Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande Ko 9 (Utlåtande 1891:Tfu49 Andra kammaren tfu4)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande Ko 9.

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 3 april 1891, kl. 11 f. m

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning
af väckt motion om ändring i sättet för utbetalning
af den ersättning af statsmedel, som utgår till egare
af vissa skattefrälsehemman.

I motion n:o 35 har herr P. G. Petersson i Brystorp anfört:

»Genom kongl. kungörelsen den 3 februari 1888 har beviljats en
ersättning från staten med trettio procent af de från skattefrälsehemman
utgående skattefrälseräntor till enskilda; men på grund af 2 § i
nämnda kungörelse kan detta statsbidrag icke erhållas utan genom en
särskild ansökan till konungens befallningshafvande, åtföljd af qvitto
att räntan bliivit till vederbörande egare betald, hvarefter statsbidraget
från landträuteriet erhålles. Härigenom förorsakas så stora kostnader,
att egare till mindre hemmansdelar icke få någon behållning af den tillerkända
ersättningen; ty först måste de hafva biträde med ansökans uppsättande,
ombud för dess inlemnande till vederbörande och pålitligt ombud.
för medlens uttagande och qvitterande. Genom allt detta är lätt
att, inse, det för en mindre hemmansegare, som af statsbidraget bekommer
endast 2 å 3 kronor, skall detta åtgå till omkostnader.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Höft. (N:o 9.)

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utsliotts (N:o 4) inlåtande N:o 0.

Hittills har nog en ansökan till konungens befallningshafvande
varit nödvändig för erhållande af utredning, hvilka hemmansinnehafvare,
som voro berättigade till ersättning från staten, men då numera en sådan
utredning är skedd, kan väl hädanefter icke vara af behofvet påkalladt
att fortfara med så vidtomfattande åtgärder, som förut vant fallet, utan
antages att kronofogdarne vid krön ouppbörden kunde till vederbörande
utbetala detta statsbidrag, lika som nu är fallet med utbetalande af augment
sräntorna; och får derför vördsamt anhålla,

att Riksdagen måtte bevilja det egare till skattefrälsehemman hädanefter
blifva berättigade att, mot aflemnande af det qvitto, som på skattefrälseräntans
betalande erhållits från vederbörande egare, af kronofogden
vid kronouppbörden utbekomma den hittills bestämda och möjligen blifvande
ersättningen från staten till ifrågavarande räntor».

Utskottet, anser sig böra erinra, att, sedan Riksdagen enligt skrifvelse
den 5 juli 1887 medgifvit viss ersättning (30 procent) af statsmedel
till egare af skattefrälsehemman, hvilkas skattefrälseräntor icke blifvit
inom stadgad tid af statsverket från vederbörande ränteegare inlösta, har
Kongl. Maj:t den 3 februari 1888 utfärdat kungörelse af följande lydelse:

y>§ 1. Egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta, ehuru
varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen den
11 september 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,
som innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet
till sk-ittesåld kronoegendöm, icke blifvit af statsverket inlöst, må
från och med 1888 af statsmedel erhålla ersättning med trettio procent af
denna ränta, om den med penningar utgjorts eller, om den utgått helt och
hållet eller till någon del i persedlar, af värdet å densamma efter årsmarkegångspris,
med iakttagande likväl att det belopp, som ersättes, icke
får öfverstiga trettio procent af värdet efter samma pris å räntan, sådan
den blifvit kronan afhänd.

§ 2. För utbekommande af denna ersättning skall hemmansegaren
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet aflemna, jemte skriftlig anmälan,
vederbörligt qvitto å den guldna räntan, tillika utvisande huru
denna utgjorts.

Derest kammarkollegium redan yttrat sig om räntans egenskap af
skattefrälseränta och dess kronan afhända belopp i penningar och persedlar,
eger Kongl. Maj:t,s befallningshafvande af under händer varande
statsmedel under titel: Förskott att hos Riksdagen anmälas till ersättande,

Andra Kammarens Tillfälliga Ut slotts (N:o 4) Utletande N:o 9.

till hemmansegaren anordna den honom tillkommande ersättning; börande
i motsatt fall Kong]. Maj:ts befallningshafvande öfversända de aflemnade
handlingarne till kollegium för meddelande åt sådant yttrande; hvarefter
och sedan kollegii yttrande till Kongl. Majrts befallningshafvande ankommit,
med anordning af ersättningen på nämnda sätt förfares».

Under den tid, som förflutit sedan ofvan anmärkta kungörelse utfärdades,
lärer sådan utredning om räntans egenskap af skattefri] seränt a
in. m., som föreskrifves i kungörelsen, blifvit verkstäld beträffande flertalet
af de skattefrälsehemman, hvilkas ränta ej blifvit af statsverket inlöst.
I de fall, då en dylik utredning redan skett, eger Kongl. Maj :ts
befallningshafvande i orten kännedom om beloppet och beskaffenheten af
den skattefrälseränta, som från hvart skattefrälsehemman utgår till enskild
egare af räntan. Lika med motionären hyser utskottet den mening, att
till afhjelpande af den olägenhet och kostnad, som förorsakas egare af
skattefrälsehemman derigenom att, han, enligt nu gällande bestämmelser,
i allmänhet icke torde kunna undgå att, för erhållande af beviljad ersättning
af statsmedel, hänvända sig antingen personlig'' n eller genom ombud
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande — bestämmelser torde kunna
°ph böra meddelas, genom hvilka Kong], Maj:ts befallningshafvande få
sig ålagdt att för hvart skattefrälsehemman, rörande hvilket skattefrälseräntans
belopp och beskaffenhet är känd, årligen uträkna värdet i penningar af
skattefrälseräntan och meddela en dylik uträkning åt kronofogden i orten,
samt denne få befogenhet att till egare af dylikt skattefrälsehemman utbetala
den ersättning af statsmedel, dertill hemmansegaren är berättigad.
Genom bestämmelser i nämnda syfte blefve förfaringssättet rörande ifrågavarande
ersättnings uträkning och utbetalning lika med det, som genom
kongl. kungörelserna den 5 oktober 1871 och den 2 april 1886 är föreskrifvet,
angående grundräntor och kronotionde m. m.

Då det emellertid ej lärer tillkomma Riksdagen att besluta dylika
bestämmelser, får utskottet hemställa,

att herr P. G. Peterssons förevarande motion måtte
på det sätt bifallas, att kammaren för sin del beslutar,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att Kongl. Maj:t behagade taga under ompröfning, huru
vida icke ofvanomförmälda kungörelse den 3 februari 1888
må kunna ändras så, att egare af skattefrälsehemman,

Andra Katnmarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 9.

hvars skattefrälseränta blifvit till beskaffenheten utredd,
men ännu ej af statsverket inlöst, må ega att jemväl
af vederbörande kronofogde vid kronouppbördsstämma
uppbära den hemmansegaren tillkommande ersättning
af statsmedel.

Stockholm den 16 mars 1891.

På utskottets vägnar:

G. BRUZELIUS.

Stockholm, John Björkmans boktryckeri, 1891.