Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1892:Tfu33 Andra kammaren tfu3)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 22 februari 1892, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning
aj herr Chr. Bulows motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om
lämpligheten af hofrättens öfver Skåne och Blekinge förläggande
till Lund, m. m.

Uti en till utskottet hänvisad motion, n:o 28, yrkar herr Chr. Biilow,
att Riksdagen måtte beluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
ville låta verkställa fullständig utredning af frågan om lämpligheten af
liofrättens öfver Skåne och Blekinge förläggande till Lund samt derefter
till Riksdagen göra den framställning, hvartill utredningen kan
föranleda.

I motiveringen framhåller motionären, att man länge i vårt land
klagat deröfver, att med afseende på den juridiska bildningen nödig
samverkan mellan teori och praktik saknas, att den akademiske läraren
ofta icke är rätt skickad att dana unge män till praktiske jurister, att
den unge akademikern ej får deltaga i eu högre kollegial domstols
arbeten, såsom nu sker vid de flesta utländska universitet, belägna i
städer, der äfven högre domstolar äro förlagda, samt att den vetenskapliga
rätten och den tillämpade vinna på att de äro resultat af
gemensamt arbete.

Bih. till Riksd. Prat. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Haft. (N:o 3.)

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

Efter att med några historiska data hafva visat, att af gammalt
landsdomaren i Lund hade en öfverordnad ställning gent emot de öfriga
landsdomarne i de f. d. danska provinserna, erinrar motionären om att
det icke var en riksdag, som beslutade att hofrätten öfver Skåne och
Blekinge skulle förläggas till Kristianstad, utan att det var Konungen
ensam, och uttalar den åsigten, att, om Riksdagen besluta i frågan,
hofrätten säkerligen skulle blifvit förlagd till Lund.

På ett juristföreningsmöte i Malmö 1883 uttalade sig föreningen
för eu förflyttning af Kristianstads hofrätt till Lund. Professor A. O.
Winroth yttrade då, att förflyttningen kunde betecknas såsom ett lifsvilkor
för att den juridiska fakulteten skulle kunna fylla sitt kall, och
dermed äfven såsom ett verksamt medel för höjandet af den juridiska
vetenskapen och embetsmannabildningen i vårt land, samt framhöll att,
såsom förhållandena nu voro, fakulteten hade svårt att vid sig fästa
tillräckliga och lämpliga krafter, enär de som voro juridiskt bäst begåfvade
hade en viss motvilja mot akademiens tjenst, hvilket med den
ifrågasatta flyttningen skulle blifva annorlunda.

Det syntes motinären, såsom vore juristerna i Sverige temligen
öfverens i frågan, och många af dem yrkade allvarligt på hofrättens
förflyttning till universitetsstaden.

Att Kristianstad vid bestämmandet af säte för hofrätten tagit företrädet
framför Lund, hade väl berott derpå, att Kristianstads läge då
ansågs mera centralt för de under hofrättens domvärjo liggande landskapen.
Såsom jernvägarne nu äro dragna, ligger deremot Kristianstad
snarare i en afkrok, medan Lund åter befinner sig på den allmänna
stråkvägen mellan Sverige och kontinenten vid hela det södra Sveriges
ekonomiska pulsåder. Skulle, såsom det stälts i utsigt, Halland en gång
läggas under hofrätten öfver Skåne och Blekinge, skulle Lunds belägenhet
som plats för hofrätten visa sig vara än mera central.

Vidare framhåller motionären, att hofrätten nu i Kristianstad sammanbor
under intrasslade förhållanden med ett artilleriregemente och
bor ytterst tarfligt. Han vågar tro, att Lunds stadsfullmägtige skulle
beredvilligt göra allt hvad Lunds stad förmår för att bidraga till att
hofrätten skulle få ett godt hem i sistnämnda stad.

Slutligen erinrar motionären om att frågan förevarit vid 1884 års
riksdag, och att ett Andra Kammarens tillfälliga utskott då uttalat, att
det icke kunde bestridas, »att både historiska grunder och vigtiga principiella
skäl» talade för hofrättens förflyttning till Lund, och att utskottet
ej kunde annat än dela åsigten om fördelarne såväl för hela den
juridiska verksamheten i landet som särskildt för den sydsvenska hög -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3. 3

skolans juridiska fakultet äfvensom för hofrätten öfver Skåne och Blekinge,
äfven om utskottet icke ansåg lämpligt att förorda en skrifvelse i ärendet
till Kongl. Maj:t, utan ansåg att Riksdagen borde vänta, tills Kongl.
Maj:t toge frågan om hand.

Såsom af motionären, herr Biilow, framhållits, var frågan om
lämpligheten af hofrättens öfver Skåne och Blekinge förflyttande till
Lund föremål för 1884 års Riksdags pröfning och erhöll då uti Andra
Kammarens tredje tillfälliga utskott en mycket omsorgsfull utredning.
Motionären vid nämnda riksdag, dåvarande borgmästaren i Lund,
sedermera justitierådet E. Thomasson framstälde samma skrifvelseförslag,
som nu af herr Biilow framlagts, och anförde enligt utskottets referat
som stöd härför:

att i den svenska juridiska bildningen onekligen förefinnes en brist,
i det nödig samverkan mellan teori och praktik saknas, hvilken brist
skulle i väsentlig mån hafva sin grund deri att, till följd af förhållandena
i vårt land, den akademiska läraren tillträder sitt kall utan att
hafva genom praktisk verksamhet gjort sig tillräckligt förtrolig med
den rättsutveckling, som genom tillämpningen af den skrifna lagen allt
jemt fortgår, och detta emedan han i regeln ej har råd till den uppoffring
af tid och pengar, som derför är af nöden, samt fördenskull i
sådant fall, huru stor vetenskapsman han än må vara, icke är rätt skickad
att dana unge män till dugande praktiske jurister, allt för främmande
som han är för den verksamhet, hvartill han har att uppfostra dem;

att detta förhållande skulle gestalta sig annorlunda, om den unge
akademikern kunde, utan att afbryta eller i nämnvärd mån försumma
sin akademiska verksamhet, vinna nödig praktisk utbildning och erfarenhet,
hvilket sistnämnda, om deltagande i en högre kollegial domstols
arbeten kunde ega rum vid våra universitet, skulle möjliggöra för de
juridiska fakulteternas lärare att förvärfva den så ytterst nödvändiga
praktiska erfarenheten, hvartill särskilt docenterne skulle hafva god tid;

att de lägre tjenstemännen i hofrätten kunde, om den hade sitt
säte i en universitetsstad, lemna de blifvande juristerne handledning vid
deras studier, hvarigenom dessa redan från början skulle få den rätta
rigtoingen och ett fylligare innehåll;

att man, om eu högre kollegial domstol vore förlagd i universitetsstaden,
hade att påräkna rika frukter icke blott för den juridiska bildningen
af det personliga tankeutbytet mellan den vetenskapliga och den

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

tillämpade rättens målsmän, hvarigenom friskare lif skulle inkomma i
den vetenskapliga forskningen och en mera rakt på verkligheten gående
rigtning, utan äfven för hofrättens verksamhet, derigenom att vigtigare
till hofrättens pröfning föreliggande rättsfall skulle vinna en grundligare
utredning, en mer allsidig belysning;

att förhållandena i utlandet bestyrkte förmånen för den juridiska
bildningen af en dylik samverkan mellan teori och praktik, som hos oss
skulle varda följden af förläggandet af en högre kollegial domstol uti
universitetsstaden;

att ett lämpligt tillfälle att vid det sydsvenska universitetet genomföra
en sådan lika val för det rättsvetenskapliga studiet som för lagskipningen
i vårt land lyckobringande anordning nu sjelfmant erbjöde
sig derigenom att den byggnad, i hvilken hofrätten öfver Skåne och
Blekinge är inrymd, till större delen utgör etablissement för den i
Kristianstad förlagda afdelningen af Vendes artilleriregemente samt inom
kort behöfver helt och hållet tagas i anspråk för militära behof, då ny
byggnad för hofrätten sålunda måste uppföras;

att, då en byggnad för hofrätten alltså skall uppföras, detta naturligen
kan ske lika väl och lika billigt i Lund som i Kristianstad, och att,
då kostnaden för arkivets flyttning ej kunde blifva af nämnvärd betydenhet,
statens utgifter särskilt för hofrättens öfver Skåne och Blekinge
förläggande till Lund blefve så godt som inga; samt slutligen
att Kristianstad visserligen eger ett mera centralt läge för hofrättens
öfver Skåne och Blekinge nuvarande område, men att dels afståndet
vore utan all betydelse beträffande en domstol, vid hvilken, såsom
förhållandet är vid våra hofrätter, proceduren är skriftlig och personlig
inställelse icke ifrågakommer, dels anmärkningen om Lunds mindre
centrala läge helt och hållet förfaller, om jemväl Halland komme
att läggas under den hofrätt, till hvilken de andra båda från Danmark
eröfrade provinserna, Skåne och Blekinge, redan höra, hvilket blifvit
föreslaget och förtjenar att beaktas.

1884 års utskott lemnade en intressant redogörelse för de omständigheter,
som betingade hofrättens öfver Skåne och Blekinge inrättande,
och visade att den blifvit utan Riksdagens hörande förlagd till en plats,
som ej kunde åberopa sig på dessa landskaps äldre traditioner. Med
afseende på de lokaler, uti hvilka hofrätten för närvarande är inhyst
uti Kristianstad, äfvensom beträffande dess aflöningsstat, lemnade utskottet
följande upplysningar.

»Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har, liksom så många af rikets
embetsverk, till en början varit nödsakad att förhyra nödig embetslokal;

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3. 5

men efter det Kongl. Maj:t den 7 december 1833 funnit godt förordna,
att ombyggnad af den så kallade vestra tyghuslängan uti Kristianstad
borde utföras, samt vidare på grund af inkommet förslag ytterligare
beslutit, ”att denna ombyggnad skulle företagas i sammanhang
med uppförande af en gemensam byggnad med lokaler för hofrätten
öfver Skåne och Blekinge och Vendes artilleriregementes corps de garde,
information sverk” m. m., faststäldes den 22 september 1835 de insända
ritningarna å ifrågavarande byggnader samt förordnades, ”att byggnadskostnaden,
som med föreslagna tillägg komme att uppgå till omkring
67,760 rdr, må till ena hälften utgå af artilleriets medel och till
den andra af allmänna byggnadsfonden”. Efter det byggnaden uppförts,
meddelades slutligen uti skrifvelse den 27 juli 1841, att Kongl.
Maj:t ”funnit mest tjenlig^ att vården om hufvudbyggnaden jemte dertill
hörande uthus, på det hela taget, varder anförtrodd åt chefen för ingeniörcorpsen,
att under hans inseende af den inom Kristianstads fästning
anstälda fortifikationsbefälhafvaren iakttagas och bevakas, att alla
yttre reparationer till väggar, tak, trappor, portar och förstugor må tilllika
med invändiga lagningar och förbättringar å källare, vindar, golf och
fönsterkarmar genom chefens för ingeniörcorpsens försorg verkställas
emot betalning till hälften af byggnadsanslaget å krigskollegiets artilleriafdelnings
stat och till andra hälften af anslaget för underhållande af
kronans byggnader i landsorten, samt att alla öfriga reparationer inom
rummen till dörrar, paneler, eldstäder, tak, fönsterbågar med tillhörande
glas äfvensom all tapetsering och oljemålning böra bekostas för de lokaler,
som af hofrätten begagnas, af de för detta embetsverk bestådda
expensmedel samt för de rum och lägenheter, som af Vendes artilleriregemente
innehafvas, af ofvan omförmälda till underhållande af artilleriets
byggnader uppå krigskollegiets årliga stater anvisade medel.” —
Den för nämnda hofrätt och artilleriregemente gemensamma byggnaden
skulle benämnas ”Störa kronhuset”.

»Hofrätten, som ursprungligen arbetade blott å en division, fördelades
1852 på tvenne sådana; och då vid 1880 års början ”uppgifter
från hofrätten utvisade, att balansen af vädjade mål derstädes under de
två sista åren i så betydlig mån ökats, att för dess nedbringande syntes
oundgängligt, att hofrätten under någon tid arbetade på 3 divisioner”,
beviljades af samma års Riksdag anslag för nämnda behofs afhjelpande».

1884 års utskott förklarade, att det icke kunnat vara utskottet obekant,
att särskilt under de två sista årtiondena ihärdiga och ofta upprepade
klagomål höjts mot den otillfredsställande beskaffenheten af den

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

juridiska bildningen i landet och att härvid särskildt framhållits nödvändigheten
att hos oss till hvarandra närmare sammanföra juridisk
teori och juridisk praxis. För att så klart och fullständigt som möjligt
framlägga de teoretiska och praktiska skäl, som tala för flyttning af
hofrätten öfver Skåne och Blekinge till Lund, aftryckte utskottet derefter
det anförande, som professor A. O. Winroth i Lund den 26 maj
1883 höll vid juristföreningens för Skåne och Blekinge sammanträde i
Malmö öfver frågan: Hvilken nytta för den juridiska bildningen vore
att vinna af hofrättens öfver Skåne och Blekinge förflyttning till Lund?
hvilket anförande utmärkte sig för sin lifliga och tilltalande form, men
på grund af sin längd här utelemna^, då de i herr Thomassons motion
angifna skälen för den föreslagna förflyttningen kunna betraktas som
en sammanfattning af anförandets hufvudpunkter.

1884 års utskott fortsätter:

»Efter den framställning här ofvan lemnats, lärer icke lätteligen
kunna bestridas, att både historiska grunder och vigtiga principiella skäl
förorda den tanke motionären framburit, och utskottet kan ej annat än
dela hans åsigt om fördelarne såväl för hela den juridiska verksamheten
i landet som särskildt för den sydsvenska högskolans juridiska fakultet
samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge, om sistnämnda öfverrätt
blefve till Lund förflyttad. Deremot har utskottet icke funnit tillräckliga
skäl förebragta för denna framtidstankes omedelbara förverkligande.
Ty under det utskottet hölle det antagligt, att kostnaderna
för en dylik förflyttning icke synnerligen skulle komma att öfverstiga
utgifterna för en framdeles möjligen behöflig nybyggnad vid^ eller
tillbyggnad till ”Störa kronhuset” i Kristianstad, enär sannolikt Lunds
stad skall finnas villig att för en sådan, för staden förmånlig, förändring
göra fördelarna motsvarande uppoffringar, har utskottet deremot
icke funnit på öfvertygande sätt vara ådagalagdt, att behof
af nybyggnad vid eller tillbyggnad till ifrågavarande statens hus,
för beredande af ökadt utrymme åt vare sig hofrätt eller artilleriregemente
eller bådadera, redan nu skulle på känbar! sätt hafva gjort sig
gällande. Visst om regeringens omvårdnad om både hofrättens och
artilleriregementets behof, är utskottet öfvertygadt, att Kongl. Maj:t, då
den nu begagnade, för båda gemensamma byggnaden visar sig för de
med densamma afsedda ändamål otillräcklig, icke skall underlåta att om
nödiga byggnaders uppförande göra framställning och dervid i den
juridiska bildningens intresse sjelfmant taga det i motionen framstälda
förslaget i öfvervägande. En redan nu aflåten skrifvelse i öfverensstämmelse
med motionärens förslag skulle endast vara att afäska Kongl.

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3. 7

Maj:t framställning om anslag för byggnadsföretag, hvilka kanske länge
nog torde kunna undvikas».

1884 års utskott hemstälde på anförda grunder, att förslaget icke
för närvarande måtte vinna kammarens bifall. Mot denna hemställan
reserverade sig dock fyra medlemmar i utskottet, i syfte att Andra
Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, om och när den byggnad, som i
Kristianstad för närvarande af hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt
af Vendes artilleriregemente gemensamt begagnas, visade sig för denna
användning otillräcklig, och fråga sålunda uppstode om nybyggnad för
enderas eller beggederas behof, låta i sammanhang härmed verkställa
utredning jemväl af frågan om lämpligheten af sagda hofrätts förläggande
till Lund.

Då utskottsbetänkande! förekom i kammaren, antogs utskottets förslag
med 122 ja mot 45 nej, hvilka voro för reservationen, hvadan
motionärens förslag fallit.

Den 6 juni 1884 afgaf den nya lagberedningen sitt betänkande
angående rättegångsväsendets ombildning. Uti IV kap. 1 § af det häri
upptagna förslaget till domstolsförfattning föreslår beredningen, att allmänna
öfverrätter (hofrätter) skola finnas på 5 orter i landet, hvaribland
en alternativt i Kristianstad eller Lund.

Lagberedningen yttrar: »Beträffande hofrätten öfver Skåne och
Blekinge har nyligen fråga uppstått om dess förflyttning från Kristianstad
till det närmare affärslifvets hufvudplatser i denna del af landet
belägna Lund. Såsom skäl för en dylik förflyttning har äfven anförts
att, genom en öfverdomstols förläggande i universitetsstaden, domstolen
och universitetet kunde ömsesidigt utöfva en för rättsstudiet och rättskipningen
välgörande inverkan på hvarandra. Gälde det inrättandet
af en alldeles ny öfverrätt för de ifrågavarande landskapen, torde de
anförda skälen hafva den vigt, att Lund otvifvelaktigt borde föredragas
såsom domstolens säte. Synpunkten blir dock något förändrad, när
frågan afser förflyttningen af en redan befintlig domstol, och de ökade
kostnader samt andra svårigheter, som äro förbundna med en dylik
åtgärd, väga säkerligen tungt i vågskålen. Frågan förtjenar emellertid
i detta hänseende en närmare utredning än i detta betänkande kan
åstadkommas och är dessutom af beskaffenhet att kunna företagas till
pröfning alldeles oberoende af den stora frågan om rättegångsväsendets
ombildning i öfrigt».

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

Detta beredningens principiella uttalande för förflyttningen, derest
icke ökade kostnader och andra svårigheter, som äro förbundna med
eu dylik åtgärd, lägga hinder i vägen, är så mycket anmärkningsvärdare
som beredningen, såsom bekant, gjort sig till målsman för de nu
alltmera stegrade anspråken på muntlighet och omedelbarhet i rättegången
samt sträfvande! att äfven åt öfverrättsförfarandet gifva en anordning,
hvarigenom dessa anspråk så vidt möjligt tillgodoses, hvarför
beredningen ock föreslagit, att öfverrättsförfarandet skulle efter väsentligen
enahanda grunder som vid underrätt ordnas så, att detsamma i
de egentliga rättegångsmålen koncentreras i en offentlig och muntlig
huvudförhandling. Med sådant förfarande äfven vid öfverrätten måste
det blifva af större vigt än nu är fallet, att öfverrättens säte icke är
allt för aflägset och att, der så erfordras, förhör med parter och vittnen
kunna utan oskälig kostnad och svårighet åstadkommas inför öfverrätten.
Då den så godt som enda principiella invändning, som kan göras mot
hofrättens öfver Skåne och Blekinge förflyttning till Lund, är den, att
Lund onekligen ligger något mindre centralt inom de båda nämnda
landskapen än Kristianstad, och denna olägenhet, om beredningens förslag
till muntligt öfverrättsförfarande blefve antaget, skulle tydligare
framträda än nu, är det af betydelse att aktgitva på att beredningen,
detta oaktadt, ansett så stora fördelar vara förbundna med hofrättens
förläggande till samma plats, der det sydsvenska universitetets juridiska
fakultet är förlagd, att den ej tvekat principielt uttala, att »Lund otvifvelaktigt
borde föredragas såsom domstolens säte».

De skäl, som här ofvan anförts för förflyttningen af hofrätten öfver
Skåne och Blekinge till Lund, hafva synts utskottet af den vigt, att
utskottet ej tvekar att uttala såsom sin åsigt, att det skulle vara såväl
för den juridiska undervisningen vid den sydsvenska högskolan som för
rättskipningen i landet fördelaktigt, om en sådan förflyttning kunde
ega rum. Med eu sådan förflyttning äro dock förbundna kostnader
och andra svårigheter, för hvilka utskottet ej är i tillfälle att här närmare
redogöra. Ej heller bör förbises, att det för staden Kristianstad
vore ur ekonomisk synpunkt ett mycket hårdt slag, om hofrätten utan
vidare bortflyttades derifrån.

Uppmärksamheten är numera så rigtad på detta önskemål, att
utskottet anser en skrifvelse från Riksdagens sida till Kongl. Maj:t

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3. 9

i detta ärende svårligen kunna vara lämplig, om ej dermed afsåges,
att Riksdagen önskade förflyttningen ofördröjligen utan afseende på
de kostnader och andra svårigheter, som onekligen den skulle medföra.
Så vidt utskottet har sig bekant, föreligger ej för närvarande
vare sig för den nämnda liofrätten eller för det i samma stad garnisonerade
artilleriregementet, med livilket det sammanbor, något behof
af ökadt utrymme eller ändrade lokaler. Skulle åter framdeles ett
sådant behof uppstå, och Kongl. Maj:t få anledning att taga i öfvervägande
afhjelpandet deraf, är utskottet öfvertygadt att Kongl. Maj:taf
sig sjelf skall taga äfven förflyttningen under ompröfning, och då för
_ behofvets afhjelpande antagligen Riksdagens offervillighet i anslagsväg
komme att kräfvas, finge Riksdagen tillfälle att då uttala sig öfver
lämpligheten att ytterligare fastbygga hofrätten i Kristianstad eller
flytta den till Lund och kunde då taga i betraktande äfven möjligen
ändrade förhållanden, som kunde uppstå genom reformer i domstolsförfattningen
eller på annat sätt, men som nu ej kunna förutses.

På anförda grunder får utskottet hemställa,

att motionen för närvarande icke må till någon
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1892.

På utskottets vägnar:
AUG. WI JK ANDER.

Reservation af herr E. J. Ekman.

lull., till llihd. Vrot. 1832. 8 Sami 2 A/d. 2 Band. 3 Käft.