Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1892:Tfu46 Andra kammaren tfu4)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 6.

*>d1

"-i.it

; rf;

N:0 6.

loi;/i;■ i . i. inf-* ''in ifWMUnoi (/b (lutt

i''. )''}''•) .■* j i; f {(}"/■: t tf I i: f/J /| •* f > i t ff j;j*i *■ ■)

Ank. till Riksd. kansli den 26 febr. 1892, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande (n:o 1), i anledning
af herr Gustaf Andersons i Himmelshy motion
om befrielse för rust- och rotehållare från skyldighet
att bekosta soldats sjukvård m. m.

I en vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckt, till utskottet
hänvisad motion (n:o 83) har herr Gustaf Anderson i Himmelshy,
med hvilken instämt herrar C, J. Jakobson, J. Ericsson och Oscar Larsson,
anfört:

»Bland de skyldigheter och utgifter, som rust- och rotehållare måste
vidkännas för sina soldater, torde den genom kongl. resolutionerna af den
7 februari 1688, den 18 maj 1690 samt kongl. cirkuläret af den 4 december
1830 dem ålagda skyldigheten att, då deras soldater, när de vistas
hemma på roten, blifva sjuke, anskaffa läkare samt tillhandahålla skjuts
för densamme både fram och åter mellan läkarens och soldatens hemvist
och äfven betala de medikament, som af den sjuke soldaten användas, vara
bland dem, som drabba mest ojemnt och som derför torde vara de minst
lämpliga. Ty vederbörande befäl tillämpa denna skyldighet så, att, om
en soldat träffas af den olyckan att blifva sinnessjuk och således måste
vårdas på hospital, hans rust- eller rotehållare då måste betala afgiften för
honom der, till dess han från tjensten erhåller afsked. Det finnes nemligen
Bil/, till Biksd. Prof. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Höft. (N-.o 6)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 6.

rust- och rotehållare, som måst utgifva ända till 200 kronor för dylik sjukvård,
och att de kunna drabbas af så stora utgifter för sina soldaters sjukvård,
hoppas jag'', att ingen skall anse för rättvist. Att något således behöfver
göras till förekommande af dylika missförhållanden, torde rättvisa
och billighet fordra. Lämpligaste sättet derför torde vara att alldeles befria
rust- och rotehållaren från skyldigheten att för sjuk soldat bekosta
såväl sjukvård som af honom använda medikament.»

På grund häraf föreslås i motionen, att Riksdagen måtte besluta
»att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, huruvida icke rust- och rotehållare måtte kunna befrias
från skyldigheten att bekosta såväl soldatens sjukvård som de af honom
använda medikament, samt att det måtte bekostas af soldaten sjelf;
dock att, om sjuk- och läkarevård för honom skulle behöfvas på hospital,
den der måtte vara fri.»

Utskottet anser sig böra till en början återföra i kammarens minne
två motioner, som förut i förevarande ämne blifvit väckta, samt de åtgärder,
dessa föranledt.

Vid 1886 års riksdag yrkade herr C. von Baumgarten i en inom
Första Kammaren väckt motion (n:o 2): »att Riksdagen för år 1887 ville
på extra stat anvisa ett belopp af 30,000 kronor att ställas till Kongl.
Majrts förfogande för att dermed bestrida de omkostnader, som kunde blifva
en följd deraf, att rust- och rotehållare må varda med 1886 års utgång
befriade från skyldigheten att vid deras knekts sjukdom å rust- eller rotehållet
hemta läkare och bestrida kostnaderna för medicin.»

Till stöd för detta yrkande erinrade herr von Baumgarten om de betydande
olägenheter och den tunga, som drabba rust- och rotehållare genom
den dem åliggande skyldigheten att ombesörja den indelte soldatens sjukvård.

Statsutskottet, till hvilket herr von Baumgartens motion remitterades,
anför i sitt utlåtande n:o 8 (punkten 34, sidan 41), att utskottet ingalunda
lemnat obeaktadt hvad motionären anfört; men enär frågan kräfde en närmare
utredning, ansåg utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till motionärens
förslag, helst det jemväl kunde ifrågasättas, om de af motionären
åberopade författningar numera borde fortfarande gälla eller bibehållas. Och
fann utskottet med anledning häraf skäl föreslå: »att Riksdagen må hos
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, efter utredning i ämnet, täcktes
taga under öfvervägande, om och i hvad mån rust- och rotehållare må kunna

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 6.

befrias från den dem nu åliggande skyldighet att vid knekts sjukdom å
rust- och rotehållet hemta läkare samt bekosta erforderliga medikamenter».

Detta utskottets förslag bifölls af Riksdagen, som den 11 maj 1886
aflat till Kongl. Maj:t skrifvelse (n:o 41) i enlighet med utskottets hemställan.

Sedan Kongl. Maj:t öfver Riksdagens skrifvelse inhemtat yttrande af
kongl. arméförvaltningen och medicinalstyrelsen, har Kongl. Maj:t i skrifvelse
till arméförvaltningen den 20 mars 1891 — med afseende å dels de
kostnader, som, enligt hvad arméförvaltningen ådagalagt, skulle för statsverket
uppkomma, derest rust- och rotehållare blefve från ifrågavarande
skyldighet befriade, dels ock de tillfällen att, utan anlitande af militärläkare,
åt soldater, som sjukna å rust- eller rotehållen, mot jemförelsevis billiga
afgifter anskaffa vård af civila läkare, hvilka i följd af de under 1890 års
riksdag meddelade förändrade bestämmelser rörande provincialläkare-institutionen
beredts rust- och rotehållare — funnit Riksdagens nämnda skrifvelse
icke böra föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

Vidare föreslog vid 1890 års riksdag herr Gustaf Anderson i Himmelsby
i en af honom inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 191): »att
Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke rust- och rotehållare måtte
kunna befrias från skyldigheten att bekosta såväl grenadierens sjukvård som
de af honom använda medikament samt att detta måtte bekostas af grenadieren
sjelf; dock att, om sjuk- och läkarevård för honom skulle behöfvas
å hospital, den der måtte varda fri».

Statsutskottet, till hvilket jemväl sistnämnda motion hänvisades, har i
utlåtandet n:o 8 hemstält, att motionen måtte lemnas utan afseende. Såsom
skäl härför åberopade utskottet hufvudsakligen det förhållande, att Kongl.
Maj:t då ännu icke meddelat slutligt yttrande i anledning af Riksdagens
ofvan omförmälda skrifvelse.

Denna utskottets hemställan bifölls af Riksdagen.

Den nu till utskottet remitterade motionen är i allt väsentligt lika med
ofvan anmärkta vid 1890 års riksdag väckta. Olikheten består endast deri, att
motionären i förra motionen begagnat ordet »grenadieren» och i den nu
föreliggande använder ordet »soldaten».

Ehuru utskottet nogsamt inser, att den rust- och rotehållare åliggande
skyldighet att bekosta soldats sjukvård å rust- eller rotehållet är betungande

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 6.

för rust- och rotehållare, finner utskottet sig likväl ej kunna understödja
motionen deri, att rust- och rotehållare böra helt och hållet befrias från
denna skyldighet, och att genom en dylik befrielse soldaten sjelf skulle bekosta
sin sjukvård å roten. Härigenom komme soldaten, som väl i allmänhet
får anses ega små tillgångar, att mista en för honom afsevärd
tjensteförmån. Fastän utskottet alltså finner motionärens förslag i denna
del icke vara af beskaffenhet att böra bifallas, synes det dock, som om
motionen i öfrigt vore behjertansvärd. — Det antal indelta soldater, som
till följd af sinnessjukdom böra vårdas å hospital, torde ej kunna antagas
vara synnerligen stort. Om derför den bestämmelse meddelades, att sjukoch
läkarevård å hospital för sinnessjuk soldat komme att vara fri, skulle
den minskning i inkomst å hospital, som deraf blefve en följd, tvifvels utan
blifva ganska obetydlig, då deremot det vore för rust- och rotehållare ganska
känbart, derest skyldigheten att bekosta soldats vård å hospital kan anses
åligga dem.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att förevarande motion måtte på det sätt bifallas, att
Andra Kammaren för sin del beslutar att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga
i öfvervägande, huruvida icke rust- och rotehållare må
kunna befrias från den skyldighet att bekosta soldats
sjukvård å hospital, som nu kan åligga dem, samt huruvida
icke, om sådan vård för soldat behöfves, den må
vara fri.

Stockholm den 26 februari 1892.

På utskottets vägnar:

Gr. Bruzelius.

Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1892.