Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 3

Utlåtande 1895:Tfu43 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1895, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om omarbetning af resereglementet i syfte
att åstadkomma större sparsamhet med statens medel.

Uti den inom Andra Kammaren väckta och till utskottet hänvisade
motionen n:o 60 föreslår herr K. E. Holmgren:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om omarbetning
af resereglementet i syfte af större sparsamhet, och särskildt

1) att skjutslega!! för reseklasserna 1—2 bestämmes att utgå efter
2 hästar;

2) att vid resa med ångbåt för reseklasserna 1—3 afgiften må
beräknas för en hyttplats eller, när hytt ej förekommer, för en
salongsplats;

3) att vid resa med jernväg för reseklasserna 1—3 afgift för
lista klassens kupé ej får beräknas utom i det fall, då sådan kupé
verkligen förefinnes;

4) att dagtraktamentet bestämmes till 12 kronor för lista, 10
kronor för 2:dra och 8 kronor för 3:dje reseklassen;

5) att rätten till ersättning för transport ej mindre af reseffekter
än äfven af åkdon må ur resereglementet utgå;

6) att åkdouslegan bestämmes till 80 öre milen för reseklasserna
1 och 2 samt till 50 öre milen för reseklaserna 3 och 4; och

7) att i alla tillämpliga fall resekostnadsersättningen beräknas
efter tur- och returbiljett eller rundresebiljett.»

Såsom generella motiv för detta förslag åberopar motionären, att
på grund af bestämmelserna i nu gällande resereglemente statsverket
torde få vidkännas resekostnadsersättningar, uppgående till vida större

Bill. till Rilcsd. Prot. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Höft. (N:o 3.)

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 3.

belopp, än resorna verkligen kostat, samt att det vid granskning af
reseräkningar förefallit, som om det för närvarande funnes allt för litet
korrektiv mot att resor på statens bekostnad företagas utan att vara
oundgängligen behöfliga, hvarjemte motionären såsom stöd för de af
honom särskildt förordade besparingar anför, att det väl knappast
någonsin numera förekommer, att resa företages mera än efter två
hästar; att i de fall då ersättning för dubbel hyttplats erhålles, enkel
hyttplats i regeln torde begagnas; att då första klassens kupé emellanåt
ej finnes att tillgå, ersättning för plats i dylik kupé i sådana fall ej
heller bör ifrågakomma; att en nedsättning i lista, 2:dra och 3:dje
klassernas dagtraktamenten, hvilka nu utgå med respektive 15, 12 och
10 kronor, torde kunna ega rum utan att medföra förlust för de resande;
att ehuru i de flesta fall vid en tjensteresa icke nödvändigtvis behöfde
medföras mera bagage än som kunde medtagas i kupén och af den
resande på kort distans sjelf beqvämligen transporteras, samt i de fall,
då mera reseffekter vore af nöden, dagtraktamentena borde kunna lemna
öfverskott till betäckande af kostnaderna för en oundgängligen nödig
transport af reseffekter, ersättningen för dylik transport vore en synnerligen
dryg post för staten, i det att fall ej vore sällsynta, då sådan
ersättning uppginge till högre belopp än sj elfva passagerareafgiften;
att ersättning för transport af åkdon syntes öfverflödig, enär de fall,
numera torde vara sällsynta, då den resande icke vid gästgifvaregård
erhölle lämpligt åkdon; att den för lista och 2:dra klasserna till en
krona samt för 3:dje och 4:de klasserna till 60 öre för mil bestämda
åkdonslegan syntes vara allt för rundligt tilltagen, samt att oaktadt turock
returbiljetter äfvensom rundresebiljetter numera funnes införda vid
snart sagdt alla jernvägs- och ångbåtslinier, staten oftast finge betala
resorna för sina ändamål efter enkla biljetter.

I anledning af denna motion har utskottet företagit sig att granska
gällande resereglemente af den 11 februari 1881 i ändamål att få utrönt,
huru vida bestämmelserna i sagda reglemente lemna nöjaktig
garanti för tillgodoseende af motionärens önskemål, sparsamhet med
statens medel, eller huru vida tilläfventyrs ändringar i sådant syfte
kunna vara af nöden; och har utskottet dervid ansett sig böra utgå
från de förutsättningar, att vid bestämmande af resekostnads- och
traktamentsersättning för extra förrättningar i statens ärenden å ena
sidan tillbörlig hänsyn bör tagas dertill, att hvarje förrättnings man erhåller
full godtgörelse för de resekostnader, som af hans samhällsställning
kunna betingas, äfvensom ett emot samma ställning fullt svarande
dagtraktamente, men att å andra sidan resekostnadsersättning under

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 3.

inga omständigheter bör utgå med högre belopp, än som motsvarar den
verkliga resekostnaden, samt dagtraktamentet ej bör sättas allt för högt.

Hvad då först angår de för särskilda klasser af förrättningsmän
faststälda resekostnadsersättningarne, bar det synts utskottet i likhet
med motionären, som om vid dessa ersättningars bestämmande nöjaktig
hänsyn ej blifvit tagen till sparsambetens fordringar, utan som om
fastmera det sätt, hvarpå resereglementet i dessa delar affattats, gifvit
anledning till uppkomsten af den temligen allmänt utbredda, men efter
utskottets förmenande alldeles origtiga uppfattning, att resekostnadsersättningen
skulle vara att betrakta såsom ett slags sportelinkomst, i
tby att mången förrättningsmän genom att anordna resa efter billigare
grunder, än reglementet fastställer, men debitera statsverket för en i
enlighet med reglementet beräknad kostnad, tillgodogör sig den dymedelst
uppkommande prisskilnaden.

Den direkta förlust, statsverket genom ett dylikt tillvägagående
tillskyndas, är helt säkert rätt betydlig, bufvudsakligast må bända derigenom
att de biljettkostnader, som för resor å statens jernvägar från
olika anslag utgå, endast i betydligt reducerad mån komma statsbanetrafiken
till godo; men derjemte torde äfven fall förekomma, då indirekt
förlust uppkommer, derigenom att förrättningsmän, lockade af den allt
för höga ^förtjenst de genom resereglementets uppställning kunna
bereda sig, företaga flera resor, än som oundgängligen kräfvas.

För undanrödjande af ofvan antydda missförhållanden vill det
synas utskottet, som om i resereglementet borde införas förändrade
föreskrifter derutinnan: att resekostnaderna, i stället för att, såsom nu
är fallet, vara fixerade, bestämdes att för hvarje särskild plats af förrättningsmän
utgå högst med lega för ett visst hästantal samt högst
med afgift för vissa platser på ångfartyg eller å jernväg; att likasom
det nu är ansedt såsom tjenstefel, om förrättningsmän i reseräkning
upptager godtgörelse för ett med högre kostnad förenadt befordringssätt
än det af honom under resan använda, det jemväl skulle såsom
tjenstefel betraktas, om någon debiterade staten för högre skjuts- och
åkdonslega, biljettpris, transportkostnad m. m., än han sjelf utgifvit,
eller, vid begagnande af egna hästar och åkdon, för högre skjuts- och
åkdonslega, än som af använda hästantalet och åkdonets beskaffenhet
betingats.

Om dylika föreskrifter komma att i resereglementet inflyta, vill
det synas utskottet, som om de med afseende å resekostnaderna af
motionären förordade särskilda föreskrifter, huru beaktansvärda de eljest
i allmänhet kunna vara, ej skulle blifva erforderliga.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 3.

Beträffande härefter de reglementerade dagtraktamentena, så
torde, äfven om de i enstaka fall kunna synas något höga, giltiga skäl
enligt utskottets förmenande ej förefinnas att påyrka någon allmännare
sänkning af desamma, i all synnerhet då man tager tillbörlig hänsyn
till de småningom stigande fordringarne på lifvets beqvämligheter.

Häremot torde möjligen en förändring af bestämmelserna rörande
resekostnadsersättningarna i ofvan antydda rigtning gifva stöd för den
af åtskilliga redan nu hyllade uppfattning, att rätt till dagtraktamente
borde tillerkännas en del för vissa speciella förtroendeuppdrags utförande
utsedda personer, hvilka numera endast åtnjöte ersättning för
sina af uppdragen härflytande resekostnader.

Då af det sålunda anförda framgår, att utskottet i likhet med
motionären anser, att resereglementets bestämmelser, särskilt i hvad
afser resekostnadsersättningarna, icke nöjaktigt tillgodse det från olika
håll så ofta uttalade önskemålet, sparsamhet med statens medel, så får
utskottet i anledning af det i motionen framstälda generella yrkandet
föreslå,

att Andra Kammaren måtte för sin de! besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t begär omarbetning
utaf gällande resereglemente af den 11
februari 1881 i syfte att, särskildt hvad afser resekostnadsersättningarna,
större sparsamhet med statens
medel måtte åstadkommas.

Stockholm den 28 februari 1895.

På utskottets vägnar:

W. SKYTTE.

Reservation

af herr Å. H. Hammarskjöld.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1895.