Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om en utredning angående jämvägsnämnder.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 108, har herr Johnsson i Kastanjegården m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning
av frågan om inrättande av järnvägsnämnder inom respektive län.
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till den inom första kammaren
väckta, likalydande motionen I: 50.
Över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden från järnvägsstyrelsen,
statens organisationsnämnd, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms och
Blekinge län, Smålands och Blekinge handelskammare, svenska järnvägsföreningen,
svenska landstingsförbundet och landsorganisationen i Sverige.
Järnvägsstyrelsen, som under hand erfarit, att motionen avser ej enbart
sekundärbanor utan även huvudlinjerna, anför i huvudsak följande:
Enligt gällande instruktion skola distrikt schef erna följa förhållandena inom
respektive distrikts trafikområde och därvid stå i nära förbindelse med allmänheten
för att lära känna dess behov och önskemål.
Motsvarande skyldigheter åligga trafikinspektörerna, en var inom sin sektion.
Stationsföreståndarna skola stå i nära kontakt med och skaffa sig god kännedom
om ortens näringsliv. De böra därför förskaffa sig kännedom om det
trafikbehov och de önskemål, som finnas inom stationens trafikområde, och
inom ramen för tjänstens ändamålsenliga och ekonomiska skötsel själva vidtaga
eller hos vederbörande befäl föreslå åtgärder för dessas tillgodoseende.
Inom varje trafiksektion finnas dessutom särskilda trafikombud, som genom
personlig kontakt med trafikanter och trafiksammanslutningar skola stå dessa
till tjänst med upplysningar och hjälp i transport- och andra frågor.
Vidare åligger det all personal att var och en på sin ort verka för trafikens
främjande.
Å andra sidan finnas också — som även i motionen anförts — organ för
tillvaratagande av trafikanternas och orternas intressen i avseende på järnvägstrafikens
ordnande. Sådana organ äro handelskamrarna och bl. a. trafiknämnder,
trafikkommittéer, trafikutskott, vilka sistnämnda organ i regel utsetts
av vederbörande kommunala myndigheter oftast efter direkt begäran
från järnvägsledningens sida.
JHhang till riksdagens protokoll 1947. IS samt. 3 avd. Nr 7—9.
1
2
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
Det är sålunda enligt styrelsens åsikt sörjt för att god kontakt skall kunna
åstadkommas mellan järnvägen och de berörda bygderna. Särskilt framträder
detta vid behandling av en av de frågor, som motionärerna omnämnt, nämligen
tidtabellsändringar. Innan en tidtabell fastställes — vilket i regel sker en gång
om året — äger nämligen en omfattande kontakt rum mellan järnvägsledningen
och de berörda orterna genom förhandlingar med de förut angivna lokala
organen, genom anordnande av en mångfald lokala sammanträden med trafikanterna
o. dyl. Härvid framföras i regel önskemål, ej blott i vad avser tidtabellens
utformning utan även berörande andra förhållanden inom trafikens områden.
Att ersätta dessa förhandlingar och sammanträden med remisser till eller annan
kontakt med länsnämnder anser styrelsen icke lämpligt eller ens möjligt, enär
det för en länsnämnd torde bliva omöjligt att i erforderlig grad kunna bedöma
alla de olika lokala förhållandena. Härtill kommer att tiden för tidtabellernas
utarbetande är synnerligen knapp, då arbetet i viss mån är beroende av internationella
förhandlingar, varför ett införande av ytterligare organ eller instanser
icke lämpligen låter sig göra.
Även om styrelsen sålunda i vissa avseenden måste intaga en negativ ståndpunkt
till möjligheten att genom inrättande av järnvägsnämnder åstadkomma en
ökad kontakt med representanter för trafikområdet, vill dock styrelsen erkänna,
att motionärernas uppslag är värt att upptagas till närmare utredning. Det
synes nämligen kunna vara av intresse och även till fördel för styrelsen och
även för linjemyndigheterna att vid bedömande av viktigare frågor, som icke
äro enbart lokalt betonade, kunna hänvända sig till ett organ, som kan sägas
vara representativt för ett visst område, och av detta erhålla ett uttalande,
liksom ock att det å andra sidan kan vara av stort värde att detta organ genom
sin kontakt med järnvägsmyndigheterna erhåller en fördjupad insikt i föreliggande
trafikproblem och därigenom bättre blir i stånd att bedöma såväl
behov av som möjligheter för en lösning. Huruvida ett dylikt organ skall
representera ett helt län eller om gränsen för dess verksamhet skall bestämmas
efter andra normer, torde kunna ifrågasättas, liksom ock om ledamöterna skola
utses av landsting eller på annat sätt.
Styrelsen har sålunda icke något att erinra mot att en förutsättningslös utredning
kommer till stånd angående inrättande av särskilda järnvägsnämnder.
Statens ,organisationsnämnd erinrar om de organ inom och utem statens
järnvägar, som redan nu hava till uppgift att förmedla kontakten mellan järnvägarna
och trafikanterna, och framhåller vidare, att om emellertid det oaktat
järnvägsnämnder anses oundgängligen erforderliga, vilken fråga undandrager
sig organisationsnämndens bedömande, de dock icke böra så inordnas i förvaltningsapparaten,
att de komma att utgöra tyngande mellaninstanser vid trafikfrågornas
behandling. Ett inrättande av järnvägsnämnder får givetvis icke
heller inkräkta på ovan berörda institutioners och sammanslutningars möjligheter
att göra sig hörda i sådana frågor.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7. 3
Kommerskollegium åberopar ett från Sveriges industriförbund inhämtat yttrande,
i vilket förbundet, som avstyrker bifall till motionen, erinrar om att
de lokala kommunalmyndigheterna, trafikutskott m. fl. redan nu kunna hänvända
sig till distriktsbefälet, järnvägsstyrelsen eller Kungl. Maj :t med sina önskemål,
och att dessa myndigheter i sin tur ha möjlighet att inhämta yttranden från
ovannämnda och andra institutioner, som företräda ortens eller länets trafikintressen.
För egen del framhåller kollegium, att det måste vara av den största
vikt att såväl statens järnvägars ledning som dess olika lokala organ stå i
nära och obyråkratisk kontakt med befolkningen inom de olika bandelarnas
trafikområden. Även med denna allmänna synpunkt på frågan måste kollegium
dock ifrågasätta behövligheten eller ens lämpligheten av att vid sidan av alla
de möjligheter av de mest skilda slag som allmänheten redan har att framföra
sina önskemål beträffande järnvägstrafiken tillskapa en ny offentlig nämndinstitution
sådan som motionärerna tänkt sig. Jämväl kommerskollegium avstyrker
motionen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför i huvudsak följande:
Att döma av den i motionen förebragta motiveringen åsyfta motionärerna att
få till stånd en utredning angående tillskapande inom varje län av ett organ
med uppgift att till ledningen för statens järnvägar förmedla kännedom om de
behov och önskemål, som från allmänhetens sida göra sig gällande i fråga om
den trafik, som sagda järnvägar utöva, och särskilt beträffande den del därav,
som är av mera lokal betydelse. Givetvis är i och för sig intet att invända mot
detta syfte. Åstadkommandet av en fortlöpande kontakt mellan statens järnvägar
och allmänheten i berörda hänseende skulle otvivelaktigt bli till nytta.
Emellertid synes frågeställningen, sådan den föreligger i remitterade motionen,
innebära en begränsning, som knappast torde kunna anses vare sig naturlig
eller ändamålsenlig. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör nämligen icke endast
statens järnvägars trafik komma i betraktande i förevarande hänseende, utan
även den trafik, som de enskilda järnvägarna bedriva. Av motionen framgår,
att motionärerna räknat med att det av dem avsedda kontaktorganet skulle
ägna uppmärksamhet ej blott åt själva järnvägstrafiken, utan även åt statens
järnvägars biltrafik. I den mån de enskilda järnvägarna utöva trafik av sistnämnda
slag, borde detsamma följdriktigt gälla även beträffande denna trafik.
Ifrågasättas kan emellertid om det är rationellt att stanna ens härvid och om
icke även såväl den reguljära biltrafiken i övrigt som ock, i kustlänen, skäigårdsstrafiken
förtjänar att beaktas i förevarande sammanhang. Länsstyrelsen
är för sin del böjd att anse, att kontaktorgan med sålunda vidgade uppgifter,
trafiknämnder, skulle bli till avsevärt större gagn än de av motionärerna föreslagna
järnvägsnämnderna.
Länsstyrelsen i Blekinge län vitsordar behovet av sakkunniga, väl insatta i
de lokala förhållandena, samt svårigheten för vederbörande järnvägsbefäl att
4
Andra kammarens tred je tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
självständigt förvärva och upprätthålla tillräckligt ingående lokalkännedom
samt tillägger, att det synes lämpligt att samla och organisera sådan lokal
sakkunskap i järnvägsnämnder i analogi med de redan existerande länsvägnämnderna.
I enlighet med motionärernas förslag böra järnvägsnämndens representanter
utses av länets landsting. Särskilt i stora län med helt olika trafikproblem
i olika delar av länet torde det vara av vikt, att länets olika delar
bli representerade i nämnden. Antalet ledamöter i nämnden bör alltså icke vara
så litet, att någon del av länet icke blir representerad i nämnden. Järnvägsnämnden
bör vara rådgivande men även ha rätt att taga initiativ. Skyldighet
för järn vägsmyndigheterna att inhämta yttrande från nämnden och upptaga till
prövning eller vidarebefordra nämndens framställningar torde böra stadgas.
Länsstyrelsen tillstyrker bifall till motionen.
Smålands och Blekinge handelskammare anför bl. a. följande.
1944 års trafikutredning har i skrivelse till Konungen bl. a. hemställt om utredning
dels angående järnvägsstyrelsens organisation, dels angående ändrad
distriktsindelning. Handelskammaren vill ifrågasätta, om det inte vore lämpligt
att den nu begärda utredningen sammankopplas med den av trafikutredningen
begärda. Däremot ställer sig handelskammaren tveksam till lämpligheten av
att inrätta en järnvägsnämnd inom varje län. Det kan bliva betungande för
distriktscheferna att behöva förhandla med många olika organ. Möjligt är att
syftet på ett smidigare sätt vinnes genom inrättande av distriktsnämnder, sammansatta
av representanter för de län, som distriktet berör. Eftersom förslag
har framlagts om inrättande av ett centralt organ, statens trafiknämnd, borde
man överväga lämpligheten av att komplettera detta med lokala trafiknämnder,
vilka hade att yttra sig över icke blott jämvägsfrågor utan trafikfrågorna i
allmänhet. Handelskammaren har intet att erinra mot att en utredning kommer
till stånd.
Svenska järnvägsföreningen anför följande.
Vid de enskilda järnvägarna har i företagens eget intresse alltid upprätthållits
god kontakt mellan trafikledning och trafikanter. Ledningen är väl förtrogen
med de lokala förhållandena samt föreliggande trafikbehov och önskemål.
I stor utsträckning äro dessutom ortsrepresentanter ledamöter i järnvägsbolagens
styrelser.
De skäl, som motionärerna anfört för behovet av trafiknämnder vid statens
järnvägar, synas sålunda ej kunna åberopas beträffande de enskilda järnvägarna.
Förhållandena därstädes motivera ej enligt föreningens förmenande
vidtagande av åtgärder i av motionärerna föreslagen riktning.
Svenska landstingsförlmndet framhåller svårigheten för lokala intressen att
göra sig gällande i samma mån förvaltningen av landets järnvägar centraliseras.
Något organ för sammanförande och samordnande av de lokala intressena finnes
ej. En länsnämnd av den i motionen ifrågasatta beskaffenheten skulle otvivel
-
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
5
aktigt kunna få en viss betydelse härvidlag. I likhet med motionärerna finner
styrelsen, att landstinget, såsom representant för den samlade opinionen inom
länet, skulle vara ägnat att utse ledamöter i en dylik nämnd. Därvid finge
emellertid tillses, att nämnden bleve relativt allsidigt sammansatt, varvid icke
blott olika länsdelar utan även skilda trafikantgrupper borde vara representerade.
Detta förutsätter, att antalet ledamöter i nämnden ej blir alltför snävt
tilltaget.
Landsorganisationen tillstyrker bifall, då förbindelseorgan av den typ och
med de uppgifter motionärerna ifrågasätta tvivelsutan skulle vara av betydelse
för en ändamålsenlig reglering av vissa lokala trafikproblem.
Som en förutsättning för att ett samhälles trafikanstalter skola kunna fylla sin
uppgift på ett för alla parter tillfredsställande sätt förutsättes nödvändigtvis
ett samarbete mellan trafikorganen och den trafikerande allmänheten. Sådan
kontakt har också, såsom av de infordrade yttrandena framgår, i ej ringa omfattning
etablerats mellan vårt lands järnvägar och allmänheten, varvid handelskamrar,
trafikutskott, kommunala institutioner o. dyl. samt sammanslutningar
av skilda slag inom närings- och reselivet fått företräda trafikanternas intressen
och önskningar. I frågor, som beröra trafiken, plägar järnvägsstyrelsen inhämta
yttranden från praktiskt taget alla mera representativa organ och sammanslutningar
på näringslivets område, från vilka uppslag kunna förväntas. Järnvägsstyrelsen,
som genom det successiva förstatligandet av rikets järnvägar
kommit att i överväldigande grad representera järnvägarna i vårt land, har
visserligen intagit en i vissa avseenden negativ inställning till möjligheten att
på den föreslagna vägen åstadkomma ökad kontakt, men samtidigt erkänt, att
motionärernas uppslag är värt att upptagas till utredning. Av intresse och fördel
för styrelsen vore ett organ, som kan sägas vara representativt för ett visst
avgränsat område, med vilket järnvägen kan samråda och vilket också självt
genom kontakt med järnvägsmyndigheterna bättre blir i stånd att bedöma
såväl behov av som möjligheter till lösning av föreliggande trafikproblem.
Utskottet delar järnvägsstyrelsens uppfattning härutinnan men vill framhålla,
att det ej synes som självklart att länen äro de lämpligaste verksamhetsområdena
för de föreslagna nämnderna. Såsom länsstyrelsen i Stockholms län
framhållit synes emellertid frågeställningen, såsom den föreligger i motionen,
innebära en varken naturlig eller ändamålsenlig begränsning, såtillvida som
ej blott statens järnvägars utan även enskilda banors trafik, utövad jämväl
såsom biltrafik, torde böra komma i betraktande i detta sammanhang. Länsstyrelsen
ifrågasätter därjämte huruvida ej den reguljära biltrafiken i övrigt
som ock, i kustlänen, skär går dstra fiken förtjänar att beaktas härvid. Till denna
synpunkt ansluter sig utskottet, som håller för sannolikt, att dylika vidgade
trafiknämnder skulle bli till större gagn än de i motionen föreslagna. Då
Utskottet.
6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
motionen emellertid ej tagit sikte härpå ser sig utskottet förhindrat föreslå
en dylik lösning av frågan.
Utskottet vill slutligen i likhet med statens organisationsnämnd framhålla
vikten av att, därest de i motionen föreslagna järnvägsnämndema komma till
stånd, dessa böra få en sådan utformning att de icke försvåra lösandet av frågor,
som kunna beröra hela riket eller större delar därav än ett län, eller försämra
den nu befintliga kontakten mellan järnvägarna och deras trafikanter.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan
om inrättande av järnvägsnämnder.
Stockholm den 11 april 1947.
På utskottets vägnar:
L. O. SKANTZE.
Närvarande: herrar Skantze, Hedqvist, fru Svedberg, herrar Boman i Stavsund,
Persson i Svensköp, Engström, fru Ewerlöf, herrar Nilsson i Varuträsk,
Jansson i Aspeboda och Jonsson i Järvsand.