Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 6. 1

Utlåtande 1896:Tfu36 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 6. 1

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 5 mars 1896, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om förordning angående bröds försäljning
efter vigt.

Uti en till utskottet remitterad motion, n:o 7, föreslår herr J. G. O.
Högstedt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
en förordning måtte utfärdas, som ålägger bageriidkare och brödförsäljare
att afyttra det till salu varande brödet efter vigt».

Detta sitt förslag motiverar motionären på följande sätt: »Enär
brödet utgör det hufvudsakligaste af de fattiges dagliga föda, så är
det för dem af en mycket stor betydelse, att det är så billigt som
möjligt. När brödprisen stegras, ökas fattigdomens börda, och bekymren
för det dagliga lifsuppehället blifva i de obemedlade arbetarefamiljerna
i samma mån större. Lifsmedelstullarnas höjande under det
föregående året framkallade derför hos landets fattigare befolkning farhågor
för brödprisen, som för denna befolkning skulle blifva i hög grad
betungande. Och det dröjde icke så synnerligen länge, innan dessa
farhågor började visa sig hafva varit väl grundade. Men om ock brödprisen
förblifvit och alltjemt förblifva desamma, så är man dock berättigad
befara, att de till salu varande bröden minskas till storleken
liih. till Riksd. Frot. 1836. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Haft. (N:o 6.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 6.

eller i vigt, i hvilket fall brödpriset ju i sjelfva verket höjes. Det kan
ock inträffa, att, på samma gång brödet blifver mindre i vigt, priset
höjes i öfverensstämmelse med inträffande konjunkturförändringar. Ty
i vårt land finnas inga garantier deremot, att brödet utan motsvarande
sänkning af priset minskas i vigt eller storlek så mycket som afyttrarne
finna det vara för sig förmånligt. Men till huru stort förfång
för köparne kan icke ett sådant förhållande lända? Om ett bröd, som
kostar 50 öre, den ena dagen har en vigt af 4 kilo, men den andra
en vigt af endast 3 kilo, så fördyras ju brödet derigenom med icke
mindre än 25 procent. Och om det bröd, som sålunda minskas med 1
kilo i vigt, samtidigt höjes i pris med t. ex. 2 öre, så blifver ju brödet
derigenom ännu mera fördyradt. Att eu sådan näringsfrihet kan leda
till de största orimligheter inses lätt. Också klagas det allmänt öfver,
att försäljningen af bröd icke sker efter samma grund som andra födoämnen,
så att köparne kunna hafva rättighet att kontrollera, huru
mycket de erhålla för sina penningar. Kött, smör, ost o. s. v. säljas
ju efter vigt. Hvarför kan icke brödet säljas på samma sätt? Alla anse
det väl vara rätt och i sin goda ordning, att försäljningen af andra
matvaror såsom kött, fläsk, smör o. s. v. sker efter vigt. Skulle då
icke samma uppfattning gälla försäljningen af bröd? Det må stå bagarne
och andra försäljare af bröd fritt att hålla brödet så högt i pris som
de anse sig behöfva, men köparne må alltid veta, huru mycket de erhålla
för sina penningar, huru mycket det brödet verkligen väger, som
de betala.

I Danmark har sedan många år tillbaka bröd sålts efter vigt. Der
är nemligen den bestämmelsen gällande, att ett »Rugbröd» alltid skall
väga 8 pund, dansk vigt. Det synes mig högeligen önskvärdt, att en
dylik bestämmelse komme till stånd äfven i vårt land.»

Angående derförut till äfventyrs befintliga föreskrifter i afseende
på försäljning af bröd i vårt land har utskottet icke varit i tillfälle att
taga kännedom; men genom »Ordning om Bakare och Bakning och huru
Accijsen af Bakning utgifvas skall» af år 1622 föreskrefs, att vissa bakare,
allt efter behofvet, skulle finnas i hvarje stad, att, om någon annan
än rätte bakare sålde bröd, hade han förbrutit det till salu hållna
brödet till hospitalet och skulle derjemte bota »fyretije mark»; att brödet
skulle säljas efter vigt och till ett visst efter rågens eller hvetets
pris per tunna lämpadt pris, till ledning för hvars bedömande en taxa
bilades förordningen i fråga, och att den bakare, som sålde bröd af
mindre vigt än den föreskrifna, skulle mista brödet till hospitalet och

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 6. 3

bota 100 mark. Dessutom bestämdes, att salu-accijsen skulle utgå med
fyra öre för söcknedag af den bakare, som hade så stor ugn, att han
kunde till bakning använda en tunna hvetemjöl och en tunna rågmjöl
om dagen; och skulle denna accis erläggas månatligen.

Genom Bagare-Ordningen år 1681 bestämdes, bland annat, att
vigt- och pristaxan för bröd, sådan den i afseende på inköpspriset å
spanmål borde vara, hvarje månad skulle föreskrifvas bagarne af borgmästare
och råd.

År 1847 upphäfdes här ofvan anförda brödtaxebestämmelser, i
hvad Stockholm angår, genom öfverståthållareembetets kungörelse den
20 maj sagda år, hvilken utfärdades på grund af kongl. brefvet den
11 i samma månad. Genom denna kungörelse gafs tillkänna, att Kongl.
Maj:t beslutat, att det derefter skulle stå såväl landtmän som andra
personer fritt att i hufvudstaden försälja bröd af alla slag; att bagarne
frikallades från skyldigheten att erlägga salu-accis och att de skulle
vara befriade från taxesättning af brödet; men också att de skulle vara
pligtige att, om köpare det önskade, sälja brödet efter vigt, dock till
ett pris, som af säljaren sjelf bestämdes.

Utskottet har icke funnit, att någon likartad allmän föreskrift för
rikets öfriga städer blifvit utfärdad, utan torde det få antagas, att bestämmelserna
för Stockholm utan någon särskild sådan kommit att tilllämpas
för hela landet.

Om också ifrågasättas kan, huruvida numera och i synnerhet efter
utfärdandet af kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den
18 juni 1864 skyldigheten för bagare att till den, som det begär, sälja
brödet efter vigt upphört att vara lagligen stadgad, synes dock ur de
äldre bestämmelserna hafva framvuxit ett allmänt bruk att sälja det
hufvudsakligaste brödet efter vigt. Sålunda lärer, med högst få undantag,
hårdt rågbröd öfverallt i vårt land säljas endast efter vigt; och
för utskottet har uppgifvits, att en mycket betydlig del äfven af det
mjuka rågbrödet, särskilt de så kallade skånska limporna, säljas på
samma sätt. Deremot gifves det en mångfald af mindre eller finare
brödsorter, för hvilka någon bestämmelse om vigt icke af köpare fordras
eller ens praktiskt torde kunna genomföras; och utskottet har från
ett ansedt bageri här i hufvudstaden inhemtat, hurusom tillfället att få
köpa större mjuka hvetebröd efter vigt icke af allmänheten omfattats
med någon synnerlig lust.

Ungefär lika som hos oss har förhållandet med brödförsäljningen
varit i Danmark och är det ännu i det närmaste. Motionärens uppgift,
att bröd derstädes sedan många år tillbaka sålts efter vigt, eger sin

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 6.

riktighet, dock endast i det särskilda, af honom uppgifna fallet, nemligen
att ett »Rugbröd» alltid skall väga 8 eller 4 pund dansk vigt,
motsvarande 4 och 2 kilogram.

Enligt Kristian den femtes danska lag och bagarnes »Laugsartikler»
af den 23 juni 1683 skulle magistraten hvar tredje månad fastställa
visst pris och viss vigt för såväl hvete- som rågbröd ; och denna bestämmelse
gälde såväl för Köpenhamn som för de öfriga städerna.
Genom ett plakat af den 16 april 1841 blefvo taxebestämmelserna för
allt slags bröd upphäfda i hvad angår Köpenhamn, hvaremot den dittills
bestämda vigten för grofbrödet (Rugbröd) fortfarande skulle gälla
för bagarne i denna stad; och lära de för Irafvudstaden sålunda
meddelade bestämmelserna jemväl tillämpas i rikets öfriga städer, utan
att sådant grundar sig på någon särskild författning. Stadgandet om
en bestämd vigt lär, enligt hvad som meddelats utskottet, icke tillämpas
ens på rågbrödet, då det tillverkats af halfsiktadt mjöl eller införts
från annat håll.

Såsom framgår af första meningen i motiveringen, har motionärens
syfte med nu föreliggande förslag tvifvelsutan varit att söka åstadkomma
så billiga brödpris som möjligt för den fattige. Utskottet erkänner
villigt det vackra och menniskovänliga i detta sträfvande, men
kan deremot för sin del icke godkänna det af motionären anvisade
medlet.

På sätt ofvan anförts, torde den hufvudsakligaste delen af hvad
utskottet skulle vilja benämna det svenska nationalbrödet, både det
torra och det mjuka rågbrödet, redan nu i regel säljas efter vigt; försöken
att införa äfven större hvetebröds försäljning efter vigt hafva
icke rönt synnerlig uppmuntran af allmänheten, och de smärre, finare
brödsorterna torde icke af rent praktiska skäl kunna säljas efter vigt
i större utsträckning än för närvarande. Också har, för såvidt utskottet
kunnat inhemta kännedom derom, någon allmän önskan i vårt land
icke försports om ett lagstadgande i motionens syfte. Under sådana
förhållanden och då ingen bör tvingas att köpa bröd efter vigt, derest
han anser annat sätt lämpligare, kan utskottet icke finna det af motionären
påyrkade stadgandet behöfligt. Det torde icke heller kunna anses
lämpligt såsom innehållande på samma gång ett återgående till äldre
tiders, näringsfriheten och det fria aftalets rätt inskränkande lagstiftning
och en ständig frestelse att på bekostnad af brödets godhet uppnå
och vidmagthålla dess afsedda vigt. Om dess förmåga att verkligen
leda till större prisbillighet å brödet med bibehållande af dettas godhet
hyser utskottet ganska mycken tvekan och finner så mycket större skäl

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 6. 5

dertill, som motionären, att döma af senare delen i hans motivering,
sjelf synes hysa något tvifvel i detta hänseende.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Högstedts förevarande motion icke måtte
föranleda till någon kammarens vidare åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1896.

På utskottets vägnar:
H. AMNBUS.

Bih. tdl llilad. Frot. 1836. 8 Sand. 2 Afd. 2 Band, 4 Käft.

2