Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 4) inlåtande N:o 23 (Utlåtande 1893:Tfu423 Andra kammaren tfu4)

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 4) inlåtande N:o 23.

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1893, kl. 4 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i
anledning af herr J. A. Johanssons i Bastholmen motion
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om ändring
i lotsförordningen, afseende lotsningen längs bohuslänska
kusten.

Uti en till utskottet hänvisad motion, n:o 182, har herr J. A.
Johansson i Bastholmen, med hvilken herrar C. F. Lind och C. Maur.
Ekström instämt, hemstält:

»det Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att sådan ändring i nu gällande lotsförordning måtte verkställas,
att — jemte det skyldighet stadgades för lots att utan ombyte lotsa
längs hela bohuslänska kusten från Göteborg till norska gränsen —
lotsande bibragtes nödiga kunskaper för denna pligts fullgörande; samt
att den blifvande taxan för sådan långlotsning måtte sättas så rimlig,
att rederierna kunde föredraga att använda kronolots».

Uti inledningen till denna motion anför motionären följande:

»I följd af de lifliga affärsförhållanden, hvilka under senare 10—15
åren efter hand uppstått och numera förefinnas inom bohuslänska
skärgården — hvaribland den för hvarje år allt mer tilltagande exporten
till utlandet af sillvaror och granit torde förtjena särskildt bemärkas
Bih. till Riksd. Prof. 1893. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 20 Käft. (N:is 23—25.) 1

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 23.

— har sjöfartstrafiken derstädes blifvit högst betydande, icke allenast
direkt från bohuslänska hamnar till utlandet, utan äfven längs hela
bohuslänska kusten. Denna sist anmärkta trafik, vid hvilken jag nu
särskild! vill fästa uppmärksamheten, är uppkallad till större delen
genom de många salterier, som blifvit anlagda derstädes och finnas
spridda utefter den långsträckta kusten; och inträffar det icke sällan,
att ett fartyg kan hafva last att intaga vid ett större antal af dessa
salterier för en och samma resa, samt sålunda nödgas passera hela
skärgården, tills full last erhållits.

Trafikförhållandena i bohuslänska skärgården äro på grund häraf
helt olika nu emot förr och betinga derför vissa förändringar i lotsförordningen.

Då det inrättades ett flertal smärre lotsstationer utefter kusten på
cirka 1 å 2,6 sjömils afstånd från hvarandra, var syftemålet dermed
från början att vid vestliga stormar, då strömmen ofta sätter rätt ned
mot land, kunna med lots förse de talrika fartyg, hvilka under dylika
förhållanden drefvos mot bohuslänska kusten och der hotades med undergång.
De såsom följd af nämnda syftemål gifna och hittills gällande
bestämmelserna, att lots ej eger rätt att lotsa bortom närmaste lotsstation,
hafva emellertid för den inomskärs lifliga trafiken kommit att
medföra såväl stora och onödiga kostnader som dyr tidsutdrägt med
anledning af alla de täta lotsombytena — kostnader, hvilka, utom den
tid, som förspilles, kunna för ett enda fartyg uppgå till flera hundra
kronor. Dessutom utsättas fartyg i nu framhållna trafik dels för faran
att icke erhålla lots, då sådant bäst behöfves, emedan lotsarne kunna
vara upptagna å annat håll, och dels för jemförelsevis höga lotsutgifter,
enär dessa för första milen af afståndet mellan de korta iotslederna äro
enligt taxan tre gånger så höga som för derpå följande.

Dessa stadganden hafva också helt naturligt blifvit så opraktiska,
att man endast undantagsvis kan betjena sig af kronolots, utan har man
i stället nödgats välja den utvägen att anställa s. k. »känd man» om
bord. Då det emellertid understundom kan vara tvifvelaktigt att påträffa
en sådan man, som är kompetent för det vigtiga uppdrag, åt
honom anförtros, torde det vara både för rederierna och lotsarne fördelaktigt
och högst önskvärdt, att en förändring härutinnan komme
till stånd.»

Af handlingar, som tillhandahållits utskottet, har inhemtats, att
kongl. lotsstyrelsen dels den 30 december 1884 på förslag af lotskaptenen
i Göteborg och dels den 7 juni 1892 i anledning af motionärens
den 31 mars sistnämnda år till berörda styrelse ingifna ansökan hos

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o i) Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:t gjort underdåniga framställningar i enahanda syfte, som
med motionen afsetts, men hade ännu vid tiden för motionens afgifvande
ifrågavarande framställningar icke föranledt någon åtgärd.

Till utskottets kännedom har emellertid nu kommit, att Kongl.
Maj:t den 17 sistlidne mars i ärendet funnit för godt att förordna:

att, utan hinder af föreskrifterna i tjenstgöringsreglementet för
lots verket den 15 februari 1881 beträffande särskilda lotsningsomraden,
de inom Göteborgs lotsfördelning stationerade kronolotsar må, efter
undergången vederbörlig examen och deröfver erhållit intyg, förrätta lotsning
längs hela kusten i farvattnen mellan Göteborg och norska gränsen;

att kronolots icke må åtaga sig sådan kustlotsning utan vederbörande
lotsförmans medgifvande;

att ersättning för kustlotsning erlägges enligt särskild taxa,
gällande för tiden från och med den 16 april till och med den 15
september, med 25 procents förhöjning under den öfriga delen af året
samt med iakttagande att hälften af de enligt taxan erlagda lotspenningarna
tillfaller den lotsande såsom ersättning för hans hemfärd och
den andra hälften fördelas mellan samtlige lotsar vid den lotsplats,
nämnde lots tillhör;

hvarjemte Kongl. Maj:t i fråga om utkilning af dylika kustlotsar
föreskrifvit:

att lots eller lotslärling, som kommenderas på öfningsexpedition
för att utbildas till kustlots, må under den tid kommenderingen varar
åtnjuta i ett för allt en ersättning af 2 kronor 50 öre om dagen, samt
lots, som beordras medfölja för att lemna undervisning, komma i åtnjutande
af 2 kronor 50 Öre i dagtraktamente jemte ersättning för hemresa
till sin station; äfvensom

att kongl. lotsstyrelsen eger ej mindre meddela de närmare föreskrifter,
som för öfningarnas bedrifvande finnas erforderliga än ock att
inom ett belopp af tre tusen kronor, som böra utgå af behållna lotsoch
fyrmedel, bestrida de med samma öfningar förenade kostnader.

Då sålunda den i motionen föreslagna skrifvelsen till Kongl. Maj :t i
ärendet ej numera torde vara af behofvet påkallad, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon
kammarens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1893.

På utskottets vägnar:

W. SKYTTE.