Andra Kammatens 'Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1890:Tfu110 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammatens ''Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 28 februari 1890, kl. 11 f. in.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtands n:o <5,
angående vidtagande af anordningar för att bereda
beväring syngling ar kunskap i rätt- och välskrifning samt
räkning.

I eu till utskottet hänvisad motion, n:o 109, har herr G. W. Svensson
hemstält, »att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådan anordning, att beväringsynglingar,
som icke hafva nöjaktiga kunskaper i rätt- och välskrifning samt räkning,
måtte beredas tillfälle att minst två timmar dagligen under den
på exercisplatsen bestämda öfningstiden erhålla kostnadsfri undervisning
i nämnda ämnen».

Motionären erinrar derom, att de kunskaper, Indika inhemtas i
folkskolan, i de flesta fall snart varda glömda och således komma till
föga nytta i lifvet. Det vore emellertid en mycket behjertansvärd sak
att för till mera mogen ålder komne ynglingar bereda tillfälle till förkofran
i de ämnen, som äro mest behöfliga i det praktiska lifvet, nemligen
rätt- och välskrifning samt räkning. Detta skulle kunna ske genom
att under beväringsmötena anordna undervisning i dessa ämnen
för de värnpligtige, som deraf vore i behof. Då under dessa möten 8
timmar dagligen lära användas till de militära öfningarna, skulle, om
8 timmar användas till nattlig hvila, återstå 8 timmar till måltider,
borstning och putsning samt förströelser. Af den lediga tiden skulle

16 Andra Kammarens Tillfälliga Utsfcotts (N:o 1) Inlåtande N:o 10.

enligt motionärens åsigt 2 timmar dagligen kunna användas till undervisning
i ofvannämnda ämnen. Man finge visserligen icke vänta några
lysande resultat af en dylik anordning, men något kunde dock
vinnas, och den största fördelen blefve må hända den, att den ovilja,
att icke säga förbittring, som enligt motionärens uppfattning nu finnes
emot den ökade beväringsexcercisen, skulle i väsentlig mån minskas.
Några praktiska svårigheter dervid anser motionären icke förefinnas, då
baracker eller kaserner numera blifvit uppförda å mötesplatserna, då
kostnaderna, sedan en första uppsättning af materiel blifvit anskaffad,
skulle inskränka sig till en obetydlighet., och då beväringsynglingar,
som antingen aflagt mogenhetsexamen eller folkskolelärareexamen eller
qvarstode såsom lärjungar i de allmänna läroverkens högre klasser,
skulle kunna biträda befälet såsom lärare. Motionären erinrar slutligen,
att de ynglingar, som innehafva nöjaktig färdighet i de föreslagna
läroämnena, gifvetvis skulle befrias från deltagande i undervisningen.

Utskottet måste erkänna, att folkskolan ännu icke mägtat åstadkomma
det resultat, att hvarje ung man besitter en nöjaktig färdighet
i rätt- och välskrifning samt räkning, och kan derför icke annat än
instämma i motionärens önskan, att tillfälle till förkofran derutinnan
måtte kunna beredas dem, som icke i skolan inhemtat tillräckliga kunskaper.
Den tanken förefaller ock mycket tilltalande, att de värnpligtiges
tjenstgöring borde göras till en skola, der de skulle ej blott sysselsättas
med rent militära öfningar, utan äfven erhålla undervisning i
allmänt medborgerliga ämnen till gagn för deras framtida verksamhet
på hvilket område som helst. För den händelse, att de värnpligtiges
öfningstid komme att väsentligt utsträckas utöfver den nu bestämda
tiden, synes det också otvifvelaktigt, att så komme att blifva fallet.

Men utskottet har icke kunnat förbise, att under nuvarande förhållanden
åtskilliga svårigheter möta för en sådan anordning, som den
motionären åsyftat. Dit hörer, att så mycken tid som möjligt måste
under den korta mötestiden egnas åt de militära öfningarna, att man
under en så kort tid icke kan vänta särdeles stort resultat af den ifrågavarande
undervisningen, helst eleverna till största delen komme att höra
till de trögaste och minst läraktige, att lämpliga skollokaler icke allestädes
torde finnas, att uppsättningen af materiel och de årliga kostnaderna
torde kräfva ej alldeles obetydliga kostnader, och det slutligen
synes ovisst, om tillgång på dugliga lärarekrafter för ett större antal
elever kan erhållas, då det jemförelsevis fåtaliga befälet och underbefälet,
som har en mängd göromål att ombesörja mellan excercis -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10. 17

tiderna, endast till en del kan användas för undervisning i folkskoleämnen,
och det ej torde kunna åläggas visse värnpligtige att tjenstgöra
såsom lärare för de öfrige.

Om och till hvilken utsträckning det kan låta sig göra att, oaktadt
ofvan berörda svårigheter, anordna en sådan undervisning, som
motionären föreslagit, kan icke bedömas utan särskild utredning. Då
emellertid en sådan icke för närvarande lärer kunna erhållas, synes det
utskottet icke lämpligt, att Riksdagen gör någon framställning i ämnet
hos Kongl. Maj:t, hvarför utskottet hemställer,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 februari 1890.

På utskottets vägnar:

0. F. ÖSTBERG.

Reservationer:

af herr G. Elowson, som ansåg att, ehuru verkningarna af det
framstälda förslaget icke kunde för det närvarande blifva synnerligen
stora, motionen likväl ginge i en sund rigtning och i följd deraf inom
utskottet yrkade bifall till motionen; och

af herr J. A. Johansson, som ansett att utskottet bort hos Riksdagen
tillstyrka motionen.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Käft.