Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10 (Utlåtande 1915:Tfu310 Andra kammaren tfu3)

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Nr JO.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1915 kl. Vs 11 f. ni.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning
av en av herr Ingeström inom första kammaren
väckt motion, nr 42, om skrivelse till Kungl. Magi med begäran
om utredning och förslag beträffande åtgärder från
statens sida till främjande av landsbygdens förseende
med elektrisk drift.

Närvarande: herrar von Sneidern, Holm*), Widlund, Modig, Lubeck, Johansson
i Trollhättan*), Svensson i Kompersmåla, Ericsson i Åtvidaberg,
Larsson i Kroken och Olsson i Rödningsberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren vackt motion, nr 42, som för förberedande
behandling hänvisats till kammarens andra tillfälliga utskott, kar
herr Ingeström hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kung! Maj:t
anhålla, det Kung!. Maj:t ville låta verkställa utredning om och för riksdagen
framlägga förslag till de åtgärder, som från statens sida kunna
vara erforderliga och lämpliga för främjande av landsbygdens förseende
med elektrisk kraft.

I fråga om motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen,
därav framgår, att motionären till stöd för berörda hemställan åberopat
jämväl två likalydande motioner vid 1914 års första riksdag, nr 77 i

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 13 sand. 3 avd. 10 höft. (Nr 10.) 1

Motionen.

Första,
.hammarens
andra tillfälliga
utskott.

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

första kammaren och nr 248 i andra kammaren, vilka motioner på grund
av riksdagens upplösning icke blevo slutbehandlade och vartill utskottet
jämväl får hänvisa.

Första kammarens andra tillfälliga utskott har uti sitt i anledning
av motionen avgivna utlåtande anfört:

»Att den elektriska kraften kommer till allt vidsträcktare användning
på skilda områden är uppenbarligen av stor nationalekonomisk betydelse
för vårt land. Yad som kan göras för att befordra ett raskare
utbyggande av våra svenska vattenfall och en allt vidare fördelning av
deras kraft till underlättande av det produktiva arbetet bör därför äga
anspråk på statsmakternas stöd.

I första hand kunna städerna och stadsliknande samhällen och den
där befintliga industrien med fördel utnyttja den elektriska energien såsom
drivkraft och för belysningsändamål m. m. Men även för den glesare
befolkade landsbygden, för jordbruket och dess binäringar, hantverk
och hemslöjd å landet bör möjlighet beredas att i större omfattning än
hittills kunna få använda elektrisk kraft.

Detta kan, såsom verkställd beräkning visar, ske utan intrång på
städernas och den större industriens behov av energi, enär för landsbygdens
elektrifiering, även om denna skulle bliva mera allmän, endast
erfordras någon procent av tillgänglig krafttillgång. Lämpligast och
billigast kan utgreningen av kraftledningsnät till landsbygden ske från
större samhällen och industricentra, så att i detta avseende en för bägge
parterna gynnsam samverkan kan åstadkommas mellan industri och
jordbruk.

I mån som jordbrukets produktionskostnader stegras genom arbetskraftens
fördyrande och svårigheten att erhålla tillräcklig sådan, är det
ett lifsvillkor för vår modernäring att i allt större omfattning kunna
betjänas av maskin- och motordnft, "vartill den elektriska kraften lämpar
sig framför andra kraftkällor. Det må härvid framhållas den betydligt
mindre risken för eldfara vid användning av elektrisk kraft för tröskning
m. m. och den stora fördel i övrigt elektrisk belysning i boningshus,
stall och lador erbjuder. Den särskilda trevnad, som elektrisk
motordrift och belysning föra med sig, har ock utan tvivel, såsom
motionären framhållit, sin sociala betydelse för landsbygdens befolkning.
Den mindre industrien, hantverket och hemslöjden å landsbygden skulle

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

■ock med fördel kunna tillgodogöra sig denna lätthanterliga kraft samt
därmed vinna ökad utveckling och ekonomisk bärighet.

Utskottet, som delar motionärens uppfattning att från statsmakternas
sida intet bör underlåtas för främjandet av att den elektriska kraften
må kunna mera allmänt komma till användning även på landsbygden
för tillgodoseende av jordbrukets och den smärre industriens behov, vill
i detta sammanhang erinra om, vad hittills i detta syfte från statens
sida åtgjorts.

Med anledning av eu i riksdagen av herr E. A. Nilson m. tf.
väckt motion, aflät riksdagen den 28 mars 1907 en skrivelse till Kung!.
Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om utredning,
på vilket sätt betryggande garantier för kontraktsenligt åtnjutande av
elektrisk energi skulle kunna genom lagstiftning eller eljest beredas avnämare
av sådan energi, samt i den man riksdagens medverkan till lagstiftning
i ämnet erfordrades, för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning. På grund av denna riksdagsskrivelse
uppdrog Kungl. Maj:t den 22 juni 1911 åt en kommitté dels att utarbeta
förslag till tryggande av'' avnämares rätt till kontraktsenligt åtnjutande
ar* elektrisk kraft, dels ock att verkställa utredning, huruvida
och på vad sätt priset på elektrisk kraft, som distribuerades till allmänheten,
måtte kunna av offentlig myndighet regleras, samt, därest denna
utredning därtill gå ve anledning, framlägga förslag i ämnet. Den 19
oktober 1911 uppdrog Kungl. Maj:t åt samma kommitté att ävenledes
verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning samt under vilka
villkor den koncessionslagstiftning, utöver vad för närvarande gällde och
av kommitténs tidigare uppdrag tilläventyrs föranleddes, borde införas
med avseende å kraftkällor, kraftstationer eller kraftledningar, avsedda
för distribution till allmänheten av elektrisk energi. I enlighet med
nämnda uppdrag har kommittén i dagarna till Kungl. Maj:t överlämnat
förslag med tillhörande motiv till dels lag, innefattande vissa bestämmelser,
i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft, dels lag om ändrad lydelse av
3 § i lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra,
dels ock lag om ändrad lydelse av 107 § utsökning slag en samt utlåtande
och utredning i fråga om reglering av priset på elektrisk kraft, som
distribueras till allmänheten.

Genom det utredningsarbete, berörda kommitté sålunda åstadkommit,
torde flertalet av de önskemål, vilka av motionären framställts, hava
bragts närmare sitt förverkligande.

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Genom kommittéförslagets stadgande, att kraftledningarna bliva tillbehör
till kraftstationerna samt att ledningsnäten kunna belånas, kan den
fördelen vinnas, att för kraftbolagen erbjudas större möjligheter att anskaffa
billigare kapital, varigenom avgifterna för den elektriska kraften
skulle kunna nedbringas till fördel för abonnenterna. Likaledes har
kommittén, genom det framlagda förslagets bestämmelser angående rätt
till inteckning för avtal i kraftanläggningar, sökt trygga avnämares rätt
till kontraktsenligt åtnjutande av kraft.

I sin utredning rörande prisreglering av elektrisk kraft har kommitténs
majoritet trott sig finna, att varken i hittills vunnen erfarenhet
eller med hänsyn till den sannolika utvecklingen, några vägande skäl
tala för åtgärder i syfte att genom lag- eller koncessionsbestämmelser
åstadkomma ett ingripande i eller kontroll av de elektriska kraftdistributionsföretagens
ekonomiska förhållanden. Gentemot denna uppfattning
hava tre reservanter gjort gällande, att vissa inskränkningar böra
åläggas nämnda företag för reglering av kraftprisen, och hava för den
skull föreslagit bestämmelser om koncession för elektriska anläggningar,
om taxor för mindre förbrukare likasom stadganden om bestämmande i
vissa fall av pris å elektrisk kraft.

Utskottet, som saknat anledning att inlåta sig på principfrågan om
reglering genom offentlig myndighet av priset på elektrisk kraft, har inhämtat,
att priset på den elektriska kraft, som för närvarande av staten
tillhandahålles till förbrukning i mindre omfattning för belysning eller
uppvärmning eller för drivkraft till småindustri, hantverk eller lantbruk,
med nuvarande anslutning till distributionsledningarna, snarare understiger
än överstiger självkostnadspriset, och lärer staten även framdeles komma
att till nämnda konsumenter leverera kraft till sådant pris. De enskilda
kraftbolagen torde också i allmänhet hittills hava lämnat kraft för dessa
ändamål till låga priser.

Ett ingalunda oviktigt arbete för främjande av i motionen angivna
syftemål har vattenfallsstyrelsen utfört. Enligt dess instruktion åligger
det styrelsen att »föreslå samt efter Kungl. Majris därtill erhållna bemyndigande
vidtaga åtgärder, ägnade att främja tillgodogörandet av
vattenkraften inom landet». I enlighet härmed har styrelsen redan under
ett flertal år levererat kraft icke endast för storindustrien utan jämväl
till det större lantbruket samt medelstora och mindre kraftkonsumenter
å landsbygden inom Trollhätte kraftverks avsättningsområde, och
styrelsen har därjämte sedan någon tid tillbaka, för att mera allmänt

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 5

kunna förse det mindre lantbruket med kraft, verkat för bildande av
andelsföreningar å landsbygden inom nämnda kraftverks avsättningsområde
för ernående av lämpliga mellanhänder för ombesörjande av detaljdistribution
bland mindre förbrukare. Styrelsen, som, enligt vad av
årets statsverksproposition framgår, begärt betydande anslag för utförandé
av distrikttionsanläggningar jämväl vid Porjus och Älvkarleby, har också
utarbetat en fullständig plan till fördelningsanläggningar för jordbruk
samt småindustri och hantverk å landsbygden inom Älvkarlebyverkets
avsättningsområde, omfattande avsevärda delar av landskapen Uppland,
Gästrikland, Västmanland och Södermanland.

I fråga om dessa distributions anläggningar, i vad desamma avse
Älvkarlebyverkets avsättningsområde, anför vattenfallsstyrelsen bland
annat följande:

»Bet synes vara mycket svårt för konsumenterna å landsbygden att
anskaffa det kapital, som erfordras för fördelningsnäten därstädes, i fall
kraften tillhandahålles enbart vid matarpunkter, som äro relativt långt
avlägsna från varandra. Många skäl tala för, att vattenfallsstyrelsen,
utan att dock i regeln befatta sig med den rena detalj distributionen,
framdrager kraftledningar till ett större antal matarpunkter, i vilket fall
nämligen vattenfallsstyrelsen har lättare att från dessa tillgodose alla
kraftbehov och distributionen av kraften kan försiggå på det mest planmässiga
sätt.

P attenfallsstyrelsen kommer att under innevarande år framlägga ett
fullständigt projekt över fördelningsanläggningar för jordbruk samt småindustri
och hantverk å landsbygden inom Älvkarlebyverkets avsättningsområde.
Enligt detta projekt skulle från ovan nämnda huvudmatarpunkter
i Gävle, Älvkarleby, Tierp m. fi. orter utgrenas ett nät av
20,000 volts »bygdelinjer», till vilket skulle anslutas ett 150-tal tertiär^
transformatorsstationer. I tertiärstationerna skulle kraften nedtransformeras
till 1,500 volt, och från desamma skulle kraften fördelas till
abonnenterna. Tertiärstationer skulle i de bygder, som med hänsyn till
den odlade arealens storlek kunna ifrågakomma för elektrifiering, läggas
på ett inbördes avstånd av c:a 7 kilometer och vardera mata ett område
av c:a 3,5 kilometers radie.

Det kan av skäl, som ovan anförts, eventuellt vara lämpligt, att
vattenfallsstyrelsen omhändertager fördelningsnäten till och med dessa
tertiärstationer. Ä andra sidan anser sig vattenfallsstyrelsen icke för
närvarande böra framlägga något definitivt förslag därom, ty kraftdistri -

6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

butionen å landsbygden är i de landskap, som ingå i Älvkarleby kraftverks
avsättningsområde, en ganska vansklig affär på grund av den
relativt ringa kraftförbrukning, man ännu kan påräkna i dessa trakter,
vilka ju icke höra till de bördigaste. Ett generellt beslut i denna fråga
synes först kunna fattas, då vattenfallsstyrelsen genom praktiska försök
i mindre skala övertygat sig om den ekonomiska bärigheten av landsbygdsdistributionen
inom Älvkarlebyverkets kraftavsättningsområde.

Med hänsyn till landsbygdsdistributionens nationalekonomiska och
sociala betydelse böra likväl dessa försök snarast möjligt verkställas.
Lämpligen böra de så ordnas, att vattenfallsstyrelsen låter anlägga t. ex.
ett tiotal tertiära transformatorsstationer inom skilda delar av Älvkarlebyverkets
avsättningsområde, därvid givetvis utväljande sådana orter, där
kraftförbrukningen på grand av den odlade arealens storlek samt förefintlig
mindre industri är relativt störst. I möjligaste mån kommer vattenfallsstyrelsen
att tillse, att kraften härvid kommer varje konsument, alltså
även de mindre, tillgodo, för såvitt icke för densamma erfordras speciella
linjer, för vilka kostnaden blir oproportionerligt stor i förhållande
till förbrukningen. Nämnda försöksstationer torde ganska snart klargöra,
huruvida man i verkligheten har att påräkna så allmän användning av
elektrisk kraft på landsbygden, att det utan förlust för kraftverket är
möjligt att fortsätta med landsbygdsdistributionen. De komma därjämte
att utgöra ett förträffligt åskådningsmaterial för närliggande bygder och
sålunda underlätta en framtida elektrifiering av dessa.»

Det synes utskottet sålunda, som om vattenfallsstyrelsen inom de
områden, till vilka styrelsens verksamhet sträcker sig, redan vidtagit
åtgärder, ägnade att förverkliga önskemål, som i motionen framställts.

Andra av motionären framställda önskemål synas därjämte redan
vara föremål för utredning. Den 8 sistlidne januari har chefen för
civildepartementet med Ivungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat sakkunniga
för att biträda med utredning och utarbetande av förslag dels angående
erforderliga ändringar av nu gällande grunder för förvaltningen
av vissa, kronan tillhöriga vattenfall, dels ock beträffande uppläggande
av en statens lånefond för finansiering av företag, vilka avse utbyggande
av statens vattenfall eller tillgodogörande av enskilda tillhöriga vattenfall,
då tillgodogörandet är av mera allmänt intresse.

En viktig del av arbetet för tillgodoseende av jordbrukets och den
mindre industriens å landsbygden behov av elektrisk kraft beröres dock

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 7

icke av redan slutförda eller pågående utredningar, nämligen ordnande
av upplysningsverksamhet rörande anläggningar av ifrågavarande slag.

Denna fråga synes utskottet förtjänt av särskild uppmärksamhet.

För eu rationell och vidsträcktare utbredning av elektrisk kraft till
angivna ändamål anser utskottet i likhet med motionären erforderligt,
att ett praktiskt upplysningsarbete igångsattes på landsbygden. Det
torde därför vara önskvärt, att av staten anställda sakkunniga konsulenter
finnas att tillgå, som kunna lämna allmänheten råd och anvisningar
rörande utbyggande av vattenfall, anläggande av lokala ledningsnät,
inköp av motorer, upprättande och granskning av kostnadsförslag
m. m.

Enligt vad utskottet inhämtat, finnas i ett flertal tyska stater ar
statsmyndigheterna inrättade eller understödda konsultationsbyråer, i vilkas
verksamhet ingår att tillhandagå kommuner och enskilda, särskilt mindre
förbrukare av elektrisk kraft, med råd och upplysningar av nu nämnd art.
Utskottet tillåter sig i detta avseende hänvisa till en utlåtandet vidfogad
bilaga, innefattande en av ledamoten av den elektriska inspektionen,
ingenjören E. C. Ericson, upprättad promemoria.

Tanken på en dylik konsulentverksamhet för landsbygdens behov
är ej heller för Sverige ny. Så hemställde svenska motokulturföreningen
år 1912, att Kungl. Maj:t för 1913 års riksdag måtte framlägga proposition
om anställande av statskonsulenter för motokultur, men har denna
framställning, så vitt utskottet har sig bekant, hittills ej föranlett någon
Kungl. Maj:ts åtgärd. Utskottet vill också framhålla vikten av att jordbrukare
samt industriidkare, särskilt å landsbygden, sättas i tillfälle att
inhämta erforderliga råd och anvisningar av opartiska sakkunniga, vilkas
verksamhet utövas under ämbetsmannaansvar. Utskottet håller sålunda
före, att önskemålet bäst främjas genom anställande av statskonsulenter,
eu eller flera i mån av behov, som en blivande utredning kan giva vid
handen.

I händelse en sådan upplysningsverksamhet skall av staten igångsättas,
torde flera utvägar givas för dess inordnande under någon redan
befintlig statsmyndighet. Så kan ifrågasättas, att konsulentverksamheten
nära förbindes med vattenfallsstyrelsen såsom vår främsta fackmyndighet på
området. Då verksamheten i väsentlig mån skulle beröra lantbrukets intressen,
torde även kunna ifrågakomma, att densamma underordnas lantbruksstyrelsen,
vilken för övrigt genom den vid Ultima lantbruksinstitut planerade
elektriska försöksverksamheten torde få sitt intresse ännu mera in -

Utskottet.

8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

riktat på frågan om den elektriska kraftens utnyttjande på jordbrukets
område. Det kan också ifrågasättas, att konsulentverksamheten övervakas
av den under kommerskollegium sorterande elektriska inspektionen,
som förfogar över ett rikt kunskapsmaterial och står i livlig förbindelse
med utvecklingen på hithörande område. Utskottet har icke ansett
sig hava anledning göra något uttalande om, vilken ämbetsmyndighet
kan anses lämpligast böra leda den ifrågasatta nya verksamheten,
emedan utskottet förmenar, att en blivande utredning skall lämna det
bästa svaret härutinnan. Utskottet vill allenast uttala den förvissningen,
att, huru än organisationsfrågan löses, den planerade verksamheten skall
komma att stå i nära kontakt såväl med den främsta tillgängliga sakkunskapen
på den elektriska kraftens område som ock med det praktiska
behov å landsbygden, vilket avsikten är att främja.»

På grund av vad sålunda anförts, hemställde första kammarens
andra tillfälliga utskott, att första kammaren måtte för sin del besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes Kringl. Maj:t låta
verkställa utredning ifråga om anordnande av upplysningsverksamhet för
främjande av landsbygdens förseende med elektrisk kraft samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Yid föredragning av berörda utlåtande biföll första kammaren vad
dess utskott sålunda hemställt.

Utskottet delar till fullo motionärens och första kammarens tillfälliga
utskotts uppfattning om önskvärdheten av att landsbygden beredes
tillgång på elektrisk kraft. För att nå detta mål bär motionären anvisat
två olika utvägar för staten att understödja dessa strävanden och utskottet
håller även före, att statens ingripande för närvarande lämpligast
kan ske i dessa två olika riktningar. Nämligen dels genom att underlätta
anskaffandet av kapital för de elektriska anlägguingarnes utförande,
dels genom att avlöna konsulenter med uppgift att lämna landsbygdens
befolkning sakkunniga råd och upplysningar vid mindre kraftstationers
anläggning, ledningsnäts framdragning, kraftens installation, användning
till olika ändamål, konsumentföreningars bildande m. m.

Yad först beträffar kapitalanskaffningen bör uppmärksammas, att
eu landsbygds elektrifiering i regel utföres på två olika sätt. Antingen
utbygges mindre vattenfall med omedelbart syfte att fylla det lokala

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

kraftbehovet eller också anslutes distributionsnät till större kraftledningar
matade från statens eller de stora kraftdistributionsbolagens anläggningar!

Särskilt i Norrland bär ett större antal dylika mindre företag tillkommit
och nya uppstå alltjämt. Att undersöka huruvida dessa företags tillkomst
bör underlättas genom eventuellt beviljande av statslån till vattenfallens
utbyggande, torde falla inom området för det utredningsuppdrag
som lämnats åt de av chefen för civildepartementet den 8 sistlidné
januari tillkallade sakkunnige, vilka omnämnas i första kammarens tillfälliga
utskotts härovan återgivna utlåtande.

Dessa företags tillkomst torde även kraftigt befordras genom bifall
till elektriska kraftkommitténs den 16 december 1914 framlagda förslag,
att elektriska ledningsnät skola räknas såsom fast egendom körande
till den kraftcentral, transformatorsstation, kopplingsstation eller
i j 1 • ^ V1^eu nätet är anknutet, såframt nämligen inrättning och

ledningsnät ha samma ägare. Då detta senare i regel torde vara fallet
med dessa mindre, kraftföretag, öppnas möjlighet för dessas ägare att
genom inteckning i kraftstation och ledningsnät kunna erbjuda privata
långivare ökad säkerhet och på så sätt underlätta anskaffningen av för
anläggningen nödigt kapital.

Vad åter kapitalanskaffningen genom statslån till distributionsnät
från ue störa kraftföretagens understationer beträffar, torde, enligt vad

?mk.nttet denna fråga'' i motsats vad första kammarens

tilifalliga utskott förutsätter, icke innefattas i det uppdrag, som lämnats

åt de den 8 januari i år tillkallade sakkunniga. Då utskottet emellertid
förvissat sig om, att regeringen har sin uppmärksamhet riktad på
denna fråga, bär utskottet icke ansett, att eu hemställan från riksdagens
sida om utredning nu är av behovet påkallad. För dessa distributionsnäts
tillkomst är vidare givetvis av stor betydelse, om de kunde intecknas
och belånas i överensstämmelse med kraftkommitténs förut omnämnda
lagförslag. Detta torde emellertid knappast bli förhållandet
om matarstationen (transformatorsstation o. d.), exempelvis i enlighet med
vattenfallsstyrelsens förslag till distributionsanläggningar från Älvkarlebyverket,
skall ägas av staten och distributionsnätet av konsumentöreningen.
Enligt utskottets uppfattning bör denna sida av saken noggrant
uppmärksammas vid det slutliga ordnandet av dessa förhållanden.
Om möjlighet beredes de tilltänkta konsumentföreningarna att belåna
små ledningsnät, ökas givetvis möjligheten för desamma att på privat
vag kunna finansiera sina företag, vilket icke minst under nuvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 13 samt,. 3 avd. 10 käft. (Nr 10.) 2

10 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts ''utlåtande hr 10.

tidsförhållanden med dess svårigheter för staten att upplägga nya lånefonder
för olika ändamål är önskvärt.

Yad till sist den föreslagna konsulentverksamheten beträffar, delar
utskottet uppfattningen om dess lämplighet. Från enskilt håll ha visserligen
åtgärder företagits för anordnande av upplysningsverksamhet på
landsbygden rörande den elektriska kraftens användning. Så har rnotokulturföreningen
sedan 1914 anställt en nu i Skåne stationerad konsulent
för kraftdistribution på landsbygden. Vidare komma svenska vattenkraftföreningen,
svenska elektricitetsverksföreningen och svenska motokulturföreningen
att under året gemensamt utgiva en populär handbok rörande
landsbygdsdistributionen med upplysningar om tekniska anordningar och
kostnader, kraftbebov m. in. såväl vid lokala självständiga anläggningar
som vid anslutning till större kraftnät. Dessa i och för sig tillfredsställande
åtgärder utesluta emellertid enligt utskottets mening ingalunda
behovet för landsbygdens befolkning att i större utsträckning ha att
tillgå fullt opartiska sakkunniga, som kunna lämna råd och upplysningar
vare sig det gäller att sluta sig tillsammans för anläggning av en mindre
lokal kraftstation eller att åstadkomma ett distributionsnät till ett större
kraftnäts matarstation.

Rörande den myndighet, under vilken konsulenterna skola sortera,
vill vidare utskottet uttala den uppfattningen, att det icke bör bli under
vattenfallsstyrelsen. Opartiskhet bör fordras av konsulenten, då han
lämnar sina råd och upplysningar till kraftkonsumenten och i så fall
lämpar det sig ej, att konsulenten sorterar under vattenfallsstyrelsen, som
själv är kraftproducent, ofta i konkurrens med andra större eller
mindre kraftföretag. Även kan ifrågasättas, huruvida den under kommerskollegium
sorterande elektriska inspektionen, vilken även av första
kammarens tillfälliga utskott ifrågasättes som övervakande myndighet,
därtill är lämplig. Den elektriska inspektionens huvudsakliga verksamhet
utgöres nämligen av att kontrollera, att elektriska anläggningar
utföras på ett ofarligt sätt, Lämpligast synes utskottet, att en myndighet
väljes, som har den mest ingående kännedom om de behov, som

skola tillgodoses, och då av landsbygdens behov jordbrukets givetvis kommer
i främsta rummet, synes utskottet sannolikt, att lantbruksstyrelsen
skulle vara den lämpligaste myndigheten. Att framställa förslag om hur
den tilltänkta konsulentverksamheten skall organiseras och vilken ämbetsmyndighet,
som skall övervaka densamma, tillkommer emellertid den utredning,
om vilken utskottet i likhet med första kammaren hemställer.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 11

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att med anledning av herr Ingeströms motion, nr
42 i första kammaren, andra kammaren måtte biträda
första kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 18 maj 1915.

På utskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERN.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Bilaga.

P. M.

rörande statliga konsultationsbyråer.

I flera tyska stater finnas av staten inrättade eller understödda konsultationsbyråer,
vilkas verksamhet till stor del består uti att tillhandagå kommuner och
enskilda, huvudsakligen mindre förbrukare av elektrisk kraft med råd och upplysningar
rörande de elektriska anläggningarnas anordnande, upprättande av leveranskontrakt
och dylikt.

Bayerska statsregeringen har redan år 1903 inrättat tre och år 1911 ytterligare
fem konsultationsbyråer i landet och i inrikesdepartementet en särskild avdelning
för elektrisk kraftdistribution.

Baöensiska statsregeringen har år 1912 i överdirektionen för väg- och vattenbyggnader
inrättat en avdelning för vattenkraft och elektricitet, åt vilken alla
viktigare rådgivnings- och uppsilctsfrågor på det elektriska området överlåtas.

I storhertigdömet Hessen finnes en liknande avdelning i finansdepartementets
byggnadsbyrå.

I konungariket Sachsen står en i finansdepartementet verksam elektroteknisk
sakkunnig till kommunernas förfogande i och och för konsultation. Dessutom har
bildats en förening af Sachsens kommunala elektricitetsverk, som har upprättat
en utmärkt konsultationsbyrå.

I Schleswig-Holstein har provinsialförvaltningen tillsammans med hushållningssällskapen
upprättat en konsultationsbyrå i Kiel.

I Westpreussen har av provinsen inrättats en konsultationsbyrå, i vilken
föreståndaren för elektrotekniska institutet i Danzig arbetar tillsammans med eu
på kraftverksområdet erfaren väg- och vattenbyggnadsingenjör.

I Preussen har under namnet »Beratungsverein Elektricitet» i Berlin bildats
en privat inregistrerad förening, vars styrelse består av fem provinsialråd. Såsom
konsulterande arbeta, förutom privata elektrotekniker, nio av lantbruksministern
anställda funktionärer inom väg- och vattenbyggnadsfacket och flera kommunala
tjänstemän.

Även i Wiirttemberg finnas sådana konsultationsbyråer. Sålunda förefinnes
sedan lång tid tillbaka ett ämbetsverk för vattenbyggnader; lantbruksskolan i
Hohenheim har för lantbrukets maskinella utrustning erhållit till hjälp eu sakkunnig
i lantmannaangelägenheter; Wurttembergska besiktningsföreningen har utövat
teknisk ekonomisk rådgivning även på det elektrotekniska området. För ett
par år sedan inrättades slutligen av centralbyrån för industri och handel eu teknisk
konsultationsbyrå. Denna centralbyrå i Stuttgart lyder under inrikesdepartementet.
Utom de fast anställda tjänstemännen har den som medarbetare ett kollegium,

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

bestående av ombud för industri, handel och hantverk samt representanter för
tjänstemän och arbetare i industriens tjänst. Industriinspektionen, justerings verk
samt handels- och hantverkskammare äro underställda centralbyrån. Dessutom
äro vissa anstalter anslutna till den såsom lantbruksmuseet, konsultationsbyrån
för byggnadsindustrien, bibliotek, kemiska undersökningsanstalten, upplysningsbyrån
för industriellt rättsskydd och tekniska konsultationsbyrån. Den tekniska konsultationsbyrån
är, vad beträffar allmän rådgivning, i första hand avsedd för småindustrien.
Men sysselsättningen med hantverkarståndets frågor har efter kort tid
nästan ovillkorligen lett in på frågan om elektrisk kraftdistribution för städer och
kommuner, ty med den stora utsträckning den elektriska driften nu erhållit i
Wixrttemberg, är den elektriska motorn den lämpliga kraftmaskinen för mindre
industriidkare. Det har visat sig, att i fråga om prissättning för elektrisk energi
försäljaren varit i behov av råd lika väl som förbrukaren. Särskilt starkt gjorde
detta faktum sig gällande i Wiirttemberg, där talrika små kraftcentraler bedriva
sina affärer på fullständigt småindustrielit sätt. Konsultationsbyrån förhandlar
direkt med hantverkare och småfabrikanter såväl skriftligt som muntligt. För
konsultationerna erläggas mycket måttliga avgifter.

(Ur »Technik und Wirtschaft» hatt. 1, 1914, återgivet i Tekn. Tidskrift, Veckoupplagan
1914, sid. 244 o. v.)