundas därå, att byggnaden icke tillkommit
i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet;

17. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad i vatten,
som under 16 sägs;

18. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats i strid
mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i sammanhang med
arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet i 2 kap. 20 § tredje
stycket underlåtit att söka vattendomstolens godkännande av verkställd ändring
å dylik byggnad;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 14

106

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

19. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten, vartill
vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande hushållningen
med vattnet vid sådan byggnad;

20. talan, beträffande andra företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda,
om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller framsläppande av
vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap. 31 §
andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter eller ändrande av förut
givna sådana i fråga om annan tillhörig byggnad i vatten;

21. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla sådan
byggnad i vatten, som under 16 sägs, brister i fullgörande av denna skyldighet,
eller därå, att någon utan erhållet medgivande, där sådant erfordras, utriver
dylik byggnad;

22 talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 23 §
om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller om fortsatt tillgodogörande
av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning därför, jämlikt
2 kap. 10 § om bestämmande av fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 § om rätt till
intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna
annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt till
utmål å annans fastighet;

23. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål om tilllämpning
av stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

24. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för ägare av strömfall att deltaga
i kostnad för vattenreglering och om beräkning av den kostnad, vari strömfailsägare
har att taga del;

25. talan jämlikt 3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av vattenreglering
tillskyndats båtnad i annat hänseende än såsom ägare av strömfall, att lämna
bidrag till företaget;

26. talan beträffande allmän flottled
om vidtagande av sådana anordningar
eller åtgärder eller meddelande av sådana
föreskrifter, som i 6 kap. 17 eller
13 § sägs;

26. talan beträffande allmän flottled
om vidtagande av sådana anordningar
eller åtgärder eller meddelande av sådana
föreskrifter, som i 6 kap. 17 §
första stycket eller 18 § sägs;

27. talan om borttagande eller ändrande av anläggning eller om rättelse i
åtgärd, som skett för allmän flottled, såframt talan grundas därå, att anläggningen
eller åtgärden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet,
så ock talan om ansvar för vidtagande av dylik anläggning eller åtgärd eller för
olovligt hushållande med eller framsläppande av vattnet i allmän flottled;

28. talan jämlikt 6 kap. 13 § första stycket om förverkande av rätten till
flottled sarbetes vidare utförande;

29. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om öndrade föreskrifter rörande
kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft, samt om ändring
i vad förut bestämts angående uttagningskostnadens stor ek och dess gäldande,
så ock talan om förnyad prövning av sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles
i 9 kap. 23 §;

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

107

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

30. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i 9 kap.
31 § förmäles;

31. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller om böjning
eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

32. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft,
som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag gått förlustig;

33. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför fast egendom
häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån förlorad vattenkraft
eller för skada eller intrång därå;

34. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom, som
på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

C. besvärsmål:

35. besvär mot synemäns beslut, varigenom vid syneförrättning enligt 10
kap. jävsinvändning ogillats, ävensom klagan över synemäns åtgöranden i fall,
då utlåtande ej underställes.

D. underställningsmål:

36. underställning av samt besvär mot utlåtande vid syneförrättning enligt
10 kap.

Där i denna lag finnes föreskrivet, att vad i något av de här ovan åberopade
lagrum stadgas skall äga tillämpning å annat fall än som avses i samma
lagrum, skall ock talan, som rör sådan tillämpning, hänföras till vattenmål.

18 §.

Är i mål, som avses i 17 §, fråga om byggnad i vatten, utom för annat
ändamål, jämväl för allmän farleds räkning eller för torrläggning av mark, vare
målet ändock att hänföra till vattenmål, såframt ej byggnaden verkställts eller
skall verkställas huvudsakligen för farledens räkning eller för marks torrläggning.

Har vattendomstol till prövning upptagit mål, som rör farled eller marks
torrläggning, må ej målet upptagas till behandling av annan myndighet, där ej
högre rätt, dit frågan om vattendomstolens behörighet i laga ordning dragits,
förklarat målet ej vara att hänföra till vattenmål.

21 §.

Finnes vid allmän domstol anhängiggjord talan, som ej enligt 17 § är att
hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat ämne, angå fråga av
avsevärd betydelse för vattenförhållandena, äge, på hemställan av den allmänna
domstolen, vederbörande vattendomstol förordna om målets upptagande därstädes.
Meddelas sådant förordnande, hänvise den allmänna domstolen målet till fortsatt
handläggning och avdömande vid vattendomstolen, och varde målet räknat som
vattenmål. Har vattendomstol meddelat beslut i anledning av hemställan, som
nu sagts, skall vid det beslut förbliva.

108

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

(Kung! Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande
eller ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 § 16 och 27, förrän
målet blivit vid underrätten avgjort visar, att han hos vederbörande vattendomstol
gjort ansökan om sådan prövning beträffande byggnaden, som i 17 § 3 sägs, skall,
såframt ej frågan rör tvist om äganderätt till fastighet eller omfattningen av
fastighets ägoområde, den allmänna underrätten hänvisa det där anhängiga målet
till handläggning och avdömande vid vattendomstolen i sammanhang med ansökningsmålet.
Varder den hos vattendomstolen gjorda ansökningen avvisad eller
återkallas densamma eller förklaras den hava förfallit, skall på anmälan av någondera
parten den allmänna underrätten ånyo upptaga det där anhängiggjorda
målet och detsamma slutligen avdöma.

25 §.

Har i vattenmål, förrän målet företagits till handläggning vid sammanträde
med vattendomstolen, sökande, kärande eller klagande återkallat sin talan
eller denna förklarats förfallen, och vill motpart yrka ersättning för sina kostnader
å målet, skall sådant yrkande anhängiggöras vid allmän domstol.

Om förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—15 sägs, skall göras skriftligen och ingivas till
vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall föreskrivet.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt 17 § 1 skall vara åtföljd av de ritningar jämte
beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar, vilka erfordras
för bedömande av det tillärnnade företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar.
Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas den eller de fastigheter,
vara byggandet skall ske eller vilka företaget eljest efter ty i 14 kap. 4 §
sägs angår, vederbörande ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist
samt de ersättningsbelopp sökanden förmenar böra till följd av företaget utgå till
dylik fastighetsägare eller andra. År fråga om utförande av byggnad för vattens
tillgodogörande, skall uppgift lämnas å det område, med vilket, enligt sökandens
åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden
förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft värde därjämte
storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas genom
anläggningen, uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4 och 6 skall vad i första stycket
stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 inom. Ansökan, som i 17 § 5 och 13 sägs, skall vara åtföljd av den
beskrivning å byggnadens eller anläggningens läge och beskaffenhet samt inne -

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

109

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hålla de upplysningar i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna utav
byggnadens utrivande eller anläggningens bortskaffande.

3 mom. I ansökan jämlikt 17 § 10 och 11 skall uppgivas, såvitt möjligt,
vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må
angå samt, då ansökningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å
vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört, så ock beträffande egendom,
som nu nämnts, ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist.

4 mom. Dä ansökan göres enligt 17 § 15, skall sökanden förete bevis därom,
huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd kraft skäll överflyttas,
är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser, som i ärendet
må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen skall därjämte innehålla
uppgift å den plats, dit kraften önskas för framtiden överförd, samt vara åtföljd
av plan för den erforderliga ledningens sträckning.

29 §■

I mål, som i 27 § 1, 2 och 3 mom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar
ingivas i fem samt i övriga ansökningsmål i tre exemplar. Är fråga om företag,
som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, skall efter vattenrätt.
-domarens beprövande ytterligare ett eller flera exemplar ingivas.

Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar, eller finner
vattenrättsdomaren handlingarna eljest i något avseende ofullständiga, förelägge
han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras, vid äventyr, om det
försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

30 §.

Avses med ansökan enligt 17 § 1, 2 eller 11 ändring av befintlig anläggning
i vatten, må, där ej enligt denna eller äldre lag medgivande erhållits till
anläggningen i dess skick före vidtagande av den ändring, varom fråga är, eller
jämlikt 12 kap. 11 t? första stycket ägarens rätt att bibehålla anläggningen är
fri från klander, ansökningen icke upptagas, med mindre jämväl prövning av anlfiggningegs
laglighet påkallas.

31 §.

Finner vattenrättsdomaren, innan kungörelse utfärdas, som i 32 eller 61 §
sägs, ingiven ansökan vara av beskaffenhet, att det uppenbarligen icke tillkommer
vattendomstolen att upptaga densamma, eller möter mot dess upptagande hinder,
varom i 30 § förmäles, varde ansökningen av vattenrättsdomaren avvisad.

Där ansökningen, efter tv i 29 § eller i förevarande § sägs, av vattenrättsdomaren
förklaras förfallen eller avvisas, skall bevis därom med de skäl, varå
beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen.

32 §.

Äro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad därutinnan brister
inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdomaren skyndsamt inhämta nödiga

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

upplysningar för bestämmande av det eller de ställen, där handlingarna efter ty
nedan sägs skola hållas för parterna tillgängliga, samt därefter om ansökningen
utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla
dels tillkännagivande:

att, intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett exemplar av ansökningshandlingarna
skall för dem, som önska taga del därav, finnas tillgängligt å viss
för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal befattningshavare eller
pålitlig enskild person eller, där ansökningen angår företag, som berör två eller
liera län eller eljest ett vidsträckt område, å flera dylika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i 39 § förmäles,
eller sådant utlåtande, som i 45 § sägs, jämväl dessa handlingar skola
hållas tillgängliga på förut angivna ställe eller ställen;

att även vattendomstolens utslag i målet skall därstädes i avskrift vara för
parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna, under det målet är anhängigt
vid vattendomstolen, skola, där de icke röra allenast sökanden eller ock
särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro riktade, ske på det sätt, att de
genom vattenrättsdomarens försorg införas i viss eller vissa tidningar inom orten
och hållas tillgängliga så som nyss är sagt;

dels ock erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om den tid,
inom vilken erinringar enligt 38 § skola ingivas.

I mål, som avses i 17 § 1—9, 13 och 15, skola i kungörelsen de fastigheter,
som saken förmenas angå, namngivas eller, i den mån det kan ske på oförtydbart
sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning, varjämte,
där sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan tillhörig
vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas. I mål, som avses i 17 § 10 och 11,
skall i kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad
försedda fisken saken må angå, så ock, då ansökningen avser utförande eller
godkännande av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av samfällt strömfall så,
som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbjudan till övriga delägare att deltaga i företaget,
skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda förhållande, jämväl intagas
föreläggande för delägare, som vill begagna sig av inbjudningen, att tillkännagiva
detta i den ordning och inom den tid, som är förelagd lör bestridande av
ansökningen eller framställande av invändningar i fråga om företaget, vid äventyr
att den, som underlåter detta, skall hava försuttit sin rätt att bliva delaktig i
företaget.

Om kungörelsens innehåll i fall, som avses i 61 § första stycket, galle vad
där finnes stadgat.

Är fråga om ansökan, varom i 17 § 10 och 14 förmäles, skall kungörelse
enligt denna t? eller 61 § första stycket utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren
prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för
vattendomstolens sammanträde sist å tjuguförsta dagen förut kungöras på sätt i
33 § första stycket sägs.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

111

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Huruledes mål rörande företag enligt
6 kap. må i visst fall kunna behandlas
utan förutgången kungörelse,därom stadgas
i 61 § andra stycket.

(Utskottets förslag.)

Huruledes mål i visst fall må kunna
behandlas utan förutgången kungörelse,
därom stadgas i 61 § andra stycket.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg dels
för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas, i mal, som i 17 § 1—9
samt 13 och 15 avses, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där fastigheter,
som saken förmenas angå, äro belägna, i mål, som avses i 17 § 10, 11
och 12, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där den del av flottleden,
varom fråga är, framgår, samt i mål, som avses i 17 § 14, till pastorsämbetet i
den eller de församlingar, i vilka ansökan om företaget förut kungjorts, dels ock
inom tio dagar införas i en eller flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna.
Ett exemplar av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna
ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen
angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om ansökan
enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 6, 10 eller 11, utan dröjsmål i betalt öppet brev eller brevkort
å posten avlämna underrättelse om kungörelsens utfärdande, om det eller de ställen,
varest handlingarna i målet hållas för parterna tillgängliga, samt om den för
erinringars avgivande bestämda tiden till envar i ansökningen uppgiven eller eljest
för honom känd ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de
kända nyttjanderättshavare, vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall
adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap vinnes om
annan adress inom landet för mottagaren. Varder efter ty i 37 § sägs sökanden
ålagt att delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras ej underrättelse, som nu
sagts, till sådan sakägare.

Där sakägare, som i andra stycket sägs, varder för vattenrättsdomaren känd
först efter underrättelsernas utsändande, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen på
ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse om målet så ock om vad
han för sin rätts bevakande må hava att iakttaga. Befinnes underrättelse, som
blivit å posten avlämnad, hava försetts med oriktig adress, och vinnes upplysning
om mottagarens rätta adress, eller finnes sakägare, till vilken underrättelse efter
ty ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock målets
handläggning och avgörande uppehällas av anledning, som nu sagts.

År jord eller annan fast egendom, som saken angär, samfälld för helt skifteslag
eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse, varom ovan förmäles,
till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen. Finnes för denna
känd styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt undei rättad.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen uppgiva innehavare av nyttjanderätt till fastigheten,
där denåes lätt beröres av saken. Underlåter han det, och uppstår skada
för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom därom, att företaget eller åtgär -

112

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

den angår fastigheten, skall ägaren, där han visas hava ägt dylik kännedom, hålla
nyttjanderättshavaren skadeslös. Erinran härom varde införd i den kallelse, som
enligt denna § tillsändes fastighetens ägare. .

35 §.

1 mom. Där fråga är om ansökan, varom i 17 § 1—6 förmäles, skall vattenrättsdomaren
utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att, där det prövas nödigt, föra
talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kunna vara i fråga.

Föres efter ty nu sagts talan i målet av allmänt ombud, åligge ombudet
att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i saken, med kostnadsfria råd
angående bevakandet av deras rätt. Menar part, att på grund av företagets om*
fattning eller eljest åliggande av nu nämnd art bör uppdragas åt annan än allmänt
ombud, göre anmälan därom hos Konungens befallningshavande i det län,
inom vilket det företag eller den åtgärd ansökningen avser huvudsakligen skall
verkställas; och må Konungens befallningshavande, där så prövas erforderligt för
tillvaratagande av sakägarnas rätt, förordna särskild person att på sätt nyss
nämnts biträda dem.

Om allmänt ombuds eller sålunda förordnat biträdes namn och hemvist
skall så snart ske kan underrättelse meddelas vattenrättsdomaren, som har att i
den för kallelser till parterna stadgade ordning bringa underrättelsen till parternas
kännedom.

2 mom. Finnes i andra mål, än som i 1 mom. avses, nödigt att ombud förordnas
till bevakande av det allmännas rätt, anmäle vattenrättsdomaren förhållandet
hos Konungens befallningshavande, som har att ofördröjligen utse allmänt
ombud eller, där talan skall bevakas av annan myndighet, överlämna underrättelsen
till den myndighet.

36 §.

I mål, som avses i 27 § 1 mom., skall ett exemplar av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen utan dröjsmål av vattenrättsdomaren översändas till lantbruksstyrelsen.
Finner denna uppenbart, att fiskens upp- och nedgång eller
eljest fiskeriintresse icke kan röna inverkan av det företag, varom fråga är, skall
meddelande härom skyndsamt lämnas vattenrättsdomaren; i annat fall förordna
styrelsen fiskeritjänsteman att inom den för erinringars framställande bestämda
tid till vattenrättsdomaren avgiva yttrande, huruvida fiskerinäring av betydenhet
kan genom företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskilda åtgärder
utöver vad sökanden må hax7a föreslagit kunna erfordras till skydd för
fisket. Då meddelande av lantbruksstyrelsen, som nyss nämnts, eller yttrande av
fiskeri tjänstemannen avgives, skola ansökningshandlingarna återställas till vattenrättsdomaren.

Vad nu sagts galle ock beträffande mål enligt 27 § 2 och 3 mom., såframt
ej ansökningen angår fråga, varav fisket uppenbarligen icke kan röna inverkan.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

113

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning å
platsen äger ruin, ankomme på vattenrättsdoinaren att efter inkommen anmälan
därom uppdraga åt den av lantbruksstyrelsen förordnade eller ock annan av styrelsen
föreslagen fiskeritjänsteman att åt vattendomstolen verkställa undersökning
och avgiva utlåtande, som i 45 § sägs.

37 §•

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som i varje fäll föreskrives, och vid äventyr, som
nedan sägs, till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att kungörelsen delgivits anläggningens
ägare eller styrelsen för densamma på sätt, som för delgivande av stämning
är stadgat. Lag samma vare beträffande känd förvaltning eller styrelse för
annan allmän farled, vattenregleringsföretag eller fiottningsstyrelse för allmän
flottled eller syssloman för vattenavledningsföretag, där det företag, varom i
målet är fråga, berör led eller företag, som nu nämnts.

Är fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av annan tillgodogjord
vattenkraft, förelägges sökanden enahanda delgivningsskyldighet med ägaren
av den anläggning, där kratten tillgodogöres. Varder denne vid delgivningsförsök
å särskilda dagar ej anträffad i sitt hemvist, må kungörelsen med samma verkan
delgivas föreståndaren för kraftanläggningen eller, där föreståndare ej finnes eller
ej vid särskilda delgivningsförsök anträffas, fästas å lämplig plats vid anläggningen.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 15 avses, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan
stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av det
strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tiilhandahålles. Vad nu sagts
äge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 7, 8 eller 9.

Försummar sökanden vad enligt denna § förelägges honom, skall ansökningen
av vattenrättsdomaren förklaras förfallen; och varde bevis därom med de
skal, varå beslutet grundas, tecknat å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande
om beslutet skall lämnas parterna i den för kallelser till dem stadgade
ordning.

44 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper,
som icke annorledes äro för vattendomstolen tillgängliga, må vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen till biträde åt domstolen tillkalla i sådant ämne sakkunnig
person.

Mot sakkunnigt biträde, som nu sagts, galle de jäv, som efter ty förut
stadgats gälla mot ledamot i vattendomstolen; dock må den omständigheten att
fiskeritjänsteman i målet avgivit yttrande enligt 36 § icke utgöra binder för honom
att vara sakkunnigt biträde i samma mål.

I fråga om tiden för framställande av jäv mot sakkunnigt biträde skall
vad i 52 § finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (AV 18.) 15

114

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

45 §.

1 mom. Erfordras för bedömande av målet särskild teknisk utredning eller
vidlyftigare värdering, uppdrage vattenrättsdomaren, där sådant finnes lämpligt,
åt biträde, som i 44 § sägs, eller ock åt annan sakkunnig person att efter förberedande
undersökning avgiva utlåtande i målet. Tarvas utredning av mer än
en person, varde uppdraget lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts, skall hållas så snart ske kan. Om tiden
för dess företagande skall meddelande lämnas vattenrättsdomaren, som i den för
kallelser till parterna bestämda ordning underrättar dem därom. Sedan undersökningen
bragts till slut, skall utlåtandet utan dröjsmål översändas till vattenrättsdomaren
och av honom hållas för parterna tillgängligt å förut kungjorda
ställe eller ställen. Förordas i något hänseende andra tekniska anordningar eller
andra regler för hushållningen med vattnet än sökanden må hava föreslagit, skall
utlåtandet hållas tillgängligt under minst fjorton dagar före vattendomstolens
sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga åt
vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen
eller eu av dem, verkställa undersökning å stället. I enklare
fall må sådant uppdrag kunna lämnas åt vattenrättsnämndemännen eller en
av dem.

Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela parterna
underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning. Protokoll över
undersökningen skall föras av den vattenrättsdomaren därtill förordnat och sedermera
tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökning sker allenast såsom förberedelse
för domstolens sammanträde till syn på stället, vare dock underrättelse
och protokoll, som nu nämnts, ej av nöden.

3 mani. Där vid undersökning enligt denna § i mål rörande vattenreglering,
som avses i 3 kap. 1 §, en eller flera strömfällsägare vilja förena sig med
sökanden om företaget eller yrka, att till vinnande av ökad båtnad däråt gives
större omfattning än sökanden äskat, göre det skriftligen; och varde kaudlingeu
vitsordad medelst undersökningsförrättarens påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

46 §.

I mål, som i 17 § 11 omförmäles, må vattenrättsdomaren, där sökanden
därom anhåller och ärendet finnes brådskande, medgiva vidtagande av erforderliga
provisoriska åtgärder. Oinfattar sådan åtgärd vidlyftigare arbete eller är
avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt därav att befara, må sådant förordnande
av vattenrättsdomaren lämnas, allenast såframt sökanden hos Konungens
befallningshavande ställer pant eller borgen för skadestånd, som han kan kännas
skyldig utgiva till följd av arbetet i fråga.

Beslut, som nu sagts, må utan hinder av däröver anförda besvär lända till
efterrättelse, såframt ej vattendomstolen eller vattenöverdomstoien annorlunda förordnar.

Andra lagutskottets utlåtande AV 18.

115

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

50 §.

För målets prövning sammanträder vattendomstolen till syn på stället eller,
där målet kan piövas utan syn, å annan plats, som är för parterna välbelägen.

Tiden och stället för vattendomstolens sammanträde bestämmes av vattenrättsdomaren
och skall sist å fjortonde dagen före sammanträdet tillkännagivas
parterna i den för kallelser till dem bestämda ordning.

Har sökanden begärt syn på stället, och avser ej målet företag enligt 6
kap., må dess avdömande ej ske utan syn. Äskas i mål om byggnad för vattnets
tillgodogörande syn av någon, som förmenar sig lida skada av sådan
byggnad, vare lag samma, såframt ej syn finnes uppenbarligen icke vara erforderlig
för tillgodoseende av parternas rätt.

60 §.

Finner vattendomstolen anledning
antaga, att företag eller åtgärd, som i
målet avses, har vidsträcktare verkningar
än i ansökningen uppgivits, skall
tillfälle lämnas tillstädesvarande parter
att yttra sig däröver. Finnes antagandet
grundat,’ ålägge domstolen, ändå att särskilt
yrkande ej framställes, sökanden
att gälda den ökade ersättning, som
därav må föranledas.

I mål rörande företag enligt 6 kap.
skall vattendomstolen, ändå att yrkande
därom ej göres, ingå i prövning av, huruvida
och till vad belopp ersättning för
skada och intrång genom anläggning
eller åtgärd för företaget, bör till vederbörande
utgå, allt i den mån ej sådan prövning
må jämlikt 9 kap. 47 § göras beroende
på särskild talan.

Där i andra mål på yrkande av någon
part uppskattningen av honom tillkommande
ersättning finnes böra sättas
högre än sökanden föreslagit, må domstolen
jämväl beträffande andra parter
vidtaga sådan jämkning i ersättningsbelopp,
som må erfordras för vinnande
av likformighet i uppskattningen. Ej
må i mål av sistnämnda slag ersättning
sättas lägre än sökanden i ansökningen
föreslagit.

60 §.

Finner vattendomstolen anledning
antaga, att företag eller åtgärd, som i
målet avses, har vidsträcktare verkningar
än i ansökningen uppgivits, skall
tillfälle lämnas tillstädesvarande parter
att yttra sig däröver. Finnes antagandet
grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt
yrkande ej framställes, sökanden
att gälda den ökade ersättning, som
därav må föranledas.

I mål rörande företag enligt 6 kap.
skall vattendomstolen, ändå att yrkande
därom ej göres, ingå i prövning av, huruvida
och till vad belopp ersättning för
skada och intrång genom anläggning
eller åtgärd för företaget bör till vederbörande
utgå, allt i den mån ej sådan
rörning må jämligt 9 kap. 47 § göras
eroende på särskild talan.

Där i andra mål på yrkande av någon
part uppskattningen av honom tillkommande
ersättning finnes böra sättas
högre än sökanden föreslagit, må domstolen
jämväl beträffande andra parter
vidtaga sådan jämkning i ersättningsbelopp,
som må erfordras för vinnande
av likformighet i uppskattningen. Ej
må i dessa mål ersättning sättas lägre
än sökanden i ansökningen föreslagit.

116

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Har särskild uppgörelse träffats, må
ersättning ej på grund av föreskrifterna
i denna § bestämmas annorlunda än sålunda
blivit avtalat, dock må i mål rörande
företag enligt 6 kap. uppgörelse,
som nu sagts, icke fastställas, därest
den finnes innehålla villkor, som är oförenligt
med flottledens intresse eller länder
de flottande till men.

61 §.

Där mål finnes behörigen kunna utredas
utan skriftväxling mellan parterna,
äge vattenrättsdomaren i kungörelse
genast utsätta viss tid, minst tre
veckor efter kungörelsens utfärdande,
och viss ort för målets handläggning
inför vattendomstolen; och skall beträffande
sådant mål i tillämpliga delar
gälla vad i 32 § tredje stycket, 33—37
och 41—58 §§ samt 60 § föreskrivits.

Är mål rörande företag enligt 6 kap.
av beskaffenhet, att det synes lämpligen
kunna avgöras med bindande verkan
allenast mot viss eller vissa sakägare,
som uteslutande eller huvudsakligen av
dess utgång äro beroende, och deras rättsinnehavare,
må vattenrättsdomaren kunna
förordna att målet utan kungörelse
skall behandlas enligt de för stämningsmål
i 75—84 §§ stadgade regler.

(Utskottets förslag.)

Har särskild uppgörelse träffats, må
ersättning ej på grund av föreskrifterna
i denna § bestämmas annorlunda än sålunda
blivit avtalat, dock må i mål rörande
företag enligt 6 kap. uppgörelse,
som nu sagts, icke fastställas, därest den
finnes innehålla villkor, som är oförenligt
med flottledens intresse eller länder
de flottande till men.

61 §.

Är mål av beskaffenhet, att det synes
lämpligen kunna avgöras med bindande
verkan allenast mot viss eller
vissa sakägare, som uteslutande eller
huvudsakligen av dess utgång äro beroende,
och deras rättsinnehavare, må
vattenrättsdomaren kunna förordna, att
målet utan kungörelse skall behandlas
enligt de för stämningsmål i 75—84 §§
stadgade regler.

62 §.

1 mom. Där genom vattendomstols utslag lämnas medgivande att bygga i
vatten, skall utslaget innehålla noggranna bestämmelser om byggnadens läge och
konstruktion, om (ten ersättning, som skall till följd av företaget utgå, i den män
ej prövning därav jämlikt 9 kap. 47 § göres beroende på särskild talan eller bestämmelser
därom skola träffas i den för expropriation stadgade ordning, samt om
de villkor i övrigt, som må vara behövliga för tillgodoseende av allmän och enskild
rätt, så ock, i den mån det prövas erforderligt, innefatta bestämmelse om
vattenmärke eller andra föreskrifter om hushållningen med och framsläppande av
vattnet såväl efter byggnadens fullbordan som under byggnadstiden.

Andra lagutskottets utlåtande. Nr 18.

117

(Kungl. May.ts förslag.) (Utslcottds förslag.)

2 mom. Är fråga om byggnad för vattnets tillgodogörande, skall utslaget
angiva, med vilken fastighet rätten till tillgodogörandet skall för framtiden vara
förenad. Denna fastighet (strömfallsfastigheten) bör, där så lämpligen kan ske,
omfatta allenast den sökanden tillhöliga mark, som upptages av byggnaden och
därmed förenade anläggningar, jämte den del av vattenområdet, som sökanden
äger. Vattenrättsdomaren bör förty, när omständigheterna därtill föranleda, tillse
att, såvitt möjligt, en till strömfallsfastighet lämpad fastighet varder under målets
handläggning bildad.

Utslaget skall jämväl angiva, i vad mån tillgodogörandet medgivits på
grund av äganderätt eller av annan grund, samt, där med byggnaden avses tillgodogörande
allenast av en del av det framrinnande vattnet, huruvida utslaget
vilar på antagande att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet eller den dpi därav,
vars fallhöjd tages i anspråk, eller den sida av strömfallet, om vars tillgodogörande
är fråga, tillhör fastighet, för vilken sökanden såsom ägare fört talan i
målet.

I utslag, varigenom medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande av
vattenkraft, varde vidare angivet, huruvida byggnaden är av beskaffenhet, att de
i 4 kap. meddelade bestämmelserna om skyldighet för byggnadens ägare att tillhandahålla
kraft åt kringliggande bygd ävensom angående nyprövning och lösningsrätt
för kronan därå äga tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse
beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål. I utslag, varigenom
lämnas medgivande till utförande av vattenreglering, varde angivet, om
regleringsföretaget är av beskaffenhet, att stadgandena i 4 kap. om nyprövning
och om avgifter därå äga tillämpning, och skall, då fråga är om företag, som avses
i 3 kap. 1 §, utslaget tillika innehålla uppgift å det belopp, vartill kostnaden
för regleringens utförande blivit av vattendomstolen beräknad, samt föreskrift om
den anpart i kostnaden för företaget, som belöper å varje till regleringssamfälligheten
hörande strömfall.

63 §.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten eller
utförande av vattenreglering medgives, bestämme vattendomstolen viss tid, i regel
ej överstigande tio år eller, där fråga är om anläggning för allmän flottled, två
år, inom vilken arbetet skall vara fullbordat.

65 §.

Ändå att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra motpart
sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för tillvaratagande av
hans rätt; dock att i mål rörande företag enligt 6 kap. sakägare ej är berättigad
till gottgörelse i annat fäll än att han måst vidkännas kostnad för tillvaratagande
av sin rätt till skadeersättning i målet.

Har svarandepart framställt invändning eller påstående i målet, ändå att
han insett eller skäligen bort inse, att fog därför saknas, och vållas därav upp -

118

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skov i målet eller eljest ökade kostnader, gottgöre han sökanden de utgifter, som
därigenom åsamkats denne.

66 §.

I mål rörande byggande i vatten eller
utförande av vattenreglering må vattendomstolen,
när synnerliga skäl därtill
prövas föreligga, meddela slutligt utslag
rörande viss del av företaget, innan
målet i övrigt avgöres.

Där i mål om utförande av anläggning
eller åtgärd för allmän flottled
besiktning å arbetet jämlikt 13 kap. 1
§ skall äga rum, bör rörande den anläggare
tillbommande gottgörelse för anläggningskostnad
utslaget om arbetets
verkställande innehålla allenast en förberedande
uppskattning efter då föreliggande
förhållanden, men gottgörelsen
till beloppet fastställas först efter besiktningen
med ledning av därvid verkställd
värdering och, där så erfordras, ytterligare
utredning vid domstolen. Om
fastställande av amorteringsplan för
gottgörelsens utbekommande skils i 15 §
lagen om flottning i allmän flottled.

66 §.

Vattendomstolen må, när synnerliga
skäl därtill prövas föreligga, meddela
slutligt utslag rörande viss del av företaget,
innan målet i övrigt avgöres.

Där i mål om utförande av anläggning
eller åtgärd för allmän fh ttled besiktning
å arbetet jämlikt 13 kap. 1 §
skall äga rum, bör rörande den anläggare
tillkommande gottgörelse för anläggningskostnad
utslaget om arbetets
verkställande innehålla allenast en förberedande
uppskattning efter då föreliggande
förhallanden, men gottgörelsen
till beloppet fastställas först efter besiktningen
med ledning av därvid fastställd
värdering och, där så erfordras,
ytterligare utredning vid domstolen. Om
fastställande av amorteringsplan för
gottgörelsens utbekommande skils i 15 §
lagen om flottning i allmän flottled.

67 §.

Vattendomstolen äge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut må
verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast såframt,
innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är om ändrade hushållsbestämmelser,
dessa tillämpas, hos Konungens befallningshavande ställes pant eller borgen
för den ersättning i penningar, som högre rätt kan ålägga sökanden eller anläggaren
att utgiva utöver vad vattendomstolen i sådant avseende bestämt, så ock
för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, om vattendomstolens beslut
eljest ändras.

Är sådant förordnande meddelat, och fullföljes mot beslutet talan i högre
rätt, äge denna, när skäl därtill förekomma, att, innan ändringssökandet slutligen
prövas, förordna, att verkställighet icke må äga rum.

71 §•

Vattenrättssekreteraren åligge att över alla vid vattendomstolen anhängiggjorda
ansökningsmål föra förteckning, utvisande tiden, då varje mål inkommit,
därmed vidtagna åtgärder samt tiden för målets avgörande.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

119

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

72 §.

Vattenrättsdomaren före med biträde av vattenrät.tssekreteraren protokoll
vid vattendomstolens sammanträden och nnderskrive detsamma å domstolens
vägnar. I målet ingiven handling må ej i protokollet intagas, utan där allenast
anmärkas.

73 §.

För varje ansökningsmål skall av vattenrättssekreteraren upprättas en akt,
omfattande ett exemplar av samtliga -de handlingar, som i målet ingivits, så ock
avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade kungörelser och meddelade
beslut ävensom av vattendomstolens protokoll och utslag i målet jämte förteckning
å de kartor, ritningar och andra handlingar, som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren underskriven förteckning
över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna i 33 och 47
§§ blivit av honom å posten avlämnade; och skall förteckningen angiva den dag,
^11av^mnail^e£ skeft. Där ej av eljest föreliggande omständigheter annat förhållande
framgår, utgöre förteckning,_ som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen
underrättelser avsänts under de i förteckningen upptagna adresser.

Beträffande skyldighet att till Svea hovrätt insända ett exemplar av akten
i målet skall vad rörande insändande till hovrätt av underrätts dombok är stadgat
äga motsvarande tillämpning.

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 16—34 avses, ingive till vattenrättsdomaren
skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens namn och
hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill; bifoge ock de handlingar
käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som nu sagts, skall jämte därtill hörande handlingar ingivas i två
exemplar; dock äge i fråga om kartor och ritningar samt handlingar av vidlyftigare
beskaffenhet vattenrättsdomaren medgiva befrielse från denna skyldighet.

Beträffande mål rörande häktad galle vad i 84 § finnes stadgat.

77 §.

Möter ej mot talans upptagande hinder,
som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren
å stämningsinlagan föreläggande
för svaranden vid äventyr,
som i 82 § förmäles, att inom viss av
vattenrättsdomaren förelagd tid, minst
fjorton dagar, efter det stämningsbandlingarna
delgivits honom, till vattenrättsdomaren
ingiva skriftligt svaromål

77 §.

Möter ej mot talans upptagande hinder,
som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren
å stämningsinlagan föreläggande
för svaranden vid äventyr,
som i 82 § förmäles, att inom viss av
vattenrättsdomaren förelagd tid, minst
fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna
delgivits honom, till vattenrättsdomaren
ingiva skriftligt svaromål

120

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Majds förslag.)

å stämningspåståendena med bifogande
av de handlingar han vill åberopa till
stöd för svaromålet så ock att inställa
sig inför vattendomstolen å tid och ort,
som sedermera varder bestämd och i den
ordning 80 § föreskriver offentliggjord.
Har käranden erhållit befrielse från ingivandet
av vissa handlingar i två exemplar,
skall i föreläggandet tillkännagivas,
att dessa handlingar hållas tillgängliga
å vattenrättsdomarens tjänsterum.

Yad i 75 § andra stycket stadgas
gälle ock med avseende å svaromål med
tillhörande handlingar.

80 §.

Efter skriftväxlingstidens utgång
bestämme vattenrättsdomaren, när och
var vattendomstolen skall sammanträda
för målets handläggning; och skall tillkännagivande
om tiden och stället för
sammanträdet sist å fjortonde dagen
förut ej mindre anslås i vattenrättsdomarens
tjänsterum än även tillsändas
parterna i rekommenderat brev.

(Utskottets förslag.)

å stämningspåståendena med bifogande
av de handlingar han vill åberopa till
stöd för svaromålet så ock att senare
avvakta vattenrättsdomarens bestämmelse
jämlikt 80 § om Hd och plats, då parterna
hava att inställa sig inför vattendomstolen
för målets vidare utredning
eller då utan sådan inställelse utslag i
målet kommer att meddelas. Har käranden
erhållit befrielse från ingivandet
av vissa handlingar i två exemplar,
skall i föreläggandet tillkännagivas, att
dessa handlingar hållas tillgängliga å
vattenrättsdomarens tjänsterum.

Yad i 75 § andra stycket stadgas
gälle ock med avseende å svaromål med
tillhörande handlingar.

80 §.

Efter skriftväxlingstidens utgång
bestämme vattenrättsdomaren tid och
plats för det sammanträde, då parterna
hava att inställa sig inför vattendomstolen
för målets handläggning; finnes i
mål, däri talan om ansvar ej föres, parternas
inställelse inför vattendomstolen
ej vara behövlig för målets vidare utredning,
och hava parterna ej heller påför
dr åt förhandling inför domstolen, äge
vattenrättsdomaren utan sådan förhandling
utsätta tid och plats för utslags
meddelande.

Tillkännagivande av vad sålunda förordnas
skall anslås i vattenrättsdomarens
tjänsterum minst fjorton dagar före
den bestämda dagen samt inom samma
tid till parterna avsändas med posten i
rekommenderat brev.

81 §■

Vad i 42-45 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51, 52, 55 §§,
56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 69—72 §§, 78 § första och tredje styckena
samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall, där annat ej framgår av vad
nedan i denna § sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämningsmål.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

121

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt å vattenrättsdomarens
tjänsterum.

I de fail, då, enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet, parterna
skola erhålla besked i den för kallelser till deraf 32 § bestämda ordning, skall i
stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av sådant besked i stället
lända till efterrättelse föreskriften i 80 §.

I avseende å stämningsmål, däri talan om ansvar föres, skall vad i 55 §
finnes stadgat beträffande ansökningsmal icke äga tillämpning, såvitt angår svarande,
vilken ej under skriftväxlingen erkänt den förseelse, som lägges honom till
last. Förordnande, som i 67 § sägs, må ej meddelas angående verkställighet av
straff eller annan påföljd av brottslig gärning.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande därav
hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 t? 2, 3, 4, 10 eller 11 avses, varde
målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade ordning, där det
ej är av beskaffenhet att jämlikt 61 § andra stycket ändock böra behandlas som
stämningsmål.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller överexekutor
förordnat om borttagande eller ändrande av byggnad eller annan anläggning
i vatten, och göres därefter ansökan, som nyss nämnts, äge vatterättsdomarenj3
om skäl därtill äro och sökanden ställer pant eller borgen för kostnad och
skada, förordna, att utslaget ej må verkställas, innan ansökningsmålet blivit slutligen
avgjort eller ock vattendomstolen annorlunda förordnar.

Om förfarandet vid vattendomstol i besvärs- och underställningsmål.

85 §.

Är sakägare missnöjd med beslut, varigenom under förrättning enligt 10
kap. synemännen ogillat framställd jävsinvändning, ingive inom trettio dagar från
det beslutet avkunnats till vattenrättsdomaren sina besvär jämte utdrag av synemännens
protokoll, i vad det avser det överklagade beslutet.

Är någon eljest missnöjd med åtgärd eller beslut under syneförrättning
enligt 10 kap., eller vill han föra talan mot synemännens utlåtande, ingive inom
trettio dagar från den dag förrättningen förklarats avslutad sina till vattendomstolen
ställda besvär.

I besvären skola fullständigt upptagas klagandens alla påståenden och skälen
därtill; och skola vid besvären fogas de handlingar klaganden vill åberopa
till stöd för ändringssökandet.

Besvär, varom i andra stycket förmäles, skola ingivas i tre exemplar. Hava
besvären ej ingivits i föreskrivet antal exemplar eller finner vattenrättsdomaren
eljest flera exemplar vara erforderliga, förelägge han klaganden viss tid att ingiva
det antal exemplar, som ytterligare är av nöden, vid äventyr, om det för Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 9 saml 2 avd. 14 käft. {Nr 18.) 16

122

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kungi. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

summas, att på klagandens bekostnad av besvärshandlingarna verkställes avskrift
i erforderligt antal exemplar.

Huruledes påståenden rörande synemännens åtgärder och förslag i frågor,
som omförmälas i 10 kap. 19 §, må göras bos Konungens befallningshavande, därom
skils i lagen om flottning i allmän flottled.

86 §.

över besvär, som i 85 § första stycket sägs, meddele vattenrättsdomaren
skyndsamt beslut.

När besvär anförts hos vattendomstolen, underrätte vattenrättsdomaren därom
förrättningsmannen; och åligge denne att ofördröjligen till vattendomstolen
insända det vid förrättningen förda konceptprotokollet jämte kartor, ritningar,
kostnadsförslag och övriga handlingar, som röra saken.

87 §.

Sedan de i 86 § andra stycket omförmälda handlingar inkommit och besvärstiden
gått till ända, skall vattenrättsdomaren, så snart ske kan, låta ett
exemplar av besvärshandlingarna tillställas den eller de personer, som efter ty
därom är stadgat utsetts att mottaga förrättningshandlingarna, samt angående
besvären utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande:

att, intill dess målet slutligen avgjorts, ett exemplar av besvärshandlingarna
ävensom av inkommande förklaringar och påminnelser samt av utlåtande,
som enligt 45 § må komma att avgivas, skall hållas för sakägare tillgängligt hos
bemälde person eller personer;

att även vattendomstolens utslag i målet skall på nämnda sätt i avskrift
vara för parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna i målet, under det målet
är anhängigt vid vattendomstolen, skola, där de icke särskilt tillställas den eller
dem, till vilka de äro riktade, ske på det sätt, att de genom vattenrättsdomarens
försorg offentliggöras i viss eller vissa tidningar inom orten samt hållas tillgängliga
hos ovannämnda person eller personer;

dels ock erinran om innehållet i 89 § samt, där besvären ej angå allenast
fråga om ersättning, besked om den tid, inom vilken förklaring skall enligt 89 §
avgivas.

Angå besvären allenast fråga om ersättning, varde kungörelsens innehåll,
såvitt rör tiden för förklarings avgivande, lämpat efter stadgandet i 89 § andra
stycket.

I sammanhang med kungörelsens utfärdande bör vattenrättsdomaren, om
det lämpligen låter sig göra, bestämma tid och ställe för det vattendomstolens
sammanträde, där målet skall företagas till handläggning, samt i kungörelsen intaga
underrättelse därom. Sammanträdet må i allmänhet ej utsättas till tidigare

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

123

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dag än trettio dagar efter den för förklarings avgivande bestämda tid; dock må,
där i besvären föres talan allenast beträffande ersättning, tidigare dag för sammanträdet
bestämmas.

88 §.

Angående offentliggörande av kungörelse, som i 87 § sägs, galle vad i 33 §
första stycket finnes i sådant avseende föreskrivet i fråga om mål enligt 17 §
10, 11 och 12; och varde kungörelsen tillika tillställd den eller de personer, som
utsetts att mottaga förrättningshandlingarna.

89 §.

■ Sakägare, som vill bemöta vad i besvären anförts och yrkats, skall till
vattenrättsdomaren ingiva förklaring i två exemplar inom viss tid, minst trettio
dagar efter kungörelsens dag, vid äventyr, där förklaring ingives senare, att vattendomstolen
ej är pliktig att fästa avseende vid densamma, i den mån den rör
annat än fråga om ersättning, som bör till följd av företaget utgå.

I fråga om tiden och sättet för avgivande av förklaring över yrkande, som
i besvären göres angående ersättning, så ock rörande påföljden av underlåtenhet
att avgiva sådan förklaring skall gälla vad i 53 § stadgas i fråga om yrkanden och
påståenden, som där avses.

90 §.

Skall utlåtande vid syneförrättning underställas vattendomstolens prövning,
varde samtliga handlingarna i målet av förrättningsmannen insända till vattendomstolen
inom den för besvärs anförande stadgade tid.

91 §.

I besvärsmål skall tid och ställe för målets handläggning inför vattendomstolen
sist å fjortonde dagen före sammanträdet tillkännagivas parterna i den för
kallelser till dem bestämda ordning, såframt ej underrättelse därom intagits i kungörelse
enligt 87 §.

Underställningsmål skall jämte i målet anförda besvär företagas till avgörande
å tid och plats, som vattenrättsdomaren bestämmer och låter kungöra genom
tre veckor före sammanträdet utfärdad kungörelse, vilken offentliggöres på
sätt i 33 § första stycket stadgas i fråga om mål enligt 17 § 10, 11 och 12 samt
tillställes den eller de personer, som utsetts att mottaga förrättningshandlingarna.

92 §.

Yad i 29 § andra stycket, 39—41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra
och fjärde styckena, 69—72 §§, 73 § forsta och tredje styckena samt 74 § stadgas
beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å under -

124

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (VtsJcottets förslag.)

ställningsmål ävensom, i tillämpliga delar, å besvärsmål vid vattendomstolen, 60
§ dock med iakttagande av bestämmelsen i 6 kap. 3 § 1 mom.

Bestämmelserna i 42—45, 48, 49 §§, 50 § första stycket, 51, 52, 54, 55,
57—59, 62—64, 66 och 67 §§ skola i tillämpliga delar gälla besvärsmål vid vattendomstolen
och underställningsmål.

03 §.

Varda anförda besvär av vattendomstolen ogillade, pröve domstolen efter
ty med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes skäligt, huruvida klaganden
bör gottgöra motparterna deras kostnader för avgivande av förklaring eller
eljest för tillvaratagande av deras rätt.

Vad i 65 § andra stycket finnes stadgat om skyldighet för part i ansökningsmål
att gälda kostnader, som han genom obefogad invändning eller annorledes
föranlett, äge motsvarande tillämpning i besvärsmål.

94 §.

I underställningsmål rörande företag enligt 6 kap. skall vattenrättsdomaren
bereda Konungens befallningshavande tillfälle att inom lämplig tid avgiva
yttrande rörande å ena sidan gagnet för orten av det i målet ifrågasatta företaget
och å andra sidan de olägenheter, som tilläventyrs av detsamma äro att
förvänta.

Där i mål rörande företag enligt 6 kap. bestämmelser erfordras angående
frågor, som omförmälas i 10 kap. 19 §, åligge det vattenrättsdomaren att, sedan
målet blivit hos vattendomstolen avgjort, för prövning av sådana frågor översända
handlingarna i målet till Konungens befallningshavande; och galle angående ärendets
handläggning hos denna myndighet vad därutinnan stadgas i lagen om flottning
i allmän flottled. Handlingarna i mål, som nu sagts, skola förvaras hos
vattendomstolen och böra förty, sedan målet blivit avgjort, av vederbörande myndighet
dit återställas.

Om bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

95 §.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets
tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller meddelas i syfte
att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande
hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, innan medgivet arbete må påbörjas,
eller, där fråga är om ändrade hushållningsbestämmelser, dessa må tilllämpas,
erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas
organisation och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke tillgodogjorda

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

125

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med
avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband med regler! ngsföretag avgift
förut erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade hushållingsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande
till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens
eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses- att möjliggöra utnyttjande av förut
uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i förhållande
till den ökning i vattenkraftens ‘värde, som genom företaget eller genom de ändrade
hushållningsbestämmelserna beredes. Där till grund för avgiften skall läggas
storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona för varje hästkraft
till och med 5,000, femtio öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000
samt tjugufem öre för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga
är om vattenreglering, överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas efter
ökningen i värde å vattenkraft, värde den erlagd med en för tusen av värdeökningen.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp
än tio kronor, skall icke erläggas.

96 §.

Storleken av avgift, varom i 95 § förmäles, skall enligt där meddelade
grunder bestämmas av vattendomstolen.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas och för det därmed avsedda
ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

97 §.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för sådana kungörelser och underrättelser i målet, vilka det
åligger vattenrättsdomaren att offentliggöra eller avsända, så ock för handlingarnas
tillhandahållande, såsom i 32 § sägs, där särskild utgift härför ifrågakommer;

ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde, varom i
11 § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt person, som jämlikt 35 § 1 mom. särskilt förordnats att biträda
sakägarna i måiet;

gottgörelse åt sakkunnig person, som jämlikt 44 § tillkallas i målet såsom
sakkunnigt biträde åt domstolen;

ersättning för undersökning enligt 45 § 1 mom; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställelse vid
domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället, eller vid undersökning
enligt 45 § 2 mom., dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller
ångbåtsstation, som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Vad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmål äge motsvarande tilllämpning
i avseende å kärande i stämningsmål samt å klagande i besvärs- och
underställningsmål, i den mån kostnaden förorsakats av hans besvär.

126

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Där i underställningsmål kostnad, som nu nämnts, är av nöden, vare om
dess förskjutande lag, som i 10 kap. 30 § sägs, i den mån ej kostnaden efter ty
nyss sagts skall förskjutas av klagande.

Huruvida kostnad, som någon sålunda förpliktas att gälda, skall helt eller
delvis gottgöras honom av annan part, varde avgjort enligt de rörande rättegångskostnader
i vattenmål gällande regler.

Om fullföljd av talan mot vattendomstols och vattenrättsdomares beslut.

98 §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattendomstols beslut skola, såvitt ej
här nedan eller eljest i lag eller författning särskilda stadgander. därom meddelas,
i tillämpliga delar lända till efterrättelse rättegångsbalkens föreskrifter beträffande
fullföljd av talan mot allmän underrätts beslut, med iakttagande därav att talan
mot vattendomstols beslut skall fullföljas hos vattenöverdomstolen och att vad i
25 kap. 8 § och 2(5 kap. 1 § rättegångsbalken sägs om häradshövding skall i vattenmål
gälla om vattenrättsdomaren.

99 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag skall fullföljas efter vad, där ej
målet är av brottmåls natur eller ock jämlikt stadgandet i 108 § talan däremot
skall föras hos Konungen genom besvär.

Har vattendomstol förklarat sig obehörig eller i stämningsmål förklarat
stämningen ogilJ, skall över det utslag klagan föras genom besvär, ändå att målet
är sådant, att talan mot slutligt utslag däri eljest skolat etter vad fullföljas.

Vad i 25 kap. 5 § rättegångsbalken finnes stadgat rörande sättet för fullföljd
av talan mot där avsedda beslut skall äga motsvarande tillämpning i vattenmål.

100 §.

Vad mot vattendomstols utslag skall anmälas sist å fjortonde dagen eller,
där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens
eller Västerbottens läns lappmark, sist å tjugutörsta dagen frän den dag,
då utslaget gavs. Hos vattenrättssekreteraren må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren,
huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skett. Vadepenning
tillfälle vattenrättsdomaren.

Meddelar jämlikt 66 § vattendomstol skilda utslag i målet, och har part
erlagt vadepenning rörande ett utslag, tarvas ej ny vadepenning, där han vill
fullfölja talan jämväl mot utslag, som senare meddelas.

101 §.

Part, som vädjat mot vattendomstols utslag, skall i vattenöverdomstolen
sig inställa före klockan tolv å trettionde dagen eller, där anläggning, företag

Andra lagutskottets utlutande Nr 18.

127

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens eller Västerbottens
läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte (lagen från den dag, då utslaget
gavs; dock att, där vadetalan fullföljes mot vattendomstols utslag i mål, som avser
företag enligt 6 kap., part skall i vattenöverdomstolen inställa sig före klockan
tolv å nittionde dagen efter det tiden för anförande av besvär jämlikt 108 § gått
till ända eller, där sådan besvärstalan förts, efter det slutligt utslag i anledning
därav givits. o o o

102 §.

Bär i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats, talan mot
vattendomstols utslag efter vad fullföljes av sökanden, skola de av honom vid
vattenöverdomstolen företedda inlagor och andra handlingar, därav enligt 2(1 kap.
13 § rättegångsbalken avskrifter skola bifogas, hållas parterna tillhanda å det
eller de i kungörelsen angivna ställe eller ställen. För sådant ändamål skall avskrift
av handlingarna sa fort ske kan dit översändas, och varde på sökandens bekostnad,
tillkännagivande därom, att sådan avskrift finnes att tillgå därstädes,
införd i den eller de i samma kungörelse angivna ortstidningar. Har sökanden
®j ingivit avskrifter till det antal, som erfordras för handlingarnas tillhandahållande
på sätt nu nämnts, skall på sökandens bekostnad verkställas utskrift, av
handlingarna i det ytterligare antal exemplar, som för ändamålet är behövligt,

103 §.

Vill någon hos vattenöverdomstolen anföra besvär över vattendomstols
utslag eller beslut, ingive sina besvär före klockan tolv å trettionde dagen
eller, där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom
Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte
dagen från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades.

Avse besvär beslut, som, där det meddelats av allmän domstol, må utan
inskränkning till viss tid överklagas, vare då ej heller klagan över vattendomstolens
beslut till viss tid begränsad.

Vad i 27 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken finnes stadgat skall äga
tillämpning jämväl å part, som hålles häktad i vattenmål.

101 §.

Skall över besvär hos vattenöverdomstolen motpart höras, skola i de fall,
som avses i 27 kap. 6 och 10 §§ rättegångsbalken, i stället för de i 1 § i samma
kap. stadgade tider komma till tillämpning de tider, som finnas angivna i 103 §.

105 g.

Skola, där mot beslut i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats,
besvär hos vattenöverdomstolen anförts av sökanden, motparterna hörts,
däröver, varde genom klagandens försorg besvärshandlingarna tillställda i stället

128

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

för motparterna den eller de personer, hos vilka enligt nämnda kungörelse de till
vattenrättsdomaren i målet ingivna handlingarna hållas tillgängliga, samt tillkännagivande
därom, att besvärshandlingarna finnas att tillgå därstädes, före utgången
av den för ingivande av delgivningsbevis bestämda tid infört i den eller
de uti samma kungörelse angivna ortstidningar; och åligge det klaganden, vid
den för underlåtenhet att inkomma med delgivningsbevis stadgade påföljd, att
inom nämnda tid jämväl styrka, att sådant tillkännagivande ägt rum.

I fall, som i denna § avses, varde den tid, inom vilken förklaring skall
avgivas, räknad från den sista dag, då handlingarna delgivits någon av nyssnämnda
personer eller tillkännagivande, som nyss sagts, blivit i tidning infört.

106 §.

Har part rätteligen vädjat mot vattendomstols utslag, åligge vattenrättsdomaren
att före utgången av den tid, inom vilken talan skall fullföljas, till
vattenöverdomstolen insända akten i målet. Har i vattendomstols slutliga utslag
eller beslut ändring sökts genom besvär hos vattenöverdomstolen, skall akten i
målet infordras från vattenrättsdomaren. Lag samma vare, där besvären avse ett
av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut samt besvären prövas vara av
beskaffenhet att icke kunna avgöras utan att andra till akten i målet hörande
handlingar än vattendomstolens protokoll äro för vattenöverdomstolen tillgängliga.

Vad i rättegångsbalken stadgas om skyldighet för part att vid fullföljd av
talan mot underrätts utslag eller beslut ingiva underrättens protokoll i målet,
skall, utom såvitt angår överklagade utslaget eller beslutet, icke äga tillämpning,
då talan hos vattenöverdomstolen fullföljes mot vattendomstols utslag eller beslut,
utan så är att talan genom besvär fullföljes mot ett av vattendomstolen under
rättegången meddelat beslut.

107 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper,
må vattenöverdomstolen till biträde åt sig tillkalla i sådant ämne sakkunnig
person.

Tillkallad sakkunnig bör, sedan tillfälle lämnats honom att taga del av
handlingarna i målet, övervara målets föredragning i vattenöverdomstolen och må
där deltaga i överläggning rörande detsamma. Han skali, efter det målet föredragits,
men innan detsamma företages till avgörande, till vattenöverdomstolen
avgiva skriftligt yttrande rörande de delar av målet, i vilka hans sakkunskap av
vattenöverdomstolen tagits i anspråk.

Kan yttrande, som nyss nämnts, icke avgivas utan att undersökning å
platsen äger rum, ankomme på vattenöverdomstolen att uppdraga åt det sakkunniga
biträdet eller ock annan i ämnet sakkunnig person att företaga dylik
undersökning och däröver avgiva utlåtande.

Huru ersättning åt sakkunnig, varom i denna § förmäles, må bestämmas,
därom förordnar Konungen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1H.

129

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

108 §.^

Talan mot vattendomstols slutliga utslag i mål, som avser företag enligt
ö kap., skall, i vad beslutet rör annat än förd ansvarstalan eller ersättning,
fullföljas hos Konungen genom besvär, som ingivas i vederbörande statsdepartement
sist före klockan tolv å trettionde dagen eller, där företaget berör område
inom Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte
dagen från beslutets dag.

1 samma ordning, som nu sagts, skall ock talan fullföljas mot beslut, som
vattenrättsdomaren jämlikt 6 kap. 13 § andra stycket meddelat i avseende å
tiden för fullbordande av föreskrivna tilläggsarbeten.

Beträffande besvärstalan, som i denna § avses, skall i tillämpliga delar
gälla vad i 105 och 107 §§ stadgats angående besvär, som anförts hos vattenöver -domstolen.

109 §Jj

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats hava
förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan ej kunna upptagas,
må klagan däröver föras hos vatten överdomstolen i enahanda ordning, som ovan
finnes stadgad med avseende å besvär mot vattendomstolens utslag eller beslut.
Lag samma vare beträffande vattenrättsdomares beslut om medgivande av provisoriska
åtgärders vidtagande, som i 46 § sägs. om inskrivning i vattenbok, som
i 12 kap. förmärs, angående besiktning, varom i 13 kap. sägs, samt i fråga, som
i 14 kap. 7 § avses.

Mot vattenrättsdomares beslut rörande jävsfråga, varom i 85 § första stycket
förmäles, må talan ej föras.

Över annat av vattenrättsdomare meddelat beslut än nu nämnts må klagan
föras allenast i sammanhang med klagan över slutligt besked.

Om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut.

no §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut skall i allt,
varom ej nedan i 111—113 §§ eller eljest i lag eller författning är särskilt stadgat,
lända till efterrättelse vad rörande fullföljd av talan mot hovrätts beslut
finnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

in §•

Har i fall, som i 66 § avses, vattenöverdomstolen meddelat skilda utslag
i målet, och har part erlagt fullföljdsavgift rörande ett utslag, då må sådan
nedsättning av parten åberopas jämväl för fullföljd av talan mot senare utslag
i målet; dock åligge parten att härom göra anmälan hos Konungens befallningshavande
ävensom att, då han hos vattenöverdomstolen anmäler missnöje mot dess

Bihang till riksdagens protokoll 1919, 9 sand. 2 avd. 14 Käft. (Nr 18.) 17

130

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

utslag, därvid tillika ingiva Konungens befallningshavandes bevis såväl angående
nämnda anmälan som ock därom att den nedsatta fullföljdsavgiften icke återbekommits.

112 §.

Föreskriften i rättegångsbalken om skyldighet för part att vid fullföljd av
talan mot hovrätts utslag eller beslut ingiva underrättens protokoll i målet skall
icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot vattenöverdomstolens utslag eller beslut,
utan så är att talan full föl jes mot vattenöverdomstolens beslut i fråga, som
genom besvär över ett av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut
dragits under vattenöverdomstolens prövning.

113 §.

Vad i 102, 105 och 107 §§ är stadgat angående mål, som vid vattendomstol
anhängigg jorts medelst ansökning och däri talan till vatten överdomstolen
fullföljts av sökanden, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om mål, som
sökanden dragit under Konungens prövning.

12 KAP.

Om vattenbok.

För varje vattendomstols område skall föras bok för antecknande av de
uppgifter rörande företag enligt denna lag, varom här nedan stadgas. Denna bok
kallas vattenbok.

Vattenboken föres i två avdelningar:

första avdelningen: för inskrivning av faktiska och rättsliga förhållanden
rörande anläggningar för tillgodogörande av rinnande vatten såsom drivkraft eller
annorledes så ock rörande dammbyggnader, ändå att de ej avse vattnets tillgodogörande;
dock att vad nu stadgats ej äger tillämpning å andra anläggningar för
allmän flottled än dammbyggnader och ej heller beträffande anläggningar för allmän
farled;

andra avdelningen: för införande av uppgifter om beslut i flottledsmål
rörande inrättande av allmän flottled eller rörande nya eller ändrade anordningar
eller föreskrifter med avseende å befintlig allmän flottled så ock om andra förhållanden,
vilka efter ty därom stadgas i lagen om flottning i allmän flottled
böra antecknas i vattenboken.

I vatten boken böra ock anmärkas hydrografiska och topografiska beskrivningar
över de inom vattendomstolens område belägna vattendrag med tillhörande
vattensamlingsområden, i den män sådana beskrivningar äro eller varda av vederbörande
myndighet utarbetade.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

131

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 §.

När, efter det denna lag trätt i kraft, beslut av domstol eller annan
myndighet meddelats och vunnit laga kraft rörande verkställande, ändrande
eller borttagande av anläggning, varom enligt 1 § inskrivning bör ske i vattenbokens
första avdelning, eller beiräffande hushållningen med vattnet vid
sådan anläggning eller ock jämlikt 2 kap. 34 § angående skyldighet för
annan än anläggningens ägare att underhålla densamma, åligge det vattenrättsdomaren
utan särskild ansökan att med ledning av beslutet i sagda
avdelning av vattenboken verkställa inskrivning av de huvudsakliga förhållanden,
som äro av vikt för kännedomen om anläggningens beskaffenhet samt
om de rättigheter och skyldigheter för framtiden, vilka äro förenade med
densamma. Vad nu sagts galle ock i fråga om beslut, som innefattar prövning
jämlikt 2 kap. 25 § eller 6 kap. 20 § av redan verkställd anläggnings laglighet, så
ock beträffande beslut, varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.
Meddelas jämlikt stadgande i 4 kap. föreskrift om skyldighet för ägare av
strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, skall beträffande sagda
skyldighet inskrivning göras i vatten boken.

Har beslut, som nu sagts, blivit av annan domstol eller myndighet än
vattendomstolen meddelat, skall underrättelse om beslutet jämte erforderliga handlingar
och upplysningar genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig
göja låter tillsändas vattenrättsdomaren.

4 §•

Där anläggning, varom inskrivning bör ske i vattenbokens första avdelning,
tillkommit innan denna lag trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols
eller annan myndighets beslut, vilket dessförinnan meddelats, vare ägaren berättigad
att rörande anläggningen söka inskrivning i vattenboken.

5 §•

Ansökan om inskrivning i vattenboken skall ingivas till vattenrättsdomaren
samt vara åtföljd av erforderlig beskrivning så ock av tillgängliga domar och
andra handlingar, som må angå anläggningens rättsliga förhållanden. Beträffande
anläggning för annat ändamål än allmän tiottled skall ansökningen tillika åtföljas
av ritningar över anläggningen, sådan denna befinnes.

Ansökningen skall innehålla uppgift, med angivande av socken, härad och
län, å den eller de fastigheter, varå anläggningen är belägen, samt å det vattendrag,
som därav beröres, så ock å de regler för hushållningen med vattnet, vilka
tillämpas vid anläggningen, varjämte böra meddelas de andra upplysningar, vilka
kunna vara av vikt för kännedom om de med anläggningen förenade rättigheter
och skyldigheter.

Avser ansökningen inskrivning rörande byggnad för tillgodogörande av
strömfall, skall särskilt uppgivas, huruvida strömfallet eller den del därav, som
genom byggnaden tillgodogöres, helt eller delvis tillhör annan fastighet än bygg -

132

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

naden samt, om så är förhållandet, vilken rätt byggnadens ägare har att tillgodogöra
sig vattnet.

Uppgift, som nn nämnts, må lämnas medelst hänvisning till företedd dom
eller annan handling, där densamma innehåller tillfyllestgörande besked i ämnet.
Är sökanden oviss om något förhållande, varom ansökning bör innehålla uppgift,
varde sådant i ansökningen angivet.

13 §.

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning hållits å anläggning,
varom inskrivning bör ske, eller av vattenmärke, om vars utsättande
vattendomstolen meddelat föreskrift enligt 11 kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet
ingivas till vattenrättsdomaren och anteckning om dess huvudsakliga innehåll
göras i vattenboken.

14 §•

När efter den 1 januari 1920 vattendomstol eller annan myndighet meddelat
sådant beslut, varom anteckning bör göras i vattenbokens andra avdelning, åligge
det vattenrättsdomaren, sedan beslutet vunnit laga kraft, att utan särskild ansökan
i sagda avdelning göra anteckning därom, med angivande av dagen för
beslutet, det vatten, som därav beröres, samt företagets eller anläggningens huvudsakliga
beskaffenhet.

Har beslutet meddelats av annan domstol eller myndighet än vattendomstolen,
skall underrättelse om beslutet jämte erforderliga handlingar och upplysningar
genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra later tillsändas
vattenrättsdomaren.

15 §.

Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande och förande meddelas av
Konungen.

13 KAP.

Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse av

denna lag.

1 §•

I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller utförande
av vattenreglering medgives, äge vattendomstolen, när skäl därtill äro, föreskriva
att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet bestämda tid gatt till
ända, besiktning å arbetet skall verkställas av sakkunnig person. Innehaller
vattendomstolens beslut, att vattenmärke jämlikt 11 kap. 64 § skall utsättas,
skall samtidigt meddelas föreskrift om besiktning av märket.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

13*

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har föreskrift om besiktning, som nu sagts, av vattendomstolen lämnats,
men viss besiktningsman icke samtidigt förordnats, tillkomme vattenrättsdomaren
att förordna sådan vid tiden, då besiktningen skall ske.

Där i mål, som avser företag enligt 6 kap., beslut meddelas om byggnads
eller annat arbetes utförande, skall, såvitt ej arbetet skall verkställas av fiottningsföreningen
och det är av mindre betydenhet, föreskrift meddelas om besiktning,
som nyss nämnts.

Kostnad för besiktning enligt denna § skall i fråga om företag enligt 6
kap. förskjutas av anläggaren, men i andra fall gäldas av byggnadens ägare.

2 §•

Finnas vid besiktning, som i 1 § sägs, sådana avvikelser från vattendomstolens
beslut vara gjorda, att allmän eller enskild rätt därigenom kränkes, meddele
besiktningsmannen, att rättelse bör ske inom viss tid vid äventyr att förhållandet
eljest anmäles för allmänne åklagaren i orten.

Till besiktning av arbete för allmän flottled skall anläggaren kallas så
ock, där annan än tiottningsförening är anläggare, flottningsstyrelsen. Finnes att
till följd av förändrade förhållanden värdet å arbetet avviker från det förut beräknade
eller att i annat avseende särskild värdering är av nöden, åligge besiktningsmannen
att med biträde av två ojävige gode män, som han själv äger tillkalla,
företaga erforderlig värdering.

4 §•

Har byggnad i vatten tillkommit efter prövning i laga ordning, stånde
ägaren fritt att hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning genom sakkunnig person
till bevisning därom, att byggnaden utförts i överensstämmelse med de därför
givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån, som., må hava skett, icke äro
av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten
må ock eljest på sätt nu nämnts begära besiktning för erhållande av intyg
angående byggnadens beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller särskilt
anbragt fixpunkt, som avses i 3 § sista stycket.

Har jämlikt 6 kap. 14 § utförandet av flottledsarbete överlåtits från en anläggare
till en annan, skall på begäran av endera besiktning hållas å det utförda
arbetet.

Om kostnad för besiktning, som i denna § sägs, galle vad i 3 § andra
stycket finnes stadgat.

5 §•

över vad vid besiktning förekommer och utrönes skall föras protokoll.

Om besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet till vattenrättsdomaren
finnes i 12 kap. 13 § stadgat.

Protokoll över besiktning, som hålles på grund av stadgandet i 1 § tredje
stycket, varde ock ingivet till vattenrättsdomaren; och äge han, när skäl därtill

134

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

äro, för vidtagande av sådan rättelse, som besiktningsman må hava jämlikt 2 §
föreskrivit, utsätta annan tid än denne bestämt.

Har besiktning hållits på grund av ansökan, som i 3 eller 4 § sägs, skall
avskrift av protokollet så snart ske kan tillhandahållas sökanden.

10 §.

Ansökan om besiktning och handräckning, varom ovan finnes stadgat, må,
där allmänna intressen äro i fråga, göras av allmän åklagare eller annan vederbörande
myndighet; och skall kostnaden i ty fall förskjutas av allmänna medel.

11 §•

Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra stycket*bygger
i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande

eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 § verkställer
vattenreglering utan vattendomstolens medgivande

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att söka vattendomstolens
godkännande av verkställd ändring å byggnad i vatten

eller mot stadgandet i 2 kap. § 34 första stycket utan vattendomstolens
medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för vattendrags
återställande utan medgivande av vattendomstolen

eller mot stadgandet i 6 kap. 20 § första stycket utför anläggning eller
åtgärd för allmän flottled utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant
enligt 11 kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren,

skall, där han insett eller skäligen bort inse, att jämlikt åberopade lagrum
medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt, straffas med
böter från och med fem till och med fem tusen kronor eller med fängelse från
och med en till och med sex månader.

14 KAP.

Slutbestämmelser.

9. §.

Bär enligt stadgande i denna lag handling skall ingivas till vattendomstol
eller vattenrättsdomaren, må den i stället på vederbörande parts eget ansvar i
betalt brev insändas med posten.

Genom denna lag upphävas:

2, 3, 4, 6—14 §§ i förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled,
såvitt angår frågor, varom i denna lag bestämmelser givits;

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

135

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag:)

1—9 §§ samt 23 § i flottningsstadgan den 30 december 1880, såvitt angår
frågor, varom i denna Jag bestämmelser givits;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring
av vad sålunda upphävda bestämmelser innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
bestämmelserna i denna lag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas; och
skall i de hänseenden, vari enligt 12 kap. 3, 4 och 11 §§ vattenlagen tiden för
samma lags ikraftträdande är av betydelse, i stället, såvitt rörer dammbyggnad
för allmän flottled, dagen då denna lag träder i kraft komma i betraktande.

I fråga om flottleds anläggande, utvidgande eller förbättrande i gränsfloderna
Torneå och Muonio älvar galle vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920; dock må utan hinder av
stadgandet i 10 kap. 1 § Konungens befallningshavande intill den 1 januari 1925
till förrättningsman vid syneförrättning enligt sagda kap. förordna person, som
enligt hittills gällande bestämmelser varit behörig förrätta flottledssyn.

De vid denna lags ikraftträdande anhängiga mål rörande allmän flottled
skola handläggas och bedömas enligt äldre lag, dock att denna lags bestämmelser
skola tillämpas å mål rörande inrättande av allmän flottled, därest vid den tid,
då denna lag träder i kraft, syn enligt äldre lag ej ännu i målet påbörjats.

2:°) Lag

om flottning i .allmän flottled.

Härigenom förordnas, som följer:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

I allmän flottled stånde envar öppet att, efter ty här nedan närmare skils,
låta flottgods löst framflyta. *

136

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 §•

De, som i annat fall än i 3 § sägs låta flottgods löst framflyta i allmän
flottled, som upplåtits till allmänt begagnande (allmän flottning), skola utgöra
en flottningsförening med uppgift och befogenhet, varom i 4 kap. föimäles.

Huruledes för vissa fall Konungen må bestämma, att allmänna flottmngen
skall ombesörjas i annan ordning än genom flottningsförening, därom stadgas
i 75 §.

3 §•

Innehavare av jordbruksfastighet
inom hy eller hemman, som gränsar till
flottleden, vare icke pliktig att för husbehovsvirke,
som han framflottar från
skog, tillhörig hyn eller hemmanet eller
vari byn eller hemmanet har del, tillhöra
flottningsförening eller erlägga
avgifter för flottledens begagnande eller
eljest i fråga om husbehovsflottning
vara underkastad bestämmelserna i
denna lag; dock må dylik flottning ej
äga rum på sådant sätt, att därigenom
uppstår hinder för den allmänna flottninge.
n eller fara för husbehovsvirkets
sammanblandning med det i den allmänna
flottningen ingående flottgodset,
och vare förty sådan flottande pliktig
att i avseende å såväl anmälan om
tillämnad flottning som iakttagande av
nödiga försiktighetsmått ställa sig till
efterrättelse vad Kungl. Maj:ts befallningshavande
därutinnan föreskriver.

3 §•

Innehavare av jordbruksfastighet
vare icke pliktig att för husbéhovsvirke,
som han framflottar från egen
skog eller från skog, tillhörig den hy
eller det hemman, dit fastigheten hör,
eller vari byn eller hemmanet har del,
tillhöra flottningsförening eller erlägga
avgifter för flottledens begagnande eller
eljest i fråga om husbehovsflottning
vara underkastad bestämmelserna i
denna lag; dock må dylik flottning ej
äga rum på sådant sätt, att därigenom
uppstår hinder för den allmänna flottningen
eller fara för husbehovsvirkets
sammanblandning med det i den allmänna
flottningen ingående flottgodset,
och vare förty sådan flottande pliktig
att i avseende å såväl anmälan om tillämnad
flottning som iakttagande av
nödiga försiktighetsmått ställa sig till
efterrättelse vad Kungl. Maj:ts befallningshavande
därutinnan föreskriver.

4 §•

Allt i allmän flottning ingående flottgods skall framföras gemensamt (gemensam
flottning), där ej vattendomstolen för viss flottled meddelat allmän bestämmelse
om flottning utan flottgodsets sammanblandande (separatflottning) eller
ock för särskilt tillfälle flottningsstyrelsen finner nu nämnt flottningssätt kunna
utan hinder för den gemensamma flottningen tillstädjas viss flottande.

5 §•

Utan särskilt lov må de, som ombesörja flottningsarbetet, äga tillträde till
stränderna, där sådant är av nöden för skadas avvärjande eller flottgodsets utväl -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

187

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tande eller framförande i flottleden. Väg eller stig över annans tomt, åker, äng,
plantering eller andra ägor, vilka kunna skadas därav, må dock ej tagas, om tillträde
till stranden annorledes kan lämpligen beredas.

Under pågående flottning vare ock tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga
led- och stoppbommar, där samfärdseln ej avsevärt hindras därav, så ock att å
eller invid stränderna anbringa nödiga bomfästen, stöd eller dylikt eller därtill
använda naturföremål. .

2 KAP.

Om ersättning för flottningsskada.

6 §•

För skada och intrång, som vållas av flottgodset eller genom åtgärd, som
i 5 § sägs eller eljest i följd av flottningen (flottningsskada), skall gäldas ersättning
med fulla värdet.

Vad i denna lag stadgas med avseende å flottningsskada gälle ock beträffande
skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden,
i den mån ej ersättning därför blivit i beslut om anläggningen eller åtgärden
eller eljest i laga ordning på förhand uppskattad och erlagd.

Hurusom i vissa fäll flottningsskada kan i sammanhang med beslut rörande
flottledens inrättande, utvidgande eller förbättrande varda uppskattad och ersatt,
därom skils i 6 kap. vattenlagen.

7 §.l

Bygger någon i allmän flottled annorledes än med lag eller givna föreskrifter
överensstämmer, stånde själv den skada, som å byggnaden må vållas i
följd av flottningen. Där någon utan att påkalla och avbida vattendomstolens
bestämmelse om skyddsåtgärd, som i 6 kap. 18 § vattenlagen sägs, gör byggnad
i flottleden, stånde ock under tiden själv skadan, j]

§■

De, vilka under året deltagit i allmän flottning å det ställe, där skada timat,
äro en för alla och alla för en ansvariga för ersättnings gäldande till den, som
lidit skadan, men för ersättnings utbekommande har denne att söka flottningsföreningen,
vars styrelse har att föra de flottandes talan härutinnan och ombesörja
betalningen. Skulle flottmogsstyrelse ej finnas hos Kungl. Maj:ts befallningskavande
anmäld eller utdömd betalning icke kunna utfås hos flottningsföreningen,
må viss flottande sökas med rätt för honom att, i den mån han guldit
mera än vad på honom efter hans andel i flottgodset belöper, återkräva beloppet
av de övriga flottande.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 18

138

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

9 §•

Ersättningsanspråk mot flottningsförening
skall, om och i den mån ersättningen
ej blivit på förhand bestämd,
anmälas hos flottningsstyrelsen eller dess
i 44 § omnämnda ombud före utgången
av det kalenderår, då skadan uppkom,
vid äventyr, om tiden försittes, att rätt
till talan är förlorad, såframt ej ändå
före utgången av nämnda tid skadans
uppskattning blivit i laga ordning hänskjuten
till skiljemän. Har flottning
någonstädes pågått efter den 1 november,
må dock i fråga om skada, som vid sådan
del av flottleden uppkommit, anmälan,
som nu sagts, göras intill utgången
av nästföljande kalenderår.

Anmälan, varom nu är fråga, skall
göras i skrift, som tillställes den, hos
vilken anmälan skall ske, dock att hos
flottningsstyrelsens ombud i orten anmälan
må med laga verkan göras muntligen.
Skriftlig anmälan, som inneslutes
i rekommenderat brev, avlämnat på
posten inom ovan angivna tid och ställt
till mottagarens vanliga adress, skall
anses behörigen delgiven.

(Utskottets förslag.)

9 §■

10 §.

Varder ej överenskommelse träffad om ersättningen, skall efter syn och
uppskattning frågan avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av
vardera parten och de sålunda ntsedda tillkalla den tredje.

Flottningsförening åligger att varje år å tid, som i reglementet bestämmes,
utse skiljeman och ersättare för denne. Där så i reglementet föreskrives, skola
för skilda sträckor av flottleden eller för prövning av olika slag av skada utses
olika personer.

För viss by eller visst annat område utmed flottleden må efter sinsemellan
träffad överenskommelse strandägare och andra med avseende å dem vidkommande
flottningsskada med laga verkan på förhand utse gemensam skiljeman och ersättare
för denne samt om valet underrätta flottningsstyrelsen.

De för flottningsförening utsedda skiljemännens och ersättarnes namn och
adresser skola varje år inom i reglementet angiven tid anmälas hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande för kungörande på flottningsföreningens bekostnad i länskungörelserna
och i en eller flera tidningar inom orten.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

139

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 §.

Skiljemannaåtgärd, som i 10 § sägs, må påkallas av envar av parterna.
Sådant påkallande sker medelst framställning till motparten eller skiljeman, som
denne må hava utsett på förhand.

Har flottningsförening underlåtit att utse skiljeman och vederbörligen anmäla
valet, eller har annan part, för vilken skiljeman ej blivit på förhand utsedd,
ej inom tio dagar efter skiljemannaåtgärdens påkallande tillkännagivit sitt val av
skiljeman, eller kan ej enighet vinnas om valet av den tredje, skall skiljeman
utses av domaren i orten.

Tiden för syns hållande bestämmes av skiljemännen med iakttagande av
att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt uppskattas, synen såvitt
möjligt bör företagas efter det fiottningen avslutats och i sammanhang med övriga
skadors uppskattande. Har sedan skiljemannaåtgärd påkallats, skiljedom ej meddelats
inom etthundraåttio dagar därefter, vare part oförhindrad draga tvisten
under prövning av allmän underrätt i den ort, där skadan skett. Skiljedom, som
meddelas senare än nu sagts, vare utan verkan, såframt ej parterna överenskomma
att åtnöjas därmed.

12 §■

Varder dömt till ersättning, skall
den ersättningsskyldige ock förpliktas
att gälda kostnaden för skiljemannaförrättningen
samt motpartens utgifter
å saken; dock att där ersättningen ej
sättes högre än den ersättningsskyldige
före förrättningen bjudit, envar skall
stånda sina kostnader och vardera gälda
halva förrättningskostnaden. Ogillas ersättningsyrkande,
men finnes den, som
framställt kravet, ej hava saknat fog
därför, vare ock lag som sist sagts; eljest
gälde han all förrättningskostnad och
motpartens utgifter å saken. Har part
till skiljeman utsett person utom orten
och finnes uppenbart, att ojävig och till
skiljeman lämplig person varit att tillgå
inom orten, må motparten icke betungas
med högre ersättning för sådan skiljemäns
inställelse, än som kan anses motsvara
vad person inom orten bort tillerkännas.

Vad de flesta skiljemännen säga, skall,
änskönt någondera parten är missnöjd
därmed, gå i verkställighet, där ej rät -

12 §.

Varder dömt till ersättning, skall
den ersättningsskyldige ock förpliktas
att efter vad skäligt prövas, gälda såväl
kostnaden för skiljemannaförrättningen
som motpartens utgifter å saken; dock
att där ersättningen ej sättes högre än
den ersättningsskyldige före förrättningen
bjudit, envar skall stånda sina
kostnader och vardera gälda halva förrättningskostnaden.
Ogillas ersättningsrkande,
men finnes den, som framställt
ravet, ej hava saknat fog därför, vare
ock lag som sist sagts; eljest gälde han
all förrättningskostnad och motpartens
utgifter å saken.

Vad de flesta skiljemännen säga, skall,
änskönt någondera parten är missnöjd
därmed, gå i verkställighet, där ej rät -

140

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kungl. Maj:ts förslag.)

ten eller överexekutor förordnar annorlunda;
den av parterna, som ej nöjes
med skiljedomen, dock ej förment att
draga tvisten under domstols prövning,
så framt han instämmer sin talan inom
nittio dagar från det skiljedomen tillställdes
honom. Skiljedomen skall avfattas
skriftligt och däri lämnas tydlig
hänvisning om, vad den missnöjde har
att iakttaga för tvistens dragande under
domstols prövning.

Rätt domstol för upptagande av tvist,
som nu sagts, vare allmän underrätt i
den ort, där skadan skett.

(Utskottets förslag.)

Rätt domstol för upptagande av tvist,
som nu sagts, vare allmän underrätt i
den ort, där skadan skett.

13 §.

Finnes flottningsskada bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom
uppskattning på förhand utrönas, skall, om ersättningstagaren påstår det, ersättningen
på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift under hela den tid
flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter ty skäligt prövas. Ej
må, ändå att parterna må vara ense om visst belopp, ersättningen bestämmas till
högre belopp än som kan anses skäligt.

Vad i 9 kap. 54—57 samt 63—71 §§ vattenlagen stadgas beträffande ersättnings
nedsättande i vissa fall samt Kungl. Maj:ts befallningshavandes befattning
med nedsatta ersättningsmedel och om anmälan i vissa fall till vederbörande
domstol skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättning för
flottningsskada, som blivit på förhand bestämd att utgå på en gång. I samband
därmed att ersättning enligt denna § bestämmes, skola skiljemännen giva tillkänna,
om och i vilken män nedsättning därav skall ske.

Beslut, varigenom ersättning bestämmes på förhand, bör senast inom ett
år från beslutets meddelande genom endera partens försorg insändas till vattenrättsdomaren
för antecknande i vattenboken; och vare, sedan sådant antecknande skett,
laga kraftvunnet beslut gällande jämväl mot framtida ägare och innehavare av
fastighet, som av beslutet beröres.

Hurusom till följd av ändrade förhållanden avgift, som bestämts att utgå
årligen, kan varda till beloppet ändrad eller ock bestämd att upphöra, därom skils
i 6 kap. 23 § vattenlagen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

141

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 KAP.

Om avgörande av vissa frågor rörande allmän flottleds upplåtande och begagnande.

14 §.

Sedan i underställningsmål rörande företag enligt 6 kap. vattenlagen vatten
domstolen meddelat beslut om allmän flottleds inrättande eller om vidtagande av
åtgärder för redan befintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande, äge envar,
som vill yttra sig över synemännens förslag till bestämmelser rörande de i 10 kap. 19 §
vattenlagen omförmälta frågor, att inom trettio dagar från det vattendomstolens beslut
meddelades till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiva eller i betalt brev med posten
insända sina erinringar i saken. Erfordras före ärendets avgörande ytterligare
utredning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande härför anlita biträde av förrättningsmannen
eller annan sakkunnig person; prövas nödigt att vidare höra sakägarna,
lämne Kungl. Maj:ts befallningshavande dem tillfälle att yttra sig
vid sammanträde inför Kungl. Maj:ts befallningshavande eller, där fråga är om mindre
flottled och det i övrigt finnes lämpligt, inför någon av länsstyrelsens tjänstemän.
Kungörelse om sådant sammanträde skall minst tre veckor före sammanträdet
dels avsändas till pastorsämbetet för uppläsande i kyrkan för den eller de församlingar,
där flottleden framgår, dels tillställas den eller de personer, som jämlikt
10 kap. 26 § vattenlagen utsetts att mottaga handlingarna i målet, ävensom senast
tio dagar förut införas i en eller flera tidningar inom orten. Änläggaren av
flottleden varde till sammanträdet särskilt kallad.

Så snart ske kan företage Kungl. Maj:ts befallningshavande härefter omförmälta
frågor till avgörande i enlighet med föreskrifterna i 29 och 30 §§.

15 §.

Yäckes hos Kungl. Maj:ts befallningshavande beträffande befintlig flottled
fråga om nya eller ändrade bestämmelser i de hänseenden, som i 29 och
30 §§ sägs, galle angående sådant ärendes handläggning i tillämpliga delar vad
i 14 § stadgats, dock att sammanträde med sakägarna alltid skall hållas, där ej
frågan endast rörer fastställande eller jämkning av arnorteringsplan samt flottningsföreningen
och förlagsgivaren annorledes blivit i saken börda.

Av äldre beslut vare Kungl. Maj:ts befallningshavande ej förhindrad att
meddela ny eller ändrad bestämmelse i ämne, varom nyss förmälts; dock att fastställd
arnorteringsplan ej må rubbas i vidare mån än som överensstämmer med
stadgandena i 31 §.

16 §■

Sedan de för allmän flottleds inrättande föreskrivna arbeten blivit besiktigade
och godkända, varde flottleden av Kungl. Maj:ts befällningshavande genom

142

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

särskilt beslut upplåten till allmänt begagnande, dock må dylikt upplåtande ej
ske, innan Kung!. Maj:ts befallningshavande meddelat beslut i de frågor, som i
14 § omförmälas, samt fastställt reglemente för flottningsförening.

Ej må flottning idkas i allmän flottled, förrän den blivit till allmänt begagnande
upplåten; dock att rätt till interimsflottning, efter ty nedan sägs, må
kunna av Kungl. Maj:ts befallningshavande i vissa fall dessförinnan medgivas.

17 §.

Har enligt laga kraft vunnet beslut förordnats om allmän flottleds inrättande
och kan, ändå att i beslutet föreskrivna åtgärder icke vidtagits, flottning
ske utan väsentligt men för strand-, bro-, fiske- och vattenverksägare eller andra
samt utan betydligare hinder för föreskrivna flottledsarbetens utförande, må i avbidan
på flottledens upplåtande till allmänt begagnande tillstånd till interimsflottning
kunna efter särskild ansökan medgivas den, som förut enskilt flottat därstädes,
så ock annan, som visas genom uppehåll med flottningen komma att lida
avsevärd förlust.

Ansökan om interimsflottning ingives till Kungl. Maj:ts befallningshavande;
och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att däröver infordra yttrande
från vattenrättsdomaren, den enligt 10 kap. 2 § vattenlagen förordnade förrättningsmannen
och anläggaren av flottleden ävensom att, där ärendet ej är av brådskande
beskaffenhet och det i övrigt finnes erforderligt, på lämpligt sätt bereda
strandägare ocn andra, vilkas rätt kan beröras av frågan, tillfälle att inom viss
kort tid yttra sig över ansökningen.

18 §.

Tillstånd med interimsflottning må
av Kungl. Maj:ts befallningshavande
meddelas i den omfattning, som med
hänsyn till föreliggande omständigheter
finnes lämplig, dock ej för längre tid än
ett år i sänder; och föreskrive Kungl.

Maj:ts befallningshavande de villkor för
flottningen, som för varje fall må finnas
erforderliga, med iakttagande därav dels
att de av vattendomstolen meddelade
allmänna bestämmelser för flottledens
nyttjande till allmän flottning bliva i
tillämpliga delar gällande med avseende
å interinisflottningen dels ock att interimsflottande
förpliktas att för sitt flottgods
erlägga flottledsavgifter till samma
belopp, som beräknas böra utgå, sedan
flottleden upplåtits till allmänt begagnande.

18 §.

Tillstånd till interimsflottning må
av Kungl. Maj:ts befallningshavande
meddelas i den omfattning, som med
hänsyn till föreliggande omständigheter
finnes lämplig, dock ej för längre tid än
ett år i sänder; och föreskrive Kungl.
Maj:ts befallningshavande de villkor för
flottningen, som för varje fall må finnas
erforderliga, med iakttagande därav dels
att de av vattendomstolen meddelade
allmänna bestämmelser för flottledens
nyttjande till allmän flottning bliva i
tillämpliga delar gällande med avseende
å interinisflottningen dels ock att interimsflottande
förpliktas att för sitt flottgods
erlägga flottledsavgifter till samma
belopp, som beräknas höra utgå, sedan
flottleden upplåtits till allmänt begagnande.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

143

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Interimsflottande bör tillika erinras
om honom åliggande skyldighet att ersätta
ej mindre strandägare och andra
uppkommande flottningsskada än även
aniäggaren av den allmänna flottleden
all genom flottningen förorsakad kostnad
för underhåll av flottledsbyggnader,
som må vara utförda; och skall vad i
8 samt 10—12 §§ stadgas med avseende
å ersättning för flottningsskada i tilllämpliga
delar gälla även beträffande
ersättning av interimsflottande för flottledsbyggnaders
underhåll.

Där omständigheterna sådant påkalla,
bör ock föreskrivas, att interimsflottande,
innan flottningen vidtager,
skall ställa fullgod säkerhet för avgifter
och skadestånd, som nu sagts.

Vid tillstånds meddelande varde tillsett,
att bland flera sökande ingen erhåller
obehörig fördel framför annan.

(Utskottets förslag.)

Interimsflottande bör tillika erinras
om honom åliggande skyldighet att ersätta
ej mindre strandägare och andra

a kommande flottningsskada än även
iggaren av den allmänna flottleden
all genom flottningen förorsakad kostnad
för underhåll av flottledsbyggnader,
som må vara utförda; och skall vad i
8 samt 10—12 £§ stadgas med avseende
å ersättning för flottningsskada i tilllämpliga
delar gälla även beträffande
ersättning av interimsflottande för jlottnivgsslcada
och för flottledsbyggnaders
underhåll.

Där omständigheterna sådant påkalla,
bör ock iöreskrivas, att interimsflottande,
innan flottningen vidtager,
skall ställa fullgod säkerhet för avgifter
och skadestånd, som nu sagts.

Vid tillstånds meddelande varde tillsett,
att bland flera sökande ingen erhåller
obehörig fördel framför annan.

19 §•

Beslut, varigenom tillstånd till interimsflottning meddelas, må, ändå att
ändring däri sökes, gå i verkställighet. Om beslutet varde på sökandens bekostnad
kungörelse genast införd i en eller flera tidningar i orten.

Utan hinder därav att beslutet vunnit laga kraft eller gått i verkställighet,
må Kungl. Maj:ts befallningshavande, när anledning därtill förekommer, efter
interimsflottandes hörande föreskriva nya villkor för flottningen eller erforderliga
inskränkningar däri eller ock återkalla det meddelade tillståndet.

20 §.

Vid meddelande av tillstånd till interimsflottning förordne Kungl. Maj:ts
befallningshavande syssloman att med den befogenhet, som i 33 § 1 mom. andra stycket
tillerkännes flottningsstyrelse, av de flottande uttaga de i 18 § omförmälda flottledsavgifter
och att i övrigt tillse, att föreskrivna villkor iakttagas vid flottningen.

Till syssloman, som nu sagts, skall förordnas lämplig och vederhäftig person
eller ock flottningsstyrelse för annan uppströms eller nedströms belägen allmän
flottled; och njute sysslomannen arvode av de flottande med belopp, som bestämmes
av Kungl. Haj:ts befallningshavande.

Flottledsavgifter, som av sysslomannen uppbäras, skola göras räntebärande
genom insättande å bankinrättning; och åligger det sysslomannen att, sedan flottleden
upplåtits till allmänt begagnande och flottningsförening bildats, till flott -

144

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningsstyrelsen redovisa vad han uppburit jämte upplupen ränta. Där till följd
av stadgandena i 6 kap. 14 § vattenlagen frågan om allmän flottled förfaller,
skall redovisning lämnas till Kungl. Maj:ts befällningshavande, som med medlen
förfar på sätt i 82 § första stycket stadgas: dock att ägare av enskilda flottledsbyggnader
äger av influtna avgifter bekomma vad å nämnda byggnader må belöpa,
så ock, där han ej är anläggare, vad han därutöver kan hava själv erlagt
i avgifter.

21 §.

Där beträffande vatten, varest allmän tlottled icke finnes men flottning
ändock flere år bedrivits, sådant förhållande uppkommer, att rätten till flottning
icke vidare utan oskäliga kostnader står till buds, vare, sedan ansökan om allmän
flottleds inrättande i vattenområdet inkommit, den omständigheten att beslut därå
ej ännu av vattendomstolen meddelats, ej hinder för Kungl. Maj:ts befallningshavande
att medgiva sökanden till flottledsföretaget rätt till interimsflottning,
såframt flottningens avstannande finnes komma att för honom medföra synnerligen
betydande förluster; och skall å sådant ärende stadgandena i 17—20 §§ äga motsvarande
tillämpning. Ej må dock i fall, som nu nämnts, interimsflottning beviljas,
med mindre sökanden ställer fullgod säkerhet dels för avgifter och skadestånd,
som i 18 § omförmälas, dels ock med visst belopp, motsvarande virkets
värde, för att flottledsarbetet, därest sökanden antages till anläggare, behörigen
utföres.

22 §.

Har i beslut om allmän flottleds inrättande eller sedermera föreskrivits,
att flottning i flottleden skall till viss tid av året inskränkas, äge Kungl. Maj:ts
befall ni ngshavande, där för visst fall under pågående flottning yppas behov av
tidens utsträckande, på ansökan lämna tillstånd därtill antingen beträffande flottleden
i dess helhet eller med avseende å viss del därav.

Skola enligt vattendomstolens beslut arbeten av större omfattning utföras
för allmän flottleds utvidgande eller förbättrande och finnes nödigt, att flottningen
härunder begränsas eller helt inställes, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande på
framställning meddela erforderliga bestämmelser angående flottningens bedrivande
under tiden till dess arbetena blivit fullbordade och godkända.

ij4 KAP. *

Om flottningsföreningar.

Om flottningsförenings uppgift och verksamhet.

23 §.

Flottanngsförening har att i enlighet med denna lag ombesörja den allmänna
flottningen, handhava och vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter
samt uppbära och redovisa de för flottledens nyttjande stadgade flottledsavgifter.

Andra lagutskottets utlåtande AV 18.

145

{Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ej mil flottaingsfiirenilig utöva verksamhet, som är främmande för det
ändamål, föreningen sålunda har att iullfölja.

24 §.

Flottningsfö rening må ej förvärva fäst egendom annorledes än för flottledens
rökning eller i andra fall än:

det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för flottleden
eller för flottmngens ändaraalsenliga ordnande;

2. dar förvärvande av visst omiåde finnes önskvärt för nedbrinnande av
skadeersättning;

3. där fastighet skall användas för anordnande av nödiga kontors- eller
verkstadslokaler eller bostäder åt iiottningschef, kontors , flottnings- och annan
personal.

Prövningen, huruvida efter ty nu sagts förvärv av fast egendom må anses
tillätet, ankomme på Kungl. Majrts befallningshavande i det eller de län, där
flottleden framgar.

25 §.

Allmän flottled tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller pantsättas;
dock att Kungl. Maj:ts befallningshavanne äger, där sadant prövas ändamålsenligt,
för visst tall medgiva flnttningsförening att med inteckning för gäld
belasta fastighet, som i 24 § 3 omförmäles. Fast egendom må ej utan Kuno-1.
Ä!aj:ts befalli.ingshavandes tillstånd avyttras; för flottningen behövliga byggnader
och anläggningar må ej avhändas flottleden.

Far flottaingsförening för ändamål, som i 24 § sägs, förvärvat större fastighetsomrade
än behovet kräver eller finnes eljest fast egendom icke vara för fiottleden
eller flottningen behövlig, aligger det''föreningen att, så snart det kan ske
utan förlust, avyttra vad lämpligen kan undvaras

Behållningen av medel, som inflyta för flottleden tillhörig egendom, må ej
förbiukas till gäldande av krets löpande utgifter utan skola användas såsom kapitaltillskott
till fond, varom i 32 § förmäles, eller eljest till framtida båtnad för
flottleden.

26 §.

Har flott™ngsförening^ något år att vidkännas kostnad, som efter ty i 30 §
stadgas ma fördela''» a Mera ar att av de flottande gäldas enligt viss amorteringsplan,
må föreningen, där ej kostnaden förskjutes av årets flottande, med förla^sgivare
träffa avtal om kostnadens förskjutande medelst förlagslån med rätt för
föi lagsgivaren att uppbära de lör kostnadens återgäldande stadgade amorteringsavgifter.
° ö

Till belopp och under villkor, som bestämts i reglementet eller av flottmngsstämma,
äge flottningsstvrelsen för föreningens löpande behov upplaga tillfälligt
lån. bör gäldande av sådant lån svale allenast de, som flotta det ar, för
vars utgifters täckande skulden göres.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (AV 18.) 19

146

Andra lagutskottets
(Kungl. Maj:ts förslag.)

27 §.

Med de inskränkningar och under de
villkor, som kunna vara bestämda i
reglementet, må med bindande verkan
jämväl för kommande års flottande beslut
fattas eller avtal träffas om flottningschefs,
tjänstemäns och arbetares anställande
för flera år, om deras avlöningsförmåner
samt om pensioner, olyeksfallsoch
sjukdomsunderstöd och ilylikt åt
dem eller deras anhöriga. Vill någon
vinna visshet, att beslut eller avtal,
som nu sagts, icke må kunna klandras
av skäl, som i 62 § sägs, söke Kungl.
Haj:ts befallningshavamles stadfästelse
därå. Å sålunda stadfäst beslut eller
avtal äge stadgandet i 62 § ej tillämpning-
„ . . „

Flottningsföremng äge ock ingå avtal,
gällande för flere ar, med strandägare
ock andra rörande ersättning för
flottningsskada. om strandarrenden, om
flottningsarbetets utförande på ackord
och annat dylikt.

utlåtande Nr 18.

(Utskottets förslag.)

27 §.

Med de inskränkningar och under de
villkor, som kunna vara bestämda i
reglementet, må med bindande verkan
jämväl för kommande års flottande beslut
fattas eller avtal träffas om flottningschefs,
annan tjänstemans ävensom
arbetares anställande för flera år, om
deras avlöningsförmåner samt om pensioner,
olycksfalls- och sjukdomsunderstöd
och dylikt åt dem eller deras anhöriga.
Vill någon vinna visshet,. att
beslut eller avtal, som nu sagts, icke
må kunna klandras av skäl, som i 62 §
sägs, söke Kungl. Maj:ts b^fallningshavandes
stadfästelse därå. A sålunda
stadfäst beslut eller avtal äge stadgandet
i 62 § ej tillämpning.

Flottningsförening äge ock ingå avtal,
gällande för flere ar, med strandägare
och andra rörande ersättning för
flottningsskada, om strandarrenden, om
flottningsarbetnts utförande på ackord
och annat dylikt.

Om flottningsförenings utgifter och deras fördelande på de flottande.

28 §.

I flottningsförenings räkenskaper skola föreningens utgifter sammanföras
under nedannämnda huvudgrupper:

1. Flottledsutgifter, omfattande kostnader, som skola återgäldas till anläggare
eller annan, vilken njuter anläggares rätt, eller eljest utgives för flott!edens
utvidgande eller förbättrande, så ock kostnader för förvärvande av fast egendom,
allt i°den mån ej kostnaderna göras eller egendomen förvärvas för tillgodoseende
av ändamål, som under 4, 5 eller 6 omförmäles;

2. Under håll sutgift er, omfattande kostnader för vidmakthållande av flottleden
och av densamma tillhörig egendom, i den mån kostnaderna ej skola hänföras
till de under 4, 5 eller 6 omförmälda utgifter;

3. Utflottningsutgifter, omfattande all arbets- och annan kostnad för virkets
framskaffande i flottleden, strandarrenden, bom- och dammavgifter, ersättning
för flottningsskada, som icke skall hänföras till 4, samt andra utgifter för liknande
ändamål;

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

147

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4. Sort/ringsutgifter, omfattande kostnader för skiljeanordningars inrättande
och vidmakthållande, för virkets insamlande och urskiljande vid skiljeställe,
för anskaffande och vidmakthållande av redskap och materiel för skiljningen,
så ock för ersättande av skada genom anläggning för skiljningen eller i
följd av skilmingsarbetet;

5. Inventar teutgifter, omfattande kostnader för anskaffande och vidmakthållande
av redskap och materiel för utflottningen;

6. Förvaltning sutgifter, omfattande kostnader för kontorshållning. bokföring,
styrelse- och revisorsarvoden, flottningschefs och kontorspersonals avlöning samt
för pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och övriga allmänna omkostnader;

7. Separatutgifter, omfattande kostnader av icke gemensam art, såsom
för utvältning av flottgodset, separatfiottning, avskilt virkes buntning, flottläggning
eller transporterande, inbärgande nedanför skiJjeställe av vinddrivet eller
spillt virke och dylikt.

Har till rättvis fördelning av flottleds- och underhållsutgifter flottleden indelats
i flottledsdistrikt, skola över sagda utgifter räkenskaper föras särskilt för varje
distrikt. Lag samma vare om utflottningsutgifter, där flottleden blivit indelad i
utflottningsdistrikt. Finnes tiottledsanläggning å visst distrikt bliva till gagn
för flottningen även å andra flottledsdistrikt, äge vattendomstolen eller, där anläggningen
utförts utan vattendomstolens tillstånd, tiottningsstämma besluta, att
anläggningskostnaden skall i mån av båtnaden fördelas pa samtliga dessa distrikt

29 §.

För de flottandes inbördes delaktighet
i olika slag av utgifter skall i den
ordning, som i 14 och 15 §§ sägs, Kungl.
Maj:ts befallningshavande fastställa allmänna
grunder, varefter skilda slag av
flottgods böra vid kostnaders fördelning
jämfjöras med varandra; och skall därvid
iakttagas:

att kostnader, hänförliga till visst
flottleds- eller utflottningsdistrikt, fördelas
allenast å flottgods, som å sådant
distrikt framflottats;

att grunderna för delaktighet i flottleds-
och underhållsutgifter bestämmas
med hänsyn till vad som finnes skäligt
och lämpligt för främjande av en god
skogshushållning;

att övriga utgifter varda fördelade
efter den större eller mindre svårighet,
de särskilda flottgodsslagen orsaka vid
flottningen eller sorteringen; dock att

29 §.

att grunderna för delaktighet i flottleds-
och underhållsutgifter bestämmas
med hänsyn till vad som finnes skäligt
och lämpligt för främjande av en god
skogshushållning;

och att Övriga utgifter varda fördelade
efter den större eller mindre svårighet,
de särskilda flottgodsslagen orsaka
vid flottningen eller sorteringen;
dock att jämkning i tillämpningen av
denna fördelningsgrund beträffande
smärre virkesdimensioner eller beträffande
virke, som flottas lång väg, må

148

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kungl. Maj:ts förslag.)

jämkning i tillämpningen av denna fördelningsgrund
beträdande smärre virkesdimensioner
eller beträdande virke,
som flottas lång väg. må äga rum. om
sådant kan ske utan påvisbar ökning
av kostnaden för annat virke;

samt att i sorterings utgift er deltaga
beträffande varje skiljeställe allenast de
flottande, vilkas fl tf g ods där avskiljes;
dock att, där uppenbart är, att till följd
av det utsorterade virkets avskiljande ur
flottleden orsakas minskning i sorteringskostnaden
för flotta ods, som vidare framflöt
tas, Kungl. Maj:ts befallningshavande
äger efter tagen hänsyn jämväl till de
av virkets uppehållande vid sådant skiljeställe
orsakade olägenheter bestämma, att
även ägare av sådant flottgods skall i
man av båtnad, som nu sagts, deltana i
gäldandet av sorteringskostnoden vid skiljeställe,
där virket icke avskiljes: där på
grund av lokala förhållanden skiljningen
å viss plats verkstalles vid skilda sorteringsverk,
som sta i beroende av varandra,
må dessa i nu nämnt avseende
anses som ett skiljeställe.

Separatutgifter fördelas på allenast
de flottande, vilkas Hottgods föranl- tt
kostnaderna i fråga; separatflottande
vare fri från deltagande i arbetskostnaden
för den gemensamma dottningen.
Där all flottning bedrives separat, må
kostnaden för \ irkets framskuffande fördelas
å samtliga flottande.

(Utskottets förslag.)

äga rum, om sådant kan ske utan påvisbar
ökning av kostnaden för annat
virke.

Vidare skall iakttagas:
att kostnader, hänförliga till visst
flottleds- eller utflottningsdistrikt, fördel
as allenast å flottgods, som a sadant
distrikt framflottats;

samt att i sorteringsutgifter skola deltaga
beträffande varje skiljeställe efter
vad skäligt prövas ej mindre de fint!ande,
vilkas flott gods där avskiljes, än även
ägare av det flottgods, som ridare framflottas;
där på grund av lokala förhållanden
skiljningen å viss plats verkställes
vid skilda sorteringsverk, som stå
i beroende av varandra, ma dessa i nu
nämnt avseende anses som ett skiljeställe.

Separatutgifter fördelas på allenast
de flottande, vilkas flottgods föranlett
kostnaderna i fråga; separatflottande
vare fri från deltagande i arbetskostnaden
för »ten gemensamma flottningen.
Där all flottning bedrives separat, må
kostnaden för virkets framskaffande fördelas
å samtliga flottande.

30 §.

Där kostnader, som hänföras till flottledsutgifter, finnas vara så betydande,
att, om de lades å allenast ett ars flottning denna skulle därigenom oskäligt betungas.
förordne Kungl. Maj:ts beiallningshavande i den ordning, som i 14 och
15 §§ sägs, att sådana kostnader skola gäldas genom amorte ing under derå. högst
tjugu, år medelst vissa avgifter a Hottgodset (flottledsavgifter), sa avvägda, alt
beloppet jämte ränta å vad oguld-t innestår skäligen kan antagas bliva därmed
under den beräknade tiden till fullo guldet; oeh varde räntan därvid så bestämd,

Andra lagutskottets utlåtande AV 18.

149

(Kanyl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag.)

att den motsvarar den räntefot, mot vilken beloppet skäligen må antagas kunna
upplånas, med tillägg, där så tinnes nödigt, av en riskpremie intill två procent. .

Vad nu stadgats beträffande flottledsut.gifter galle ock med avseende å
kostnader, hänförliga till underhålls-, sorterings-, inventarie- eller förvaltningsntgitter,
av sådan beskaffenhet, att jämväl kommande ars flottande därav hämta
väsentlig fördel.

Under ovan stadgad förutsättning äge ock flottningsförening utan inhämtande
av Kungl. Maj:ts befälIningshavandes besked besluta amortering under högst
tre bottningsår av kostnader, som ovan sagts.

Fastsiällda avgifter må ej uppbäras för längre tid än till dess det belopp,
varom fråga är, jämte ränta blivit till fullo guldet.

31 §.

Visar sig, sedan plan för amortering blivit av Kungl. Majrts befallningshavande
fastställd, att ändring av de bestämda avgifterna eller annan jämkning
i villkoren erfordras, må, såvitt törlagsgivaras rätt ej därigenom försämras,
Kungl. Majrts befallningshavande på ansökan efter dennes hörande förordna om
sådan jämkning.

Har vid den beräknade betalningstidens utgång kostnaden ännu icke blivit
till fullo gniden, må Kungl. Majrts befallningshavande på ansökan bevilja utsträckt
tid för dess gäldande; dock må härvid beträffande anläggning, som med amorteringen
avses, i intet fall till amortering upptagas större belopp av den ursprungliga
kostnaden än som motsvarar dåvarande värdet av anläggningen. För utrönande
av detta värde må Kungl. Majrts befallningshavande förordna om nödig
utredning.

32 §.

På ansökan av flottningsförening
eller med dess begivande äge Kungl.
Majrts befallningshavande för en tid
varje gång av högst tio år förordna, att
till utjämnande av underhallsutgifterna
viss årsavgift skall distriktsvis utgå
för varje flottgodsen het. i den man
avgifterna för ett år icke åtgå till gäldande
av samma års underhål Isutgifter,
skola de ingå till en fond, benämnd
underhållsfond.

I enahanda ordning må ock kunna
förordnas om upptagande av be.-tämda
årsavgifter för bildande av understödsfonder
till utjämnande av olika års utgifter
för pensioner, olycksfalls- och

32 §.

På ansökan av flottningsförening eller
med dess begivande äge Kungl. Majrts
befallningshavande för en tid varje gång
av högst tio år förordna, att till utjämnande
av underhallsutgifterna viss
årsavgift skall distriktsvis utgå för
varje flottgodsenhet. I den mån avgifterna
för ett år icke åtgå till gäldande
av samma års underhällsutgifter, skola
de ingå till en fond, benämnd underhållsfond.

1 enahanda ordning må ock kunna
förordnas om upptagande av bestämda
år-avgifter för bildande av understödsfonder
till utjämnande av olika års utgifter
för pensioner, olycksfalls- och

150

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

sjukdomsunderstöd och dylikt åt flottningschef,
tjänstemän och arbetare eller
deras anhöriga.

för förvaltningen av fond. som nu
sagts, skall Kungl. Maj:ts befallningsha
vande fasi ställa reglementarisk a bestämmelser,
utmärkande förutom annat,
under vilka förhållanden och till vilket
belopp fondens medel må tagas i anspråk
till gäldande av kostnader av
angivet slag.

Fonds medel skola hållas avskilda
från övriga av föreningen om händ erhavda
tillgånger och må icke användas
eller tagas i mät för annat ändamål än
sådant, för vars tillgodoseende fonden
bildats.

(Utskottets förslag.)

sjukdomsunderstöd och dylikt åt flottningschef,
annan tjänsteman eller arbetare
ävensom deras anhöriga.

För förvaltningen av fond, som nu
sagts, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande
fastställa reglementariska bestämmelser,
utmärkande förutom annat,
under vilka förhållanden och till vilket
belopp fondens medel må tagas i anspråk
till gäldande av kostnader av angivet
slag.

Fonds medel skola hållas avskilda
från övriga av föreningen omhänderhavda
tillgångar och må icke användas
eller tagas i mät för annat ändamål än
sådant, för vars tillgodoseende fonden
bildats.

33 §.

1 mom. Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som deltager i
den allmänna flottningen, pliktig att årligen å tider, som angivas i reglementet,
tillskjuta nödigt förlag, samt, om förlaget ej förslår till täckande av de utgifter,
som skola läggas å årets flottning, fylla bristen.

Längd för uttaxering av dylikt förlag skall av flottningsstyrelsen årligen
uppgöras med ledning av de enligt 66 § avgivna uppgifter. Försummar flottande
att erlägga infordrat tillskott, äger styrelsen till säkerhet därför hålla hans flottgods
kvar och efter tillsägelse till den flottande låta å offentlig auktion sälja så
mycket därav, att beloppet täckes.

Förlag må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål än täckande
av föreningens utgifter för det år, för vilket förlaget lämnats; uppstår överskott,
skall det återbäras.

H mom. Har i mål, som angår något föregående års flottande, betalningsskyldighet
blivit föreningen ålagd, vare styrelsen pliktig att utan dröjsmål uttaxera
beloppet å sagda flottande enligt grunderna för deras delaktighet i det
årets utgifter, över uttaxeringen skall längd upprättas med angivande av vad
å varje flottande belöper samt tiden för inbetalningen, och vare längden framlagd
till granskning vid särskilt sammanträde med de flottande, som uttaxeringen avser.

Förmenar flottande, att den i längden verkställda fördelningen ej är med
lag överensstämmande, äge han genom stämning å styrelsen inom trettio dagar
efter sammanträdet påfordra rättelse i den gjorda debiteringen. Talan, som nu
nämnts, skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort, där styrelsen har
sitt säte.

Ändå att dylik klandertalan väckes, vare flottande pliktig att å föreskriven
tid inbetala å honom belöpande bidrag vid äventyr att, där ej rätten annor -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

151

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lunda förordnar, beloppet må bos honom utsökas i enahanda ordning, som om betalningsskyldighet
vore honom genom laga kraftägande dom ålagd. Finnes flottande
sakna tillgångar till utsökta beloppets gäldande, varde vad som brister
uttaget hos övriga medflottande i enlighet med grunderna för deras delaktighet.

Om reglemente.]

34 §.'';

För flottningsförening skall finnas reglemente, som Kungl. Maj:ts befallningshavande
efter prövning av därtill avgivet förslag fastställer.

Flottningsförenings reglemente skall angiva:

1. föreningens benämning;

2. den eller de allmänna flottleder, som med föreningens verksamhet avses;

3. den ort inom riket, invid eller i närheten av tiottleden, där flottningsstyrelsen
skall hava sitt säte;

4. huru styrelsen skall, såvitt på föreningens val ankommer, sammansättas
;

5. antalet revisorer, som av föreningen skola utses;

6. tiden för räkenskapsavslutning;

7. huru ofta ordinarie flottning sstäm- 7. antalet ordinarie flottning sstämma
skall hållas; mor årligen samt tiden för desammas

hållande;

8. det sätt, varpå kallelse till stämma skall ske och andra meddelanden
bringas till de flottandes kännedom, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna
kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

9. huruvida och i vad mån begräns- 9. den begränsning av flottandes

ning av flottandes rösträtt skall äga rum; rösträtt, som skall äga rum;

10. inom vilken tid föreningen, efter ty i 10 § stadgas, varje år skall utse
skiljeman och ersättare för honom så ock inom vilken tid på förhand utsedda
skiljemäns och ersättares ävensom i 44 § omförmälda ombuds namn och adresser
skola anmälas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande;

11. tiden för flottningsförlagets inbetalande;

12. närmare föreskrifter om vad den, som ärnar deltaga i allmän flottning,
har att iakttaga jämlikt 60 §;

13. vad husbehovsflottande har att ställa sig till efterrättelse i avseende
å såväl anmälan om tillämnad flottning som iakttagande av nödiga försiktighetsmått;

14. den tid, efter vars förlopp rätten till timmermärke, som lämnats utan
användning, skall vara förlorad.

Ej må i reglemente intagas bestämmelse, som finnes stridande mot denna
eller annan lags föreskrifter.

35 §.

Om uppgörande av förslag till reglemente föranstalte de, som ärna begagna
flottleden; och läte Kungl. Maj-ts befallningshavande däröver höra skogsägare

152

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och andra, som av frågan äro intresserade, å sammanträde, som Kungl. Maj:ts
befallningshavande på lämpligt sätt utlyser och låter hålla.

Utan hinder av besvär mot beslut, varigenom reglemente första gången
fastställes för flottningsförening, må reglementet tillämpas, intill dess i anledning
av besvären annorlunda må förordnas.

36 §.

Av flottningsförening beslutad ändring i reglementet v^re ej gällande,
med mindre den varder av Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställd.

Över inkommet ändringsförslag läte Kungl. Maj:ts befallningshavande,
innan fastställelse meddelas, höra skogsägare och andra vederbörande i den ordning.
som i 35 § första stycket stadgas; och skall, där ändringsförslag framställts
av annan än flottningsföreningen, denna tillika lämnas tillfälle att å flottningsstämma
yttra sig däröver.

37 §.

Fastställt reglemente så oek underrättelse om däri meddelad ändring skall
av Kungl. Maj:ts befallningshavande skyndsamt överlämnas till vattendomstolen.

Reglemente skall genom för ningens försorg mångfaldigas i tryck och vid
begäran hallas skogsägare och flottande tillhanda.

Om flottningsstyrelse och flottning schef.

För flottningsförening skall finnas
Styrelsen äge i enlighet med vad
gens angelägenheter.

39 §.

Styrelsen väljes å flottningsstämma,
dock att en ledamot därav skall efter
ty i 40 § stadgas utses pa annat sätt.

Till styrelseledamot må utses annan
person än flottande.

Ledamot av styrelsen skall vara här
i riket bosatt svensk medborgare, där
ej för särskilt fall Konungen medgiver
undantag.

Stvrelseledamot må, ändå att den
tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått
till ända, skiljas från uppdraget genom
beslut av den, som utsett honom.

§•

en styrelse (flottningsstyrelse).
i denna lag är stadgat förvalta förenin 39

§.

Styrelsen väljes å flottningsstämma,
dock att en ledamot därav kan efter ty
i 40 § stadgas utses på annat sätt.

Till styrelseledamot må utses annan
person än flottande.

Ledamot av styrelsen skall vara här
i riket bosatt svensk medborgare, där
ej för särskilt fäll Konungen medgiver
undantag.

Styrelseledamot må, ändå att den
tid, för vilken han blivit utsedd, ej gatt
till ända, skiljas från uppdraget genom
beslut av den, som utsett honom.

Andra lagutskottets utlåtande AV 18.

153

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Avgår av föreningen vald styrelseledamot.
ii nan den tid, för vilken han
blivit vald, gatt till ända, och linnes ej
ersättare, åligger det övriga styrelseledamöter.
saf amt styrelsen ej är beslutför
med kvarstående ledamöter eller enligt
reglementet fulltalig styrelse alltid
skall förefiunas, att ofördröjligen föranstalta
om val av ny ledamot.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot.
innan den tid, för vilken han
blivit vald, gått till ända, och tinnes
ej ersättare, åligger det övriga styrelseledamöter.
såframt styrelsen ej är beslutför
med kvarstående ledamöter eller enligt
reglementet fulltalig styrelse alltid
skall förelinnas, att ofördröjligen föranstalta
om val av ny ledamot.

40 §.

Kungl. Majrts befallningshavande i
det län, där styrelsen har sitt säte, skall
för viss tid utse lämplig person att utöver
det i föreningens reglemente angivna
antal styrelseledamöter vara ledamot
av styrelsen med samma befogenhet
Snm dessa att deltaga i haudhavandet
av föreningens angelägenheter och med
samma ansvar för styrelsens åtgärder.
Till sådan styrelseledamot skall utses
någon med skogs- och tlottningsförhållandena
i orten förtrogen person, som
ej själv deltager i tiottningen eller är
anställd i flottandes enskilda tjänst; och
njute denne av föreningen arvode, vars
belopp bestämmes av Kungl. Maj:ts befalla
ingshavande.™

40 §.

Kungl. Majrts befallningshavande i
det eller de län, där flottleden framgår,
äge, där det för tillgodoseende av ortens
skogshushållning eller andra allmänna
intressen finnes önskvärt, för viss tid
utse lämplig person att utöver det i
flottningsförenings reglemente angivna
antal styrelseledamöter vara ledamot
av styrelsen med samma befogenhet
som dessa att deltaga i handhavandet
av föreningens angelägenheter och
med samma ansvar för styrelsens åtgärder.
Till sådan .styrelseledamot skall
utses någon med skogs- och flotta ingsförhallandena
i orten förtrogen person,
som ej själv deltager i flottningen eller
är anställd i flottandes enskilda tjänst;
och njute denne av föreningen arvode,
vars belopp bestämmes av Kungl. Maj:ts
befallningshavande. ”

.41 §.

När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma, skall anmälan därom göras
hos Kungl. Majrts befallningshavande i det eller de län, där Höftleden framgår,
för kungörande av den valdes namn och adre-s i länskungörelserna samt i eu eller
flera tidningar inom orten. Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll
eller annan handling, som bestyrker valet.

Angående styrelseledamot, som jämlikt stadgandet i 40 § blivit av Kungl.
Majrts befallningshavande utsedd, skall ock kungörelse på sätt nu sagts utfärdas.

Saknar fiottningsförening anmäld, behörig styrelse, äge Kungl. Majrts befallningshavande
i det län, där styrelsen skall hava sitt säte, på yrkande av rättsägare
förordna syssloman att med samma befogenhet, som tillkommer flottningsstyrelse,
företräda fö''eningen eller flottleden i det ärende, varom fråga kan vara.

bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 14 käft. (AV 18.) 20 ip

154

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

42 §.

Styrelsen äge att själv eller genom ombud ej mindre i förhållande till
tredje man handla å föreningens vägnar än även inför domstol och andra myndigheter
företräda föreningen; dock att där mot föreningen föres talan, som rör
något föregående års flottande, dessa äro berättigade att själva eller genom ombud
utsett å flottningsstämma med samma års flottande, bevaka sm talan i målet.

1 brottmål, som angår flottgodset, äge styrelsen föra målsägandetalan för
sådan flottande, som ej själv för talan i mälet.

Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen, vare, i den
mån ej annat följer av vad i denna lag eller reglementet stadgas, utan verkan
mot tredje man, med mindre han ägt eller bort äga kännedom om inskränkningen.

43 §.

Den allmänna flottningen jämte virkets avskiljande ur flottleden till de
särskilda flottande ävensom flottledens skötsel åligger styrelsen och under dess
inseende en av flottningsstämman utsedd flottningschef; dem åligger tillse att det
allmännas intresse av flottledens vidmakthållande behörigen tillgodoses, att tiottningen
ombesörjes på ändamålsenligaste sätt och att icke oberättigad förman
beredes någon flottande framför annan; ställe sig ock till efterrättelse i regiementet
givna föreskrifter så ock de föreskrifter, som av flottningsstämma eller,
såvitt rör flottningschef, av styrelsen meddelas, där de ej äro stridande mot lag
eller författning eller mot föreningens reglemente.

44 §.

Styrelsen åligger att för varje tingslag, där flottleden framgår, utse minst
ett inom orten bosatt ombud, till vilket strandägare och andra äga hänvända sig
med anmälningar enligt 9 § samt andra framställningar rörande flottleden och
flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid, som bestämmes
i reglementet, anmälas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande för kungörande i
länskungörelserna samt i en eller flera tidningar inom orten.

45; §.

Där ej annorlunda är bestämt i reglementet, vare styrelsen beslutför, da
mer än halva antalet ledamöter är närvarande, och gälla såsom styrelsens beslut
den mening, om vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika röstetal den
mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Till styrelsesammanträde
skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas. Elottningschefen värde
alltid kallad till sammanträde samt äge där deltaga uti överläggningen och till
protokollet få sin mening antecknad.

Ledamot av styrelsen eller flottningschef äge ej deltaga 1 behandling av
fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga !
behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, där han 1 Ira -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

155

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad
sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan
talan mot styrelseledamoten, flottningschefen eller tredje man.

46 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot att för föreningen mottaga stämning
är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant avseende gäller äga
tillämpning jämväl, då annat meddelande skall delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, kalle styrelsen de flottande till flottningsstämma
för val av ombud att i den tvist föra föreningens talan. Stämning
skall anses delgiven, dä den blivit föredragen å stämman.

47 §.

över styrelsens förvaltning och föreningens verksamhet skall styrelsen med
iakttagande av föreskrifterna i 28 § låta föra ordentliga räkenskaper, som för
varje räkenskapsår avslutas och vari föreningens utgifter fördelas mellan de
flottande enligt de av Kungl. Maj ds befallningshavande fastställda grunder.

Minst en månad eller den kortare tid, som må vara bestämd i reglementet,
före den flottningsstämma, där revisorernas berättelse skall framläggas, avlämne
styrelsen till revisorerna en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse.

Inom tid, som nyss sagts, skall ock styrelsen tillställa en var flottande
bestyrkt räkenskapsutdrag, utvisande dennes mellanhavande med föreningen vid
räkenskapsårets slut.

48 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda denna lag eller föreningens
reglemente eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda flottleden förlust
eller flottningsföreningen skada, svare därför en för alla och alla för en;
svare ock på sätt nu nämnts för den skada, som genom överträdelse av denna
lag eller föreningens reglemente tillskyndas tredje man.

49 §.

Yad i denna lag finnes stadgat om styrelseledamot äge motsvarande tilllämpning
å ersättare för sådan ledamot.

Har ersättare utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan verkan mot envar,
som ej visas hava ägt kännedom därom.

Om revision.

50 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av två
eller flera revisorer, av vilka en utses av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det

156

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

län, där styrelsen har sitt säte, och den eller de övriga å den flottningsstämma,
där styrelsen väljes.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till
ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit
vald, gått till ända, och tinnes ej ersättare, åligger det styrelsen att oför Iröjligen
föranstalta om val av ny revisor. Avgår revisor, som av Kungl. Ma j:ts befallningshavande
utsetts, skall anmälan därom genast gorå- hos nämnda myndighet.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedd revisor njute ersättning av
föreningen med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

51 §•

Styrelsen skall bereda revisor till fal 1 e att när som helst inventera alla de

Senningmedel och övriga tillgångar, som styrelsen för flottledens elRr de flottanes
rakning omhänderhar, samt granska föreningens alla böcker, räkenskaper och
andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning angående förvaltningen
ej av stvrrlsen eller flottning-chefen förvägras.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som av föreningen meddelas och ej avse inskränkning
i ''deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag eller författning
eller mot föreningens reglemente.

Revisorerna skola över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse,
som, efter der styrelsen lämnats tillfälle taga del av densamma, fratnlägges
å flottningsstämma jämte styrelsens förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra sammankallande av extra
flottningsstämma stadgas i 58 §.

52 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som fnmlägges å fluttningsstämrna,
mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit
att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, so n av dem granskats,
eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant
komma sig till last, föreniugeu ansvariga för all därav uppkommande skada, en
för alla och alla för en.

Om flottningsstämma.

53 §.

Flottandes rätt att deltaga i handhavandet av flottningsförenings angelägenheter
utövas å flottningsstämma. Där äge envar, som anmält virke till flottning
under eget inregistrerat märke, rösträtt i enlighet med vad i 55 § sägs.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

157

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan deltaga
i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller
må lian deltaga i behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje
man. där han i fragan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot
föreningens. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång
eller annan talan mot honom eller tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga
i beslut om ansvarsfrihet för förvaltaingsåtgärd, för vilken han är ansvarig,
eller i val av revisor.

54 §.

Där ej annat finnes stadgat i reglementet, välje flottningsstämma själv
ordförande att leda förhandlingarna, och tillkommer därvid varje röstande en röst.

A stämman skall upprättas och till godkännande framläggas en förteckning
över närvarande flottande och ombud för flottande med uppgift å den rösträtt,
som tillkommer en var av dem. Sedan denna förteckning, som skall tjäna
till röstlängd vid stämman, godkänts, lände densamma till efterrättelse å stämman,
dock att, där stämman uppskjutes till senare dag än nästföljande söckendag,
ny förteckning skall upprättas a den fortsatta stämman.

Vid ordinaiie stämma, som i 57 g omförmäles, skola upprättas två särskilda
röstlängder, en för det gångna flottningsåret och eu för det nya.

Över beslut, som å stämman fattas, skall genom styrelsens försorg föras
protokoll, som underskrives av ordföranden och minst en å stämman närvarande
röstägande. Senast fyra veckor efter stämman skall protokollet vara tillgängligt
för de flottande.

55 §.

Jämte vad i övrigt i denna lag är
stadgat om utövande av rösträtt och
fattande av beslut å flottningsstämma
galle:

att flottande äger deltaga i handhavandet
av föreningens angelägenheter
endast såvitt angår det år, varunder han
deltager (dier deltagit i flotte i ngen;

att med de begränsningar, som må
vara bestämda i reglementet, rösträtt
tillkommer varje flottande i förhållande
till beloppet av det förlag, han enligt
upprättad uttaxeringsläng! tillskjutit eller
har att tillskjuta till bestridande av
föreningens gemensamma utgifter;

att flottande som icke inbetalat förlag.
förtallet till betalning tidigare än
fjorton dagar före stämman, är förlus -

55 §.

Jämte vad i (irrigt i denna lag är
stadgat om utövande av rösträtt och
fattande av beslut å flottningsstämma
gälle:

att flottande äger deltaga i handhavandet
av föreningens angelägenheter
endast såvitt angår det år. varunder
han deltager eller deltagit i flottningen;

att med de hegrän-ningar, som äro
bestämda i reglementet, rösträtt tillkommer
varje flottande i förhållande
till beloppet av det förlag, han enligt
upprättad uttaxeringsläng I tillskjuta
eller har att tillskjuta till hestiidande
av föreningens gemensamma utgifter;

att flottande som icke inbetalat förlag,
förlåf let till betalning tidigare än
fjorton dagar före stämman, är förlustig

158

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

tig sin rösträtt, intill dess inbetalningen
fullgöres;

att frånvarande flottandes rösträtt
må utövas genom ombud;

att såsom föreningens beslut gäller
den mening, för vilken de flesta rösterna
avgivas;

att vid lika röstetal val avgöres genom
lottning men i andra frågor den
mening gäller, som biträdes av de flesta
röstande, eller, om jämväl antalet röstande
är lika, av stämmans ordförande.

56 §.

Flottningsstämma skall, såframt ej
annat blivit i reglementet eller för visst
fall av flottningsstämma bestämt, sammanträda
å den ort inom flottledsområdet,
som av styrelsen bestämmes.

Styrelsen har att, på sätt reglementet
föreskriver, kalla de flottande till
flottningsstämma. Där enligt bestämmelse
i reglementet för giltighet av beslut
erfordras, att det fattas å två på
varandra följande stämmor, må kallelse
till andra stämman ej ske, innan den
första hållits.

Under minst åtta dagar närmast före
flottningsstämma skall förteckning över
de ärenden, som därvid skola förekomma,
genom styrelsens försorg hållas tillänglig
för de flottande ävensom oförröjiigen
översändas till flottande, som
med uppgivande av postadress anhåller
därom.

Skall å stämma förekomma ärende,
innefattande förslag till ändring av
reglementet, varde den föreslagna ändringen
till sitt huvudsakliga innehåll
angiven i förteckningen.

Ärende, som ej varit upptaget å förteckningen,
må ej vid stämman företagas
till avgörande, där det ej enligt
lag eller reglementet skall förekomma å

(Utskottets förslag.)

sin rösträtt, intill dess inbetalningen
fullgöres;

att frånvarande flottandes rösträtt
må utövas genom ombud;

att såsom föreningens beslut gäller
den mening, för vilken de flesta rösterna
avgivas;

att vid lika röstetal val avgöres
genom lottning men i andra frågor den
mening gäller, som biträdes av de flesta
röstande, eller, om jämväl antalet röstande
är lika, av stämmans ordförande.

56 §.

Flottningsstämma skall, såframt ej
annat blivit i reglementet eller för visst
fall av flottningsstämma bestämt, sammanträda
å den ort inom flottledsområdet,
som av styrelsen bestämmes.

Styrelsen bar att, på sätt regementet
föreskriver, kalla de flottande till
flottningsstämma. Där enligt bestämmelse
i reglementet för giltighet av beslut
erfordras, att det fattas å två på
varandra följande stämmor, må kallelse
till andra stämman ej ske, innan den
första hållits.

Under minst en vecka närmast före
flottningsstämma skall förteckning över
de ärenden, som därvid skola förekomma,
genom styrelsens försorg hållas tillgänglig
för de flottande ävensom ofördröjligen
översändas till flottande, som
med uppgivande av postadress anhåller
därom.

Skall å stämman förekomma ärende,
innefattande förslag till ändring av
reglementet, varde den föreslagna ändringen
till sitt huvudsakliga innehåll
angiven i förteckningen.

Ärende, som ej varit upptaget å förteckningen,
må ej vid stämman företagas
till avgörande, där det ej enligt
lag eller reglementet skall förekomma

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

159

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

å stämman eller omedelbart föranledes
av ärende, som där skall avgöras. Utan
hinder av vad sålunda stadgats må dock
å stämman kunna fattas beslut om utlysande
av extra stämma för behandling
av visst ärende.

Flottande vare berättigad att få
ärende hänskjutet till prövning å stämman,
såframt han hos styrelsen framställer
yrkande därom senast fyra veckor
före stämman.

57 §.

A första ordinarie flottning sstämma
varge år, vilken skall hållas innan flottningen
börjas, skola framläggas avgående
styrelsens och revisorernas berättelser
över föregående räkenskapsårs
räkenskaper och förvaltning samt företagas
till avgörande av det gångna årets
flottande frågan om beviljande av ansvarsfrihet
åt styrelsen för den tid. revisionsberättelsen
omfattar.

Härefter skola det nya årets flottande
utse flottningsstyrelse jämte revisorer.

58 §.

Styrelsen, så ock syssloman, som i 41 § tredje stycket förmäles, äge. när
sådant tinnes lämpligt, kalla årets flottande till extra flottningsstämma. Förekommer
ärende, som endast rör visst förflutet års flottande, bör med dem hållas
särskild stämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med
angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra flottningsstämma
att hållas, så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Efterkommer
styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna själva utlysa
flottningsstämma. Äro ej samtliga revisorer ense om stämmas utlysande, galle
den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal den mening,
som biträdes av den av Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsatta revisorn.

Extra flottningsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet
ändamål skriftligen påfordras av flottande med ett sammanlagt röstetal, utgörande
minst en tiondedel av samtliga flottandes sammanlagda röstetal eller den mindre
del därav, som må vara bestämd i reglementet.

stämman eller omedelbart föranledes av
ärende, som där skall avgöras. Utan
hinder av vad sålunda stadgats må dock
å stämman kunna fattas beslut om utlysande
av extra stämma för behandling
av visst ärende.

Flottande vare berättigad att få ärende
hänskjutet till prövning å stämman,
såframt han hos styrelsen framställer
yrkande därom senast en månad före
stämman.

57 §.

Innan flottningen varje år börjas,
skall hållas ordinarie flottningsstämma,
å vdken framläggas avgående styrelsens
och revisorernas berättelser över föregående
räkenskapsårs räkenskaper och
förvaltning samt företages till avgörande
av det gangna årets flottande frågan
om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid, revisionsberättelsen
omfattar.

Härefier skola det nya årets flottande
utse flottningsstyrelse jämte revisorer.

160

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

50 §•

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla de flottande till ordinarie
fiottningsstämma. eller har styrelsen ej senast tva veokor etter påfordran,
varom i 5* § tredje stycket är sagt, utlyst tiottningsstamma att hållas sa snart
det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, eller tinnes ej behörigen
utsedd styrelse, har Kungl. Majits betallningshavande att pa anmälan av flottande
ofördröjligen utlysa stämma.

Kungl. Maj:ts betallningshavande äge ock, när så finnes nödigt, anmoda
styrelsen att utlysa extra fiottningsstämma. Efterkommer styrelsen ej inom en
vecka sådan anmodan, må Kungl. Majtts fetallning-havande själ ^utlysa stämman.

Om rätt till talan i vissa fall rörande förvaltningen.

60 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas berättelse
omfattar ej anställd inom ett hundra åttio dagar från det berättelsen framlades
å fiottningsstämma, vara så ansett, som om ansvarsfrihet blivit styl elsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,
som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling, kanna
mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbar,igen avsett även den handling.

Talan mot revisorer enligt 52 § må ej anställas, sedan två år förflutit från
det revisorernas berättelse framlades å fiottningsstämma, utan sa är, att talan

grundas därpå att brottslig handling bl
61 §•

Förmenar enskild flottande, att honom
blivit påförda större kostnader än
med fastställda fördelningsgrunder överensstämmer,
äge han genom stämning å
föreningen inom trettio dagar etter den
fiottningsstämma,då styrelsens berättelse
över räkenskapsårets räkenskaper framlades,
påfordra rättelse i deu gjorda
debiteringen.

Menar styrelsen eller ledamot därav
eller flottande, att beslut, som å Hottningsstämma
fattats, icke tillkommit i
behörig ordning eller eljest strider mot
lag eller författning eller mot föreningens
reglemente eller eljest fastställda föreskrifter.
äge därå tala genom stämning
å föreningen inom trettio dagar från be -

begången.

61 §.

Förmenar enskild flottande, att honom
blivit påförda större kostnader än
med fastställda fördelningsgrunder överensstämmer,
äge han genom stämning å
föreningen inom sextio ''lagar efter den
fiottningsstämma. då styrelsens berättelse
över räkenskapsårets räkenskaper framlades,
påfordra rättelse i den gjorda
debiteringen.

Menar styrelsen eller ledamot därav
eller flotta1 de, att beslut, som å fiottningsstämma
fattats, icke tillkommit i
behörig ordning eller eljest strider mot
lag eller författning eller mot föreningens
reglemente eller eljest fastställda föreskrifter,
äge därå tala genom stämning
å föreningen inom sextio dagar från be -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

161

(Kungl. Maj:ts förslag.)

slutets dag. Försummas det, vare rätt
till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan,
vare lag som i 46 § andra stycket
sägs; dock skall styrelsens rätt till talan
anses bevarad, om den där omlörmälda
flottningsstämman blivit inom ovan i
denna paragraf stadgad tid utlyst att
hållas så snart det med iakttagande av
föreskriven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts,
äge domstolen, när skäl däi till förekommer,
att, innan slutligt utslag i målet
meddelas, förordna, att klandrade beslutet
ej må verkställas.

Domstols utslag, varigenom föreningsbeslut
upphävts eller ändrats, galle jämväl
för dem, som ej instämt klandertalan.

(Utskottets förslag.)

slutets dag. Försummas det, vare rätt
till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan,
vare lag som i 46 § andra stycket
sägs; dock skall styrelsens rätt till talan
anses bevarad, om den där omförmälda
flottningsstämman blivit inom ovan i
denna paragraf stadgad tid utlyst att
hållas så snart det med iakttagande av
föreskriven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts,
äge domstolen, när skäl därtill förekommer,
att, innan slutligt utslag i målet
meddelas, förordna, att klandrade beslutet
ej må verkställas.

Domstols utslag, varigenom föreningsbeslut
upphävts eller ändrats, galle jämväl
för dem, som ej instämt klandertalan.

62 §.

Menar flottande, att genom föreningens beslut om kostnaders uttaxering
flottningen oskäligt betungas eller att något för föreningen fattat beslut eller
träffat avtal om arvode åt styrelseledamot eller revisor eller om flottningschefs,
annan tjänstemans eller arbetares anställande eller om sålunda anställd persons
avlöningsförmåner eller om pension, olycksfalls- eller sjukdomsunderstöd eller dylikt
åt honom eller hans anhöriga är oförenligt med flottledens intresse eller länder
till uppenbart men för de flottande, äge att därutinnan söka rättelse hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande.

Förmenar flottande, att genom något under tidigare år fattat beslut eller
träffat avtal å flottningen under det år, han däri deltager, lagts kostnad, som ej
bör gäldas av det årets flottande eller som är uppenbart oskälig, äge likaledes söka
rättelse hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som, när skäl därtill finnes, äger
bestämma, att kostnaden skall helt eller delvis bestridas av de flottande under
det år, varunder beslutet fattats eller avtalet träffats.

Huruledes i visst fall beslut eller avtal kan på förhand vinna Kungl.
Maj:ts befallningshavandes stadfästelse, därom skils i 27 §.

Om laga domstol.

63 §.

Flottningsförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom denna
eller annan lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där föreningens
styrelse enligt reglementet har sitt säte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 21

162

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Om förvaltningen av skilda flottleder inom samma vattensystem.

64 §.

Finnas inom samma vattensystem flera flottleder under särskilda flottningsföreningars
förvaltning, skall i varje led flottningen såvitt möjligt ordnas på
sådant sätt, som utan oskäligt betungande eller gynnande av flottningen i viss
led må vara ägnat att befrämja flottningen i vattensystemet i dess helhet; och
bör därvid vad flottningschef för nedströms belägen led med iakttagande av de
regler, som må vara fastställda av vattendomstolen, bestämmer beträffande vattenhushållningen
och flottgodsets framsläppande, såvitt ske kan, lända till efterrättelse
för uppströms belägen led.

Har flottande i uppströms belägen flottled försummat erlägga för utgifternas
täckande infordrat tillskott, vare på framställning av styrelsen för nämnda
led styrelsen för nedströms belägen led, dit den flottandes flottgods ma hava vidare
framflottats. pliktig att, därest flottgodset kan där ur leden uttagas, kvarhålla
det för tillskottets uttagande i den ordning, som stadgas i 33 §.

65 §.

Kungl. Maj:ts befullningshavande äge
på framställning av flottningsförening
förordna, att denna sammanslås med
annan förening inom samma vattensystem,
där sådan sammanslagning finnes lämplig
med hänsyn till flottningens ändamålsenliga
ordnande i vattensystemet i
dess helhet samt byggnader och anstalter
i de skilda flottlederna finnas i tillfredsställande
skick.

Om sammanslagning av flotta ingsföreningar
underrätte Kungl. Maj:ts befäl
Iningsh avan de vattendomstolen för
anteckning i vattenboken.

65 §.

Önska olika flottningsförening ar sammanslås
till en, fatte var för sig beslut
därom. Dylikt beslut jämte förslag till
reglemente skall för fastställelse underställas
Kungl. Maj:ts befallningshavandes
prövning.

Kungl. Maj:ts befullningshavande äge
ock på framställning av bivattendrags
flottningsförening förordna, att denna sammanslås
med huvudvattendragets förening,
där sådan sammanslagning finnes lämplig
med hänsyn till flottningens ändamålsenliga
ordnande i vattensystemet i
dess helhet samt byggnader och anstalter
i bileden finnas i tillfredsställande
skick.

Om sammanslagning av flottningsföreningar
underrätte Kungl. Maj:ts
befallningshavande vattendomstolen för
anteckning i vattenboken.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

168

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5 KAP.

Ordningsföreskrifter för deltagande i allmän flottning.

66 §.

Envar, som vill deltaga i allmän
flottning, åligger att före den i 57 §
omnämnda flottningsstämma hos flottningsstyrelsen
anmäla myckenheten och
beskaffenheten av det flottgods, han ämnar
under året införa i flottleden, samt
därefter avlämna flottgodset å eller invid
flott vatten inom uppgivet distrikt
av flottleden, allt i överensstämmelse
med de närmare föreskrifter reglementet
därom innehåller.

Han vare ock pliktig att över det
virke, han tillför flottleden, föra och vid
anfordran till styrelsen avlämna fullständiga
virkesjournaler och tumningslistor,
utvisande för varje flottleds- och
utUottningsdistrikt det tillförda virkets
mängd och dimensioner.

66 §.

Envar, som vill deltaga i allmän
flottning, åligger att viss tid före den
i 57 § omnämnda flottningsstämma hos
fhrttningsstyrelsen anmäla myckenheten
och beskaffenheten av det flottgods, han
ämnar under året införa i flottleden,
samt därefter avlämna flottgodset å
eller invid flott vatten inom uppgivet
distrikt av flottleden, allt i överensstämmelse
med de närmare föreskrifter
reglementet därom innehåller.

Han vare ock pliktig att över det
virke, han tillför flottleden, föra och
vid anfordran till styrelsen avlämna
fullständiga virkesjournaler och tumningslistor,
utvisande för varje flottledsoch
utflottningsdistrikt det tillförda virkets
mängd och dimensioner.

67 §.

Allt flottgods, som i allmän flottled framflottas, skall vara försett med tydliga
märken, vilka, innan de få användas, skola vara godkända av flottningsstyrelsen.

Över anmälda och godkända märken skall av styrelsen föras register,
och må i reglementet stadgas rätt för flottningsförening att vid märkes godkännande
upptaga viss lämplig avgift. Antalet märken, som av varje flottande må
användas, varde med iakttagande av vad i reglementet därom må stadgas bestämt
av flottningsstyrelsen.

Rätt till märke, som ej använts under viss i reglementet angiven tid, vare
förlorad; och må förty sådant märke av annan flottande upptagas och anmälas till
godkännande. ’

68 §.

Å flottgods, som är omärkt eller försett med otydligt eller ej godkänt
märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält till flottning, skola läggas dubbla

164

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kvarhålla flottgodset
och, där ägaren är känd, efter tillsägelse till honom å offentlig auktion sälja så
mycket därav att beloppet därigenom täckes. År ägaren okänd, give Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länskungörelserna och tidning inom orten föreläggande för
honom att inom nittio dagar anmäla sig hos Kungl. Maj:ts befallningshavande;
sker ej anmälan, må flottgodset säljas å offentlig auktion, och skall behållningen
av de vid försäljningen influtna medel tillföras någon föreningens fond, varom i
32 § förmäles, eller eljest användas till något flottledens gemensamma ändamål.

Ej må i andra fall, än i 73 och 74 §§ omförmälas, utan flottningsstyrelsens
begivande omärkt eller otydligt märkt flottgods upptagas ur allmän flottled.

69 §.

Virke, som tillföres allmän flottled å plats, varifrån dess utflottning beräknas
kunna medhinnas under första flottningsåret, må flottas obarkat, så framt
icke med avseende å beskaffenheten av vattendraget med stränder och fiske ävensom
övriga förhållanden, som kunna inverka på frågan, vattendomstolen finner
skäligt att för hela flottleden eller viss del därav förordna, att allt eller visst
slags virke skall, innan det utlägges i flottleden, hava undergått avbarkning.

Virke, vars utflottning beräknas icke kunna medhinnas under första flottningsåret,
skall, innan det utlägges i flottleden, hava medelst avbarkning så
fullständigt som möjligt befriats från bark, där ej med hänsyn till ovan sagda
förhållanden vattendomstolen funnit skäligt medgiva undantag från denna bestämmelse.

Ej må avbarkning verkställas å isen eller å stranden så nära vattnet, att
barken kan nedsköljas däri.

6 KAP.

Om tillsyn å allmänna flottleder och flottningsföreningijr.

70 §.

A allmän flottleds skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet
utöve Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsyn. Teknisk tillsyn å flottledsanläggningarnas
underhåll och nyttjande åligger under befallningshavandes
överinseende tillika tjänstemännen å väg- och vattenbyggnadsdistrikten, vilka hava
att verkställa inspektion å flottlederna i enlighet med de närmare föreskrifter, som
därom varda av Konungen meddelade.

Flottningsstyrelsen och flottningschefen äro skyldiga att vid tillsynens utövande
på anfordran lämna vederbörande alla erforderliga upplysningar.

Om rätt att vid förefallande behov hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning
å anläggning för allmän flottled så ock om handräckning skils i 13 kap.
vattenlagen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

165

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utslcottets förslag.)

71 §.

Har under någon tid flottning ej bedrivits i allmän flottled eller visst
flottledsdistrikt och varder till följd därav underhållet försummat, äge den, som
för anläggnings utförande må vara berättigad till ersättning, vidtaga åtgärder för
dess nödtorftiga underhall; finnas medel tillgängliga i underhållsfond, som i 32 §
sägs, må Kung], Majrts befallningshavande föranstalta, att nödiga underhållsarbeten
varda därmed vidtagna.

72 §.

Vidmakthållas ej de till farleds betryggande eller i övrigt till skydd emot
skada föreskrivna flottledsbyggnader, tillhålle Kungl. Maj:ts befallningshavande
flottningsstyrelsen att sådant fullgöra eller läte, om så erfordras, genast avhjälpa
bristen på föreningens bekostnad.

Uppstår genom försummelse i underhållet av skydd sbyggnader omedelbar
fara för vattenverk eller annan egendom, och bättras ej skyndsamt bristen, sedan
flottningsstyrelsen, flottningschef eller ombud, som i 44 § sägs, eller ock den, som
inom distriktet förestår flottningen, blivit tillsagd därom, vare ock den, som kan
lida men av försummelsen, berättigad att på föreningens bekostnad själv verkställa
arbetet, efter det bristen blivit av kronobetjänt i orten vid undersökning på stället
vitsordad.

73 §.

Har i allmän flottled virke sjunkit
å ställe, där det kan vålla uppgrundning
eller annan olägenhet, äge Kungl.
Maj:ts befallningshavande om dylikt virkes
bortskaffande enahanda vårdnad,
som i 72 § första stycket sägs om underhåll
av där avsedd fiottledsbyggnad;
stånde ock strandägare eller annan,
som kan lida men av virkets k vari ämnande,
fritt att, därest ej virket efter
tillsägelse till flottningsstyrelse, flottningschef
eller ombud, som i 44 § sägs,
eller den, som inom distriktet förestår
flottningen, skyndsamt bortföres, själv
upptaga virket, sedan behovet därav
blivit vid undersökning på platsen vitsordat
av två ojävige män. Om upptagandet
skall underrättelse genast lämnas
till flottningsstyrelsen; och äge styrelsen
avgöra, huruvida det upptagna
virket skall av föreningen för ägarens

73 §.

Har i allmän flottled virke sjunkit
å ställe, där det kan vålla uppgrundning
eller annan olägenhet, äge Kungl.
Maj:ts befallningshavande om dylikt virkes
bortskaffande enahanda vårdnad,
som i 72 § första stycket sägs om underhåll
av där avsedd fiottledsbyggnad;
stånde ock strandägare eller annan,
som kan lida men av virkets kvarlämnande,
fritt att, därest ej virket efter
tillsägelse till flottningsstyrelse, flottningschef
eller ombud, som i 44 § sägs,
eller den, som inom distriktet förestår
flottningen, skyndsamt bortföres, själv
på föreningens bekostnad upptaga virket,
sedan behovet därav blivit vid undersökning
på platsen vitsordat av två
ojävige män. Om upptagandet skall
underrättelse genast lämnas till flottningsstyrelsen;
och äge styrelsen avgöra,
huruvida det upptagna virket skall

166

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Majds förslag.)

räkning omhändertagas mot ersättning
för upptagning skostnaden eller ock till
upptagaren överlåtas.

Vad nu är sagt om sjunket virke
galle ock om virke, som i sjunkande
tillstånd står upprätt i flottleden.

(Utskottets förslag i)

av föreningen omhändertagas eller ock
till upptagaren överlåtas.

Vad nu är sagt om sjunket virke
galle ock om virke, som i sjunkande
tillstånd står upprätt i flottleden.

74 §.

Skulle vid allmän flottled i land flutet virke lämnas å ställe, där det kan
vålla skada, kvarliggande längre än med avseende å flottningens lämpliga anordning
och andra förhållanden kan anses behövligt, äge Kungl. Mai:ts befallningshavande
tillhålla flottningsstyrelsen att återföra virket till flottleden vid äventyr
att sådant eljest må på föreningens bekostnad verkställas.

Beträffande virke, som i flottleden lagt sig i brötar eller magasinerats å
otillåten plats eller i strid mot meddelade bestämmelser, skall vad nu stadgats
äga motsvarande tillämpning.

75 §.

Visar sig, att underhållet av allmän flottled försummas, att fastställda
amorteringsavgifter eller bestämda skadeersättningar ej behörigen gäldas eller att
flottningen ej ordentligt besörjes, eller förekommer eljest anmärkning mot flottningsförenings
verksamhet, och vinnes ej rättelse efter det flottningsstyrelsen
blivit i saken hörd, sammankalle Kungl. Maj:ts befallningshavande de flottande;
och ankomme då på Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning, under vilka
villkor flottning vidare må tillåtas i flottleden.

På framställning av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller när eljest anledning
därtill förekommer må Konungen i fall, som nu sagts, förordna om flottledens
förvaltning och flottningens ombesörjande i annan ordning än i denna lag
stadgas.

76 §.

För varje år å tid, som bestämts i reglementet eller föreskrives av Kungl.
Maj:ts befallningshavande, skall flottningsstyrelsen till Kungl. Maj:ts befallningshavande
insända:

förteckning över årets samtliga flottande jämte uppgift å dem tillkommande
rösträtt inom föreningen samt grunderna för deras deltagande i årets utgifter;

uppgift å den mängd flottgods, som inom varje flottledsdistrikt framflottats
under året;

bestyrkt räkenskapsutdrag, utvisande vad under året guldits och vad vid
årets slut återstår oguldet av kostnad, som skall gäldas enligt fastställda eller
av föreningen antagna amorteringsplaner, ävensom befintliga fonders ställning;

styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av protokoll,
upptagande de å flottaingsstämma i anledning av nämnda berättelser fattade beslut.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

167

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Finner Kungl. Maj:ts befallningshavande nödigt att infordra ytterligare
upplysningar eller att taga del av föreningens räkenskaper och övriga handlingar,
vare styrelsen och flottningschefen skyldiga tillhandagå härmed.

Handlingar, som nu näinnts, skola hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
hållas för envar tillgängliga.

7 KAP.

Straffbestämmelser.

77 §.

Idkas utan behörigt tillstånd flottning i allmän flottled, innan densamma
blivit till allmänt begagnande upplåten, eller eljest å tid, då flottning ej är medgiven,
eller utlägges i allmän flottled obarkat virke, där sådant icke är tillåtet,
vare bot från och med fem till och med femtio öre för varje stycke flottgods
dock lägst tio kronor; och skall, där olovlig flottning ägt rum innan flottleden
upplåtits till allmänt begagnande, den skyldige tillika förpliktas utgiva flottledsavgifter,
varom i 18 § förmäles.

Underlåter någon att vid flottning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som till skydd för allmän farled, väg, bro eller färja blivit meddelade; eller

underlåter flottande vad honom åligger enligt 66 § andra stycket med avseende
å virkesjournaler och tumningslistor; eller

bryter någon mot det i 68 § andra stycket stadgade förbud att ur allmän
flottled upptaga omärkt eller otydligt märkt virke; eller

verkställer någon avbarkning i strid mot bestämmelsen i 69 § tredje
stycket;

straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

78 §•

Med böter från och med tjugufem till och med ett tusen kronor straffes:

1) ledamot av flottningsstyrelse eller flottningschef, där han mot bättre
vetande i handling, som framlägges å flottningsstämma eller ingives till Kungl.
Maj:ts befallningshavande, rörande flottledens eller flottningsföreningens angelägenheter
meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller flottningschef, där han uppsåtligen i strid med bestämmelserna
i 25, 32 eller 33 § använder någon flottledens eller de flottandes
tillhörighet för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillhörighet må
användas;

3) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges å
flottningsstämma, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande flottledens
eller flottningsföreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra
anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats.

168

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kung!. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

79 §.

Åsidosattes föreskrift, som i 37 § andra stycket, 41 § första stycket, 44 §,
47 § andra och tredje styckena, 51 § första stycket, 54 § sista stycket eller 76 §
första och andra styckena är meddelad, eller försummar styrelseledamot vare
sig att på sätt i 56 § tredje stycket stadgas hålla den där omförmälda förteckningen
tillgänglig och översända den till flottande eller att, då flottande enligt
sjätte stycket i nämnda § påyrkat hänskjutande av visst ärende till prövning å
flottningsstämma, låta upptaga ärendet å förteckningen,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.

Förseelse mot 47 § tredje stycket, 51 § första stycket, 54 § sista stycket
eller 56 § tredje stycket, så ock styrelseledamots försummelse att å den i 56 §
omförmälda förteckning upptaga ärende, vars hänskjutande till ^flottningsstämma
av flottande påyrkats enligt sjätte stycket i samma §, må åtalas allenast av
målsägande, och skall härvid såsom målsägande anses såväl flottningsföreningen
som varje flottande.

Åtal för förseelse, som i denna paragraf omförmäles,_ skall anhängiggöras
vid allmän underrätt i den ort, där flottningsstyrelsen har sitt säte.

80 §.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna
strafflagen bör beläggas med strängare straff.

81 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan, dock att av böter,
som ådömas enligt 77 § första stycket, en tredjedel, dock högst femhundra krooor,
tillfaller åklagaren. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

8 KAP.

Särskilda bestämmelser.

82 §.

Varder allmän flottled jämlikt 6 kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall, där
dess tillgångar överstiga skulderna, behållningen tilläggas någon fond hos flottningsföreningen
eller, om föreningen samtidigt upplöses, tillfalla länets skogsvårdsstyrelse
eller, där skogsvårdsstyrelse ej finnes, vederbörande hushållningssällskap
att användas till främjande av skogsvården inom flottledsområdet.

Understödsfond, varom i 32 § andra stycket förmäles, skall vid flottleds
avlysande främst användas för därmed avsedda ändamål, därvid personer, som

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

169

(Kungl. Maj.ls förslag.) (Utskottets förslag.)

redan tillerkänts pension eller annat understöd, hava företräde framför dem, som
ännu icke kommit i åtnjutande därav; och må, där så finnes lämpligt, fondens
ändamål tillgodoses genom de understödsberättigades inlösande i anstalt för försäkring
eller understöd.

Där förhållandena påkalla sådant, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande
utse särskild förvaltare att övertaga avlyst flottleds tillbörigheter och vidtaga
erforderliga åtgärder därmed. Efter fullgjort uppdrag redovise förvaltaren inför
Kungl. Maj:ts befallningshavande.

83 §.

Vill utländsk man idka flottning i allmän flottled inom svenskt område,
skall han, jämte iakttagande av vad i denna lag är föreskrivet, hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande i orten nedsätta en av två vederhäftiga inländska män utfärdad
löftesskrift, däruti de, en för bägge och bägge för en, borga såsom för egen
skuld för fullgörande av vad honom såsom flottande åligger.

84 §.

I fråga om framförande av flottgods i sammanlagda flottar äge stadgandena
i denna lag icke tillämpning; men låter någon flottgods framflyta hopfäst
i knippen eller mindre buntar eller framföres flottgods i ringbom, räknas det för
löstiottning och vare förty denna lag därå tillämplig.

Vad i denna lag är föreskrivet äger icke tillämpning på gränsfloderna
Torneå och Muonio älvar.

85 §.

Grenom denna lag upphävas:

1) 1 och 5 §§ i förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled
samt övriga stadganden i samma förordning, i den mån de angå frågor, varom i
vattenlagen icke meddelats bestämmelser;

2) 10—22 §§ samt 24—26 §§ i flottningsstadgan den 30 december 1880, dock
med den inskränkning beträffande 20 §, som följer av stadgandet i 86 § här
nedan, så ock övriga stadganden i samma författning, i den mån de angå frågor,
varom i vattenlagen icke meddelats bestämmelser;

3) kungörelsen den 2 oktober 1885 angående ändring, såvitt granvirke angår,
i gällande föreskrifter om barkning av virke, som i allmän flottled framflöttas;
dock med den inskränkning, som följer av stadgandet i 86 § här nedan;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
denna lags bestämmelser.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 14 käft. {Nr 18.) 22

170

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

86 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, skola bedömas

efter äldre lag. .

Beträffande flottningen i flottleder, som tillkommit med stöd av äldre lag,
samt i fråga om flottningsföreningar, som bildats, innan denna lag trätt i kraft,
skola denna lags bestämmelser tillämpas; dock att där reglemente eller eljest
för flottledens nyttjande givna bestämmelser innehålla föreskrifter, som avvika
från vad under 4 kap. härovan stadgats, sagda föreskrifter skola lända till efterrättelse,
intill dess med ledning av denna lag nya föreskrifter hunnit meddelas,
dock högst intill den 1 januari 1923, samt att, beträffande skyldigheten att avbarka
virke, de i hittills gällande författningar meddelade bestämmelser eller med stöd
därav särskilt givna föreskrifter skola i avseende å sagda leder fortfarande gälla,
intill dess med tillämpning av denna lag ändrade bestämmelser därutinnan må
komma till stånd.

Det tillkommer Kungl. Maj:ts befallningshavande att tillse saväl att förut
fastställda reglementen varda så fort ske kan ändrade till överensstämmelse med
denna lag, som även att, därest i någon led flottning hittills bedrivits utan att
de flottande varit sammanslutna till förening, reglemente för flottningsförenmg
varder beträffande sådan led antaget och fastställt.

3:o) Lag

huru avgöras skäll, varest tidigare tillkommen allmän flottled skall jämlikt

vattenlagen bibehållas.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Omedelbart efter det denna lag trätt i kraft, insände Kungl. Maj:ts befallningshavande,
var för sitt län, till Konungen uppgift å de vattenområden inom
länet i vilka enligt 6 kap. 1 § första stycket vattenlagen allmän flottled skall
bibehållas, samt upplyse tillika om dag-m för det eller de beslut, varigenom efter
den 30 april 18*1 varje uppgiven flottled blivit ordnad, ävensom om flottledens
utsträckning uppåt och nedåt.

Andra lagutskottets utlåtande, Nr 18.

171

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2 §•

Med ledning av de från Kungl. Maj:ts befallningshavande inkomna upp fifterna

utfärdar Konungen snarast provisorisk förteckning över de vattenområen,
i vilka enligt 6 kap. 1 § första stycket vattenlagen allmän flottled skall
bibehållas.

I sammanhang härmed skall kungöras, att, om någon vill påstå, att
vattenområde, som nyss sagts, ej blivit i förteckningen upptaget eller ock att i
visst område skall finnas allmän flottled på grand av stadgandet i 6 kap. 1 §
andra stycket, han må med bifogande av de handlingar, som han vill åberopa
till stöd för sitt påstående, göra anmälan därom hos vederbörande vattendomstol
före viss dag, åtta månader efter dagen för kungörelsens utfärdande. Handlingar,
som sålunda inkomma, skola efter sagda tids utgång ofördröjligen av vattenrättsdomaren
insändas till Konungen.

Visas sannolika skäl, att allmän flottled finnes i vattenområde, som i andra
stycket nämnts, upptages detsamma å en provisorisk tilläggsförteckning, som av
Konungen utfärdas sist ett år efter det denna lag trätt i kraft.

De provisoriska, förteckningarna över allmänna flottleder så ock kungörelse,
som ovan nämnts, skola införas dels för varje län i de delar, som beröra
samma län, i dess länskungörelser, dels ock tre gånger med fyra veckors mellantid
i allmänna tidningarna.

3 §•

Förmenar någon, att förteckningarna icke i överensstämmelse med stadgandena
i 6 kap. j. § vattenlagen angiva de vattenområden, i vilka allmän
flottled skall bibehållas efter 1920 års ingång, äge han, vid förlust av vidare
talan, inom två år från det denna lag trätt i tillämpning hos vederbörande vattendomstol
anhängiggöra klander mot förteckningarna medelst ansökan, som i två
exemplar skall ingivas till vattenrättsdomaren och i lika antal exemplar åtföljas
av de handlingar, vilka till stöd för klandret åberopas.

I fråga om behandlingen av sådan talan skall vad i 11 kap. vattenlagen
finnes stadgat beträffande ansökningsmål i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §■

Sedan den i 3 § stadgade tid för anhängiggörande av klandertalan mot de
provisoriska förteckningarna gått till ända, skola vattendomstolarna, var för sitt
område, ofördröjligen i enahanda ordning, som i 2 § stadgas med avseende å de
provisoriska förteckningarna, offentliggöra, i vilka delar förteckningarna såsom
oklandrade vunnit laga kraft och i vilka delar klander väckts. Efter det anhängig.
! 0I''d klandertalan blivit genom laga kraft ägande beslut avgjord, skall uppgift
därom jämväl på enahanda sätt offentliggöras.

5 §■

I mån som provisorisk förteckning vinner laga kraft eller anhängiggjord
klandertalan bliver slutligen avdömd, vare därmed för framtiden av -

172

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

gjort, huruvida den 1 januari 1920 allmän flottled fanns i visst vattenområde

eller icke. .

Om sålunda träffat avgörande skall anteckning ske i vattenbokens andra
avdelning; och galle härom i tillämpliga delar stadgandena i 12 kap. 14 § vattenlagen.

6 §■

Uppstår tvist om rättsförhållande, som är beroende därav, huruvida den 1
januari 1920 allmän flottled fanns i viss område eller icke, och äy ej frågan därom
efter vad i 5 § sägs avgjord, skall med tvistens prövning anstå till dess sådant
avgörande skett.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

4:o) Lag

om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 15 § strafflagen skall erhålla följande

ändrade lydelse: .

Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro,
färja, brunn, vattenledning, gasledning, väg, gata, farled eller flottled; eller stängsel
eller märke, som, till avvärjande av fara eller till varning därför, vid allmän väg,
gata eller farled eller å annat sådant ställe satt är; straffes med fängelse i högst
sex månader eller straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas.

Tillstänger man olovligen, utan skadegörelse, som nu är nämnd, allmän
väg, gata, farled eller flottled, eller utkastar man i segelled eller flottled barlast
eller annat, varav uppgrundning förorsakas kan; vare straffet böter.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

173

(Kungl. May.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5:o) Lag

om ändrad lydelse av 24 och 36 §8 i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

1 mom. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation eller
om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen fast egendom
blivit avträdd samt ersättningen å behörig ort nedsatts, eller, där fråga är om
strömfall, för vilket enligt sistnämnda lag ersättningen bestämts att utgå medelst
kraftöverföring, denna i föreskriven ordning påbörjats, skall vad sålunda avträtts
ej vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan
till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i
inteckningsprotokollet såsom i 23 § sägs.

Har egendom blivit avträdd jämlikt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, skall, sedan områdets
inlösen fullbordats, vad i föregående stycke stadgats äga tillämpning.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning enligt vattenlagen för förlorad
vattenkraft eller av ersättning, som enligt nämnda lag eller lagen om dikning
och annan avledning av vatten eller lagen om flottning i allmän flottled
tillkommer jord- eller vatten ver ksägare för skada eller intrång, eller av lösen för
mark, som jämlikt bestämmelserna i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning
att utfalla å huvudstolen av inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning
av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan
rättsägare i fast egendom ändå att försäljning av egendomen ej skett, betalning
å huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande försäljningen skolat
ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom,
sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning
gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande bestämmelser
om expropriation intecknad egendom tages i besittning av den exproprierande
före expropriationens fullbordande eller allenast till en del varder till honom
avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till intecknad egendom
upplåtes samt i något av de fall nu sagda äro vid ersättnings fördelning betalning
utfaller å huvudstol av inteckning, så ock där enligt vattenlagen intecknad

174

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

egendom varder avträdd, innan ersättningen blivit slutligen bestämd, eller enligt
sagda lag eller gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk
eller om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område allenast en del av in tecknad egendom avträdes och vid fördelning
av ersättningen betalning utfaller å intecknings huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,
blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall egendomen, sedan
auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke vidare häfta för större
del av intecknade beloppet än köparen enligt 131 § utsökningslagen kan hava fått
avräkna å köpeskillingen eller som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå
i egendomen; och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis
sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen kunnat utgå ur
köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande därom, när det visas, huru
köpeskillingen fördelats ''och att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga
kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser om
expropriation en eller flera av gemensamt intecknade egendomar helt eller delvis
avträdas till den exproprierande eller av honom före expropriationens fullbordande
tagas i besittning eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till en eller flera av
gemensamt intecknade egendomar upplåtes, eller att enligt vattenlagen eller gällande
bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk eller lagen om flottning
i allmän'' flottled en eller flera av gemensamt intecknade egencfomar varda
helt eller delvis avträdda eller åtgärd vidtages, som medför skada eller intrång å
en eller flera av gemensamt intecknade egendomar, eller att egendom, som gemensamt
med annan häftar för inteckning, delvis avträdes enligt lagen om rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
eller att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom häftar för inteckning,
varder inlöst för statsverkets räkning eller avlöst, de övriga egendomarna
häfta för intecknat belopp, varför betalning utfallit vid ersättnings fördelning;
skolande jämväl därom göras anteckning i inteckningsprotokollet enligt vad i 1
mom. andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

175

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kung]. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning,
huruvida och på vad sätt det genom lagstiftning
eller andra åtgärder må möjliggöras att i större omfattning
än hittills tillvarataga det i de allmänna flottlederna
sjunkna virket, samt därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda;
samt

C) att de i anledning av förevarande proposition
väckta motionerna nr 124—127 och 131 i första kammaren
samt nr 293—295, 317 och 318 i andra kammaren,
i vad desamma icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan hemställt, icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 april 1919.

På andra lagutskottets vägnar:
ADOLF DAHL.

Reservationer:

l:o) Lagen om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Vid 2 kap. 11 §

av herrar Dahl och Andersson i Knäppinge, vilka anfört:
fl anslutning till de synpunkter, som av herr Lubeck framförts i
hans motion, hava vi ansett, att 2 kap. 11 § och 6 kap. 5 § vattenlagen
borde ändras, i syfte att för det fall, att ägare av outnyttjat strömfall
för flottled måste avstå vatten utöver vad stadgandena i 1 kap. vattenlagen
föranleda, strömfallets ägare berättigades till ersättning för de kostnader
och den vattenförlust, som vid strömfallets utbyggande till följd
av dylikt avstående för honom uppkomme.»

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

17(5

Vid 6 kap. 5 §

av herrar Dahl och Andersson i Knäppinge, med åberopande av vad
som anförts vid 2 kap. 11 §.

•2:o) Lagen om flottning i allmän flottled.

Vid 9 §

av herrar Östberg, von Sydow och Lindström, vilka anfört:

»Av de sakkunnigas betänkande framgår, att en av de väsentligaste
olägenheterna i nu gällande lagstiftning är den, att den som lider skada
genom flottning icke är skyldig att anhängiggöra sin talan om skadestånd
under sådan tid, att det är möjligt för motparten att kontrollera skadans
omfång och gendriva den bevisning, som den skadelidande i förväg kan
hava förskaffat sig. Om skada inträffar genom flottning ett år och anmälan
därom icke sker, förrän nästkommande års flottning mellankommit,
torde det i regel vara omöjligt för flottningsföreningen att anskaffa utredning
om skadans uppkomst och omfång. Rättvisa och billighet fordra
därför enligt vår mening, att en uppgörelse mellan parterna framtvingas
inom sådan tid, att tillfälle till utredning står öppet för dem båda. Detta
skulle vinnas genom Kungl. Maj:ts förslag men icke genom utskottets,
enligt vilket skadan icke behöver anmälas förr än efter utgången av kalenderåret
näst efter det, då skadan timade.

I anledning härav och då även med hänsyn till att en flottningsförening
endast driver sin verksamhet under ett år, det är av vikt, att
varje krav mot föreningen framföres, innan dess verksamhet upphört och
dess räkenskaper avslutats, anse vi, att utskottet i denna del bort tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag.»

Vid 11 §

av herr Hage, som anfört följande:

»Det föreliggande förslaget till lag om ändring av vissa delar av
vattenlagen m. m. (flottningslagstiftningsförslaget) syftar i vissa delar till
att reglera förhållandena mellan å ena sidan flottningsbolagen, bakom
vilka i stor utsträckning stå de stora och mäktiga trävarubolagen, och å
andra sidan strandägarna, som till stor del utgöras av småbönder (''små
skogs- och tegägare’, som saken uttryckes av herr Lindhagen i hans med

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

177

anledning av propositionen avgivna motion nr 130 i första kammaren).
Med hänsyn därtill, att lagförslaget i största utsträckning berör Norrland,
blir detsamma också i viss mån och till vissa delar en Norrlandslag till
skydd mot bolagsvälde, avseende att skydda såväl de mindre skogsägarnas
rätt att begagna flottningslederna som att tillgodose strandägarnas
anspråk på tillfredsställande ersättning vid skada eller intrång genom
flottningen.

Att lagstiftningsåtgärder av sådan art äro behövliga, intygades redan
av Norrlandskommittén. Det föreliggande lagförslaget innehåller
också bestämmelser, som innebära förbättringar på detta område, och utöver
detta har utskottet dessutom på eu de! punkter vidtagit vissa ändringar,
som också måste anses innebära möjligheter för ett bättre tillgodoseende
av ovannämnda intressen. Dock gå dessa förbättringar, enligt
mitt förmenande, ej så långt som varit önskvärt, särskilt med hänsyn till
det förhållandet, att de små strand- och skogsägarna i detta som i många
andra avseenden ofta stå söndrade och svagt rustade vid bevakande av
sina intressen mot bolagen, som på grund av sina ekonomiska tillgångar
äga större möjlighet att bevaka sina intressen genom tillgång till juridisk
och annan sakkunskap.

Jag bär alltså tillåtit mig att på nedanstående punkter, där utskottets
förslag ej synes mig tillfredsställande ur dessa synpunkter, reservera
mig med yrkande om ändringar i utskottsmajoritetens förslag.

Herr Lindhagen har i sin motion påyrkat avslag på lagförslaget
och framläggande till nästa års riksdag av ett ur ovannämnda synpunkter
bättre utformat lagförslag. Då ett sådant avslagsyrkande visat sig
fullständigt utsiktslöst, har jag i stället koncentrerat mig på att söka
åstadkomma förbättringar i regeringens förslag, särskilt till förmån för
ovannämnda och liknande intressen. På vissa punkter ha också sådana
yrkanden om förbättringar vunnit majoritet inom utskottet. Så har t. ex.
utskottsmajoriteten gått med på att göra ett uttalande i vattenlagen kap.
10 § 17 mom. 4, avseende att peka på nödvändigheten av anordningar i
vissa fall för fiskets skyddande. Vidare har av utskottet föreslagits, att
rätten till husbehovsflottning måtte utsträckas till samtliga jordbrukare,
som kunna använda sig av flottleden (flottningslagen kap. 1 § 3). I samma
lag kap. 2 § 9 har tiden för strandägare att väcka skadeståndsersättningsanspråk
av utskottet föreslagits skola utsträckas. Likaså har utskottsmajoriteten
varit med om att föreslå borttagande ur kap. 2 § 12
av den i propositionen föreslagna bestämmelsen, som syftade till att på
sätt och vis beröva part möjlighet att gå utom en viss trakt vid utseende
av skiljeman.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 23

178

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Detta är några av de förbättringar, som inom utskottet vunnit majoritet,
och anser jag mig av dessa anledningar ej kunna biträda herr
Lindhagens yrkande att riksdagen måtte avslå propositionen, såvida icke
första kammaren skulle komma att vid en eventuell sammanjämkning
borttaga en del av dessa förbättringar, i vilket fall det vore bättre, om
lagen finge falla i år för att upptagas till behandling ett kommande år,
då en annan del av vattenlagstiftningen i alla fall samtidigt torde komma
att behandlas och då med en annan sammansättning av första kammaren
en lag kunde åstadkommas, som vore fördelaktigare ur de synpunkter, som
ovan sagts.

Till stöd för sitt yrkande har emellertid herr Lindhagen framställt
åtskilliga erinringar mot det föreliggande förslaget, vilka jag anser vara
av beskaffenhet att icke böra utan vidare lämnas obeaktade. Utskottet
har emellertid haft den uppfattningen, att ett med stöd av vissa anmärkningar
framställt avslagsyrkande icke skulle i sig innefatta ett alternativt
yrkande om ändringar i förslaget i den riktning, anmärkningarna gå, och
har därför icke blott undandragit sig att upptaga till diskussion dessa
anmärkningar, utan till och med underlåtit att överhuvud omnämna deras
tillvaro.

Utskottet har sålunda uraktlåtit att upptaga till prövning, bland annat,

l:o frågan huruvida icke avlysande av allmän flottled alltid bör
förbehållas Konungens avgörande;

2:o frågan om ej åtminstone huvudflottlederna höra ägas och förvaltas
av staten;

3:o frågan beträffande instansordningen, huruvida icke vattenöverdomstolen,
eventuellt med en något ändrad sammansättning, bort göras
till överinstans i flottningsmål i stället för såsom nu är föreslaget, regeringsrätten;
samt

4:o frågan huruvida icke en minimigräns borde stipuleras för de
s. k. fiskeavgifterna.

På grund därav att motionärens uttalanden på dessa och andra
punkter icke av utskottet betraktats som yrkanden, är jag förhindrad att
i kammaren framföra yrkande om ändringar på .vissa av dessa punkter,
där jag har en mot utskottets majoritet avvikande mening. Likaså avstänges
jag från möjligheten att reservera mig på en del andra punkter,
på grund av att ingen motion föreligger, vilket åter i viss mån har
sin grund däri, att motionstiden för denna omfattande proposition trots
framställning inskränktes till 10 dagar.

Jag ser mig alltså nödsakad inskränka min reservation till att yrka,
att följande ändringar vidtagas i utskottsmajoritetens förslag:

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 1H.

179

Förslag till lag om flottning i allmän flottled.

2 kap. 11 § formuleras på följande sätt:

Skiljemannaåtgärd, som i 10 § sägs, må påkallas av envar av parterna.
Sådant påkallande sker medelst framställning till motparten eller
skiljeman, som denne må hava utsett på förhand.

Har flottningsförening underlåtit att utse skiljeman och vederbörligen
anmäla valet, eller har annan part, för vilken skiljeman ej blivit
på förhand utsedd, ej inom tio dagar efter skiljemannaåtgärdens påkallande
tillkännagivit sitt val av skiljeman, eller kan ej enighet vinnas
om valet av den tredje, skall skiljeman utses av domaren i orten.

Tiden för syns hållande bestämmes av skiljemännen med iakttagande
av att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt uppskattas
— vilket bör ske särskilt där skadan kan anses vara av betydlig ekonomisk
innebörd i förhållande till den skadelidandes ekonomiska ställning
och den skadelidande fordrar skyndsam uppskattning och ersättning — synen
såvitt möjligt hör företagas efter det flottningen avslutats och i
sammanhang med övriga skadors uppskattande. Har sedan skiljemannaåtgärd
påkallats, skiljedom ej meddelats inom etthundraåttio dagar därefter,
vare part oförhindrad draga tvisten under prövning av allmän
underrätt i den ort, där skadan skett. Skiljedom, som meddelas senare
än nu sagts, vare utan verkan, såframt ej parterna överenskomma att
åtnöjas därmed».

■ Vid 12 §

A) av herrar von Sydoiv och Lindström, vilka anfört:

»I denna paragraf har Kungl. Maj:t i syfte att förebygga att, såsom
det i verkligheten inträffat, strandägare till skiljeman utsett person från långt
avlägsen landsdel, endast för att vålla sin motpart större kostnader, föreskrivit,
att om part valt sin skiljeman utom orten och det funnes uppenbart,
att han inom densamma haft tillgång till ojävig och lämplig skiljeman,
han sj^älv finge vidkännas den ökade kostnad, som han därigenom
orsakar. Utskottet har ersatt detta stadgande med en allmän föreskrift
att skiljemännen vid utdömande av ersättning'' och kostnader alltid skola
pröva desamma efter skäligheten. Utskottets mening har naturligtvis
icke varit att därmed skydda sådan kitslighet som ovan sagts, men då
Kungl. Maj:ts förslag är vida tydligare och klarare än utskottets, vars
värde blir beroende av dess tillämpning, anse vi, att utskottet bort tillstyrka
Kung!. Maj:ts förslag.»

180

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

B) av herr Hage, som med åberopande av vad som anförts vid 11 §r
yrkat, att förevarande paragraf måtte formuleras på följande sätt:

»Varder dömt till ersättning, skall den ersättningsskyldige ock förpliktas
att, efter vad skäligt prövas, gälda såväl kostnaden för skilj emannaförrättningen
som motpartens utgifter å saken; dock att där ersättningen
ej sättes högre än den ersättningsskyldige före förrättningen bjudit,
kostnaden må gäldas av allmänna medel. Ogillas ersättningsyrkande, men
finnes den, som framställt kravet, ej hava saknat fog därför, vare ock lag
som sist sagts; eljest gälde den som framställt kravet hälften av kostnaden
och må den andra hälften gäldas av allmänna medel.

Vad de flesta — — — — — — — där skadan skett.»

Vid 29 §

av herrar Dahl, Östberg, von Sydow, Lindström, Andersson i Knäppinge
och Nilsson i Vibberbo, vilka yrkat, att paragrafen måtte tillstyrkas i oförändrat
skick, samt ansett, att utskottets utlåtande i denna del bort erhålla
följande lydelse:

»Gällande lagstiftning reglerar hithörande förhållanden på det sätt,
att åtskillnad göres mellan gemensamma och enskilda skiljeställen. Med
''gemensamt’ synes lagstiftaren hava åsyftat sådant skiljeställe, där allt
virke, som framkommer till skiljebommen, bliver utsorterat till de olika
ägarna; med ''enskilt’ åter sådant, där endast vissa virkesägares flottgods
uttages, under det att de övrigas virke framflottas vidare för att längre
ned i leden utskiljas. Vid de gemensamma skiljeställena skola sorteringsutgifterna
fördelas å allt virket; vid de enskilda åter skall den eller de
flottande, vilkas virke där utskiljes, ensam vidkännas alla utgifterna vid
skiljet, däri inräknad även anläggningskostnaden för sorteringsapparaten.
Lagbestämmelserna härom återfinnas i flottningsstadgans 4 och 12 §§.
Uti 4 § 1 mom. är det ålagt synemännen att, jämte annat, särskilt utreda,
huruvida, där någon önskar få sitt flottgods avskilt annorstädes än
vid gemensamt sorteringsställe, sådant kan ske, utan att annans flottgods
oskäligt uppehälles, och huru för avskiljandet nödig anstalt hör inrättas;
och i 12 § föreskrives, att om någon flottandes virke avskiljes annorstädes
än vid gemensamt sorteringsställe, skall han ensam vidkännas kostnaden
för avskiljandet så ock för anstalt, som för sådant ändamål erfordras.
Principen för sorteringsutgifters fördelande synes således enligt
gällande lag vara den, att envar flottande deltager uti dessa utgifter endast
vid det skiljeställe, där hans virke uttages, alltså ungefär samma
grund som den, varpå det kungl. förslaget bygger.

Andra lagutskottet* utlutande Nr IS. 1X1

Såsom de sakkunniga i sina motiv anfört, hava emellertid icke
exempel saknats (härpå, att i större flottleder ett eller flera skiljeställen
uppe i landet betraktats såsom och benämnts ''gemensamma’ med bestämmelser,
att allt virke, även det passerande, skall deltaga i sorteringskostnaden,
kanske även i kostnaden för ''finsorteringen’, avseende fördelningen
av det urskilda virket mellan olika ägare eller i skilda kvaliteter.
Ett sådant förfarande lär dock, anföra de sakkunniga, knappast kunna
försvaras ur rättvisans synpunkt. Det torde vara tillräckligt erinra om,
att, såsom denna bestämmelse i vissa fall tillämpats, det inträffat, att
virke, som flottats genom hela leden till dess ändpunkt, måst vid 4 å 5
olika s. k. allmänna skiljeställen bidraga till gäldande av sorteringskostnaderna
för annat virke samt därefter slutligen drabbats av kostnaden
för sin egen sortering. Att på dylikt sätt belasta långfärdsvirket med
kostnader, varav det icke har den minsta nytta, innebär eu obillighet.
Är inrättandet av skiljeställe på eu viss ort till allmän nytta för trakten
utan att alltför stora olägenheter därav uppstå för det allmänna, är detta
visserligen tillräcklig anledning till att medgiva skiljeställes anläggande
men att härutöver fordra, att samtliga i leden flottande skola bidraga
till såväl anläggningens som sorteringsarbetets bekostande, kan ej vara
annat än till skada för skogsägarna och de flottande. Det passerande
virket tillskyndas ändock i varje fall den skadan, att det uppehälles vid
skiljestället och således framkommer senare till bestämmelseorten.

De sakkunnigas, liksom sedermera Kungl. Maj:ts förslag, innebar
därför, att sorteringskostnaderna, däri även inbegripes amorteringskostnaden
för skiljeanordningarna, skulle för varje skiljeställe drabba endast
det virke, som där uttages ur leden, dock med undantag för det fall,
då det finnes uppenbart, att till följd av det utsorterade virkets avskiljande
ur leden orsakas minskning i sorteringskostnaderna för passerande
virke, då det längre ned i leden skall urskiljas. Kungl. Maj:ts befallningshavande
skulle i sådant fall äga bestämma, att även detta flottgods skall
i mån av den båtnad, det tillskyndas, deltaga i sorteringskostnaderna vid
skiljeställe, som det passerar.

Till dessa principer, såsom innebärande full rättvisa, har utskottet
anslutit sig och därför ansett sig böra tillstyrka propositionen oförändrad.

De av enskilda motionärer framburna olika ändringsförslag har
utskottet sålunda icke ansett sig kunna i större eller mindre mån biträda.

Vissa motionärer anse, att i lag skulle uppdragas en allmängiltig
gräns för åtskillnaden mellan gemensamma och enskilda skiljeställen, men
detta synes vara synnerligen svårt och skulle endast ytterligare inveckla
lösningen av förevarande spörsmål. Det är nämligen att märka, att förhål -

182

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

landena vid varje skiljeställe kunna under olika tider betydligt växla,
och att ett skiljeställe, som vid en viss tid borde anses som gemensamt,
ganska snart kan nedsjunka i betydelse för orten, så att det bör betecknas
såsom enskilt. Utvecklingen skulle troligen även leda därhän, att
de intresserade sökte få alla skiljeställen i sinom tid förvandlade till gemensamma.
Vad åter angår förslaget att göra åtskillnad mellan sådana
sorteringskostnader, som föranledas av grovsorteringen å ena samt av
fin sorteringen å andra sidan, kan utskottet ännu mindre godtaga en sådan
lösning. Först och främst torde det, enligt vad utskottet från sakkunnigt
håll inhämtat, vara ogörligt att ens tillnärmelsevis avgöra, huru
stor del av sorteringskostnaden kan hänföras till grovsorteringen, ty med
de invecklade apparater, som numera användas vid skiljena, pågår arbetet
med såväl grovsortering som finsortering i ett sammanhang. Vidare
torde en sådan lösning kunna bliva orättvis i de ej så sällan förekommande
fall, då endast ett virkesmärke uttages vid skiljestället och då sålunda
all sorteringskostnad vid skiljestället är att anse såsom kostnad för
grovsortering.

Att, såsom i herr Welanders motion föreslås, helt och hållet överlämna
åt Kungl. Maj:ts befallningshavande att ''efter vad skäligt prövas’,
bestämma om sorteringskostnadernas fördelning vid olika skiljeställen,
kan icke heller vara riktigt. I motionen hava icke angivits några grunder,
varefter denna prövning skulle verkställas. Sådana objektiva riktlinjer
lära icke heller kunna fastställas. Saken skulle således komma
att i det hela bero på rent subjektiva omdömen. Vidare finnes icke
någon som helst garanti för att där en och samma flottled, såsom ofta
är fallet, går genom flera län, en likformig tillämpning kommer till stånd
inom de olika länen.

Under utskottets behandling av förevarande paragraf har tanke
väckts på en sådan anordning, att kostnaderna för sorteringsarbetet vid
alla skiljeställen i ett vattendrag skulle sammanslås och därefter fördelas
lika på allt virke, som därstädes framflottas. Svenska flottningschefsföreningen
har i en till utskottet ingiven skrivelse, samtidigt med att föreningen
förordat propositionens antagande i denna punkt i oförändrat skick,
förklarat, att tekniska hinder ej möta för genomförandet av ett sådant
system, som nyss sagts. Utskottet har dock icke av det material, som
stått utskottet till buds, kunnat erhålla en säker uppfattning om, huru
ett dylikt system skulle verka i olika vattendrag. Anledning synes dock
vara att befara, att systemet flerstädes skulle vei’ka obilligt. Utskottet
har därför ej tilltrott sig att ifrågasätta, att en sådan princip, som ovan
antytts, lägges till grund för lagstiftningen.

183

Andra lagutskottet* utlåtande Nr IS.

Utskottet har alltså funnit sig böra stanna vid den lösning av före varande

spörsmål, som Kung]. Maj:ts förslag innebär.»

Vid 39 §

av herr Hage, som, med åberopande av vad som anförts vid 11 §,
yrkat, att förevarande paragraf måtte formuleras på sätt föreslagits i
Kungl. Maj:ts proposition.

Vid 40 §

A) av herrar Jacob Larsson, Magnusson i Kalmar och Strömberg,
vilka anfört:

»På de av departementschefen anförda skäl kunna vi icke biträda
utskottets beslut att med avseende på denna paragraf ansluta sig till de
flottningssakkunnigas förslag i den del, vari detta skiljer sig från paragrafens
lydelse enligt Kungl. Majt:s proposition. Däremot hava vi ej
funnit anledning att med avseende på den av utskottet föreslagna ändringen
i övrigt framföra avvikande mening. Vi anse alltså, att ifrågavarande
paragraf borde erhålla följande lydelse:

40 §.

Kungl. Majt:s befallningshavande i det eller de län, där flottleden
framgår, skall för viss tid utse lämplig person att utöver det i flottningsförenings
reglemente angivna antal styrelseledamöter vara ledamot av
flottning sstyr el sen med samma etc.---lika med utskottet.»

B) av herr Hage, som, med åberopande av vad som anförts vid
11 §, yrkat, att förevarande paragraf måtte formuleras på sätt föreslagits
i Kungl. Maj:ts proposition.

Vid 50 §

av herrar Dahl, Östberg, von Sydow och Lindström, vilka anfört:

»I Kungl. Maj:ts förslag upptages stadgande av innehåll att Kungl.
Maj:ts befallningshavande för varje flottningsförening skall utse dels en
ledamot av dess styrelse och dels en revisor. Enligt de flottningssakkunnigas
förslag hade Kung]. Maj:ts befallningshavande icke någon ovillkorlig
förpliktelse härutinnan, utan var utseendet av såväl styrelsemedlem
som revisor beroende av lämplighetsprövning av befallningshavanden.

184

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet har i fråga om styrelseledamot ställt sig på de flottningssakkunnigas
och i fråga om revisor på det kungl. förslagets ståndpunkt.
Enligt vår uppfattning förefinnes det icke något skäl att låta olika normer
gälla för dessa båda fall. Vi tro också, att ifråga om de allra flesta
flottningsföreningar något verkligt behov av en offentlig revisor icke förefinnes,
och att sålunda nyttan av hans verksamhet icke motsvarar kostnaden
därför. Vi anse därför, att utskottet bort föreslå följande lydelse av
ifrågavarande paragraf:

50 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
av en eller flera revisorer.

Revisorerna utses årligen å den -flottningsstämma, där styrelsen väljes;
dock äge dessutom Kungl. Maj.ts befallning shav ande i det eller de län, där
flottleden framgår, att när sådant efter ansökan eller eljest finnes lämpligt,
för viss tid utse en revisor att med övriga revisorer deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått
till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han
blivit vald, gått till ända, och finnes ej ersättare, åligger det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor. Avgår revisor, som
av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsetts, skall anmälan därom genast
göras hos nämnda myndighet.

Av Kungl. Majrts befallningshavande utsedd revisor njute ersättning
av föreningen med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
»

Vid 55 §

av herrar Jacob Larsson, Magnusson i Kalmar och Strömberg, vilka
anfört:

»Med avseende på denna paragraf hava vi inom utskottet biträtt
ett där framställt yrkande, att paragrafen skulle erhålla följande lydelse:

55 §.

Jämte vad----flottningsstämma gälla:

att flottande----i flottningen;

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

185

att med de — —
öva rösträtt för mera än
manlagda röstetal;

att flottande--

att frånvarande —
att såsom — — -att vid lika — —

— — gemensamma utgifter, dock må ingen liten
tiondedel av de vid stämman närvarandes sam -

— — fullgöres;

— — — ombud;

- — avgivas;

— — stämmans ordförande.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 Käft. (Nr 18). 24