Andra Kammarens Tillfälliga XJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1890:Tfu19 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga XJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

tf:o 9.

Ant. till Biksd. kansli den 28 febr. 1890, kl. 11 f. in.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning rörande helgonskylden.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion,
n:o 34, har herr L. Pålsson, under erinran att i 7 § af Kongl. Maj:ts
nådiga förordning den 2 november 1883 angående allmänt ordnande af
klockarnes löneinkomster stadgades, att »församling, hvars klockare enligt
vidtagen lönereglering icke vidare kommer att åtnjuta helgonskyld,
ege använda denna till uppehållande i öfrigt af kyrkotjensten eller
till folkundervisningens behof», tillika anfört, att inom församlingar, der
klockares lön blifvit så reglerad, att klockare icke vidare komme att
åtnjuta helgonskyld, allmänt missnöje gåfve sig till känna med anledning
deraf, att helgonskyld finge användas till andra ändamål, och
detta särskildt derför, att den utginge efter mycket föråldrade grander,
som icke längre borde tillämpas, samt att helgonskylden, som utgjordes
endast inom Lunds stift och Halland, numera icke längre vore behöflig
hvarken till lön åt klockare eller till andra ändamål, så vida den icke
i någon församling vore anslagen till lön åt presterskapet; och har
motionären på grund häraf föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda frågan
om helgonskyldens utgörande i Lunds stift och Halland och dervid taga
i öfvervägande, huruvida i församlingar, der helgonskyld icke användes
som lön åt presterskapet, den må helt och hållet upphöra att utgå, samt
derom framkomma med förslag till nästa års Riksdag.

Bih. till Biksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Käft.

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utsicotts (N:o 1) Utlåtande Ko 9.

Motionären väckte vid sistlidna års riksdag en motion med samma
syfte som den nu föreliggande, hvilken bifölls af Andra Kammaren, men,
då Första Kammaren icke biträdde medkammarens beslut, icke föranledde
till någon Riksdagens åtgärd.

Andra Kammarens då varande första tillfälliga utskott, till hvilket
motionen hänvisades, afgaf följande yttrande i frågan:

»Frågan om helgonskyldens upphörande har för helt kort tid
sedan varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet. Hvad då i saken
förekommit tillåter sig utskottet att i minnet återkalla. Vid 1887 års
senare riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion derom, att Riksdagen
måtte besluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, att helgonskylden
inom Lunds stift och Halland finge uttaxeras af församlingarnes medlemmar
efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet
vore stadgade, äfven när helgonskylden skulle användas till
kyrkotjenstens eller till folkundervisningens behof. Samma kammares
dåvarande första tillfälliga utskott, som hade att öfver motionen sig yttra,
anförde i sitt den 17 juni nämnda år afgifna utlåtande, bland annat, att
helgonskyld vore en från äldre tider inom Lunds stift och Halland till
presterskapets och klockarnes aflöning utgående, på jorden hvilande afgäld,
som i Skåne genom 1569 års Lunds stifts landebok och 1671 års
jordrefningsprotokoll och i Halland genom 1569 års landebok blifvit bestämd
till visst belopp i spanmål eller andra naturapersedlar för hvarje
hemman eller gård; att den del af helgonskylden, som ursprungligen
utgått till klockarne, sedermera blifvit inom åtskilliga församlingar dragen
från sin egentliga bestämmelse, i det att vid olika tider en del af
denna helgonskyld af Kongl. Maj:t anvisats till underhåll af skolor i städer,
belägna inom ifrågavarande provinser; att emellertid, sedan andra medel
anslagits till stadsskolornas underhåll, församlingarne genom kongl. bref
den 27 juli 1840 och den 17 september 1856 berättigats att behålla
den från dem utgående helgonskyld samt använda densamma för sina
egna behof, vare sig till aflöning af klockare eller till folkundervisningen;
att helgonskylden derför under senare tider varit använd för dessa
begge ändamål inom de församlingar, som genom nämnda kongl. bref
återfått den under en tid dem beröfvade andel af helgonskylden, hvilken
skatt dock allt fortfarande, såväl inom dessa som inom öfriga församlingar,
utgått med samma belopp och med samma fördelning mellan
hemmanen, som ursprungligen varit fallet; att utskottet af anförda skäl
icke ansåge sig kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag i den
form, hvari det blifvit framstäldt, men att, enär af samma förslag tydligt
framginge, att motionären åsyftat, att helgonskyld, för så vidt den

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. 11

icke utgjordes till presterskapet, skulle helt och hållet upphöra att utgå,
vare sig att den användes till klockares aflöning eller för kyrkotjenstens
eller folkundervisningens behof, och att medel för dessa ändamål hädanefter
måtte uteslutande anskaffas genom uttaxering inom församlingarne
efter de grunder, som i allmänhet voro stadgade för kommunalutskylder,
utskottet ansåge sig ega anledning att behandla frågan i denna vidsträcktare
omfattning, dervid utskottet förklarat, att helgonskylden dåmera,
sedan nya grunder för de kommunala och kyrkliga behofvens
tillgodoseende blifvit stadgade och i alla öfriga delar af landet utan
inskränkning tillämpade, icke vidare kunde anses behöflig och utan skada
för vare sig kyrkan eller skolan kunde upphöra samt dessutom vore en
beskattningsform, som icke öfverensstämde med de grundsatser, som
vunnit allmänt erkännande, och derför måste anses obillig och orättvis,
i följd hvaraf utskottet äfven hyste den mening, att helgonskylden
borde, så snart ske kunde, upphäfvas. Något annat hinder ansåg utskottet
derför ej förefinnas, än att en del af klockarne vore tillförsäkrad
att, utbekomma helgonskylden in natura, hvarför den helgonskyld,
som sålunda utginge, borde bibehållas till dess reglering af sådan klockarlön
vunnit tillämpning. Då emellertid utskottet icke ansåg sig ega befogenhet
att framlägga förslag till stadganden i sådan rigtning, hemstälde
utskottet, att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t
ville taga i öfvervägande, om icke den inom Lunds stift och Halland
utgående helgonskylden kunde upphöra att utgå.

Sedan Andra Kammaren bifallit detta utskottets förslag, hade
Första Kammarens första tillfälliga utskott, dit ärendet remitterats, i
afgifvet utlåtande ansett den utredning, som vid ifrågavarande riksdag
kunnat åt frågan lemnas, icke vara tillfyllestgörande att föranleda Riksdagens
bifall till den omförmälda skrifvelsen. I enlighet med sitt utskotts
hemställan förklarade äfven Första Kammaren sig icke kunna
biträda Andra Kammarens beslut i frågan.

Beträffande den närmare utredning af frågan, hvilken Första
Kammaren ansett böra föregå en framställning till Kongl. Maj:t, synes
det utskottet, som om dermed hufvudsakligen afsetts en undersökning
af helgonskyldens belopp inom de särskilda församlingarne och i sin
helhet äfvensom en uträkning, huru stor andel helgonskylden utgör af
de kommunala skatternas sammanlagda belopp.

En fullständig utredning häraf är icke för utskottet möjligt att
åstadkomma. Visserligen finnes i kammarkollegium tillgängliga 1569 års
landeböcker för Lunds stift och Halland och 1671 års jordrefningsprotokoll
för Lunds stift, hvarigenom helgonskylden bestämts till visst be -

12 Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

lopp i spannmål eller naturapersedlar för hvarje hemman eller gård, men
utskottet har i anseende till dessa urkunders vidlyftighet och beskaffenhet
icke kunnat ur desamma hemta erforderliga upplysningar. Genom
ofvannämnda kongl. bref den 17 september 1856, hvarigenom i anledning
af ett Rikets Ständers beslut vid 1854 års riksdag förordnats, att
den till vissa stadsskolor i Lunds stift och Halland utgående helgonskyld
skulle derifrån skiljas och återställas till församlingarne för att
till deras egna behof användas, kunna upplysningar vinnas endast rörande
den helgonskyld, som från några, på visst afstånd från berörda
städer belägna församlingar varit anslagna till dessa städers skolor. Då
ej heller, enligt hvad utskottet inhemtat, hos domkapitlen i Lund och
Göteborg finnas några uppgifter om helgonskyldens belopp, synes det
utskottet, som om en fullständig och fullt säker kännedom derom endast
kan vinnas genom direkta uppgifter härom från församlingarne.

I tanke att de statistiska redogörelser, som af kyrkostämmornas
ordförande årligen afgifvas till statistiska centralbyrån, skulle kunna
innehålla uppgifter uti ifrågavarande hänseende, har utskottet låtit genomgå
dessa redogörelser för år 1887. De uppgifter, som derur kunnat
hemtas, äro visserligen mycket ofullständiga, i det helgonskylden särskilt
redovisats bland inkomsterna i Kristianstads län för endast 28
församlingar af 144, i Malmöhus län för endast 66 församlingar af 241
och i Halland för endast 5 församlingar af 21, eller inalles 99 församlingar,
hvarjemte i redogörelserna för Blekinge helgonskylden alls icke
finnes omförmäld, men torde man dock genom dessa uppgifter i någon
mån kunna bilda sig ett omdöme om helgonskyldens betydelse. Genom
att sammanställa helgonskyldens belopp med den i senast utgifna kommunalstatistik
angifna summan utskylder och bidrag (för år 1886) —
hvarvid bör anmärkas, att i denna summa ingå icke blott egentliga
kommunalutskylder, utan äfven afgifter till presterskapet — kommer
man till följande resultat. Inom Kristianstads län utgör helgonskylden
i procent af utskylderna i 15 församlingar 1 % eller derunder, i 9 församlingar
från 1 % till och med 2 i 2 församlingar 2,7 i 1 församling
3,3% och i 1 församling 4,4%, i medeltal l,i %. Inom Malmöhus
län utgör helgonskylden i procent af utskylderna i 19 församlingar 1 %
eller derunder, i 28 församlingar från 1 % till och med 2 %, i 16 församlingar
från 2 till och med 3 %, i 2 församlingar mellan 3 % och 4 %
och i 1 församling 4''/2%, i medeltal 1,5%. Inom Halland utgör helgonskylden
i procent af utskylderna i 3 församlingar under 1 % och i 2 församlingar
något öfver 1 %, i medeltal 0,7 %. Helgonskylden uppgår i
dessa 99 församlingar tillsammans till kronor 10,379:89 eller i medeltal

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

för hvarje kronor 104:85; i 55 församlingar understiger den 100 kronor,
i 34 församlingar utgör den mellan 100 och 200 kronor, i 9 församlingar
mellan 200 och 300 kronor och i 1 församling uppgår den till
kronor 378: 15, utgörande 3 % af utskyldernas belopp.

Af dessa visserligen mycket, ofullständiga upplysningar torde likväl
framgå, att helgonskylden icke utgör en så stor andel af utskylderna
i deras helhet, att dess upphörande skulle komma att medföra
någon mera betydande förändring i fördelningen af de kommunala bidragen
mellan de skattskyldige.

Då helgonskyldens omsättning i penningar på grund af det årliga
markegångspriset på de i densamma ingående naturapersedlar äfvensom
uttaxeringen och uppbörden deraf måste förorsaka ej obetydligt
besvär, synes det utskottet ej underligt, att önskningar fram stälts
om dess upphörande. Utskottet kan ej heller för sin del finna något
giltigt skäl för bibehållandet af denna skatteform, som icke står i öfverensstämmelse
med de grunder, hvarefter kommunalutskylder i allmänhet
böra utgå, och anser sig derför böra tillstyrka bifall till motionärens
yrkande.

Enligt de meddelanden, utskottet erhållit, synes det som om helgonskyld
numera endast i få fall utgår till presterskapet. Det torde
dock i alla händelser vara rigtigast att, såsom motionären hemstält, låta
den helgonskyld, som på ett eller annat ställe kan utgå till presterskapet,
förblifva orubbad.

Der på grund af äldre bestämmelser helgonskyld i natura fortfarande
utgår till klockares aflöning, lärer rubbning af densamma icke
böra ske, förr än reglering af klockarelönen på grund af 1883 års förordning
vinner tillämpning.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande,
huruvida den i Lunds stift och Halland utgående
helgonskyld, som icke användes till presterskapets aflöning,
må utan olägenhet kunna upphöra att utgå.»

Denna utskottets hemställan bifölls oförändrad, hvaremot Första
Kammaren, såsom ofvan nämnts, förklarade sig icke vilja biträda Andra
Kammarens beslut, efter hemställan af det första tillfälliga utskottet,
som fann den utredning, som hittills kunnat åstadkommas, icke vara
af den beskaffenhet, att derpå kunde grundas något omdöme om lämp -

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

Hgheten af helgonskyldens bibehållande eller afskaffande, och ansåg att
vid sådant förhållande en skrifvelse i det föreslagna syftet icke kunde
förordas.

Af det anförda utlåtandet af Andra Kammarens första tillfälliga utskott
vid sistlidna års riksdag framgår visserligen, att detta utskott på
grund af de upplysningar, det kunnat förskaffa sig angående helgonskyldens
uppkomst, dess fördelning mellan de skattskyldige, dess användning
för olika ändamål och de belopp, hvartill den uppgår, ansåg
det antagligt, att hinder ej borde möta för upphörandet af denna beskattning,
men deraf framgår å andra sidan tydligt, att utskottet icke
ansåg den meddelade utredningen fullständig och att utskottet afsett,
att Kongl. Maj:t i första hand skulle låta verkställa den utredning, som
erfordrades för frågans bedömande, och derefter taga under öfvervägande,
huruvida öfvervägande skäl talade för helgonskyldens afskaffande.

På grund af de skäl, som vid sistlidne riksdag anfördes, anser
utskottet, att en utredning af frågan är särdeles önskvärd, och, då en
sådan ej kan verkställas af någon annan än Kongl. Maj:t, att en framställning
derom från Riksdagen är af förhållandena påkallad. Ehuru
utskottet alltså fullständigt delar den uppfattning, som uttalades af
Andra Kammarens första tillfälliga utskott vid sistlidne riksdag, har utskottet
dock på grund af Första Kammarens tillfälliga utskotts yttrande
i frågan och med anslutning till motionärens nu framstälda yrkande
ansett lämpligt, att behofvet af ytterligare utredning uttryckligare betonas,
och hemställer derför,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t ville låta verkställa en utredning
rörande den i Lunds stift och Halland utgående
helgonskylden samt taga i öfvervägande, huruvida densamma,
der den icke användes till presterskapets aflöning,
må utan olägenhet kunna upphöra och utgå.

Stockholm den 27 februari 1890.

På utskottets vägnar:
Gr. F. ÖSTBERG.