Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13

Utlåtande 1891:Tfu113 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

1

mo 13.

Ank. till ltikad. kansli den 9 april 1891, kl. 1 e. in.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. May.t
med begäran om vissa åtgärders vidtagande i anledning
af Riksdagens beslut om anställande af skogsingeniörer.

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 179, har herr
G. Elowson hemstält, att Riksdagen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t. anhåller,
det täcktes Kongl. Maj:t låta vidtaga de på Kong]. Maj:ts nådiga
profning ankommande åtgärder, hvilka kunna påkallas af Riksdagens år
1874 fattade beslut om anställande af skogsingeniörer.

Motionären erinrar, att 1874 års Riksdag stält till Kongl. Maj:ts
disposition ett årligt förslagsanslag af 15,000 kronor för anställande
af skogsingeniörer till enskilda skogsegares tjenst och uppgifver derjemte,
att Riksdagen beslutat, att de skulle vara likstälda med landtbruksingeniörerna
i löne- och andra förmåner. Han anför vidare, att
jemlikt Kongl. Maj:ts bref till skogsstyrelsen af den 16 oktober samma
år till en början endast trenne skogsingeniörer tillsattes, men att deras
antal två år derefter måste ökas till det åt Riksdagen medgifna antalet
af sex, samt att skogsingeniörerna alltjemt varit mycket anlitade och
tillvunnit sig allmänhetens förtroende. Deras lön vore 2,000 kronor
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 11 Käft. (N:o 13).

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

med ett ålderstillägg å 500 kronor, under det att landtbruksingeniörerna
med samma lön hade rätt till trenne ålderstillägg å 500 kronor.
Då skogsingeniörerna tillkommit på Riksdagens initiativ och, enligt hans
uppfattning, beslut fattades vid deras anställande, att de skulle vara
likstälda med landtbruksingeniörerna i löneförmåner, då kompetensvilkoren
vore enahanda och arten af de förres tjenstgöring vore minst
lika, om ej mera ansträngande och helsopröfvande än de senares, och
då vården om skogarne för öfrigt vore en mycket magtpåliggande
angelägenhet, anser motionären det vara fullt konseqvent och med
rättvisa förenligt, att skogsingeniörerna komma i likställighet med
landtbruksingeniörerna.

Vidare erinrar motionären, att Kongl. Maj:t i ofvan berörda bref
till skogsstyrelsen af den 16 oktober 1874 förklarat, att skogsstyrelsen
borde framdeles, sedan erfarenhet vunnits om ifrågavarande institution,
med förslag till instruktion för skogsingeniörerna i underdånighet inkomma,
men att, oaktadt sexton år förflutit, något dylikt förslag icke
blifvit afgifvet.

Hvad först angår motionärens syfte, att skogsingeniörerna måtte
beredas bättre löneförmåner, så tillhör detta ett område, der utskottet
icke anser sig ega befogenhet att göra någon hemställan. Utskottet
har derför icke anledning att yttra sig om befogenheten af motionärens
yrkande i denna del, men kan ej underlåta att berigtiga motionärens
framställning i frågan. ''Det särskilda utskott, som vid 1874 års riksdag
behandlade bland annat motionerna om tillsättande af skogsingeniörer,
hemstälde dels att 15,000 kronor skulle anvisas till anställande af
högst sex skogsingeniörer, dels, i enlighet med motionärens yrkande,
att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t förklara, att de skulle
i löneförmåner likställas med landtbruksingeniörerna.

Utskottets hemställan godkändes oförändrad af Andra Kammaren,
hvaremot Första Kammaren först återremitterade ärendet och sedermera
godkände den förra punkten med uteslutande af orden »högst
sex», men afslog den andra. Om den förra punkten anstäldes gemensam
votering, hvari Andra Kammarens mening segrade, men den senare
punkten förklarades hafva förfallit. I Riksdagens skrifvelse till
Kongl. Maj:t i ämnet omnämnes ej heller, att Riksdagen beslutat annat,
än »att för anställande af högst sex skogsingeniörer till enskilda skogsegares
tjenst, för år 1875 ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag
af 15,000 kronor». Det finnes således ej anledning att
i fråga om förbättring af skogsingeniörernas löneförmåner åberopa
1874 års Riksdags beslut.

o

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

Vidkommande åter frågan om fastställande af instruktion för skogsingeniörerna,
hvarom Riksdagen icke gjort någon uttrycklig hemställan,
så innebära de ordalag, i hvilka ofvan anförda kongl. bref till skogsstyrelsen
var affattadt, att förslag till dylik instruktion borde afgifvae,
när styrelsen funne sådant af behofvet påkalladt. Instruktion rörande
det sätt, hvarpå skogsingeniörernas arbeten borde anordnas, har emellertid
blifvit af skogsstyrelsen utfärdad den 27 april 1881.

Då motionären icke sökt visa, att för skogsingeniörernas verksamhet
nu gällande föreskrifter äro olämpliga eller ofullständiga och
utskottet för sin del ej funnit anledning till anmärkning i afseende å
nyss omförmälda instruktion, hvilken vant för utskottet tillgänglig, får
utskottet, som för öfrig! ej anser det vara af någon särskild vigt, att
instruktion för skogsingeniörerna varder faststäld af Kongl. Maj:t,
hemställa,

att motionen icke må till någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1891.

På utskottets vägnar:
G. F. ÖSTBERG.