Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 12'

Utlåtande 1890:Tfu412 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 12''.

1

N:0 12.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1890, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o B,
i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om ändring i gällande bestämmelser
angående försäljning af sprängämnen.

Till utskottet hafva blifvit öfverlemnade tvenne motioner, n:o 23 af herr
G. Bäclcgren och n:o 3G af herr L. F. Odell, i hvilka motioner föreslås,
att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla om ändring i nu gällande
förordning rörande försäljning af dynamit och andra sprängämnen.

Herr Bäckgren motiverar sitt förslag sålunda: »En noggrann kontroll

vid försäljningen och möjligen ett förbud för att dessa farliga ämnen fingo
gå som byte eller gåfva man och man emellan synas vara af behofvet
påkallade.» Herr Odell anför: »Nödvändigheten af skärpta bestämmelser
uti Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 21 oktober 1869, rörande handel
med nitroglycerin, dynamit och andra sprängämnen, är derför af behofvet
högeligen påkallad.»

Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 21 oktober 1869 innehåller
i § 14: Till idkande af handel med dynamit må i Stockholm rättighet

medgifvas åt högst två personer. Uti annan stad äfvensom köping och i
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 9 Käft. 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 12.

socken å landet får ej mera än en idkare af sådan handel antagas. Denna
rättighet må ej lemnas annan person än den, som är till handels idkande *
i allmänhet berättigad samt i (ifrigt gjort sig känd för ordentlighet och
redbarhet.

§ 15 mom. 2 angifver: Handel med dynamit å landet må jemväl,

sedan vederbörande kommunalstämma öfver behofvet deraf inom kommunen
sig yttrat, kunna af Vår befallningshafvande i länet tillåtas; ankommande
i sådant fall på länsstyrelsen att, efter kommunalstämmans hörande, antaga
försäljningsman och bestämma det ställe, hvarest handeln må utöfvas.

Mom. 3. Idkar någon handel med dynamit utan att dertill vara berättigad,
böte, hvarje gång åtal sker, från och med ett hundra till och
med fem hundra riksdaler, hvarjemte den dynamit, som af honom innehafves,
skall vara förverkad.

Denna nu gällande kongl. förordning af den 21 oktober 1869 synes
upptaga så stränga bestämmelser om förvaring, transport och handel med
dynamit och andra sprängämnen, att densamma, om den efterlefves, kan
anses betryggande mot olyckor, som genom ovarsam behandling kunna uppstå
innan varan kommit i förbrukarens händer. Herr Bäckgren uttalar likväl,
att nuvarande bestämmelser visat sig otillräckliga att förhindra, det hvem
som helst kunnat till hvad ändamål som helst inköpa sprängämnen. Det
synes deraf som han med sitt förslag afser att utsträcka kontrollen öfver
dessa sprängämnen, sedan de kommit i förbrukarens hand, så, att icke blott
ovarsamhet utan äfven brott mot person och egendom genom missbruk af
dessa sprängämnen förhindras.

Eu sådan kontroll torde väl svårligen kunna utöfvas, och derförutan lära
väl lagbestämmelser i antydda syfte göra föga gagn. Deremot skulle de försvåra
och i många fall förhindra användandet af dessa kraftiga hjelpmedel
i industriens och landtbrukets tjenst samt för utveckling af landets kommunikationsmedel.
Att lagbestämmelser till förekommande af missbruk af
med viss begränsning tillåtna rättigheter äro svåra att göra effektiva, det
visar bränvinslagstiftningen, å hvilket område nya och skärpta bestämmelser
och förändringar ofta vidtagas, utan att dermed kan förekommas, det dessa
lagar dagligen kringgås och missbruk uppstå.

Samma förhållande skulle säkerligen inträffa, om man gifver sig in på
det lagstiftningsområde, hvartill förevarande motioner syfta.

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Då dessutom de missbruk, motionärerna framhålla, lyckligtvis ännu icke
i vårt land förekommit i sådan utsträckning, att utomordentliga åtgärder
derigenom påkallas, får utskottet hemställa,

att herrar Gr. Bäckgrens och L. F. (Melis motioner
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1890.

På utskottets vägnar:

Elis Nilson.

No 13.

Ank. till Eiksd. kansli den 4 mars 1890, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,
i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående inrättande af industrilotterier.

Uti 2:ne till utskottet remitterade motioner, nemligen n:o 32 af herr
G. W. Lytli och n:o 62 af herr Z. Larsson, hafva yrkanden blifvit framstälda
derom, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om
sådan ändring af kongl. förordningen angående förhud mot lotterier den
6 augusti 1881 att, efter hos Konungens befallningshafvande skedd ansökning,
industHlotterier, under vissa af Kongl. Maj:t bestämda vilkor,
må kunna i riket inrättas.»