Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4. 1

Utlåtande 1896:Tfu44 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4. 1

N:o 4,

Ank. till Biksd. kansli den 27 februari 1896, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,
i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående tiden för regementsmötena.

Till utskottet hafva för utlåtandens afgifvande blifvit remitterade:
dels herrar M. Dahns och J. Bengtssons i Gullåkra motion, n:o 29,
hvari föreslås, »att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t uttalar den
önskan, att Kongl. Maj:t måtte besluta, att de s. k. regementsmötena
skola hållas så tidigt, att de kunna afslutas i början af augusti månad»;

och dels en af herr O. Larsson i Mörtlösa afgifven motion, n:o 34,
uti hvilken sex andra landsortsrepresentanter från Östergötland instämt,
och hvari hemställes, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga sådan åtgärd, att den indelta
arméns och andra värnpligtsklassens vapenöfningar ej må förläggas till
den brådaste skördetiden.»

Såsom motiv för den förstnämnda af dessa motioner anförcs:

År 1893 hade hushållningssällskapen anmodats att yttra sig öfver
den då föreslagna tiden (september månad) för arméns vapenöfningar
och, om nämnda tid ej ansåges lämplig från jordbrukets synpunkt sedt,
föreslå någon lämpligare. De flesta hushållningssällskap hade då, så
Bill. till Riksd. /''rot. 181)8. 8 Rami. 2 AJä. 2 Rand. ö IIäft. (N:in 4, .5). 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga IJtslcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4.

vidt motionärerna både sig bekant, afgifvit det utlåtande, att de ansågo
september månad vara en synnerligen olämplig tid för dessa öfningar
såväl med hänsjm till jordbruket, enär både höstarbetet i allmänhet och
derpå följande ångtröskarbete i de mera spanmålsproducerande provinserna
kräfde all till buds stående arbetskraft, som äfven från manskapets
sida, enär daglönen under denna bråda tid vore större än under
den öfriga delen af året, hvadan det äfven vore att motse, att, om
tiden för regementsmötena ej ändrades så, att soldaten kunde vara med
om och draga fördel af denna högre arbetsförtjenst, framdeles vid
legning af soldat betydligt högre lön komme att begäras, till ökad utgift
för statskassan. Desslikes hade äfven från vissa håll framhållits
det olämpliga i att taga de på bete varande kavallerihästarne till
strängare tjenstgöring, något som deremot utan fara kunde ske under
juli månad, då nämnda hästar i allmänhet ännu ej kommit på bete.
Framställningen om regementsmötenas förläggande till september hade
sålunda afstyrkts, hvarvid i stället föreslagits dessa mötens hållande så
tidigt, att de kunde vara afslutade före hösten eller i början af augusti.
Då det emellertid ville synas motionärerna, som om afseende ej skulle
hafva fästats vid hushållningssällskapens utlåtanden, helst som regementsmötena
äfven år 1895 hållits under september månad, så hade motionärerna
trott sig gå en allmän önskan till mötes, åtminstone i den bygd
de tillhörde, då de dragit detta ärende inför Riksdagen, på det att äfven
den måtte blifva i tillfälle att uttala sin mening om saken; tilläggande
emellertid motionärerna, att motionen naturligtvis ej afsåge de arméns
vapenöfniugar, som kallades fältmanövrer samt förekommo endast periodvis
under jemförelsevis kortare tider, och beträffande hvilka Riksdagen
anslagit medel för skadeersättningar, något som deremot ej vore förhållandet
med afseende å regementsmötena.

Herr O. Larssons med fleres motion motiveras deremot sålunda:
Under sistlidet år hade, åtminstone i mellersta delen af vårt land, den
indelta armén och andra årsklassen af de värnpligtige varit inkallade
till vapenöfning under den tid, då vårsädesbergningen som bäst pågått,
således under den för jordbrukaren brådaste delen af året; att ett sådant
arrangement förorsakat ett berättigadt missnöje, kunde ej vara förunderligt,
ty ehuru arbetskrafterna för jordbrukaren behöfdes under hvilken
tid af sommaren som helst, så hopade sig dock jordbruksgöromålen
vid tiden för vårsädesbergningen och höstsådden eller i slutet af augusti
och början af september. Härjemte toges stammanskapet bort från
sina torp vid tiden för inbergningen af dess gröda, hvilket arbete under
öfningstiden ålåge rust- och rotehållare, som sålunda finge ytterligare

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4. 3

ökning i sitt arbete, hvartill komme, att det äfven vore fördelaktigare
och lämpligare för soldaten att sjelf tå verkställa skörden vid sitt torp.
Att de värnpligtige jemväl toges bort från jordbruksarbetet under en
tid, då grödan stode färdig att skäras, kunde icke heller verka annat
än ovilja, Om de bördor, som förorsakats genom 1892 års urtima
Riksdags beslut, kändes svåra att bära, så kunde det icke vara mer än
rätt och billigt att söka göra dessa bördor så drägliga som möjligt,
der det utan olägenhet kunde ske. Före år 1895 hade de värnpligtiges
andra årsklass vapenöfvats omedelbart efter det den första slutat sina
vapenöfningar, eller i midten af juli månad, och hade då andra årsklassen
slutat i första hälften af augusti, hvarigenom alla värnpligtige
haft tillfälle till arbetsförtjenst under den tid, då arbetskrafterna bäst
behöfdes och arbetet således bäst betalades. Nu kunde det visserligen
invändas, tillägga motionärerna vidare, att stam manskapets och andra
årsklassens vapenöfningar någon gång afslutades med fälttjenstöfningar,
hvilka lämpligen borde förläggas till hösten, då grödan vore inbergad,
detta i akt och mening att ej under dessa öfningar förorsaka skada å
den växande grödan, men, fortsätta motionärerna, icke var väl skörden
inbergad förlidet, år, då dessa öfningar pågingo, och att förlägga öfningarne
till en senare tidpunkt på hösten, torde vara olämpligt, emedan
väderleken lade hinder i vägen derför. Deremot ville det synas, som
om, i likhet med hvad under flera föregående år skett, det icke skulle
mota så stora svårigheter, om stammanskapet och de värnpligtiges
andra årsklass inkallades till vapenöfningar omedelbart efter det första
årsklassen afslutat sina. Då denna fråga vore af den beskaffenhet, att
den icke kunde komma under Riksdagens lagstiftningsrätt, hade detta
föranledt den i motionen gjorda hemställan.

Då utskottet nu går att i ett sammanhang behandla dessa med
hvarandra likartade motioner, må till en början erinras derom, att
motionernas framkommande just nu härleder sig från den förändring
af tiden för regementsmötena, som omförmäles i följande från kongl.
arméförvaltningen till utskottet aflemnade

P. M.

»Svenska arméns regementsmöten hafva till och med är 1894
varit förlagda till sommaren med utryckningsdag senast omkring den

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4.

20 augusti, utom i fråga om trupper, som deltagit i större manövrer;
dessas regementsmöten hafva infallit under senare delen af augusti
samt början af september månader.

Under år 1895 var för flertalet trupper större delen af regementsmötet
förlagdt till september månad.

Enligt nådig generalorder af den 23 januari 1896, n:o 67, är afsedt,
att innevarande års regementsmöten skola inträffa under ungefär samma
tid, som för år 1895 var förhållandet.»

En mera detaljerad jemförelse mellan de förut och nu gällande
bestämmelserna rörande mötestiderna torde här vara öfverflödig, hvadan
utskottet hänvisar till de af Kongl. Magt angående in- och utryckningsdagarne
för senare årens vapenöfningar faststälda tabeller, hvilka
finnas intagna i kongl. krigsvetenskapsakademiens å riksdagsbiblioteket
tillgängliga tidskrift.

Om man med ledning af dessa tabeller vill söka att bilda sig eu
föreställning om lämpligheten af de förändrade bestämmelserna rörande
mötestiderna, måste man gifvetvis skärskåda frågan så opartiskt som
möjligt såväl från det militära intressets synpunkt som ock med hänsyn
till näringarnas berättigade kraf. Dervid har man, efter hvad det vill
synas utskottet, i första hand att utgå från den förutsättning, att öfningarna
böra vara så anordnade, att genom desamma den svenska hären
i möjligaste måtto utbildas för sin höga uppgift att i farans stund
värna fäderneslandet, men desslikes att tillse, huruvida öfningarna i alla
de fall, då sådant utan hufvudsyftets åsidosättande kan ske, äro anordnade
på sådant sätt, att desamma i minsta möjliga mån störande inverka
på de olika landsdelarnes näringslif.

Att krigsstyrelsen med regementsmötenas framflyttning från sommaren
till hösten hufvudsakligen åsyftat att höja arméns stridsduglighet,
ligger i öppen dag, och utan att ega militära fackinsigter kan man
lätteligen fatta, att möten, hållna å tider, då bergade fält rundt om
mötesplatserna lemna trupperna tillträde till en omvexlande manöverterräng,
skola väl egna sig att åt hären bibringa en mera fältmessig
utbildning än den, som tillförene å sj elfva exercisfältena kunnat åstadkommas.

Från militära kretsar hafva äfven andra fördelar af höstmötena
framhållits, såsom att stamrekrytmötena och de militära skolorna hinna
att före höstmötena afslutas, att de allt oftare förekommande fälttjenstöfningarna
kunna företagas i samband med regementenas höst-möten,
hvilket såväl ur öfnings- som kostnadssynpunkt vore fördelaktigt, samt
att väderleken i allmänhet skulle vara gynsammare och provianterings -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4. 5

kostnaderna lägre under september än under augusti månad. Också
hafva höstmötenas militära företräden blifvit bestyrkta ej allenast åt
åtkilliga yttranden i de angående nästlidet års regementsmöten afgifna
officiella rapporter än äfven af den omständighet, att krigsstyrelsen,
såsom ofvan angifvits, förordnat, att innevarande års regementsmöten
skola ega rum på ungefär samma tider som under år 1895.

Om det sålunda får antagas såsom obestridligt, att regementsmötenas
anordnande höstetid medfört afsevärda militära fördelar, så torde
man å andra sidan knappast kunna draga i tvifvelsmål, att mötestidernas
förändring verkat menligt för jordbruket i vissa delar af landet.

Redan innan mötesreformen genomfördes, yppade sig olika meningar
rörande dess blifvande inverkan på landets modernäring; och funno
dessa meningar sitt uttryck i de utlåtanden öfver reformförslaget, bvilka
af länsstyrelserna afgåfvos, och hvari, delvis efter inhemtande af yttranden
från enskilda personer, kommuner, hushållningssällskap eller
kronofogdar, 15 af dessa styrelser afstyrkte samt allenast 9 tillstyrkte
förslaget.

Då tillstyrkande utlåtanden afgåfvos från de flesta länen inom norra
delen af riket, hvarifrån ej heller sedermera några allmännare klagomål
lära hafva försports öfver den skedda förändringen, och då härtill kommer,
att, för så vidt utskottet har sig bekant, det i landets öfriga delar
egentligen varit landtbrukets målsmän, som klagat öfver höstmötena,
så har på grund af dessa omständigheter utskottet kommit till den
uppfattning, att det endast är för de hufvudsakligen åkerbruksidkande
delarne af södra samt det i dagligt tal s. k. mellersta Sverige, som
mötestidernas förändring i nämnvärd mån haft ett ekonomiskt ogynsamt
inflytande.

I detta hänseende får utskottet erinra, hurusom det är en känd
sak, att stora svårigheter i allmänhet yppa sig för landtmännen att
under den blidare delen af året erhålla de för jordbruket nödvändiga
arbetskrafter, och att dessa årligen tilltagande svårigheter i åtskilliga
landsdelar stegras ofantligt vid vissa årstider, då, på grimd af klimatiska
förhållanden, jordbruksgöromålen regelbundet hopa sig långt mera,
än hvad eljest är fallet.

En sådan synnerligen bråd tid inträffar, enligt hvad af motionerna
framgår samt utskottet jemväl för öfrigt tror sig veta, inom södra och
det s. k. mellersta Sveriges större slättbygder just under slutet af
augusti och början af september månad; och då landtbrukarne i
dessa trakter således vid denna tid skulle vara i behof af nära nog
fördubblade arbetskrafter för att på ett fullt tillfredställande sätt kunna

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4.

verkställa sådden samt inberga den nästan samtidigt mognande grödan,
så kan man lätt fatta, att hvarje då inträffande minskning af de redan
förut otillräckliga arbetskrafterna skall medföra svåra ekonomiska olägenheter.

Från jordbrukets synpunkt sedt, lärer det sålunda vara högeligen
önskvärd!, om i ofvan berörda, hufvudsakligen spanmålsproducerande
delar af riket någon ändring kunde ske i tiderna för infanteriets och
kavalleriets regementsmöten, hvaremot man icke rimligtvis kan ifrågasätta,
att af hänsyn till jordbruket någon förändring skall behöfva vidtagas
med afseende å artilleriets samt ingeniör- och trängtruppernas mötestider,
helst som dessa trupper hafva värfvad stam samt deras värnpligtige
efter föregången anmälan uttagas från vidsträckta områden,
hvadan endast ett ringa fåtal kommer på hvarje särskild kommun.

Hvad härefter angår frågan, huru tidigt de ofvan åsyftade truppernas
regementsmöten för jordbruksintressets tillgodoseende borde
utsättas, så torde det vara tillfyllestgörande, om, på sätt i herr O.
Larssons med fleres motion antydes, sagda regementsmöten kunde hållas
så kort tid som möjligt efter rekrytmötenas afslutande, hvaremot åt
sanitära hänsyn en mera vidtgående ändring af mötestiderna ej synes
tillrådlig.

Då utskottet sålunda ansett sig böra framhålla den ekonomiska
betydelsen af åtskilliga regementsmötens förläggande till en tidigare
årstid, har utskottet dervid ej förbisett de militära olägenheter, som
sannolikt deraf skulle uppkomma, men då frågan synts utskottet hafva
en mycket stor betydelse för jordbruket, har utskottet hållit före, att
ärendets vigt kräfde ett omsorgsfullt öfvervägande af möjligheten att
samtidigt tillgodose de olikartade intressena.

I saknad af erforderliga fackinsigter måste utskottet gifvetvis afstå
från hvarje försök att åstadkomma något slags utredning i detta hänseende,
men har utskottet dock ansett sig böra i förbigående antyda
tvenne till äfventyrs beaktansvärda, omständigheter, den ena att det möjligen
inom .icke allt för stort afstånd från några af de mötesplatser,
hvarå de här ofvan åsyftade trupperna vapenöfvades, kunde finnas
sandhedar eller annan okultiverad, men för manöver tjenlig terräng,
samt den andra, att i närheten af de öfriga ifrågasatta mötesplatserna
dylik terräng sannolikt skulle kunna erhållas mot ersättningsbelopp,
hvilka blefve mindre känbara än de indirekta ekonomiska förluster,
som med nuvarande mötesanordningar drabba de enskilda jordbrukarne.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 4. 7

Under den förhoppning, att regeringen, uppmärksamgjord på ofvan
antydda förhållanden, skall söka att, så vidt sådant med de militära
intressena är förenligt, åvägabringa en lycklig lösning af denna för
en stor del af landets jordbruksbefolkning vigtiga fråga, får utskottet,
på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställa, att Andra Kammaren
i anledning af ifrågavarande tvenne motioner måtte för sin del
besluta,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl Maj:t anhåller,
det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande,
huruvida icke, utan allt för stort men för härens fältmessiga
utbildning, regementsmötena vid infanteriet
och kavalleriet inom de hufvudsakligen spanmålsproducerande
delarne af södra och det s. k. mellersta
Sverige från och med nästkommande år skulle
kunna utsättas så tidigt, att de kunde afslutas omkring
midten af augusti månad.

Stockholm den 27 februari 1896.

På utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAND.