Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5.) Utlåtande N:o 15
Utlåtande 1908:Tfu515 Andra kammaren
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5.) Utlåtande N:o 15.
1
Mjo IB.
Ank. till Eiksd. kansli den 7 mars 1908, kl. 1 e. m.
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande N:o 4,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utsträckt fridlysning af hare, tjäder
och orre.
Uti motion, n:o 142, hemställer herr J. A. Jonsson i Hökhult: »att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, att jaktstadgan
blefve i det afseendet ändrad, att tiden för fridlysning af hare, tjäder
och orre utsträckes till den 15 september».
Motionären har till stöd för sin hemställan anfört följande:
»Jaktens egentliga betydelse är väl den förströelse och det nöje, den
bereder jägaren, samt det värde, den lämnar honom och landet i dess helhet.
För att stammen af villebrådet ej skall komma att förminskas och
jakten skall blifva så gifvande som möjligt, bör den omsorgsfullt vårdas.
Genom gjorda iakttagelser har jag kommit till insikt om, att ändring
i jaktstadgan behöfver vidtagas, dels för att skydda stammen af en del
villebråd, och dels för att bättre kunna tillvarataga och draga verklig
nytta af det skjutna.
Hare, tjäder och orre böra vara förbjudna från och med den 15
februari till och med den 15 september.
Den 15 augusti, då fridlysningstiden af ofvannämnda villebråd
utgår, äro en del ungar ännu så små och outvecklade, att det är skada
att skjuta dem. De hafva då öfverlefvat de värsta farorna, som många
fallit offer för, och behöfva ännu få tid att växa. Denna tid äro de
Bih. till Hiksd. Prof. 1908. 8 Sami. 3 Afd. 2 Band. 15. Käft. (N:o 15.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga JJtskotts (N:o 5) Utlåtande, N:o 15.
äfven lätt åtkomliga för jägaren och hans hundar. Hvad tjäder och
orre beträffar, vårdas ännu ungarna af sina mödrar i de flesta fall.
Genom att efterhärma ungarnas läte, då de blifvit skilda från modern,
på det sättet lockar jägaren till sig både hönor och ungar, som då bli
ett lätt jaktbyte.
Det ligger något hos hönan-modern nedlagdt, som säger henne, att
hon måste vårda och draga försorg om sina ungar, och vid den tid, då
fridlysningstiden går till ända, äro en del ungar ännu så små, att instinkten
hindrar modern att öfvergifva dem.
Det är från djurskyddssynpunkt oriktigt att tillåta jakten å dessa
djur så tidigt som den 15 augusti; hönorna skjutas nämligen därigenom
i stor mängd bort från sina ungar, och detta den tid, då en del ungar
äro så små, att de med svårighet kunna reda sig själfva.
Man har fridlyst tjäder- och orrhönor under hela året utom under
tiden 16 augusti—14 oktober för att därigenom bevara stammen af
dessa fåglar, men de flesta hönor, som skjutas, skjutas nog den första
månaden de äro lofliga på grund af att de äro så lätt åtkomliga.
Af det, som skjutes under augusti och första delen af september
månad, går mycket på grund af den milda temperaturens inverkan förloradt,
i all synnerhet som största delen sändes till städerna i och för
försäljning. Första tiden jakten är tillåten, får jägaren mycket litet
betaldt för det skjutna villebrådet, emedan uppköparna frukta för att
detsamma skall skadas. Köpmännen klaga öfver att, fastän de med
omsorg vinnlägga sig om att förvara det skjutna, åtskilligt cläraf dock,
tager skada, innan det kommer fram till bestämmelseorten. Uppköpare
af det vilda påstå, att de göra förluster på denna handel på hösten,
just på grund af svårigheten att förvara det skjutna villebrådet.
Det är en förlust för jägaren och för landet, att jakten å dessa
villebråd är tillåten så tidigt.»
Jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga bref af den 12 mars 1890 skall kungl.
domänstyrelsen hvarje år i april månad låta i svensk författningssamling
införa en sammanfattad redogörelse för gällande bestämmelser rörande
fridlysning af vildt.
I öfverensstämmelse härmed har kungl. domänstyrelsen senast den
20 april 1907 kungjort, att, med undantag för sådan jakt inom hägnad
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 15. 3
jaktpark eller djurgård, som enligt jaktstadgan är ägare af sådan medgifven,
följande fridlysningstider äro gällande för hare, tjäder och orre:
inom Norrbottens och Västerbottens län från och med den 16 mars
till och med. den 20 augusti, och i öfriga delar åt riket från och med
den 15 februari till och med den 15 augusti; dock att jakt efter tjäderhönor
och orrhönor utom i Kopparbergs och de norrländska länen är förbjuden
från och med den 1 januari till och med den 15 augusti samt
från och med den 15 oktober till och med den 31 december, hvarjämte
på Gottland jakt efter tjäder är förbjuden tills vidare intill år 1910
samt jakt efter tysk hare under åren 1907—1909.
Den för inhemsk hare gällande fridlysningen äger tillämpning jämväl
för tysk hare, där ej för viss del af landet annorlunda är stadgadt.
1 dessa bestämmelser yrkar motionären den ändring, att fridlysningstiden
öfverallt utsträckes till den 15 september, och detta yrkande
grundas, såsom af motiveringen framgår, dels på farhåga för att stammen
af i fråga varande villebrådsarter med tillämpande af nuvarande bestämmelser
skulle minskas, dels på djurskyddssynpunkter af mera allmän art
och dels slutligen på en klagan öfver att köttet af det tidigast skjutna
villebrådet ofta till följd af rådande värme förstöres och ej kommer till
full användning. Motionären tyckes dock mest hafva tänkt på fågeljakten
och hufvudsakligast med afseende på den framlagt sitt förslag.
Utskottet måste naturligtvis instämma med motionären däruti, att
stammen af dessa villebrådsarter behörigen bör skyddas samt äfven däruti,
att det från djurskyddssynpunkt är oriktigt att tillåta jakt å moderdjur,
medan ungarne äro så små, att de ej kunna reda sig själfva. Huruvida
för uppnående af dessa mål är behöflig! att utsträcka fridlysningstiden
så långt, som motionären tänkt sig, därom torde något uttalande icke
lämpligen kunna göras, förrän sakkunnig utredning förebragts angående
de särskilda förhållanden, hvilka naturligen noga måste beaktas, då bestämmelser
af ifrågavarande art utfärdas.
Hvad skogsfågel beträffar, torde ungarne endast under särskild! ogynnsamma
år ej vara utvuxna den 15 augusti. Visserligen påträffas hvarje år
en eller annan kull med små ungar vid sagda tid, men detta är undan
-
4 Ändra Kammarens Tillfälliga JJtskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 15.
tag och beror på omläggning, sedan hönans första äggkull blifvit förstörd.
Skytte för lock går endast för sig, så länge ungarne ej kunna
sköta sig själfva, och i regel torde detta vara förhållandet högst några få
dagar efter nuvarande jakttids inträde. Största delen af den för lock skjutna
fågel, som först salubjudes, torde hafva skjutits före jakttidens början. Men
äfven om så ej skulle vara förhållandet, torde man åtminstone kunna påstå,
att det oftast är tjufskyttar eller sådana, som marodera på andras
marker, som använda lockskytte och som därför äro angelägna att vara
de första på platsen. En framflyttning af tiden för jaktens början
med endast några få dagar, kanske till den 20 augusti såsom i Norr- och
Västerbottens län, torde måhända vara tillräcklig för att nästan omöjliggöra
skytte för lock. Blefve fridlysningstiden utsträckt ända till
den 15 september, skulle jakten för stående fågelhund i det närmaste
omöjliggöras, emedan fågeln i regel ej trycker för hunden efter denna
tid, och då jakten för skällande hund äfven går dåligt sent på hösten,
komme en sådan åtgärd att medföra, att fågeltillgången alltför litet tillgodogjordes.
Motionären har ej anfört några skäl för att fågelstammens
vidmakthållande skulle kräfva så energiska skyddsåtgärder. Utskottet har
ej heller kunnat finna, att sådana skäl föreligga och vill dessutom framhålla,
att intresset för jaktvården troligen till följd af en sådan inskränkning
i jakttiden skulle slappas hos den stora mängd jägare, som nu lägga
sig vinning därom.
Med afseende på den af motionären påpekade omständigheten, att
köttet af de i augusti skjutna djuren ej skulle komma till full användning,
vill utskottet framhålla, att kött af skogsfågel kan hålla sig friskt
länge äfven vid ifrågavarande tid af året, om det behandlas rätt, samt att
det ju alltid står innehafvare af jakträtt fritt att vänta några dagar med
sin jakt, tills han finner tiden fullt lämplig. Det torde emellertid ej
kunna förnekas, att möjligheten att under de första dagarna af jakttiden
få skjuta för lock kan medföra, att personer, som ej hafva vidare intresse
för jaktvård, under dessa dagar nedskjuta så mycket fågel, att den kanske
ej kommer till användning och att detta är en omständighet, som
äfven talar för någon framflyttning af tiden. Utskottet anser emellertid,
att hänsyn till möjligheten att förvara köttet ej får tillmätas så stor betydelse,
att den skulle kunna vara fullgiltig! skäl för fridlysningstidens
utsträckande en hel månad, på samma gång utskottet naturligen ej vill
förneka, att framskjutning af jakten mot hösten medför fördelar.
Hvad sedan haren beträffar, kan en utsträckt fridlysning för den
Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 15. 5
visserligen också vara önskvärd, enär den sist satta ungkullen under
augusti månad ännu ej är utvuxen och honorna därför vid denna tid äro
lätta att skjuta. Så lång utsträckning af tiden, som motionären tänkt
sig, torde dock ej vara nödvändig. Måhända skulle det vara till fyllest
att utsträcka fridlysningstiden till den 1 september. För att kontroll öfver
föreskrifternas efterlefnad ej skall försvåras torde man emellertid böra
hålla på, att fridlysningstiden är lika för hare och skogsfågel. Till denna
senare räknas i nuvarande bestämmelser äfven järpe och ripa, hvilka motionären
ej omnämnt, men å hvilka afseende naturligen måste fästas vid
bestämmande af fridlysningstiden.
Af hvad sålunda anförts, torde framgå, att utskottet håller före, att
en framflyttning med några dagar af tiden för jakt af hare, tjäder och
orre ur flere synpunkter skulle vara nyttig, men att utskottet ej kan
anse den af motionären föreslagna utsträckningen af fridlysningstiden
för ifrågavarande villebrådsarter ända till den 15 september vara nödvändig
eller önskvärd.
Utskottet vill därför med anledning af herr J. A. Jonssons i Ilökhult
förevarande motion hemställa,
att Andra Kammaren för sin del behagade besluta,
det Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller,
det Kungl. Maj:t täcktes tillse, att jaktstadgan
blefve i det afseendet ändrad, att fridlysningstiden
för hare, tjäder och orre må utsträckas till dag, som
efter sakkunniges utredning kan anses lämplig, dock
ej längre än till den 1 september.
Stockholm den 6 mars 1908.
På utskottets vägnar:
TJENST HEDENSTIERNA.