1
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 11.
N:o It.
Ank. till Riksd. kansli den 14 mars 1899, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3 i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
i fråga om ändring af förordningen angående ersättning
f;, .i '' ■'' . M ; . l t.rtljj \ l ■ ‘liiuio »'' > • : ''ti > *’>'' : l: .* . } ■
Ull förrättning smän för utmätning i enskilda mål m. m.
Till utskottet bär hänvisats en i Andra Kammaren af herr P. O.
Lundéll väckt motion, n:o 142, hvari motionären, — sedan han erinrat,
hurusom de omkostnader, hvartill exekutiva åtgärder i enskilda mål för
närvarande kunna uppgå, vore alltför höga, i synnerhet i glest befolkade
landsdelar, der det mången gång inträffade, att för exekutivt uttagande af
ett ganska ringa belopp ersättning för vederbörande förrättningsman med
biträde utgått för en flera mil lång resa, — uttalat den åsigt, att de
svåraste missförhållandena i berörda afseende kunde afhjelpas dels genom
lagstadgande derom, att bestämmelserna i kongl. förordningen den 12 juli
1878 angående uttagande af resterande krono- och kommunalutskylder
blefve tillämpliga jemväl på vissa mindre utmutningsärenden,- så att kronofogde
och länsman egde uppdraga åt den inom socknen boende fjerdingsmannen
att verkställa utmätning och försäljning med mera vid dylika
mindre exekutiva ärenden, och dels derigenom, att i förordningen om
ersättning till utmätningsmän i enskilda mål stadgades, att utmätningsman
och hans biträde icke egde uppbära högre ersättning för resa och traktaIlih.
till Riksd, Prof. 1/sgg. 8 Sami. X Afd, 2 Band, It) Höft. (N:o 11). i
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 11.
mente än som skolat utgå, derest förrättningen blifvit af fjerdingsmanuen
utförd, såvida det utsökta beloppet förutom lagsöknings- och exekutionskostnader
ej öfverstege 150 kronor, och efter anförandet häraf har motionären
slutligen hemstält, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj.t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i kongl. förordningen den 12 juli
1878 angående ersättning till utmätningsman m. fl. för utmätning i enskilda
mål och dermed sammanhörande stadganden införa sådana bestämmelser,
som här förut angifvits».
Enligt stadgandena i utsökningslagen den 10 augusti 1877, §§ 2, 3
och 7, är utmätningsman å landet kronofogde och i stad stadsfogde, med
rätt för kronofogde att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt ställe
sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande
antagen är, dervid kronofogden dock sjelf svarar för redovisningen och
för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse kan komma;
och skall utmätningsman vid förrättning hafva med sig ojäfvigt vittne.
Om ersättning till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål
finnes stadgadt i kongl. förordningen den 12 juli 1878 § 5, som har
följande lydelse:
»Erfordras resa för verkställande af förrättning å landet eller i stad
utom stadens planlagda område, äro förrättningsmän och vittne hvardera
berättigade till ersättning för skjuts efter en häst, dock att, när flera förrättningar
verkställas under samma resa eller på samma dag, skjutsersättningen
skall fördelas mellan samtliga förrättningarna i förhållande till
förrättningsställenas afstånd från förrättningsmannens och vittnets hemvist.»
Till en början anser utskottet sig böra erinra derom, att frågor af
liknande art med den nu ifrågavarande förelegat vid 1890 och 1892 års
riksdagar.
Vid riksdagen 1890 väcktes förslag (motionen n:o 122), att till § 7
utsökningslagen eller i kongl. förordningen den 12 juli 1878 skulle göras
ett så lydande tillägg:
»Reseersättning må endast utgå och beräknas från intill förrättningsstället
närmast boende förrättningsmans eller stämningsmans hemvist, äfven
om annan förrättningsmän, stämningsman eller vittne för förrättningen
användes.»
Detta förslag, som afstyrktes af det tillfälliga utskott, till hvars
förberedande behandling detsamma öfverlemnats, blef af Andra Kammaren
afslaget.
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N;o 3) Utlåtande N-.o 11.
I motion n:o 80 vid riksdagen 1892 föreslogs, »att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kongl. Maj :t‘anhålla om sådan ändring af Kongl. Maj:ts
förordning den 12 juli 1878 angående ersättning till förrättningsman för
utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän m. m., att reseersättningen
må endast utgå och beräknas från intill förrättningsstället närmast boende
förrättningsmans eller fjerdingsmans hemvist, äfven om annan mer
aflägset boende person användes för utförande af uppdraget eller såsom
vittne»; och med anledning af denna motion hemstälde Andra Kammaréns
första tillfälliga utskott om skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, »att
Kongl. Maj:t måtte taga under ompröfning, huruvida icke sådan ändring
i kongl. förordningen den 12 juli 1878 angående ersättning till förrättningsmän
för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän m. m. må
kunna ske, att i allmänhet reseersättningen till vittne vid utmätningsärenden
må utgå och beräknas högst efter afståndet mellan förrättningsstället
och distriktets fjerdingsmans hemvist, samt reseersättningen till stämningsman
högst efter afståndet mellan förrättningsstället och närmast boende
stämningsmans hemvist, äfven i det fall, att mer aflägset boende person
användes såsom vittne eller stämningsmän».
Denna utskottets hemställan godkändes af Andra Kammaren, men
Första Kammaren biträdde ej Andra Kammarens berörda beslut.
Att vid utmätning i enskilda mål kostnaderna någon gång kunna
uppgå till så högt belopp, att de stå i föga rimligt förhållande till skuldens
storlek, är nog ty värr med verkliga förhållandet öfverensstämmande, men
af hvad utskottet redan anfört synes, att det är förenadt med ganska stor
svårighet att utfinna och enas om något lämpligt sätt för att afhjelpa
detta missförhållande.
Att, såsom motionäi-en föreslagit, göra enskilda utmätningsmål, deri
gälden ej öfverstiger 150 kronor, i afseende på verkställigheten likstälda
med uttagandet af krono- och kommunalutskylder, befarar utskottet skulle
nödvändiggöra sådana ändringar i gällande lagbestämmelser, att betänkliga
rubbningar kunde uppstå i nu bestående förhållanden, som afse såväl
fordringsegarens och gäldenärens som utmätningsmannens säkerhet. Ej
heller torde det vara lämpligt att göra inskränkning i den rätt, som för
närvarande tillkommer förrättningsman eller utmätningsman att för verkställande
af förrättningar i utsökningsärenden beräkna reseersättning från
sin bostad till förrättningsstället. Visserligen kan, såsom några af
motionären till utskottet öfverlemnade handlingar tyckas utvisa, det förhållande
förekomma, att förrättningsmannen till biträde använder vittne,
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 11.
som bor långt ifrån förrättningsstället, hvarigenom kostnaderna betydligt
stegras; men dels får väl detta antagas ej ‘ förekomma i allmänhet, utan
endast undantagsvis, och dels vill utskottet upprepa hvad det kammarens
utskott, som, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, vid en föregående riksdag
behandlade en likartad fråga, yttrade, nemligen att utskottet hyste den
väl grundade öfvertygelsen, att, om sådana missförhållanden på någon ort
skulle yppas, vederbörande länsstyrelse, sedan densamma om förhållandet
erhållit kännedom, ej skulle underlåta att vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
nödig rättelse i berörda hänseende må kunna vinnas.
Slutligen vill utskottet erinra derom, att Andra Kammaren för
några dagar sedan biföll herr Sjös motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående omarbetning af utsökningslagen i den rigtning, att den
i 59 och 60 §§ lemnade föreskrift om underrättelse till gäldenären angående
sökt utmätning antingen afskaffades eller att berörda underrättelse
finge meddelas genom posten. Första Kammaren afslog visserligen
herr Sjös ifrågavarande motion, men, då Andra Kammaren visade sympati
för densamma genom här ofvan anförda emot lagutskottets hemställan
fattade beslut, är utskottet öfvertygadt, att denna fråga snart å nyo upptages
inom Riksdagen samt att sättet för berörda underrättelses meddelande
med gäldenären blir så ordnadt, att några nämnvärda kostnader
ej derigenom uppstå, och i följd deraf nuvarande kostnader för utmätning
i enskilda mål i många fall afsevärdt nedbringas.
Genom hvad sålunda blifvit anfördt torde framgå, att utskottet ej
förbisett, att missförhållanden i det af motionären uppgifna afseendet någon
gång förekomma, men att utskottet ansett sig ej kunna biträda det i
motionen föreslagna sättet för deras afhjelpande; och får utskottet med
anledning häraf hemställa,
att herr P. O. Lundells ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 mars 1899.
På utskottets vägnar:
E. A. ZÖTTERMAN.
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1899.