Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1892:Tfu410 Andra kammaren tfu4)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.

No 10

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till
definitiv förordning angående statens upphandlingsoch
entreprenadväsende.

Till utskottets behandling har öfverlemnats en i Andra Kammaren af
Herr J. H. G. Fredholm i Stockholm väckt motion, n:o 45, hvari hemställes,
»att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes till nästa års riksdag afgifva förslag till definitiv förordning
angående statens upphandlings- och entreprenad väsende.»

Vid motiveringen af detta sitt förslag erinrar motionären derom, att
frågan om ordnandet af statens upphandlings- och entreprenadväsende nu i
mer än trettio år stått på dagordningen, i det ätt redan 1860 rikets ständer
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhöllo, »det Kongl. Maj:t täcktes taga i
nådigt öfvervägande, huruvida i nu gällande föreskrifter angående upphandling
och leveranser af varor för landtförsvarets behof samt dylika varors
besigtning kunde vidtagas sådan ändring, att utan åsidosättande af kronans
rätt spekulanternas täflan underlättas och besparing i statens utgifter derigenom
beredes.» I anledning af denna skrifvelse infordrades yttranden
från vederbörande myndigheter, men innan frågan af Kongl. Maj:t företogs
till slutlig pröfning, erhöll den en betydligt större omfattning till
följd af en utaf motionären vid januaririksdagen 1887 väckt motion (n:o
Bil/, till Riksd. Prof. 1892. 8 Sami,'' 2 Afd. 2 Band. 10 käft. (N:o 10.) 1

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10

181), hvari föreslogs, att föreskrifterna för hvad som vid leverans och entrepenad
för statens räkning vore att iakttaga borde sammanföras i en enda
förordning, hvilken alla förvaltande myndigheter skulle hafva att ställa sig
till efterrättelse, då af dem något för det allmännas räkning och på dess
bekostnad skulle anskaffas.

Sedan den komité, hvilken med anledning häraf den 27 juni 1887
af Kongl. Maj:t tillsattes för denna mera omfattande frågas lösning, den 6
oktober 1888 afgifvit sitt betänkande jemte förslag till förordningar dels
angående besigtning af leveranser och arbeten för statens behof, dels ock
angående försäljning af staten tillhörigt gods, utfärdade Kongl. Maj:t, som
ansåg dessa förslag, hvilka ytterligare jemkats och i vissa delar förändrats,
böra försöksvis under någon tid tillämpas, innan definitiv pröfning egde
rum, under den 10 maj 1889 en kungörelse angående förändrade föreskrifter
rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende att tillämpas från
och med den 1 september samma år till utgången af augusti månad år
1893 med åliggande för de myndigheter, som hafva befattning med föreskrifternas
tillämpning att före den 1 juni innevarande år till Kongl. Maj:t
inkomma med de anmärkningar, hvartill tillämpningen kunde hafva gifvit
anledning.

Med erinran om den stora vigt och betydelse ej blott för statsverkets
ekonomi utan äfven för det inhemska näringslifvet, som detta anskaffningsväsende
obestridligen eger, samt om önskvärdheten af, att de former,
som till sist komma att för detsamma definitivt fastslås, blifva fullt motsvariga
dess dubbla uppgift att bereda statsverket största möjliga trygghet
och på samma gång tillgodose de inhemska näringsidkarnas berättigade intressen,
framhåller motionären vidare, beträffande den förra, att de på senare
åren ofta återkommande framställningarna till Riksdagen om ersättningar
utöfver eller jemte hvad som för entreprenadens fullgörande blifvit
med statens myndigheter kontraktsenligt aftaladt vittna derom, att hittills
varande former för anskaffningsväsendet lemnat åtskilligt öfrigt att önska.
Han erinrar i detta hänseende särskildt, hurusom en sådan framställning
vid 1889 års riksdag gaf herrar A. P. Danielson, S. Nilsson och A. Persson
anledning att till statsutskottets utlåtande n:o 66 af den 25 april
foga en reservation, hvari de med påpekande af nyss berörda missförhållande
yrkade, att utskottet borde »i betraktande af den stora vigt ett rätt
ordnadt entreprenadväsen och isynnerhet befintligheten af bestämmelser för
de fall, då missräkningar förefunnits i de till grund för arbetets bedömande
uppgjorda förslag, för staten ega, såsom högeligen önskvärdt uttala, att

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.

Kongl. Maj:t snarast möjligt ville efter Riksdagens hörande meddela föreskrifter
i detta ämne, egnade att åstadkomma full tydlighet vid aftal om
arbeten och leveranser för kronans räkning.»

Då den nu gällande kungörelsen utfärdades redan den 10 påföljande
maj, finner motionären häraf framgå, att Kongl. Maj:t icke fäst något afseende
vid den af förbemäldä reservanter uttalade önskan, att Riksdagen
måtte i frågan höras, men han medgifver dock, att detta måhända varit
föranledt af den omständigheten, att ifrågavarande kungörelse utfärdades
endast på försök, i hvilket fall Kongl. Maj:t emellertid, då den faststälda
försökstiden utgår först med augusti månad nästa år, icke saknar utväg
att tillmötesgå berörda önskan genom att för nästa års Riksdag framlägga
förslaget till den förordning, som skall blifva slutligt gällande.

Med afseende härå anför motionären såsom skäl för sin nu gjorda
hemställan: »För ett sådant Riksdagens hörande tala många skäl. Man torde
nemligen kunna få antaga, att de förvaltningsmyndigheter, som inom den 1
juni detta år inkomma till Kongl. Maj:t med anmärkningar mot kungörelsens
föreskrifter, företrädesvis komma att rigta dessa mot sådana föreskrifter,
som vid tillämpningen visat sig vara för myndigheterna såsom förvaltningsorgan
i ett eller annat hänseende mindre tillfredsställande. Men man
kan knappast förvänta, att de från sin ståndpunkt skola med samma omsorg
som Riksdagen tillse, att förordningen innehåller sådana bestämmelser,
som trygga statsverket för möjliga efterräkningar, eller, om sådana icke
kunna helt och hållet undvikas, åtminstone förebygga, att enskilda personers
välstånd äfventyras för de bristfälligheter i föreskrifterna, som lagstiftaren
icke lyckats undanrödja. Äfvenledes torde man kunna påräkna, att
Riksdagen, hvilken inom sig räknar så många med näringslifvet förtrogna
män, skall, om den blir i frågan hörd, bättre än de förvaltande myndigheterna
— hvilka såsom sådana sakna hvarje anledning att särskildt bevaka
handelns och industriens intressen —— kunna uppmärksamma ur näringslifvets
synpunkt befintliga brister, om sådana till äfventyrs skulle förekomma i det
Riksdagen förelagda förslaget till definitiv förordning för offentliga leveranser
och entreprenader».

Vid öfvervägande af detta ärende har utskottet icke kunnat undgå att
finna de af motionären anförda skälen för Riksdagens hörande i nu förevarande
fråga väl grundade. Det offentliga anskaffningsväsendets synnerligt
stora betydelse så väl för statens ekonomi som för landets näringslif gör
det till en oafvislig pligt att noga tillse, det de föreskrifter, som vid detta
anskaffuingsväsen skola tillämpas, äro fotade på fullt rationella grunder

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N\o 10.

samt tillräckligt tydliga ock fullständiga, på det att ej blott staten måtte
med största möjliga trygghet mot efterkraf erhålla nödig säkerhet för en
ekonomisk och ändamålsenlig användning af de betydliga summor, som årligen
utgifvas till leveranser och arbeten för det allmännas räkning, utan
äfven de inhemska näringsidkarnas berättigade intressen behörigen tillgodoses.
Att vinna en fullt tillfredsställande lösning af denna dubbla uppgift kan
tydligen icke vara någon lätt sak. Så mycket angelägnare synes det då
vara, att det förslag till definitiv författning, som är att vänta såsom frukt
af försöket med de nu gällande föreskrifternas tillämpning, underkastas en
noggrann granskning ur olika synpunkter och särskildt äfven ur andra än
de, som för de administrativa myndigheterna helt naturligt måste vara företrädesvis
bestämmande. I detta hänseende torde, enligt utskottets mening,
det icke kunna annat än lända till sakens fromma, om äfven Riksdagen
med den mångsidighet i sakkunskap och intressen, som derinom är representerad,
får tillfälle att deltaga i berörda granskningsarbete.

Utskottet anser sig följaktligen böra hemställa,

att Andra Kammaren må för sin del besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det
Kongl. Maj:t, innan definitiv förordning rörande statens
upphandlings- och entreprenadväsen utfärdas, täcktes bereda
Riksdagen tillfälle att yttra sig öfver det i sådant
afseende uppgjorda förslag.

Stockholm den 10 mars 1892.

På utskottets vägnar:

G. Bruzelius.

Stockbolm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1892.