Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N;o 4 (Utlåtande 1892:Tfu34 Andra kammaren tfu3)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N;o 4.

r,''Arj;7 IT''
-jjf-J ii 00

r* i1 i! il I

ri; r.

N:o 4.

:W!v!''ti-.i i a ir,o ipiuiuiiri ioim
>i -Öl 7 ri-<\ ''ntOfJyg RlijIÖTOi

j,i''fnai.ni jb<> i&hi U.
piln-j A\v> liiMTx ,tllrÅ<.Tr.< ''i*

Of;$JfjO£ u å 111 i »3 '' (1 TI n T 30 q HI i, i i: ■

iVi *>i!ir;4nät!* lio.lr^ .niåi
-; .v •!- >tr In r

Ank. till Biksd. kansli den 22 febr. 1892, kl. 2 e. in.

Andra Kammarens tredje tillfälliga idskotts utlåtande n:o 3, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl, Maj:t i
syfte, att den posttjenstemän tillkommande rätt att uppbära
afgift för expedition af lösväskor må utbytas mot direkt
löneförbättring ur statskassan.

Till utskottets handläggning har öfverlemnats en i Andra Kammaren
af herr A. Larson i Slättäng väckt motion, n:o 29, hvari hemställes,
»att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse
rörande önskvärdheten deraf, att afgifterna för s. k. postväskor
upphöra, och att de posttjenstemän, som deraf hafva fördel, godtgöras
genom löneförbättring direkt ur statskassan».

Såsom skäl för detta sitt förslag anför motionären, att, med erkännande
af postverkets rastlösa och mångsidiga utveckling under de
senare årtiondena, hvarigenom såväl lands- som stadsbefolkningen tillskyndats
stora fördelar, om ock ej den förra i lika hög grad som den
senare, ett ytterligare steg till förbättrande af postförhållandena å landsbygden
vore att borttaga afgifterna för lösväskors expedierande, att
dessa afgifter, såsom närmast motsvarande de i städerna redan afskaffade
brefbärareafgifterna, ej torde hafva annat berättigande än att
utgöra en, enligt hans förmenande, till formen olämplig och obillig
löneförbättring åt postanstalternas föreståndare, att denna skattetunga
drabbar dem, som draga den minsta nyttan af postverket, samt de
olönade kommunala tjenstemännen, hvaribland särskildt framhållas de

Bill. till Biksd. Prof. 1802. 8 Sami. 2 Afd, 2 Band. 4 Höft. (N:o 4.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

genom landtbrefbäringens °) borttagande i detta hänseende sämre lottade
nämndemännen och kronofjerdingsmännen, att posttjenstemärmens arbete
ej förökas genom lösväskors expedierande, då det torde vara mindre
besvärligt att nedstoppa en hel kommuns eller ett helt byalags post i en väska
samt låsa och utlemna densamma än att utlemna hvarje bref och tidning
särskild^ samt att, enligt motionärens förmodan, derest vederbörande
posttjenstemän godtgjordes af allmänna medel för den minskning
i inkomster, som de genom den föreslagna förändringen skulle komma
att lida, staten snart skulle få denna utgift betäckt genom ett betydligt
ökadt begagnande af posten från allmänhetens sida.

Sedan rikets ständer 1823 anhållit, att grunderna för den postmästare
och postförare tillkommande ersättning för postutvexling genom
lösväska måtte varda af Kongl. Maj:t bestämda, faststälde Kongl. Maj:t
genom nådiga bref den 29 oktober 1823 och den 25 februari 1832, att
korrespondent, som åstundar att, för befordran af postförsändelser till
och från postanstalt, begagna sig af lösväska, derom eger att träffa
aftal med postanstaltens föreståndare mot en godtgörelse af minst 6,
högst 18 kronor om året; hvarjemte utom nyss nämnda, vederbörande
postföreståndare tillkommande ersättning, skall för väska, som större
eller mindre del af vägen fortskaffas med post, hvilken af postiljon
regelbundet åtföljes, utgå en särskild, postiljonen tillfallande, årlig
afgift af 1 krona 50 öre till 3 kronor, beroende på det antal gånger i
veckan, som väskan fortskaffas. På grund af rikets ständers år 1857
derom gjorda anhållan medgafs flere korrespondenter eller en hel socken
att sig om en lösväska förena mot de afgifter, som redan voro stadgade;
och 1873, då kronobrefbäringen afskaffades, befriades tjensteman
och kronobetjent, som förut egt anlita den ordinarie kronobrefbäringen
från skyldighet att erlägga afgift för lösväska, som endast användes
för tjensteförsändelser.

Af de genom generalpoststyrelsen lemnade upplysningar jemte
från den officiella statistiken och gällande instruktioner hemtade uppgifter
framgår:

att år 1889 utvexlades med samtliga postanstalter i riket 3,484
(år 1890 — 3,454) lösväskor, hvaraf 120 för befordran af endast tjenste ♦)

Motionären säger visserligen landlbrefbäring, men afser naturligen kronobrefbäring, då den
förra tillkom för att ersätta den senare och fortfarande eger bestånd.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

försändelser och 237 gemensamma för hel kommun, och uppgingo under
nämnda år de vederbörande postförvaltare för lösväskors expedierande
tillkommande afgifter till sammanlagdt 13,279 kronor 9 öre eller fördeladt
på de olika postanstalterna sålunda:

vid postanstalt af	1	klass	i medeltal	kronor 208:	50
»	»	»	o U	»	»	»	157:	32
»		»	3	»	»		107:	04
)>	»	»	4	»		»	73:	28
»		• »	5		»	»	64:	72
»	»	»	6	»		»	49:	90;

att portot för de i lösväska befordrade försändelserna tillfaller
postverket;

att i Stockholm och Göteborg en särskild, till postkassan ingående,
afgift af 15 kronor om året (8 kronor för ’/* år och 5 kronor för */« år)
erlägges af de korrespondenter, som å postkontoret önska afskildt fack
för till dem ankommande försändelser;

att poststationernas antal, som år 1873 uppgick till endast 383,
redan följande år, eller samtidigt med kronobrefbäringens upphörande,
ökades till 1,006, år 1875 till 1,648 och år 1877 till 1,686 poststationer,
hvarefter antalet under de två derpå följande åren, till följd af landtbrefbäidngens
inrättande, minskades med omkring 200 poststationer för
att sedermera ånyo ökas, så att antalet poststationer vid 1890 års utgång
utgjorde 1,867;

att landtbrefbäringen, som inrättades 1877 för att än mer underlätta
de postala förhållandena å landet, och hvarigenom kronobrefbäringen
helt och hållet öfvertogs af postverket, i skilda delar af landet
vid 1890 års slut ombesörjdes af 333 landtbrefbärare, hvilka enligt för
dem af generalpoststyrelsen den 11 juni 1889 utfärdad instruktion skola
utvexla postförsändelser dels mellan fast postanstalt och orter belägna
vid den väg, hvarå landtbrefbäringen skall ega rum, dels äfven mellan
platser vid brefbäringsvägen, så belägna, att mellan försändelsernas
mottagande och aflemnande icke någon fast postanstalt af landtbrefbäraren
passeras; de försändelser, som af landtbrefbäraren befordras
äro såväl vanliga och rekommenderade bref som brefkort, kortbref,
korsbandsförsändelser och tidningar m. m., landtbrefbärarne tillhandagå
allmänheten med tidningars och tidskrifters förskrifning genom postverket
samt skola tillhandahålla frimärken af olika valörer mot kontant
betalning, som, vid laga ansvar, ej får öfverstiga det å märkena angifna
värdet, äfvensom afgiftsfritt adresskort för paketförsändning;

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o å.

att landtbrefbärare skola aflemna postförsändelse i adressatens
bostad, då det utan väsentligt dröjsmål eller betydligare afvikelse från
den bestämda brefbäringsstråten kan ske;

att försändelse, adresserad till kronobetjent eller presterskap å ort,
hvarest landtbrefbäraren bör under turen inställa sig, skall dervid till
vederbörande aflemnas; samt

att landtbrefbärare ej ega att uppbära af den korresponderande
allmänheten någon ersättning utöfver det vanliga till postverket ingående
portot för fortskaffandet och aflemnandet af. de försändelser, som
enligt gällande stadga genom dem utsändas.

Af det ofvan sagda torde framgå att, hvilket äfven af motionären
erkännes, de postala förhållandena under de senare årtiondena varit i
eu ständig, för så väl land som stad särdeles fördelaktig utveckling,
som säkerligen, i den mån tid och omständigheter det medgifva, än
ytterligare kommer att fortgå.

Om ock det af motionären föreslagna borttagandet af afgifterna
för lösväskors expedierande skulle vara en stor fördel för landsbygden,
måste dock härvid ej blott tagas hänsyn till den under nuvarande förhållanden
jemförelsevis obetydliga minskning i inkomst, som skulle
uppstå för postföreståndarne eller, derest de derför skulle af postmedlen
godtgöras, för postverket, utan fast mer till de svårigheter att nöjaktigt
och på ett för postverket ej alltför kostsamt och betungande sätt
ombesörja expedierandet och befordrandet af det stora antal lösväskor,
som antagligen skulle blifva en följd af afgifternas borttagande.

Den jemförelsevis ringa summan, omkring 13,000 kronor, som nu
inflyter för lösväskors expedierande, skulle säkerligen utan olägenhet
kunna bortfalla och af postmedlen ersättas, om det blott gälde det
antal lösväskor, som hittills befordrats, och dermed någon väsentlig
fördel bereddes korrespondenterna i allmänhet, men då, derest ifrågavarande
afgifter skulle borttagas, otvifvelaktigt följden skulle blifva,
att ett stort antal personer, som äro boende invid eller i närheten af
de allmänna postvägarne, skulle komma att begagna sig af förmånen
att hvar för sig hafva lösväska, som afgiftsfritt expedierades, komme
lösväskornas antal att ökas i högst betydlig grad, hvarigenom olägenheter
och svårigheter af flera slag skulle uppstå. För deras fortskaffande
skulle på flera linier, der nu gångpost användes, erfordras utbyte
af detta fortskaffningssätt mot åkande post, och till och med på en del
linier, der åkande post nu är i bruk, skulle behof uppstå af ökadt

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

hästetal. Posterna komme att, mer än nu är fallet, uppehållas för
upphemtande och aflemnande af dylika väskor. Vid åtskilliga postanstalter
skulle erfordras förstärkt personal för desammas expedierande,
hvarjemte större svårigheter, än hvad nu är fallet, skulle möta att med
strykande post expediera försändelser, som genom lösväska utvexlades.

Beträffande motionärens yttrande om, att afgiften för lösväska
närmast skulle motsvara den för länge sedan afskaffade brefbäringsafgiften
i städerna, bör ihågkommas, att samtidigt med brefbäringsafgiftens
afskaffande i städerna ökades portot för lokalbref från 3 öre
till 5 öre.

Hvad åter angår den olägenhet, som drabbat tjensteman eller
kronobetjent genom kronobrefbäringens afskaffande, torde denna olägenhet
rikligen blifvit ersatt genom det från 383 till 1,867 ökade antalet
poststationer, genom landtbrefbäringens införande samt genom afgiftsfri
befordran af lösväskor, som innehålla endast tjensteförsändelser, hvartill
kommer, att enligt kongl. brefvet den 5 december 1873, som anbefaller
kronobrefbäringens upphörande, de tjenstemän och kronobetjente, som
enligt förut gällande bestämmelser egt att anlita den ordinarie kronobrefbäringen,
medgafs rätt, att, om synnerligen vigtiga omständigheter
oundgängligen påkallade affärdande af bud eller befallning i tjensteärenden,
vederbörande afsändare eger att sjelf ombestyra på lämpligaste
sätt och med minsta kostnad budets fortskaffande mot ersättning, som
af allmänna medel godtgöres.

Utskottet anser sig dessutom böra nämna, att den af Kongl. Maj:t
tillsatta komitén, som har sig uppdraget att utreda frågan om postoch
telegrafverkens sammanslagning, i sitt utlåtande, hvilket snart är
att förvänta, kommer att i sammanhang med ny lönex-eglering för postoch
telegrafpersonalen bland annat behandla frågan om samtliga åt
postpersonalen ännu bibehållna sportler och således äfven afgiften för
lösväskas expedierande.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1892.

På utskottets vägnar:

Aug. Wijkimder.

Bill. till Biksd. Prof. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Höft. (N-.o 4). 2