Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13 (Utlåtande 1890:Tfu413 Andra kammaren tfu4)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Då dessutom de missbruk, motionärerna framhålla, lyckligtvis ännu icke
i vårt land förekommit i sådan utsträckning, att utomordentliga åtgärder
derigenom påkallas, får utskottet hemställa,

att herrar Gr. Bäckgrens och L. F. (Melis motioner
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1890.

På utskottets vägnar:

Elis Nilson.

No 13.

Ank. till Eiksd. kansli den 4 mars 1890, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,
i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående inrättande af industrilotterier.

Uti 2:ne till utskottet remitterade motioner, nemligen n:o 32 af herr
G. W. Lytli och n:o 62 af herr Z. Larsson, hafva yrkanden blifvit framstälda
derom, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om
sådan ändring af kongl. förordningen angående förhud mot lotterier den
6 augusti 1881 att, efter hos Konungens befallningshafvande skedd ansökning,
industHlotterier, under vissa af Kongl. Maj:t bestämda vilkor,
må kunna i riket inrättas.»

4 Andm Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Såsom hufvudsakliga motiv härför hafva motionärerna framhållit: att,
enligt deras uppfattning, det oafvisliga behofvet af industrilotteriers inrättande,
hvarigenom den inhemska handtverks- och konstindustrien kunde upphjelpas
samt äfven nyttiga uppfinningar för densamma uppmuntras, vore så
mycket större, som den nämnda industrien i saknad häraf, eller af annan
hjelp, hotades med undergång af konkurrensen med den utländska industrien,
som utöfvades under mera gynsamma förhållanden i flera afseenden,
och ej minst genom dess industrilotterier; att opinionen bland Sveriges
handtverkare är gynsamt stämd för inhemska industrilotteriers anordnande,
hvilket bevisas deraf, att handtverksföreningar enligt åberopade bilagor från
26 städer uttalat sig för sådana lotteriers inrättande; att stora penningesummor
årligen, trots nu gällande lotteriförbud,'' gå ur landet, bland annat
just till utländska industrilotterier, hvarigenom den utländska konkurrensen
direkt understödes på samma gång som den inhemska industrien derigenom
ostridligen skadas; att arbetslöshet alstrar ekonomiskt betryck och
framkallar missmod, klasshat och sociala misshälligheter, i jemförelse hvarmed
de olägenheter, som möjligen befaras af dessa slags lotterier, äro så
godt som inga; att flera och ostridigt goda resultat kunna, efter hvad
erfarenheten såväl inom som utom landet ådagalagt, vinnas genom dessa lotterier;
att några verkliga olägenheter, vare sig genom missbruk eller på annat sätt,
icke böra kunna uppkomma genom dessa lotterier, emedan deras handhafvande
och tillämpning skulle komma att fullständigt öfvervakas och kontrolleras
af Konungens befallningshafvande inom de olika länen; samt slutligen att
ädla och menniskovänliga välgörenhetsinrättningar skulle understödjas och
främjas genom de öfverskott eller den direkta vinst, som af lotterierna
uppstode, och hvarigenom tillika allt enskildt intresse att af lotterierna
framlocka oskäligt stor direkt vinst fullkomligt förebygges, på samma gång
som utsigten till så stor och skälig valuta för sina penningar som möjligt
beredes allmänheten vid lotteriernas begagnande.

Ehuru frågan om industrilotterier så nyligen som under 1888 och 1889
årens riksdagar varit under behandling, tillåter sig utskottet att ej allenast
hänvisa till de utskottsbetänkanden, som då i denna fråga afgåfvos, utan
jemväl att derur återgifva följande, nemligen:

Ur 1888 års Andra Kammares första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6,
i anledning af herr E. B. A. Nilsons motion n:r 145 om sådan ändring

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

i förordningen angående förbud mot lotterier m. in. af den 6 augusti 1881,
att industrilotterier må kunna i rikets större städer anordnas, uti hvilket
utlåtande nämnda utskott yttrar bland annat följande: »Ehuru, såsom
motionären ock uppgifver, mycket kan anföras mot lotterier, kan man
dock å andra sidan icke förneka det verkliga gagn, som sådana, anordnade
för något visst lofvärdt syfte, medfört. Så erkännes allmänt, att
de förut hos oss befintliga industrilotterierna utöfvat ett gagnande inflytande
på handtverk och slöjder, i det de uppfordrat handtverkare, som
annars ej skolat våga offra tid och penningar på sina arbeten, att frambringa
konstnärliga alster, för hvilka de visste sig hos lotteriföretagen ega
afnämare. Då utskottet, med hänsyn till hvad motionären anfört, delar
hans farhågor för den svenska industriens tillbakagång, särskildt beträffande
de produkter, som fordra större skicklighet och kostnader vid deras förfärdigande,
derest icke något göres för beredande af rikligare tillfällen till afsättning
af sådana inhemska varor, än nu förefinnas, samt de ifrågasatta
industrilotterierna synas väl egnade att i sådant afseende stödja berörda inhemska
industri och uppmuntra till höjande af slöjdskickligheten, har utskottet
icke tvekat att, lika med motionären, framhålla önskvärdheten deraf,
att dylika lotterier måtte i vårt land ånyo anordnas.

För denna sin åsigt har utskottet fått ytterligare stöd i de många,
från föreningar och enskilda i olika orter inom landet utgångna, till utskottet
genom riksdagsmän framburna skrivelser i nu omförmäldt syfte,
äfvensom af den i öfrigt inom landet numera allmänt uttalade önskan om
återinförande af industrilotterier. Men för att dessa skola väl fylla sitt ändamål,
erfordras noggranna bestämmelser angående deras anordnande och
skötsel, deribland särskildt stadganden, åsyftande att förhindra lotteriförening
att förfoga öfver uppkommen vinst samt att, så vidt möjligt är, förebygga
partiskhet vid inköp af erbjudna alster. Det har derföre synts utskottet
lämpligt, att den möjligen uppstående vinsten skulle tillfalla staten,
att användas för något allmännyttigt ändamål, samt att i styrelsen för dessa
industrilotterier, hvilka böra inrättas i endast några af landets större städer,
äfven andra personer än industriidkare finge plats.

Såsom förut nämnts, har Kongl. Maj:t, på grund af kongl. förordningen
den 21 mars 1844, med hvars stadgande uti ifrågavarande hänseende
nu gällande förordnings föreskrifter öfverensstämma, medgifvit tillstånd
till inrättande af lotterier af omförmäld art, i anledning hvaraf det
kunde synas, som om någon ändring af sistnämnda förordning, såsom motionären
föreslagit, icke erfordrades. Men då det vill förefalla utskottet,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

som berörda stadgande!! under senare tider ansetts lägga hinder i vägen för
meddelande af dylikt tillstånd, bär utskottet för sådant fall velat uttala behofvet
af eu i nu antydd rigtning gående ändring af berörda, gällande förordning.
»

Sitt betänkande slutar utskottet ock med att tillstyrka industrilotteriers
anordnande i rikets större städer.

Vid 1889 års riksdag yttrar Andra Kammarens tillfälliga utskott
n:o 2 i sitt utlåtande n:o 4 om en af samma motionär i enahanda syfte väckt
motion, n:o 138, uti hvilken herrar Svanberg från Stockholm och Andersson
från Malmö instämt, bland annat: »Efter hvad utskottet från flera håll
inhemtat och fått bekräftadt, hafva industrilotterier i vårt land, under de
tidsperioder de tillåtits att existera, i kraftig mån gagnat handtverk, industri
och slöjder samt befrämjat produktionen af konstnärligt och smakfullt utförda
alster från dessa områden. Dessa lotterier hafva såmedelst äfven bidragit
till höjande af arbetsskickligheten hos den handtverks- och industriidkande
delen af nationen samt varit en mägtig häfstång för mången producent
på detta fält genom beredande af tillfälle till afsättning icke minst af sådana
alster, som fordrat större uppoffring af tid och penningar, men hvilka
arbeten de ofta eljest icke af brist på afnämare skulle hafva vågat utföra.

Men industrilotterierna torde jemväl böra ses från en annan, äfven
den beaktansvärd, synpunkt. Genom den i de flesta länder antagna och
äfven hos oss tillämpade grundsatsen, att den vinst, industrilotterierna lemna,
bör uteslutande användas till välgörande eller allmännyttiga ändamål, hafva
dessa lotterier medelbart tjenat att befrämja en del syften, hvilka kunna
betraktas såsom tillhörande mensklighetens ädlaste. Då industrilotteriernas
verksamhetsfält och tillvaro i vårt land varit så inskränkt och begränsad^
kunna frukterna i nu antydda hänseendet väl icke hafva varit så synnerligen
talrika; men, efter hvad utskottet här ofvan visat, har dock ett enda
lotteri på 2 1/2 års tid till menniskovänliga barmhertighetsändamål bidragit
med icke mindre än 41,220 kronor 67 öre. I andra länder deremot — der
lagstiftaren icke tvekat eller af erfarenheten funnit sig förhindrad att åt
industrilotterierna inrymma en mera omfattande verksamhet, än hvad förhållandet
varit hos oss — hafva de penningebelopp, hvarmed dessa lotterier
befrämjat välgörenhetsinrättningarna, varit storartade. Genom sådana af lotteriernas
nettovinst bildade fonder hafva asyler för ålderstigna personer, sjukhem,
idiotanstalter, hem för arbetslösa tjenare och tjenarinnor och många
andra till barmhertighetens tjenst invigda inrättningar blifvit uppförda och
understödda.»

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Äfven sistnämnda utskott slutar sitt betänkande med att tillstyrka den
väckta motionen, hvilken i allt hufvudsakligt är lika med så val den år
1888 framförda som med de nu föreliggande motionerna.

Utskottet, som icke kunnat finna, att några nya, på den föreliggande
frågan synnerligen inverkande omständigheter eller förhållanden uppkommit,
sedan Riksdagen senast behandlade denna lotterifråga, anser sig icke heller
ega någon giltig anledning att jäfva eller underkänna de hufvudsakliga skäl,
hvilka synas hafva utgjort grunden för så väl 1888 som 1889 års utskott
att godkännande tillstyrka de då framstälda motionerna, och då de nu föreliggande
motionerna icke i något afseende synas gå utöfver det, som i föregående
årens motioner blifvit begärdt, utan tvärt om innefatta ökade begränsningar
af tillåtelsen att anordna och utöfva dessa lotterier; så finner
sig utskottet sakna fullt gällande skäl för att afstyrka det, som i nu föreliggande
motioner blifvit enhälligt yrkadt.

Men då det enligt utskottets uppfattning likväl ligger den allra största
vigt deruppå, att lotterier af den art, som här är i fråga, varda begagnade
allenast till främjande af de goda och välgörande ändamål, hvilka äro stälda
såsom deras egentliga uppgift, samt följaktligen icke under några omständigheter
få antaga karakteren åf skadliga spelanstalter, så anser sig utskottet
böra icke allenast starkt betona vigten af detta förhållande utan äfven i
sådant afseende föreslå, att de lagbestämmelser, i öfverensstämmelse hvarmed
dessa lotterier må varda tillåtna, blifva så fullständiga och kontrollen deröfver
så betryggande som möjligt, samt att för den skull bland dessa lagbestämmelser
må finnas föreskrifter derom: att, till betryggande af den
lottköpande allmänhetens rätt, lottsedlarne ej må tillsammans lyda å större
belopp än det, som ungefärligen motsvaras af vinsternas sammanlagda värde
jemte hvad som åtgår till bestridande af nödiga kostnader för lotteriföretaget;
att, för tillgodoseende af så väl allmänhetens intresse, att till vinster
utväljas lämpliga föremål, som ock af de skilda yrkenas behof att varda
genom lotteriföretaget hvar i sin mån utan hänsyn till enskilda intressen
skäligen tillgodosedda, hvarje lotteri förvaltades af en styrelse, uti hvilken
öfverståthållareembetet i Stockholm och Konungens befallningshafvande inom
länen egde att, antingen på förslag af handtverks- eller annan förening,
eller ock allenast efter deras hörande insätta äfven andra personer än industriidkare;
att i denna styrelse samtlige ledamöter, en för alla och alla för

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

en, ansvara för fullgörandet af så väl sina förbindelser mot allmänheten som
för ett noggrant iakttagande af de lagbestämmelser och öfriga föreskrifter,
som äro för lotteriet gällande; att, derest, med iakttagande af sålunda
antydda föreskrifter, några behållningar komme att uppstå på lotteriföretagen,
sagda behållningar skola öfverlemnas till någon eller några allmänt
gagneliga välgörenhetsinrättningar på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt
närmare bestämma; att öfverståthållareembetet i Stockholm och Konungens
befallningshafvande inom de respektive länen må i öfrigt meddela de närmare
föreskrifter, som till vederbörlig kontroll öfver företagen kunna blifva behöfliga,
äfvensom befogenhet och rätt att, när efter erforderlig utredning så
nödigt pröfvas, för obestämd tid hos Kongl. Maj:t föreslå indragning af
beviljadt lotteriföretag.

Med stöd af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

att Kiksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af sådan ändring i kongl.
förordningen den 6 augusti 1881, att äfven icke tillfälliga
industrilotterier, afsedda för inköp och utlottning
af svenska slöjd- och industriföremål, vid hvilkas förförfärdigande
större konst- eller handaskicklighet blifvit
nedlagd, måtte på platser och under de vilkor, som af
Kongl. Maj:t bestämmas, få inrättas på ansökan af föreningar,
som pröfvas lämpliga att så bedrifva lotteriföretagen,
att genom dessa den inhemska yrkesskickligheten
på afsedt sätt främjas.

Stockholm den 4 mars 1890.

På utskottets vägnar:

Elis Nilson.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Reservationer:

af lierr Collander;

af herrar Björkman och Nils Nilsson, hvilka anfört: »Då vi icke kunnat
dela utskottets åsigt om nyttan af industrilotteriers inrättande i vårt
land, anhålla vi att i korthet få anföra skälen till vår afvikande mening.

Vi tro icke, att någon bland svenska folkets representanter fins, som
icke med glädje ser industri och handtverk, liksom andra lofliga näringar,
uppblomstra i vårt land samt att icke heller någon gifves, som icke villigt
underkastar sig de uppoffringar härför, om hvilkas ändamålsenlighet och
rigtighet han kan varda öfvertygad. Sålunda beviljas ju utan nämnvärdt
motstånd de anslag, som afse anläggande och uppehållande af lägre och
högre tekniska skolor, lemnande af stipendier till studier i främmande land,
deltagande i industriexpositioner m. m. Dessa och dylika anslag har man
nemligen ansett ändamålsenliga och lofliga; ej så det stöd, som uppkommit
genom lotterier, om hvilkas tvetydiga, för att ej säga skadliga inflytelse så
i moraliskt som ekonomiskt hänseende man alltmer kommit till insigt af.
Betraktar man dem med den allvarliga och omutliga blick, hvarmed den
kristliga sedelagen mäter och dömer de menskliga lidelserna — »Du skall
icke hafva lust till din nästas egendom» — kan icke något tvifvel uppstå
derom, att icke ett spel, som söker att tillegna sig nästans gods utan att
gifva honom något annat än i de flesta fall en illusion i utbyte och som
utgår endast ifrån vinstbegär, är från denna synpunkt sedt omoraliskt; en
åsigt, som icke jäfvas af dem, som utgå från en mindre sträng synpunkt.
Så förklara Rikets ständer år 1840 att lotterispel är lika fördömligt som
hasardspel, dem lagen förbjöd och straffade; så förklarade detta utskotts
aktade ordförande i sin till 1888 års Riksdag afgifna motion, att »lotterier
synas fördömliga, ja, de äro fördömliga»; så yttrar en af årets motionärer:
»de olägenheter, som i sedligt och ekonomiskt afseende vidlåda spel och
lotterier i allmänhet» — hvilka olägenheter han dock förmenar industrilotterier
»knappast» lida af. — Beträffande den stora olikheten emellan
industri- och penninglotterier hafva vi samma åsigt som 1873 års lagutskott
och Riksdag. Men, säger man, Kongl. Maj:t kan ju medgifva lotterispel
om konstalster till konstidkares uppmuntran. Ja visserligen, men huru
svårt det än är att bedöma motiven till menniskors handlingar, torde man
dock kunna antaga, att detta spel blott är en annan form för en subskription
till konstnärers uppmuntran samt att de personer, som härvid offra
Bill. till Riksd. Prat. 1890. 3 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Höft. 2

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

sina penningar, äro så väl villige till som förmögne af en sådan uppoffring.
Har nu på slöjd- eller industriföremålet »en större konst- eller handaskickligliet
blifvit nedlagd», torde ringa liinder möta att erhålla Kongl. Maj:ts
bifall till föremålets bortlottning.

Betrakta vi åter frågan från den ekonomiska synpunkten, kunna vi
omöjligen inse, huru handtverk och industri kunna i sjelfva verket vinna
något genom en så fullständigt konstlad afsättning som den lotteriet bereder,
så vida man icke vill följa det råd en talare förra året gaf, att kasta
det vunna i Norrström. Med den fina urskilning nemligen, hvarmed lotteriets
gudinna utdelar sina håfvor, torde den lycklige vinnaren sällan få hvad
han kan använda, hvarför han kastar ut det i marknaden, hvars pris, i
samma mån som lotteriet idkas i stor skala, nedtryckas till förfång för den
arbetare, som icke kunnat få afyttra sina alster till lotteriet. Vinsten för
handtverkaren och industriidkaren är sålunda i vår tanke åtminstone tvetydig.

Se vi åter på vinsten för svenska folket i allmänhet, kunna vi omöjligen
upptäcka annat än förluster. Sätter man minsta värde på den anda
af arbetsamhet och sparsamhet, som alltmer gör sig gällande hos vårt folk
och som finner sitt tydliga uttryck, utom i annat, i de årligen stigande
insättningarne på sparbankerna, måste lagstiftaren, huru mycket han än må
vara intagen af det lofvärda begäret att lifva och höja vår industri, akta
sig för det falska steget att söka åstadkomma detta höjande genom ett medel,
hvars användande kan för vårt folk medföra ödesdigra följder.

Hå slutligen icke endast de ofvan antydda Bi k sdagar no utan äfven de
tvenne sist förflutna, i öfvertygelse om industrilotteriernas öfvervägande skadlighet,
afslagit framställningar om dylikas upprättande, och då Andra Hammaren
består af väsentligen samma medlemmar nu som då, förstå vi sannerligen
icke hvad nytt som inträffat af den art, att det kan antagas förmå
kammaren att ändra sin tvenne gånger tillkännagifna åsigt. Bör vår del
hafva vi icke funnit några nya skäl anförda, som kunnat förmå oss tillstyrka
ett förslag, om hvars skadliga inflytande på vårt folk så i moraliskt som
ekonomiskt hänseende vi äro lifligt öfvertygade; på grund hvaraf vi hemställa
till Biksdagen,

att herrar G. W. Lyths och Z. Larssons motioner
om »skrifvelse till Kongl. Maj:t angående inrättande i
riket af industrilotterier» måtte lemnas utan afseende.»

Stookholm 1890. Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag.