Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 3

Utlåtande 1890:Tfu43 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1890, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:r 1, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om åtgärders vidtagande för utrotande af
berberisväxten.

Till utskottets behandling har blifvit öfverlemnad en motion, n:o 10,
af O. Olsson i Stensdalen, hvari motionären hemställer, »att Riksdagen behagade
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Ivongl. Maj:t täcktes i
lagstiftningens väg vidtaga åtgärder för berberisbuskens utrotande ur vårt
land.» Till stöd för sitt förslag anför motionären följande. »Hvar och en,
som varit i tillfälle att iakttaga de senaste årens skördeförhållanden, har
icke kunnat undgå att märka, hurusom rost å olika sädeslag visat sig tilltaga
i ganska oroväckande grad, och förnämligast under nästlidet år, då
hafran ganska allmänt blifvit mer eller mindre angripen af denna för skörden
så svåra pest, och i synnerhet inom Vermland har den tillfogat jordbrukaren
ganska stor förlust så väl i foder som spanmål. Man har
sökt och forskat efter orsaken till detta, och olika resultat har man kommit
till. Jag vill blott anföra ett, som man mera allmänt har kunnat ena sig
om, nemligen berberisbuskens inplanterande i vårt land. Man har här i
Sverige såväl som i många andra kulturländer funnit, att denna buskväxt
är en härd för bildande af rostsvamp, som derifrån öfverföres till andra
växter, och som man i andra länder funnit nödvändigt att på lagstiftningens
väg vidtaga åtgärder för utrotande af densamma, och då verkningarna
af nämnda buske angripa det förnämligaste, nemligen modernäringen
Bill. till Riksd. Prof. 18.90. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Höft. 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 3.

och hotar att tillintetgöra densamma, så vågar jag hoppas, utan att inlåta
mig på någon vidlyftigare motivering, att såväl Riksdagen som regeringen
skall förena sig om åtgärders vidtagande för densammas utrotande.»

De stora skador, som rostsvamparnes härjningar tid efter annan
orsaka å sädesgrödorna, förnämligast å hvete och hafre, äro egnade att
framkalla bekymmer och gifva anledning till farhågor för framtiden. Särskildt
har sistlidet års hafregröda på vidsträckta områden varit svårt hemsökt
af dessa parasiter och orsakat landtmännen förluster å många millioner
kronor. Att man derför söker efter medel till att förekomma eller förminska
den förödelse, växtsjukdomarne åstadkomma å sädesgrödorna, är
naturligt, och utskottet kan derför icke annat än lemna sitt erkännande
åt motionärens goda syfte. Men granskar man närmare förslagets innebörd,
så framställa sig betänkligheter mot att nu tillstyrka detsamma. Kännedomen
om växtsjukdomarne och särskildt om parasitsvamparnes lifsvilkor
samt om orsakerna till deras på senare åren ökade utbredning är ännu ett
vidt fält för den vetenskapliga forskningen, och mycket arbete på detta
fält återstår ännu, innan man kommer till full visshet. Inom vårt land
är ännu blott ringa erfarenhet förvärfvad om naturen af de sjukdomar,
som förekomma å våra odlade växter. Hvarje landtman vet likväl, att
då gulbruna eller svartaktiga fläckar visa sig å sädesväxternas — i synnerhet
hvetets -— blad och stjelkar, är växten angripen af rostsjukdom.
Likaså hafva landtmännen mångenstädes sedan länge trott sig veta, att
den rost, som uppträder på berberisbuskens blad, ofta flyttar sig öfver på
sädesarterna, och att sålunda berberisbusken så att säga. smittar ned säden
med rost. Detta synes äfven hafva vunnit bekräftelse genom vetenskapsmännens
undersökningar, hvilka anses hafva ådagalagt att den rostsvamp,
som vanligast förekommer på hvete, också måste genomgå ett utvecklingsskede
på berberis. Om så verkligen alltid vore förhållandet, skulle det
utan tvifvel vara af största gagn att vidtaga åtgärder för berberisbuskens
utrotande. Men nu har de senare årens erfarenhet visat, att sädesrost
kan förekomma lika mycket i sådana delar af vårt land, der berberisbusken
saknas, som i de delar der berberisbusken är allmän, och då så
är, synes frågan om sädesrostsvampens lefnadshistoria kräfva en förnyad
och mångsidigare undersökning. Landtbruksakademien har också — med
anledning af den under de sista åren på så många ställen härjande rostsjukdomen
— helt nyligen ingått till Kongl. Maj:t. med anhållan om ett anslag

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 3. 3

på 10,000 kronor för att under 3 års tid låta anställa omfattande undersökning
öfver rostsjukdomens väsende och natur.

Man har derför hopp om att denna vigtiga sak blir tagen om hand
af sakkunnige män. Det torde derför icke vara lämpligt att gå den förestående
utredningen i förväg och nu a£, Kongl. Maj:t begära lagstiftningsåtgärder
för utrotande af berberisbusken, helst som det afsedda ändamålet
med en sådan åtgärd säkerligen icke vinnes, om den icke kan ställas i
samband med andra åtgärder, om hvilkas beskaffenhet man ännu sväfvar
i okunnighet.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion för närvarande icke måtte
föranleda till någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1890.

På utskottets vägnar:

ELIS NILSON.