Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 24

Utlåtande 1893:Tfu424 Andra kammaren

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 24.

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1893, kl. 4 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i
anledning af herr C. M. Ekströms motion om skrifvelse
till Kongl. Majit med begäran om ändring i förordningen
angående expeditionslösen, åsyftande rättighet för
part att tidigare bekomma expedition.

Uti en till utskottet hänvisad motion (n:o 82) har herr C. M.
Ekström — efter återgifvande af stadgandet uti 16 § af förordningen
angående expeditionslösen den 7 december 1883, hvilket lagrum innehåller
bestämmelser, bland annat, när vid underdomstol på landet expedition
skall för part vara tillgänglig, — anfört, att dessa bestämmelser
kunde uppfylla sitt ändamål i de domsagor, der tingen ännu hållas enligt
stadgandet i 2 kap. 1 § rättegångsbalken, men att i sådana domsagor,
i bvilka förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa
fall af gällande bestämmelser om häradsting tillämpas, detta deremot
icke vore förhållandet, ty, om än i domsagor, som utgöras af endast
ett tingslag, der således tio allmänna tingssammanträden årligen hållas,
målen i mera omfattande rättegångar kunde uppskjutas med förbigående
af nästföljande, vanligen inom en månad infallande sammanträde,
hvilket möjliggjorde en i jemförelse med äldre förhållanden någorlunda
skyndsam handläggning, hade detta icke blifvit förhållandet i de domsagor,
som bestode af två tingslag och hvarest under vårtinget årligen
hölles tre samt under höstetinget två eller sammanlagdt allenast fem

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 34.

allmänna sammanträden om året. I domsagor af senare slaget borde
icke lämpligen ofvanberörda tillvägagående ega rum i afseende å målens
uppskjutande, ehuru så ofta måste ske. Expeditionerna i uppskjutna
mål komme nemligen vederbörande parter till hända å första dagen af
det sammanträde, under hvilket målen borde handläggas, men parterna
nödgades då, enär de icke haft tillfälle att på förhand granska handlingarna,
antingen att lemna sina rättegångar till pröfning i mer eller
mindre outredt skick eller ock äfventyra en både onödigtvis kostsam
och i många fall allt för riskabel tidsutdrägt.

På dessa skäl och då den snabbhet i rättegången, som afsetts
med 1872 års tingsordning, i väsentlig mån motverkades af påvisade
förhållanden, har i motionen hemstälts, att Riksdagen ville i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring i ofvannämnda förordning
af den 7 december 1883, att parterna vid underdomstolarne å landet
måtte hos rättens ordförande tillhandahållas sina expeditioner i uppskjutna
mål minst en vecka före det nästföljande allmänna tingssammanträdet,
der ej dylika expeditioner böra utlemnas å för tings afslutande
särskildt utsatt dag.

Utskottet anser sig till en början böra erinra, att de lagrum, som
i motionen åsyftas, hafva i hithörande delar följande lydelse:

2 kap. 1 § rättegångsbalken.

»I härad skall häradshöfding ting hålla å rättan tingsstad tre gånger
om året: första gången om vintern, emellan tjugondedag jul och
april månad: andra gången om sommaren, emellan Valborgs och midsommars
dag: tredje gången om hösten.»

Förordningen den 17 maj 1872.

§ 1. »I tingslag, som ensamt utgör en domsaga, så ock der två
tingslag äro till en domsaga förenade, skola årligen hållas två lagtima
ting, det ena, vårtinget, emellan tjugondedag jul och midsommar,
samt det andra, höstetinget, emellan september månads början och
Thomedag.»

§ 2. »Utgör tingslag ensamt en domsaga, skall häradsrätten der
hålla allmänna sammanträden, under vårtinget sex gånger och under
höstetinget fyra gånger, nemligen, under förra tinget: tjugondedag jul,
då han på måndag infaller, men eljest nästa måndag derefter och sedan
hvar fjerde måndag, som före tingstidens slut inträffar, så räknadt, att

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 24.

alltid fyra veckor blifva mellan hvarje måndag, å hvilken allmänt, sammanträde
börjas; samt under senare tinget: första måndagen i september
månad och sedan hvar fjerde måndag, likasom under vårtinget.
Infaller» — — — — —--—----------.

§ 3. »Åro två tingslag till en domsaga förenade, hålle häradsrätten
i hvartdera tingslaget allmänna sammanträden, under vårtinget
tre gånger och under höstetinget två gånger, nemligen: i ena tingslaget,
under vårtinget: tjugondedag jul, då han på måndag infaller, men
eljest nästa måndag derefter och sedan hvar åttonde måndag, som före
tingstidens slut inträffar; och under höstetinget första måndagen i september
och sedan måndagen åtta veckor derefter; samt i andra tingslaget
under hvartdera tinget de måndagar, som infalla fyra veckor från
början af hvarje allmänt sammanträde i förra tingslaget. Inträffar» —

Förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883.

§ 16. »Vid underdomstol på landet skall expedition, som utan
särskild begäran bör utfärdas, vara att tillgå:

a) för lagtima ting eller ock allmänt eller särskildt sammanträde,
hvarå sådant ting afslutas, å den för tingets afslutande bestämda dag,
eller, der den sak, hvari expeditionen utfärdas, blifvit handlagd samma
dag, inom fjorton dagar derefter;

b) för annat allmänt sammanträde under lagtima ting i slutligen
afgjordt mål inom fjorton dagar efter beslutets afkunnande, men i annan
sak senast vid nästa allmänna sammanträde eller, der sådant icke under
tinget hålles, å den för tingets afslutande bestämda dag;»

»Expedition, som utfärdas till part, hvilken endast på grund af
egen begäran är skyldig lösa densamma, skall jemväl hållas för honom
tillgänglig inom tid, som finnes här ofvan föreskrifven, der icke expeditionen
äskas först derefter eller så sent före samma tids utgång, att
dess utskrifvande icke dessförinnan medhinnes, i hvilka fall expeditionen
bör vara att tillgå inom fjorton dagar efter det den blifvit begärd.»

Derjemte vill utskottet anmärka, att den förändring i rättegångsordningen,
åsyftande en snabbare lagskipning vid häradsrätterna, som
skedde genom förordningen den 17 maj 1872, eger för närvarande tillämpning
i 68 af rikets 116 domsagor; och ingå i nämnda 68 domsagor
33, bestående af allenast ett tingslag, och 35, som omfatta tvä tingslag.

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 24.

På sätt framgår af här ofvan åberopade § 16 i förordningen om
expeditionslösen den 7 december 1883, eger i mål, som handlagts å
annat allmänt tingssammanträde än det, hvarå ting afslutas, part att,
då målet uppskjutits, erhålla sin expedition senast vid nästa allmänna
sammanträde eller, der sådant icke under tinget hålles, å den för tingets
afslutande bestämda dag. Det kan derför inträffa, att part, som
fått sitt mål uppskjutet från ett allmänt sammanträde till nästa allmänna
sammanträde under tinget, nödgas, synnerligast om målet blifvit utsatt
till första rättegångsdagen, att uppträda inför domstolen utan att hafva
haft tillfälle att taga annat än en flygtig, stundom alls ingen, kännedom
om protokollets innehåll. Han vet följaktligen icke, om deri återgifvas
parternas anföranden, vittnens berättelser eller innehållet af åberopade
handlingar på sådant sätt, att icke anledning kan finnas till anmärkning
från hans sida. Han är då stäld i valet emellan att antingen öfverlemna
målet, okunnig om protokollets innebörd, eller begära uppskof
allenast för att få tillfälle granska detsamma. I de flesta fall, åtminstone
der saken är af någon betydelse, lärer väl en försigtig part
välja det senare alternativet; men då inträffar, att, uti de väl tvifvels
utan flesta fall, der skäl till anmärkning emot protokollets affattning
befinnes icke vara för handen, uppskofvet varit fullkomligt öfverflödigt
och endast tjenat till att fördröja sakens afgörande, ett dröjsmål som
kunnat undvikas, derest parten erhållit expeditionen så lång tid före
målets handläggning, att han medhunnit att genomläsa protokollet och
öfverväga dess innehåll.

Att klagomål häröfver skola förekomma företrädesvis i de af två
tingslag bestående domsagorna, der två månader förflyta emellan de
allmänna tingssammanträdena, är tydligt. Deremot torde olägenheten
vara mindre känbar i do domsagor, som utgöras af allenast ett tingslag,
hvarest under vår- och hösteting allmänna tingssammanträden
hållas hvarje månad. I dessa senare domsagor torde också en sådan
anordning, som motionären föreslagit, enligt hvilken anordning protokoll
uti uppskjutna mål skulle i dylik domsaga vara att tillgå tidigare
än 3 veckor efter handläggningen, kunna blifva för domaren väl mycket
betungande, synnerligast der rättegångarnes antal är stort och domaren
åliggande extra förrättningar äro många. Af detta skäl finner utskottet,
som för öfrigt i allo gillar motionärens syfte, sig icke böra tillstyrka
förslaget, så vidt angår de domsagor, hvilka utgöras af allenast ett
tingslag.

Beträffande åter de domsagor, som innefatta två tingslag, föreställer
sig utskottet, att derstädes den föreslagna ändringen i förordningen

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 24.

angående expeditionslösen skulle kunna utan svårighet vinna tillämpning.
I dylik domsaga komme i här afsedda fall sex å sju veckor att
förflyta från målets handläggning, till dess att expeditionen skulle vara
för parten tillgänglig; och ehuru utskottet icke förbisett, att under
tiden förekommit inom andra tingslaget sammanträde, som måste i sin
ordning utarbetas, tror dock utskottet, att befattningen härmed icke behöfver
upptaga tiden så uteslutande, att icke jemväl något arbete kan
nedläggas på det föregående sammanträdet inom domsagan. Utskottet
anser sig derför kunna tillstyrka bifall till motionen härutinnan.

De i motionärens yrkande förekommande orden »minst en vecka
före det nästföljande allmänna tingssammanträdet, der ej dylika expeditioner
böra utlemnas å för tings afslutande särskildt utsatt dag» torde
dock böra utbytas mot: »senast en vecka före början af det allmänna
tingssammanträde, till hvilket målet uppskjutits, der ej dylika expeditioner
böra i följd af redan nu gällande bestämmelser tidigare utlemnas»,
genom hvilken senare ordalydelse torde tydligare angifvas hvad
motionären åsyftat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Andra Kammaren måtte för sin del besluta,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om sådan ändring i förordningen den 7 december
1883, angående expeditionslösen, att uti domsaga
på landet, i hvilken på grund af förordningen den
17 maj 1872 fem allmänna tingssammanträden hållas,
parterna lemnas tillfälle att, om de så önska, hos
rättens ordförande erhålla sina expeditioner i uppskjutet
mål senast en vecka före början af det allmänna
tingssammanträde, till hvilket målet uppskjutits, der
ej dylika expeditioner böra i följd af redan nu gällande
bestämmelser tidigare utlemnas.

Stockholm den 18 april 1893.

På utskottets vägnar:
W. SKYTTE.

Tillbaka till dokumentetTill toppen