Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 24 (Utlåtande 1896:Tfu124 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 24.

N:o 24.

Ant. till Riksd. kansli den 4 maj 1896, kl. 3 e. ro.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående undervisningen i geografi’vid de allmänna läroverken.

Uti en i Andra Kammaren väckt motion, n:o 241, som blifvit till
utskottet remitterad, hemställer herr E. Svensson från Karlskrona:

-»att Riksdagen må i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
påbjuda, att större timtal inrymmes åt geografiundervisningen vid de
allmänna läroverken;

att geografien äfven i de högre klasserna måtte skiljas från historien;
samt

att vid tillsättandet af lärarebefattningar geografien måtte förklaras
för särskild! undervisningsämne.»

I motiveringen till detta förslag anför motionären, att geografien
vid våra allmänna läroverk intager en vida mer tillbakaskjliten ställning,
än detta läroämne förtjenar, hvilket han anser såsom ett bland de svåraste
missförhållanden, som vidlåda vårt undervisningsväsende, och till
stöd för denna uppfattning åberopar han en artikel i Pedagogisk tidskrift
för 1886, uttalanden vid allmänna läraremötena 1872, 1878 och 1884,
yttranden af tvenne universitetslärare, motioner af riksdagsmannen herr
A. V. Ljungman, samt förhållandet i vissa andra länder.

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Käft. (N:o 24.)

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 24.

De förändringar, som 1890 års läroverkskomité föreslagit i fråga
om geografiundervisningen och som genom förlidet år utfärdade skollag
påbjudits, hade ej — menar motionären — afhjelpt- ifrågavarande
missförhållande, enär de nästan uteslutande inskränkte sig dertill, att
sammanlagda timtalet i historia och geografi i 4:de klassen minskats
och i 3:dje klassen ökats med en timme, samt att i de fem lägre klasserna
geografien numera skilts från historien. Den förstnämnda åtgärden
vore utan all praktisk betydelse, och äfven den sistnämnda syntes
vara af problematiskt värde, då vederbörande uraktlåtit draga fulla
konseqvensen deraf, nemligen att äfven vid lärareplatsers tillsättning
förklara geografien såsom ett särskildt undervisningsämne. Denna uraktlåtenhet
vore desto mera besynnerlig, som komiterade just motiverat
geografiens skiljande från historien hufvudsakligen dermed, att undervisningen
i förstnämnda ämne i så fall kunde anförtros åt läraren i
naturkunnighet, och sålunda tydligt visat, att de insett, att geografien
ej stode i någon närmare frändskap till historien än till något annat
skolämne. Också anser motionären den nuvarande ordningen vid universiteten,
enligt hvilken det för erhållande af full kompetens med afseende
på undervisningsskicklighet i skolämnet historia med geografi
kräfves studier och examina i historia, statskunskap och geografi, otillfredsställande,
ehuru han till stöd för denna uppfattning blott anför det
praktiska skälet, att de tre universitetsämnena äro ganska svåra, och att
en fullständig licentiatexamen i dem, såsom förhållandet nu är, ej i
och för sig lemnar några utsigter till befordran på lärarebanan, hvarför
naturligtvis personer endast sällan komma att egna sig åt dessa studier,
och sålunda det allmänna gagnet af redan upprättade professurer
i dessa ämnen torde visa sig vara ganska illusoriskt.

»I fråga om läroverken», fortsätter motionären, »blir också följden
i allmänhet den, att undervisningen i historia med geografi måste anförtros
åt lärare, som aflagt examen endast i ett af förstnämnda examensämnen
och sålunda endast delvis äro kompetenta. Skulle åter någon
person, som aflagt fullständig examen i ämnesgruppen historia med
geografi, egna sig åt lärarebanan, så måste denne i brist på andra undervisningsämnen
antingen blifva obefordrad eller ock befordras i läroämnen,
som ej vid universitetet varit föremål för hans studier. I begge
fallen måste naturligtvis dessa nödfallsåtgärder högst ofördelaktigt återverka
på skolundervisningen i dess helhet.»

Andra Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 34.

Herr Svenssons motion remitterades till utskottet den 18 april,
då utskottet redan fattat beslut rörande öfriga till detsamma hänvisade
läroverksmotioner, hvarför den ifrågavarande motionen ej kunde behandlas
i utlåtandet öfver dessa.

Ehuru de i nämnda utlåtande väckta förslagen om de allmänna
läroverkens reformerande i praktisk rigtning icke denna gång ledt till
något resultat, så torde dock en dylik reform ej vara allt för aflägsen.
Under sådana förhållanden anser utskottet olämpligt, att en skrifvelse
nu aflåtes angående ett särskilt läroämnes ställning.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen icke må till någon Andra Kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 maj 1896.

På utskottets vägnar:
EMIL HAMMARLUND.