Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande R:o 22 (Utlåtande 1892:Tfu122 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande R:o 22.

1iU>: ii*-'' • >.*»<? *: . /•.!-.i .

HT:© 22.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1892, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran o?n modersmålets upptagande bland
ämnena i den muntliga mogenhetspröfningen vid de högre
allmänna läroverken.

Enligt nu gällande stadga för rikets allmänna läroverk skola i de
tva öfre klasserna genomgas följande kurser i modersmålet:

Sjette klassen: Läsning af valda stycken ur svenska litteraturen i förening
med lämpliga förklaringar samt underrättelse om författarne. Stycken
ur norsk och dansk litteratur. Talöfningar. På tid utom lärotimmarne:
hvarannan vecka en uppsats efter lärarens anvisning i afseende på behandlingen,
eller en öfversättning från främmande språk.

Sjunde klassen: Läsning såsom i föregående klass. Dispositions- och
talöfningar. Pa tid utom lärotimmarne: en utförligare uppsats hvarje
månad (på reallinien: hvarannan vecka).

Oaktadt undervisning i modersmålet sålunda meddelas äfven i skolans
högsta af delningar, förekommer detta ämne icke i den muntliga mo^enhetspröfningen.

Nu gällande stadga af den 11 april 1862 angående afgångsexamen
vid rikets högre elementarläroverk bestämmer nemligen i detta afseende
följande:

Bill. till Riksd. Prut. 1892. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 21 lliift. (N:o 22).

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 22.

§ 8.

För lärjunge å latinlinien skall den muntliga examen omfatta följande
läroämnen: 1) å afdelningen A: kristendom, latinska, grekiska och
franska språken, matematik och fysik, historia och geografi samt filosofisk
propedeutik, äfvensom för den, hvilken sådant önskar, engelska och
hebreiska språken; 2) å afdelningen B: kristendom, latinska, engelska och
franska språken, matematik och fysik, historia och geografi samt filosofisk
propedeutik; och bör denna examen, hvilken hufvudsakligen skall hafva till
föremål de i läroverkets två högsta årsafdelningar genomgångna lärostycke^
afse att utröna icke blott måttet af lärjungens kunskaper i de
särskilda ämnena, utan äfven och förnämligast halten af den bildning,
han derigenom tillegna! sig. Vid denna pröfning bör jemväl till öfversättning
lärjungen föreläggas, i latinska och franska språken, äfvensom i
engelska språket för afdelningen B, arbeten af en eller flere författare,
hvilkas skrifter ej blifvit vid läroverket lästa.

§ 12.

Den muntliga examen med lärjunge å reallinien omfattar följande
läroämnen: kristendom, engelska och franska språken, matematik, fysik
och kemi, naturalhistoria, historia och geografi samt filosofisk propedeutik.

Vid pröfningen i engelska och franska språken böra till öfversättning
lärjungen föreläggas äfven arbeten af författare, hvilkas skrifter icke
blifvit vid läroverket lästa; gällande för öfrigt i afseende på examens
hufvudsakliga föremål och syfte den föreskrift, som i § 8 innefattas.

I afsigt att gifva modersmålet en mera tryggad ställning inom de
allmänna läroverken har Herr N. Linder uti en inom Andra Kammaren
väckt och till utskottet hänvisad motion, n:o 186, hemstält,

»att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes påbjuda modersmålets upptagande bland ämnena i den muntliga
delen af mogenhetspröfningen vid Sveriges högre allmänna läroverk.»

De skäl, på hvilka motionären grundar sin ifrågavarande hemställan,
äro hufvudsakligen följande.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 22.

Om man bortser från tyska språket och naturalhistorien, för hvilka
särskilda bestämmelser gälla, så är modersmålet det enda af skolans läroämnen,
som icke får vara med vid det muntliga förhöret i mogenbets.
pröfningen — en anordning, om hvilken, så vidt motionären känner, Sverige
torde vara ensamt. Étt sådant stadgande i afseende på mogenhetspröfningen
innebär »en visserligen indirekt, men ej derför mindre tydlig
fingervisning åt de studerande i våra allmänna läroverks högre afdelningar
att, afräknadt öfningarna i uppsatsförfattande, mindre vinnlägga sig om
modersmålet än om skolans öfriga läroämnen». Det svenska skrifprofvet
är ingen tillräcklig och framför allt ingen rättvis måttstock för bedömande
af vare sig måttet eller halten af examinandens insigter i modersmålet.
Den nuvarande anordningen innebär sålunda uppenbarligen en orättvisa mot
de lärjungar, som under skoltiden allvarligt beflitat sig om att vinna
grundligare insigter i modersmålet. Denna orättvisa måste kännas så mycket
hårdare, om, såsom lätteligen kan inträffa, betygen i andra ämnen
blifvit svagare i följd af den rundligare tid och det lifligare intresse, som
ynglingen egnat åt modersmålets studium, hvilken betygsminskning utom
andra olägenheter äfven medför svagare kompetens till erhållande af
stipendier. Den omständigheten, att vid den slutliga examen intet afseende
fästes vid största delen af det, som enligt undervisningsplanen skall
under lärotimmarne i modersmålet genomgås, innebär vådor för ämnet i
dess helhet. Undervisningen i modersmålet undandrager sig, med den nuvarande
anordningen, "på ett betänkligt sätt en del af den kontroll, som
utöfvas på skolornas verksamhet. För motionären synes derjemte uppenbart,
att ifrågavarande bestämmelse i nu gällande stadga rörande afgångsexainen
»ofta haft ett mer eller mindre ofördelaktigt inflytande äfven i
andra fall, t. ex. vid bestämmande af koinpetensvilkor för erhållande af
lärareplatser i modersmålet och dymedelst på sjelfva tillsättningarne samt
på anordnandet af undervisningen i nordiska språk vid universiteten».

Derjemte erinrar motionären, huru angeläget det är, att Riksdagen
å nyo tager frågan om modersmålets ställning vid mogenhetsexamen under
ompröfning, i den händelse eu reform i berörda hänseende befinnes
vara af behofvet påkallad. Ett förslag till ny läroverksstadga är nemligen
utarbetadt, hvilket förslag jemväl i sig upptager de förut i en särskild
stadga sammanfattade bestämmelserna rörande mogenhetsexamen; och nuvarande
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har i yttrande
till statsrådsprotokollet den 13 januari 1892 (se statsverkspropositionen,
åttonde hufvudtiteln, sid. 51) förklarat sig »beredd att för Kongl. Maj:t

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 1) Utlåtande N:o 22.

framlägga nämnda förslag till fastställelse med de mindre väsentliga
ändringar, som af vederbörande myndigheters anmärkningar deremot kunna
föranledas».

Utskottet vill till en början erinra derom, att föreliggande fråga en
gång förut varit föremål för Riksdagens ompröfning. Vid 1874 års
riksdag väcktes nemligen inom Andra Kammaren af herr Jonas Andersson
från Östergötlands län en motion, i hvilken hemstäldes, »att Riksdagen
ville i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, med
ändring i § 8 af nu gällande stadga angående afgångsexamen vid rikets
högre elementarläroverk, påbjuda modersmålets upptagande bland de kunskapsgrenar,
som det muntliga förhöret i nämnda examen skall omfatta».

Motionen hänvisades till kammarens första tillfälliga utskott, som
hemstälde, att »motionen för närvarande icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda».

Till stöd för sitt afstyrkande anförde utskottet följande:

Modersmålet vore såsom läroämne vid skolorna ännu jemförelsevis
nytt, och undervisningen deri kunde i metodiskt hänseende ännu icke anses
hafva vunnit full enhet och stadga. Först på senaste tiden hade ämnet
blifvit gjordt till föremål för akademisk undervisning, och den grundliga
insigt i språket, hvilken kunde och borde ernås genom vetenskapliga
studier vid universiteten, vore ännu ej tillräckligt spridd bland lärarne.
Amnet lämpade sig icke såsom examensämne i den muntliga mogenhetspröfningen.
I fall motionärens önskan blefve uppfyld, skulle det komma
att kräfva omordnande och rubbning af undervisningsplanen, hvarvid
andra ämnen skulle få träda tillbaka. Det vore ej välbetänkt att redan
nu företaga rubbningar i en undervisningsplan, som så nyligen som vid
närmast föregående riksmöte (1873) vunnit Riksdagens godkännande och
som till och med redan delvis börjat tillämpas.

Motionen och det deröfver afgifna betänkandet föranledde i kammaren
en mycket liflig debatt, i hvilken äfven dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
statsrådet Wennerberg, deltog. Efter att först hafva
påmint om den förändring, som läsordningen för de tre lägsta klasserna
nyligen undergått, yttrade dervid nämnda statsråd, att när de
ynglingar, som i skolans lägsta klasser då börjat inhemta undervisning
efter den nya läroplanen, hunnit så långt, att de skulle aflägga sin mogenhetsexamen
eller, närmare bestämdt, om sex år, då vore, enligt hans

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o t) Utlåtande N:o 22.

öfvertygelse, »den af motionären påyrkade förändringen i den muntliga afgångsexamen
på sin rätta plats».

Resultatet af öfverläggningen blef, att kammaren utan votering förkastade
utskottets hemställan och godkände det i motionen framstälda
yrkandet.

Ärendet gick sedan till Första Kammaren, hvars tillfälliga utskott
förklarade sig i likhet med Andra Kammarens utskott hafva »funnit, att
då, uppå Kongl. Maj:ts nådiga framställning, frågan om genomgripande
förändringar i undervisningens ordnande vid rikets elementarläroverk så
nyligen som vid sistförflutna riksdag utgjorde föremål för Riksdagens behandling
och, i anledning af de då fattade beslut, några åtgärder redan blifva
af Kongl. Maj:t vidtagna och andra förberedas, det icke vore lämpligt
att nu å nyo upptaga samma fråga och genom underdånig skrifvelse söka
åstadkomma rubbning uti en redan till en del i verkställighet satt undervisningsplan,
hvilken rubbning, om den ock endast afser en särskild
punkt, likväl rörer en sådan, som på hela planen utöfvar ett omisskänneligt
inflytande».

Utskottet afstyrkte alltså motionen, och i öfverensstämmelse härmed
blef densamma af Första Kammaren afslagen.

Frågan har sedan icke förevarit inom Riksdagen, men deremot har
den varit på tal inom de komitéer, som varit tillsatta för afgifvande af
förslag till reviderad läroverksstadga.

Hösten 1874 tillsattes på ecklesiastikministerns föranstaltande en af
sju skolman bestående komité med uppdrag att verkställa en revision af
då gällande stadga för rikets allmänna läroverk.

I det af nämnda komité den 22 december 1874 afgifna förslaget
till ny läroverksstadga hemstäldes, att den muntliga mogenhetsexamen
må »omfatta de i läroverkets högsta klass å vederbörande linie och afdelning
förekommande ämnen». I motiveringen till nämnda paragraf
heter det: »Komiterade hafva ansett, att den muntliga inogenhetspröfningen
bör omfatta samtliga de i läroverkets högsta klass å vederbörande
linie och afdelning förekommande ämnen, sålunda äfven modersmålet,
hvilket hittills ensamt varit från nämnda pröfning uteslutet. Denna förändring
bör dock i ingen händelse inträda förr, än den nya organisationen
hunnit genom hela läroverket fullständigt tillämpas.»

Den af komiterade föreslagna läroplanen upptog för modersmålet på
latinlinien precis samma antal undervisningstimmar i hvar och en af skolans
9 år saf delning ar, som ämnet har sig tilldeladt i nu gällande nndervisningsplan.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 22.

Alldeles detsamma gäller om reallinien, endast med den skilnad, att ämnet
i den 8:de årsafdelningen enligt komiterades förslag skulle få 1 timme
mera i veckan, än det för närvarande har, och att den 9:de årsafdelningen
på denna linie enligt komiterades förslag skulle försvinna, så att realisterna
endast skulle hafva en 8-årig skolkurs.

Om denna del af förslaget voro komiténs samtliga ledamöter ense.
Någon reservation är nemligen ej anmäld vid denna punkt.

Som bekant, blef emellertid nämnda komités förslag icke af regeringen
stadfäst.

År 1890 tillsattes af Kongl. Maj:t å nyo en komité för utarbetande
af förslag till ändringar i gällande stadga för rikets allmänna läroverk
samt i öfriga författningar rörande de allmänna läroverken. I det af
nämnda komité den 13 januari 1891 afgifna förslag till stadga för rikets
allmänna läroverk har ingen ändring blifvit föreslagen i det sätt, hvarpå
mogenhetspröfningen i modersmålet hitintills försiggått. Komiterade hafva
endast ansett sig böra föreslå, att vederbörande lärare i detta ämne hädanefter
skall ega att deltaga »såväl i afgörandet af, huruvida lärjungen bör
mogen förklaras, som ock i bestämmandet af mogenhetsgraden».

Att komiterade icke ansett sig böra gå de ofta uttalade önskningarna
om modersmålets upptagande i den muntliga afgångspröfningen till mötes
genom att derom framlägga förslag, har emellertid framkallat opposition
från tvenne läroverkskollegier i de yttranden, som dessa afgifvit öfver
komiterades förslag.

Läroverkskollegiet i Örebro yrkar sålunda i sitt utlåtande, bland
annat, att §§ 58 och 60 måtte så ändras: 1) att bland betygen vid den muntliga
mogenhetspröfningen skall jemväl upptagas ett af läraren i modersmålet
afgifvet betyg öfver lärjungens insigter i fäderneslandets litteratur
och litteraturhistoria; och 2) att den, som begagnat enskild undervisning,
skall vara skyldig att i den muntliga mogenhetsexamen undergå pröfning
i fäderneslandets litteratur och-litteraturhistoria.

Lunds allmänna läroverkskollegium har i sitt utlåtande öfver samma
förslag förklarat, att kollegiet skulle ansett det gagneligt, om ett större
antal timmar tilldelats modersmålet i de högre klasserna, likasom om i
den muntliga mogenhetsexamen jemväl föreskrifvits pröfning i svensk
litteraturkännedom. »Då emellertid» — säger kollegiet vidare — »stora
svårigheter synas möta genomförandet af båda dessa önskningsmål, vill
kollegium inskränka sig till att föreslå, att i mogenhetsbetyget upptages
utom betyg för den svenska uppsatsen äfven betyg öfver lärjunges insigter

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:0 1) Utlåtande N:o 22.

i svensk vitterhet, hvaraf blir en följd, att för lärjunge, som ej tillhör
läroverket, bör föreskrifvas offentligt eller enskildt förhör i äinnet i sam*
manhang med den muntliga mogenhetsexamen.» Fyra af kollegiets med*
lemmar hafva dock anmält sin reservation mot utlåtandet i denna del och
förklarat sig gilla komiterades förslag.

I likhet med motionären finner utskottet det vara både tillbörligt
och rättvist, att modersmålet upptages bland de ämnen, hvilka finnas upp*
räknade i §§ 8 och 12 i nu gällande stadga angående afgångsexamen vid
rikets allmänna läroverk, såsom de i hvilka muntligt förhör skall anställas,
på det att examinanderna må blifva i tillfälle att ådagalägga,
huru de tillgodogjort sig äfven den undervisning, som enligt i läroverksstadgan
faststälda undervisningsplaner skall vid de allmänna läroverken meddelas
under de åt modersmålet anslagna lärotimmarne, likasom särskildt betyg
naturligtvis i så fall bör tilldelas dem öfver detta förhör.

Att meddela personer officielt intyg, att de ärö i besittning af det
mått af allmänbildning, som våra högre allmänna läroverk afse att bibringa,
under det att samma personer kunna vara i fullständig okunnighet
om vår nationella litteratur och dess främste stormän, såsom nu faktiskt
kan blifva fallet, åtminstone med dem, som taga sin mogenhetsexamen
efter att endast hafva åtnjutit privat undervisning, anser utskottet icke
vara tillbörligt. Genom bibehållande af en sådan anordning sätter man
dessutom hos oss måttet på allmänbildning i detta hänseende lägre än i
våra grannländer, Norge, Danmark och Preussen, i hvilka det numera,
enligt hvad utskottet har sig bekant, vid afläggande af motsvarande
mogenhetsexamen är föreskrifvet muntligt prof äfven i »modersmålet»,
under hvilken rubrik i alla tre länderna jemväl innefattas kännedom om
landets litteratur.

Bland samtliga de skäl, som af de begge tillfälliga utskotten år 1874
åberopades, och på grund af hvilka dessa då funno sig föranlåtna att
yrka afslag på den alldeles likartade motion, som då förelåg till Riksdagens
afgörande, är det icke mer än ett, som är af den beskaffenhet, att
det fortfarande kan ega tillämplighet. Detta skäl är det, som anfördes af
Andra Kammarens tillfälliga utskott, nemligen att modersmålet icke lämpar
sig såsom examensämne i den muntliga mogenhetspröfningen. Att utskottet
emellertid icke strängt höll på detta argument, synes framgå

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande, N:o 22:--

deraf, att det dock slutade med att endast »med afseende på för handen
varande förhållanden» hemställa, att motionen »för närvarande» icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Då lärjungarne i allmänna läroverket få under loppet af många år
åtnjuta undervisning i modersmålet, böra de väl för öfrigt hafva inhemtat
någonting, som kan gifva anledning äfven till muntligt förhör. Vid åtskilliga
andra läroanstalter i vårt land (t. ex. folkskolelärareseminarierna)
eger dylik muntlig pröfning i modersmålet rum vid afgångsexainen.

En annan ofta hörd invändning mot modersmålets upptagande i den
muntliga mogenhetspröfningen är den, att tid ej härför finnes, äfvensom
att hvarje ökning af ämnenas antal ökar examinandernas ansträngning.
Häremot vill utskottet anmärka, att i sådant fall inskränkning i eller
borttagande af något annat ämne bör i stället ega rum. Utskottet håller
nemligen före, att modersmålet bör, på grund af dess stora vigt och
betydelse för den fosterländska odlingen, inom de allmänna läroverken
intaga ett af de främsta rummen så vid undervisningen som vid afgångsexamen.

Utskottet får alltså hemställa,

att kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen
i skrifvelse anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes
påbjuda modersmålets upptagande bland ämnena i den
muntliga delen af mogenhetspröfningen vid rikets högre
allmänna läroverk.

Stockholm den 29 april 1892.

På utskottets vägnar:

EMIL HAMMARLUND.

Reservation

af herr Hornberg emot vissa delar af motiveringen.

STOCKHOLM, TRYCKT I CBNTRAL-TRYCKERIET, 1892.